tisdag 22 september 2020

Minnas gyllenbus


 


Försiktigt tar jag fram minnen av Xerxes. Han har varit borta i ungefär ett och ett halvt år. Det gör ont att tänka på guldknaset. Särskilt hemskt att jag var bortrest när han var med om en olycka. 






Jag tror inte att Atossa saknar Xerxes, katter funkar nog inte som människor på det sättet. 
Men ibland när jag serverar särskilt god mat (kokt fisk eller kyckling) avvaktar hon innan hon börjar äta och spanar in mot stora rummet. Det är tydligt att hon tror att Xerxes ska komma galopperande, som han brukade när det var festmåltid. När det är vanlig mat gör hon aldrig så, för då kom Xerxes inte rusande på samma sätt. 



Här är Atossa när hon var itte bitte liten, strax innan hon och Xerxes flyttade hem till mig. 





^^^^^ 







9 kommentarer:

Anonym sa...

Dina katter är så fantastiskt vackra och utrycksfulla. Beklagar sorgen efter Xerxes om jag inte redan gjort det
CJ

Pattex C. sa...

Les rapports des chats entre eux sont encore plus mystérieux de ceux des chats avec nous...

Erik Rodenborg sa...

Försökte svara på inlägget om att spela men hur jag än försökte fattade jag inte hur man gör. Här går går det tydligen, genom att klicka på "Kommnetarer" men när jag försökte på inlägget ovan hamnade jag endast på typ skikca e-postmeddelande till en vän och sånt. Och det var ju inte det jag ville.

maja lundgren sa...

Ja det var fel på inställningarna, men nu borde det funka!

maja lundgren sa...

Du kanske har ett tips på något kul spel:-)
Gärna något i stil med The Pretender, med trollkarlen. Det är fiffigt.

maja lundgren sa...

Je voudrais bien le croire, les filles qui gardaient mes chats quand j'étais a Naples me racontait que Atossa allait chercher Xerxes plusieurs jours après qu'il avait disparu. Et je crois qu´elle était un peu déprimée pendant un certain temps. Mais maintenant, que-sais-je mais c´est seulement à l´heure du repas qu´elle semble se souvenir de lui, pas triste mais un peu pensive, pourquoi ne vient-il pas...

Pattex C. sa...

Tu connais certainement le poème de Szymborska. J'ai toujours pensé que même s'il semble parler d'un chat qui se retrouve sans "patron"... il parle en fait d'un humain qui se retrouve sans chat. Ou peut-être les deux à la fois, c'est ce qui le rend beau.

maja lundgren sa...

Je devrais le connaître mais... Tu peux le citer, pour aider ma mémoire?

Pattex C. sa...

J'ai dit "devrais" juste parce qu'il me semblait qu'elle était connue en Suède plus qu'ailleurs... Mais je me trompe peut-être. Voici la version originale (+ en italien)

https://www.youtube.com/watch?v=cyEOGHSmocI