fredag 23 augusti 2019

Nytt korsord på g

Innan jag återgår till mer allvarliga spörsmål. (Jag har svårt att lägga hämsko på mina mer barnsliga tendenser och varför skulle jag det? För att inte bli retad, för att inte bli tagen på allvar, osv. Men den lilla hop som vant sig vid min blogg sedan runda tio år behöver inga ursäkter och inga programförklaringar, här finns ett slags gentlemen´s och gentlewomen´s agreement, att humor och allvar inte är varandras motsatser, och att det får bli som det blir).
Jag har inte kommit särskilt långt på det nya krysset, men det ska bli färdigt. Blev riktigt nöjd med det förra.  Särskilt kniv-syskon och bevingad härmapa.
Det här är bara en aptitretare. Det kommer att bli ett stort kryss med många ord. Och jag vill att det ska vara lite klurigt. Mer klurigt än vanliga korsord. Just det här exemplet är mer "normalt".

Lyxkryptiskt. 

torsdag 22 augusti 2019

Skampålejournalistikens billiga människosyn

En gång i tiden var det jag som var en ond, girig, galen lögnerska och samhällsfara. Häxa och hora, osv osv.
Sedermera har bland annat Jean-Claude Arnault, och i viss mån Katarina Frostenson fått äran att vara kulturens parior eller personae non gratae som det heter i plural.
DN:s grej var oförlåtlig, så där får inte tidningar hålla på. Tidningar/journalister bör t.ex inte uppmana folk att polisanmäla eventuella brott, kanske särskilt inte flera år gamla gränsfallsbrott.
Det är fel, det är inte kulturjournalistikens uppgift. Det är också fel att demonisera och uppmana till "många mot en". Precis samma mekanismer som DN drog igång mot mig 2007, drog de igång mot Jean-Claude tio år senare. Nu råkar det vara så här, att förträffliga, rättfärdiga människor som ylar i flock inte bara är outhärdligt långtråkiga, de är per automatik förljugna också. Och de slår sig tillrätta med en antihumanistisk människosyn. Plus att en del dumskallar tror att den självgode Wiman är en god och rekorderlig människa.
Jaja, skampålejournalistiskens konsekvenser är extrem fördumning. Jag gillade Jean-Claude, tyckte att han var en pillemarisk och spirituell, ibland jobbig, originell fransos.
Nu vill jag göra mig av med eventuella beundrarinnor som tycker att DN gjorde rätt. Alla de här som gillar att sitta med sin stickning vid giljotinen.
Och framförallt - jag kräver att få bli betraktad som ond igen. "Kan du verkligen visa dig ute på stan...?" Såna frågor kunde jag få, under den tid då många på allvar gick och räknade dagarna tills jag skulle ta livet av mig. Medias makt är stor, och det finns en enorm blodtörst bland de rättfärdiga.
Jag kommer gudskelov alltid att befinna mig bland skurkar och syndare, skandalskrifvare med solkig bh, diaboliskt skrattande tricksters.









fredag 16 augusti 2019

Det blev ingen värdegrundsrumba

"A dangerous man with some money in my pocket". Så nära mitt mansideal man kan komma.
Snygga kläder, snygg dansstil, snyggt alltihop.
Snubbarna är så fint klädda och dansar fint också.
Jag blir bara glad så fort jag gillar något ur den breda populärmusiken. Jag lyckas inte ta illa upp av det här med rumporna. Kanske för att det känns lite som en parodi.

Det går inte att bädda in den här, så jag länkar i stället.

fredag 9 augusti 2019

Tips för ungdomar: Franska hotkvintetten

Jag tänker ibland att unga människor idag kanske inte ens har hört en massa grejer.
Jag träffade en ungdom för ett tag sedan som inte kände till en hel rad ordspråk, bondska, bibliska och andra förmoderna talesätt, som är självklara för alla ur den snäppet äldre generationen - inte köpa grisen i säcken (nä, aldrig hört), högmod går före fall (eh, va?), det ska böjas i tid som krokigt ska bli, binda ris åt egen rygg, själv är bäste dräng, tomma tunnor skramlar mest, morgonstund har guld i mun - osv. Okända.
En hel språkskatt kan vara på väg att gå förlorad tänkte jag. Shit va sorgligt.
Men det var förmätet tänkt, för man måste lita på att yngre människor gräver fram det förgångna i framtiden.




måndag 5 augusti 2019

torsdag 1 augusti 2019

Självklart


Säkert har du någon gång sett en avskuren hand eller fot eller ett avhugget huvud liggande skilt från den övriga kroppen. 

