Men vi tänkte, vi, på själviakttagelsens underliga ande,
som redan hade hållit sitt intåg i vårt inre. Vi tänkte på
honom med isögonen och de långa, krokiga fingrarna, han,
som sitter där inne i själens mörkaste vrå och plockar sönder
vår varelse, såsom gamla kvinnor plocka sönder lappar av
siden och ylle.Bit för bit hade de långa, hårda, krökta fingrarna plockat,
tills vårt hela jag låg där som en hög trasor, och så hade
våra bästa känslor, våra ursprungligaste tankar, allt, vad vi
hade gjort och sagt, undersökts, genomforskats, sönder-
plockats, isögonen hade sett på, och den tandlösa munnen
hade hånlett och viskat:– Se, det är trasor, bara trasor.Det fanns väl ändå en av den tidens människor, som hade
upplåtit sin själ för anden med isögonen. Hos en av dem
satt han, vaktande vid handlingarnas källa, hånleende åt ont
och gott, begripande allt, fördömande intet, undersökande,
letande, sönderplockande, förlamande hjärtats rörelser och
tankens kraft genom att hånle utan återvändo.
Lagerlöf, Gösta Berlings saga
16 kommentarer:
Läste någonstans att det är Flaubert Lagerlöf polemiserar mot här, kan det stämma?
Jag gillar Selma Lagerlöf, samtidigt som ett stycke som det här skulle kunna vara ett försvar för affekt (i st.f känsla), ungefär som att få berusade, frälsta sms från väninnor som blivit rörda av Bidens installation.
Moderna sadistfilosofer rasar mot idén om att det skulle finnas något gott och ont, och mot själva idén att människan har något inre. Allt är skit och mekanisk njutning. Antihumanismen kan även komma till uttryck i psykisk och fysisk misshandel av döttrar för att de är för blyga, för hemlighetsfulla, detta är sadistens klassiska raseriutbrott på det han inte kan dominera. Antihumanism är kvinnohat.
Den kulturella offentligheten är genomsyrad av nåt slags kapad pseudofeminism och ett försåtligt kvinnohat, det krävs fler ögon från andra sidan. Det krävs vittnesmål.
Men du gillar Selma Lagerlöf? Inte alla som gör det. Eller ens har läst. Töntig sagotant. Jag har faktiskt inte. Vad rekommenderar du?
C-Jane
Varför inte Spökhanden?
Ofta bra att börja med noveller
Jo Selma Lagerlöf är stor. Mina favoriter är nog Jerusalem och Kejsaren av Portugallien. Gösta Berling tog det ett tag innan jag förstod mig på, fattade inte ironin. När jag läste den i tonåren tyckte jag den var odräglig. Men det är ju inte någon "affekterad" bok. Kvinnorna hänger som ekorrungar runt männens hals, o forna tiders kvinnor - det är uppenbart att det finns en distans där. Jag såg inte det först och då det lite larvigt.
Testa novellerna först. Kom ihåg att alla inte älskar alla här i världen. Alla gillar inte allt, men också att det som är irriterande kan visa sig bli omvälvande. Jag minns t.ex hur förbannad jag var på filmen Elephant medan jag såg den första gången - tills mot slutet när den plötsligt drabbade mig och det rasslade tillbaks genom hela filmen som hamnade i en annan dager.
Jerusalem passar ju bra i dagarna också. Läs Jerusalem.
Gösta Berlings saga är BÅDE romantisk och ironisk i en egenartad kombination. Ett mästerverk.
Selma Lagerlöf är ett geni. Är homosexualitet en bättre förutsättning för genialitet än heterosexualitet hos kvinnor?
Det kan jag inte svara på.
Jag kan väl säga så här att så kallade cis-kvinnor med makt över kulturgeggan förr eller senare brukar försöka tvinga andra kvinnor att böja knä för kulturkuken. Svensk kulturvärld är jättepatriarkal. Trot eller ej. Du kan bara kolla in hur det skrivs om våldtäkt som kvinnors ansvar idag.
