Var går gränsen mellan en bloggpaus och en pausblogg?
Jag vet inte hur jag ska uttrycka det här. Men jag har skrivit en recension om en biografi över filosofen Wittgenstein.
Take it or leave it. Jag är inte säker på att jag fick fram det jag ville ha sagt. Ni ska veta att det inte är världens lättaste sak att recensera tjocka luntor om notoriskt svårbegripliga filosofer och få det att framgå att det här har ett allmänintresse, det här är inte bara till för kulturoligarker utan för alla, och det helst utan att ni tror att jag är köpt av förlaget som givit ut boken, eller kompis med en kompis till författaren, eller att jag är en av de där folkföraktande kulturmarxisterna som håller otäcka överklassfilosofer bakom ryggen vad de än gör, varför ni nu skulle tänka något sånt (det gör ni ju inte, det är lite tidsvindarna som anfäktar mig ibland bara, men det gäller inte er).
Det är en bra biografi. Författaren förskönar inte och viftar inte undan moraliska problem, eftersom den här filosofen inte var någon idealmänniska, och det är mycket inlevelsefullt skrivet.
Jag har skrivit flera artiklar och kanske lägger ut de länkarna här också.
Morgondagen känner ingen, men jag tror att den här bloggen kommer att fortsätta bölja så småningom.
* * *
Jag skrev något om lingonben, country, tigerbossar och plötsliga gudsböner från början men tog bort det. På uppmaning av Anonym 19.11 har jag försökt rekonstruera inlägget som det var, men just det med lingonben o.s.v. kommer jag inte ihåg hur det var formulerat.
Klart slut för tillfället.
Aha, rubriken är inte med i nätupplagan, bara i papperstidningen. Så det blev ju lite onödigt förvirrande att jag nämner det.
SvaraRaderaNu har jag läst din recension och den var intressant. Om jag minns rätt var Wittgenstein lite på modet för sådär tio femton år sen. Jag minns ialf en dokumentär som gjordes vid den tiden och att en del unga gossar skrev beundrande om honom vid samma tid. Jag har glömt det mesta jag en gång kunnat om honom (filosofi var obligatoriskt på min gymnasielinje) men jag tror inte jag var så förtjust eller att han gav mersmak.
SvaraRaderaAndra filosofer intresserade mig mer som Heidegger, Kant och Kirkegaard (jo jag har läst den andra recensionen också av Barbro Lindgrens bok).
http://www.expressen.se/kultur/barbro-lindgren-aven-en-ihalig-not-vill-bli-knackt/
Den här meningen gillade jag:
"Sartre, som Lindgren avfärdat som en outhärdlig mallgroda innan hon läst honom, blir lite uppvärderad"
Haha, jag gjorde snarast tvärtom, avfärdade honom som en outhärdlig mallgroda efter att jag läst honom alltså.
Nej, det kan inte vara världens lättaste sak att recensera tjocka luntor om svårbegripliga filosofer, men misströsta inte, jag tycker du gör ett bra jobb.
Ja, han har verkligen varit en modefilosof och kultfigur. Ganska mycket kan nog ha handlat om attityd snarare än innehåll.
SvaraRaderaNu tycker jag i och för sig att Tractatus Logicus Filosoficus är intressant på många sätt - även om jag aldrig har orkat läsa igenom hela, för mycket består av sånt här:
"Den sats som negerar bestämmer en logisk ort med hjälp av den logiska orten för den sats som negeras".
Det här låter ju som en parodi, särskilt med tanke på vad han skriver i inledningen och mot slutet av boken, nämligen att han "löser filosofins problem" en gång för alla - men att ingenting är vunnet med det, eftersom allt intressant (d.v.s Gud) är outsägligt.
Men det märkliga är att en del logiker har tagit sådant på fullaste allvar, analyserat det, o.s.v. Jag var hyfsat bra på logik på gymnasiet, och kan inte riktigt tro att det där är något annat än ett ganska tomt cirkelresonemang. Men jag kan ju missa nåt förstås :)
Tillkomsthistorien är intressant i sig. Han skrev större delen av den i skyttegravarna, under det första världskriget.
Jag tror att hans kultstatus delvis hängde ihop med ett slags nihilism. En del har tolkat det hela som att det inte finns någonting alls utanför språket och att det inte finns någon verklighet. I själva verket skriver Wittgenstein samtidigt en hel del om Gud, och det är jag rätt övertygad om att de flesta som dyrkat W faktiskt mest tycker är lite pinsamt. Men det vet jag ju egentligen inte.
Det där citatet om negering gör mig än mer övertygad om att han inte är något för mig.
SvaraRadera"inte finns någonting alls utanför språket och att det inte finns någon verklighet" Det där låter väldigt likt det som skrevs om litteratur på 80-talet. 'Språket är allt och innehållet oväsentligt' för språket är det enda som är verkligt, ungefär. Jag förstod mig aldrig på det där, och det var nog samma gossar som skrev så beundrande om Wittgenstein.
Ja, så var det nog. Sen är det inte riktigt det Wittgenstein säger själv, för mitt i allt det där var han mystiker, även om mystiker brukar mena att det gudomliga finns i verkligheten, alltså inte utanför världen som W menade (innan han ändrade sig och menade att det i själva verket är vardagsspråket som är det verkliga, men det var senare).
SvaraRaderaJag fnissar mycket när jag läser Tractatus, den gör något slags skandalsuccé på mig eftersom han tar tillbaks allting och säger att det han gör är nonsens. Ja, det är kanske lite märkligt att gilla sånt men den är lite intressant i alla fall, det vidhåller jag. Han har ofta behandlats med ett högtidligt allvar som också är lite komiskt, tycker jag.
Det finns andra rader som är finare än den där, jag tog en av de värsta.
Man kan läsa början och slutet och skumma sig genom mitten, där det mesta av det återvändsgrändslogiska finns, om man får för sig att försöka sig på Tractatus Logicus Filosoficus.
SvaraRaderaDet där med var mystiker förlägger det gudomliga kan förresten diskuteras. Det är väl olika, men som jag fattat det brukar de flesta mena att det är i naturen, i verkligheten osv som det finns spår av det som man inte kan tala om.
Det enda jag läst, ursäkta hört av Wittgenstein är M.A Numminens låtversioner. "Det man inte kan tala om måste man tiga om", och så en till - "An object is an object" (?). Jag har också intrycket att han var som störst på 80-talet. Då hade man antagligen protesterat mot att meningen skulle syfta på något konkret som inte fick nämnas (exempelvis bröderna som gick självmord). Intressant att han inte började tala förrän han var fyra år gammal.
SvaraRaderaO.A
Ja, det hade man nog. Och visst är det intressant. Han var jämnårig med Hitler och de gick i samma skola, det hade jag ingen aning om innan jag läste den här boken.
SvaraRaderaWittgenstein blev mobbad bl.a för att han var överklasslyngel, men förmodligen också för att han stammade. Han hade en enarmad bror (den enda som inte tog livet av sig) som spelade piano med en hand. Ja jösses, det är en del.
Kan du inte lägga ut en "fin" mening i stället?
SvaraRadera"Den sats som negerar bestämmer en logisk ort med hjälp av den logiska orten för den sats som negeras", sånt läser man väl bara om man tror att det är nyttigt att ha tråkigt.
Calamity J
hehe, ja...
SvaraRaderaLåter kanske inte som någon pageturner direkt. Och det är det inte heller. Men jag ska välja ut något finare och lägga ut det.
Inte för att jag vet vad en logisk ort är (förkortas lort?), men för mig låter det där Wittgenstein-citatet bara som "vill du förstå vad -4 är, så är det bra om du först begriper vad 4 betyder", eller något sånt.
SvaraRaderaTractatus Iambus Filosoficus!
