tisdag 13 januari 2015

Godhetsapostlar och husnegrer


Under allt snack om att "samlas kring högre värden", "upplysningens hjärtpunkt" och polisens "tapperhet, mod och värdighet", så kan det vara lätt att glömma att Charlie hebdo är (eller var) väldigt rabulistisk vänster, innan den (enligt somliga) spårade ur.
Fiskpinnarna firar större triumfer än Svenne banan (den senare litar inte på att det är fritt fram nu, för det vet man ju hur det är med godhetsapostlarna i PK-maffian, de bevakar bara sina egna privilegier).

Jallafall, annars får man verkligen säga att yttrandefriheten har tagit ett rejält kliv framåt. "Att vara Charlie" kan betyda lite vad som helst. T.ex att kalla någon "husneger".

Jag sitter just och läser ett brev som en före detta medarbetare på Charlie Hebdo, Olivier Cyran, skrev till tidningen 2013. Han sa upp sig 2001 för att* han tyckte att Charlies förgörande skratt alltför mycket hade börjat likna imbecillernas skeva flin. För att koka ner en lång fransk text till en liten svensk köttbulle så gillade Olivier C inte den nya tendensen i Charlie, som gick ut på att ställa ett förment civiliserat Väst mot en öken av obskurantistiska muslimer. Så han sa upp sig.
Personligheten mot hjordinstinkten: han sa upp sig. Inte för att han ville ha ett hyfsat tonfall utan han sa helt enkelt upp sig för att han sa upp sig.

"Allt är förlåtet" på förstasidan, tidningen kommer ut i morgon. Mohammed gråter och säger att han är Charlie. Kan tolkas på flera sätt. Enligt en intervju ska de driva med sig själva.

Och förresten, om jag inte redan gjort det vill jag tipsa om artikeln Unmournable bodies, i The New Yorker, skriven av Teju Cole. 





* Jag verkar ha heroiserat Olivier Cyran en aning. Det stämmer att han tyckte att det förgörande skrattet börjat likna ett imbecillt flin, och att han inte gillade tidskriftens nya tendens, och att han skrev ett kritiskt brev 2013, men det var inte därför han sa upp sig från början, utan av någon annan anledning som jag kanske får anledning att återkomma till när jag har läst hela brevet.

13 kommentarer:

  1. Tycker att "personligheten mot hjordinstinkten" låter lite elitistiskt…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det beror lite på vad du menar med elitistiskt… Det har ingenting med akademisk utbildning att göra, om du tänker så.
      Det har kanske aldrig varit viktigare att tänka själv, ungefär så menar jag.

      Radera
    2. Jag bloggar egentligen inte,

      Radera
  2. "Det har aldrig varit viktigare än nu att tänka själv " hummar fårskocken efter . . . "Jag är Charlie Hebdo" fortsätter den med entonig stämma.;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. hehe ja… egentligen kanske det var ännu viktigare att tänka själv 1914, eller något annat år… vet inte…

      Radera
  3. Jag ryser av obehag när jag ser rubriken över det här inlägget. Antar att det är meningen att man ska göra det…
    http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-det-ar-knappast-bara-troende-som-ar-lattkrankta/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det skulle jag tro, jag tycker också att rubriken är lite brrr.
      Jo Ann Heberlein har poänger där, det är nog inte många som är Charlie, eller står ut med att det häcklas riktigt grovt med saker som de uppfattar som heliga.
      Vilket inte är ett försvar för våld, som sagt var.

      Radera
    2. "Onkel Tom" och "husneger" är vanliga skällsord som tas till mot meningsmotståndare. Varför antirasister använder rasistiska tillmälen har jag länge undrat...

      Radera
  4. Åsiktskorridoren är bred som fittan på en gammal svennehora.
    Det är vansinnigt irriterande med de präktiga hycklarna nu, Ola Larsmo och gänget som ena stunden lanserar sig som SD-smiskare och den andra som Charlie.
    Ner med pk-medias fåfänga piruettjävlar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha jag har råkat heroisera Olivier Cyran snäppet för mycket - tror jag, inte hunnit läsa hela brevet ännu. Han slutade på tidningen av andra orsaker.
      Annars stämmer det. Bland annat driver han med att tecknarna gått ut i en pampig artikel i Le Monde (den egna tidningen räckte tydligen inte) för att skriva ett hypokritiskt försvar mot att de skulle ägna sig åt rasism. Alltså, mycket måna om det sociala anseendet plötsligt - som om Charlie plötsligt hade blivit fint och strävade efter att betraktas som fint, samtidigt som deras bilder blev mer och mer ideologi och krigföring emot islam, istället för total världssmädelse. Enligt Olivier och en del andra.
      och Cyran ironiserar bland annat så här - jo jag förstår att det måste ha drabbat er mycket att bli anklagade för rasism, taxichaufförer som vägrar ta upp er i sin bil t.ex.

      Hur som helst, jag utgår ifrån att alla som kallar sig Charlie kan franska.

      Radera
  5. Själv har jag börjat fundera på om jag äger några seriealbum av den nyligen nedskjutne Wolinski. Får väl ta och rota i arkivet.

    "Endast ett litet antal av hans produktion finns utgiven på andra språk, då främst på italienska och svenska. På 1980-talet publicerades han på svenska av förlagen Ottar, Forum och Brombergs. Under årtiondet gav RSR Epix dessutom ut två album i serien Paulette (teckningar av Georges Pichard), som del i albumkollektionen/albumtidningen Pox Special."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var bara en halvtråkig gubbe, Verutschkow. Tur för honom att han fick dö på det där sättet, annars hade han varit bortglömd om några år.
      Nej, jag vet inte - hade han verkligen gillat att bli nationalsymbol, hyllad av la bourgeouisie?

      Radera
  6. Intressant tråd på Flashback om Charlie Hebdo, Dieudonné och yttrandefriheten:

    https://www.flashback.org/t2512498

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)