torsdag 14 februari 2019

Bafatt

Tvåsamhet är inte bara ett kommersiellt jippo - det är social status också. Den här tillägnar jag folk som varken befinner sig i trygga vänskapliga relationer eller passionerade superknullrelationer, alltså till de storslaget eller miserabelt ensamma.







P.S Glömde nästan att turturduvorna också ska ha sitt den fjortonde februari, haver hittat en video som är för barnförbjudet romantisk för den här bloggen, hänvisar till Youtube.

Många yngre par vabbar i februari och en del får knappt sova om nätterna men måste upp till jobbet ändå. Apropå jag vet inte vad.

4 kommentarer:

Mariannesson sa...

Ja den videon var verkligen romantisk.... ;-)
Jisses, jag blir nästan lite chockerad.
Det är fint att vara två när förhållandet är bra. Då behöver man varken andras beundrande blickar eller valentinpresenter…. Med tanke på hur många som lider av att vara ensamma skulle jag dra mig för att lägga ut en bild på mig och maken på Instagram eller Facebook. Det skulle kännas fel. Men jag är väl lite gammaldags...

Mariannesson sa...

På Facebook hade videon blivit censurerad omedelbart.YouTube nöjer sig med en varningstext...

maja lundgren sa...

Ibland är till och med den här bloggen lite förutsägbar, att angripa tvåsamhet är ju pk, en tom gest...
Men det skryts en del, jag tycker du har rätt i att det inte borde vara nödvändigt.

"Förakt är de svagas vapen" - vem var det som sa det? Hur som: jag måste fundera mer på varför jag föraktar de här knytblusdamerna på catwalken. Jag föraktar dem. Jag föraktar Gunilla Brodrej som skriver kokett att när nu Camilla Thulins kläder är så ruskigt dyra och Brodrej köpt flera klänningar så måste hon ju använda dem.... Jag föraktar dessa kvinnor. Jag måste ställa mig frågan: beror det på att jag skulle vilja vara som de är? Nej, det skulle jag inte. Sara Danius Dylanbok var förskräcklig, och fjantandet på catwalken under skenet av något slags kvinnlig gemenskap över de ideologiska gränserna, det är värt förakt. Djupt förakt.

maja lundgren sa...

Ja, snarare än hat är det förakt jag känner, avsmak, det finns inga elakheter mot kvinnor som Strindberg kunde hitta på, som räcker för att beskriva de här förfärliga damerna.