Cronache di Maja: januari 2016

fredag 15 januari 2016

måndag 4 januari 2016

Nu tänker jag snabbt slänga ner några önskemål inför det nya året. Sömngångaraktigt som automatisk skrift.

1. Kulturskribenter slutar asgarva åt svensk kultur och upprepa att den aldrig har funnits, alternativt att den aldrig har varit något annat än pinsam bonnlurkskultur, till skillnad från andra kulturer som bör respekteras och bevaras. Det där är inte kulturrelativism (det senare tycker jag är bra, och jag har lovat att berätta varför med utgångspunkt i Michel de Montaignes djärva Om kannibaler, men jag ska då försöka undvika det uppfostrande tonfall som odlas på t.ex DN:s kultursida, bara för att ta ett exempel). Det där är alltså inte kulturrelativism utan en konstig sorts hymlande självspäkelse som kanske i grund och botten vittnar om en nedlåtande attityd - vi är moderna, ni kan gärna pyssla med er folklore.

2. Hela Sverige inser att vi ska avlägsna oss från Nato. Krigen i Irak, Afghanistan och Libyen beskrivs inte längre som rättfärdiga och lyckade. IS beskrivs som det symptom det är, och inte som en orsak. Alla externa aktörer som tjänar på kriget i Syrien får skäll av Herren Sebaot. Assad avgår efter en övergångsperiod, demokrati införs och revolutionen sprider sig till Saudiarabien.
Bråket mellan Iran och Saudiarabien sätter inte käppar i hjulen för fredsprocessen i Syrien.

3. Folk slutar äta gris. Folk äter färre kor.

4. Ledarsidorna läggs ner. Ivar Arpi och alla andra ledarskribenter från vänster till höger tar nick på Flashback i stället. Kopplingen mellan partipolitik och mediehus upphör och opinionsbildning har inte längre någonting att göra med pengar och prestige.

5. Många fler fina önskemål, väldigt bra önskemål.

Och nu, mina damer och herrar, blir det ny paus. Säg till mig på skarpen om jag börjar okynnesblogga igen. Inte förrän i februari är det tillåtet för mig att blogga.
Hiventualli!
Den serie med kvinnliga renässans- och barockmålare som självuppstått i bloggen fortsätter här med ett stilleben av Galizia Fede.

Till yttermera visso!