Militärer på strategiska ställen, ingen bedrift att ta sig över gatan, utbyggd T-bana, Forcella gör reklam för sig med stor banderoll och turisterna fotar av sig och flanerar obekymrat, oj vad stan är förändrad. Det som eufemistiskt brukar kallas stans "motsägelsefullheter", "paradoxer", dess "elektricitet", eller "dubbelhet" är borta. Jag törs nästan svära på att det är helt bortblåst. Hennes och Maurits, Saviano, Staten, den massiva turismen och tiden har tvättat bort paradoxerna.
Apropå upphittade låtar - bland det bästa jag vet är att hitta en bit jag inte hört på mycket länge men funderat på ibland, som den här - inte hört den sedan jag var fjorton år och bodde i Rom, någon spelade den i klassrummet på rasten, och sen någon lyckades jag fånga en liten snutt av den på kassettband - vet inte om den spelades i italiensk radio och jag var framme snabbt och spelade in, eller hur det gick till. Men jag hade en stump av den på kassettband, dålig kvalitet, lyssnade på den ibland - sedan försvann givetvis kassettbandet, flyttade från Rom, aldrig hört den sedan dess förrän nu när jag hittade den i en lista Facebook över lyckad kulturell appropriering. Den heter Firecracker, det visste jag inte
Ja, det är gött att höra den igen. Sen går det ändå inte riktigt upp emot att spetsa öronen som fan, inte veta vad det är eller vad den heter, på något vis trycka örat mot kassettbandspelaren och inte tycka att det liknar något man någonsin hört. För att romantisera lite, men 1979 var det så. Och sedan dess har jag försökt nynna den för mig själv då och då och tänkt, undrar vad det där var för någonting. Popmusikhistorien har tagit stora kliv sedan dess givetvis och den här biten låter inte lika avantgardistisk som den gjorde då.
Härligt det låter Maja! Jag kan tänka mig dig som fjortonåring med örat mot en kassettbandspelare :D Det var ju en ganska rolig låt, aldrig hört den förut. Firecracker... Calamity
Har faktiskt funderat på att köpa ett par hängslen ...
SvaraRadera- Hängslen? Nej tack, jag är optimist!
SvaraRaderaSom Adolf Jahr sa. Men vad hette filmen? Minns bara den odödliga repliken.
Pompe
Militärer på strategiska ställen, ingen bedrift att ta sig över gatan, utbyggd T-bana, Forcella gör reklam för sig med stor banderoll och turisterna fotar av sig och flanerar obekymrat, oj vad stan är förändrad. Det som eufemistiskt brukar kallas stans "motsägelsefullheter", "paradoxer", dess "elektricitet", eller "dubbelhet" är borta. Jag törs nästan svära på att det är helt bortblåst. Hennes och Maurits, Saviano, Staten, den massiva turismen och tiden har tvättat bort paradoxerna.
SvaraRadera"Paris change, mais rien dans mon coeur n'a chang'e "
SvaraRaderaHängslen, ja. Det var ju det som var ämnet.
SvaraRaderaOch att det är kapitalismen som är den verkliga camorran, givetvis :D
Aha, rien dans ma melancholie n'a Boug'e! Så var det.
SvaraRaderaJag skulle vilja ställa om tangentbordet så att det funkade med fler språk.
SvaraRaderaKan ju vara ösregnet också.
SvaraRaderaApropå upphittade låtar - bland det bästa jag vet är att hitta en bit jag inte hört på mycket länge men funderat på ibland, som den här - inte hört den sedan jag var fjorton år och bodde i Rom, någon spelade den i klassrummet på rasten, och sen någon lyckades jag fånga en liten snutt av den på kassettband - vet inte om den spelades i italiensk radio och jag var framme snabbt och spelade in, eller hur det gick till. Men jag hade en stump av den på kassettband, dålig kvalitet, lyssnade på den ibland - sedan försvann givetvis kassettbandet, flyttade från Rom, aldrig hört den sedan dess förrän nu när jag hittade den i en lista Facebook över lyckad kulturell appropriering. Den heter Firecracker, det visste jag inte
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=OkkFST5qrLg
Ja, det är gött att höra den igen. Sen går det ändå inte riktigt upp emot att spetsa öronen som fan, inte veta vad det är eller vad den heter, på något vis trycka örat mot kassettbandspelaren och inte tycka att det liknar något man någonsin hört. För att romantisera lite, men 1979 var det så. Och sedan dess har jag försökt nynna den för mig själv då och då och tänkt, undrar vad det där var för någonting.
RaderaPopmusikhistorien har tagit stora kliv sedan dess givetvis och den här biten låter inte lika avantgardistisk som den gjorde då.
Men den överensstämmer med min livskänsla både då och nu. Kan få vara signaturmelodi till mitt liv.
RaderaOj, det var nästan synd att jag inte skaffade hela albumet då - jag hade dyrkat det. Mycket bra låtar.
RaderaHärligt det låter Maja! Jag kan tänka mig dig som fjortonåring med örat mot en kassettbandspelare :D
RaderaDet var ju en ganska rolig låt, aldrig hört den förut. Firecracker...
Calamity
Ja Calamity. Den biten transporterar mig tillbaks till 1879 à la madeleinekaka.
Radera1979, menar jag.
RaderaJag förhåller mig skeptisk till idén om att det går att minnas tidigare liv.
Favoriten var annars den här, så cool
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=WjE4Vxe5-Ak
Minns inte om jag kommit ihåg att rekommendera Tidsenligheter om krig och död. Freud. Rekommenderar den nu.
SvaraRadera