tisdag 15 oktober 2019

Knirp knorp

Jag betar av Game of Thrones, hittills är min mest genuint kända reaktion: jag vill också ha en babydrake som säger knirp knorp.
Det är nästan lite konstigt att det har kunnat skrivas så många intellektuella artiklar om Game of Thrones. Jag är i början av tredje säsongen och tycker att den är häftig men jag tror att det enda sättet för seriens skapare att göra ett slut som är någorlunda i linje med seriens cyniskt humanistiska sensmoral (om det nu ens är en sensmoral) är att svika publikens förhoppningar. Att Daenerys Targaryen breaker of chains inte är att lita på. (Jo jag har hört talas om att den rättvisa krigerskan sviker alla ideal till slut). Inte ens fantasy behöver ha förljugna slut.

torsdag 10 oktober 2019

Därför är jag emot Nobelpriset i litteratur

Finns många goda anledningar till det. Vi kan börja med nyhetsvärderingen.
Enligt förstasidor och liknande är det där priset den viktigaste världshändelsen idag.
Det är en sjuklig fetischering både av litteraturen och av författarna.
Det bygger också på en stackars naiv lögn - att det går att motverka världens ondska med hjälp av litteratur som verkar i idealisk riktning för mänsklighetens bästa. Alfred Nobel verkar ha varit en sympatisk man och uppriktig fredsvän. Men det här hade han verkligen ingen koll på.
Det ger upphov till spel och dobbel. Kulturfolk som borde tänka på annat tänker i stället på "vem ska få priset". Det omges av något slags schlagerfestivalstämning, och följs av "rätt författare vann" eller "fel författare vann". Så kan kulturfolk ägna sig åt något så outsägligt ointressant som att skriva artiklar om vem som borde ha fått det i stället.
Jag är inte emot priserna i fysik, kemi, medicin. Om pristagarna blir utvalda med omsorg kan det faktiskt röra sig om personer/team som lett utvecklingen framåt i någon mån.
En pristagare i medicin kan ha uppfunnit en bot mot någon svår sjukdom.
En pristagare i fysik eller kemi kan ha upptäckt något intressant om verklighetens beskaffenhet, och prissumman kan gå till fortsatt forskning.
Men oavsett om en författare gjort nya upptäckter eller ej, alltså om det handlar om något slags kognitivt framsteg eller inte, så kan litteraturen till skillnad från naturvetenskapen aldrig komma till någon nytta, den kan inte användas till mänsklighetens fromma. Det är inte så det funkar.
Nobelfesten borde för längesedan ha gjorts mer smakfull och spartansk, om den ens ska arrangeras. Glass med tomtebloss och fula brackiga klänningar i TV har inget med naturvetenskap och verkligen inget med litteratur att göra.

-

Rojava


Den här jorden blir bara mer och mer vidrigt olevbar.
Jag demonstrerade senast mot Irakkriget, och det ångrade jag eftersom det utnyttjades som bevis på "yttrandefrihet" och "demonstrationsfrihet", demonstranterna blev som sådana trevliga slavar bak på triumfvagnen som viskar kom ihåg att du är nästan dödlig store härskare. Demonstrationen blev inte bara ett alibi utan en orsak till skadeglatt våld. "Det är ju er vi krigar för, bortskämda ungar"...
Men nu kommer jag att demonstrera ändå. Om det så blir det sista jag gör.
Sveriges dubbelmoral kommer att straffa sig, det känns lite konstigt att jag var sosse ett tag, det måste ha varit bekvämlighet och rädsla.
Det är ingen tröst för kurderna att det kan finnas liv på andra planeter.


tisdag 8 oktober 2019

Redan stor värld har blivit ännu större


Nobelpriset i fysik 2019 delas alltså mellan James Peebles, som analyserat den kosmiska bakgrundsstrålningen och - om jag förstått saken rätt - påvisat att det mesta i universum består av mörk materia, och duon Mayor/Queloz som avslöjat existensen av planeter runt andra solar.

Ur Kungl. Vet. Akad:s pressmedd:

I oktober 1995 tillkännagav Michel Mayor och Didier Queloz sin upptäckt av den allra första planeten utanför vårt solsystem, en exoplanet, i bana kring en solliknande stjärna i vår hemgalax Vintergatan. Med hjälp av specialbyggda instrument kunde de vid observatoriet Haute-Provence i södra Frankrike observera planeten 51 Pegasi b, ett gasklot jämförbart med solsystemets största gasjätte, Jupiter. Upptäckten startade en revolution inom astronomin, och sedan dess har över 4 000 exoplaneter hittats i Vintergatan. Ständigt uppdagas nya märkliga världar, med en häpnadsväckande rikedom av former, storlekar och omloppsbanor. De utmanar våra föreställningar om hur ett planetsystem kan se ut och tvingar forskarna att revidera sina teorier om de fysikaliska processer som ligger bakom planeternas tillblivelse. Flera nya projekt för att hitta exoplaneter är nu på gång och så småningom får vi kanske svar på den allt överskuggande frågan – finns det liv någonstans därute?
https://www.nobelprize.org/uploads/2019/10/press-physics2019-swedish.pdf

Fyratusen exoplaneter funna i vår hemgalax (jag antar att det fortfarande mest handlar om indirekt observation, dvs att det är stjärnans rörelser som röjer närvaron av andra himlakroppar).
Det kan sättas i samband med nyheten som kom i mars om flera hundra tusen nya galaxer, som vi visserligen inte vet något om men helt osannolikt är det inte att det finns planeter även där.
I bloggen skrev jag om det här, jag var då i Neapel:
Hundratusentals nya galaxer upphittade 

*

Och när kontakt har skapats, och rymdskeppet landar på jorden, då kommer Greta att få bli den första hedersmedborgaren i den nya världen, och alla de här osannolikt gräsliga förkrympta farbröderna som kravlar omkring och hatar, de kommer att skrumpna bort, förvandlas till röksvampar, explodera och bara lämna en tunn rökslinga efter sig.
Sen är den här, vår värld.



söndag 6 oktober 2019

Antiken har aldrig funnits

En truism har ränt runt och juckat mot den ena hjärncellen efter den andra, skabbig och med rabies men ändå så sann: antiken har aldrig funnits.
Exakt när gick folk omkring och tänkte att de levde under "antiken"?
Det kan vara ok att tala om "gamla tider" eller "förr i världen" trots att folk sällan tänker att de lever förr i världen. Antiken är det aldrig ok att tala om, eftersom antiken aldrig har funnits. Alla vet det, och ändå fortsätter folk att tala om "antiken".
Jag blir så fruktansvärt jävla förbannad på idealiseringen av rövhålen Grekland och Rom. Jag avskyr idealiseringen av antiken av ungefär samma anledning som jag hatade Bachaftnarna och de pretentiösa föredragen på "Källarklubben Kultur". Eller de svåra frågorna i uppvisningsprogrammet Kontrapunkt.
Nej, medeltiden fanns inte heller. Det här är grundkurs i modern historievetenskap. Och ändå fortsätter folk att prata om "medeltiden".

