Apropå tretton timmars arbetsdag, och annat som många inte känner till, och inte vill veta något om
Ska en utbildningssatsning verkligen fungera behövs det en grundläggande omvärdering av synen på omsorgsarbete och en genomgående upprättelse för äldreomsorgen i stort. Först då kommer personalen sluta stressa sig sjuk eller fly och i stället ges möjligheten att förmedla en god vård. Men en sådan satsning skulle förutom pengar även kosta tid och engagemang, något vi inte verkar ha råd med.
Frida Samsonovits, Kommunalarbetaren
4 kommentarer:
Jo jag vill veta! Tretton timmars arbetsdag är väl olagligt? Eller?
Läste du Zaremba i DN idag?
Calamity
Det borde vara det, men det är det inte.
Ja, jag läste Zaremba. Ett viktigt avslöjande. Återkommer i morgon!
Jag är mycket kritisk till mediebilden av äldreomsorgen, den göder bara fördomar. Folk kan få för sig att uskor och vårdbiträden är lata och inkompetenta och att hygienen är dålig. Zarembas artikel skulle kunna ge en förklaring till de höga dödstalen på äldreboendena, det måste förstås undersökas ännu mer, men hittills är det något av en aha-upplevelse:
dels för att jag har erfarenhet av att ha tjatat länge, tillsammans med annan personal, för att en boende med ont i magen skulle få den undersökt på sjukhus, med ultraljud, men jag fick då intrycket att det fanns instruktioner ovanifrån att man inte skickar in personer om det inte är väldigt akut. Dels har jag en vän som med två föräldrar på äldreboenden i olika länder, båda drabbades av covid19, föräldern i Sverige skickades inte in på sjukhus utan avled på boendet, föräldern i det andra landet fick komma till sjukhus och överlevde.
Det verkar alltså handla om ett allvarligt systemfel. Att utbilda vårdbiträden så att de blir undersköterskor och kan få fast anställning har NOLL med saken att göra. Kanske i synnerhet inte när det då fortfarande i vissa fall kan handla om tretton timmars arbetsdag, och dessutom de allra duktigaste och snällaste inte får den uppskattning de förtjänar. Jo det finns folk som inte alls vill jobba med äldreomsorg och vissa utnyttjar systemet, men utifrån min erfarenhet skulle jag säga att de få.
"Klass går alltid före kön och etnicitet" är en klyscha man hör ibland, det går inte att göra den uppställningen.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-blottlagger-skoningslost-bristerna
Ja just det men det handlar inte om brist på kompetens. Åtminstone inte bland sköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Det handlar inte om bristande hygien eller slarv. Det är i så fall en mycket liten andel som handlar om sånt.
Om smittspridning släpps lös mer eller mindre fritt är det klart att den når gamla och svaga, och ju mer korttidsarbete och tillfälliga timmisar desto större risk för spridning.
Men skyll inte på timmisarna.
Man måste se till att cheferna har en annan attityd.
Det finns personalchefer som går fram till en undersköterska och knackar henne på pannan för att insinuera att huvudet inte fungerar som det ska. Det finns även chefer som svarar ”ska jag ta det en gång till, eller?” (för att insinuera att det är undersköterskan som inte fattat, när det tvärtom är chefen själv som inte lyckats svara på en rak fråga).
Jag fick också intrycket att det var meningen att personalen skulle känna sig utbytbar. Att det fanns en avsikt med det.
Att jag inte orkade längre trots att jag verkligen älskade jobbet, arbetskamraterna och de gamla, berodde på flera saker men främst på att jag inte klarade av tretton timmars arbetsdag och att introducera ny tillfällig personal. Annars hade jag stannat kvar och gärna jobbat upp i sjuttioårsåldern om så vore. Det är ett fantastiskt arbete i sig.
Skicka en kommentar