fredag 9 december 2016

Mannen som uppfann kulturrelativismen: sådan var han


Ja, jag vet att det är skottpengar på honom.
Men jag kan avslöja hans namn utan att riskera att han blir lynchad: Michel de Montaigne.

(Det kan nog ha ha funnits en hel del kulturrelativism lite här och där även före Montaigne, men jag betraktar för skojs skull hans essä Om kannibaler som startskottet för den Västerländska kulturrelativismen, eller som den kallas av sina belackare: kulturmasochismen).


På måfå slog jag upp den andra delen av Montaignes essäer i Jan Stolpes översättning (som förstås är väldigt bra, det enda man skulle kunna invända är att femtonhundratalsfranskan försvunnit, men det hade varit överkurs att översätta essäerna till femtonhundratalssvenska).
Montaigne är ofta mycket fräck. I den här essän citerar han ur Lucretius Om tingens natur. Lucretius framställs som så mycket av en auktoritet på det här området, att han får representeras av det allmängiltiga "man".

Så här lyder stycket:
Fortplantningen är den viktigaste naturliga verksamheten. Våra lemmar är inrättade på ett sätt som är mer lämpat för detta än djurens, men man säger åt oss att anpassa oss efter djurens ställning eftersom den är mer effektiv:

Ofta det sägs att hustrur bäst blir med barn på det sätt som
vilda fyrfotade djur praktiserar, ty säden med lätthet
når sitt mål när brösten är sänkta och höfterna lyfta
.

(Lucretius, Om naturen)

Som skadliga förkastar man alla dessa ohämmade och stötande rörelser som kvinnorna har tillfört på egen hand; kvinnorna manas att återgå till det mer blygsamma och lugna uppträdande som djuren av deras kön uppvisar:

om hon går upp i sin vällust, rör sina höfter och eggar
mannen så långt att hans livssaft lockas ur utmattad kropp och
plogen styrs bort från fåran och säden träffar ej målet.

(Lucretius)

Ja, så skriver de gubbtjuvarna.



-Alla dessa ohämmade och stötande rörelser 
som kvinnorna har tillfört på egen hand...
 -Jodu... Skadliga, skadliga...













- Vad är det för jävla skit, klart damerna får jucka

tigerbossen, alltid på kvinnornas sida


Lite fransk renässansdansmusik:


Trevlig helg

onsdag 7 december 2016

Fejkad antikapitalism

... är ett annat vanligt drag inom fascismen.
Ofta yttrade sig den fejkade antikapitalismen som antisemitism (det var judarna som styrde världsekonomin o.s.v) eller som ett mer diffust konspiratoriskt hat mot de styrande, etablissemanget, utan att det blev mer än en pöbelspasm.
Eftersom fascismen är allt annat än egalitär och absolut inte har för avsikt att avskaffa kapitalismen (socialismen är ju dess främsta fiende), handlar det om att svepa in ett unket muller i lånad klädsel.
Jag kan inte uttrycka mig så väl för jag är inte frisk än, och ni vet säkert allt det här redan.

Men jag kom att tänka på fejkad antikapitalism när jag upptäckte några konspirationsteorier om giriga och cyniska varuhus och reklammakare som exploaterar små barn. Klassisk sån här "onda kapitalister"-stereotyp.
För tro't eller ej, historiskt sett är det högern som oftast delar in människor i onda och goda. Utan minsta tvekan är det så.
Så på nätet rådde på sina håll en indignationsstorm över några riktigt onda kapitalister som slagit klorna i ett litet barn.

Allt detta för att säga att varuhuset inte borde ha.... och att ansvaret inte ska läggas på dem som...


Man tror inte sina ögon och öron - och sen tror man inte sina ögon och öron - men vad kommer sen, när man sedan länge upphört med att tro sina ögon och öron?

Ack barbari! Ska det aldrig ta slut?
(Lao-tzu)

måndag 5 december 2016

Det var en gång en liten, liten hotbild

... som levde i en liten, liten stuga i skogen.
En dag så kom det ett litet, litet mörkertal och knackade på stugdörren.
-Ska vi inte ta och skrämma upp dom jävlarna? sa det lilla mörkertalet.
-Jo, det gör vi! sa den lilla hotbilden.  -Vi skrämmer upp dom jävlarna!

Och så gick de iväg för att skrämma upp dom jävlarna.

Och... tja, vad hände? 

Det lilla mörkertalet gömde sig i en buske och varje gång någon gick förbi sa det:
-Jag är det stoora stora mörkertalet....
Och strax hoppade hotbilden fram på vägen och sa:
-Och jag är den stora hotbilden!
 Då skrek alla.








Jag har tappat rösten. Är det någon som vet om det ingår i influensan?

Bubblor, bubblor, å så många bubblor!

Lästips:
 Copyriot: Om bubblan som metafor, i tiden och rummet. 

Det vanligaste är  nog att man anklagar andra för att leva i en bubbla, men bubbelmetaforen kan även användas för självanklagelse. Inlägget i Copyriot handlar om eftervalsdebatten i Finland 2015, där det förekom många bubblor:
Det började med att skådespelaren Krista Kosonen förklarade att hon inte känner någon som röstat på Sannfinländarna, eftersom hon lever i sin egen “helsingforska kulturbubbla” där alla röstar rödgrönt.
Ylva Larsdotter krönikerar: “Innerstadsbubblan i Helsingfors börjar bli för trång. Jag vet inte ens om jag längre kan säga att jag bor i ‘riktiga’ Finland.”
Och i dagens Hufvudstadsbladet skriver Li Andersson om det fruktansvärda i “hela idén om att befinna sig i en bubbla av människor som tänker och lever exakt som jag, utan någon uppfattning om hur folk som lever utanför den tänker”.

Delvis kan nog detta handla om en språkfråga - åtminstone för de finlandssvenska kulturbubbelinvånarna i Helsingfors. Men det var värst vilka självutplånande uttalanden - varför skulle inte Helsingfors kunna vara en del av det riktiga Finland?

I Sverige finns det också en klyfta mellan stad och land, men det är sällan hela Stockholm beskrivs som en bubbla, i likhet med Helsingfors. Utan det är ju... ja.
Ofta framställs just Södermalm som en kulturell bubbla, som en hemvist för overklighetens folk. Men är då inte detta en följd av bostadsbubblan, som skapat overkliga prisstegringar i Stockholm, inte minst på Södermalm? Invånarnas skuldsättning har skjutit i höjden, utan krav på amortering. Klart att sånt påverkar det kulturella och politiska klimatet. Den ena bubblan leder till den andra.
Att det brukar vara just Södermalm som beskrivs som en bubbla långt bort från verklighetens folk, snarare än Östermalm eller Vasastan, beror på att det inte är pengar som anses suspekt i högerpopulistiska sammanhang, utan kultur. Söder är förknippat med kulturfolk. Rikedom väcker inte högerpopulistens vrede, eftersom stora klasskillnader faktiskt är någonting positivt ur högerns synvinkel. Därför faller invändningen att Trump är en nolltaxerande miljardär platt. Högerpopulisten förstår inte varför det skulle vara ett problem.

* * *

"Overklighetens folk" är bland de obehagligaste smädelser jag vet.

Så här är det:
Om man bara umgås med likasinnade så kan det bli enahanda, oavsett vilka de likasinnade är.
Men ingen har patent på verkligheten och man kan inte frånkänna någon rätten att ha erfarenheter.
För att lyssna på någon annans perspektiv behöver man inte underkänna sitt eget. 

(Sen vill jag tillägga att de som drar till med "overklighetens folk" och annat i den stilen sällan bor i den verklighet de påstår är den enda verkliga verkligheten. Det vet jag).


I all feberhafs,
Bix:




P.S apropå feberhafs: det som inte är citat i inlägget är mina egna små funderingar, alltså inte referat av artikeln i Copyriot.
MVH

lördag 3 december 2016

"Ni lever i en bubbla!"


Vanlig anklagelse på nätet.
Den kan betyda två olika saker, var för sig eller i kombination:

1. Ni umgås bara med likasinnade, delar bara en typ av nyheter, bekräftar varandras åsikter.
2. Ni har ingen kontakt med verkligheten.


Punkt 1 kan det ligga något i (även om diskussioner mellan människor som är överens om allt väsentligt kan innehålla massor med kritiskt tänkande och nyanser, medan diskussioner mellan meningsmotståndare kan vara fullständigt meningslösa eftersom deras åsikter skiljer sig åt på ett så fundamentalt sätt, att det aldrig kan gå att komma vidare i diskussionen).

Punkt 2 är vansklig. Det kan ligga något i den också. En person som nästan bara lever på Internet kan väl sägas leva i en bubbla utan mycket kontakt med verkligheten utanför. 

Men ingen kan ta sig rätten att påstå att en person saknar egna erfarenheter,  eller ogiltigförklara dem.
 Och tvärtom: ingen kan säga sig ha patent på den enda riktiga verkligheten utifrån sina erfarenheter.
 (I vissa fall handlar "verkligheten" däremot om saker man läst i tidningen eller på Internet. På nätet handlar det inte sällan om fabricerad "verklighet" också, men det lämnar vi därhän för tillfället).

Jag kan inte låta bli att kommentera en helt crazy grej på facebook, där bubblesmädelsen fick en ny innebörd. Det var en diskussion mellan en person som har mycket kontakt med flyktingar i sitt arbete, och en annan som tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar och som inte har någon kontakt med dem privat eller i yrkeslivet. Nå, den senare påstod - som många kritiker av invandringen gör - att den förra inte visste någonting om världen och verkligheten, därför att "...flyktingar, gubevars. Det är inte världen".

Det kalla luftdraget från spöket som går genom rummet... när jag försöker förstå det hela tänker jag att det handlar om något slags bortträngt samvete: i stället för att säga "jag tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar" eller "jag tycker att Sverige ska stänga sina gränser", alltså formulera sina åsikter, så måste flyktingar tilldelas en icke-existens, de befinner sig utanför världen och verkligheten, och den som har kontakt med dem lever i en bubbla. Flyktingar, gubevars.

Språket är ute på glid.


Fats Waller med Your Feets To Big. Animation av Nancy Beiman

torsdag 1 december 2016

Tigerbossen tänker på religion

Tigerbossen hävdar att förlåtelse och altruism inte kan elimineras ur kristendomen med mindre än att det hokus pokus filiokus handlar om något annat än kristendom. Det har han från fängelseprästen, som gör gällande att sådana manövrer är en klåfingrig modernisering avsedd att passa samtidens stressade androider.


Själv kommer tigerbossen undan, eftersom han uppfattar sig som en kattnatur. Det är ungefär detsamma som att vara en bad buddhist. Det bevisar han genom att tända ett tomtebloss i förväg.
-Men det är ju inte jul än! jämrar sig fängelseprästen.

Credo



Jag står för den tysta minoriteten och det lilla mörkertalet.


onsdag 30 november 2016

Selektiv populism

... är ett begrepp jag gärna hade myntat själv, men det gjorde Umberto Eco.

Han gjorde det i en artikel där han talar om sin barndom i Mussolinis Italien, varefter han tecknar en lista över fascismens mest typiska drag.
Ett är den selektiva populism som går ut på att en viss grupp av medborgare presenteras som, och accepteras som, folkets röst. Folket ses som en homogen grupp med en enda vilja, som är överlägsen alla individers. Eftersom det sällan är så att folket har en enda vilja, brukar ledaren/ledarna bestämma vad det är som är folkets vilja, och därefter kan fascisterna underkänna de demokratiska institutionerna, som de menar inte företräder Folkets Röst. Det här fenomenet har snarast ökat med TV och Internet menar Eco.
Ett annat kriterium är enligt Eco att fascismen riktar sig till en frustrerad medelklass som ser sig hotad av lägre socialgrupper.
(Det är Klemperers åsikt om nazismen också: den var inte en arbetarrörelse utan mest av allt småborgerlighetens rörelse).
Rädsla för det som är olikt, upptagenhet med konspirationsteorier, xenofobi, krav på assimilation, och en motsägelsefull kult av traditionen (Eco menar att fascismen inte hänger ihop som idésystem).
 Med mera - här är artikeln. Jag säger som en lärare: Läs och diskutera!

En punkt som jag tycker saknas, är den kluvna inställningen till elit och etablissemang. Både förakt för kultureliten, och dyrkan av densamma kunde förekomma samtidigt.

Det är med stor glädje jag vill hävda att jag aldrig tänker säga mig representera majoriteten.
För övrigt är jag övertygad om att även dagens högerpopulism - inklusive den socialdemokratiska - riktar sig till medelklassen.



Pengarna tillbaka, S!

Jag var medlem i S för att jag trodde att de skulle hålla en hyfsad om än pragmatisk linje mot sd.
Pragmatisk? Tja, jag förstod t.ex gränskontrollerna. Det har egentligen inget med sd att göra, men jag kunde förstå att regeringen drabbades av panik när så många kom på en gång, särskilt efter terrordåden i Europa.
Nu måste S ha bytt pr-konsult. Från en progressiv image med Wallström som portalfigur - skarp kritik mot Saudiarabien, för att ta ett exempel - till att signalera en tänkbar koalition med moderaterna, ett eventuellt tiggeriförbud och goda kontakter med halshuggarkungar för businessens skull - Löfven har visserligen dementerat sitt uttalande om att varje land får sköta sina kvinnor själv, men jag tror inte på dementin.
Jag vet inte om S kommer att tjäna på det, eller vilka röster de egentligen fikar efter. Hellre än att vända sig till socialliberaler vill de sträcka sig längre högerut. Efter nästa val riskerar vi alltså att få en S + M- koalition som förbjuder tiggeri. En totalitär mardröm.

Den kanske värsta eftergiften för den främlingsfientliga kampanjen är de ändrade regler som gör att en ensamkommande som till en början välkomnats, börjat skolan, fått god man, fått vara med i olika integrationsprojekt - numera kan utvisas den dag han fyller arton. Till ett Afghanistan han kanske aldrig ens satt sin fot i.

Hur fan kunde jag vara så dum att jag var medlem i det där partiet.




tisdag 29 november 2016

Utan rubrik


Jag har inte registrerat min bärbara sandare vid patentverket ännu. Var bussiga och sno inte idén.

bärbar sandare


Jag slösurfade lite idag, har 38,9 i feber, fryser, rackarns trist, men jag råkade hamna på ett par sajter som bara har en enda sak i huvudet: islam. (Ok, homosexualitet och feminism också, kanske något mer, kulturelit och intellektualitet men framförallt en total besatthet av islam (varför konverterar de inte, när de nu ändå inte tänker på annat?). Hur som: en herre var uppfriskande uppriktig. Han skrev, apropå Trumps stora ekonomiska tillgångar som borde göra det svårt för fansen att kalla honom en underdog, att ekonomisk makt och enorma rikedomar osv, absolut inte är något problem. Det han var emot var homosexualitet, muslimer, kulturskribenter osv.

Inte för att jag blev förvånad, men det är sällan man ser kombinationen förakt för bildning och beundran för makt och pengar så tydligt.

Godnatt, om febern är över i morgon tänker jag skriva om Umberto Ecos definition av fascism.

Uppdatering: nej influensan är inte bättre idag.
Mvh
Maja
30/11 2016

måndag 28 november 2016

Lagändring på väg...


 Om man får tro den här artikeln är en lagändring på väg.
Regeringen backar om utvisning av 18-åringar.
Det hade jag missat.
Alltid sent ute. 
Så går det när man inte hänger med i världshistorien. 

Att vara ensam eller tillhöra Folket

Sverige, en fasciststat med ett wallströmflin.
Deporteringen av ungdomar till Afghanistan sker med tyst effektivitet. Åldrar skrivs upp och det ena "TF" efter det andra försvinner från klasslistorna (TF betyder tillfällig).
Alla känslor utom egenkärleken anses förljugna idag, så det är bäst att inte nämna hur det känns för de elever som vet att de kan stå på tur, och för lärarna som ser den ena efter den andra försvinna. Det räcker gott att hålla sig till fakta:

Hazarerna är en förföljd och föraktad grupp i Afghanistan.
.... after the gruesome murder of seven Hazara Afghanis... the attacks, presumed to be the work of either the Taliban or Islamic State (Isis), is just the latest act in a long tradition of persecution against the Farsi-speaking Hazaras.
The victims – some of which had their throats slit – were found in a southern province of Afghanistan where rival Taliban factions have been fighting in recent weeks. The BBC reported that the bodies included a nine year old girl, two women and four men. Officials added that dozens of Hazaras had been kidnapped since last year.

The perception that the Hazaras are outsiders has persisted for centuries, with pogroms against them common throughout Afghanistan's bloody history. Along with their ethnicity, being Shia Muslims means their religion has also made them targets, as Sunni Islamist insurgencies have raged in southern Asia. Radical Sunnis consider them heretics.
Mer kan läsas här

Jag undrar vilka det där Folket är, som Löfven säger att S inte lyssnat tillräckligt på. Jag misstänker att denna plötsligt uppkomna selektiva populism handlar om att lyssna på "folk" som har det gott ställt och som gynnas av "jobbskatteavdrag" (den konstiga mixen av nyliberalt och nysvenskt system, som gör att den som kan köpa miljonlägenhet och åka till Thailand på semester ändå har rätt till offentligt finansierad sjukpeng och VAB) - men som aldrig skulle kunna tänka sig att en hazar är en del av folket.

Om jämförelsen med nazismen verkar överdriven, så vill jag bara förtydliga vad jag menar är gemensamt: en rationell byråkrati som mekaniskt går det irrationellas ärenden (förtalskampanjen mot de ensamkommande har varit lika rasistisk som någonsin antisemitismen), och en vit majoritet som påstår sig vara hotad av en mörk minoritet.


Ta och självdö nu, socialdemokrati.

torsdag 24 november 2016

En reaktionär idé

 Avurbanisera och satsa på hantverk och jordbruk.
 Jopp, på lång sikt kan det vara det enda kloka. Låta så många hushåll som möjligt bli självförsörjande, tillåta byteshandel även med tjänster, stödja uppkomsten av små banker som bara är till för sina kunder, bygga fina fina småstäder, successivt föra över initiativet från de globaliserade storföretagen till medborgarna, och så där. Jag tycker att det känns rätt tveksamt om den här spekulationsekonomin kommer att hålla, ja det är bara en känsla men jag har den och jag står för den!
Det är väl inte så lätt att vara självförsörjande bonde i Sverige, det har väl till exempel stockholmare som svepts med av gröna vågen fått erfara. Men man kan väl börja försiktigt från politiskt håll, med att snegla på den norska modellen med skattelättnader för folk på mindre orter. Och skattebefrielse för mindre orter som tar emot flyktingar.
Stora företag lägger ner verksamheter som går med vinst, för att de vill gå med ännu mer vinst eller befarar att kineserna kommer att gå med ännu mer vinst längre fram. Allt arbete som lagts ner i verksamheten går upp i rök, eller förvandlas till groteska fallskärmar.
Och alla sitter still i båten av rädsla för börskrasch, systemkollaps, man vet vad man inte har men inte vad man inte kommer att ha i framtiden. Och givetvis skylls allt på dem som inte har vett nog att drunkna i tysthet i Medelhavet.


tisdag 22 november 2016

En snuskig trio och en hurtig liberal

Putin och Assad kommer att gå till historien som folkmördare. De har fått en högljudd rasist i Vita Huset som kumpan, till viss del på grund av det märkliga och odemokratiska elektorssystemet i USA.
Än så länge är konsekvenserna ovissa, även om Trumps val av medarbetare tyder på att hans önskan är att fortsätta på den fascistoida vägen (högerpopulism räcker inte som begrepp för att omfatta den typen av agitation)
För Syriens del är det tänkbart att det inte gör någon skillnad. Eftervärldens dom kommer att bli hård, förutsatt att eftervärlden inte genomgår en hundraprocentig dumbrutalisering. Det är många som annekterat den syriska revolutionen för att syssla med war by proxy, men de värsta tyrannerna och mördarna är Putin och Assad.

Bland annat därför var det märkligt att läsa Johan Norbergs krönika i Metro 11/11, Amerikanska folket kommer alltid tillbaka starkare (så löd rubriken i tidningsupplagan, nätupplagan hade det lite mindre svulstiga, men lika förtröstansfulla, Trump förlorar väljarnas kärlek när de ser att han bara är en stor käft).

Norbergs tes är att Trump inte är någon riktig fascist, det handlar mest om munväder. Det var till och med bättre att den auktoritära pajasen vann valet än att Clinton gjorde det, eftersom missnöjet med Clinton hade kunnat leda till att en riktig, mer slipad fascist återkom till nästa presidentval.
Resonemanget är mycket invecklat. Tillräckligt snårigt för att man ska kunna kalla det för en krumbukt. Det utgår ifrån att Trump inte menar det han säger, vilket är riskabelt av minst tre skäl: det första är förstås att det omöjligen går att slå fast att en politikers vallöften - eller valhot, som det i hög grad handlat om från den nye presidenten - är luftpastejer. Det kan man aldrig ta för givet. Det andra är att demagogiskt hatspråk i sig väcker upp det sämsta inom människor, oavsett vilken politik som sedan bedrivs. Det gäller även våldsamhet. Det är ingen slump att Ku Klux Klan firade Trumps seger.
Det tredje skälet är lite mer finstilt. Säger man "tro inte dina öron, du hör inte det du hör, det betyder inte det som det betyder", trubbar man av känslan för språket i största allmänhet. För mening och nyanser. Plötsligt framstår en politikers ljugande till och med som något eftersträvansvärt. Det är rentav värre om han säger det han menar. Alltså ska vi hoppas att han ljuger.
Eftersom fascism till stor del handlar om att den råa styrkan slår mot språket och tanken, så får man inte gå med på att ord inte längre betyder något. 

Det som först fick mig att haja till i den här krönikan, var romantiseringen av det amerikanska folket. "Det är fortfarande världens mest dynamiska folk". "De har överlevt inbördeskrig, depressioner, masshysterier och galna presidenter förr. De har ständigt räknats ut, men de har alltid kommit tillbaka starkare".

"Dynamiskt" råkar vara ett av nazismens favoritord, och idén om en speciell folksjäl och ett särskilt starkt folk hör också hemma i sådana idétraditioner. Putin anspelar gärna på slikt.
Norberg är nyliberal, det han far efter är att staten och politiken alltid - eller nästan alltid? - är något totalitärt och dåligt, men om folk får sköta sig själva så kavlar de upp skjortärmarna och ser till att skaffa sina familjer en bättre framtid. Det är en åskådning som inte ligger så alldeles långt ifrån socialdarwinismen.

Visst kan det hända att det okuvliga amerikanska folket, alla tiders mest ärorika folk, kommer att klara sig trots politiken i stället för på grund av den. De kanske inser att politik inte är något att ha alls, och röstskolkar i högre utsträckning nästa val. Bildar medborgargarden mot KKK, brigader mot nolltaxerande miljardärer, och så vidare.

Men till och med den allra hurtigaste nyliberal - vi lever i den bästa av alla tänkbara världar - borde inse att det amerikanska valet inte bara handlar om det amerikanska Folket.

Att jag reagerade på det, beror på att jag har lagt märke till hur nära den hejdundrande idealiseringen av Kapitalismen ligger nazismen.

Demokrati har blivit någonting ganska diffust och oöverskådligt i den globaliserade kapitalismens tidevarv. En arbetslös arbetare inom kolindustrin, som vill att man slutar dalta med miljön, vilket i och för sig kan vara begripligt ur hans synvinkel, kan med sin röst sabotera "politiken" - om man med politik menar det som överskrider den omedelbara egennyttan, och höjer sig till det allmänna bästa utan att offra någon.

Därför röstar han på en skattefifflande miljardär.

Den här har jag spelat förut - men eftersom jag tycker att den är vacker och det är intressant att det är en rysk vaggvisa i botten, samt att den säger en del om sakernas tillstånd även idag, så tar jag den igen.







Läsning jag varmt rekommenderar:

Masha Gessens råd för att överleva i en totalitär tid. 




tisdag 15 november 2016

29 april 2052

... det vill säga om 12949 dagar, stängs Natoenkäten.
Betänketiden är lagom lång och det går att ändra sin röst under årens gång.

söndag 23 oktober 2016

Ett hugskott


Det misstag som gammaldags kommunister begår, exempelvis Linderborg och Myrdal, är att de utgår ifrån att det finns en folkets röst. Det gäller bara att identifiera denna "folkets röst", som ingalunda behöver utgöra någon majoritet, men som ändå (av opreciserad anledning) anses vara den riktiga rösten, den som intelligentian bör lyssna till. Tankegången återfinns även på liberalt håll - den skymtar inom journalistiken som mardrömmen om en växande pöbel, den återkommer inom antirasismen, som övertygelsen att man måste skrika och bullra och överrösta för att skydda folket från att visa sin rätta natur. 
Det finns ingen vox populi utan bara voce populi och vilken av dessa röster är den sanna?
 skriver Victor Klemperer i LTI.
 Se det går inte att säga. Framförallt kan inga opinionsbildare slå fast vilken procent av opinionsundersökningarna, eller vilka sfärer på Internet, som motsvarar folkets röst.





Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)