Den där sommarprat har blivit ett såsigt, segt och sömnigt gaggböleri. Den nya, värdelösa och "värderingsfria" medieklassen, med dess förkärlek för karriärpolitisering och populärkultur
(jag är besatt av polemikguden idag) singlar ut sånt som anses vara harmlöst eller nyttigt i bemärkelsen business, och prioriterar sig själv, så att en ganska betydande del av sommarpratarna är programledare, vilket gör att framtidens avsnitt av programserien "Sommarpratarna på tv", där tidigare sommarvärdar sammanstrålar i TV för att minnas sommarpratet i Radio, kommer att bestå av programledare som redan känt på varandras profiler i korridorerna på TV och Radio och därför kan snacka smidigt och avspänt både när de håller monolog och när de minns sina och varandras sommarprat tillsammans.
Alltid vettigt att läsa din blogg, kommer ihåg Bengt Palmers sommarprat där han gick igång på alla sina tidigare konflikter med vänstern, han verkligen satt och led rent verbalt över allt han varit med om men sen såg jag om Strul med Björn Skifs och fick en ny syn på honom då det kom fram att han varit manusförfattare det är den första svenska filmen som vågat sig på kritik i förtäckt form mot SLU Sveriges lantbruksuniversitet så han är inte endimensionell i sitt tänk. Varför tackar inte folk nej till att bli sommarpratare? Han borde gjort det.
SvaraRaderaDet där låter i och för sig lite roligt - att sitta och lida verbalt över sina konflikter med vänstern. Om någon tar ut svängarna rejält så borde litanian, rättshaverismen eller gubb/gummgnället passa perfekt för ett sommarprat. :-) Jag tror inte att jag lyssnat på ett helt sommarprat sen jag var liten, men de gånger jag råkat sätta på radion när det hållt på har det ofta varit rätt ointressanta minnen, den och den sommaren gjorde vi det osv. Hellre ett bittert sommarprat än ett lite lagom gemytligt, kan jag tänka. Fast det kanske var outhärdligt.
SvaraRaderaJag tror att rätt många tackar nej till att bli sommarpratare, medan andra skickar tiggarbrev.