Cronache di Maja
Tröst för tigerhjärtan i de yttersta tiderna
tisdag 9 juli 2024
fredag 5 juli 2024
Om att applådera mirakel
I våras var författaren och kulturjournalisten Lars Hermansson här och vi pratade om Neapel och Pompeji.
Nu kan man lyssna på sr play:
Mina inhopp blev kanske lite som att kasta smörgås, men det var ett bra samtal.
onsdag 3 juli 2024
Bekännelsevurm
Jag borde inte borde inte borde inte borde inte... Men jaaa en till!
fredag 31 maj 2024
Film på TV
Il Postino, med Massimo Troisi i rollen som brevbärare och Philippe Noiret i rollen som Neruda. Ligger på Play fram till 23/6.
onsdag 29 maj 2024
Knygt monga saker
tisdag 28 maj 2024
Nu tar fan bofinken
Det här verkar inte lovande:
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/AvlqJj/fredrik-persson-lahusen-om-lars-tragardh-och-kulturkanonaden
Nationalistisk och demokratifostrande pliktläsning. Då försvinner allt som lever.
Jag menar att "kulturvänstern" eller "kulturliberalerna" inte ska rucka inför idén att svensk litteratur ska uppvärderas, tillmätas egenvärde, bli minst lika viktig som matte och engelska eller vad det nu är som anses viktigt i dagens skola (har ju inga egna barn och dålig koll på vad undervisningen går ut på idag), men då måste man släppa nervositeten inför det svenska, att det automatiskt är nationalistiskt och konformistiskt, och inte låta låta högern ta fram en smal och tråkig pekpinne.
Then Swänska Argus kan de få ett blad ur bara för fröjdens skull.
Fröjd och gamman.
lördag 25 maj 2024
Kanoneld
Några isländska sagor
Några medeltida ballader
(jag föreslår Ebbe Skammelson, den kommer inte göra tiktokifierade barn uttråkade - jag tror i och för sig inte att urgammal litteratur tråkar ut barn, mycket av den äldsta litteraturen var folklig i egentlig mening och baserad på muntliga traditioner).
Lite ur Bibeln - den är såklart inte svensk men alla som levde här kunde den tidigare. Det kan finnas en poäng i att unga inte bara kommer i kontakt med Bibeln via amerikansk populärkultur. Samson heter Simson på svenska till exempel.
Några läskiga eller knäppa landskapslagar.
Sen kan vi ta lite Årstafruns dagbok och Lasse Lucidor.
Bellman och Anna-Maria Lenngren.
Det behöver inte vara heltäckande.
CJL Almqvists Det går an.
Av Strindberg tycker jag att man kan välja ett av kammarspelen.
Av Selma Lagerlöf Kejsaren av Portugallien, eller några noveller.
På nittonhundratalet kan man ta Hjalmar Söderberg och Moa Martinson. Det blir svårare att välja ju längre fram i tiden man kommer. Men en kanon betyder ju inte "det här är det enda som finns" eller "litteraturen tog slut med det här".
Högvördigaste lyckönskningar
Aj aj nu glömde jag samerna. Samisk berättartradition måste såklart in.
I stort tänker jag att efter andra världskriget ungefär kan man inte prata om kanon längre eller göra listor på vad barnen borde få i sig. Då kan man släppa det fritt. Men det finns äldre litteratur som med självklarhet kan platsa på en "det här ska vi läsa"- lista utan att det för den sakens skull blir tråkigt eller konformt.