Apropå vad ni vill

Kollationering

När sommarvinden andas liv i gräsen
står scenen tom: ett huvud utan tankar.
Teatern tyst: ett hjärta utan flöde.

När höstens skugga, osedd till sitt väsen,
vid ljusa löven snuddar där han vankar
beseglas ren det gröna livets öde.

Ja, själva mörkret blåser eld i pjäsen,
och på teaterns portar någon bankar:
- Låt upp för livet! Lien går bland gräsen!

Se trädets krona: huvud utan tankar.
Den bleka rosen: hjärta utan flöde.
På scenen ren är larm och muntra väsen,

men gräsen samlas sakta till de döde.

Caj Lundgren