tisdag 4 november 2014

Kampanjjournalistik är inte demokrati

Skulle pressen - i synnerhet SvD, Expressen och Aftonbladet - gå med på att opinionen mot ett Natomedlemskap växte? Jag har inte sett någon statistisk undersökning på ett tag, men siffrorna i det senaste valet kan tyda på att det fortfarande är en majoritet, kanske med råge, som är för alliansfrihet.
En fråga som hänger ihop med den förra är om pressen kommer att godta ifrågasättandet av den senaste ubåtsjakten - rimligheten, proportionerna, vilka uppgifter som egentligen låg till grund för den, om det kan ha handlat om en Natoubåt, o.s.v - ett ifrågasättande som kräver fakta i stället för hänvisningar till tidigare ubåtsjakter, och som också kräver en omvärldsanalys som utgår ifrån dagsläget utan att vinkla, skarva, spä på eller förvränga.

Pressen har många gånger i världshistorien fungerat som organ för makthavare och hetsat till krig. Det räcker med att erinra sig de massmediala tongångarna inför bombningen av Kosovo, då Annette Kullenbergs "skjut en serb!" inte föranledde så många protester.

Efter rapporteringen kring den senaste ubåtsjakten, eller underrättelseoperationen, vilar ett kraftigt löjets skimmer över medierna: den gamla fiskaren, upplevelseubåten, ledarsidorna som raskt slog fast att den enda rätta slutsatsen är ett svenskt Natomedlemskap.

Men det handlade inte bara om en skruvad fars, bristande faktakoll och sensationslystnad. Det har visat sig att medierna ligger i startgroparna för att kunna sprida den desinformation som krävs - inte för att öka svenskarnas försvarsvänlighet, utan deras krigsvilja. Det krävs hallucinatorisk skärpa för att kunna uppfatta en fiskare som en landstigen ryss och det framställdes rentav som något bra. Paranoian är vårt bästa försvar, hävdade Expressens ledarsida.

Som av en händelse har folk i Jönköpings län kunnat göra iakttagelser som inte har handlat om hallucinationer. Fordon med utländska militärer har riktat automatvapen med kikarsikte mot bilar.
Utländska militärer på plats runt Jönköping.

– I vapnen finns det kikarsikte så vi använder det för att se bättre, och då blir det att vi riktar vapnet mot fordon och så, säger Försvarsmaktens informationschef.

Det handlade om en övning kallad "Joint Action 2014" utförd av Stridsgruppen Nordic Battlegroup, NBG, med sju nationer varav några är Natomedlemmar. Från och med nästa år ska Nordic Battlegroup vara beredd att göra en insats för EU. Vad kan det handla om - skjuta ryssar i Ukraina? Jag antar att Nordic Battlegroup är partner till Nato. En etapp i det naturliga lilla steget till Natomedlemskap - liksom en orsak till att Sverige kommer att dras in i ett eventuellt tredje världskrig (åtminstone enligt utredningen jag diskuterar i föregående inlägg).

Nordic Battlegroup har nu blivit tillsagda att inte längre sikta på vanliga bilister i Jönköpings län, eftersom "allmänheten inte ska behöva bli berörd".
Men allmänheten blir berörd i krig. Krig kräver civila dödsoffer. Kanske är det för att USA inte har haft just några civila dödsoffer före Twin Towers, trots att de bedrivit krig på många håll med civila offer till följd, som det i Sverige har uppfattats som riskfritt att bli USA:s kikarsikte och utpost vid Östersjön. Ett övergivande av neutraliteten och alliansfriheten innebär inte, enligt den underförstådda analysen, att Ryssland blir mer inringat och aggressivt. Amerikanska truppers landstigning på Krim 2005 beskrivs av oklar anledning som rationell, Rysslands reaktion som irrationell.

Jag tror att motståndet mot både EU och Nato kommer att öka, i takt med att det blir alltmer uppenbart att båda sätter demokratin ur spel och att det handlar om en härva av handel och terrorbalans.
Klyftan mellan medborgare och politisk/ekonomisk elit blev särskilt tydlig i och med folkomröstningen om EMU - det är inte underligt att politikerhatet växte under den kampanjen. Ofta påstods det att det egentligen inte fanns något val: EMU var förutsättningen för att Sverige inte skulle gå under.
Politiskt, ekonomiskt och massmedialt etablissemang flöt ihop.
Jag röstade nej till EMU, idag ångrar jag att jag röstade ja till EU.

För att återgå till frågan jag ställer i början av inlägget. Kommer pressen att kunna hantera sitt storslagna misslyckande när det gäller bevakningen av ubåtsjakten nyligen (och misslyckande är väldigt snällt uttryckt), eller kommer de att skyla över det?
Kanske framförallt: kommer pressen att hitta på nya sätt att attackera anhängarna av alliansfrihet?
Om det inte går att finna reda bevis för ubåtsintrång i nutid, får man gå till historien.
Så ville Sovjet sänka Sverige.
Det är Aftonbladet. De hävdade på löpet för några veckor sedan att ryska grodmän klivit i land i skärgården, nu måste de göra alla tiders mest ärorika reträtt eftersom en tidning aldrig kan ha fel.
De skriver:
"Sovjet tänkte attackera Sverige med minikärnvapen som en del i ett fullskaligt anfall mot väst".
Artikeln utgår ifrån en bok skriven av ÖB:s tidigare underrättelsechef Nils-Ove Jansson: "Omöjlig ubåt", som handlar om ubåtsjakten på 80-talet.

Längre ner i artikeln får man reda på att rubriken är vinklad. Det handlade inte om att Sovjet ville erövra eller sänka Sverige, eller planerade en storskalig invasion av väst, utan att de bedrev underrättelseverksamhet eftersom de trodde att Nato skulle attackera.

Bakgrunden var Natos strategiska övertag i början av 1980-talet. Terrorbalansen var rubbad och Moskva befarade att Nato stod i begrepp att inleda ett kärnvapenanfall vilken sekund som helst.
Svaret blev en intensifierad underrättelseverksamhet och en offensiv krigsplanläggning.
I maj 1981 drog man igång underrättelseoperationen Ryan (en förkortning av Raketno-Yadernoe Napadenie, kärnvapenattack på ryska). Enda syftet med hela operationen var att få fram information om ett förestående kärnvapenanfall från Natos sida.

Exakt, det låter mycket trovärdigt.
Förklara den som kan, varför något skulle bli bättre av att Sverige gick med i Nato.





47 kommentarer:

  1. Majoritet för alliansfrihet i Riksdagen finns. De rödgröna plus sd är emot Natomedlemskap. Problemet är att nedrustningen av försvaret och partnerskapet med NATO har gått så långt att det i praktiken är omöjligt att vända utvecklingen. Det är helt enkelt för sent.
    Tack ändå för en uppfriskande synvinkel.

    Realist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag tror också det finns majoritet i Riksdagen, och trots mediernas intensiva mörbultning av opinionen tror jag motståndet mot medlemskap är fortsatt stort.
      Jag går inte med på att det skulle vara för sent. Det BLIR för sent om upptrappningen leder till ett tredje världskrig. Och då blir det civila svenska dödsoffer också.
      För sent kan det inte vara, men det krävs stor politisk vilja, och en del tid också, för att lyckas trassla ut Sverige ur det taggtrådsnät det placerats i.

      Radera
  2. Intressant om Kullenberg. Hade gått mig förbi. Jösses vad man kan komma undan med om man skäller på kommando.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jösses, jag känner ju en som såg de där militärerna som siktade på bilar! Jag trodde han bluffade, eller att han inbillade sig eftersom det varit så mycket skriverier om ryssar.
      En vet inte längre vad en ska tro!

      Radera
    2. Ja, gläfsa på kommando tror jag är ett nyckelord här.
      Det är det som är så oerhört kusligt med mediernas makt. Jag gissar att Annette Kullenberg personligen inte hade särskilt mycket otalt med serberna, jag tror knappast att hon hade en egen analys, utan hon hängde på som de flesta i mediehusen gör -
      särskilt sedan kampanjjournalistikens genombrott och totala dominans.
      Det var en förskräcklig krönika som på något sätt hakade på i svansen av den stora massmediala uppbackningen av bombningen av Kosovo.