                              Marcus Aurelius, Självbetraktelser, 8:34


En detalj i Självbetraktelser, en kommentar lite sådär i förbigående om gemensamma erfarenheter för barn och vuxna.

lördag 27 juli 2019

Ursäkta, jag trodde att jag var på Berns

Det här uttrycket är det nog inte så många som hört, åtminstone inte bland snäppet yngre människor.
Min mamma brukade säga så på skämt, om hon eller någon annan råkade rapa.
Men hon tillade att man egentligen inte bör säga så, det var ett olämpligt, kanske föraktfullt uttryck.

Vad det kommer ifrån har jag ingen aning om, och alltså inte heller varför det eventuellt är olämpligt.
Jag sitter bara här och slöbloggar i värmen.



Tillägg 30/7 kl. 18.14

Om någon vet varifrån uttrycket kommer, tala gärna om det.
Mvh.

Är det det här de kallar autofiktion?

Hej jag heter Maja och är 8 år snart nio. Jag fyller år den 18 mars. Jag är sjuk! jag ällskar stenar gör du? Det finns inte bara vanliga gråstenar för Det finns till exempel Diamant och ögongnejs och Blodsten och Hornblände och dolomit. det finns massor. PärlGrimmer och porfyr och järnglans och Dafnit… tigeröga. Det finns celestin… bergskristall…. jaa massor. det är jättesnygga. Hej.



tisdag 11 juni 2019

Lite, lite mer 80-tal

Mark Knopfler är tydligen i stan. Dire Straits musik är för mig vind i håret på ett nöjesfält, vemod och eufori. Tonåren när de var som lyckligast.


söndag 9 juni 2019

Lyckad återställning av protoplasmaklumpen





Det är väsentligt för människans fulla hälsa att hennes libido inte förlorar sin fulla rörlighet. För att åskådliggöra detta förhållande kan vi tänka på ett protoplasmadjur, vars trögflytande substans skickar ut pseudopodier (skenfötter), utskott av kroppssubstansen som när som helst kan dras in igen, så att protoplasmaklumpens form återställes.

Sigmund Freud


fredag 7 juni 2019

Det heta 80-talet

Görs det så här galna musikvideor fortfarande?
Det är ju heeelt surrealistiskt.

Gloria Estefan och Miami Sound Machine med Doctor Beat.


måndag 3 juni 2019

Loggfri

Jag tog en runda i bloggosfären för att snickra ihop en länklista, bloggare måste uppmuntras i dessa paketlösningstider, och hittade då en blogg som mycket tydligt deklarerade att den var loggfri, det vill säga att den inte begagnar sig av verktyg för att mäta och analysera trafik.
Bloggaren i fråga skrev att det var en etisk fråga, det handlade om respekt för besökarna (registrera IP-adresser skulle kunna betraktas som integritetskränkande) och inte minst var det bra för sinnesfriden. Slippa frestas att kolla hur många besökare bloggen har stup i kvarten. vilket - det medger jag -  varit en fälla jag själv trillat i.
Det är hemskt dumt.
Jag har aldrig försökt spåra IP-adresser, och har i regel inga problem med anonyma kommentarer, det var lite stök här i bloggens barndom med kapade nick och ett hejdlöst trollande som (troligen) gick ut på att få bloggen att verka onyanserat radikalfeministisk, ja jistanes vilket liv det var.
Men nu är det ju lugnt. Jag har plockat bort "statcounter" för att inte störas av att besöken minskat efter uppfinningen av Twitter och Instagram med mera.
Anonyma kommentarer är rätt kul. Om jag får nog stänger jag kommentarfältet. Men numera skulle jag alltså inte ens kunna spåra IP om jag ville, så det går bra att fråga och skriva vad som helst utan fruktan.

Frukta inte, du lilla hop.

lördag 1 juni 2019

Disco Time!

En kommentator på YouTube säger:
"YouTube uppfanns för att den här videon skulle finnas för evigt".

Det är 1979 World Disco Finals.

Columbia och Kenya är elegantast (lite mindre och enklare rörelser är ofta snyggast),
Danmark galnast, Tyskland härmar en kulstöterska, Italien roligast i snickarbyxor. Turkiets koreografi är lufsigast, Belgiens hurtigast, Thailands mest akrobatisk, Cyperns liknar isdans, USAs troligen sexigast, Islands påminner om österländsk folkdans, Sveriges bidrag helt ok men jag skulle kanske rösta på Bermuda - hur som haver, här kommer lite inspiration, sätt igång och härmas nu, inga undanflykter.

måndag 13 maj 2019

Dagens citat


Och om jag får lov att skämta lite i förbigående, med en passande gliring, så finns det ingenting som är mer likt en katt i ett fönster, än en katta. 

Marie de Gournay, Egalité des hommes et des femmes (Jämlikhet mellan män och kvinnor), 1622

(Et s'il est permis de rire en passant, le quolibet ne sera pas hors de saison, nous apprenant qu'il n'est rien plus semblable au chat sur une fenestre, que la chatte).

Översättningen är approximativ. Inte säker på att jag fångat den finstilta humorn.




kanske Marie de G

Men jag drömmer ibland om att sätta tänderna i 1600-talsfranskan, kanske någon av Marie de Gournays skrifter, eller Madeleine de Scudérys Alhambraroman Almahide - fast den senare är väldigt lång, som barocka romaner ofta var.

lördag 4 maj 2019

Nästan artificiell musik

SvT  rapporterar om Dadabots .
En ai-dator har matats med stora mängder dödsmetall och "komponerar" "nytt" utifrån det materialet. 

Dödsmetall är inte riktigt min grej ändå (jag gillar visserligen Motörhead och en hel del industrimusik och det är väl på nåt sätt avlägset besläktat med Death Metal. Men industrimusik skulle av naturliga skäl aldrig kunna framställas av en artificiell intelligens - för då vore det inte industrimusik).
Jag kan alltså inte avgöra om det Dadabots producerar är bra eller dålig Death Metal.

Det är däremot väldigt lätt när det gäller en Beatleslåt som tagits fram av AI.
Låten har den slätstrukna titeln Daddy´s Car, och är helt enkelt fruktansvärt dålig.
Såsig, utan geist masar sig denna artificiella Beatleslåt fram.
Då och då känner man vagt igen vissa snuttar från några av Beatles låtar. Det är inte särskilt konstigt. Det är nämligen Beatleslåtar som datorn blivit matad med.

Det är inte datorn som komponerar. Man kan proppa en dator full med musik och be den ta fram nya grejer utifrån det materialet. Det är inte imponerande. Det utgår ju ifrån musik som människan skapat.

Måste jag välja, så lyssnar jag hellre på Dada Bots än på AI-Beatles. Man kan ha det på i bakgrunden och låtsas att det är ett monster.


fredag 3 maj 2019

Det var inget trolleri, utan det ska bli en debatt mellan Åkesson och Björklund

Jag ska försöka mig på att tycka något snabbt: tittade på L:s och sd:s gemensamma presskonferens nyss och jag tycker att det verkar bra.

TV-debatter brukar vara totalt meningslösa, det är för många på en gång, går för snabbt, ingen har ens tid att tänka efter (det finns ett bisarrt ideal i den politiska debatten, att blixtsnabba svar nödvändigtvis är bättre än långsamma, så i princip kan en slagfärdig person som lärt sig stora mängder utantill vinna en debatt vad det än handlar om, och sedan kommer experterna och gör tummen upp eller tummen ner - vem vann debatten?)

Så, mitt preliminära intryck av det här initiativet är att det inte handlar om röstfiske, utan att de båda parterna vill klargöra sin syn på EU, inte släta över skillnader utan göra skillnaderna tydliga. Sånt är bra.

torsdag 2 maj 2019

Samhällets olycksbarn 2019

Jag sympatiserar mer med en "halvnaken svart man" omringad av ett stort uppbåd av poliser, än med damer med små hundar som inte kommit till skada.
Apropå den hala och habila Heberlein.

onsdag 1 maj 2019

"Vi måste få folk att förstå att det är på riktigt"

Stor asteroid kan vara på väg mot jorden och hota hela mänskligheten, hävdar NASA-chef på Planet defence conference.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zGlpa1/nasa-stor-asteroid-kan-traffa-jorden-i-var-livstid/promo





Mannen ser lite för nöjd ut på bilden för att jag ska ta det på allvar. Det är så härligt att sola sig i glansen av apokalypsen... Men kameran kanske råkade fånga en min då han tänkte på en god middag.
"Det är inte Hollywood", varnar NASA-chefen.

Artikeln är låst. Jag utgår ifrån att när det verkligen gäller, kommer informationen att vara gratis.
Naivt tänkt om kapitalismen, eller onödigt misstänksamt mot kommersiell alarmism? Det kan vara både och.
Nuförtiden är det svårt att inte vara skeptisk paranoiker på internet. I "Internet" inkluderar jag det så kallade MSM.

Jag betalar inte, så vad han råder folk att vidta för åtgärder när de insett att slutet är nära, på riktigt, det vet jag inte. Kanske göra som i von Triers Melancholia, bygga en liten hydda och kjamas.

Ett alexanderhugg, kosmos förkortar processen med mänskligheten.

^^^

Jag har inte demonstrerat sedan demonstrationen mot Irakkriget. (Amerikaförälskade bombliberaler vände det direkt mot dem demonstranterna: jojo, men försök demonstrera mot Saddam Hussein i Irak så får du se hur det går!) Inte i år heller. Men det är inte alls otänkbart att jag kommer att göra det i framtiden. Hur mycket av den som återstår, återstår att se.

tisdag 30 april 2019

Walpurgis

Jag har rätt svårt för en del helger. Det är många ensamma människor som har det, och det är inget att skämmas för. Valborg är egentligen ingen stor grej, det är brasor för barnfamiljer och rätt mycket superi för vuxna, well well et cetera.
Men det här - Wolfshäger Hexenbrut - känns som nåt jag skulle vilja åka till.




Oscar Wilde

Jag läser hans samlade verk - har nog aldrig förstått tidigare hur inspirerad han var av sagor.


måndag 29 april 2019

Redan stor värld blir ännu större - och mindre!

Ja! Det är sant!
Tyvärr hittar jag inte artikeln där det stod om det.
Men jag ska leta reda på den. Det finns betydligt mer (och mindre, hehe) än någon trott.

En kvark, typ.
Inte längre minst
i universum?

Jag ska få lite ordning på bloggen, om det verkar rörigt så är det prilliminärt, som det heter på gaggböliska.

Hejaklackar, styrkekramar och risken med personkult

Jag gillar Greta Thunberg men oroar mig ibland för hur hon ska greja "ikonstatusen".
Att hon som väldigt ung kan krascha under tyngden av förväntningar och bli olycklig eller odräglig (deppig, divig, diktatorisk).
Att om hon flippar ur, börjar tokkonsumera, flyga flygplan jorden runt flera gånger om året, går från askes till frosseri (inte så ovanligt), så kommer elakingar inte bara dissa henne utan hela miljön!
De kommer att säga att man daltar med spenaten!

Men jag var vid Brandenburger Tor i mars och såg strömmarna av barn och ungdomar, det var underbart - jag var där av en slump, och det är det bästa, för slumpen är granne med ödet.

Lästips


Och ett lästips: De glömska själarnas nu , en krönika jag skrev för tidskriften Äldre i centrum.

lördag 27 april 2019

Hemligheter är en bristvara i våra dagar


...men nu lanseras appen Harpokrates.
Installera den så kan du göra hemlighetsfulla uppdateringar, som bevisar att du är en mystisk person med själen full av gåtor. Appen fördelar tystnad och kryptiska inlägg perfekt.



Halvkul skämt, jag bjuder på det.
Men i morgon kan du gå ner i vikt snabbt med Gaggböles orgasmskola.


fredag 26 april 2019

Kom tillbaks, gyllenbus!

Inomhus var han en mulletulle,
utomhus var han modig, snabb och lite farlig







Xerxes hade såna tassar

onsdag 24 april 2019

Ett citat


...därför att det intressanta i och för sig har ett värde, oberoende av om det är behagligt eller obehagligt. Skall man stryka segel och vika undan för upplevelsen, så fort den inte längre bara skänker glädje och tillförsikt? /…/ Nej ingalunda, man skall stanna kvar, se stadigt på det och utsätta sig för det, just då kanske man lär sig något.