Det är rimligt att tala om jägar/samlarkulturer respektive jordbrukskulturer,
jordbrukskulturer respektive industrialism, och rimligt att titta på olika former för demokrati och tyranni på olika platser i olika tider. Aten var garanterat inte en demokrati, däremot har det på sina håll funnits naturfolk som levat demokratiskt.
Och så vidare i all hafs för evigt för evigt,
Men det är dags att skippa den överjävliga fixeringen vid en tänkt högkultur kallad "antiken".

* * * * *

Titta ikapp eller se ikapp: jag tittar ikapp på Game of Thrones eller jag ser ikapp Game of Thrones, jag kollar upp den i efterhand, den är underhållande och har en ganska ok moral. Dothrakis är en ganska kul stam. Men jag är lite tveksam till idealiseringen av prostitution, alltså de fnittriga njutande prostituerade. Det känns inte så realistiskt. Annars är ju det mesta i den serien realistiskt.

söndag 29 september 2019

....”forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700.....”

Förvånande att det bara bråkas om antikens försvinnande ur historieundervisningen.
Vad sägs om den grymma medeltiden som påminde om Game of Thrones, eller det smaskiga 1600-talet med alla sina religionskrig?
Antiken är fett överskattat.


Rättelse:
”Mellanstadieeleverna ska få starta på nordeuropeisk järnålder år 800 och läsa om ”kulturmöten och statsbildning i Norden”. Högstadieeleverna inleder med upptäcktsresor och kolonisation kring 1500.” enligt DN, enligt Pompe (se kommentarfältet).


lördag 28 september 2019

Förr i världen när det var världskris







2 november 1978
Ibland undrar jag vad jag kommer att minnas från 1978. Kommer jag att tänka på året som då alla hade hästsvans och Grease kom? Alla har inte hästsvans, men ändå.Jag tror jag har blivit en smula klokare det här året. Ibland när jag läser saker från början av året 
skäms jag. Som den här versen 22/1. Det är ju katastrof! "Förr i tiden när det var världskris så hade man åtminstone kul" det är ju äckligt! Man hade inte alls kul förr i världen när det var världskris. 
Det är så äckligt och dumt att jag var nära att riva ut bladet och bränna det, men jag lyckades behärska mig. Om tio år kanske jag skrattar åt det, men nu skäms jag ända in i själen.

tisdag 24 september 2019

Personlighetsmarknaden

Tittar inte på Gokväll och gissar att bokpratet där är lite för gemytligt för min smak men producentens uttalande om att kritiken skulle ersättas av författarbesök är helt klart ännu ett utslag av ikoniseringen av författarrollen, the personality, och showen runt litteraturen (det finns till och med flera fotografer som specialiserat sig på att fotografera författare, en bagatell kan tyckas men den bisarra cirkusen runt författare är ... ett samhällsproblem ).
Med tanke på att uttolkning av litteraturen är läsarens och inte författarens jobb, och med tanke på att rätt få författare är bra på att prata om sina böcker, många vill inte ens styra läsaren, så är den här eskalerande personlighetsmarknaden bara ett senkapitalistiskt kristecken. Så gott som alla vill bli författare (en statistisk undersökning har väl visat att varannan eller var tredje person skulle vilja vara författare, med det stora utbudet av skrivarkurser och inte minst det obegränsat stora digitala utrymmet är det tänkbart att det kan bli så - och det är bra på så vis att det på sikt kommer att leda till en total demokratisering och avikonisering av författaren, till skillnad från dagens personkult). Att intervjua en författare i en TV-soffa kan då ge sken av intimitet och "beröringsmagi", om det nu heter så. I stället för att tala om litteratur kan man tala om "hur man blir författare", "hur ser din skrivprocess ut".
Jag var på en tillställning förra hösten där det ingick att de deltagande författarna skulle ställa upp på selfies som besökarna kunde lägga ut på facebook. Nu hade ingen av besökarna riktigt så bad taste, så PR-tricket föll platt till marken. Ett par författare satt som knoll och tott på scenen och pratade om hur härligt det är att mysa med korret, de delade generöst med sig av sin författarvardag. Besökarna på eventet var alltså snarare kannibaler än bildningskonsumenter, mer voyörer än läsare, och
kanske ville de alla också egentligen bli författare. Varför skulle det annars vara intressant att veta hur folk gör när de sitter på en stol och skriver? Andra författare lägger ut fina bilder på sina skrivbord på facebook. ÅÅÅÅ vad fint
Så kan det gå. Fetischism.

måndag 16 september 2019

Ressentiment-lyssnare och olyckliga tired businessmen

Ressentiment-lyssnaren, som i protest mot musikindustrin verkar icke-konformistisk, sympatiserar för det mesta med kollektiv för deras egen skull, med alla socialpsykologiska och politiska konsekvenser. Därom vittnar de envist sekteristiska, potentiellt rasande ansikten som koncentrerar sig vid så kallade Bachaftnar. I denna sfär - de musicerar också aktivt - går allt som smort, men allt är kopplat till och intrasslat i en världsåskådning. 

Theodor W Adorno, Olika typer av musikaliskt beteende, Musiksociologi


Den emotionella lyssnaren, bildningskonsumenten, ressentiment-lyssnaren, experten och den goda lyssnaren: Jag har läst relativt lite av Adorno men Musiksociologi är en bra bok, mycket mycket rolig och så att säga knivskarp, glasklar, har relevans även för strömningar och kotterier/grupperingar som inte är strikt musikaliska, jag sökte mig hit nästan på måfå, i blindo, för att få perspektiv på gråtandet i sociala medier, vill helst inte vara hård och hjärtlös men intellektuell måste man ha rätt att vara. Folk gråter och gråter och gråter. Och andra gillar och gråter och gillar. Jag sneglar på Adorno om den emotionella lyssnaren - "besitter nog en viss värme; möjligen är känslolyssnaren mindre hård och självbelåten än kulturkonsumenten, som i den etablerade smakens begrepp är honom överlägsen. Man kan kanske räkna dit de envetna yrkesmänniskorna, olyckliga tired businessmen som söker kompensation för allt de annars måste avstå ifrån, inom ett område som förblir utan konsekvenser för deras liv. Typen sträcker sig från sådana som stimuleras till visuella föreställningar och associationer till sådana, vilkas musikupplevelser närmar sig dagdrömmar och dåsighet".

Olyckliga tired businessmen och businesswomen. Bortsett från tårarna är det mycket prat - mindre i sociala medier än i den etablerade offentligheten så att säga - om vuxenhet ("vuxna i rummet" är som bekant en av tidens standardfraser), om försoning (bråk är inte bra, bråk är barnsligt), ibland kombinerat med föreställningen att världen var mindre polariserad förr (idealet att höger och vänster ska kunna skratta åt samma sak, som en ny film hävdar, ger inte bara en förvrängd bild av Folkhemmet, utan i mitt tycke är det kvävande, ett slags we shall overcome-överslätning).

