För den som missat det är den en ny dunderhit ur gangsterrapens softa tradition.
(Att något är viralt behöver iofs inte betyda att det är populärt, bara att det väcker uppmärksamhet).
Men i mina öron låter så gott som all ny pop ungefär sådär. Pastöriserat, menlöst, och om det nu är avsett att vara rått och våldsamt, så är det ju inte det minsta ruskigt (möjligen ruskigt långtråkigt).
Jag var hos frisören häromdan och en radiokanal stod på. Det tog ett bra tag innan jag fattade att det inte var en och samma artist som infiltrerade rummet med sin slätstrukna närvaro. Jag vet att det ska vara sömlösa övergångar mellan de olika hitlåtarna, jag har förstått att det är meningen. Banden kanske inte har samma producent, men det ska låta som om det är samma producent.
Vad hör mitt södra öra
Skulle bara störa.
Det är rituellt, handlar om att försätta i stämning.
Men det ska helst finnas någon gimmick, något som är lite catchy. Ljudmatta - och så nånting i stil med örongodis.
Who I smoke är kryddad med namn på mördade pojkar. Det är inte samhällskritik, såvitt jag förstår.
Nej nej, allt behöver inte vara så himla politiskt hela tiden. Och jag har svårt att tro att det leder till fler mord. Möjligen ökad avtrubbning hos den dansande publiken. Kanske inte ens det. Kanske leder till lite rasism eller nåt sånt. Drömmar om medborgargarden. Skydda golfbanorna!
Våldsromantiken sitter i köttet. Maffiaromantiken är Västerlandets afrodisiakum. Att vara gatugangster är sällan rafflande i längden.
Rappers delight gjorde skandalsuccé på mig när jag var fjortis. Det var väl rappens första kommersiellt breda genomslag. Gillar den fortfarande, ren nostalgitripp att lyssna. Tjohooo vad det var kul när den dök upp. Texten är bitvis aja baja, inget våld men en del sexism.
Nu när jag börjar närma mig 60-årsåldern, tycker jag att ungdomen ska hitta på nåt nytt.
Men för några år sedan, när jag var och gympade, spelade de en låt som först inte väckte min uppmärksamhet alls, men sen kom den här raden:
"A dangerous man with some money in my pocket".
Då började jag skratta. Ett ljudlöst gapskratt. Humorn är lustens seger över verkligheten, när den är som otäckast.
Men inte står humor i motsättning till förtvivlan.
F. Chopin : Etude op. 10 no. 3 in E major "Tristesse" (Pollini)
13 kommentarer:
Har sällan varit på bättre humör, mycket långt ifrån någon förtvivlan, så slutklämmen är mer av en allmängiltig knorr.
Stevie Wonder lär ha lagt in sitt veto mot fula ord i Gangsta's Paradise.
Förvånar inte. Ett vårdat språk har väl alltid varit Stevies melodi. Undrar förresten vad Coolio sysslar med nuförtiden. På tal om 60-årsåldern, eller nånstans däromkring…
Pompe
Jo Stevie Wonders musik är ju inte subkultur. Det skulle passa väldigt illa med svordomar i hans låtar.
Och så är han väl religiös också.
Gillar Stevie Wonder mycket, Summer Soft säger jag bara... men har svårt att förlåta honom I just called to say I love you. Han måste ha haft ont om pengar. Otroligt sliskig och usel låt.
"Jag är en farlig man med pengar på fickan"
(24 karat magic)
är ialf en av pophistoriens mest komiska rader.
gangsterrapens institutionalisering påminner lite om en strömlinjeformad "metoo" (redan etiketten är ju ett lån), med avindividualiserade kvinnor
"Att något är viralt behöver iofs inte betyda att det är populärt, bara att det väcker uppmärksamhet"
Kommer bara att tänka på corona när jag ser "viralt"...
Calamity
Jo det är ingen speciellt kul metafor.
men det är ju en rätt gammal analogi att säga att något är epidemiskt när det sprids snabbt, som genom en smitta.
Att just viral har slagit igenom för jättestor spridning på Internet har väl med datavirus att göra gissar jag.
Man säger inte att nåt är en bacill på Internet.
Big on Nätet. Modefluga på Internet.
Jag skrev D-uppsats i franska om metaforer i Le Monde och Le Figaro, förresten. Det var väldans roligt. Krig, kärlek, mat och sjukdomar/medicin var de vanligaste områden som metaforer plockades ur. Sen gjorde jag en mindre grej på svenska tidningar också, några år senare.
Apropå viralt, alltså.
Jo, sedan sistlidna födelsedag är man lite närmare 60 än 50.
"Det känns helt overkligt", som visan går.
Men Coolio är ju hela två år äldre. Farbror Coolio.
UG har blivit ett unket spökslott för högerpopulister.
Eller det har de kanske mer eller mindre alltid varit.
OK, jag lägger ut det här inlägget igen, med reservationen att jag inte riktigt gillar det.
Ämnet är så allvarligt.
Han har tydligen blivit miljöaktivist. Så kan det gå.
Skicka en kommentar