Thomas Mann, Mario och trollkarlen

måndag 8 april 2019

Tre fragment



Visst är kvinnor tvungna att bli mer falliska än männen idag - det uppfattas fortfarande (ofta? för det mesta?) som att kvinnor sjunker medan män dyker: att tveka, treva, vackla, ses som tecken på storhet hos en man - men som ett bevis på slöhet, blöthet, skörhet hos en kvinna, det kan gå an som en del av ett porträtt av en skör kvinna, gärna diagnosticerad, men inte som kunskapsmetod, poetisk forskning, verklighetsprövning et cetera.

``
Jag är emot personkult men min svaga punkt är Marilyn Monroe, jag kan inte låta bli att dyrka henne, ja hon är sannerligen min akilleshäl.

```
Fragment är etymologiskt besläktat med fragil och den mest förnäma, aristokratiska genren.
Ja, fragment är nog litteraturens motsvarighet till dåndimpen.

På samma sätt som dalmatinern är hundarnas svar på björken.




fredag 5 april 2019

Litteratur med inbyggt gnugg



Första gången jag såg det eminenta uttrycket "inbyggt gnugg" var på en flaska med skurmedel, jag slöt det till min själ, tyckte det var delikat, roligt, mycket bra. Och bara genom att tänka inbyggt gnugg transporteras jag idag mirakulöst till det gemensamma badrummet i min studentkorridor i Uppsala, där jag fnissade åt det jämte ett annat - "snäpp förslutning", antagligen en särskrivning av snäppförslutning.


Nu med inbyggt gnugg och snäpp förslutning!

Skurmedlet - varumärket minns jag inte och det här var ju så längesedan att det mycket väl kan ha försvunnit från marknaden - blev som levande genom den där kluriga karakteristiken. Kom och köp, kom och köp en kolossalt bra flaska med snäpp förslutning innehållande ett alldeles enastående medel med inbyggt gnugg.

Det brukar vara inbyggt gnugg i det jag skriver, nu ska jag bara fundera på hur litteratur med snäpp förslutning skulle kunna te sig.

torsdag 4 april 2019

Journalfilmsnisse i Berlin

"Lämna sig efter sig efter sig efter sig
mil efter mil efter mil.
..."


Förra inlägget, från Berlins centralstation, med det konstiga tonfallet... Det låter ju som en tragikomisk journalfilmsnisse. 

Att skaka sig av sig. Att skaka av sig sig. Jag kommer aldrig att skaka av mig Myggor och tigrar, men jag önskar att det gick att skaka av sig kulturjournalistiken, trendspaningarna och etiketterna. 
Jag vill att etablissemanget som sådant ska fortsätta betrakta M&T som en obeskrivligt kvalitetslös oförskämdhet som aldrig borde ha tryckts. En lågmäld skitkorv av en skör människa. Det skulle vara trist om den blev salongsfähig. Dessutom är det skönt att slippa det Knausgård var med om - blickarna, den lystna nyfikenheten på privatlivet, läsarnas mer eller mindre befogade känsla av total insyn. Jag har faktiskt sluppit det, läsare kan bli omskakade och berörda men troligen - och kanske är det tack vare Neapel - kan det aldrig bli tal om oreserverad identifikation eller distanslöshet.

Ah, jag hade inte tänkt skriva mer om M&T här, utan bara lite grann om Den skenande planeten, bara några små kommentarer innan jag i tysthet arbetar vidare.... med samma motto som Kejsar Augustus och Italo Calvino:
Festina lente. 
Det får bli en annan dag.
God natt.

söndag 31 mars 2019

Propylé

Bloggen fyllde tio år igår. 
Det firar jag med en elegant rubrik. Propylé. Lärde mig ordet för bara några dagar sedan.Må den nyfikna googla, jag är lite trött och zonkad efter en dags knallande i Berlin. 
Ledtråd: Brandenburger Tor är en propylé.
Världen blir större för var dag, mer och mer att upptäcka. Mer verklighet och mer ord. 
Just nu sitter jag på ett fik vid Berlins Tågcentral. Och det är verkligen dags att ryta till på allvar. Europa måste satsa på fler direkttåg. Det blir krångligt att ta sig hem igen. Byte i Hamburg till ett tåg utan vare sig liggvagnar eller sovvagnar. Sitttåg, för att ta sig rätten att ha tre konsonanter i rad. Sen byte igen i Köpenhamn vid sjutiden i morgon bitti, och byte igen i Malmö. 
Jag har köpt en kudde, en ganska fånig kudde i en turistshop.

Klart slut för tillfället.

söndag 24 mars 2019

Fjorton