SvaraRaderaPrecis, jag uppfattar också det mesta som truismer, och det är faktiskt rätt märkligt att det gick hem som det gjorde, med tanke på att han tar avstånd från det själv.
jag slänger in några rader till huller om buller (ingen av dem är "fin" kanske, haha, man kan kanske strunta i om det är bra eller dåligt och fundera på vad det betyder)
"Filosofin ska avgränsa det otänkbara inifrån genom det tänkbara" (4.114)
"Det som kan visas, kan icke sägas" (4.1212)
"Den lyckliges värld är en annan än den olyckliges"
Försöker igen förra kommentaren blev lite felredigerad
SvaraRaderaHehe...
Fast jag har inte läst något av Wittgenstein (tror jag, kanske har jag försökt någon gång för x decennier sen). Biografin verkar onekligen intressant. (Asperger heter det förresten, inte "Aspberger".)Din beskrivning i recensionen var å ena sidan mycket livfull och intresseväckande - å andra sidan känner jag att den gav mig väldigt mycket nya kunskaper per tidsenhet s a s, och att läsa boken behövs knappt då med tanke på hur relativt lite nödvändigt det känns för mig att veta ännu mer om den gode herr W.
Har för övrigt lånat hem en bok: "Matematiken och Wittgenstein" av Karl-Erik Berts och Kim Solin (Thales, 2010). Undertitel: "En introduktion i matematikens filosofi". Endast 160 sidor. Men ack, att låna en bok är icke detsamma som att läsa den!
Nej vilket pinsamt fel. Aspberger... Vad trist. Jag har stavat det Asberger här i bloggen en gång också. Nej, bäst att jag håller mig borta ifrån diagnoser helt och hållet.
SvaraRaderaAsp-berger. Det låter som ett naturväsen av något slag. Som ett bergatroll täckt av asplöv.
Ja man måste ju sålla. Haha, relativt lite nödvändigt att veta ännu mer om den gode herr W...
Jag kan inte riktigt tro att W har så mycket att tillföra matematiken, de flesta som sysslat med filosofen brukar säga att han är mer skönlitterärt intressant. Samtidigt är det ett faktum att en del logiker och kanske även matematiker ägnat sig åt hans skrifter. Jag har försökt göra mig en bild av vad det är han säger rent logiskt, så att säga, och bl.a börjat läsa en analytisk filosof som heter Anders Vedberg som kör W:s utsagor genom ett schema, eller hur man ska uttrycka det. Men det är obegripligt för mig. SÅ jag vet inte - det skulel vara intressant att höra vad som sägs i den där boken om matematikens filosofi, om du läser den.
Första satsen i Tractatus Iambus Filosoficus:
SvaraRadera"1.001
Vill du förstå vad -4 är, så är det bra om du först begriper vad 4 betyder."
Alltså Wedberg, det visste jag redan när jag skrev det.
SvaraRadera"2.001 (eller kanske 1.002?)
SvaraRaderaAtt låna en bok är inte detsamma som att läsa den."
Började läsa lite i "Matematiken och Wittgenstein", och inledningen var i alla fall inte helt obegriplig. Skulle tydligen handla om att i Wittgensteins anda snarare beskriva än förklara - i detta fall beskriva hur matematiska begrepp används, och hur de sammanblandas med ordens mer vardagliga betydelser. Tror jag.
Haha...
SvaraRaderaDen var bra.
Ja det brukar skrivas rätt mycket om W:s anda.
Jag lägger på begäran in en "fin" rad. Citerar ur minnet och är inte säker på att den kommer ur Tractatus, kanske ur något av hans opublicerade.
"Filosofins uppgift är att överblicka det matematikens tillstånd som oroar oss".
Tycker om.
Fortsätt sådär så har du snart ditt Tractatus Iambus Filosoficus!
SvaraRadera2 + 2 = 4.
SvaraRaderaTractatus Calamitys Janes
Såg (nu när solen lyste in genom köksfönstret) att ett av författarnamnen var Kim-Erik Berts (och inte Karl-Erik som jag trodde). Har märkt en ökad tendens hos mig att läsa vad jag tror det står och inte vad det faktiskt står. Dags för optikern igen...
