fredag 14 juni 2013

ధ్వని

Jag har alltid tyckt att det där filosofiska problemet, det där om att ifall ett träd faller i skogen fastän ingen människa är där som kan höra det, ni vet, kan man säga att det hörs då eller inte? - jag har alltid tyckt att det är så dumt. Det är en öppen dörr jag gärna sparkar in för jag tror inte att någon tar den frågan på allvar längre, så jag tänker säga ett och annat om det, i trygg förvissning om att det är en av universums fånigaste väderkvarnar, om man nu får placera en väderkvarn i en öppen dörr.
Det är ju ingen som vet exakt vad ljudvågor är, inte ens vetenskapsmännen, men det är klart att det blir något som motsvarar det vi kallar ljudvågor även om det inte är några öron i närheten som gör om dem till ljud. Det är ju ingen som tror att ljudvågorna skapades för våra öron. Så antropocentrisk kan man inte vara idag.
Minsta barn säger direkt: ekorrarna, björnarna, rävarna hör trädet falla, för de har ju också hörselnerver och trumhinnor, men även om man tänker sig att hela skogen evakuerats intill den sista ekorren för att tankeexperimentet skulle kunna genomföras, så kvarstår det faktum att ljudvågor, som ingen vet vad det är, blir det.

OK, man kan reta upp sig på saker och ting och just det här har jag alltid tyckt var extremt irriterande. Eftersom svaret är så enkelt: nej ljud kan det såklart inte bli om inga öron är i närheten, ja vibrationer uppstår även om ingen levande organism är i närheten.

Så nu blev jag glad när jag hittade det här på Wikipedia:

"Vid ett frågeprogram på radio, Svar idag ställdes en gång frågan, huruvida det uppstår ljud då exempelvis en sten faller i marken från ett berg på en avlägsen planet. Svaret från experten (sannolikt astronomen Peter Nilson ) blev något förbryllande: ”I princip, nej.” Han förklarade, att om det inte finns någon organism närvarande som är utrustad med ett sinnesorgan som uppfattar sådana skillnader i luftens täthet som vi definierar som ljud, så uppstår heller inga ljud. Skillnader i planetens gasatmosfär i form av tryckskillnader skulle visserligen uppstå, men inte det vi kallar ljud."

Tack. Då kanske den där filosofiska idiotfrågan kan sägas vara bordlagd nu.
Ja jag måste bara få det sagt. Sedan får ekorrarna tycka vad de vill.


Rubriken visar google translates översättning av "ljud" till telugu.


Die Ros ist ohn warum; sie blühet weil sie blühet, Sie acht nicht ihrer selbst, fragt nicht, ob man sie siehet.
Angelus Silesius

24 kommentarer:

  1. Intressant men.

    Utan vibration och rörelse skulle inget liv eller harmoni finnas.

    Allt skulle stå still, förstenas. Inte ens din kropp skulle fungera.
    En del skulle påstå att livet blev ett vakuum, ett icke liv.
    Hela universum handlar om rörelse och vibrationer, för att kunna kommunicera med andra använder vi våra sinnen. Vi använder våra sinnen och strängar av DNA som en förlängning av livets universum. Vi påverkas olika för vi är alla olika individer, inte en individ är en exakt kopia av en annan. Det vi upplever likaså. Vad vi med våra sinnen tolkar som ger oss en känsla av harmoni eller så beror på hur känsliga och inkännande vi är.
    Utan vibrationer så skulle ljuv musik aldrig uppstå.
    Trotts allt tycker en del lika och accepterar att en del tycker olika. Egentligen är livet unikt för varje individ.

    Vi lever för vi är ständigt på väg i en rörelse spiral i universum som har behov av balans och sanns där allt hänger samman på grund av att det rör sig framåt med frekvens och harmoni för mänsklighetens huvud, hjärta och själ.

