Trivialiseringen av de stora känslorna kanske ännu skadligare än den politiska omedvetenheten

Skådelystnaden och privatpsykologiserandet - "han saknar ett du" - efter terrordådet i Norge, där det ingår rent kicksökeri (inte olikt den febriga feststämning som kan uppstå vid mordplatser i Neapel; se även Susan Sontags Att se andras lidande) går hand i hand med tendensen att avpolitisera och intimisera terroristen. "En av oss som det gått lite snett för i tillvaron". Jag tittar nästan aldrig på TV:nyheterna men råkade göra det häromkvällen. En journalist la ut texten om hur hänsynsfulla alla de journalister som flockas i stor mängd på Utöya var mot de anhöriga - något senare var TV:kamerorna med på ett ställe där TV:kameror inte får finnas - ljuständning i kyrka. En liten snutt intervju. Nej, det är inte alltid fel att intervjua anhöriga. Men man sticker inte fram en mikrofon fem sekunder när någon tänder ett ljus.
Jag antar att säkerhetspolisen undersöker eventuellt konkreta kopplingar till extremistisk sionism (det har funnits en del debattinlägg i israelisk press som givit kalla kårar, och hur stor viljan än må vara att det ska handla om en enda urspårad galning, så kan man självklart inte utgå ifrån att det är det) .
Utöver det internationellt politiska, analysen och bedömningen av vilket större sammanhang terrordådet bör placeras in i, innebär banaliseringen av stora känslor en avtrubbning. Ett terrordåd förvandlas till en mysrysare. Det är mycket farligare än dataspel.

Uppdatering 6/9: i en artikel på Newsmill skriver Willy Silberstein och Henrik Bachner om hur terrordåden i Norge och Breiviks manifest har kommit att exploateras med antisemitiska syften. Breivik har beskrivits som "pro-Israel" och "sionist:
Terrorattentaten i Norge understryker den fara som högerextremism och islamofobi utgör i dagens Europa. Angreppen har också utlöst en viktig diskussion om utbredningen av antimuslimska attityder och hur extremnationalistiska gruppers argument och retorik tränger in i den bredare politiska debatten. Som många har påpekat bar den norske terroristen Anders Behring Breiviks världsbild, beskriven i dennes så kallade manifest, klara likheter med idéer som finns i antimuslimska opinioner och partier i en rad länder. Tydliga paralleller går bland annat att dra till uppfattningar som återfinns inom Sverigedemokraterna.
I likhet med när extrema islamister utför terrordåd finns dock även denna gång grupper och individer som exploaterar attentaten i politiska syften. Och liksom i samband med till exempel al-Qaidas terrorangrepp mot USA den 11/9 2001 har attackerna i Norge på vissa håll även utlöst en intensiv antisemitisk propaganda.



Läs artikeln i dess helhet.