Jag är vidskeplig - ibland, som idag då jag förbereder mig inför en lång och krånglig tågresa - alltså vill jag inte låta det förbli 13 inlägg år 2019.

Anne Franks dagbok, världsberömd autofiction

Nej, så säger man ju inte. Det skulle antagligen betraktas som vanvördigt. 
Neologismen autofiction är diffus, och skällsordet (det är oftast ett skällsord) används inkonsekvent. Inkonsekvensen kommer sig troligen av att ingen har riktigt klart för sig vad det är.

Jag har hittat en bra genomgång av begreppets historia, i bloggen minimaetmoralia.

En snabb slarvsammanfattning:

Till en början syftade autofiction på en ny typ av komplicerad självbiografi besläktad med nouveau roman. 
Efter Freud och Lacan går det inte längre att skriva naiva "genomskinliga" självbiografier, som Rousseau eller Goethe, utan man måste ifrågasätta sina bevekelsegrunder, sina minnen. 

Innan begreppet autofiction myntades, av en författare som hette Doubrovsky, hade Jean-Paul Sartre och Michel Leiris redan skrivit "postfreudianska" självbiografier, men utan att finna det nödvändigt att proklamera en ny genre. 

Genren autofiction används sällan retroaktivt, dvs författare som skrivit självbiografiskt före 70-talet och innan begreppet myntades kallas inte autofictionförfattare. 
Michel Leiris L'Âge d'homme betraktas alltså inte som autofiction, trots att den stämmer  ganska väl överens med Doubrovskys definition. 

Men s
å småningom har autofiction mer och mer kommit att beteckna en experimentell identitetslek, ett virtuellt paradis där man kan vara den man vill. Den kan innehålla manipulation, blandning av fakta och fiktion, mystifikation, "euforisk kreativ omnipotens". 

l’autofiction è diventata il terreno sperimentale entro cui il soggetto, piuttosto che lasciare emergere l’inconscio attraverso l’iniziativa di una parola “sintomatica”, può divertirsi a manipolare la propria identità, ad “auto-generarsi” sbizzarrendosi in una sorta di euforica onnipotenza creativa. In area francofona, maggiore esponente di questa visione è Regine Robin, teorica canadese e autrice di un libro intitolato “De l’autofiction au cybersoi”. 

Torgny Lindgrens Minnena ljuger skulle kanske kunna sägas vara ett exempel på den första definitionen av autofiction, Aase Bergs Haggan och Horace Engdahls Den sista grisen exempel på den andra definitionen. 

 Men i Sverige verkar debatten ha fastnat i frågan om det är egotrippat att skriva självbiografiskt. Självklart, det är egotrippat att ta sig tid att skriva överhuvudtaget. 

Lil Hardin Armstrong & her Swing Orchestra, Oriental Swing



Här är texten till Oriental Swing

Now, Arab sheiks on the burning sands,
Come into their harems and clap their hands,
Said, "Come on, girls, are you ready to play?
Let's have a little more of that swingin' today."
Now, geisha girls in old Japan,
Wink behind their peacock fans,
Since they learned to say, "Yeah!
Let's swing it like Amelican's swing swing dance!"
Now, in the land of Fu Manchu,
The girls all now do the Suzie-Q,
Clap their hands in the center of the floor,
Saying, "Ching, ching, chop-suey, swing some more!"
Now, Gypsy caravans have changed their mode,
They truck down the Romany road,
With their hi-de-hos, and their hey-hey-diddle,
Doin' the swing on the Gypsy fiddle.
Them eastern wisemen know the story,
Of the swing with Oriental glory,
They stroke their beards and grin,
Sayin', "Swing, little children, till the dawn comes in!"

torsdag 14 mars 2019

Svindlande höjder

Har något slags behov av att bara vräka på med inlägg efter inlägg, och varför inte - bloggen har ju gått på sparlåga länge, och för tillfället är jag så klubbad i huvudet att jag inte riktigt kan ta mig för så mycket, så jag slöbloggar lite här på kvällskvisten.
Apropå spöken, ett ämne jag snuddade vid i ett tidigare inlägg, kom jag att tänka på en av mina favoritromaner, Emily Brontës Svindlande höjder, det är bara ett eller ett par år sen jag läste den första gången och jag kommer att vilja läsa om den snart men på engelska, det finns mycket kvar att upptäcka - med upptäcka menar jag inte att lägga till rätta eller förklara, har förstått att det har funnits folk som försökt göra marxistiska och feministiska tolkningar, vilket låter helt uppåt väggarna, men strunt i det - jag kom alltså att tänka på Catherines spökerier.