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, men det du skriver om är väl sfärernas harmoni, och det är nåt annat!
      Svarar längre sen, vill bara inflika att "ljud" på telugu ser ut som fem fyrkanter när jag tittar på bloggen i datorn, men i mobilen har det blivit ett snirkligt tecken.

      Radera
    2. Det handlar om att våga släppa taget och ge sig av på livets resa, följa med det som rör sig, våga tro och tillit till sin egen förmåga. inte alltid följa andras tankar eller råd, man kanske missar en del.

      Det handlar inte enbart om sfärernas harmoni, det handlar nog även om "How Everything clings together."

      Richard Bach har skrivit en hel del bra böcker om det.

      Ex.vis. Måsen .

      Här ett klipp på en bra uppläsning av Mark Madsen med tonsatt musik och bilder från inledningen till en annan bok av som honom jag läst på engelska.

      Illusions.

      http://youtu.be/P3WrtMt7dL4

      Leroy

      Radera
    3. Vilken härlig. Jag har inte tittat på hela än.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Skulle bara komplettera med. Tänk bara vad det skulle innebära om jorden stod still. Det blev tyvärr felstavat så jag tog bort förra kommentaren.

    La till lite musik.

    http://youtu.be/XLgYAHHkPFs

    LEroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk vilket liv det blev när jorden inte längre var i universums centrum - och när några började hävda att den rörde på sig.
      "Och ändock rör den sig!"

      Radera
    2. Ja det var ganska nyligen man trodde att jorden var platt.

      Jag har läst en del böcker av Alf Henriksson och fastnade för en klok man vid namn. Tao Te Ching.

      Hans skrivare Lao Tzu (Tzi) skrev ner många av hans kloka ord innan vår tideräkning började. Bla i Dao De Jing. : http://sv.wikipedia.org/wiki/Daodejing

      Se förklaring på Dao, de och jing om harmoni och balans och förhållningssätt.

      Citat Tao Te Ching:

      "He who knows that Enough is Enough.

      Will always have enough. "

      Leroy

      Radera
    3. Leroy: "en klok man vid namn. Tao Te Ching".
      Tao Te Ching (eller Daodejing) var inte någon klok man utan en samling aforismer från trehundtratalet f.Kr.
      Taoismen handlar för övrigt inte om att "våga släppa taget och ge sig av på livets resa, följa med det som rör sig".

      ÄLGOT

      Radera
    4. Leroy verkar ha blivit oroad av inlägget och använder new age som ångestdämpare :-)
      Älgot

      Radera
    5. Nämen. Man kan knappt vända ryggen till förrän det blir gruff här!
      Men jo, Lao-tse (den gamla stavningen), eller Lao Tsu, Laozi, antas ligga bakom tankespråken som samlats i Tao te Ching (eller Daodejing), vilket kan översättas med Vägen och dygden. Den finns i flera svenska översättningar varav Stefan Stenudds är den senaste, tror jag. Och den kan förstås tolkas på olika sätt, men en central idé är "wu wei", icke-handling, en föreställning som går fullständigt på kollisionskurs med den västerländska framstegsidén och det dynamiska, framåtrusande, erövrande idealet (om man får förenkla lite). Jag kommer ihåg att Tristan en gång luftade sin irritation eller vämjelse över den där självutplåningen och eftergivenheten som finns inom t.ex taoism (om Tristan läser här ibland fortfarande skulle det vara roligt med en kommentar :-)

      En annan sak, Leroy, är att astronomerna inte trodde att världen var platt. Alltsåföre Kopernicus, Galilei och kompanii. jorden var rund och solen och de andra planeterna rörde sig runt jorden, enligt Ptolemaios som var "chefsastronom" fram till det som kallas för den vetenskapliga revolutionen.
      Och idag menar astronomerna att universum expanderar och tunnas ut, och att allt så småningom kommer att upplösas i intet (expansionen sker med en fart som gör att materien inte kommer att kunna bromsa den, någon sammandragning igen tror man inte kommer att ske). Det är alltså väldigt långt från den trygga världsbild som fanns tidigare.
      Men det är ju inte meningen att någon ska få ångest av de här resonemangen, så vi kanske ska sätta punkt här.
      Ekorrarna bestämmer.