SvaraRaderaaspberger på två ställen till och med... Det är faktiskt väldigt väldigt pinsamt, kanske redaktionen trodde att det var på skoj på nåt sätt eller missade det.
SvaraRaderaJag får väl försöka gömma mig bakom det här -
"Inte varje avvikelse från det normala måste vara blindhet, en defekt".
Hemskt, hemskt...
Tror det var meningen. För att sympatisera med de elever W slog för att de stavade fel, eller var det nu var de gjorde.
SvaraRaderaTractatus Calamitys Janes: : ))
Så sant som det är sagt. Letar efter en rad i Tractatus där W säger att beviset för att en utsaga är sann är att den stämmer med verkligheten, eller något sådant.
IAMB: ja, själv är jag både närsynt och numera långsynt (eller om det bör heta översynt). Men i mitten är det rätt tydligt.
Även solen har fläckar.
SvaraRaderaTractatus Calamity Janus
Jag har inte mer att säga om Wittgenstein utan vill bara tillägga att jag gillar videon. Det är en medryckande dänga som jag inte hört på väldigt länge. Absolut hörvärd!
SvaraRaderaCharlie Siringo kom med tipset. Härlig bit.
SvaraRaderaJaså du har läst Heidegger, Anonym 19.11. Hehe. Ja jag är inte ett dugg förvånad. Själv har jag läst ungefär tio sidor, tyckte det var fascinerande men fortsatte inte, hade väl annat för mig.
SvaraRaderaNja, läst och läst. Det var säkert inte många sidor det. Jag försökte få lite kött på benen bara, eftersom filosofiboken var så torftig. Sofies Värld var lysande och upplysande jämfört med min lärobok. Det hjälpte inte heller till att läraren var en välkänd gammal nazist.
SvaraRaderaJag höll ut betydligt längre med Kirkegaard och Kant än med Heidegger, men så värst mycket läst blev det inte om/av dem heller. Kirkegaard var omnämnd av så många författare som inspirationskälla (så där i förbigående), att jag blev extra nyfiken på honom.
Men det är länge sen nu.
Jag kommer inte ens ihåg min filosofibok på gymnasiet - har just för mig att den var väldigt torftig. Hehe, Heidegger är också en välkänd gammal nazist, men det hindrar inte att han är ungefär lika ball idag som Wittgenstein var på 80-talet. Som jag fattat det finns det vänsterheideggerianer och högerheideggerianer, kanske finns det centerheideggerianer också.
SvaraRaderaOch Wittgenstein hade också en antisemitisk period, för att öka på syndaregistret. Det märks inte i hans filosofiska skrifter, så det behöver inte avskräcka den som mot förmodan ännu inte helt har skrotat tanken på att kolla upp Tractatus.
Kant och Kirkegaard har jag läst lite grann av för länge sedan. Sartre också, faktiskt.
Här är en som blivit arg. "Ett porträtt av Wittgenstein att tiga om".
SvaraRaderahttp://www.svd.se/kultur/understrecket/ett-portratt-av-wittgenstein-att-tiga-om_7510038.svd
Arg du sa, och arg det var.
SvaraRaderaKanske berättigat arg? Kanske till och med kunnig på området?
SvaraRaderaHenrik Hållsten: jag ska svara utförligt senare - även om det inte är jag som skrivit den recensionen. Jag hinner inte just nu. Men jag både håller med och inte håller med om det här:
SvaraRadera"Anderssons Wittgenstein är en arrogant, plågad, självupptagen, politiskt naiv, kärlekslös och socialt fullkomligt inkompetent rikemansson som av omgivningen upphöjts till geni, trots att han egentligen inte har särskilt mycket att bidra med inom filosofin."
Ja, samtidigt som han gillar både filosofin och (det man vet/gissar sig till eller missuppfattar om) personen, det framgår mellan raderna tycker jag.
Återkommer i frågan ikväll eller så.
