Ryssen mullrar

Ryssland har skuffat på Finland, markerat ogillande mot vad man menar är ett för stort närmande till Nato.
Svenska Dagbladets ledarsida har å sin sida uttryckt ogillande mot vad man menar är för stor eftergivenhet mot Ryssland från finskt (och även svenskt) håll.
Det finns alltid en tidpunkt i historien då det är möjligt att backa, trots att ett undvikande av konfrontation lätt kan beskrivas som feghet. Det handlar ju om världsomspännande ekonomiska och politiska intressekonflikter, terrorbalans och stormaktspolitik, vapenaffärer, olika tolkningar av vad som är rättfärdiga uppror och vad som är terrorism, vilka diktaturer som är acceptabla och möjliga att understödja och handla med och vilka som inte är det, och vilka döda som räknas och vilka som inte gör det.
Kommer FN överhuvudtaget att finnas kvar som överstatlig gemenskap om några år, med tanke på vetorätter och handfallenheter osv, och kan små länder som Finland och Sverige ens försöka sträva mot integritet?
Signaturen Cuben skrev här i en kommentar en gång att Finland och Sverige måste fatta ett gemensamt slut om Natoanslutning eller inte. Eftersom krigföringen äger rum så långt bort i Asien hade jag svårt att förstå vad Finlands och Sveriges grannskap egentligen hade med saken att göra. Jag tänkte då inte på Ryssland, att ryska och amerikanska intressen ligger i konflikt i världen. Det säkerhetspolitiska läget idag är nog ungefär detsamma som under det kalla kriget: Sverige bör avstå från att gå med i Nato, om inte annat så av hänsyn till Finland.
Det vore förhandskrank blekhet när den är som bästa tårtgrädden.
Innan det första världskriget bröt ut menade många att det var osannolikt att det skulle bli krig i Europa, eftersom ekonomiska och geopolitiska intressen var så sammanflätade (inte så att alla hade gemensamma intressen, men länderna var sammankopplade med ömsesidiga beroenden på ett invecklat sätt). Så är det idag också. Och det här känns som ett sådant före. Det finns ju även konflikter mellan Europas länder, samt mellan vissa av dem och USA. Vilka åtaganden som ett Natointräde skulle medföra är oöverskådligt. Jag antar att det finns regler för hur man gör när två länder inom en militärpakt hamnar i dödlig konflikt, och hur ett avtal upplöses medan vargarna visar tänderna men innan de huggit. Så ett inträde i en militärpakt behöver inte nödvändigtvis vara tills döden skiljer länderna åt. Men man ska inte inbilla sig att länder inte kan hamna i konflikt bara för att de är med i samma militärpakt.
Men nu ska jag inte sitta och skriva ledarartiklar på bloggen igen... Urk, va trist! Men så fort jag kopplar av lite så börjar Natofrågan surra igen, som en humla i ett russinpaket.
Alternativ 1 förefaller i nuläget vara out of the question på grund av opinionen. Svenskarna vill inte, hihi! Var glada för det, politiker.

Det är alternativ 2 vi ska hålla ögonen på. Och akt två av Afghanistankriget. Och vapenhandeln. Och provbombningarna.
Men också skövlingen av den svenska skogen, och ...
Var och en har sin humla i russinpaketet.