Apropå spöken, ett ämne jag snuddade vid i ett tidigare inlägg, kom jag att tänka på en av mina favoritromaner, Emily Brontës Svindlande höjder, det är bara ett eller ett par år sen jag läste den första gången och jag kommer att vilja läsa om den snart men på engelska, det finns mycket kvar att upptäcka - med upptäcka menar jag inte att lägga till rätta eller förklara, har förstått att det har funnits folk som försökt göra marxistiska och feministiska tolkningar, vilket låter helt uppåt väggarna, men strunt i det - jag kom alltså att tänka på Catherines spökerier.
Kate Bushs moderna inkarnering, levandegörning eller gestaltning, tyckte jag var jobbig och irriterande 1978 - minns det som att jag tyckte att det var en galet jobbig låt. Å nej, inte den. Ungefär så. Den kan ha legat för nära. Mitt eget extatiska jag drog sina skeptiska öron åt sig. Jag är säker på att jag inte visste vilken roman den anspelar på, eller att Cathy är ett spöke.
Men idag, om det nu beror på att jag har en mer "utvecklad smak", eller större sympati med förryckt femininitet, eller något annat, så tycker jag att den är exakt som den ska. Genialisk, om det nötta uttrycket går att använda fortfarande.
Men det är klart att det är bra att känna till storyn, och att hon spökar. Annars kanske man reagerar som jag gjorde, men gud vilken hysterisk tjej.
I morgon kanske jag berättar varför jag på allvar inte tänker flyga flygplan mer.
8 kommentarer:
Apropå Kate Bush kan sägas att jag, på den tiden jag inte
bodde i Stockholm, valde att åka upp hit 1 av 2 kvällar
intill varandra för besök på Konserthuset. Ena kvällen
var det Kate Bush, andra Bonnie Tyler ...
Med tanke på Bushs sällsynta konserterande kanske man
kan säga att jag kunde/borde valt annorlunda. Å andra
sidan har jag bara sett Bonnie Tyler uppträda just den
där enda gången ...
https://www.youtube.com/watch?v=CZYu_oLFz_M
https://www.youtube.com/watch?v=Q62qQuLhYaE
De här 2 låtarna ligger alltså i följd på Bonnie Tylers
debutalbum och den smått magiska övergången mellan dessa
sånger kan nog bara höras på LP ...
jisses vad bra. Tack för påminnelsen.
Jag misstänker att det är privatiseringarna som gjort det nästan omöjligt att åka tåg i Europa. Det är helt absurt, en massa olika tågbolag som verkar ha högst privata tidtabeller. Fuck nyliberalismen.
Det är mycket roligare att åka tåg, så nu får de helt enkelt ta och förstatliga tågtrafiken, göra det möjligt att åka långa sträckor, återinföra polletteringen som var så bra, och föra över pengarna som kommer in med flygskatten till tågtrafiken så att det blir billigare att åka tåg, inte som det är nu, ungefär tre gånger så dyrt.
Det var härligt att kunna ta direkttåget till Paris, såsom det var på 70-talet. Undrar ibland vad det är för dårar som får utvecklingen att skena iväg åt fel håll.
Jag tänker alltså inte flyga ändå, min uppfattning är att flyget är enormt dåligt för miljön. Sen får de flaxa omkring och hånfullt skräna "hysteri!", "klimatångest"! hur mycket de vill, min uppfattning är att det är betydligt fler vetenskapspersoner som menar att flyget är skadligt, än som menar att det är nyttigt eller åtminstone inte så värst skadligt. Därtill lägger jag det sunda förnuftet, sen är saken klar: jag sätter inte min fot på ett flygplan igen.
"Administrativ extas", Dostojevskijs uttryck i Onda andar tror jag - apropå något slags byråkratisk sadism, viljan att krångla till det så mycket som möjligt. Det uttrycket kommer för mig då jag ska försöka ta mig norrut igen med tåg i Europa.
På nervägen fick jag hjälp av en snäll person i Kalmar, som tydligen är ensam om att kunna bläddra i olika tidtabeller och pussla ihop en resa. SJ kan det inte, att göra det via nätet är så gott som omöjligt - "välj den snabbaste och billigaste redan, mellan 800 bolag!" - väldigt mycket marknadsföring och det är alltid ett tecken på att något är snett och orden är tomma. Alltså herre jävlar, det är ungefär som om någon outsourcat rälsen till tre bolag, tågen till fem bolag, och lagt ut tidtabellen på en reklamfirma med folk som aldrig åkt tåg men lärt sig käcka fraser.
Men det kanske har något med det Habsburgska riket att göra, måste kolla upp det där. Något som släpar efter, och inte tvärtom nymodigheter som trasslat till det. Vissa tåg accepterar inte interrail och här i Neapel kan de inte hjälpa mig att boka platser. Beger mig på måfå norrut och hoppas att det löser sig längs vägen. Marken gungar ibland i Neapel. Det har varit skalv, men det här är något annat - känns ungefär som att befinna sig ovanpå ett stort fartyg som ligger i hamn men rör sig lite
Det tysk-romerska riket...
Skicka en kommentar