"En fascination för det egna skapandet finns väl hos alla författare. Ett metapoetiskt drag smyger sig in, som hos Strindberg där Magnus Florin i den nyutkomna "Lykttändaren" läser in porträtt av författaren själv i varierande former av ljusalstrare i hans texter. Men hos ingen jag vet har det sådan plats som hos Selma Lagerlöf. Hos henne rör det sig inte bara om metaforer för skrivandet i sig eller för det egna skaparkynnet. Det handlar om en fortlöpande kommentar till författarskapets gång och karaktären hos det enskilda verk som metaforen befinner sig i."
Understreckare i SvD av Birgitta Holm där hon skriver om slädens betydelse i Selma Lagerlöfs författarskap.
Fascination för skapandet finns väl framförallt hos kritiker :-)
Det där stycket kan jag inte hålla med om - dvs nog går det att tolka partier litteratur som kommentarer till författarskapet eller skrivandet, men det blir en ganska instängd och inomlitterär läsning. Syrefattigt.
Dessutom måste man vara medveten om att det här just är kritikerns tolkning och inte något objektivt faktum.
Släden kan mycket väl vara en släde, och läsningen förlorar på att den läses som något självbespeglande.
Undrar om det där inte är lite sådär postmodernt, för att använda begreppet vagt igen. "Allt är text". Allt är intertextuellt och handlar om text.
Det där är ju bluffmakeri, påståendet att hos Strindberg smyger sig metapoetiska drag in men hos Lagerlöf är de dominerande.
En annan aspekt av det postmoderna tillståndet och bristen på verklighet, viljan att lösa upp gränsen mellan erfarenhet och "upplevelse" - en författare skrev nyligen det gamla vanliga, att fiktion är sannare än dikt, att det inte finns någon skillnad - och att det inte existerar fejk news. På motsvarande vis: för att återvända till Ferrante:
om man föreställer sig två sekunder att det är en kvinna ur överklassen som är uppvuxen i Vomero. Eller inte ens uppvuxen i Vomero utan någon helt annan stans än i Neapel. Om man föreställer sig att en sådan författare hittade på att hon var dotter till en sömmerska och uppvuxen i folkliga kvarter. Det vore alltså inte möjligt i dagens så kallade upplevelsekonsumistiska kultur, där det inte finns nånting sant utan suggestion är det enda som gäller, att anklaga en sån författare för bluff.
"fiktion är sannare än dikt" - där sprang tangentbordet före: sannare än erfaret, verkligt, skulle det stå.
Läste just ut Den skenande planeten. Fin liten bok. Det slog mig att den handla mer om sociala medier idag än framtiden. De tvära kasten. Personkult. Hatstormar. Glömska. Läste jag det här:
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/nA0AeL/jag-ar-ledsen--du-ar-redan-en-cyborg
"Musk vill att alla en dag ska ha ett Neuralink-chip i sin hjärna, ihopkopplat med processorkraft och enorma minnesbanker. Sammanlänkningen mellan människa och maskin hjälper oss att minnas allt vi glömt och förutspå morgondagen. Enligt Musk är cyborgifieringen nödvändig för att människan ska kunna konkurrera med kommande artificiella intelligenser. Han är inte ensam om tanken.
Ray Kurzweil, Googles legendariske teknikchef och en av världens mest prominenta futurister, tar det ett steg längre: om mindre än tio år är maskinell intelligens kraftfullare än vår. Samhället kommer delas upp i ett A och ett B-lag – de som kopplat ihop sin hjärna med processorkraften i ett externt AI, och de som inte har det.
I ett videomöte med analytiker, visade Facebook nyligen upp egenutvecklade glasögon och en klockliknande enhet. Klumpen på handleden läser av nervbanornas signaler och glasögonen registrerar allt du ser.