      Radera
    6. "den trygga världsbild som fanns tidigare" - nej det är fel att kalla den trygg, människor levde i fruktan. Bland annat gudsfruktan.

      Radera
    7. Leroy låter lite som Björn Ranelid... Mirakel...
      :D

      Calamity

      Radera
    8. Ber om ursäkt. Jag hade just tänkt radera.

      T.S Älgot, skogarnas knug. Syrsor hör jag inte längre, men träd som faller undgår mig inte...

      Radera
    9. Calamity: Nja, nä.... jag tycker inte alls att det låter som den låten.
      Älgot: lutar du dig mot ett träd när du sover?

      Radera
    10. Törs inte.
      Älgot

      Radera
    11. Nä. Påminner inte om "Mirakel". Den var aggressiv pekoral (en ny genre som man får hoppas inte blir stilbildande).

      Radera
  4. Var tog den kristna socialisten vägen? Det här är ju nihilism!
    :-)
    Nåja. En del av den filosofiska gåtan kvarstår trots allt. Om det inte finns någon - människa eller ekorre, marsian eller E.T - som uppfattar "sådana skillnader i luftens täthet som vi definierar som ljud", vad finns det då för grund att anta att det ens blir några skillnader i luftens täthet? Vi gör nog bäst i att hålla fast vid antropocentrismen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejdå jag är inte nihilist. Svarar längre sen,

      Radera
    2. Det blev ett jäkla föredrag om den vetenskapliga revolutionen där ovan... Heh, inte meningen att låta bessewissrig.

      Radera
  5. Jag vet inte vad en ekorre skulle säga om den här zenhistorien, som - bland annat - kommenterar antropocentrismen, men det skulle inte förvåna mig om en gås skulle utbrista ”Yes!”

    En gång när Ma-tsu och Po-chang var ute och gick såg de några vildgäss flyga förbi.
    ”Vad är det?” frågade Ma-tsu.
    ”Det är vildgäss”, sa Po-chang.
    ”Vart ska dem?” frågade Ma-tsu.
    ”De har redan flugit bort”, svarade Po-chang.
    Plötsligt grep Ma-tsu tag om Po-changs näsa och vred om den så att han skrek av smärta.
    ”Hur”, ropade Ma-tsu, ”skulle de någonsin ha kunnat flyga bort?”
    Detta blev Po-changs uppvaknande.

    Pompe (som överförde från engelskan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ank-Käthe säger också gäss, fast hon är en anka. När hon är i Düsseldorf är hon inte "borta".
      Den här tycker jag om - men det gäller att berätta den på rätt sätt, så att den inte gives the creeps. Eller så struntar man i att den ger kryp…
      Hänger ihop med Silesius ord om den icke fåfänga rosen, som bara är, utan att bry sig om ifall någon betraktar den eller inte. Och motsatsen till bekräftelsejakten idag (gilla, dela, retweata, rekommendera - vilket förresten, lite OT, sätter en skribents integritet på ännu hårdare prov än förut, jag skulle säga än någonsin,)
      Historien går ungefär så här, som jag minns den; En zenmästare var så helig att fåglarna kom flygande till honom med blommor i näbbarna när han gick ut i naturen. Hm, tänkte mästaren. Hm hm, det var ju lite obalanserat. Han drog sig tillbaks in i sin hydda och mediterade tio år till. När han kom ut igen hade fåglarna slutat komma flygande med blommor i näbbarna.
      Apropå vrida om näsan - det är inte så ovanligt att zenhistorier innehåller våld. Mästaren slår lärjungen i huvudet med en åra, tex. inte så fridsamt alla ggr:-)

      Radera
    2. Eller hydda, shit, det kan ju ha varit värsta templet

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)