Kamrater poeter! Det är hög tid att säga ifrån mot Sverigedemokraterna! Så det gör vi nu! Fy bubblan för Sverigedemokraterna! Vi tar strid vi! Vi tycker inte om rasism homofobi och misogyni! Och det står vi för!
Hej! Jag brukar läsa din blogg och har inte kommenterat något förut, men nu blev jag så nyfiken. Det verkar som om du är ironisk. Vad är det som stör dig med uppropet?
Jag har varit så upptagen av att alltid tänka att jag måste ha något genomtänkt att tillföra för att skriva en kommentar, annars får jag låta bli. Men hej och hå, here I go. Hoppas att du förstår vad jag menar Maja.
Han1: jag ska försöka förklara det så utförligt som möjligt, om en stund! börjar slött med att hänvisa till vad jag skrivit tidigare om Sverigedemokraterna, t.ex släpp megafonerna, och vad jag skrivit om folkpartiet, och för den delen vad jag har skrivit om och kommer att skriva om socialdemokraterna, i synnerhet i förhållande till Afghanistankriget. Med tillägget (apropå uppropet): "det här funkar inte". Ska argumentera mer angående detta framöver. Anonym 19.11: du får såklart skriva hur ogenomtänkt som helst och behöver inte lösa gåtan med Madame Pompadour i badet varje gång, ett jösses piggar alltid upp, haha!
"Kulturarbetare": det blir kortslutning här mellan en rättså svensk sjuttiotalsk inställning, att poesi ska vara arbetardikt (helst handla om traktorer osv) och poeten inte vara någon "borgerlig eskapist" utan helt enkelt en arbetare i samhällets tjänst (sovjetkommunismen hade en del inflytande i sverige då, bland annat märktes det på kriget mot fantasin) - och ointresset eller rentav föraktet för ett utpräglat folkligt parti. Men det där är maskerad, jag tycker det är fascinerande att man kan göra gemensam sak med Afghanistanfararna och fördöma sverigedemokraterna, och det är totalt enfaldigt att tänka sig att en antirasist inte skulle kunna vara rasist, en homofob inte skulle kunna vara snäll och en misogyn inte skulle kunna vara riksfeminist, eller någon som vill öppna gränserna inte skulle kunna vara en lögnare. Men det är intressant eftersom det släpar efter, det är ett eko av sjuttitalet och hamnar totalt snett, det är också intressant p.g.a att man kan skymta den officiella inställningen till den litterära kanon som anses böra råda: Dolly Parton är lika mycket värd som Goethe. Dolly Parton och Goethe är två helt olika saker.
Plakatpoesi. Skönt att kunna skriva såna här saker; jag försökte få skriva om sjuttiotalets poesidebatt i Aftonbladet, hahahahahahaha, jag tänkte det där gamla kriget mot fantasin, att det skulle vara intressant att se vad folk sa då och vad de säger nu. Var jag naiv eller, pja vet ej.
De vill väl, och det är inget att bråka om egentligen. Jag har också dålig koll på regeringens kulturpolitik, så om detta stämmer eller inte vet jag ej: "Man kan tycka att regeringen har en smartare plan än SD för hur den provocerande konsten ska utplånas: genom att konkurrensutsätta den".
Varför skulle den provocerande konsten vara beroende av regeringen? på vilket sätt är poesi provocerande? blir väl en nästan ofrånkomlig följdfråga. Jo jag har sett kommentarfältet också, hehe.
En sak apropå de arga rösterna bland kommentarerna till artikeln: såna argingar är värdefulla. Någon ställer en fråga ungefär så här: "Varför kräver ni inte homovigslar i moskéer?" Det är där diskussionen kan börja bli intressant.
Min spontana reaktion på artikeln var att jag fick en tydlig bild i huvudet av ett gäng med knutna nävar, som sjungande tågade iväg från Berns för att i stället smörja kråset annorstädes. Ja, jag fick en tydlig flash från kårhusockupationen helt enkelt.
I övrigt kan jag tycka att det är väl jättebra om folk ställer sig och läser poesi offentligt. Ju fler desto bättre. Det skulle vara kul med några speakers corners där alla möjliga gav sig ut och läste poesi , eller läste noveller, eller sjöng visor, eller spelade mandolin. Skit samma vilka. Att det sen antagligen inte är någon höjdare att höra SDUs ordförande Petzäll läsa poesi är en annan sak, den grabben är nog bättre på att räkna än att läsa poesi. Men man får ta det onda med det goda. Sen kan det visst vara så att regeringen egenkligen vill föra en kulturpolitik som går ut på att all kultur ska bära sina kostnader, men man gör det inte så vitt jag kan se. Jag ser ingen större skillnad på regeringens kulturpolitik och den förra regeringens.