Försöka analysera personkulten (mycket personkult nu), överflödet av religiös metaforik...

Mentalitetshistorien är trögare än de massmediala påbuden.

På något vis försöka skilja falsk eller manipulativ sentimentalitet från den visserligen uppriktigt kända men grunda.

Ressentiment-lyssnaren är för övrigt inte bara Bach, utan var och en som "flyr tillbaka till perioder som han inbillar sig är skyddade från rådande varukaraktär och förtingligande. På grund av protestens stelhet gör han sig skyldig till samma förtingligande som han opponerar mot".

Ibland blir man både förvånad och på nåt sätt rörd. Jag läste en jätteung person som skrev:
Jag har länge varit besatt av det tidiga 90-talet, likt många andra som är för unga för att ha upplevt det. 
Många unga är tydligen inte bara besatta av något såpass slätstruket som det tidiga 90-talet - de har varit besatta av det länge.
Det är väl inte märkligare än 60-talsnostalgi på 90-talet, men det krockar på ett uppfriskande vis med föreställningen att det inte fanns någon 90-talsgeneration, att 90-talet (till skillnad från i princip alla tidigare årtionden) var konturlöst.
På något vis får man väl känna sig smickrad över att unga idag ägnar 90-talet sin kurtis.

återkommer i frågan



söndag 15 september 2019

Most people think that they don¨t really exist

Ännu en exoplanet har upphittats. Den har döpts till K2-18b och ligger ungefär 111 ljusår från jorden. Det speciella med just denna exoplanet är att man har funnit vattenånga i atmosfären,
https://www.nyteknik.se/popularteknik/vattenanga-hittad-pa-lovande-jordlik-planet-6971321
Planeten ligger i omlopp runt en röd dvärg i stjärnbilden Lejonet och har troligen bunden rotation. precis som Gliese 581g, även kallad Zarmina - om den finns. Den är nämligen obekräftad.
(För min roman valde jag som sagt var en obekräftad planet som bara kanske finns. Utopi betyder visserligen ickeplats, och Zarmina är en utopi, men jag föredrar en kanskeplats på en kanskeplanet).

Fysikäraren Anton Petrov har gjort flera undervisningsvideos på YouTube. Den här videon är en genomgång av planetsystemet runt stjärnan Gliese 581. Gliese var väldigt mycket i ropet 2010, men nu är den nästan som "vilken stjärna som helst" säger Petrov, och intresset för exoplaneterna har svalnat ("most people think that they don¨t really exist").




Det gör inte så mycket. Det är ingen bärande vägg i min berättelse att just den exoplaneten faktiskt existerar. Most people har förresten haft fel förr. Det är fortfarande fullt tänkbart att den finns.
Och civilisationen på Zarmina är ungefär sådan jag skulle vilja att den blev, om människan tog risken att besudla en ny planet med sin närvaro. Med största försiktighet utvecklade Zarminas kolonisatörer en schysst kultur.

Den nyupptäckta exoplaneten utanför den röda dvärgstjärnan K2-18 i stjärnbilden Lejonet är däremot bekräftad. Den ligger i den beboeliga zonen och kan ha vatten, eftersom man funnit vattenånga i atmosfären.

Förr eller senare - gärna under min levnad, om jag får önska nåt  - kommer de att hitta en exoplanet med liv på.




torsdag 5 september 2019

Efterlysning

Pasolini skriver någonstans att glädje är underskattat. Han menade den litterära glädjen, glädjen i litteraturen, och han skrev om det apropå en bok av Elsa Morante. Glädje är inte nödvändigtvis lättviktigt eller en aspekt av verklighetsflykt.

Känner någon igen det? Jag skulle vilja hitta passagen nu.

Ibland retar jag mig på förväxlingen mellan dysterhet och allvar. Bottenlös sorg eller hopplöshet kan ge mycket fin lyrik, men det är inte riktigt min grej, för att uttrycka det frivolt. Det jag tycker allra bäst om i litteraturen är... ja, Shakespeare. Ett slags dödsföraktande cynism, karnevalisk glädje, polyfoni och bejakande trots allt av livets alla aspekter. Shakespeare måste ha varit synsk, läs bara Much Ado About Nothing - "fear God, love me and mend", och "give us the swords, we already have the buckles" - (jag menar inte den romantiserade filmversionen, den hoppar t.ex över att Benedick stöter på Beatrices kammarjungfru kort innan de ska gifta sig, varvid hon fäller de bevingade orden om swords and buckles. Utan pjäsen som sådan). Fula ord. Emily Brontes Wuthering Heights, den är inte munter på samma sätt men den är elektrifierad.

Det jag inte klarar av, är Birgitta Trotzigs kravlande i dyn. Den murriga skuldbeläggande masochismen som hånglar ihop sig med katolicismen. Sex och religion är förstås sammanflätade sedan evärdeliga tider, men den grådaskiga dysterheten, litteraturens motsvarighet till november, den fullständiga bristen på munter relativitet, gör att Trotzig för mig är som ett instängt rum där en förgrämd människa med gulnad hy serverar kamomillte och säger: "akta dig!"

måndag 26 augusti 2019

Varning för böcker

När Marcus Aurelius, stoisk kejsare, varnar för böcker låter det som en korsning mellan "sitt inte inne och läs pojkvasker, ut och arbeta" och "protect me from what I want".

          Låt böckerna vara! Låt ej dem göra dig förströdd, det vore illa.
Gör dig fri från bokhungern på det du ej må dö knotande utan frimodigt och av hjärtat tacksam mot gudarna.

Marcus A låg i fält när han skrev sina s.k självbetraktelser, krigade mot en eller annan germanstam i Norditalien (kvader eller markomanner, eller både och). Ville troligtvis hellre sitta med näsan i böckerna.
Det är i alla fall därför jag tror att det är så många varningar för böcker och läsning i Självbetraktelser.


¨¨


Mitt huvud flämtar antilitterärt.




fredag 23 augusti 2019

Nytt korsord på g

Innan jag återgår till mer allvarliga spörsmål. (Jag har svårt att lägga hämsko på mina mer barnsliga tendenser och varför skulle jag det? För att inte bli retad, för att inte bli tagen på allvar, osv. Men den lilla hop som vant sig vid min blogg sedan runda tio år behöver inga ursäkter och inga programförklaringar, här finns ett slags gentlemen´s och gentlewomen´s agreement, att humor och allvar inte är varandras motsatser, och att det får bli som det blir).
Jag har inte kommit särskilt långt på det nya krysset, men det ska bli färdigt. Blev riktigt nöjd med det förra.  Särskilt kniv-syskon och bevingad härmapa.
Det här är bara en aptitretare. Det kommer att bli ett stort kryss med många ord. Och jag vill att det ska vara lite klurigt. Mer klurigt än vanliga korsord. Just det här exemplet är mer "normalt".

