tisdag 31 mars 2020

Hunden Gewesen

Det enda jag vet om hunden Gewesen är att jag drömde om'en häromnatten.

Hunden Gewesen var viktig. Jag minns inget av drömmen men jag har ett klotter. Det står Hunden Gewesen med en (för mig)  ovanligt tydlig handstil. Sömnig och nyss ur drömmen framkravlad mindes jag att det handskrivna tenderar att vara mer svårläsligt än det maskinskrivna, så jag tvingade handen att bemästra sig. Det är stora ordentliga bokstäver. Sen somnade jag om.
Det är lite sorgligt att jag glömt drömmen eftersom jag har för mig att Hunden Gewesen var snäll, och nästan osynlig (lite som en avlång såpbubbla i ett mörkt rum).

Gewesen betyder funnits på tyska och det skulle kunna tyda på att det handlar om min barndoms hund. Hund som funnits. Enklaste tolkningen. Fast jag tror inte att det var nåt självbiografiskt.
Nej, Hunden Gewesen, som jag troligen aldrig kommer att möta igen, var viktig på ett annat sätt. 
Den spelade en viktig roll. 

* * *

Det kan vara dags för bloggpaus snart, jag måste grubbla på framtiden. 
Speja, så att säga.





måndag 30 mars 2020

Intervju i Gaggböle Folkblad

-Hur är det, Lundgren.
-Jorå. Hörrödu, skulle gärna röntga lungorna. Ja, det skulle sitta fint.
På det stora hela taget så känns det lite ödsligt sådär.
Faktiska symptom - tror jag - har övergått i hypokondriska - antar jag. En viss gnällighet har tagit över nästan hela min vardag. Jag var mer stoisk när symptomen var konkreta, nu tycks det mesta som en ganska långtråkig dröm. Skämta om fladdermusballar känns inte comme il faut. Med andra ord: risigt läge för ett brushuvud. Men annars, så.
- Ok. Hej då!
-Hej då!


söndag 29 mars 2020

Rivus

Det första jag märkte av covid var en snabb rysning. Det kändes inte som någon annan frossa eller andra rysningar. Mer som om någonting kilade nerför ryggraden. Eller krusningar på en vattenyta. Det var flera dagar innan jag fick fler och mer märkbara symptom. Blixtsnabbt.
Jag ryckte till. Vad var det där?
Sen har jag kommit att kalla det rännilar. Jag fick några till såna.

Ett anagram till virus är rivus.
https://en.wiktionary.org/wiki/rivus#Latin


(Nej, det är inte ett tecken. 
En bråkdel av en sekund kändes det som ett tecken. Aha! Hon som sitter i karantän i Midsommarkransen och har det långtråkigt kallade sina konstiga rysningar rännilar, och se där, ett anagram till virus är rivus och det kan betyda rännil.
Aha!
Nej, inte aha. Det är verkligen fullständigt ointressant. Virus - rivus. Jaha?)



Maestri del colore


Rekommenderar en film om den venezianske målaren Tintoretto på TV.


Självporträtt av Tintorettos dotter, 
Marietta Robusti, ibland kallad Tintoretta. 







fredag 27 mars 2020

Se upp med mellanmjölksretoriken


Jag fick en släng av chauvinism när jag såg Folkhälsomyndighetens presskonferens häromdan.
Jag tänkte: det här är Sverige som jag vill ha det.
Den nedtonade stilen, hellre tråkig än yvig.
En del vill ha en mer auktoritär ledarstil, bombasmer, hårdhandskar, mer övervakning, strikt klädsel, kanske allra helst militäruniform, det ska vara yvigt, högröstat, klatschiga bilder, snabba ryck.
Men jag tycker om den lugna sakligheten. Ja ungefär som Löfven och Tegnell. Deras framträdanden har varit sympatiska, stillsamma, vardagliga.
Jag tycker inte om det affekterade. Nej, det ska vara informativt och mänskligt och inte alarmistiskt eller demagogiskt.
Ja, och sen läste jag en kolumn om stoltheten i att vara svensk i coronatider. Folkhälsomyndighetens åtgärder bygger på demokrati, frivillighet och tillit, mellanmjölken nämndes, och jag instämde helhjärtat med det mesta. Det kändes tryggt.

Men det finns risker med resonemanget. Den kritiska kan plötsligt stämplas som osvensk eller inte tillräckligt tillitsfull. Att inte lita på myndigheterna kan då tolkas som en fientlighet som inte hör hemma här. 
Chauvinism bygger alltid på vi och dom. Svenskheten är demokratisk och det demokratiska är svenskt. 
Allt det här om att vi är landet lagom, vi är mellanmjölk, vi har ovanligt hög tillit till varandra.... det är självbilder och inte nödvändigtvis hela sanningen. En självbild är som bekant gärna smickrande. Och tillit kan i vissa fall vara en eufemism för lydnad. 

Tvungen att tvivla. Trots att det känns ombonat att tänka: ja'a, det här är verkligen svenskt, det här gillar jag. Och trots att jag misstror kolportörer av panik.

Jag vet inte om Folkhälsomyndigheten gör rätt eller fel. Men jag tror att argumenten för eller emot bör klara sig utan den påbjudande metaforen svensk. För annars blir det plötsligt osvenskt att vara kritisk, och den typen av tillmälen vet man vart de kan leda.

* * *


tisdag 24 mars 2020

Något jag vill klaga på

... är bristen på immuntester. Det kanske inte är möjligt att skaffa fram stora mängder kit i ett nafs, fullt begripligt. Man vill väl heller inte ha en anstormning av människor på vårdcentraler och läkarmottagningar som trängs för att kunna testa sig. Såsom det troligtvis skulle bli.
Men ändå.
I första hand är det förstås vårdpersonal som borde kunna testa sig, vilket alla inte kan göra idag som jag fattat det.
Nog vore det bra dessutom, om alla som tror sig ha haft det, kunde få besked. Det finns insatser att göra för den som blivit immun.


Ta hand om eder och varandra.


Viss mobilitet under iakttagande av social distans à minst tre meter


Inga symptom igår så jag började nedräkningen då - tre dagars karantän ska det vara.
Jag vet inte om det var den jag hade. Jag drar mig för att kalla den fladdermusinfluensan. Det låter onödigt läskigt. Jag hoppas att det blir möjligt att testa sig sen, för att se om man blivit immun.
Men jag gick en långpromenad redan idag, eftersom jag varken hostar eller snorar. Det var inga problem med att hålla den sociala distansen. Få var ute. Idag höjer ingen på ögonbrynen om någon tar långa omvägar, går utanför gångvägen upp i skogsbacken, för att undvika möte. Men det var verkligen glest mellan spatserarna. Jag kan omöjligt ha smittat någon. Tog inte i någonting, andades utan att frusta, inte en hostning eller nysning och det var flera meter mellan mig och andra.

Jag tycker synd om de äldre. Rädslan är en sak, kanske ännu värre är alla hätska anklagelser om att de skulle ta risken att bli en belastning för vården om de sticker ut näsan i vårsolen. Promenader och sol är ju nyttigt också. Nog kunde vissa parker hålla specialöppet för folk över en viss ålder med eller utan termos. För de säger ju att det här kommer att pågå i några månader till, och kanske komma tillbaks i höst också. 
Jag kände en särskild värme för en eller två som var ute med rullator med ett envist uttryck i ansiktet.

Det finns gratis videos på YouTube för den som vill gympa i hemmet. Bland annat med Jane Fonda. Olika intensitet, både aerobics från 80-talet och mycket lugnare från 2000-talet.
Det finns också en väldigt bra
Basic Low Impact Aerobics Complete 20 Minute Workout
med en som heter Connie. 

Känner mig ledsen idag. 

söndag 22 mars 2020

Apropå skidresor och corona (Boccaccio kommer ev. in på ett hörn också, det visar sig medan jag skriver)

Aldrig varit på någon skidresa men är det inte ganska vanligt att folk utsätter sina kroppar och immunsystem för hårda påfrestningar där?
Det lär vara så att en hel del relativt unga hamnat på intensiven pga corona, och många av dem har varit på skidresa. Utan att moralisera nu:
mina fördomar om skidresor säger mig att folk som kanske inte är helt vältränade åker skidor för fullt och sen, i stället för att återhämta sig, krökar de en bit in på nattimmarna. Sen ställer de sig i skidbacken igen. Jag tror inte att skidåkare röker, det låter som en orimlighet, men krökar gör de nog.
Kanske går och blir kalla också, i vissa fall inte äter ordentligt eller nyttigt och kanske inte ens sover ut på natten?
Jag har inte läst tidningen idag så detta är en öppen fråga. Och nej avsikten är inte att moralisera.
Men kan det finnas en förklaring till att en del yngre utan kända underliggande sjukdomar blir så svårt sjuka att de måste vårdas på intensiven?

I så fall är det dags för en folkhälsokampanj.
Krossa alkoholen och cigaretterna.

Jo Boccaccio skriver i början av Decameron något om 2 diametralt skilda reaktioner på böldpesten (efter en lång ursäkt till kvinnliga läsare att han utsätter dem för så fasansfulla beskrivningar av den pest som då dragit förbi). Den ena var askes, folk levde extremt asketiskt. Den andra frosseri, fylleri, svineri.
Alla dog lika mycket.



Det blev alltså ingen slutknorr. 

PS: Jo visst fan är avsikten att moralisera. 

En söndag träder i marsljuset fram


I går sved lungorna lite och det hettade i kinderna. Idag måste jag anstränga mig för att på min höjd erfara lite snuva och småstick i lungorna.

Det är så lindrigt att det borde stavas Snufva och Hypcondrie.

Lärt mig ett nytt ord:
Vederfående.

lördag 21 mars 2020

Kanske inte så hjärtlös som jag verkar

Tänker ibland att det kan behövas en läsanvisning till den här bloggen - den är klart omysig ibland.
Medan den ibland är övervägande mysig.
Det får räcka som programförklaring.


Det här är en favoritlåt som blivit aktuell på ett nytt sätt.

Ny himmel och ny jord

Jag tycker om namnet på den här lilla kristna sekten.
Byt ut allt!
Inget duger! Bort med rubbet!

Nu är den särskilt drabbad av corona sägs det. Jag känner för den. Ser för mig förböner och panik.


***

Rekommenderar EarthSky Community.
Ägnar sig åt det befintliga.






torsdag 19 mars 2020

Tack för födelsedagspresenten, den var originell



Nu är jag i karantän och jag kommer (som väldigt många andra) ha det ganska tråkigt ett tag framöver.
Jag har fått coronainfluensan. Jag har ju inte testat mig men känner mig säker: det är den.
Märkte det i går kväll, på självaste födelsedagen. Symptomen är milda. Rysningar, lite muskelvärk, ibland har jag en klump i halsen, lite hes, då och då gör det lite ont i lungorna (hm, jag var rökare en gång i tiden), har nyst några gånger, frågat mig själv om jag är inbillningssjuk efter att ha läst så mycket om corona men nej, det här är den.
Känns inte som andra förkylningar eller influensor utan annorlunda på ett diffust men ändå markant vis. En mysko känsla i kroppen.
Om möjligt tänker jag testa mig sen. Nu är jag glad att jag hann städa, tvätta och hamstra innan jag blev sjuk. Kom över ett parti toapapper. Jag tänker självklart respektera karantänen. Det känns bra om jag på sikt kan bidra till ”folkimmunitet”. 


Många har den nu eller har redan haft den, och de flesta kommer att få den.

Det verkar finnas ett samband mellan rökning och allvarligare insjuknande i coronainfluensan. Studier från Kina och Italien tyder på det. Rökning, hög ålder, underliggande sjukdomar. Jag tillhör ingen av de riskgrupperna idag så jag oroar mig inte för egen del. Som frilans får jag ingen sjukpeng, men jag har en buffert.

Det oroväckande är alla andra effekter. Och de kommer ju att bli ödesdigra om inte samhället tillåts komma igång igen snart. 
Ska världsekonomin få kapsejsa och jordens medborgare tvingas vänja sig vid drastiska, auktoritära åtgärder som mötesförbud, husarrest och stängda gränser, för att gamla människors lungor, och i synnerhet gamla rökares lungor, har svårare att klara av luftvägsinfektioner? 
Förlåt om frågan väcker anstöt. Jag älskar gamla. Jag menar att det borde vara en mänsklig rättighet att leva till 150 år. Men där är vi inte än, och så länge folk uppnår ungefär den medellivslängd som gäller idag innan de tacklar av, pga ett virus eller något annat, är det galet att utlysa undantagstillstånd. De ekonomiska konsekvenserna kommer att slå hårdast mot dem som har det sämst. De politiska effekterna är svåra att sia om. Vad händer med människors psyken om de vänjer sig vid att gränserna kan stängas och mötesförbud införas över en natt? Och det på grund av en åkomma som få skulle stanna hemma för i normala fall, utan att känna sig rätt pjåskiga. 

Bygg ut intensivvårdsavdelningarna permanent, låt gamla och sjuka vara i karantän, beskatta gärna tobaksbranschen hårdare, men stoppa samhällskollapsen och släpp folk fria. 

Jo, jag förstår att det gäller att spridningen inte blir för snabb. Det skulle vården inte klara av. Och redan nu är de som sliter inom vård och omsorg underbetalda, slutkörda, utnyttjade och inte tillräckligt uppskattade. Det här är inget alarmistiskt gnäll, det är så. 
Däremot misstror jag dem som dundrar på om att man ska ta i med hårdhandskarna mot viruset och stänga ner allt.  

Som tur är verkar det vara många som inser - eller anser - att det inte går att stoppa viruset på det sättet. Det enda som händer är att börser kraschar och folk blir arbetslösa - utan att viruset för den sakens skull försvinner.

Om det ska komma nånting gott ur det här till slut, och inte bara misär och repression, så måste det till en omprioritering av resurser.

Mer än så orkar jag inte tänka ut eller tycka till just nu. Nu ska jag spela Plants vs Zombies.







onsdag 18 mars 2020

Här var det lyxkryss




Lodrätt 1. Det sägs ju att även solen har sina fläckar. Men vad kallas solens själva gloria när den har blivit en giftig metafor via guilt by association?
Lodrätt 2. Här var det full rulle!
Vågrätt 1. Tyvärr inte bara för jyckar.
Vågrätt 2. En av flera saker man inte bör göra rakt ut i luften. Inte bara nu alltså utan aldrig.


Eftersom definitionerna är lite långa skriver jag dem i bildtexten och inte på teckningen av krysset.
Jag tycker att två vågrätt och två lodrätt räcker. 

måndag 16 mars 2020

Are we fucked financially?

Ja jag vet ju inte.
Det där med att långsamt utveckla folkimmunitet låter som en kanonidé. Om jag bara ska gå på känn.
Men myndigheterna kan ju inte tala om för folk under 70 utan särskilda sjukdomar att de ska satsa på att dra på sig det där viruset, och sen hålla sig hemma tills de är helt friska med marginal.
Därför att risken är att de inte följer rekommendationerna, utan går och handlar och låter sina barn hosta rakt ut i närheten av livsmedelsdiskar.
(En del småbarnföräldrar alltså, man ser ju grejer som gör en smått schalu). Och då kan en gamling råka bli smittad.

Men att isolera gamla och sjuka så gott det går, och där får folk hjälpa till och gå och handla osv, men samtidigt satsa på utveckling av folkimmunitet och så bygga ut intensiven. I stället för det omöjliga projektet att stoppa viruset.
Jag tror det blir billigare att ta fram hospital som får stå i beredskap, och utbilda reservpersonal, än att stänga gränser, avskeda folk, förbjuda stora folksamlingar och låta börsen krascha.

Men det är bara en gissning.
God natt.

ja ni är fucked så in i helvete

Saker jag bara sett i Neapel 1

En kvinna slänger en soppåse från balkongen mot containern på gatan, missar, går nonchalant in igen.

söndag 15 mars 2020

Plinius skalle inte samma som Yorricks

EU försöker rädda Pompeji genom att gräva ut det outgrävda.
Mänskligheten i ett nördskal.
Besserwisser i Gaggböle hittar en hel del fel i artikeln, men nöjer sig med att klaga på detta här:
Ett av de gamla fynden från Pompeji är en skalle som tros ha tillhört en av Romarrikets främste naturfilosofer och författare: Plinius den äldre. 
-Plinius den äldre dog inte i Pompeji utan i Castellamare di Stabia.
-Det är inte Plinius skalle. (OK den protesten får utrymme även i artikeln).
-Jaget är inte herre i sitt eget hus. Det bortträngdas återkomst är ingen garanti för samhällets bestånd.
-Skönt för Pompeji med minskad turism i coronatider. Då kanske man ska låta hela stan vila och själv få bestämma om den vill dra sin sista suck eller ej. Vänta med att gräva.

*

Fortfarande gripande att det här var Bowies sista budskap till världen.
Fast jag tror att när det är dags att ta farväl av denna jämmerdal, så vill man nog måla upp världen i dystra färger för att det inte ska kännas så tråkigt att lämna den bakom sig. Utan kanske som en lättnad.


fredag 13 mars 2020

Dagens citat

Älska och gör vad du vill. 
                  Augustinus

Säg mig vad du hamstrar...

Toapappret slut i min matvaruaffär.
Det löser sig, sa kärringen som sket i badkaret.

Jag träffade en kvinna i affären, hon vände sig till mig och skakade på huvudet. Hon tänkte likadant som jag: det här är masshysteri. Fullt friska och relativt unga människor reagerar som om det handlade om böldpest.
Kvinnan berättade att hon sett en kvinna komma med en van och lassa in balar med toapapper.

Dödsångest kan man inte moralisera över. Men i nuläget misstror jag domedagsstämningen i medierna. Danmark planerar att sätta upp väpnade styrkor vid gränsen.
Alltihop är väldigt sorgligt. Och frågan är om det är så alldeles rationellt.


Anden i kalasbyxor på buttra äventyr


Jag gillar raka puckar och har svårare för passiv aggressivitet än för skäll och kritik. Låt oss kalla det tigrighet kontra myggighet (all due credits to Vilhelm Ekelund).
Jämför att bli utskälld med att bli ignorerad.
Du har fel, du har inget hyfs, du borde kamma dig, jag hävdar att du är något av en rövhatt, jag måste säga ifrån på skarpen, vi har helt olika värdegrund, fy fan vilken jobbig typ du är, jag kommer minsann ihåg vad du skrev en gång och det kan jag inte förlåta, stick, far dit pepparn växer.

Alltså det kan ju vara hur jobbigt som helst att få höra sånt där. Men att vara en icke-person? Är inte det obehagligare?
Därför är det stundom en rysare för mig att diskutera på facebook.
Tänk en tråd där alla får utförliga svar och lajks utom du själv.
Slutsatsen är enkel - jag är inte välkommen här - härledningen är vanskligare: hur har jag förbrutit mig mot vilka osynliga regler? Är det gaslighting eller vad är det frågan om?

Det är lite som att nödgas svara på frågan "har du slutat att slå din fru?" - men utan att frågan ens blir uttalad.

Så kan man tjura och tänka: well well. I värsta fall ägna sig åt hybris: gissa om Strindberg hade blivit osynliggjord på nätet, om han nu inte hade krasch bom pangat, stångat pannan blodig mot en diffus vägg och blivit blockad till höger och vänster.

Självberöm och självömkan är som fyrtornet och släpvagnen.
Hybris är fyrtornet, förkrosselsen är släpvagnen.

Men det är i alla fall fredag. Förra fredagen var jag på restaurang.

Det här är en kul låt från 1976.

Dr. Buzzard's Original Savannah Band med Cherchez la Femme.




Handen på hjärtat

Dags för upprättelse åt dem som inte gillar att skaka hand.
Att lägga handen på hjärtat är en ädel gest, diskret innerlig, vittnar om integritet.
Hyfs och hygien i ett nötskal.

Passa på och skrota seden att skaka hand. Den lär bygga på misstänksamhet (handskakarna skulle bevisa att de inte hade något dolt vapen, åtminstone inte i högra handen). För damer lyfte man på hatten eller bugade sig, känns lite too much i våra dagar. Men handen på hjärtat är fint.

onsdag 11 mars 2020

Kontrollfreaksamhälle eller laissez-faire?

Vad händer efter panikåtgärderna? Efter det att man har pressat fram "handlingskraft"?
Det kommer att dyka upp virus som är mycket farligare, smittsammare och dödligare än corona i framtiden och det kommer inte vara möjligt att stänga gränser, förbjuda stora folksamlingar och tillfälligt slopa karensdagen varje gång.
Vilken typ av generalrepetition år det här egentligen?
Hur kommer samhällskostnaderna för de här drastiska åtgärderna att betalas?

Nej jag är ingen virolog, men jag tycker att det här är helgalet.
Nu vill jag se långsiktig planering inför ekorrinfluensan och känguruinfluensan.

Klart slut för tillfället.




Xerxes och tigern

Kisse varit borta i ett år nu... Kisse som var så gyllenbusig.






Jag tuggade tuggummi när jag spelade in den här videon och det hörs som ett ohyfsat smaskande i bakgrunden, därför valde jag den här glada trudelutten bland YouTubes gratisbakgrundsmusik. 

tisdag 10 mars 2020

Svininfluensan lyckligen i backspegeln

Tillägnas alla som går in för att motverka influensan med diverse knep och knåp, medvetna om att det kan finnas inslag av massmedial uppblåsning och kollektiv tvångsneuros, men som ändå lutar åt att det kan vara bra att torka av ett och annat handtag

Jag tog ut svängarna med nojan under svininfluensan.
Medveten om hur urbota löjligt det var, tvättade jag husets ledstänger och handtag med klorin....
(Bloggens nördigaste eller mest nytillkomna läsare kan gärna dyka ner i länken ovan).

Men på den tiden, 2009, var det ändå inte riktigt lika många konspirationsteorier i svang. Misstron mot myndigheterna var inte lika stor. Och kraven på drastiska åtgärder hade inte lika stora framgångar:

Igår sattes ett helt land i karantän. Hela Italien stängdes.
Inget sånt ägde rum under svininfluensan, så:
vad är skillnaden mellan flunsorna - är det en virolog, en sociolog, en politisk historiker, mediekritiker eller mentalitetsforskare som har det mest relevanta svaret på den frågan?

Är det motiverat och är det värt det?
 Om viruset inte är tillräckligt allvarligt för att motivera de här extrema åtgärderna, är väl risken att det sker en avtrubbning. Att folk gör uppror mot auktoriteterna genom att sprida skräck medvetet, eller bryter mot karantänlagarna på ett slyngelaktigt sätt för att sprida så mycket bakterier och virus som möjligt.

Eller att mindre nogräknade läkare skriver ut antibiotika till var och en som kräver det.
(Jag vet att antibiotika inte tar skruv på virus, jag talar om irrationella åtgärder nu).


Att stänga Italien är en omtänksam handling, altruistisk eftersom det handlar om att skydda omvärlden från italienare, oavsett om de är smittade eller ej - om det nu inte är ett svepskäl för något annat, typ stopp för flyktingmottagning eller import av franskt vin.

* * *

Min konspirationsteori går ut på detta:
Coronapaniken är ett sätt att förstärka nyliberalismen.
Oj hur skulle det kunna hänga ihop...?

Vad är det som corona används till rent politiskt?
Tja, en del vill passa på och avskaffa flygskatten.
Och andra - det här är på vissa sätt ännu allvarligare - resonerar så här:

Ett av förslagen är att skynda på genomförandet av det som kallas korttidsarbete 

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mycket-star-pa-spel-for-lofven


Coronaviruset är inte som pesten. Det är inte särskilt dödligt. Man kunde ta det med ro. Skydda de svagaste lite extra men inte göra så mycket mer än så.
Men det går att använda politiskt.
Bland annat till att försämra villkoren för folk som jobbar inom vård och omsorg.
Och samtidigt för alla patienter och deras anhöriga.
I stället för att satsa på vård och omsorg, anställningar med grundtrygghet, patientsäkerhet och trygghet för de anhöriga - ska man passa på att genomföra mer prekariat, mer utbytbarhet, mer stress, mer utbrändhet, och sänkta löner.

Corona är ingenting annat än en politisk manipulation av gigantiska proportioner.




söndag 8 mars 2020

8 mars 1978



Vi har som jag nämnt börjat med sexualkunskap i skolan. Det var lite pinsamt och genant i början, men det mesta av det är över. Magistern sa att man måste tänka på följderna, så att man inte går och har ett barn när man är 15. Jag vill ha barn, men jag ska gifta mig rätt sent tror jag. Fast om man blir verkligen allvarligt kär och känner att man vill leva ihop med någon, så är det klart att man inte ska vara för noga med när man gifter sig. 
       8 mars 1978



Apropå stängningen av Lombardiet *



Rekommenderar en artikel i senaste London Review of Books:
Inclined to Putrefaction, av Erin Maglaque. Den handlar om pesten vid början av 1630-talet och är en recension av en bok som kom förra året, Florence under siege: Surviving plague in an early modern city, av John Henderson.

Pesten kom till Italien med tyska handelsresande och härjade värst i norra Italien. Florens tog till med drastiska åtgärder; de flesta invånare sattes i karantän, mer eller mindre husarrest för alla, smittade eller ej. Kontaktförbud. Och folk hade det tråkigt.
Citat ur rättegångsprotokoll - förhör med folk som åtalats för att ha brutit mot karantänlagarna. Fina anekdoter. Målande. Scener ur vardagslivet. Uttråkade ungdomar kan inte låta bli att ordna fest och dansa, blir påkomna och deras föräldrar åker i fängelse.

Monna Betta d'Antonio var isolerad från sin son, hon stannade på övervåningen och han på undervåningen. Men sonens byxor behövde lagas, så:

This morning I had let down a basket out of my upstairs window, because my son had asked me to mend a pair of trousers, so I let down the basket so that he could put them inside for me, since he was locked up an quarantined in the rooms beneeth mine. Then a gentleman of the Sanità arrived and saw the basket and made me go to prison.

12 procent av Florens invånare dog i pesten. Att jämföra med 33 procent i Venedig, 46 i Milano och 61 procent i Verona.

* * *

Men att stänga hela Lombardiet, idag, anno 2020? Är corona ens en bråkdel så farlig som pesten?
Jag säger som Sokrates och Manuel i Fawlty Towers: I know nothing.
Det kanske är bra. Milano ligger i Lombardiet, så det lär få effekter på världsekonomin. Vilket fäster uppmärksamheten på hur bräckligt hela systemet är. En nysning, så blir det kanske börskrasch.
Vad man nu ska göra av den informationen.

Monna Betta d'Antonio kan vara värd en eloge den 8 mars (fängelse för att ha velat lappa sin sons byxor är väldigt, väldigt repressivt).

Korgar eller hinkar som hissas ner från fönster eller balkonger används inte så ofta i Sverige tror jag.
Men på annat håll är de fortfarande i bruk. Jag har sett det med egna ögon i Neapel.
Jag har även bott i ett hus från 1200-talet en gång.
Lägenheten var konstruerad i platåer. Eftersom det brukade vara höns och getter i köket var det en hög avsats till sovrummet. En smal trappa ledde upp till ytterligare ett rum. Det var grymt att bo i ett hus från 1200-talet.

                                                                         * * *


ej pesten men väl coronaviruset lär härstamma från fladdermöss





Tillägg:

I skrivande stund (10/3) har hela Italien satts i karantän.

Folkets röst, typ


Dela och lajka
flejma och trolla
Kolla in bilden och
på sin höjd scrolla
igenom pamfletten
Den smältes lätt, den!
Lajka och dela
utan att vela
Väck gärna galla
-Jag talar för alla!
Fräckast vinner
Sorgsnast försvinner.



torsdag 5 mars 2020

Nyhetsvärderingen suger fladdermusballe

DN, som annars brukar lansera sig som de borgerliga hygglonas högborg, den autentiska värdegrundsbunkern, den bastion varur den sista strimman av upplysning och humanism emanerar, har som toppnyhet idag att Prinsessan Estelles skola stängs.
(P.g.a ett virus som inte släckt ett enda liv i Sverige och inte särskilt många i den riktiga världen heller).
Det går inte att göra kråkvinkelsatir av såna här överlöjligheter. Men jag förbannar den bekvämlighet som tilltagit med åren och gör att det känns lite för sent att sticka härifrån för gott.

onsdag 4 mars 2020

Den felande planeten

Pappa hade inte så bra minne de sista åren och hörseln var det lite si och så med. Han brukade alltid fråga mig om jag hade någon ny bok på gång. När jag svarade att jadå, det hade jag, frågade han efter titeln.
-Den skenande planeten.
-Den felande planeten, var det ja. Det minns jag ju. Vilken planet är det som saknas?
-Nej, den skenande planeten.
-Den felande planeten, nickade pappa.
- Skenande.
- Skenande? Vilken planet är det som skenar?
-Det är jorden.

Våren innan han dog, jag tror det var den sista gången han frågade efter titeln, förekom han svaret med en gissning.
-Hemlängtan?
 Kanske mindes han att romanen handlar om en utomjording, och kanske var det "ET" som föresvävade honom. Det vet jag ju inte. Vet bara att jag tyckte att det var ganska fantastiskt att han hux flux föreslog Hemlängtan som titel.

Men sen blev det en väldigt varm sommar.
Det var sommaren 2018 med de vilda bränderna.
Pappa blev mycket sämre, och jag hann aldrig visa honom den färdiga boken.
Om han hade hållit ut några veckor till, så hade den hunnit komma från tryckeriet.
Den felande planeten.

Dagens citat


Jag har spillt ord och dyrbar tid i onödan för det första av ren artighet och för det andra av slughet, men nu jag har i alla fall förvarnat, förresten är jag rentav glad att min roman av egen fri vilja sönderfaller i två berättelser "med bibehållen enhetlighet för verket i dess helhet", som man brukar säga.
För efter att ha läst den första berättelsen kan ju läsaren själv bestämma sig för om det är mödan värt att ta itu med den andra. Men det är klart att ingen har någon skyldighet i något avseende, man kan ju slänga bokjäveln i väggen redan efter två sidor för att sedan aldrig öppna den igen men det finns ju läsare som är så finkänsliga att de absolut vill läsa ut en bok för att inte brista i objektiv bedömning, detta gäller till exempel alla ryska kritiker.

Fjodor Dostojevski, inledning till Bröderna Karamazov 
(det blev några små ändringar under inläsningen, det kan visst bli så när man använder den mystiska tekniken "förvandla tal till text").


tisdag 3 mars 2020

Wow, sovramagnificentissimo, questo blog!

Numera elvaåring, pigg och vaken. Blicken skärpt, sällan överskärpt.
En unik läsupplevelse och ett filosofiskt allkonstverk med allvar och knas och jag hoppas vid Midsommarkransens larer och penater att den sparas ner nånstans och aldrig faller offer för pofffaktorn.


En bild säger mer än tusen mord

Bilden på moderatledaren som människojägare
Den kommer sjunka in i folks bakhuvuden, som en Benitofiering.



lördag 29 februari 2020

Dagsmeja

Dagsmeja. Ett älsklingsord för en älskad företeelse.
Jag kan inte ens uttrycka hur mycket jag älskar dagsmeja.
Både Ordet och företeelsen.
Jag blir stum när jag tänker på det.

Visst kräver dagsmeja tyst förundran.

* * *

Inte just någon dagsmeja i år men dök åtminstone upp lite snö i slutet av februari för att infria löftena om töväder.


Fladdermusinfluensan


nu jävlar tar jag er



torsdag 20 februari 2020

Dagermans dröm

Stig Dagerman berättade en gång om en dröm han hade haft efter att ha deltagit i en offentlig diskussion. Han stod i drömmen mitt i Stadion, som var överfyllt av människor. Han skulle tala till dem, men ej ett enda ord nådde fram. Varje gång han försökte tala kom ovanifrån, dånande och stark, en annans röst och dränkte helt vad han ville säga. 

Återberättat av Lagercrantz i Vårt sekel är reserverat åt lögnen

tisdag 18 februari 2020

2 farbroderligt naiva gissningar

Förnedring och sadism har föga med skattesänkningar att göra, där har Löfven fel. GW har i sin tur fel då han antyder att det har med etnicitet och kulturkrock att göra. GW har ännu mer fel än Löfven. 
Kasta inte ut 80-talets grubblerier om makt och hierarkier, svassande kött och synd bara för att hela komplexet fått en lite väl konkret gestaltning mitt i den finaste fina genikulturen. 


måndag 17 februari 2020

Fantasiramsan

Några pojkar i 10-årsåldern gick runt och sjöng högt - trodde jag först - "fantasi ja vi har ingen fantasi!" och något mer jag inte uppfattade. Vacker vemodig melodi, kände igen den men kopplade inte direkt. Googlade, det visar sig att det är Bajen som har en ramsa:

"Fantasi
Ja ni har ingen fantasi
Snor från Hammarby
Ja ni vill va som oss
Ja ni är pinsamma Gnaget"

När jag lyssnade på den på YouTube kände jag igen melodin som Magnus Ugglas Hand i hand.
(Det finns en bakgrundshistoria - Hammarby hade en ramsa, Grön och vit, som AIK härmade: "Vi är överallt". "Fantasiramsan" är i sin tur ett svar på att AIK härmade Hammarbys ramsa).


Bollen är rund.


Because the world is round, it turns me on.








lördag 15 februari 2020

Så funkar det!

Påståendet att "mörk energi" används som bränsle under de långdistanta rymdfärderna är inte helt korrekt. Ki har fått något om bakfoten. 
Det är gravitationsvågorna och de akustisk-baryoniska oscillationerna som fungerar som trampolin.

MVH Zarminas avdelning för rymdteknik

måndag 10 februari 2020

Yes box Virginia Woolf

Wuthering Heights is a more difficult book to understand than Jane Eyre, because Emily was a greater poet than Charlotte.
Virginia Woolf

Läser om en av mina favoritromaner, Svindlande höjder, nu på originalspråket.
Woolf har rätt och det är tveksamt om man ens ska förstå Svindlande höjder på något rationellt sätt. Jag menar, vad innebär det att förstå konst?

Charlotte Brontës Jane Eyre är en hygglig roman men både konstnärligt och innehållsligt konventionell.

(Georges Bataille skrev tyvärr förringande om Emily Brontë utifrån den darriga och liksom tårögda mansföreställningen att hon skulle ha varit en moraliskt ren, oskuldsfull flicka som förvånande nog på något intuitivt och omedvetet fantasifullt sätt kunde skildra ondska, passion, besatthet och så vidare trots att hon aldrig haft samlag. Alltså så fallocentriskt tänkt, och samtidigt en mytologisering av barnkvinnan som något slags varelse som inte kan vara medveten, göra djuppsykologiska iakttagelser av sin omgivning. Hon är ju stor, hon har ett stort öga osv. Det går att göra många iakttagelser av det mänskliga även i avkrokar. Och därtill kommer genialiteten. Schas Bataille).

Här är Ukuleleorkesterns roliga cover på Kate Bushs musiska gestaltning av Wuthering Heights.




söndag 9 februari 2020

Du är Luxemburgstor, och jag är f-n, käre bror

Här är citatet jag talade om.
Tror jag kallade det "spritsigt" eller nåt sånt.

Jag hittade det i Vårt sekel är reserverat åt lögnen, en samling artiklar av Olof Lagercrantz, utgiven på Karneval förlag.
Det innebär att jag måste reservera mig för att något kan ha blivit fel längs vägen. Som viskleken. Lagercrantz kan ha citerat fel, eller redaktörerna till Vårt sekel är vigt åt lögnen kan ha återgivit citatet på ett felaktigt sätt.
Rosa Luxemburg lär ha skrivit detta i ett brev till en väninna 1917. RL satt i fängelse, väninnan var utanför men hade tydligen suckat över tillståndet i världen i ett brev till RL. RL svarade:


"Förstår du då inte att den allmänna bankrutten är alltför stor för att man skulle stöna över den. Detta fullständiga uppgående i dagens jämmer är mig överhuvud taget obegripligt och outhärdligt. Se till exempel hur Goethe med kyligt jämnmod stod ovanför tingen. Men betänk vad han måste uppleva: den stora franska revolutionen, som dock sedd på nära håll tog sig ut som en blodig och fullkomligt meningslös fars, och sedan från 1789 till 1815 en oavbruten kedja av krig, där världen återigen såg ut som ett lössläppt dårhus. Och hur lugnt, med vilken andlig jämvikt bedrev han inte samtidigt sina studier över växternas metamorfoser, över färgläran, över tusen ting. Jag fordrar inte, att du ska dikta som Goethe, men hans livsuppfattning - intressenas universalism, den inre harmonien - kan envar skaffa sig eller åtminstone sträva efter. Och när du säger: men Goethe var ingen politisk stridsman, så menar jag: en stridsman måste först söka stå helt över tingen, annars sjunker han med näsan ner i all smörja. Självfallet är det en stridsman i den stora stilen jag här tänker på."

Lagercrantz gillar den här pigga attityden. Trotskij lär ha gillat det också, enl. Lagercrantz.
Nyfikenhetsandan, talet om intressenas universalism och den inre harmonien, påminner mig om den napoletanske revolutionären Emmanuele de Deo som jag skriver om i Myggor och tigrar.
"Emmanuele de Deo, tjugotvååringen som givit namn åt den gata där en malavitoso nu blivit mördad, var en revolutionär, jakobin och anti-Bourbon, franskinspirerad, en själsfrände till Eleonora Fonseca och han blev torterad och avrättad på Piazza Municipio 1794. Jag har på nätet hittat ett brev Emmanuele skrev till sin bror före avrättningen.
Käre bror, varför kallar du mig olycklig? Varför ge mig det epitetet? Jag skulle avundas andra mitt öde om jag upptäckte det hos dem; detta borde räcka för att få er att inse mitt sinneslugn när jag tar emot påbudet från den högre rättvisan och från min och din Suverän. Döden väcker skräck hos den som inte har vetat att leva väl - -
et cetera - et cetera.
Hänvisar tillbaks till min bok om resonemangen om Emmanuele de Deo, den mördade Antonio Cardillo, upplysning och fascism.


Rosa Luxemburgcitatet under DET FÖRSTA världskriget sticker av mot dadaismens kollapskonstaterande under och efter samma världskrig, som det beskrivs av Hugo Ball (att Västerlandet hade slutgiltigt visat att talet om europeisk humanism och civilisation bara var en fasadlögn, en ursäkt för masslakt).

Det sticker av mot flera berömda uttalanden runt DET ANDRA världskriget (Adorno: Att skriva en dikt efter Auschwitz är barbariskt; Brecht, ett samtal om träd är nästan brottsligt).
Efter nazismens bara en aning uppförstorade version av den europeiska chauvinismens perversa groteskeri, och nu när det går ett spöke genom Europa igen, samtidigt som konst och kultur fortsätter att vara skrytfaktorer, så låter både "kyligt jämnmod", "inre harmoni" och "intressenas universalism" naivt? Världsfrånvänt?

Alla kan skaffa sig eller åtminstone sträva efter nyfikenhet.



Snicksnack för rövhattar

Bloggen har anammat fragmenteringsdjävulen. Svinkorta bjäfsinlägg.
Ett kolossalt sätt att befria sig.
Jag ska rita Goethe. Jag skulle rita en politisk kompass.

Glöm aldrig att dra ner byxorna på en reaktionär sosse som talar om den mänskliga naturen.

Who has a fox behind the ear?
No, no, a colossal nobody.

Det här är min hyllning till den moderna världen.



defenestrera mera 


                       

torsdag 6 februari 2020

Ank-Käthe delar ut Rosa Luxemburg-priset posthumt

...till Goethe.

Motivering: Goethe har sagt att i konsten är endast det bästa gott nog.
Kaxigt!
Delmotivering: ner med Lenin. Fram för Rosa Luxemburg.




onsdag 5 februari 2020

Klagar bäst som klagar sist

Den som klagar på den som klagar, slösar bort sin och andras tid.
Men den som klagar på den som klagar på den som klagar, den däremot, är en visdomshärskare.


Varför är det ingen som... och varför finns det inga, är det inte dags att?

Here we go again. Det finns inga realistiska samhällsskildrare/anarkistiska prosaister/romanförfattare av rang/engagerade diktare/poeter som tål att läsas -  närmare bestämt finns det ingen intressant litteratur idag.
Utom DET HÄR undantaget, som sopar banan med...
Utom DET HÄR, som  svensk litteratur gått omkring och väntat på...
Utom DEN HÄR debutanten, som JAG har det finfina väderkornet att upptäcka.

En kulturjournalistisk jargong har dykt upp igen, jag tror det tog sin början (den här gången) med the catchy supertruth "det finns inga manliga författare".
Men liknande gnäll pågick ungefär hela 90-talet. Ibland handlade det om att försöka tysta den så kallade cyniska 80-talismen och dess eftersläntrare och kräva ett brett, sunt och uppbyggligt berättande. Ibland rörde det sig om ett mer odefinierat klagande. Nästan alltid föreföll syftet vara att inte bara underkänna samtliga då verksamma författare (från låt oss säga Kjell Johansson till Ann Jäderlund), utan att ge kritikern en möjlighet att framhäva sig själv som den store upptäckaren av det enda läsvärda.

De håller på med sina listor och sin kanonisering. "Nå, detta är troligen den enda... enda... Host... Harkel host host".

tisdag 4 februari 2020

Drastisk spådom av Olof Lagercrantz

Hatet mot Olof Palme var en del av det större hatet, ur vilket en dag det tredje världskriget - det universella mordet - kommer att springa fram. 

(DN 2 mars 1986, ur Vårt sekel är reserverat åt lögnen)


måndag 3 februari 2020

Framsynt Carola


Jag kapitulerar aldrig helt inför den här låten, men ryser motvilligt.
Rösten är gudomlig med något lite kusligt som vetter mot besatthet. Det är konsumismkritik och kan väl sägas förebåda den nya miljörörelsen, även om det då är en ganska tydligt kristen eskatologi och meningslängtan.



Det behövs ett starkt vänsterparti



– Vi behöver fylla ut den plats som Socialdemokraterna historiskt har haft i svensk politik, säger Nooshi Dadgostar till Expressen.


Känns lite lovande faktiskt. 

söndag 2 februari 2020

Dagens citat

....."Detta sår kan för övrigt också användas som metafor för den grundläggande rörelsen i Batailles skandalösa skrift. De hänvisningar till verkligheten som förs in i hans oroliga och tilltagande metaforik är sårande och undergräver varje humanistisk anständighetskänsla och övertygelse om att besitta ett vetande och en vilja att göra det goda, som i sista instans är grunden för västvärldens kultur med dess föreställning om att bemästra verkligheten med det goda som medel. När detta sårs omfattande betydelse skall förbindas med verkligheten blir dess plats den nakna kvinnokroppen:
"På den molnfria och orörliga himlen kan jag öppna ett sår som jag vill klamra mig fast vid som vid en kvinnas nakenhet".
Såret är i kvinnans kropp och kön som sådana: hon är dubbel eller kluven i en människa och i ett möjligt offerdjur. 

Mette Lundbo Levy, i Res Publica Tema "Såret", Georges Bataille





Citerar bland annat pga spaning efter begreppet anständighet, som idag tydligen används som skällsord i Danmark (i stil med "godhetsapostel"), och ibland lyfts fram som ideal i svensk debatt.

Men också föreställningen om att kunna bemästra världen, en förutsättning för politiken givetvis men i konsten går det att låta världen bemästra sig.

och för det tredje, kvinnan - etc.



fredag 31 januari 2020

Minnesvärt ur Bröllopsbesvär


Stig Dagermans Bröllopsbesvär läste jag för länge sen och tyckte den var bra. Jag kommer nästan bara ihåg stämningen (norrländsk, vemodig, krånglig) och en replikväxling som jag tycker är ofantligt komisk och kännetecknande för en viss typ av brist på galanteri.

Ur minnet:
Det är vid dansbanan eller något åt det hållet. En flicka är väl lite intresserad av en pojke, hur som helst frågar hon honom ifall hon kan få en cigarett. Han svarar:
-Visst. Men inbilla dig inget.

Visst är det bra?
Inbilla dig inget? För säkerhets skull, liksom.


onsdag 29 januari 2020

tisdag 28 januari 2020

Det funkar inte att fördöma känslor

En känsla som det inte funkar att fördöma är den oro som kan väckas när folk pratar ett språk man inte förstår.


punkiga gaggböle multikultiförening i Gaggböle Folkblad

Det är alltså väldigt naturligt (om uttrycket naturligt kan användas utan att det tolkas fascistiskt) att tycka att det är jobbigt att ha kollegor som pratar arabiska med varandra.
Visst är vinkeln konstig, när man betänker att folk har flytt undan krig och har både traumatiska minnen och misstänksamhet i det nya landet att hantera. Visst måste sympatin vara med dem? Jo, fast jag förstår de svenska infödingarnas (vissa delar av de splittrade infödingarnas) trötthet, oro, irritation över ständiga pekpinnar.
Och ja, det kräver nog en saltomortal av tolerans och nyfikenhet, för att inte bli skeptisk till ett fortsatt stort flyktingmottagande. Jag erkänner att jag är där redan. Försöker inte motivera det moraliskt eller rationellt, det bara är så.

Det finns och har dessutom länge funnits en märklig jargong, att det svenska språket ska ersättas av en massa andra språk.
Det här är ingen akademisk uppsats och ingen debattartikel, då hade det krävts många konkreta exempel, nu blir det svepande.
En tongivande kulturskribent skriver att man inte ska behöva kunna tala svenska i Sverige, själv gillar han att personalen i en butik eller restaurang inte kan svenska, det är en sorts global dröm.
Men är det så konstigt om en del tycker att det är en mardröm?

Måste man gå tillbaks till Carl Jonas Love Almqvists Den svenska fattigdomens betydelse, för att förstå den här destruktiva och poserande antisvenskheten som odlats i det offentliga samtalet?
(Almqvist har - om jag inte minns fel - ganska sturska och patriotiska idéer om att den franskinfluerade överklassen i Sverige tycker illa om och förtrycker den osofistikerade allmogen som den givetvis ser som bonnig, även det svenska språket betraktades som bonnigt, men det gick alltid bra att tala franska så att tjänstefolket inte förstod.
Jag associerar dit varje gång det ska raljeras över att svenska traditioner bara är töntiga små grodorna, eller när man vill betona att de - till skillnad från alla andra traditioner som är mer äkta, till exempel samernas - inte bara är djupt löjliga, utan oautentiska).


Tänk om den aktivistiska nätvänstern - låt oss vara mer precisa: delar av den splittrade nätvänstern, från snälla villafruar i jagärhär till förtidspensionerade AFA-aktivister - helt enkelt gav fan i att vara så opsykologiska.
Jag tror att facebookifieringen och idén om tävlande algoritmer på allvar har börjat få folk att börja sluta grubbla och i stället börja dela recept på sardinmousse.
Borgerliga tidningars förträffligt formulerade skönskriverier där tomma symboler lanseras.
Heroiska slogans som kanske passade på 30-talet men som idag känns mer som fossiler i ett vitrinskåp.

Det här inlägget handlar inte om politik. Det handlar inte om moral, påverkan, kamp, rättvisa. Tyvärr har jag inte ett enda svar på "vad bör göras".






fredag 24 januari 2020

Det gåtfulla har ingen dörr



Det mest avslöjande i vår tids litterära konsensuskultur av svassande och brist på kritiskt tänkande är det totala ointresset för om Ferrante kommer ur ett folkligt kvarter i Neapel, eller om han/hon/de inte gör det. Det skulle vara en sensation, jag tror faktiskt inte att det finns några klassresor av det slaget. Men framförallt skulle det befria författaren från det omisskännliga draget av projektioner på "folket", på "camorran", det kitschiga som ropar melodram utan förankring i egen erfarenhet. Språket är stereotypt, vilket möjligen kan ursäktas om det är egna upplevelser, men inte annars.

Nej det är givetvis inte bara personer som själva kommer ur den märkliga och arkaiska napoletanska folkliga kulturen som har rätten att skildra den - men att låtsas skildra den inifrån, och dessutom kalla det feminism - det är litterär bluff, och borde kunna avslöjas som bluff om det visar sig att mannen/kvinnan/produktionsteamet bakom pseudonymen inte har den erfarenhet som det populärkulturella fenomenet påstås bygga på.

På något sätt föreställer jag mig att det handlar om avund på folket (som gestalten Lila sägs företräda). Jag tänker mig en författare med akademisk vänsterbakgrund som inte lyckas äga folket. Han/hon/de hittar på en vild och naturbegåvad Lila, osannolik, stiliserad, som får föreställa något slags napoletanskt tinget i sig, som gäckande drar sig undan. För det napoletanska folket låter sig inte ägas och utnyttjas, detta är en del av folkloren och självbilden. Det gör motstånd.

För mig känns böckerna som klibbig beräkning. Skickligt, flyhänt, men allt annat än trovärdigt. Det är talande att så få är intresserade av att ta reda på om det finns en verklighetsbakgrund - samtidigt som det är just verklighetsbakgrunden som säljer och får strida strömmar av turister att gå guidade Ferranteturer i "stackars-fattiga-flicka"-tecken.

Nåväl. Det gåtfulla har ingen dörr, skrev Gösta Kriland. Neapel klarar kanske den här invasionen också.

torsdag 16 januari 2020

Slackervänstern kan inte snylta på arbetarklassen

Den negativa synen på arbete - med en förskönande benämning kallas det "arbetskritik" - som återspeglas t.ex i texten till Clashs Career Opportunities, är i själva verket en form av klassförakt.
Hur ska vänstern kunna kräva bättre arbetsvillkor och löner, om den föraktar arbetet?
Framtidens vänster kan inte vara lättingar, ha kakan och äta den, vara emot kapitalismen och kräva att bli försörjda av kapitalismen - samtidigt som man skåpar ut de allra flesta arbeten som "skitjobb".
Tyvärr är det här inte en nidbild av dagens vänster. (Eller låt oss säga stora delar av dagens splittrade vänster).
Inte att undra på att arbetarklassen i ganska stor utsträckning söker sig högerut, när slackervänstern beter sig så inbilskt, förespråkar lättjans ideologi och minsta motståndets lag.
Lägg till att delar av dagens splittrade vänster stödjer planka nu och ingen människa illegal, så är det liksom bäddat för högeropulism.
Arbetsgemenskap, stolthet över arbetet, är en lycka. Det är inget mindre än det bästa som finns. Och nej, arbetet kommer inte att försvinna med automatiseringen.
A.I-fantaster och robotöverskattare har ärvt det aristokratiska föraktet för arbetet, vilket grundar sig i dikotomin kropp och själ, ju mindre arbete desto ädlare eftersom en pseudointellektuell i lånta fjädrar är så lätt på foten.

Fortsättning följer, det behövs verkligen en ny vänster.

fredag 10 januari 2020

Öka polariseringen, skippa slentrianen


Varför snackar folk febrilt om samtal och dialog, och förfasar sig över något som kallas polarisering och splittring?



En intressant artikel av Elina Pahnke, Aftonbladet kultur, påpekar det självklara, att
De senaste tio åren har framför allt handlat om att släta över konflikter, inte om att erkänna dem.


I stället för att hylla jolm och pratkramisar, beakta Bertrand Russels brev till Oswald Mosley, där han i artig brittisk stil ber den senare att sticka och brinna!

Den svenska "konflikträdslan" och "konsensuskulturen" är klichéer   - -we shall overcome har många redan drivit med. Idag är det lätt att tolka det här pratet som en lite försåtligare förlängning av den hallucinatoriska föreställningen att Sverige har förvandlats till en krigszon full med inkompatibla kulturer, och därför måste vi undvika att säga vad vi tycker på ett sätt som inte förhindrar att vi genomför den politik vi vill se. Ett massmedialt "vi", ett bekymrat leende Mats Knutson-vi.
Ett alltid lika snett leende, rart, pedagogiskt, allvetande.

(Det som kallades Folkhemmet var extremt polariserat, på många sätt. En urkonstig film om Hasse och Tage försöker prångla ut en annan bild, till priset av att reducera det skarpa komikerparet till ett par sorgliga tomtar, fetischer för gud vet vems nostalgi.
Skillnaden är att många av dem som var vänster då, inte är det längre, och kanske inte ens var det då).

Polariseringen är inte problemet.
Vad var det drottning Kristina sa - den som är allas vän är ingens vän?
Nej, hellre det napoletanska talesättet "den som har tillräckligt många fiender, dör aldrig".

Men det som verkligen ÄR ett problem, det är slentrianen.
För tillfället talar jag inte om rasister som triggar varandra på nätet, även om de givetvis också fastnat i automatik. (Till rasism räknar jag även den vanliga frasen inom borgerligheten, "går det ens att genomföra demokrati i de där länderna", om USA:s krig runtom i världen).

Utan jag syftar på poserandet. Popularitetstävlingen i sociala medier. Gillandet och delandet som inte betyder något.
Fenomenet är så pass allom bekant att det känns larvigt att påpeka det. (Alltså det här tror man ju inte är sant, men det finns faktiskt folk som gillar och delar artiklar om klimatkris, utan att ändra sin livsstil mer än kanske på sin höjd lite mer sopsortering).

Up fly words, etc etc.

Men Lao-tse säger: "i tanken, gå på djupet".

Emellertid. Den krönika i GP som Pahnke kritiserade handlade även den om sociala mediers ytlighet, närmare bestämt Tinder.
Skribenten Werner hävdade att popularitetstävlingen och prestigejakten på Tinder förvärrar situationen för en grupp i samhället som är/beskrivs som den farligaste:
män utan partners och utan några andra mjukgörande sammanhang.
Kräsna kvinnor gör ensamma män våldsamma, särskilt ensamma män i grupp.
Det kan nog både stämma och inte stämma - jag har inte varit på Tinder, men jag trodde nog det var en knullsajt mer än ett äktenskapsforum. Och jag tror inte att män som inte får knulla blir farliga, däremot kan det nog stämma att lone wolfs som triggar varandra kan vara farligare än ensamstående kattkvinnor som gör detsamma.

Nu är inlägget slut -
det här är en blogg, klaga inte.




tisdag 7 januari 2020

"TOI 700 d"

Ny exoplanet upphittad, lite större än jorden, kan ligga i den beboeliga zonen dvs tillräckligt nära och långt bort från moderstjärnan för att kunna utveckla liv. Den befinner sig 100 ljusår bort från jorden. 
Liksom planeten i min fantasi Den skenande planeten ligger "TOI 700 d" i omlopp runt en röd dvärgstjärna och har förmodligen bunden rotation (snurrar inte runt sin axel, alltså är ena sidan natt den andra dag). Det lär ta 37 dagar för planeten att kretsa runt sin stjärna, att jämföra med jordens 365.
.

söndag 5 januari 2020

Radikal kvinnlig negativitet

Drottning Kill
Drottning Kill
  
Ingenting att vara. 
          Drottning Kill
          Drottning Kill
          Kan man inte vara.
                                                           

kan man väl 

Hårfagre

Hårfagre
av Vasaplatsen
"-Jag vill inte att Mimmi ska bli en modern kvinna, sa Oscar"
- Serberna gillar jag, sa Lemmy
(Mäktig Tussilago)

Intellektuell vit tiger av Fia Olsson

Intellektuell vit tiger av Fia Olsson
- Om du känner så där Figge, så är det sossarnas fel.
Ur Mäktig Tussilago

Med boktrave och mygga av Grynna

Med boktrave och mygga av Grynna

"En genmanipulerad tiger med enormt stor hjärna redo att ta över hela planeten"

"En genmanipulerad tiger med enormt stor hjärna redo att ta över hela planeten"
från Kim