fredag 9 januari 2015

"DN är skit, skyddar inte från kulor"


Je ne suis pas Charlie.

Så kan man säga utan att stödja terrordåd. 
Som svar på "Je suis Charlie" har det faktiskt dykt upp ett slags motrörelse: "Je ne suis pas Charlie". Folk som tar avstånd från våld, men för den sakens skull inte vill hylla rasistiska nidbilder. 

En teckning av en muslim som blir skjuten när han håller Koranen framför sig, med texten: "Koranen är skit. Skyddar inte från kulor". 
Ett "skämt" i anledning av massakern i Egypten.
Djärvt och kul? Det är inte bättre än der Stürmer. 
När nu Dan Park blivit dömd för hets mot folkgrupp utan att några svenska journalister eller satirtecknare protesterat - jag har inte hört ett pip i alla fall. Varför hyllas då plötsligt sådana bilder? 

Den typen av bilder - mer hat än satir - måste sättas i samband med Irakkriget, med Abu Graib, med Guantanamo, men också med andra propagandistiska nidbilder av andra folk eller religioner. Jag tror det är dags för Västerlandet att ompröva sin självgoda inställning att hån har ett egenvärde. Den negativa uppbyggligheten - allt som provocerar är bra - är något värre än en återvändsgränd. OK, satirimperialism, fint värre - vi ska uppenbarligen lära omvärlden att ingenting är heligt. Varför det? 
Ta en teckning av en skjuten Björn Wiman som håller upp en tidning framför sig: DN är skit, skyddar inte mot kulor. 
Det är viktigt att kritisera och häckla den massmediala chauvinismen och självförgudningen, inkonsekvensen, närsyntheten, narcissismen, fiskpinnigheten, bristen på perspektiv. Skulle en sådan teckning vara ett bättre prov på upplysning, än vad rasistiska karikatyrer är?

Ta avstånd från våld. Men låt inte Charlie Hebdo bli mer symbol för yttrandefriheten än Dan Park. Inkonsekvensen skriar. 

Censurivrare är jag inte. Men jag känner mig i sammanhanget benägen att citera Lao-Tzu:
"Den som inte utmanar är utan fel". 

Fler och kanske bättre resonemang står att finna i kommentarerna under föregående inlägg. 


Uppdatering: Joe Sacco i The Guardian uttrycker det så här


37 kommentarer:

  1. Bra skrivet, håller med om allt - utom möjligen citatet från från Lao Tzu ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blev ju antiklimax, Lao-Tzu är på vissa sätt en liten diktator :-)
      Jag är inte för censur, gillar t.ex inte att ett eventuellt förbud mot att smäda religioner diskuteras i EU. En liten del av de här bilderna tycker jag är halvkul, många är rent skräp och fantasilös efterapning av antisemitiska karikatyrer genom tiderna, flera av dem är totalt aningslösa och cyniska - det är franska icke-muslimer som är tänkta att flabba åt dem.
      Sen är det ju alltigenom självklart att det är fel, ruskigt och galet med terrordåd.

      Radera
    2. Helt underbar text . .skriver också under till fullo. ;-)

      Radera
  2. JE SUIS CHARLIE! Det är lika skrämmande som beklämmande, att se hur den svenska kulturen sedan åtskilliga år, idkar självcensur av rädsla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om den svenska kulturen idkar självcensur - Vilks, som jag personligen uppfattar som en pueril pellejöns, tycker ju uppenbarligen att det är en heroisk insats att göra pruttljud. Stöddig, övertygad om sin civilisatoriska överlägsenhet.

      "Koranen är skit, skyddar inte från kulor" direkt efter en massaker. Det är inte särskilt mycket humor i det. Jag menar inte att man borde ha mejat ner der Stürmers redaktion heller, men det är samma slags antisemitiska klichéer.
      Provokation och smädelse har en alldeles för hög status i Väst.
      Det är tragiskt och någon censurivrare är jag inte, men man kan inte ha rasistiska karikatyrer som ideal.
      Sen handlar nog det här mer om politik än om religion - se Linderborgs eminenta artikel igår.

      Radera
    2. Lite politisk bakgrund:
      http://www.aftonbladet.se/kultur/kronikorer/linderborg/article20127548.ab

      Jag tror inte att grov satir är en fungerande medicin mot islamism och fundamentalism. Det är inte samma sak som att chockera en borgerlig teaterpublik vid nittonhundratalets början, eller göra nidbilder av egna politiker och andra makthavare.

      Radera
  3. Svar
    1. Tänka sig, jag tittade in i din blogg, har du älgfobi? Fullt begripligt, även om jag själv är förtjust i det djuret. Hur som helst så har min blogg en husälg, jag målade av en målning av en älg på en kobbe i havsbandet en gång i tiden. Den är ynklig och garanterat ofarlig
      :-)

      http://lundgrenmaja.blogspot.se/2014/10/bloggens-husalg.html

      Radera
    2. Den ser hiskelig ut! Och det vill alltså vara menat som en komplimang. Onda djävulsdjur.

      Radera
    3. Ja det gör den ju, framförallt ganska lortig hehe. Den har stått där i många år, den kan inte simma. Men älgen Skutt i sagan om Tuvstarr är ju genuint snäll i alla fall.

      Radera
    4. Älskar din husälg :)
      TM

      Radera
    5. Men tack!
      Så här är det: det finns ett original, som trycktes i Blandaren 1978. Jag målade av den, var rätt duktig på att måla på den tiden. Om jag får säga det själv. Teckningen hette "Älg på sin kobbe i havsbandet", om jag inte minns fel. Nu har jag tänkt att jag ska försöka få tag i den gamla Blandaren och se efter.

      Radera
  4. .. en lite mera ingående förklaring kring vad du menar med "fiskpinnigheten" hade ju varit kul.;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska inte anklaga fiskpinnen. Men fiskpinnighet är medioker chauvinism, det är inte Svenne banan som är med i facebookgruppen "SD i Thailand", har en tyst fru inklämd i arnhålan medan han skriver bittra haranger om "stadsministern" och "berikarna", nej fiskpinnighet är inte alls lika rått. Hur ska jag beskriva, fiskpinnighet kan ena stunden skåla för Upplysning och och Yttrandefrihet, andra sekunden säga aja baja Svenne banan.

      Radera
    2. Joe Sacco i The Guardian

      http://www.theguardian.com/world/ng-interactive/2015/jan/09/joe-sacco-on-satire-a-response-to-the-attacks

      Radera
    3. Fiskpinnighet är ett himla roligt (och lite elakt) ord och din utläggning var ännu roligare. Skrattade så jag vek mig.:-)

      Om jag uppfattar dig rätt, så är du inne på den slätstrukna och färglösa opportunism som råder inom delar av kulturlivet/mediaskrået. Det här fenomenet har nog inte växt fram över en natt, utan har nog att göra med att man under längre tid sorterat bort folk med erfarenhet, pondus och vett att säga ifrån - kanske främst inom journalistkåren.

      Istället har vi fått kappvändare av värsta slag, med mer inflytande än vad som är hälsosamt. För när kappvändare beskriver verkligheten, så blir verkligheten vänd efter vinden. O, ja, när allting i åsiktsväg bärs som en accessoar och tanklösheten regerar, vad gör man då? Speciellt när institutionerna som skulle hålla dem i schack, är lika genomsyrade av precis samma hållning? Jag tror att det är därför mycket av det som försigår inom media känns barockt i idag.

      Radera
    4. ja det där tycker jag är fiskpinnighet. Även att skriva artiklar om den stolta franska satirtraditionen kan vara det eftersom att chockera borgerligheten är något annat än det som det handlar om här. Menar jag.

      Radera
    5. Provokation är en tämligen simpel metod för att skapa uppmärksamhet. Om provokationen är avsiktligt skapad reduceras både konstverket och betraktaren till försäljningsteknik och en antites till allt vad intellektuellt och konstnärligt står för. Vem som helst kan skapa chock genom att bryta mot någon regel som man vet upprör många, dessutom är det är inte särskilt raffinerat utan i paritet med Via direkts tvättmedelsreklam (eftersom reklamen bygger på en lika billig princip). Så ja, jag håller med dig i din kritik mot den negativa uppbyggligheten. Om jag har förstått det hela rätt, det vill säga.

      Radera
    6. Jo jag återkommer ibland till det här begreppet negativ uppbygglighet, som lanserades av ett par danska författare i en bok - "Kritik av den negativa uppbyggligheten". Den handlade just om hur provokationen blivit helig i västerländsk konst, det högsta konstnärliga idealet som hela borgerligheten (typ) kan samsas kring. Det är inte det minsta absurt att det demonstreras mot terrordåd, men det här är ju så självklart att det förhoppningsvis inte ens borde behöva sägas… Det finns också massor med politisk satir i Mellanöstern, det drivs vilt med talibanerna, t.ex.
      Men Charlie Hebdo uppfattar jag som något annat, på samma sätt som Vilks är något annat.
      Den här artikeln uttrycker det bra:
      http://www.newyorker.com/culture/cultural-comment/unmournable-bodies

      Och som sagt Joe Sacco i The Guardian, se länken ovan.


      Radera
    7. "…it has never struck me as anything other than a vapid use of the pen…"

      Radera
  5. Lite beklagligt att det alltid är namnet Lars Vilks som dyker upp.. Men kanske är det belysande. En Lars Hillersbergs både mod och kvalitet får vi kanske vänta på länge.

    SvaraRadera
  6. Jag tyckte jag kände igen något där. Det visar sig att jag har boken instoppad i bokhyllan, med avsikt att läsa den någon gång "när man får tid över" som det så vackert heter. I alla fall, så tror jag inte (och jag tror du var inne på detta lite grann tidigare) att huvudproblemet är vår yttrandefrihet eller någon enstaka provokation sker i slutet sällskap, utan sådant har förekommit tidigare i historien.Men jag tror att det som har hänt på senare år är att vi har fått ett strömlinjeformat mediaklimat med massiva kollektiva rörelser där provokationen reproduceras tusenfalt i massor av tidningar, bloggar osv. Vi får då samma fenomen som orsakar att hackkycklingar hackas till döds. Kycklingar lever i mindre grupper och överlever enstaka hackande från sin omgivning i naturligt tillstånd, men vi människor envisas med stänga in kycklingar i hangarer av ekonomiska skäl, med tusentals djur där alla härmar varandra.Ja, vad blir resultatet?

    Ett barn kan räkna ut att provocerar/kränker man någon tillräckligt länge/ mycket så slår djuret, barnet, eller personen tillbaka till slut. Och även om det rör sig om satir så gör det konstanta upprepandet det hela till trakasserier. Men nu är också det hela kanske inte riktigt så enkelt; utan al quaida är en våldsideologi som får sin näring och sitt hat ur orättvisor och, som de ser det, religiösa övertramp. Att provocera dem var som att peta in en pinne i ett bo med mördargetingar. Klart man blir stungen.

    Då är frågan skall man vika sig vad gäller yttrandefriheten? Min uppfattning är tydlig, men vad säger ni andra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stor och svår fråga!
      Jag tycker inte att man ska inskränka yttrandefriheten, d.v.s inte skärpa lagstiftningen om hets mot folkgrupp, eller införa en ny lag mot att smäda religioner. Jag kan inte heller påstå att jag tycker att Charlie Hebdo borde ha dragits in. Det är tänkbart att en del av bilderna hade blivit fällda i Sverige. En av skribenterna fick för övrigt sparken från tidningen då han skrivit en krönika som redaktionen bedömde som antisemitisk.
      Det som behövs är väl eftertanke snarare än censur eller självcensur. Att sätta in provokationerna i deras större sammanhang. Lite som skribenten i The New Yorker gör.
      Det blir också otroligt konstigt, kanske särskilt här i Sverige, när halva "pk-etablissemanget" plötsligt ställer sig upp och försvarar en typ av bilder de annars tar avstånd ifrån. Man behöver nämligen inte göra det bara för att man tar avstånd från fanatism och mord.
      Tänk någon som har en anhörig som dödats i massakern i Egypten. Och sedan ser "Koranen är skit, skyddar inte mot kulor". Sätter det i samband med förödmjukelserna i Abu Graib, Guantanamo, kanske egna erfarenheter av diskriminering, o.s.v. Det finns inget försvar för massakrer, men det kan finnas förklaringar.
      Själv blev jag mycket mer omskakad och illamående av bilderna från Guantanamobasen, än jag blev av den här händelsen.
      Men… ja. För att försöka sammanfatta - nej jag tycker inte att man ska vika sig när det gäller yttrandefriheten, alltså inte införa någon skärpning av lagen. Men jag tycker inte att man ska låtsas som om yttrandefriheten i Väst är total - USA jagar och fängslar whistleblowers t.ex - och Charlie Hebdo innehöll rätt mycket skräp.

      Radera
    2. Vad tycker du och ni andra?

      Radera
  7. http://www.svd.se/kultur/nej-vi-ar-inte-charlie_4244963.svd

    Vet inte om alla redan har läst den här ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Snabbläst - ska läsa mer noga sen men jag håller inte med, det där verkar vara nåt slags dekadent yttrandefrihetslibertarian

      Radera
    2. Han vill alltså hylla den kompletta yttrandefriheten, som jag fattar det - t.ex att ställa ut burkar med texten "Cyklon B" utanför en synagoga. Ska läsa mer noga, själv menar jag (tror jag) att lagarna inte bör ändras, samtidigt som det är fullt möjligt att tala om att något är djupt omoraliskt.

      Radera
    3. Jomen den var intressant, jag har läst lite ordentligare nu. En bred artikel, får med mycket. Och det är tänkbart att slutsatsen han drar - total yttrandefrihet - är det enda konsekventa: som nu är det ju ganska godtyckligt vad man blir dömd för och vad inte (Dan Park är ett tydligt exempel, han har blivit fälld ibland ibland inte). Dessutom är det väl i praktiken så att i och med nätet har det öppnat upp sig en enorm yta som lagstiftningen inte rår på. Samtidigt som det ständigt diskuteras att det borde bli mer kontroll och möjlighet att lagföra och plocka bort grejer. (Lite trött, uttrycker mig luddigt).
      Holländarn får med lite av hyckleriet också, att en del som säger Jag är Charlie bara gillar vissa speciella delar av det hela… Och många makthavare (t.ex Netanyahu) har ju speciella agendor då de säger sig vara Charlie.
      Som sagt, jag är inte för skärpt lagstiftning, tror inte att det är rätt väg att gå. Och jag är sannerligen inte den som är för ett civiliserat tal i alla lägen, snarare tvärtom. Men jag tycker att det är en stor aningslöshet och brist på perspektiv, bakom många av teckningarna, och lite pubertal sandlåda. Tecknarna kunde ju t.ex tänka på att det varit en del av tortyren på Guantanamo och Abu Ghraib att håna Koranen, och att det inte är säkert att låt oss säga unga fattiga muslimer i krigshärjade områden blir mindre benägna att fångas upp av AlQuaida och IS, om de ser hur västvärlden samlas kring en typ av smädelser som också är ett slags krigföring.
      Godnatt

      Radera
  8. Det här är inte så dumt alls. Tout est pardonné.

    http://www.svt.se/nyheter/varlden/charlie-hebdos-nya-framsida

    SvaraRadera
  9. Med "den svenska kulturen" menas från instutitioner, museer etc. till enskilda kulturutövare, som konstnärer av olika slag. Jag tror denna självcensur ibland är omedveten; vem vill se sig själv som feg..

    SvaraRadera
    Svar
    1. jaja, jo, det finns ju mycket tomma provokationer också, beiga konstnärer som eftersträvar att vara kontroversiella fast de inte är det… Till exempel…
      Jorå. Och nu dyker ju etikprofessorn Heberlein upp och hävdar att det är läge att börja vörda det heliga. Snark. Det är ialf inte det jag menar - vad jag nu menar.

      Radera
  10. "Självcensuren kommer krypande" - Elisabeth Ohlson Wallin i kvällens Kulturnyheterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårare att vara konstnär… jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Jag ska väl erkänna att jag inte tyckte Ecce Homo var så intressant. Självcensur, förstår inte riktigt poängen med att säga att den kommer krypande.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)