Lyxkryptiskt. 

torsdag 22 augusti 2019

Skampålejournalistikens billiga människosyn

En gång i tiden var det jag som var en ond, girig, galen lögnerska och samhällsfara. Häxa och hora, osv osv.
Sedermera har bland annat Jean-Claude Arnault, och i viss mån Katarina Frostenson fått äran att vara kulturens parior eller personae non gratae som det heter i plural.
DN:s grej var oförlåtlig, så där får inte tidningar hålla på. Tidningar/journalister bör t.ex inte uppmana folk att polisanmäla eventuella brott, kanske särskilt inte flera år gamla gränsfallsbrott.
Det är fel, det är inte kulturjournalistikens uppgift. Det är också fel att demonisera och uppmana till "många mot en". Precis samma mekanismer som DN drog igång mot mig 2007, drog de igång mot Jean-Claude tio år senare. Nu råkar det vara så här, att förträffliga, rättfärdiga människor som ylar i flock inte bara är outhärdligt långtråkiga, de är per automatik förljugna också. Och de slår sig tillrätta med en antihumanistisk människosyn. Plus att en del dumskallar tror att den självgode Wiman är en god och rekorderlig människa.
Jaja, skampålejournalistiskens konsekvenser är extrem fördumning. Jag gillade Jean-Claude, tyckte att han var en pillemarisk och spirituell, ibland jobbig, originell fransos.
Nu vill jag göra mig av med eventuella beundrarinnor som tycker att DN gjorde rätt. Alla de här som gillar att sitta med sin stickning vid giljotinen.
Och framförallt - jag kräver att få bli betraktad som ond igen. "Kan du verkligen visa dig ute på stan...?" Såna frågor kunde jag få, under den tid då många på allvar gick och räknade dagarna tills jag skulle ta livet av mig. Medias makt är stor, och det finns en enorm blodtörst bland de rättfärdiga.
Jag kommer gudskelov alltid att befinna mig bland skurkar och syndare, skandalskrifvare med solkig bh, diaboliskt skrattande tricksters.









fredag 16 augusti 2019

Det blev ingen värdegrundsrumba

"A dangerous man with some money in my pocket". Så nära mitt mansideal man kan komma.
Snygga kläder, snygg dansstil, snyggt alltihop.
Snubbarna är så fint klädda och dansar fint också.
Jag blir bara glad så fort jag gillar något ur den breda populärmusiken. Jag lyckas inte ta illa upp av det här med rumporna. Kanske för att det känns lite som en parodi.

Det går inte att bädda in den här, så jag länkar i stället.

fredag 9 augusti 2019

Tips för ungdomar: Franska hotkvintetten

Jag tänker ibland att unga människor idag kanske inte ens har hört en massa grejer.
Jag träffade en ungdom för ett tag sedan som inte kände till en hel rad ordspråk, bondska, bibliska och andra förmoderna talesätt, som är självklara för alla ur den snäppet äldre generationen - inte köpa grisen i säcken (nä, aldrig hört), högmod går före fall (eh, va?), det ska böjas i tid som krokigt ska bli, binda ris åt egen rygg, själv är bäste dräng, tomma tunnor skramlar mest, morgonstund har guld i mun - osv. Okända.
En hel språkskatt kan vara på väg att gå förlorad tänkte jag. Shit va sorgligt.
Men det var förmätet tänkt, för man måste lita på att yngre människor gräver fram det förgångna i framtiden.




måndag 5 augusti 2019

torsdag 1 augusti 2019

Självklart


Säkert har du någon gång sett en avskuren hand eller fot eller ett avhugget huvud liggande skilt från den övriga kroppen. 

                              Marcus Aurelius, Självbetraktelser, 8:34


En detalj i Självbetraktelser, en kommentar lite sådär i förbigående om gemensamma erfarenheter för barn och vuxna.

lördag 27 juli 2019

Ursäkta, jag trodde att jag var på Berns

Det här uttrycket är det nog inte så många som hört, åtminstone inte bland snäppet yngre människor.
Min mamma brukade säga så på skämt, om hon eller någon annan råkade rapa.
Men hon tillade att man egentligen inte bör säga så, det var ett olämpligt, kanske föraktfullt uttryck.

Vad det kommer ifrån har jag ingen aning om, och alltså inte heller varför det eventuellt är olämpligt.
Jag sitter bara här och slöbloggar i värmen.



Tillägg 30/7 kl. 18.14

Om någon vet varifrån uttrycket kommer, tala gärna om det.
Mvh.

Är det det här de kallar autofiktion?

Hej jag heter Maja och är 8 år snart nio. Jag fyller år den 18 mars. Jag är sjuk! jag ällskar stenar gör du? Det finns inte bara vanliga gråstenar för Det finns till exempel Diamant och ögongnejs och Blodsten och Hornblände och dolomit. det finns massor. PärlGrimmer och porfyr och järnglans och Dafnit… tigeröga. Det finns celestin… bergskristall…. jaa massor. det är jättesnygga. Hej.



tisdag 11 juni 2019

Lite, lite mer 80-tal

Mark Knopfler är tydligen i stan. Dire Straits musik är för mig vind i håret på ett nöjesfält, vemod och eufori. Tonåren när de var som lyckligast.


söndag 9 juni 2019

Lyckad återställning av protoplasmaklumpen





Det är väsentligt för människans fulla hälsa att hennes libido inte förlorar sin fulla rörlighet. För att åskådliggöra detta förhållande kan vi tänka på ett protoplasmadjur, vars trögflytande substans skickar ut pseudopodier (skenfötter), utskott av kroppssubstansen som när som helst kan dras in igen, så att protoplasmaklumpens form återställes.

Sigmund Freud


fredag 7 juni 2019

Det heta 80-talet

Görs det så här galna musikvideor fortfarande?
Det är ju heeelt surrealistiskt.

Gloria Estefan och Miami Sound Machine med Doctor Beat.


måndag 3 juni 2019

Loggfri

Jag tog en runda i bloggosfären för att snickra ihop en länklista, bloggare måste uppmuntras i dessa paketlösningstider, och hittade då en blogg som mycket tydligt deklarerade att den var loggfri, det vill säga att den inte begagnar sig av verktyg för att mäta och analysera trafik.
Bloggaren i fråga skrev att det var en etisk fråga, det handlade om respekt för besökarna (registrera IP-adresser skulle kunna betraktas som integritetskränkande) och inte minst var det bra för sinnesfriden. Slippa frestas att kolla hur många besökare bloggen har stup i kvarten. vilket - det medger jag -  varit en fälla jag själv trillat i.
Det är hemskt dumt.
Jag har aldrig försökt spåra IP-adresser, och har i regel inga problem med anonyma kommentarer, det var lite stök här i bloggens barndom med kapade nick och ett hejdlöst trollande som (troligen) gick ut på att få bloggen att verka onyanserat radikalfeministisk, ja jistanes vilket liv det var.
Men nu är det ju lugnt. Jag har plockat bort "statcounter" för att inte störas av att besöken minskat efter uppfinningen av Twitter och Instagram med mera.
Anonyma kommentarer är rätt kul. Om jag får nog stänger jag kommentarfältet. Men numera skulle jag alltså inte ens kunna spåra IP om jag ville, så det går bra att fråga och skriva vad som helst utan fruktan.