Innan jag svarar - skulle du kunna vara bussig och förklara vad "logisk ort" är?
SvaraRaderaJag är rädd att det var länge sedan jag läste Wittgenstein och jag har aldrig kunnat honom lika bra som Martin Gustafsson. Jag förslår att du frågar honom, han svarar säkert.
RaderaMen är verkligen begreppet logisk ort relevant för ditt svar?
Ja, det är relevant.
SvaraRaderaMen jag börjar ändå och tar det bit för bit så länge.
1.001.
"Vi får veta att Haijby-affären uppdagades på 30-talet, trots att den förstås tillhör 50-talets rättsröta"
Det om Haijbyaffären kan vara ett slarvfel, korrfel. Måste kolla upp sammanhanget för att avgöra blamagets allvar.
1.002.
"Det sägs att Anscombes kamp mot kärnvapenupprustningen var ”pacifistisk”, trots att pacifismen var en av hennes främsta måltavlor i flera välkända essäer."
Anscombe känner jag inte till själv, så jag googlade lite nu och fann påståenden här och var att hon var emot kärnvapen, och intog en (katolsk) hållning att det aldrig är rätt att döda. Hon lär ha varit emot abort också.
TIll exempel det här hittade jag på en sida som hette Vox nova, som sammanfattar Anscombes hållning så här:
"one could never do evil to do good. To put it in stark terms, one could not justify the murder of a single innocent person if doing so was the only way to avoid a Communist take over of the whole world".
Det är tänkbart att hon ändrade sig, och skrev essäer mot pacifismen också, eller en viss typ av pacifism, det har jag inte hittat något om. Men det verkar ju stämma att hon var emot kärnvapen.
1.003
"Det påstås att Oxfordfilosofen J L Austin var ”starkt influerad” av och rentav en ”lärljunge” till Wittgenstein och uppvisade ”samma apparition” som sin föregivna läromästare, trots att Austin avskydde Wittgensteins apparition och troligen inte alls var influerad av honom"
Tja... Jag känner till Austin lite grann, om jag inte minns fel nu så höll han på mycket med talaktsteori och pragmatism (orkar inte kolla upp nu, det är så jag minns det från lingvistiken) och det liknar ju vad den senare Wittgenstein höll på med.
"Troligen" inte alls influerad - och avskydde Wittgenstein - kan man inte avsky någon man är influerad av? Nu är Anderssons bok inte någon akademisk avhandling, och det är tänkbart att han slår fast en influens som bara är eventuell. Men om Austin avskydde Wittgenstein (bara hans apparition eller även hans skrifter?) så kände han ju till honom i alla fall, och det finns väl vissa likheter mellan dem. Det där tycker jag inte riktigt låter som något man drar in en bok för. Troligen influerad, troligen inte.
1.004
Att den elektroniska utgivningen av W:s efterlämnade skrifter blev färdig år 2000 och inte fortfarande pågår. Inte kollat upp det, men man får väl anta att Martin Gustafsson vet, och det är ett lite allvarligare fel.
1.005 Att han ville att hans efterlämnade papper skulle publiceras, och inte tvärtom brännas, är (om det stämmer alltså) också ett lite allvarligare fel.
1.006
"reduktionistisk, förnumstigt sociologiserande och psykologiserande redogörelse", "inte heller personen framstår som särskilt intressant"
Håller inte med alls. Gillade boken, tolkade polemiken mot Wittgenstein på ett annat sätt. Men det skrev jag i min recension.
1.007
Jodå, det hänger ju kvar en antydan om att det skulle kunna stämma att W raggade i en park, och det kan man ju diskutera. Dessutom är Andersson på ett sätt tvärsäker på hur hans relationer unga vackra män (de förhållanden som det finns lite mer belägg för) gestaltade sig. Jag vet inte, det gränsar nog till fiktion ibland.
1.008
"häpnadsväckande missförstånd för vilka studenter på en introduktionskurs utan vidare skulle kuggas. Men i stället för att inse hur bristfällig hans förståelse av Wittgensteins tänkande är" - jo, han hävdar ju att Wittgenstein själv inte ens behövde tentera i filosofi, och att det var synnerligen få som begrep honom. Samt att det var hans "anda", hans personlighet, suggestionskraft, som hade störst inflytande. Något av en magnetisör. Och att Tractatus snarare är skönlitteratur än logisk analys.
Inte helt konstigt att han ser det på det sättet, tycker jag. Och han uttrycker uppskattning mellan raderna.
För den som tänkt besöka bokmässan kan jag tipsa om det här seminariet. "Wittgenstein - som vi aldrig sett honom tidigare":
SvaraRaderahttp://www.bokmassan.se/sv/program/arets-program/?eventid=8825
24 september 2012 09:14 är inte jag...
SvaraRaderaTrodde du skulle säga något om Systerdyster. Men du kanske inte är ute på nätet så mycket och inte vet.
Calamity Jane
Det är väldigt sorgligt, man måste respektera de anhöriga (jag tycker inte det lämpar sig för nätet, dessutom pågår nätkriget fortfarande och det dyker upp en och annan Henrik J som vifsar och har sig). Det är tråkigt.
SvaraRaderaNu har jag läst vad som hänt. :(
SvaraRaderaGrynna.
Grynna: det är hemskt sorgligt och känns så onödigt, om man får säga så. Jag vill skriva något för att hedra Systerdyster, hon var en skarp och rolig person. Kände henne inte så väldigt väl, vi träffades bara en gång, men hon var "mormor" till mina katter och vi hade en hel del kontakt genom åren. Och så var hon Gud i Gaggböle också. Så det är hemskt trist. Vi får hitta på något för att fira henne sen.
SvaraRaderaJag kom in här mer nyligen men "läste ikapp" en del sen och Systerdyster var ju väldigt speciell. Jaja, jag kände henne ju inte... Men man kan fästa sig vid en röst.
SvaraRaderaHa en bra höst annars
Calamity Jane
Väldans tråkigt.
SvaraRaderaAlgot
Maja: Förslag till nästa vecka om du ändå njuter en oumbärlig bloggpaus och (självklart) om du inte har fullt upp med att alstra akromatisk e-post: Caesar måste dö som får premiär under Stockholms filmfestival…
SvaraRaderaHejsan Valens! Jag blev tvungen att googla akromatisk och det verkar betyda färglös (?). Mina mail är aldrig färglösa! Skämtar bara. Tack för filmtipset, är det en historisk film? Jag kan kontra med ett teatertips, även om jag inte är säker på om pjäsen går fortfarande: Strindbergs Den fredlöse, på Lejonkulan, Dramaten. Fornnordisk naturalism om konflikten mellan kristendom och hedendom. En vikingapjäs helt enkelt, och inte minst Kikki Bramberg som en gammal bitter vikingahövding var minnesvärd.
SvaraRaderaJa du Maja; att googla akromatisk... ;)
SvaraRaderaOm jag kan dra en parallell mellan Saviano och Striano, vad kan du kontra med då?
Ren lättja. Hade förstås kunnat gå några steg till bokhyllan och kolla lexikon istället. Berätta om parallellen mellan Saviano och Striano först, så kanske jag kontrar med något sen :)
SvaraRadera”Teatern frälste Salvatore Striano från den neapolitanska maffian. Han spelar kejsarmördaren i bröderna Tavianis prisade dokudrama ”Caesar måste dö”, som får premiär under Stockholms filmfestival nästa vecka” står under titeln Camorran byttes mot Shakespeare på kultursidorna i DN (Nicholas Wennö, 2/11).
SvaraRaderaDessutom har Striano spelat i (bl.a.) Matteo Garrones Gomorra skriven (som bekant) av Saviano…
Om Saviano, Napoli, Camorra (och lite till…) har skrivits mycket. Eller hur? ;)
Aha! ja det minns jag när du säger det. Och det är inte första gången som camorrister blir skådespelare. Ibland väcker det ont blod, man menar då att de kommer alldeles för lätt undan, och får för mycket uppmärksamhet, eller att det i själva verket utgör ett slags reklam för camorran. Riktigt så enkelt är det inte, ingenting är enkelt i Neapel. Misso har för övrigt en släkting som är skådespelare också. Filmen ska jag se, verkar intressant!
SvaraRaderaMisso! Det var ett tag sen man hörde nåt om den gamla skummisen. Han gör bot och bättring fortfarande, hoppas jag? ;)
SvaraRaderaCamorrister som blir skådespelare: påminner om Noréns dokusåpa 7:3. Även om det inte är riktigt samma grej, camorristerna tillåts väl inte förespråka maffian på scen...
För övrigt instämmer jag med Grynna, Calamity Jane och Algot.
Arrivederci
SvaraRaderaDet finns en del som tyder på att han har åkt in i kurran igen, Zigge.
SvaraRaderaInte för nya brott utan gamla alltså. Har dock inte lyckats få det bekräftat.
Och ja, eller det påminner kanske mer om teateruppsättningar med fångar i rollerna, som
äger rum ibland på fängelserna.
Men Neapel är annorlunda på så vis att man kan födas in i en klan, och även om man själv aldrig har begått något brott, eller innan man gjort det, är man redan stämplad som camorrista. Alla inom camorran är inte våldsbrottslingar utan en del jobbar med pappersarbete och liknande,
och att räddas undan camorran genom teatern kan handla om att bryta sig loss från ett mycket konkret socialt öde, eller så kan det eventuellt innebära att man skänker status och strålglans åt sin familj.
Ciao Maschio: jaha du, det säger du?
Alla röstningar i NATO-Ank-Käthen har försvunnit. I alla fall när jag tittar...
SvaraRaderaCalamity J (som röstade ja...)
Jepp. Det verkar gå så för alla ankkäther, alla har ju noll röster idag. Men det är knappast sabotage, rösterna "fäster" väl helt enkelt inte ordentligt, utan går upp i cyberrök så småningom.
SvaraRaderaTrist! Det var ju många år kvar att rösta, hehe...
SvaraRaderaCalamity J
Jo, det var ju det som var grejen. Även om sådana här undersökningar är minst sagt statistiskt osäkra så hade det kunnat vara intressant att se om opinionen var ungefär densamma eller hade svängt om säg trettio år. Jag tror att det låg på 63 procent nej, ungefär 11 ja, 14 nej men vi bör fortsätta att ha ett tätt samarbete, och resten "annat". Så det avviker inte helt drastiskt från andra opinionsundersökningar, även om nejsidan var större här än i andra enkäter. Hur som helst, jag plockar väl ner ankkäthen, så att den inte skräpar i onödan. Grodomröstningen får vara kvar, av sentimentala skäl.
SvaraRaderaSentimentala är fel uttryck, men... ja.
SvaraRaderaJa den skräpar lite... :(
SvaraRaderaTrevlig söndag + oumbärlig bloggpaus
(betyder akromatisk färglös, eller?)
Calamity
Det är något av Valens specialitet att uttala sig kryptiskt. :)
SvaraRaderaFärglös var ett resultat av min rådvilla googling, men på Wikipedia står det så här:
"En akromatisk lins är ett linssystem som minskar effekten av kromatisk aberration genom att fokusera rött ljus och blått ljus i samma punkt. När dessutom gult eller grönt ljus också har samma fokus, talar man om apokromatisk optik. Akromater används bland annat i teleskop.
Särskilt känd är Fraunhofers akromatiska dubblett, där en bikonvex och plankonkav lins av olika glassorter är sammankittade med ytorna som har samma krökningsradie."
Teleskop! Fraunhofers akromatiska dublett! Låter betydligt mer spännande än färglös.
Fraunhofers akromatiska dubblett är särskilt känd står det, så det är väl bäst att klämma i med ett "Jaja, den ja"
SvaraRadera