Kate Bushs moderna inkarnering, levandegörning eller gestaltning, tyckte jag var jobbig och irriterande 1978 - minns det som att jag tyckte att det var en galet jobbig låt. Å nej, inte den. Ungefär så. Den kan ha legat för nära. Mitt eget extatiska jag drog sina skeptiska öron åt sig. Jag är säker på att jag inte visste vilken roman den anspelar på, eller att Cathy är ett spöke.

Men idag, om det nu beror på att jag har en mer "utvecklad smak", eller större sympati med förryckt femininitet, eller något annat, så tycker jag att den är exakt som den ska. Genialisk, om det nötta uttrycket går att använda fortfarande.  


Men det är klart att det är bra att känna till storyn, och att hon spökar. Annars kanske man reagerar som jag gjorde, men gud vilken hysterisk tjej. 






I morgon kanske jag berättar varför jag på allvar inte tänker flyga flygplan mer. 

onsdag 13 mars 2019

Hundratusentals nya galaxer upphittade



–  Lofar är ett väldigt känsligt instrument och därför har vi kunnat upptäcka hundratusentals nya galaxer. Många av dem ligger flera miljarder ljusår bort, säger hon. 



I italienska medier har jag sett uppgiften att det rör sig om 600.000 nyupptäckta galaxer på den norra stjärnhimlen.
Jag tror personligen att det blir mer och mer sannolikt att det finns liv på andra platser i universum, både sånt liv som i någon mån liknar vårt och livsformer som vi kanske inte skulle uppfatta som liv.

Visserligen påstås det att hela universum expanderar och kanske upplöses i intet till slut, men det är ändå trösterikt att tänka sig att det kan finnas allt möjligt därute ett bra tag till.


Varelser i filmen La planète sauvage, Rene Laloux






Tidsenligheter

Folk bara dör och dör och dör. Och en vacker dag har de flesta man gillar gått ur tiden. Vilket är ett av de finare uttrycken för att dö. Det är värdigt och drömlikt, se nu tar jag det långa benet före och går ur tiden. Man kan lätt tänka sig en sån där filmeffekt, en genomskinlig kopia av en död som reser sig ur kroppen och vandrar iväg. Det förutsätter givetvis en själ, som kan ströva ut ur tiden med ett leende även när döden var högst ofrivillig.

Gå ur tiden kan betyda bli omodern också. En del som går ur tiden blir aldrig omoderna. Freud skriver mycket bra om döden men han lyckas såvitt jag vet aldrig förklara varför den finns.

Nu ska jag gå ut i Neapels sol och äta glass på strandpromenaden.



måndag 11 mars 2019

Xerxes 2009 - 2019

Sov gott guldmåns, gyllenknas, du oförglömliga kisse, tillgiven, busig. Om det var en bil eller ett djur som orsakade den allvarliga skadan på min xerxes vet vi inte, men igår kväll fick han somna in för att slippa ha ont längre.




Ja jag är en mycket sentimental person, jag påstår att Händel faktiskt hade min kisse i åtanke när han skrev denna.







fredag 15 februari 2019

Budskapet i Den skenande planeten!


Jag var i Pozzuoli häromdagen, och ingraverat på ett marmorblock i närheten av det utgrävda romerska marknadstorget, macellum, så stod det (i svensk översättning):
Det viktigaste av allt är att folket, alla människor, gör sig av med de fåraktiga instinkter och vanor som årtusenden av slaveri har ingjutit i dem, och lär sig tänka och agera självständigt.
 Anarkisterna
~^ ^¨


Det går inte att reducera Den skenande planeten till ett eller flera budskap, MEN... trots allt varför inte:

- att människan måste göra sig av med tendensen till personkult,

(idag stormar kvinnor fram i offentligheten och ofta med skakigt självförtroende, men det är ju bra med osäkerhet, vacklan, bristande tvärsäkerhet, kvinnor bör inte vara tvungna att bli mer falliska än männen - Nunzio Giuliano skrev ju, innan han blev mördad 2005, att kvinnan i "Kvarteren" antingen är ängel eller demon, men vidare skrev han att eftersom kvinnor inte får visa mjukhet, vilket han då uppfattade som feminint, i de här kvarteren, för då går de under, så måste de bli ännu hårdare, aggressivare, mer falliska än männen.