Frukta inte, du lilla hop.

lördag 1 juni 2019

Disco Time!

En kommentator på YouTube säger:
"YouTube uppfanns för att den här videon skulle finnas för evigt".

Det är 1979 World Disco Finals.

Columbia och Kenya är elegantast (lite mindre och enklare rörelser är ofta snyggast),
Danmark galnast, Tyskland härmar en kulstöterska, Italien roligast i snickarbyxor. Turkiets koreografi är lufsigast, Belgiens hurtigast, Thailands mest akrobatisk, Cyperns liknar isdans, USAs troligen sexigast, Islands påminner om österländsk folkdans, Sveriges bidrag helt ok men jag skulle kanske rösta på Bermuda - hur som haver, här kommer lite inspiration, sätt igång och härmas nu, inga undanflykter.

måndag 13 maj 2019

Dagens citat


Och om jag får lov att skämta lite i förbigående, med en passande gliring, så finns det ingenting som är mer likt en katt i ett fönster, än en katta. 

Marie de Gournay, Egalité des hommes et des femmes (Jämlikhet mellan män och kvinnor), 1622

(Et s'il est permis de rire en passant, le quolibet ne sera pas hors de saison, nous apprenant qu'il n'est rien plus semblable au chat sur une fenestre, que la chatte).

Översättningen är approximativ. Inte säker på att jag fångat den finstilta humorn.




kanske Marie de G

Men jag drömmer ibland om att sätta tänderna i 1600-talsfranskan, kanske någon av Marie de Gournays skrifter, eller Madeleine de Scudérys Alhambraroman Almahide - fast den senare är väldigt lång, som barocka romaner ofta var.

lördag 4 maj 2019

Nästan artificiell musik

SvT  rapporterar om Dadabots .
En ai-dator har matats med stora mängder dödsmetall och "komponerar" "nytt" utifrån det materialet. 

Dödsmetall är inte riktigt min grej ändå (jag gillar visserligen Motörhead och en hel del industrimusik och det är väl på nåt sätt avlägset besläktat med Death Metal. Men industrimusik skulle av naturliga skäl aldrig kunna framställas av en artificiell intelligens - för då vore det inte industrimusik).
Jag kan alltså inte avgöra om det Dadabots producerar är bra eller dålig Death Metal.

Det är däremot väldigt lätt när det gäller en Beatleslåt som tagits fram av AI.
Låten har den slätstrukna titeln Daddy´s Car, och är helt enkelt fruktansvärt dålig.
Såsig, utan geist masar sig denna artificiella Beatleslåt fram.
Då och då känner man vagt igen vissa snuttar från några av Beatles låtar. Det är inte särskilt konstigt. Det är nämligen Beatleslåtar som datorn blivit matad med.

Det är inte datorn som komponerar. Man kan proppa en dator full med musik och be den ta fram nya grejer utifrån det materialet. Det är inte imponerande. Det utgår ju ifrån musik som människan skapat.

Måste jag välja, så lyssnar jag hellre på Dada Bots än på AI-Beatles. Man kan ha det på i bakgrunden och låtsas att det är ett monster.


fredag 3 maj 2019

Det var inget trolleri, utan det ska bli en debatt mellan Åkesson och Björklund

Jag ska försöka mig på att tycka något snabbt: tittade på L:s och sd:s gemensamma presskonferens nyss och jag tycker att det verkar bra.

TV-debatter brukar vara totalt meningslösa, det är för många på en gång, går för snabbt, ingen har ens tid att tänka efter (det finns ett bisarrt ideal i den politiska debatten, att blixtsnabba svar nödvändigtvis är bättre än långsamma, så i princip kan en slagfärdig person som lärt sig stora mängder utantill vinna en debatt vad det än handlar om, och sedan kommer experterna och gör tummen upp eller tummen ner - vem vann debatten?)

Så, mitt preliminära intryck av det här initiativet är att det inte handlar om röstfiske, utan att de båda parterna vill klargöra sin syn på EU, inte släta över skillnader utan göra skillnaderna tydliga. Sånt är bra.

torsdag 2 maj 2019

Samhällets olycksbarn 2019

Jag sympatiserar mer med en "halvnaken svart man" omringad av ett stort uppbåd av poliser, än med damer med små hundar som inte kommit till skada.
Apropå den hala och habila Heberlein.

onsdag 1 maj 2019

"Vi måste få folk att förstå att det är på riktigt"

Stor asteroid kan vara på väg mot jorden och hota hela mänskligheten, hävdar NASA-chef på Planet defence conference.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zGlpa1/nasa-stor-asteroid-kan-traffa-jorden-i-var-livstid/promo





Mannen ser lite för nöjd ut på bilden för att jag ska ta det på allvar. Det är så härligt att sola sig i glansen av apokalypsen... Men kameran kanske råkade fånga en min då han tänkte på en god middag.
"Det är inte Hollywood", varnar NASA-chefen.

Artikeln är låst. Jag utgår ifrån att när det verkligen gäller, kommer informationen att vara gratis.
Naivt tänkt om kapitalismen, eller onödigt misstänksamt mot kommersiell alarmism? Det kan vara både och.
Nuförtiden är det svårt att inte vara skeptisk paranoiker på internet. I "Internet" inkluderar jag det så kallade MSM.

Jag betalar inte, så vad han råder folk att vidta för åtgärder när de insett att slutet är nära, på riktigt, det vet jag inte. Kanske göra som i von Triers Melancholia, bygga en liten hydda och kjamas.

Ett alexanderhugg, kosmos förkortar processen med mänskligheten.

^^^

Jag har inte demonstrerat sedan demonstrationen mot Irakkriget. (Amerikaförälskade bombliberaler vände det direkt mot dem demonstranterna: jojo, men försök demonstrera mot Saddam Hussein i Irak så får du se hur det går!) Inte i år heller. Men det är inte alls otänkbart att jag kommer att göra det i framtiden. Hur mycket av den som återstår, återstår att se.

tisdag 30 april 2019

Walpurgis

Jag har rätt svårt för en del helger. Det är många ensamma människor som har det, och det är inget att skämmas för. Valborg är egentligen ingen stor grej, det är brasor för barnfamiljer och rätt mycket superi för vuxna, well well et cetera.
Men det här - Wolfshäger Hexenbrut - känns som nåt jag skulle vilja åka till.




Oscar Wilde

Jag läser hans samlade verk - har nog aldrig förstått tidigare hur inspirerad han var av sagor.


måndag 29 april 2019

Redan stor värld blir ännu större - och mindre!

Ja! Det är sant!
Tyvärr hittar jag inte artikeln där det stod om det.
Men jag ska leta reda på den. Det finns betydligt mer (och mindre, hehe) än någon trott.

En kvark, typ.
Inte längre minst
i universum?

Jag ska få lite ordning på bloggen, om det verkar rörigt så är det prilliminärt, som det heter på gaggböliska.

Hejaklackar, styrkekramar och risken med personkult

Jag gillar Greta Thunberg men oroar mig ibland för hur hon ska greja "ikonstatusen".
Att hon som väldigt ung kan krascha under tyngden av förväntningar och bli olycklig eller odräglig (deppig, divig, diktatorisk).
Att om hon flippar ur, börjar tokkonsumera, flyga flygplan jorden runt flera gånger om året, går från askes till frosseri (inte så ovanligt), så kommer elakingar inte bara dissa henne utan hela miljön!
De kommer att säga att man daltar med spenaten!

Men jag var vid Brandenburger Tor i mars och såg strömmarna av barn och ungdomar, det var underbart - jag var där av en slump, och det är det bästa, för slumpen är granne med ödet.

Lästips


Och ett lästips: De glömska själarnas nu , en krönika jag skrev för tidskriften Äldre i centrum.

lördag 27 april 2019

Hemligheter är en bristvara i våra dagar


...men nu lanseras appen Harpokrates.
Installera den så kan du göra hemlighetsfulla uppdateringar, som bevisar att du är en mystisk person med själen full av gåtor. Appen fördelar tystnad och kryptiska inlägg perfekt.



Halvkul skämt, jag bjuder på det.
Men i morgon kan du gå ner i vikt snabbt med Gaggböles orgasmskola.


fredag 26 april 2019

Kom tillbaks, gyllenbus!

Inomhus var han en mulletulle,
utomhus var han modig, snabb och lite farlig







Xerxes hade såna tassar

onsdag 24 april 2019

Ett citat


...därför att det intressanta i och för sig har ett värde, oberoende av om det är behagligt eller obehagligt. Skall man stryka segel och vika undan för upplevelsen, så fort den inte längre bara skänker glädje och tillförsikt? /…/ Nej ingalunda, man skall stanna kvar, se stadigt på det och utsätta sig för det, just då kanske man lär sig något.

Thomas Mann, Mario och trollkarlen

måndag 8 april 2019

Tre fragment



Visst är kvinnor tvungna att bli mer falliska än männen idag - det uppfattas fortfarande (ofta? för det mesta?) som att kvinnor sjunker medan män dyker: att tveka, treva, vackla, ses som tecken på storhet hos en man - men som ett bevis på slöhet, blöthet, skörhet hos en kvinna, det kan gå an som en del av ett porträtt av en skör kvinna, gärna diagnosticerad, men inte som kunskapsmetod, poetisk forskning, verklighetsprövning et cetera.

