söndag 9 juni 2013

"Slåss med troll, befria prinsessor..."

"Slåss med troll, befria prinsessor, döda varulvar, det är att leva!"
Strindberg, Till Damaskus

Av alla goda zenbuddhistiska skäl som finns för att avskaffa monarkin vill jag nämna två. Det första är kungahuset. Det andra är fölk.
Säger inte det allt? Jag ska utveckla lite.
Att svenskarna har ett kungligt humankapital i en guldbur håller kvar vårt pseudomoderna folk på en onödigt låg nivå. Å ena sidan fjäsk och personkult som grundar sig den läskiga tanken på kungligt blod, å den andra ett pöbelaktigt personhat som ger sig ut för att vara klasskamp trots att det inte är det (lika lite som det är klasskamp att bränna ner en Montessoriskola - hat mot flum och mjukhet är snarast utpräglad machismo och höger).
Kungahusets privata förmögenhet är mycket stor och lär växa samtidigt som de statliga anslagen ökar: horribel symbolik. Men majoriteten av svenskarna lär vilja ha kvar monarkin och så länge det förhåller sig så båtar det föga att försöka befria några prinsessor.
(Medan jag skriver blixtrar och åskar det, inte mer än en sekund mellan ljudet och ljuset, måste slagit ner i närheten)
Slåss med troll (om man utvidgar begreppet nättroll till att omfatta respekterade facebookmedborgare som ägnar sig åt personangrepp):
OK, min indignation är måttlig, men på Facebook cirkulerar det ett foto på Madeleine där hon ler ett stelt leende, ett klassiskt överklassleende som inte syns i ögonen, och många ägnar sig åt njutningsfulla angrepp på hennes utseende med motivationen att "man slår uppåt". Angreppen går ungefär hur långt som helst i tarvlighet.
Klasshat är på modet, men klasshat är inte klasskamp. (Nu har det slutat åska, det ljusnar).
Klasskampen är jag delvis per automatik utfryst från, d.v.s inom delar av kulturjournalistiken (det förhåller sig på andra sätt irl) är det bakgrund som spelar störst roll; där finns också en mycket markant manschauvinism och ett Fröken Julie-komplex (eller bör man säga Jean-komplex) som jag tror är ett arv från Strindberg, för det är ju så att litteraturen påverkar människors sätt att tänka.


Den här prinsessan är från sextiotalet. Tror jag, eller kanske 1970.


Eller så gjorde jag den idag. Nej.
I alla fall. Om tanken får bölja vidare. Det har hänt att jag tänkt - några gånger när jag blivit föremål för personligt riktat klasshat - en aning giftigt och provokativt: "Om man blir sådär usel av att komma ur arbetarklassen, så kommer jag mycket hellre ur bildad medelklass".

Fast... invändningarna hopar sig. Hinner inte dra dem nu.
Prata om nåt annat så länge.
Atossa har fortfarande inte kommit fram från under sängen där hon gömde sig då det åskade.

48 kommentarer:

  1. "notre pauvre roi, il a quelques problèmes, a du mal à s'exprimer correctement" (M.L., tal pa° ta°get, höst 1991). Motsatt klasshat kanske? Nobless-avund? Prinsess-schovinism?

    SvaraRadera
  2. Hm, "vår stackars kung har lite problem, han har svårt att uttrycka sig korrekt", i översättning. Låter tänkbart att jag sa så på tåget 1991, fast jag tror inte att jag menade något särskilt nedlåtande med det egentligen, tycker t.ex att det har kunnat vara lite under bältet att retas för dyslexin, även om knugen är kul... (förmodligen en myt att han någonsin skrivit knug). Motsatt klasshat och noblessavund, om du menar mig, så törs jag svära på att det hyser jag inget.
    Prinsesschauvinism däremot, kanske det! Sagoprinsessor då. Däremot ska ingen behöva födas in i en guldbur.

    SvaraRadera
  3. Jag kan vittna om att du låt riktigt ledsen på det, det var inte alls menat som nedlåtande.

    Jag kommer från en republik där (på den tiden) det var inte politiskt korrekt att känna medlidande med (utdrivna) kungafamiljer. Det är därför att jag uppfattade dig som monarkist.

    Ps: man pratade inte så mycket om dislexi på den tiden - jag trodde faktiskt att Kungen var dum (missuppfattning n. 2)...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att det är politiskt korrekt att känna medlidande med det sittande kungahuset här i Sverige heller - vet inte riktigt, men kanske både rojalister och republikaner skulle uppfatta det som totalt missriktat. Jo, det självklara, det är mer synd om andra. Prinsessan Madde har kört i bussfilen och trott att hon har självklar rätt till det, kungen har ägnat sig åt sviniga överklassmiddagar som kanske inte direkt ställer Berlusconi i skuggan men nästintill, så varför skulle man tycka synd om dem. Du trodde att kungen var dum, ja alltså han är ju inte jätteintelligent. Det kan man ju inte säga.
      Var jag monarkist för tjugo år sedan? Hm, jag var nog inte riktigt lika övertygad republikan som idag. Man förändras ju...
      Sen finns det säkert en liten... vad ska man säga... kanske inte provokativ men smådrastisk omvändning av perspektiven i idén om att "befria prinsessor". Men jag tycker på allvar att det är groteskt att några föds till den där positionen, även ur den synvinkeln att det är läskigt när folk tjänar pengar på bebislycka m.m, man kan födas till värre ofrihet men jag tycker att hela grejen är obehaglig.

      Radera
    2. Men för att spinna vidare på temat medlidande, då sett i förhållande till facebookmobbar:
      "ett klassiskt överklassleende som inte syns i ögonen" - tja. Eller nervositet.

      Radera
    3. "Kungen är död. Han var så snäll. Jag tyckte mycket om honom. Nu är han död". Dagboksanteckning 1973.
      Nästan alla barn är väl monarkister så...
      :-)

      Radera
    4. A ah! Jag visste det.

      Vet inte vad jag tyckte 1973, men 1974 hade vi folkomröstning om fri skillmässa, och det blev häftiga debatt pa mitt daghem. Sérieux!

      http://www.youtube.com/watch?v=cr2_TtPZdxg

      Radera
    5. Vilken skräckinjagande video. Jag kommer att drömma mardrömmar i natt. Huvvaligen, haha.
      Nästan alla barn är väl emot skilsmässa också? Berätta gärna hur debatten gick.

      Radera
    6. Videon du länkar till har en hel del exempel på överklassleenden.... Vilket gäng. Det där är farliga människor, det de utstrålar kan sätta igång vad som helst. Jag vet inte mycket om kungahusen i Europa, vem som knullar med vem och dylikt, men av hävd finns det en röd linje mellan pöbel/trasproletariat och kungligheter. Så var det även i Neapel där folket och de kriminella stödde den bourbonske kungen mot de bildade medelklassrevolutionärerna på sjuttonhundratalet, som ville införa upplysning i Neapel. Nix sa pöbeln, Eleonora Fonseca Pimentel blev halshuggen eller om det var hängd, liksom Emmanuele de Deo.
      Och nu är det högervindar i Europa igen, sannfinländare och kompani, och det kan gå hur illa som helst, ingen vet om det tredje världskriget står för dörren.
      Tror jag ska utsätta La Brabançonne för samma behandling som Du gamla du fria.
      Knugen, Silvia och Victoria Netto de Bar (Madeleine och Filip uppfattar jag som mer klassiska rötägg ur överklassen, brats) har jag något slags medlidande med - det har också delvis blivit fason på dem genom möte med det ganska egalitära fölket och dess satiriker.

      Radera
    7. Eller alltså nu säger jag emot mig själv: klart att kungen är ett klassiskt rötägg ur överklassen, och det är lite trist att svenskar generellt inte reagerar mer uppenbart negativt på Sörmlandsföreningens förehavanden, eller vad de heter.
      Jag såg någon siffra om att tio procent av befolkningen äger 87 procent av den privata förmögenheten (eller något åt det hållet). Eller det var så innan förmögenhetsskatten och arvsskatten avskaffades.... Så Sverige är inte alls speciellt egalitärt.

      Radera
    8. Jag kollade in facebookmobben igen förresten - den fortsatte förstås över natten, men några har sagt ifrån, bland annat en medlem i Republikanska föreningen. Eleonora Fonseca Pimentel och Emmanuele De Deo hade inte heller hängt på Facebook och öst galla över någon ung prinsessas utseende.


      Radera
  4. "Klasshat är på modet, men klasshat är inte klasskamp". Hur vet du det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte vet jag, kanske nåt jag sett Greider skriva... :-)
      Man brukar säga så - på samma sätt som uppror och upplopp inte i någon enkel mening kan sägas vara samma sak. Jag nämnde nedbränningen av Montessoriskolan i Kista, det talas om infiltration av högerextrema, men det kan lika gärna ha varit oreflekterat "trasproletariat".
      Jag vet inte riktigt vad du menar med din fråga, du får gärna utveckla.

      Radera
    2. "Klasskampen är jag delvis per automatik utfryst från, d.v.s inom delar av kulturjournalistiken (det förhåller sig på andra sätt irl) är det bakgrund som spelar störst roll; där finns också en mycket markant manschauvinism och ett Fröken Julie-komplex (eller bör man säga Jean-komplex) som jag tror är ett arv från Strindberg, för det är ju så att litteraturen påverkar människors sätt att tänka."
      Jag vet inte vad du syftar på här men jag har nyligen läst Crister Enanders och Kristian Lundbergs brevväxling Hat och bläck. Både klasskamp och klasshat. Uppskattade den mycket.
      Klasshat är på modet, skriver du. Kan man inte lika gärna säga att feminismen är på modet?
      "Inom delar av kulturjournalistiken är det bakgrund som spelar störst roll". Kan man inte lika gärna säga att det snarare är könstillhörighet som leder till angrepp à la Valerie Solanas?

      Radera
    3. Den har jag inte läst, och kan inte uttala mig om.
      Frågan är intressant, kräver egentligen ett mer utförligt svar än jag hinner ge nu. Manschauvinismen som jag beskriver i min bok är till viss del en reaktion mot feminismen, ja. Ett slags backlash. Man ska inte tro att kvinnosynen inom kulturvärlden är sådär väldigt upplyst, generellt. Om du läst den vet du att den är komplicerad, det där som kallas för mångfasetterad... Svarar kanske längre i morgon,

      Radera
    4. Fortfarande utan att ha läst Hat och bläck, så finns det en slogan som cirkulerat, ungefär "Jag har ett hat som bara kan förklaras med klass". Myggor och tigrar skulle aldrig kunna sammanfattas "Jag har ett hat som bara kan förklaras med kön". Det handlar till exempel väldigt mycket om klass och etnicitet i den, om man ska nämna ett par till pk-kategorier, men på ett annorlunda sätt. Och det är inte någon "tyck synd om mig"-bok (det är nog inte Hat och bläck heller, har som sagt inte läst). Men tänk om jag föraktade arbetarklassen på samma sätt som Crister Enander föraktar kvinnor - med undantag för rejäla strävsamma arbetarkvinnor, som han skålade för i en artonhundratalsmässig artikel nyligen. Det skulle inte ha accepterats eller viftats undan. Kvinnohat och dubbelmoral är fortfarande vår civilisations grundpelare.
      Men visst finns det modefeminism: Katrine Kielos är ett praktexempel. Man kan vara bärare av patriarkala värderingar och göra karriär, samtidigt som man skriver ihop habila reklamblad för feminismen. Ingen konst, stör ingen, är inte på allvar.

      Radera
  5. Protesterna mot utförsäljningen av hyresrätterna i Alby - bra.
    Protesterna i Istanbul - bra. De har lyckats också, åtminstone så långt att parken får vara kvar.
    Nedbränning av Montessoriskolan - dåligt.
    Om du vill veta på ett ungefär var jag står.

    SvaraRadera
  6. Det är nog bara en tidsfråga innan monarkin är historia.
    Hehe det här med att tycka synd om kungligheterna, är inte det ett återkommande tema på din blogg? Vill minnas att du hade ett annat utdrag ur din dagbok, när Viktoria föddes. "Stackars lilla baby" eller något åt det hållet. Jag vet inte vad det säger om dig men jag vet att det finns ett stort ursinne mot allt som andas "stackars rika flicka" och liknande. Men visst måste man kunna tycka synd om människor som föds till en sådan exponering och alla de ofta urtrista förpliktelser som kommer med jobbet.
    Mariannesson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen eller hur, det är ju omänskligt på sitt sätt.
      Hm jo det är kanske ett återkommande tema på bloggen. Jag är lite ringrostig så här efter pausen så det blir kanske en del upprepningar :-)

      Radera
    2. Hon stavas förresten Victoria, men jag stavar också alltid fel.

      Radera
    3. Äsch ja det vet jag ju.
      Mariannesson

      Radera
  7. Befria sessorna. Alla ska kunna tågluffa när de är unga och improvisera sin rutt utan att behöva ha livvakter och hovpersonal i hasorna. Republik!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Republik! Befria sessorna!

      Radera
  8. "det de utstrålar kan sätta igång vad som helst"


    Ach, ja, VAD SOM HELST. Se bara vår kära italiensk kronprins :-(


    http://www.youtube.com/watch?v=Ga-pseHNZoY

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det Italiens exilkronprins?

      Radera
    2. Alltså det är ju väldigt äckligt - hon gifter sig med en bankir, kungahuset har en enorm privat förmögenhet, och ändå är de statssubventionerade. Min indignation mot angreppe på Madeleine är måttlig.
      Men befria sessorna ändå! Halleluja! :-)

      Radera
    3. I Wikipedia beskrivs revolutionärerna Eleonora Fonseca Pimentel och Emmanuele de Deo (han som gav namn åt min parallellgata i De spanska kvarteren) lite förvånande som patrioter.
      Men uttrycket patriot används väl på ett lite annat sätt på italienska än på svenska -det betyder väl motståndare till monarkin och de många kungahusen, utländska och inhemska, och anhängare av republik och ett enat Italien?
      Eller tar jag fel, Zamenhof?
      De var ju jakobiner, bärare av upplysningens idéer, samma ideer som en del uppfattade som opatriotiska eller rentav landsförrädiska, franska, inkräktande...

      Används "patriota" på italienska även i mer konservativ mening, eller är det synonymt med "anhängare av republik"? Kan det inte betyda lokalpatriot också, kan inte en campanilism kalla patriotism?


      Radera
    4. förtydligande:
      lokalpatriotism, campanilismo, kallas inte det patriotism på italienska, utan patriota är reserverat för anhängare av en republikansk och enad stat? Eller används det i bägge bemärkelser (mer eller mindre varandras motsatser)?

      Frågorna hopar sig. Grattis Zamenhof, nu har du lite att stå i.

      Radera
    5. Och obs, jag kan ju inte låta bli:
      ja leker lite med stilnivåer, väver in uttryck med småsnorkigt stilvärde:

      "båtar det föga", "horribel symbolik"

      Radera
    6. Italiens nationalsång sen då - Fratelli fratelli, hörrudu i statsfeministiska Sverige där männen måste sitta ner och kissa och effemineringen är total, här accepterar vi inte att sorelle är en osynlig underavdelning till det objektiva och generella fratelli. Så det bör skrivas om till "fratelli, sorelle".

      Sen låter Italiens nationalsång snäppet mer masochistisk än den franska:

      "Siamo pronti alla morte" upprepas många gånger. Beredda att dö. Varför inte spänna av och chilla lite iställe?

      Radera
    7. Bara en grej till - spontant hade jag kunnat tänka mig att anhängare av ett enat Italien, en stat och en republik, kallades nationalister, medan patriota användes om lokalpatrioter i meningen anhängare av den egna hembygdens autonomi, d.v.s motstånd mot Italiens enande, kanske anhängare av det egna landskapets kungahus.
      Jag tycker det ser jättekonstigt ut med patriota på Eleonora FP och Emmanuele DD. Men vad jag tjötar.

      Radera
  9. Är det Italiens exilkronprins?

    Neeej, det är slut med exil nuförtiden!!!
    Fr.o.m. 2002 har vi blivit en vuxna republik, som inte fruktar på kungaspökar (säger man sa°?) längre. Han är tillbacka och lever hans kändisliv med hela familjen! (pappa - dvs wannabe Kungen - var inblandat med skumliga affärar, säger italienska Staten är skuldig honom 260 miliarder osv.)

    https://it.wikipedia.org/wiki/Casa_Savoia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man säger fruktar på kungaspökar. Eller fruktar kungaspöken, men fruktar på kungaspökar låter läskigare så det är bättre.
      :- )
      Vad hände 2002? Exilkungafamiljen tilläts komma tillbaks?

      Radera
    2. Vad hände 2002? Exilkungafamiljen tilläts komma tillbaks?

      Oui. Il principe di Napoli è tornato!!

      http://www.youtube.com/watch?v=hYZq_eJNqbw

      Radera
    3. Historien går i cirklar...

      Radera
  10. Används "patriota" på italienska även i mer konservativ mening, eller är det synonymt med "anhängare av republik"? Kan det inte betyda lokalpatriot också, kan inte en campanilism kalla patriotism?

    I take it in english: "campanilista" is a negative expression, slighly insulting. Nobody would self-define himself as "campanilista". Patriota can be anyody who stands for a "patria", no matter how big. This was the usual qualification for the fighters for freedom in 19th Century Italy, no matter what they fighted for. At that time there was no evident "patria" (i.e. = a Nation-State) to refer to. Therefore the adjective could apply to different standpoints.

    All this rhetorics belongs nowdays to literature and history books. Now there is just one "patria", but its semantic area has been globally disqualified in Italy after 1945 (books and essays have been written about "la morte della patria", for instance). Supporters of Lega Nord, for instance, would rather say they are "regionalisti" (or even "nazionalisti") than "patrioti": "patria" sounds too "högtidligt" to be used politically, so to speak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thanks, I think I get it - when the jacobins in Naples in the 18:th century are called "patrioti", it means they were fighting for the freedom of their country - in the sense that they wanted to introduce "illuminismo" and get rid of the Bourbon ancien régime in Naples (and I suppose the whole of Italy).
      Makes me think of La Chartreuse de Parme, Stendhal describes the French army as liberators (he was a bit partial, I guess) and that some young italians were enthusiastic about chasing the monarchy away. Fabrice del Dongo, who desperately wanted to fight with Bonaparte against the Austrian royalty.
      I get it. Thanks.

      Radera
    2. Tja. Det är lite lustigt med de där tonfallen du har ibland - högborgerliga tonfall, nånstans mellan pastisch, provokation och satir? Inte mig emot. Båtar föga och båtar föga...
      Nyfiken på om Zamenhof spelade in erat tågsamtal, gott minne i alla fall :-)
      Je ne sais pas, c'est la vie. Remoulade chateaubriand.
      Zigge

      Radera
    3. Jojo jag är en retsticka ibland, växlar mellan tonfall, blir gärna besatt av olika andar.
      Jag tycker det är roligt med Zamenhofs tågminnen, jafsa inte nu Zigge.

      Radera
  11. Över hälften av svenskarna vill avskaffa monarkin, enligt en uppgift jag såg alldeles nyss.
    Båtar föga och båtar föga - det kanske båtar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sak är säker: vi sitter inte alla i samma båtar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15693232.ab

      Pompe

      Radera
    2. Borde bli folkstorm. Det är sjukt och galet.

      Radera
    3. Kul felsägning av kungen när han ska svara på frågan om skattebetalarna felaktigt fått betala delar av renoveringen av Stenhammars slott:
      ”Nej, tyvärr inte alls.”

      http://www.svt.se/nyheter/sverige/kungaintervjun-ord-for-ord

      P.

      Radera
    4. Heh. I utskriften står det bara "Tack och lov inte", men om man lyssnar på intervjun säger han
      "Nej, tyvärr inte alls. Tack och lov inte".

      Radera
    5. Ja, lite märkligt att den som gjorde utskriften missade denna freudianska godbit.

      P.

      Radera
    6. Haha, ja... En eftergift åt hovetiketten kanske.

      Radera
  12. Bra att du har börjat blogga igen Maja. Dina ord är efterlängtade!

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)