Nåja, paus i sommarpausen

 

Har legat lågt med den här i sociala medier av olika skäl - nöjd med bångstyrigheten (verkligheten krävde den) och tacksam att den publicerades.

Många exempel på krigspositivism finns här i bloggen, under just den rubriken. 

Dess existens har ifrågasatts i en rolig tråd på facebook - "ordbajs och inga visor" - men den är inte en tolkning utan ett faktum.

De som håller med om bilden i stort brukar tala om krigshets, Greider har använt uttrycket militariseringen av våra medvetanden. 

Att jag kallat det krigspositivism beror på att jag vill fästa fokus på yttranden som beskriver kriget som sådant i explicit positiva termer ("krig får människor att må bra", "krig ökar sammanhållningen mellan människor", "gemensam värdegrund i den nya militära eran").

Rikta blicken mot krigshärdar i världen. 

En konsult tog bladet från munnen i SvT efter att Turkiet ratificerat Sveriges NATO-ansökan. Han konstaterade att någon demokratisk diskussion före medlemskapet inte hade ägt rum. Svenskarna är inte beredda på vad Nato kan innebära (det för Sverige närmare krig säger jag i klartext, det fanns där mer än mellan raderna). 

De svenska (ok, tyska, men de skänktes av Sverige) pansarvagnar som deltagit i offensiver in på ryskt territorium ingick i den så kallade Svenskbrigaden och åtföljdes av hurtigt smattrande svenska artiklar som tagna ur någon journalfilm. Ett fåtal krigsrusiga artiklar, för all del. 

Tillägger detta: 

Förlaget på ukrainska vapenfabriker i Sverige bör sättas i samband med att Sverige tränat ukrainska ultranationalister.

Det bör även sättas i samband med att Merz givit Ukraina klartecken till angrepp hur långt in i Ryssland som helst. Han sade sig tala för Ukrainas nyckelallierade (jag har skrivit om det i bloggen men strök det ur essän i Expressen då jag tänkte att NATO kanske fått kalla fötter och givit Ukraina andra direktiv).

Jag har sett att MÖP:ar i militärbloggar och sociala medier hävdar att Ukraina har rätt att flytta över kriget till ryskt territorium och att det ändå är att betrakta som försvar, då det är ett genmäle på Rysslands fullskaliga invasion och då Ukraina slår ur underläge.

Tveksamt. NATO:s styrkor och vapenarsenal är överlägsna Rysslands och Ukraina har en egen vapenindustri som beskrivs som teknologiskt världsledande. Vid det här laget tror jag att den korrekta benämningen är krig mellan Ryssland och Ukraina.

Säkert är att ukrainska angrepp på Ryssland var en absolut röd linje för NATO i början av kriget. Försvar av Ukrainas gränser, men inga angrepp på Ryssland. Det var villkoret för vapenleveranserna. 

USA kände sig lurat av Ukraina (eller blev medvetet lurat, enligt en artikel i New York Times jag länkade till tidigare) då den röda linjen passerades och USA därigenom blev involverat i krig på rysk mark. 

Men när den röda linjen en gång förskjutits, har Ukraina såvitt jag förstår fått klartecken till angrepp som de inte behöver meddela sina allierade om i förväg och även med NATO:s vapen. 

Hur kommer det sig att NATO tycks berett att släppa kontrollen över vad Ukraina gör militärt - det är trots allt kutym att man meddelar allierade vad man planerar, men Ukraina har ställt sina inför fait accompli, ibland efter att ha ljugit - jag har bara spekulationer: 

(när man nu investerat så mycket både ekonomiskt och militärt - kunde de föra USA bakom ljuset kan de föra oss - teknologiskt innovativa och ingen man vill ha emot sig - de pajade Nord Stream - - (det har tonats ner i Sverige där man fortfarande vill göra gällande att det var Ryssland, men den tyska utredningen kom fram till att det högst sannolikt var Ukraina) - - och kan genomföra liknande sabotage om de vänder sig mot oss - - de är inte med i EU och NATO men de är ändå "Väst" idag - - Ukraina ska bli en välbärgad muskel i östra Europa vid sidan av ett utblottat Ryssland, de importerar liksom Sverige vapen från Israel och må ha vissa problem med korruption, maffia och nazistiska brigader (jodå, sådana finns), men de är militärt innovativa och värdegrunden kan fixas till).

Nu har Trump hotat Ryssland, egentligen inte särskilt förvånande (Ryssland uppfattar både ukrainska ultranationalister och NATO:s expansion som ett hot, Trump artikulerar det, hotar rakt ut, och den enda överraskningen är att han tidigare stod på god fot med Putin).

En expert säger att det är oansvarigt, medan en ledarskribent hävdar att hotet inte är att ta på allvar.

Det är förvånande. Jag vet inte vad de tror att allt det här handlar om. 

I och med DCA-avtalet, som en mycket stor majoritet av svenskarna var emot, har USA tillgång till en mängd militärbaser i Sverige. Amerikanska soldater lyder för övrigt inte under svensk lag när de är här, och DCA-kontraktet lär vara bindande tio år framöver.

Pressfriheten har begränsats för att förhindra att Sverige stöter sig med viktiga allierade, och något slags loj tillit till USA kvarstår trots Trumps ryckighet. Kanske är det därför DCA-avtalets tänkbara konsekvenser aldrig granskas, diskuteras och tas på allvar. 

Gemensam värdegrund i den nya militära eran: 

SÄPO förföljer kurder, massakern i Gaza fördöms med läpparnas bekännelse, vapenimporten från Israel skjuter i höjden och S planerar att ställa om SvT på krigsläge. Sverige har grundligt stampat ut det sista av idén om internationalism (Olof Palme ska inte idealiseras, men han drog något bättre slutsatser av det andra världskriget än Magdalena Karl XII Andersson). De borgerliga har fått ut en grundlig hämnd på Palme. Sveriges hjärta är en hårt pumpande vapenindustri - resten är tomma ord. 

Vänd den här utvecklingen. Vänd den. 

* * * 

"Vad är det där för kärring? Hur fick hon plats i blaskan?" - (jo jag skrattar, har inte så mycket emot sånt där).