Jag måste säga ifrån när folk inte tar det jag skriver på allvar. Jag har en annan väninna som gör likadant: "guuuu så spännande, ska vi gå på Forum!!!??"
Hon tror att jag är en litterär skvallerkrönikör och vill inte begripa att jag gör upp med den där världen. Man kan raljera över det och ifrågasätta mina intentioner, tycka att kompromisslöshet är töntigt, försöka härma mig och rent allmänt vara en vindflöjel, men inte skicka sina artiklar till mig och inte umgås med mig.
Sent i augusti 2007 - en väninna hade skickat mig en hyllningsartikel till Klubben och Kulturprofilen.
Ja jag bröt kontakten, mejlledes - barskt gjort antar jag, verkligen inte snällt, men det var ingen lek.
När tystnadskultur följs av drev tror jag risken är att ett slags hymleri avlöser ett annat. På vissa sätt var det bättre och sannare när det var jag som var skurken.
Det är hybris, det är riktigt otrevligt, i den annars så varma kulturen.
Det här är min enda kommentar.
