måndag 14 oktober 2013

Ynk

Ack, snart gråter jag. Jag har inte varit sjuk så här länge i ett sträck sen jag var ett litet öronbarn.
Varje gång det känns som om förkylningen börjar gå över så kommer den tillbaks och har uppbeefat sig. Två till samma pris, extra allt, nu även med luftrörskatarr! Det kan vara en lunginflammation på väg. Slaget om örona är heller inte över (den ena örontrumpeten är tilltäppt och det susar i örat som när man håller en snäcka över det och det gör ont, det andra örat är rätt ok även om trumhinnan flaxar fram och tillbaks som en vaxduk i storm varje gång jag snyter mig).

Jag har studerat näsor i en massa konstböcker, och ritat en massa näsor. Tidigare gjorde jag klar min blåa madonna, som mamma är så fäst vid. Den är rätt bra.
13/10 1978

Jag ska berätta en sak som jag tycker är jobbig med purjolök. När man ska skölja den. Det är viktigt att skölja purjolöken mellan bladen, men jag brukar alltid skära av för lite i ena änden - så att purjolöken fortfarande sitter ihop och det alltså inte går att skölja den mellan bladen. Det är inte svårare än att man skär av lite mer, men det känns alltid så fånigt när man står där och håller purjolöken under kranen, och upptäcker att man gjort samma fel igen.

Vad har jag gjort? Jag lever ganska sunt. Vet inte riktigt varför immunförsvaret är så paj som det uppenbarligen är. Nu under förkylningen har jag ätit extra mycket frukt och grönt, gojibär, grönt te, spenat och lax, kanske har jag varit FÖR nyttig? Vissa nätter sömnproblem, det kan vara en hälsobov. Men jag sover nog aldrig mindre än sex timmar (svårt att veta i och för sig, en del människor vaknar stup i kvarten utan att de minns det sedan, det kanske är så jag gör). Jag äter för mycket nikotintuggummin.
Nighttime... DAYTIME! Nighttime... DAYTIME!

fnut

3 kommentarer:

  1. stackare! - det gläder mej iaf att du skriver och talar om hur du känner och hur du har det... - f'låt 'gläder mej' kanske inte är rätt ord att använda...

    SvaraRadera
  2. Tack Marianne. :- ) Ja jag är så ynklig så. Och det är så lurigt, först känns det som att vara på väg att bli bättre, men sen en timma senare så är hostan och ontet värre än tidigare. Men det känns bättre om man får gnälla lite och ännu bättre om nån tycker synd om en. Gonatt

    SvaraRadera
    Svar
    1. nån och nån... jag menar helt enkelt tack för omtanken, Marianne.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)