``
Jag är emot personkult men min svaga punkt är Marilyn Monroe, jag kan inte låta bli att dyrka henne, ja hon är sannerligen min akilleshäl.

```
Fragment är etymologiskt besläktat med fragil och den mest förnäma, aristokratiska genren.
Ja, fragment är nog litteraturens motsvarighet till dåndimpen.

På samma sätt som dalmatinern är hundarnas svar på björken.




fredag 5 april 2019

Litteratur med inbyggt gnugg



Första gången jag såg det eminenta uttrycket "inbyggt gnugg" var på en flaska med skurmedel, jag slöt det till min själ, tyckte det var delikat, roligt, mycket bra. Och bara genom att tänka inbyggt gnugg transporteras jag idag mirakulöst till det gemensamma badrummet i min studentkorridor i Uppsala, där jag fnissade åt det jämte ett annat - "snäpp förslutning", antagligen en särskrivning av snäppförslutning.


Nu med inbyggt gnugg och snäpp förslutning!

Skurmedlet - varumärket minns jag inte och det här var ju så längesedan att det mycket väl kan ha försvunnit från marknaden - blev som levande genom den där kluriga karakteristiken. Kom och köp, kom och köp en kolossalt bra flaska med snäpp förslutning innehållande ett alldeles enastående medel med inbyggt gnugg.

Det brukar vara inbyggt gnugg i det jag skriver, nu ska jag bara fundera på hur litteratur med snäpp förslutning skulle kunna te sig.

torsdag 4 april 2019

Journalfilmsnisse i Berlin

"Lämna sig efter sig efter sig efter sig
mil efter mil efter mil.
..."


Förra inlägget, från Berlins centralstation, med det konstiga tonfallet... Det låter ju som en tragikomisk journalfilmsnisse. 

Att skaka sig av sig. Att skaka av sig sig. Jag kommer aldrig att skaka av mig Myggor och tigrar, men jag önskar att det gick att skaka av sig kulturjournalistiken, trendspaningarna och etiketterna. 
Jag vill att etablissemanget som sådant ska fortsätta betrakta M&T som en obeskrivligt kvalitetslös oförskämdhet som aldrig borde ha tryckts. En lågmäld skitkorv av en skör människa. Det skulle vara trist om den blev salongsfähig. Dessutom är det skönt att slippa det Knausgård var med om - blickarna, den lystna nyfikenheten på privatlivet, läsarnas mer eller mindre befogade känsla av total insyn. Jag har faktiskt sluppit det, läsare kan bli omskakade och berörda men troligen - och kanske är det tack vare Neapel - kan det aldrig bli tal om oreserverad identifikation eller distanslöshet.

Ah, jag hade inte tänkt skriva mer om M&T här, utan bara lite grann om Den skenande planeten, bara några små kommentarer innan jag i tysthet arbetar vidare.... med samma motto som Kejsar Augustus och Italo Calvino:
Festina lente. 
Det får bli en annan dag.
God natt.

söndag 31 mars 2019

Propylé

Bloggen fyllde tio år igår. 
Det firar jag med en elegant rubrik. Propylé. Lärde mig ordet för bara några dagar sedan.Må den nyfikna googla, jag är lite trött och zonkad efter en dags knallande i Berlin. 
Ledtråd: Brandenburger Tor är en propylé.
Världen blir större för var dag, mer och mer att upptäcka. Mer verklighet och mer ord. 
Just nu sitter jag på ett fik vid Berlins Tågcentral. Och det är verkligen dags att ryta till på allvar. Europa måste satsa på fler direkttåg. Det blir krångligt att ta sig hem igen. Byte i Hamburg till ett tåg utan vare sig liggvagnar eller sovvagnar. Sitttåg, för att ta sig rätten att ha tre konsonanter i rad. Sen byte igen i Köpenhamn vid sjutiden i morgon bitti, och byte igen i Malmö. 
Jag har köpt en kudde, en ganska fånig kudde i en turistshop.

Klart slut för tillfället.

söndag 24 mars 2019

Fjorton

Jag är vidskeplig - ibland, som idag då jag förbereder mig inför en lång och krånglig tågresa - alltså vill jag inte låta det förbli 13 inlägg år 2019.

Anne Franks dagbok, världsberömd autofiction

Nej, så säger man ju inte. Det skulle antagligen betraktas som vanvördigt. 
Neologismen autofiction är diffus, och skällsordet (det är oftast ett skällsord) används inkonsekvent. Inkonsekvensen kommer sig troligen av att ingen har riktigt klart för sig vad det är.

Jag har hittat en bra genomgång av begreppets historia, i bloggen minimaetmoralia.

En snabb slarvsammanfattning:

Till en början syftade autofiction på en ny typ av komplicerad självbiografi besläktad med nouveau roman. 
Efter Freud och Lacan går det inte längre att skriva naiva "genomskinliga" självbiografier, som Rousseau eller Goethe, utan man måste ifrågasätta sina bevekelsegrunder, sina minnen. 

Innan begreppet autofiction myntades, av en författare som hette Doubrovsky, hade Jean-Paul Sartre och Michel Leiris redan skrivit "postfreudianska" självbiografier, men utan att finna det nödvändigt att proklamera en ny genre. 

Genren autofiction används sällan retroaktivt, dvs författare som skrivit självbiografiskt före 70-talet och innan begreppet myntades kallas inte autofictionförfattare. 
Michel Leiris L'Âge d'homme betraktas alltså inte som autofiction, trots att den stämmer  ganska väl överens med Doubrovskys definition. 

Men s
å småningom har autofiction mer och mer kommit att beteckna en experimentell identitetslek, ett virtuellt paradis där man kan vara den man vill. Den kan innehålla manipulation, blandning av fakta och fiktion, mystifikation, "euforisk kreativ omnipotens". 

l’autofiction è diventata il terreno sperimentale entro cui il soggetto, piuttosto che lasciare emergere l’inconscio attraverso l’iniziativa di una parola “sintomatica”, può divertirsi a manipolare la propria identità, ad “auto-generarsi” sbizzarrendosi in una sorta di euforica onnipotenza creativa. In area francofona, maggiore esponente di questa visione è Regine Robin, teorica canadese e autrice di un libro intitolato “De l’autofiction au cybersoi”. 

Torgny Lindgrens Minnena ljuger skulle kanske kunna sägas vara ett exempel på den första definitionen av autofiction, Aase Bergs Haggan och Horace Engdahls Den sista grisen exempel på den andra definitionen. 

 Men i Sverige verkar debatten ha fastnat i frågan om det är egotrippat att skriva självbiografiskt. Självklart, det är egotrippat att ta sig tid att skriva överhuvudtaget. 

Lil Hardin Armstrong & her Swing Orchestra, Oriental Swing



Här är texten till Oriental Swing

Now, Arab sheiks on the burning sands,
Come into their harems and clap their hands,
Said, "Come on, girls, are you ready to play?
Let's have a little more of that swingin' today."
Now, geisha girls in old Japan,
Wink behind their peacock fans,
Since they learned to say, "Yeah!
Let's swing it like Amelican's swing swing dance!"
Now, in the land of Fu Manchu,
The girls all now do the Suzie-Q,
Clap their hands in the center of the floor,
Saying, "Ching, ching, chop-suey, swing some more!"
Now, Gypsy caravans have changed their mode,
They truck down the Romany road,
With their hi-de-hos, and their hey-hey-diddle,
Doin' the swing on the Gypsy fiddle.
Them eastern wisemen know the story,
Of the swing with Oriental glory,
They stroke their beards and grin,
Sayin', "Swing, little children, till the dawn comes in!"

torsdag 14 mars 2019

Svindlande höjder

Har något slags behov av att bara vräka på med inlägg efter inlägg, och varför inte - bloggen har ju gått på sparlåga länge, och för tillfället är jag så klubbad i huvudet att jag inte riktigt kan ta mig för så mycket, så jag slöbloggar lite här på kvällskvisten.
Apropå spöken, ett ämne jag snuddade vid i ett tidigare inlägg, kom jag att tänka på en av mina favoritromaner, Emily Brontës Svindlande höjder, det är bara ett eller ett par år sen jag läste den första gången och jag kommer att vilja läsa om den snart men på engelska, det finns mycket kvar att upptäcka - med upptäcka menar jag inte att lägga till rätta eller förklara, har förstått att det har funnits folk som försökt göra marxistiska och feministiska tolkningar, vilket låter helt uppåt väggarna, men strunt i det - jag kom alltså att tänka på Catherines spökerier.

Kate Bushs moderna inkarnering, levandegörning eller gestaltning, tyckte jag var jobbig och irriterande 1978 - minns det som att jag tyckte att det var en galet jobbig låt. Å nej, inte den. Ungefär så. Den kan ha legat för nära. Mitt eget extatiska jag drog sina skeptiska öron åt sig. Jag är säker på att jag inte visste vilken roman den anspelar på, eller att Cathy är ett spöke.

Men idag, om det nu beror på att jag har en mer "utvecklad smak", eller större sympati med förryckt femininitet, eller något annat, så tycker jag att den är exakt som den ska. Genialisk, om det nötta uttrycket går att använda fortfarande.  


Men det är klart att det är bra att känna till storyn, och att hon spökar. Annars kanske man reagerar som jag gjorde, men gud vilken hysterisk tjej. 






I morgon kanske jag berättar varför jag på allvar inte tänker flyga flygplan mer. 

onsdag 13 mars 2019

Hundratusentals nya galaxer upphittade



–  Lofar är ett väldigt känsligt instrument och därför har vi kunnat upptäcka hundratusentals nya galaxer. Många av dem ligger flera miljarder ljusår bort, säger hon. 



I italienska medier har jag sett uppgiften att det rör sig om 600.000 nyupptäckta galaxer på den norra stjärnhimlen.
Jag tror personligen att det blir mer och mer sannolikt att det finns liv på andra platser i universum, både sånt liv som i någon mån liknar vårt och livsformer som vi kanske inte skulle uppfatta som liv.

Visserligen påstås det att hela universum expanderar och kanske upplöses i intet till slut, men det är ändå trösterikt att tänka sig att det kan finnas allt möjligt därute ett bra tag till.


Varelser i filmen La planète sauvage, Rene Laloux






Tidsenligheter

Folk bara dör och dör och dör. Och en vacker dag har de flesta man gillar gått ur tiden. Vilket är ett av de finare uttrycken för att dö. Det är värdigt och drömlikt, se nu tar jag det långa benet före och går ur tiden. Man kan lätt tänka sig en sån där filmeffekt, en genomskinlig kopia av en död som reser sig ur kroppen och vandrar iväg. Det förutsätter givetvis en själ, som kan ströva ut ur tiden med ett leende även när döden var högst ofrivillig.

Gå ur tiden kan betyda bli omodern också. En del som går ur tiden blir aldrig omoderna. Freud skriver mycket bra om döden men han lyckas såvitt jag vet aldrig förklara varför den finns.

Nu ska jag gå ut i Neapels sol och äta glass på strandpromenaden.



måndag 11 mars 2019

Xerxes 2009 - 2019

Sov gott guldmåns, gyllenknas, du oförglömliga kisse, tillgiven, busig. Om det var en bil eller ett djur som orsakade den allvarliga skadan på min xerxes vet vi inte, men igår kväll fick han somna in för att slippa ha ont längre.




Ja jag är en mycket sentimental person, jag påstår att Händel faktiskt hade min kisse i åtanke när han skrev denna.







fredag 15 februari 2019

Budskapet i Den skenande planeten!


Jag var i Pozzuoli häromdagen, och ingraverat på ett marmorblock i närheten av det utgrävda romerska marknadstorget, macellum, så stod det (i svensk översättning):
Det viktigaste av allt är att folket, alla människor, gör sig av med de fåraktiga instinkter och vanor som årtusenden av slaveri har ingjutit i dem, och lär sig tänka och agera självständigt.
 Anarkisterna
~^ ^¨


Det går inte att reducera Den skenande planeten till ett eller flera budskap, MEN... trots allt varför inte:

- att människan måste göra sig av med tendensen till personkult,

(idag stormar kvinnor fram i offentligheten och ofta med skakigt självförtroende, men det är ju bra med osäkerhet, vacklan, bristande tvärsäkerhet, kvinnor bör inte vara tvungna att bli mer falliska än männen - Nunzio Giuliano skrev ju, innan han blev mördad 2005, att kvinnan i "Kvarteren" antingen är ängel eller demon, men vidare skrev han att eftersom kvinnor inte får visa mjukhet, vilket han då uppfattade som feminint, i de här kvarteren, för då går de under, så måste de bli ännu hårdare, aggressivare, mer falliska än männen.

- Detta var ett stycke automatisk skrift, kopplingen till Den skenande planeten kanske inte är given, om man inte beaktar de tre kvinnliga makthavarna framåt slutet)

- att människan knappast kan hoppa över sina drömmar, störtfloden av bilder annekterar även hennes inre, som alltså är förslavat och måste befrias (vilket inte kan åstadkommas med enkla symboler och tecken, t.ex en knytblus eller en överstruken femma eller annat liknande)

-min favoritkaraktär i Den skenande planeten är den (nästan bara förbiflimrande) Frukostvärdinnan, särskilt när hon löper amok och ger sig på väggarna som om hon försökte göra rummet större

-och så vidare: kanske är budskapet också att...

Återkommer om en stund

torsdag 14 februari 2019

Bafatt

Tvåsamhet är inte bara ett kommersiellt jippo - det är social status också. Den här tillägnar jag folk som varken befinner sig i trygga vänskapliga relationer eller passionerade superknullrelationer, alltså till de storslaget eller miserabelt ensamma.







P.S Glömde nästan att turturduvorna också ska ha sitt den fjortonde februari, haver hittat en video som är för barnförbjudet romantisk för den här bloggen, hänvisar till Youtube.

Många yngre par vabbar i februari och en del får knappt sova om nätterna men måste upp till jobbet ändå. Apropå jag vet inte vad.

tisdag 12 februari 2019

Vad sägs om att avstå från att övertyga?

Förstår att det kan låta "defaitistiskt" - rentav klent, bräckligt, det är inte ens ett förslag från min sida - jag tänker inte övertyga någon om att avstå från att övertyga.
Irriterande ståndpunkt. Att inte ens ha för avsikt att övertyga någon om att avstå från att övertyga.
Jag besöker det underjordiska Neapel i stället.

Firecracker

Nästan ingenting går upp emot att hitta en låt man inte hört på väldigt länge men funderat på ibland, försökt minnas melodin men bara kunnat återskapa fragment, nästan bara en atmosfär. 
Den här låten hörde jag när jag var fjorton år och bodde i Rom då någon spelade den i klassrummet, på rasten. och jag hade en snutt av den på kassettband, vet inte hur det gick till men antagligen lyckades jag spela in en bit när de spelade den i italiensk radio. Sedan försvann förstås kassettbandet, jag flyttade från Rom, har aldrig hört låten sedan dess - men nu plötsligt hittade jag den i en lista på Facebook. Jag visste varken vad bandet eller låten hette, men det är Yellow Magic Orchestra med Firecracker. Mystisk, romantisk, vemodig, lite euforisk eller upprymd - det 
är ett ord jag gillar. Upprymd.


tisdag 5 februari 2019

För ljumma och dumma

Jag tittade på Veckans Brott. Lite smått bekymrade, leende ansikten som sa att de behövde mer information.
Nåväl. Om de verkligen behöver mer information, varför håller de inte käft?

fredag 4 januari 2019

Framsynt Calvino



Vi lever under ett oavbrutet störtregn av bilder. De mäktigaste medierna gör ingenting annat än att förvandla världen till bilder och mångfaldiga den genom ett bländverk av skenbilder: bilder som för det mesta saknar den inre drivkraft som varje bild bör ha, som form och som innebörd, för att yrka på uppmärksamhet och kunna erbjuda ett överflöd av tolkningsmöjligheter. En stor del av detta moln av visuella bilder upplöses genast, likt drömmar som inte avsätter några spår i vårt minne; men kvar dröjer en känsla av obehag och främlingskap.
Men kanske finns denna substanslöshet inte bara i bilderna eller i språket utan i världen. Farsoten drabbar även människornas liv och nationernas historia genom att göra all historia formlös, slumpartad, förvirrad, utan vare sig början eller slut. Mitt obehag kommer sig av den formförlust jag kan iaktta i levande livet och som jag försöker göra motstånd mot med det enda försvar jag råkar begripa mig på: en litteraturidé.

Italo Calvino, Sex punkter inför nästa årtusende

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)

Hårfagre

Hårfagre
av Vasaplatsen
"-Jag vill inte att Mimmi ska bli en modern kvinna, sa Oscar"
- Serberna gillar jag, sa Lemmy
(Mäktig Tussilago)

Intellektuell vit tiger av Fia Olsson

Intellektuell vit tiger av Fia Olsson
- Om du känner så där Figge, så är det sossarnas fel.
Ur Mäktig Tussilago

Med boktrave och mygga av Grynna

Med boktrave och mygga av Grynna

"En genmanipulerad tiger med enormt stor hjärna redo att ta över hela planeten"

"En genmanipulerad tiger med enormt stor hjärna redo att ta över hela planeten"
från Kim