Folk bara dör och dör och dör. Och en vacker dag har de flesta man gillar gått ur tiden. Vilket är ett av de finare uttrycken för att dö. Det är värdigt och drömlikt, se nu tar jag det långa benet före och går ur tiden. Man kan lätt tänka sig en sån där filmeffekt, en genomskinlig kopia av en död som reser sig ur kroppen och vandrar iväg. Det förutsätter givetvis en själ, som kan ströva ut ur tiden med ett leende även när döden var högst ofrivillig.
Gå ur tiden kan betyda bli omodern också. En del som går ur tiden blir aldrig omoderna. Freud skriver mycket bra om döden men han lyckas såvitt jag vet aldrig förklara varför den finns.
Nu ska jag gå ut i Neapels sol och äta glass på strandpromenaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar