Dålig på att "sökoptimera" rubrikerna till mina inlägg, har ingen lust att anpassa mig till algoritmer och dylikt.
Nu snubblade jag precis över ett intressant adjektiv, i en uppsats som nämnde Dostojevskijs samtidas kritik av hans böcker som genrevidriga.
Detta ord slöt jag till min själ med band av spindelväv och dagg.
Därav rubriken - och den lär inte många googla.
Rätt åt er, slösurfare!
7 kommentarer:
Det var ett intressant och ovanligt ord. Kanske hört eller sett det nån gång, minns ej, men aldrig använt det. Säkert ett fåtal som googlar det, som sagt, och den som gör det får sannerligen inte många träffar. Jag fick en enda. Och på en helt annan författare än Dostojevskij, nämligen Bengt Ohlsson. Han använde det i en krönika om filmen Solsidan: ”Här finns till och med en scen när Alex brister i genrevidrig gråt”. Inte blev det mycket mer napp när jag sökte på genrevidrigt och genrevidriga: några texter om musik och litteratur samt en om öl. Det var väl den mest oväntade genren ordet dök upp i, fast, om jag förstått dess betydelse rätt, inte oväntat i en genrevidrig mening. Lite frestande är det att börja använda det själv, särskilt som det är allt annat än överanvänt. Inte i tid och otid, förstås, men då och då. Med smak. Hursomhelst, tack för tipset!
Jag tror också att jag (eventuellt) läst det tidigare någon gång. Lite intressanta träffar blir det, när man provgooglar.
Bengt Ohlsson är väl inte alls så pjåkig, jag satt vid samma bord som ett par mycket firade och - tja, trendiga - författare, något yngre, som var rörande eniga om att man inte bör läsa Bengt Ohlsson. Så otroligt svårt för sånt där. Hur som, inte läst på länge men han brukar väl vara lite mothårs. Alla som använder genrevidrig bör få en applåd med ena handen.
"Menade du: genre vidrig" skriver Google. Men hela det
sammansatta ordet kommer ändå upp från några ställen på
nätet. En Solsidanrecension t ex ...
Stötte på ordet i "Polyfonin hos Dostojevskij - finns den? Två ståndpunkter i sovjetisk litteraturkunskap", av Kerstin Olofsson. Intressant diskussion.
Apropå Alex som brister i genrevidrig gråt, i Bengt Ohlssons recension - vet inte vilket avsnitt det syftar på och har inte sett hela Solsidan, men det verkar handla om en episod då Alex börjar gråta "på riktigt" så att säga, ett känslosamt moment i en annars satirisk serie. Ett brott mot komedigenrens regler. Sånt kan bli oerhört pinsamt eller (kanske) gripande.
Tror inte att det finns något direkt genrevidrigt i Raised by Wolves, inte hittills i alla fall.
Amanda Collin är fantastisk som androidmamma.
Mycket bra.
Tråkigt att ordet "android" köpts upp av digitala jättar.
Det funkar inte att säga robot i stället (tycker jag), en android är mer mänsklig än en robot.
Jag visste inte ens att android kunde betyda något annat än operativsystemet... Men jag är inte mycket för science-fiction heller...
C-Jane
Skicka en kommentar