Anonym 19.11: ja, jag tänkte något åt det hållet också - själva uppläsningen var säkert kul. uppropsformen är en svår genre. Clam: ja, och i själva verket förväntas författare jobba rätt mycket gratis, och stå för underhålling, erbjuda diskussionsunderlag och saker att tänka på - t.ex inom media. Man får ju inte ersättning för att vara med i program (ett undantag var när jag var i P3 kultur häromsistens, redaktionen visste hur det var och hade bestämt sig för att betala en liten summa, 1000 spänn, vilket är mycket ovanligt). För det mesta är det gratis. Och det är inte så att framträdanden i media har någon automatisk koppling till försäljning. De flesta vill nog, när de tänker efter, att det ska finnas kultur, och att kulturen inte ska stå och falla med kommersiella framgångar. Samtidigt är just detta med ord lite speciellt, det betraktas nästan som mer andligt än andra former, och det som är andligt ska ju vara gratis. Det gör att kulturen genererar en massa löner till kulturproducenter, fotografer, alltså en massa människor runt den som skriver, det är en hel näring kring författarskapen.
Det som oroar de undertecknade är nog olika saker som sammanblandats (därmed inte sagt att de saknar samband). 1. Världen är dålig 2. Vi får inte betalt 3. Vilka skrivpraktiker vill vi ägna oss åt?
Den automatiska sammanblandningen mellan kultur och upplysning/samhällsreformering är förstås besvärande. Vad har de, i egenskap av det de undertecknar med -- poeter och författare, att komma med för politiska strategier? Och angående punkt två -- vettigare vore det att författare emellan försöka diskutera konkreta försörjningsstrategier. Och punkt tre verkar inte diskuteras över huvud taget, trots att det möjligen är detta som är relevant för kontexten. Jag blir ledsen.
Clam: jo, jag menar inte att alla automatiskt ska ha något slags konstnärslön, och så är det verkligen inte heller. Jag bara nämner det eftersom det är ganska absurt och något som utan tvivel har eskalerat med tiden: det är en jättecirkus runt böckerna, inte minst i och med den massmediala explosionen.
Utrymme: ja, absolut en sammanblandning, och inte helt övertygande att dra in just Sverigedemokraterna i den diskussionen. Punkt tre - ja, i grund och botten är det nog inget en grupp snackar ihop sig om utan vidare... Det är ju sånt var och en tänker ut själv, kanske formulerar en poetik och en politik gemensamt - sånt händer ju - men rasism homofobi och misogyni, jag menar... jo det kan man ju vara överens om att vara emot. Bojkotta Berns? Ja man kan ju bojkotta IKEA, man kan bojkotta allt möjligt. Frågan är om det är särskilt intressant som poetisk/politisk handlingsplan. Gammaldags i och för sig. Så de är kanske kulturkonservativa i grund och botten. Godnatt
Det är alldeles för lätt att plocka in en konstnär i en studio för att fylla ut tiden, lustigt nog är det rätt mycket samma som återkommer i TV-sofforna: det vore något helt annat om det verkligen var bredd på diskussionerna. Att man bjöd in författare från små förlag någon gång ibland, till exempel... Babel tycker jag har blivit något av ett skräckexempel.
Herr C är en sån där människa om jag fattat saken rätt. Pålitligt tjänstefolk, åtminstone dugliga tjänsteflickor, kallades pärlor förr i tiden. Jag tror jag börjar ana hur det hänger ihop.
- Stina är en riktig pärla! Men jag har inte hört att t.ex kuskar eller andra manliga betjänter kallas pärlor. - Jean är en pärla! skulle kanske fröken Julie säga för att sexualretas.
Clam. Jag gillar ordet faktotum. -Vår gamla faktotum sa man ofta i gamla filmer och böcker, och faktotumet hette nästan alltid Hulda, var tjock och hade förkläde.
Wikipedia:"Med faktotum, från latinets fac totum ("Gör allt!" (imperativ)), avses en manlig ensam tjänare; en underordnad person som gör allt möjligt, en allt-i-allo.
Hej! Jag brukar läsa din blogg och har inte kommenterat något förut, men nu blev jag så nyfiken. Det verkar som om du är ironisk. Vad är det som stör dig med uppropet?
SvaraRaderaAh men jösses!!
SvaraRaderaDet där kändes skönt :)
SvaraRaderaJag har varit så upptagen av att alltid tänka att jag måste ha något genomtänkt att tillföra för att skriva en kommentar, annars får jag låta bli. Men hej och hå, here I go.
Hoppas att du förstår vad jag menar Maja.
