Kampanjjournalistik är inte demokrati

Skulle pressen - i synnerhet SvD, Expressen och Aftonbladet - gå med på att opinionen mot ett Natomedlemskap växte? Jag har inte sett någon statistisk undersökning på ett tag, men siffrorna i det senaste valet kan tyda på att det fortfarande är en majoritet, kanske med råge, som är för alliansfrihet.
En fråga som hänger ihop med den förra är om pressen kommer att godta ifrågasättandet av den senaste ubåtsjakten - rimligheten, proportionerna, vilka uppgifter som egentligen låg till grund för den, om det kan ha handlat om en Natoubåt, o.s.v - ett ifrågasättande som kräver fakta i stället för hänvisningar till tidigare ubåtsjakter, och som också kräver en omvärldsanalys som utgår ifrån dagsläget utan att vinkla, skarva, spä på eller förvränga.

Pressen har många gånger i världshistorien fungerat som organ för makthavare och hetsat till krig. Det räcker med att erinra sig de massmediala tongångarna inför bombningen av Kosovo, då Annette Kullenbergs "skjut en serb!" inte föranledde så många protester.

Efter rapporteringen kring den senaste ubåtsjakten, eller underrättelseoperationen, vilar ett kraftigt löjets skimmer över medierna: den gamla fiskaren, upplevelseubåten, ledarsidorna som raskt slog fast att den enda rätta slutsatsen är ett svenskt Natomedlemskap.

Men det handlade inte bara om en skruvad fars, bristande faktakoll och sensationslystnad. Det har visat sig att medierna ligger i startgroparna för att kunna sprida den desinformation som krävs - inte för att öka svenskarnas försvarsvänlighet, utan deras krigsvilja. Det krävs hallucinatorisk skärpa för att kunna uppfatta en fiskare som en landstigen ryss och det framställdes rentav som något bra. Paranoian är vårt bästa försvar, hävdade Expressens ledarsida.

Som av en händelse har folk i Jönköpings län kunnat göra iakttagelser som inte har handlat om hallucinationer. Fordon med utländska militärer har riktat automatvapen med kikarsikte mot bilar.
Utländska militärer på plats runt Jönköping.

– I vapnen finns det kikarsikte så vi använder det för att se bättre, och då blir det att vi riktar vapnet mot fordon och så, säger Försvarsmaktens informationschef.

Det handlade om en övning kallad "Joint Action 2014" utförd av Stridsgruppen Nordic Battlegroup, NBG, med sju nationer varav några är Natomedlemmar. Från och med nästa år ska Nordic Battlegroup vara beredd att göra en insats för EU. Vad kan det handla om - skjuta ryssar i Ukraina? Jag antar att Nordic Battlegroup är partner till Nato. En etapp i det naturliga lilla steget till Natomedlemskap - liksom en orsak till att Sverige kommer att dras in i ett eventuellt tredje världskrig (åtminstone enligt utredningen jag diskuterar i föregående inlägg).

Nordic Battlegroup har nu blivit tillsagda att inte längre sikta på vanliga bilister i Jönköpings län, eftersom "allmänheten inte ska behöva bli berörd".
Men allmänheten blir berörd i krig. Krig kräver civila dödsoffer. Kanske är det för att USA inte har haft just några civila dödsoffer före Twin Towers, trots att de bedrivit krig på många håll med civila offer till följd, som det i Sverige har uppfattats som riskfritt att bli USA:s kikarsikte och utpost vid Östersjön. Ett övergivande av neutraliteten och alliansfriheten innebär inte, enligt den underförstådda analysen, att Ryssland blir mer inringat och aggressivt. Amerikanska truppers landstigning på Krim 2005 beskrivs av oklar anledning som rationell, Rysslands reaktion som irrationell.

Jag tror att motståndet mot både EU och Nato kommer att öka, i takt med att det blir alltmer uppenbart att båda sätter demokratin ur spel och att det handlar om en härva av handel och terrorbalans.
Klyftan mellan medborgare och politisk/ekonomisk elit blev särskilt tydlig i och med folkomröstningen om EMU - det är inte underligt att politikerhatet växte under den kampanjen. Ofta påstods det att det egentligen inte fanns något val: EMU var förutsättningen för att Sverige inte skulle gå under.
Politiskt, ekonomiskt och massmedialt etablissemang flöt ihop.
Jag röstade nej till EMU, idag ångrar jag att jag röstade ja till EU.

För att återgå till frågan jag ställer i början av inlägget. Kommer pressen att kunna hantera sitt storslagna misslyckande när det gäller bevakningen av ubåtsjakten nyligen (och misslyckande är väldigt snällt uttryckt), eller kommer de att skyla över det?
Kanske framförallt: kommer pressen att hitta på nya sätt att attackera anhängarna av alliansfrihet?
Om det inte går att finna reda bevis för ubåtsintrång i nutid, får man gå till historien.
Så ville Sovjet sänka Sverige.
Det är Aftonbladet. De hävdade på löpet för några veckor sedan att ryska grodmän klivit i land i skärgården, nu måste de göra alla tiders mest ärorika reträtt eftersom en tidning aldrig kan ha fel.
De skriver:
"Sovjet tänkte attackera Sverige med minikärnvapen som en del i ett fullskaligt anfall mot väst".
Artikeln utgår ifrån en bok skriven av ÖB:s tidigare underrättelsechef Nils-Ove Jansson: "Omöjlig ubåt", som handlar om ubåtsjakten på 80-talet.

Längre ner i artikeln får man reda på att rubriken är vinklad. Det handlade inte om att Sovjet ville erövra eller sänka Sverige, eller planerade en storskalig invasion av väst, utan att de bedrev underrättelseverksamhet eftersom de trodde att Nato skulle attackera.

Bakgrunden var Natos strategiska övertag i början av 1980-talet. Terrorbalansen var rubbad och Moskva befarade att Nato stod i begrepp att inleda ett kärnvapenanfall vilken sekund som helst.
Svaret blev en intensifierad underrättelseverksamhet och en offensiv krigsplanläggning.
I maj 1981 drog man igång underrättelseoperationen Ryan (en förkortning av Raketno-Yadernoe Napadenie, kärnvapenattack på ryska). Enda syftet med hela operationen var att få fram information om ett förestående kärnvapenanfall från Natos sida.

Exakt, det låter mycket trovärdigt.
Förklara den som kan, varför något skulle bli bättre av att Sverige gick med i Nato.