      Gläfser på kommando gör journalister mestadels för att de har bostadslån och landställen och båt, bortsett från kultur- och opinionssidor är det för övrigt väldigt hög personalomsättning;
      tidningscheferna har bisarrt höga löner, annars vilar rätt mycket av verksamheten på vikarier - se på bildbylinerna, det är ofta reportrar i tjugoårsåldern.
      De fyller på med unga hungriga journalister som vet att fast anställning inte är att tänka på. Vikariatet kan ta slut närsomhelst.

      Radera
    3. Tack för tipset om NBG:s förehavanden i trakten kring Jönköping, Hugsvala

      Radera
  3. Bra Maja! (dessvärre tror jag att 'Realist' har rätt: det är helt enkelt för sent.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. För sent tror jag inte! Det får det helt enkelt inte vara.

      Radera
    2. Om det inte presenteras en utväg ur Natopartnerskapet i Riksdagen, helst även ur EU, tror jag att klyftan mellan politisk elit och befolkning kommer att växa tills det smäller. Och medierna som egentligen har allra störst ansvar, kommer inte att fatta vad de har gjort.

      Radera
  4. Jag skulle gärna se att du publicerade dig på ett större forum, där du nådde ut till fler läsare.
    Eller går det inte att bedriva mediekritik i medierna? ;-)
    Vad sägs om ETC?
    T.S Älgot

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske skriva på större forum, det är klart att jag vill nå ut. Dessutom får väl man betalt ;-)
      Men det går väldigt fort idag, artiklar delas, gillas, rekommenderas, retweetas och antalet klick räknas. För tillfället känner jag att jag vill tänka långsamt och långsiktigt, hoppas på att nå ut ändå. Jag tror att det är bra att stå emot den där quick-fix-opinionsbildningen. Det är bra med bloggar, mera bloggar, till exempel.
      Lite trött, på återhörande

      Radera
  5. Jag tror att det är mycket centralt att förstå svenska Natoförespråkares sätt att aldrig någonsin räkna de civila dödsoffer som USA:s krigföring har lett till, de finns helt enkelt inte i deras föreställningsvärld.

    SvaraRadera
  6. Humanitär stormakt! Språket är tjänstvilligt. Mediekonglomeraten bereder generöst plats åt formuleringskonst som skyltar med mjuka värden och vädjar till vår empati, samtidigt som de är insvepta med aggressions- och expansionsiver. I värsta fall kan man alltid ursäkta våldet med att det krävs några bondeoffer i kampen för en bättre värld med evig och saliggörande kapitalackumulation. De (civila offren) dog trots allt för demokratins och mänskliga rättigheters skull.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det måste nog vara så de resonerar.
      Just nu kan jag bara fortsätta skaka på huvudet åt de finkulturella (obs ironi, det är inga lärdomsgiganter det handlar om) trakasserierna av Alice Bah Kuhnke. De sadistiska tonfallen hos dessa Per Svenssons och Björn Wimans. Alice Bah Kuhnke lurades att skriva en artikel i DN, för att kulturchefen skulle kunna underkänna den, med hopp om att få äran att avsätta en minister.
      Något som är ganska häpnadsväckande - redaktionen har lagt in länkar i hennes artikel, till andra som är kritiska. D.v.s de underminerar och perforerar artikeln. Mycket lömskt.
      Närå artikeln som sådan kanske inte var världens bästa. Men titta på dessa mediokra medierävar, hur njutningsfullt de går in för att mobba ministern.
      Det här är också ett förfallssymptom. Kultursidornas dödssprattling, deras illvilliga extas kort innan deras tid är förbi. Dessa kulturrävar kommer att hamna på historiens skräphög, därför måste de väsnas så mycket de kan medan de "lever".

      Radera
    2. Jag tror att det här är centralt för att fatta varför mediefolk pucklat på kulturministern nåt så alldeles. Det är nervositeten inför gammelmedias nedgång och eventuella fall. De vill försöka tvinga fram något slags jättesatsning inte på kultur, utan på konkursmässiga tidningar.

      Alltså det här, ur en artikel av Maria Schottenius:

      "Om den omvittnat riviga Alice Bah Kuhnke kan få regeringen att prioritera kulturområdet är det utmärkt. Men om hon i mediekrisens tid kan få journalistiken, en garant för demokratin, att överleva, då kommer hon att gå till historien."

      Så medieetablissemanget använder sitt utrymme för att bevaka sitt särintresse och försöka pressa fram pengar för att rädda tidningar som allt färre vill ha, och vad värre är, tidningar som har chefer med groteska löner. Jag vill inte finansiera de chefslönerna via skatten, det säger jag bara.
      För övrigt är journalistiken verkligen ingen garant för demokratin, som det ser ut idag.
      Detta självförhärligande påminner om aristokratin strax före den franska revolutionen.

      För övrigt är "omvittnat rivig" ett ganska... eh... speciellt uttryck.

      Radera
    3. Elise Karlsson i SvD skriver bra:

      http://www.svd.se/kultur/aven-kulturjournalistiken-ar-full-av-floskler_4073835.svd

      Björn Wimans sätt att såga artikeln, och spränga den genom att länka till kritiska artiklar, är riktigt sjukligt ondsint, och jag är inte det minsta förvånad: kulturmediefolk är med några få undantag ett inbilskt, obildat och blodtörstigt pack.
      Godnatt.

      Radera
    4. Ah, så Schottenius menar att hela demokratins existens avgörs av den nytillträdde och oerfarne kulturministerns välvilja till mediernas "anspråkslösa" vädjan. Känn ingen press för all del. Annars har ju Schottenius eget bidrag till demokratins fortskridande varit att kampanja mot pöbelns rop efter hjälp - "pissrännorna". Vämjeligt är det.

      Radera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. den första snön i höst har ännu ej kommit här där jag bor...

      Radera
    2. Snö är att ta i även i Stockholm - det var en del snöflingor. När de landade blev de slask.
      Det är så inhemult mörkt bara, jag föredrar när snön lyser upp lite.

      Radera
  8. Ja, drevet mot Alice Bah måste ses i förhållande till "mediekrisens tid". Det har gått att ana tidigare - bl.a för att det mest har varit mediefolk och forum som Resumé som jagat henne. Det finns inslag av både rasism och sexism, förminskande ("rivig" - jag tror knappast det adjektivet skulle användas om en manlig minister).
    Men det allra viktigaste är nog att man pucklar på henne för att försöka pressa fram mer pengar till press-stöd och liknande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men de får ta och börja med att sänka chefslönerna.

      Radera
    2. Det är ju övertydligt - misshandeln syftar till att få henne att berätta vilka "visioner" hon eller regeringen har - men egentligen är de ute efter att styra kulturpolitiken, så att det blir mer pengar till krisande tidningar.
      Skamligt.

      Som kuriosa, apropå Schottenii uttryck "pissrännan" om sociala medier - den enda nätgenre som etablissemanget inte bara accepterar utan omfamnar med stor entusiasm, är Twitter.
      Twitter. De orkar inte skriva längre än så.
      Twitter är skapat för eristik.

      Radera
    3. Det är intressantare att läsa dina argument än dina rallarsvingar.
      Men jag håller med om att drevet mot Alice Bah är skamligt och har undertoner av kvinnoförakt.
      Realist

      Radera
    4. Nej rallarsvingarna är bäst ;-)

      Radera
    5. Mediehusen måste gå omkull för att det ska kunna komma något nytt.

      Radera
  9. SAP och SD är emot ett NATO medlemsskap. VPK och MP har ju alltid kämpat för att helt lägga ner försvaret och alltså verkat för den situation vi nu befinner oss i.

    Intressant från P3 Dokumentär:
    https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/440846?programid=2519

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska jag lyssna på.
      Ja, jag trodde V hade svängt om försvarsfrågan - jag såg nämligen någon artikel där det hävdades att man diskuterade ökade anslag till försvaret. Det kan hända att det blev nedröstat, hur som helst ingår det inte i V:s politik idag.
      Jag menar att i princip alla partier har medverkat till dagens situation, om än från olika utgångspunkter.
      Sd är det parti som motsvarar ungefär min ståndpunkt: jag är för ett stärkt försvar, under förutsättning att vi avlägsnar oss från Nato.

      Radera
    2. Jag har lyssnat på ungefär en tredjedel av programmet nu - jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, i förhållande till nuläget.
      Den planerade kidnappningen av Peter Wallenberg 1993 styrdes såvitt jag förstår av en polsk affärsman med pengabekymmer, som värvat ryska och ukrainska banditer, vilka hade kommit över avancerat militärt materiel- kanske var de f.d spetsnazdykare?

      Hur som, ska jag erkänna att det inte chockerar mig särskilt att Sovjetunionen hade detaljerade kartor över Sverige eller kände till underjordiska gångar osv. Jag hade nog nästan trott att det var självklart och inget att förvåna sig över. Spionage och kontraspionage är en självklar del av terrorbalansen, inte mer oväntat än att USA avlyssnade Merkel eller att CIA stödde militärkupper i Sydamerika. Att Sovjet befarade en attack från Nato verkar väl vara ganska bekräftat, och de kände säkert till Sveriges dolda överenskommelser med Nato. Idag är det svenska kameraderiet med Nato öppet, och jag är övertygad om att nedrustningen av försvaret har utgått ifrån, eller velat tvinga fram, ett regelrätt Natomedlemskap. Vilket jag är emot, som sagt var.
      Expressens Thomas Mattson ville slå fast att Ryssland är vår arvfiende, i debatten mot Greider - han nämnde inte Karl XII eftersom syftet var att framställa Sverige som snällt.

      Radera
    3. Sverige och Nato som snälla, närmare bestämt.

      Radera
    4. Gamla krigarkungar kan dock anpassas och därmed återanvändas, nu när historisk fiendeskap nyttjas av en del i den dagsaktuella debatten:
      "Enligt min mening var han jätte­homosexuell. Han visade en oerhörd ömhet för vissa valda män som han delade säng med. Det vill jag ta upp, eftersom det gör honom mänsklig och går emot bilden av den här högerextrema superhjälten, säger Nils Poletti."

      http://www.dn.se/kultur-noje/scen/karl-xii-ska-bli-hela-sveriges-kung-igen/

      Johan Glans på samma tema ;):

      https://www.youtube.com/watch?v=nxDDXQnW86M

      Radera
    5. Men alltså... det behöver inte vara särskilt mjukt eller snällt att vara homosexuell. En högerextrem superhjälte kan mycket väl vara homo. Det är ett väldigt stort missförstånd när man tror att homosexualitet är något utöver att vara en sexuell läggning. En machobög kan mycket väl hata kvinnor, tex. Michima (intressant författare) var en homosexuell nationalist, högst militärisk, som önskade göra statskupp. Heterosexuella diktatorer kan vara ömsinta mot vissa valda kvinnor som de delar säng med.
      "– Jag insåg att jag inte har något val: Jag måste behandla denna höger­idol och göra honom till allas i stället för några fås."
      Vad innebär det att göra Karl XII till allas?

      Radera
    6. Men det kan säkert bli en bra pjäs ändå, jag såg samme regissörs uppsättning av Stindbergs Den fredlöse, den var riktigt bra.

      Radera
  10. Du har säkert rätt. I fallet Karl XII får ju dock hans förmenta homosexualitet en dagsaktuell betydelse med tanke på Putins "antigay-lagar". Användbart tänker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha! Ja det kan du ha rätt i - om Karl XII beskrivs som en förebild i stället för en brutal krigsherre, och man betonar homosexualiteten, skulle det kunna vara ett propagandainlägg.

      Radera
    2. Det ser underligt ut i intervjun, när regissören berömmer Karl XII för att han hade en "mångkulturell" armé. Vad fint!
      mouhaha

      Radera
    3. För övrigt anser jag att etiketten HBTQ är idiotisk.

      Radera
    4. Jag förstår faktiskt inte att en enda person går med på att få den etiketten klistrad på sig.
      Nazismen hade en vurm för förkortningar - det är det Klemperer parodierar med sin titel LTI, och när förkortningar används på människor, hela grupper av människor, får jag väldigt dåliga vibbar. Förkortningar står för bekämpningsmedel, DDT, eller myndigheter, AMS, hemliga poliser, CIA, KGB, företag, LKAB, och säkert för en del andra saker också, och det är all right.

      Men en förkortning för människor?
      HBTQ-rörelsen har tydligen förärat de heterosexuella en egen förkortning - Cis.

      Jag lärde mig det igår. Cis.

      Radera
    5. Visste jag hade läst det nånstans. Apropå Karl XII alltså:

      "På kungliga slottet ordnades under våren föreläsningar på temat "karl den tolfte i nytt ljus" och i sommar har Dramaten spelat Carolus Rex i Riddarholmskyrkan. En nyskriven pjäs av Nils Poletti där krigarkungen spelas av fyra kvinnor och inte drar sig för att sexa loss med sina soldater.

      Och på Armémuseum i Stockholm flyttas könsöverskridande karoliner in i historieskrivningen i en visning som sätter fokus på stormaktstidens sexualmoral. På Armémuseum träffar jag museipedagogen Johanna Larsell, som ligger bakom visningen. Hon säger att Karl den tolfte själv på sätt och vis var en normbrytare, en kung som aldrig gifte sig med en kvinna utan istället valde att leva ihop med sin armé, att det finns berättelser om hur soldater vilat i kungens knä. Men hur queer han verkligen var - det vet vi inte.

      Men han blir aktuell igen i historien, säger Johanna Larsell, när Ryssland åter ses som ett hot i Europa.

      Ett hot som den här gången kommit att handla om ryska antihomolagar, förföljelser och trakasserier av hbtq-personer.

      Sommaren 2014 skulle Karl den tolfte lika gärna ha kunnat leda Prideparaden som slaget vid Poltava."

      http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5930954

      Radera
    6. Näää...
      "Sommaren 2014 skulle Karl den tolfte lika gärna ha kunnat leda Prideparaden som slaget vid Poltava."
      Men vad håller de på med.

      Radera
    7. Att Karl XII försökte erövra Ryssland beskrivs alltså som något bra, eftersom han aldrig gifte sig med någon kvinna.

      Radera
    8. Det tog mig alldeles för lång tid att förstå att historia handlar mer om nutid än dåtid. Jag skäms faktiskt lite när jag tänker på det.

      Radera
    9. Jo, det gör den väl, men det är bra om det finns en insikt om att det handlar om projektioner.
      De ryska antigaylagarna har för övrigt ingenting med det nya kalla kriget att göra.

      Radera
    10. Det är för jävligt med antigaylagarna, det hoppas jag att jag inte ens behöver säga.
      Men konflikten i Ukraina handlar inte om dem. Och det går inte att göra om Karl XII:s stormaktskrig mot Ryssland till en prideparad, eller se honom som en hjälte.

      Radera
  11. http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/761733-atta-delstater-i-usa-har-samma-antigaylagar-som-i-ryssland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Förbudet mot att propagera för homosexualitet har ingenting med den rubbade terrorbalansen Nato/Ryssland att göra.
      Det skulle mycket väl kunna demonstreras mot ett Nato-angrepp på Ryssland i Prideparaden.
      Det kanske är läge att påpeka att Ukraina inte är med i Nato, men att den del av konflikten som inte handlar om handelsavtal, handlar om att den nya regeringen i Ukraina ville gå med i Nato. Det handlade inte det minsta om antigaylagarna.
      Jag såg att det demonstrerades för palestinierna i förra Prideparaden, och att något förbryllat högerspöke skrev att det var ju underligt eftersom Hamas är kraftigt emot homosexualitet. Men den invändningen utgår i från ett vanligt missförstånd - att man alltid måste slåss för sig själv, sätta det egna intresset i främsta rummet.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)