Han1: jag ska försöka förklara det så utförligt som möjligt, om en stund! börjar slött med att hänvisa till vad jag skrivit tidigare om Sverigedemokraterna, t.ex släpp megafonerna, och vad jag skrivit om folkpartiet, och för den delen vad jag har skrivit om och kommer att skriva om socialdemokraterna, i synnerhet i förhållande till Afghanistankriget. Med tillägget (apropå uppropet): "det här funkar inte". Ska argumentera mer angående detta framöver.
SvaraRaderaAnonym 19.11: du får såklart skriva hur ogenomtänkt som helst och behöver inte lösa gåtan med Madame Pompadour i badet varje gång, ett jösses piggar alltid upp, haha!
même le mot "kulturarbetare" est (ou a été) une forme d'annektering...
SvaraRadera"Kulturarbetare": det blir kortslutning här mellan en rättså svensk sjuttiotalsk inställning, att poesi ska vara arbetardikt (helst handla om traktorer osv) och poeten inte vara någon "borgerlig eskapist" utan helt enkelt en arbetare i samhällets tjänst (sovjetkommunismen hade en del inflytande i sverige då, bland annat märktes det på kriget mot fantasin) - och ointresset eller rentav föraktet för ett utpräglat folkligt parti.
SvaraRaderaMen det där är maskerad, jag tycker det är fascinerande att man kan göra gemensam sak med Afghanistanfararna och fördöma sverigedemokraterna, och det är totalt enfaldigt att tänka sig att en antirasist inte skulle kunna vara rasist, en homofob inte skulle kunna vara snäll och en misogyn inte skulle kunna vara riksfeminist, eller någon som vill öppna gränserna inte skulle kunna vara en lögnare.
Men det är intressant eftersom det släpar efter, det är ett eko av sjuttitalet och hamnar totalt snett, det är också intressant p.g.a att man kan skymta den officiella inställningen till den litterära kanon som anses böra råda: Dolly Parton är lika mycket värd som Goethe.
Dolly Parton och Goethe är två helt olika saker.
Plakatpoesi.
SvaraRaderaSkönt att kunna skriva såna här saker; jag försökte få skriva om sjuttiotalets poesidebatt i Aftonbladet, hahahahahahaha, jag tänkte det där gamla kriget mot fantasin, att det skulle vara intressant att se vad folk sa då och vad de säger nu.
Var jag naiv eller, pja vet ej.
Rätt många som blivit arga på det uppropet... Stackarna. jag har noll koll på borgerlig kulturpolitik, men just sd är väl inte rumsrena nånstans.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDe vill väl, och det är inget att bråka om egentligen. Jag har också dålig koll på regeringens kulturpolitik, så om detta stämmer eller inte vet jag ej:
SvaraRadera"Man kan tycka att regeringen har en smartare plan än SD för hur den provocerande konsten ska utplånas: genom att konkurrensutsätta den".
Varför skulle den provocerande konsten vara beroende av regeringen? på vilket sätt är poesi provocerande? blir väl en nästan ofrånkomlig följdfråga.
Jo jag har sett kommentarfältet också, hehe.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMaja: Ok, schysst att du utvecklade. Nu är jag mer med på banan, tackar för det.
SvaraRaderaEn sak apropå de arga rösterna bland kommentarerna till artikeln: såna argingar är värdefulla.
SvaraRaderaNågon ställer en fråga ungefär så här: "Varför kräver ni inte homovigslar i moskéer?" Det är där diskussionen kan börja bli intressant.
De flesta blir väl provocerade av poesi för att de inte begriper den.
SvaraRaderaMin spontana reaktion på artikeln var att jag fick en tydlig bild i huvudet av ett gäng med knutna nävar, som sjungande tågade iväg från Berns för att i stället smörja kråset annorstädes. Ja, jag fick en tydlig flash från kårhusockupationen helt enkelt.
SvaraRaderaI övrigt kan jag tycka att det är väl jättebra om folk ställer sig och läser poesi offentligt. Ju fler desto bättre. Det skulle vara kul med några speakers corners där alla möjliga gav sig ut och läste poesi , eller läste noveller, eller sjöng visor, eller spelade mandolin. Skit samma vilka. Att det sen antagligen inte är någon höjdare att höra SDUs ordförande Petzäll läsa poesi är en annan sak, den grabben är nog bättre på att räkna än att läsa poesi. Men man får ta det onda med det goda.
Sen kan det visst vara så att regeringen egenkligen vill föra en kulturpolitik som går ut på att all kultur ska bära sina kostnader, men man gör det inte så vitt jag kan se. Jag ser ingen större skillnad på regeringens kulturpolitik och den förra regeringens.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAnonym 19.11: ja, jag tänkte något åt det hållet också - själva uppläsningen var säkert kul. uppropsformen är en svår genre.