- Detta var ett stycke automatisk skrift, kopplingen till Den skenande planeten kanske inte är given, om man inte beaktar de tre kvinnliga makthavarna framåt slutet)

- att människan knappast kan hoppa över sina drömmar, störtfloden av bilder annekterar även hennes inre, som alltså är förslavat och måste befrias (vilket inte kan åstadkommas med enkla symboler och tecken, t.ex en knytblus eller en överstruken femma eller annat liknande)

-min favoritkaraktär i Den skenande planeten är den (nästan bara förbiflimrande) Frukostvärdinnan, särskilt när hon löper amok och ger sig på väggarna som om hon försökte göra rummet större

-och så vidare: kanske är budskapet också att...

Återkommer om en stund

torsdag 14 februari 2019

Bafatt

Tvåsamhet är inte bara ett kommersiellt jippo - det är social status också. Den här tillägnar jag folk som varken befinner sig i trygga vänskapliga relationer eller passionerade superknullrelationer, alltså till de storslaget eller miserabelt ensamma.







P.S Glömde nästan att turturduvorna också ska ha sitt den fjortonde februari, haver hittat en video som är för barnförbjudet romantisk för den här bloggen, hänvisar till Youtube.

Många yngre par vabbar i februari och en del får knappt sova om nätterna men måste upp till jobbet ändå. Apropå jag vet inte vad.

tisdag 12 februari 2019

Vad sägs om att avstå från att övertyga?

Förstår att det kan låta "defaitistiskt" - rentav klent, bräckligt, det är inte ens ett förslag från min sida - jag tänker inte övertyga någon om att avstå från att övertyga.
Irriterande ståndpunkt. Att inte ens ha för avsikt att övertyga någon om att avstå från att övertyga.
Jag besöker det underjordiska Neapel i stället.

Firecracker

Nästan ingenting går upp emot att hitta en låt man inte hört på väldigt länge men funderat på ibland, försökt minnas melodin men bara kunnat återskapa fragment, nästan bara en atmosfär. 
Den här låten hörde jag när jag var fjorton år och bodde i Rom då någon spelade den i klassrummet, på rasten. och jag hade en snutt av den på kassettband, vet inte hur det gick till men antagligen lyckades jag spela in en bit när de spelade den i italiensk radio. Sedan försvann förstås kassettbandet, jag flyttade från Rom, har aldrig hört låten sedan dess - men nu plötsligt hittade jag den i en lista på Facebook. Jag visste varken vad bandet eller låten hette, men det är Yellow Magic Orchestra med Firecracker. Mystisk, romantisk, vemodig, lite euforisk eller upprymd - det 
är ett ord jag gillar. Upprymd.


tisdag 5 februari 2019

För ljumma och dumma

Jag tittade på Veckans Brott. Lite smått bekymrade, leende ansikten som sa att de behövde mer information.
Nåväl. Om de verkligen behöver mer information, varför håller de inte käft?

fredag 4 januari 2019

Framsynt Calvino



Vi lever under ett oavbrutet störtregn av bilder. De mäktigaste medierna gör ingenting annat än att förvandla världen till bilder och mångfaldiga den genom ett bländverk av skenbilder: bilder som för det mesta saknar den inre drivkraft som varje bild bör ha, som form och som innebörd, för att yrka på uppmärksamhet och kunna erbjuda ett överflöd av tolkningsmöjligheter. En stor del av detta moln av visuella bilder upplöses genast, likt drömmar som inte avsätter några spår i vårt minne; men kvar dröjer en känsla av obehag och främlingskap.
Men kanske finns denna substanslöshet inte bara i bilderna eller i språket utan i världen. Farsoten drabbar även människornas liv och nationernas historia genom att göra all historia formlös, slumpartad, förvirrad, utan vare sig början eller slut. Mitt obehag kommer sig av den formförlust jag kan iaktta i levande livet och som jag försöker göra motstånd mot med det enda försvar jag råkar begripa mig på: en litteraturidé.

Italo Calvino, Sex punkter inför nästa årtusende

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)