Facebooks första enheter kommer att börja lanseras i slutet av året, och kommer i förlängningen göra det möjligt för människor att skriva och interagera bara genom att tänka. Och, till skillnad från andra VR-glasögon och FitBits, samlar de in mängder av neurologisk data.
Det finns en utbredd missuppfattning att bara explicita interaktioner av typen klick och ”likes” är det som tränar de artificiella intelligenserna bakom sociala medier. Sanningen är att det mest åtråvärda datat numera är så kallad ”ambient data”, information som du mer indirekt lämnar ifrån dig. Sådant du ångrar och snabbt raderar, eller när du stannar upp någon sekund extra vid en viss persons Instagraminlägg – oavsiktliga spår som tillsammans med alla andra, explicita interaktioner skapar en ständigt uppdaterad karta till ditt inre liv.
Vi interagerar än så länge med smartphones och ännu inte i Gibsons ”cyberspace matrix”, men vår identitet och dess uttryck flyter för länge sedan ihop med den digitala, sociala och algoritmiska representationen av jaget.
När våra smartphoneberoende tonåringar en dag lägger ner sina iphones för alltid, kommer det inte vara för att byta ut de digitala, interaktiva upplevelserna mot uppbygglig svensk litteraturkanon. Fördelarna med att få tillhöra framtidens AI-boostade vinnarlag överväger med råge nackdelarna. Det nästan osynliga ärret från deras implanterade Neuralink-chip kommer vittna om en självklar logik: det finns inget ”IRL”; det digitala rastret av livet är inget ”medie”. Det är inget man ”kopplar upp”, det står fritt från gamla tiders tydliga hierarki och kronologiska ordning.
Kan du verkligen skilja på verkligt egna erfarenheter och de som konstruerats av en artificiell intelligens du inte förstår? Vem skulle du vara, vad skulle du känna, utan den digitala dimensionen av ditt liv?
Mervärdet av att låta sig fritt flyta mellan virtuell och verklig verklighet kommer vara lika delar livsnödvändigt och beroendeframkallande. På många sätt är vi redan där."
Tack, det var väldigt lustfyllt att skriva den. Jag var tvungen att avbryta mig och dansa med jämna mellanrum.
Apropå den där artikeln, så hade den gärna kunnat breddas - varför inte nämna de Silicon Valley-ingenjörer som slänger sina smartphones och varnar för utvecklingen?
Återkommer, nu är det
Middagsdags, middagsdags
Middeliddeliddeliddeliddagsdags
Den som är till åren kommen (lite grann) brukar tycka att den teknologiska utvecklingen eller samhällsutvecklingen eller båda, går åt fanders och borde stoppas, åtminstone sedan industrialiseringen har det väl varit så - fast kanske redan vid uppfinningen av hjulet, kan mycket väl tänka mig att det varnades för alla olyckor och att det skulle gå för snabbt.
Det kanske t.o.m finns en Buster Keaton eller Monty Python-sketch på det temat.
Den här artikelskribenten är ung och bejakar den digitala utvecklingen, verkar nästan förtjust i idén om ett AI-boostat vinnarlag och ett B-lag - samtidigt som han beskriver den digitala utopin som fri från hierarkier och demokratisk. Vilket förefaller motstridigt.
Rent spontant tycker den här gamlingen att artikeln ger ett oseriöst intryck, men jag avskaffade å andra sidan min smartphone för fem sex år sedan och tänker inte skaffa någon ny ens om det innebär att jag ställs utanför samhällsviktiga hälsofunktioner.
Återkommer igen, säger bara snabbt nu att Den skenande planeten inte är tänkt att vara någon "nu är det dags att..." "vi måste verkligen...", om nu en förf.s avsikt spekar någon roll. Sen är ju då en av poängerna att de som aldrig opererat in några chip i hjärnan klarar sig bättre när systemet kollapsar, de som har råd att operera ut dem klarar sig också bra men mellanskiktet (Pierrehumbert) tvingas hanka sig fram som guider för utomjordingar med defekt chip.
Skicka en kommentar