SvaraRaderaClam: ja, och i själva verket förväntas författare jobba rätt mycket gratis, och stå för underhålling, erbjuda diskussionsunderlag och saker att tänka på - t.ex inom media. Man får ju inte ersättning för att vara med i program (ett undantag var när jag var i P3 kultur häromsistens, redaktionen visste hur det var och hade bestämt sig för att betala en liten summa, 1000 spänn, vilket är mycket ovanligt). För det mesta är det gratis. Och det är inte så att framträdanden i media har någon automatisk koppling till försäljning. De flesta vill nog, när de tänker efter, att det ska finnas kultur, och att kulturen inte ska stå och falla med kommersiella framgångar. Samtidigt är just detta med ord lite speciellt, det betraktas nästan som mer andligt än andra former, och det som är andligt ska ju vara gratis. Det gör att kulturen genererar en massa löner till kulturproducenter, fotografer, alltså en massa människor runt den som skriver, det är en hel näring kring författarskapen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet som oroar de undertecknade är nog olika saker som sammanblandats (därmed inte sagt att de saknar samband).
SvaraRadera1. Världen är dålig
2. Vi får inte betalt
3. Vilka skrivpraktiker vill vi ägna oss åt?
Den automatiska sammanblandningen mellan kultur och upplysning/samhällsreformering är förstås besvärande. Vad har de, i egenskap av det de undertecknar med -- poeter och författare, att komma med för politiska strategier? Och angående punkt två -- vettigare vore det att författare emellan försöka diskutera konkreta försörjningsstrategier. Och punkt tre verkar inte diskuteras över huvud taget, trots att det möjligen är detta som är relevant för kontexten. Jag blir ledsen.
Clam: jo, jag menar inte att alla automatiskt ska ha något slags konstnärslön, och så är det verkligen inte heller. Jag bara nämner det eftersom det är ganska absurt och något som utan tvivel har eskalerat med tiden: det är en jättecirkus runt böckerna, inte minst i och med den massmediala explosionen.
SvaraRaderaUtrymme: ja, absolut en sammanblandning, och inte helt övertygande att dra in just Sverigedemokraterna i den diskussionen.
Punkt tre - ja, i grund och botten är det nog inget en grupp snackar ihop sig om utan vidare... Det är ju sånt var och en tänker ut själv, kanske formulerar en poetik och en politik gemensamt - sånt händer ju - men rasism homofobi och misogyni, jag menar... jo det kan man ju vara överens om att vara emot.
Bojkotta Berns? Ja man kan ju bojkotta IKEA, man kan bojkotta allt möjligt. Frågan är om det är särskilt intressant som poetisk/politisk handlingsplan. Gammaldags i och för sig. Så de är kanske kulturkonservativa i grund och botten.
Godnatt
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa, det var verkligen läsvärt! Härligt.
SvaraRaderaVart har din blogg tagit vägen, clam? Är det bara jag som inte lyckas komma ut på den?
Det är alldeles för lätt att plocka in en konstnär i en studio för att fylla ut tiden, lustigt nog är det rätt mycket samma som återkommer i TV-sofforna: det vore något helt annat om det verkligen var bredd på diskussionerna. Att man bjöd in författare från små förlag någon gång ibland, till exempel... Babel tycker jag har blivit något av ett skräckexempel.
SvaraRaderaRadio är bättre där, det är så att säga inte bara Bob Hansson hela tiden.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHerr C är en sån där människa om jag fattat saken rätt. Pålitligt tjänstefolk, åtminstone dugliga tjänsteflickor, kallades pärlor förr i tiden. Jag tror jag börjar ana hur det hänger ihop.
SvaraRadera- Stina är en riktig pärla!
SvaraRaderaMen jag har inte hört att t.ex kuskar eller andra manliga betjänter kallas pärlor.
- Jean är en pärla! skulle kanske fröken Julie säga för att sexualretas.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaClam. Jag gillar ordet faktotum.
SvaraRadera-Vår gamla faktotum sa man ofta i gamla filmer och böcker, och faktotumet hette nästan alltid Hulda, var tjock och hade förkläde.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaWikipedia:"Med faktotum, från latinets fac totum ("Gör allt!" (imperativ)), avses en manlig ensam tjänare; en underordnad person som gör allt möjligt, en allt-i-allo.
SvaraRaderaDet var som jag anade, perfekt term.
Tänkte nog det.*grinar glatt*
SvaraRadera(Fast termen sedermera mest använts om kvinnliga diton. Betydelser förändras över tid)
Lycka till med din hopplösa faktotum.
Jag har dig fortfarande på min blogglista.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera