Ja det gör jag, gillar att gå in i kyrkorum och sitta, de är nästan alltid tomma och ibland övar någon på en orgel där. Jag hade kunnat gå ur för att spara en slant men har fått intrycket att svenska kyrkan gör rätt mycket bra saker, även om det inte är så mycket metafysik i det hele
På frågan "Är du katolik?" skulle jag också svarat "Nej."
Men på "Är du kristen ? Är du protestant ?" blir det mera oklart.
Påminner om yrkeslivet : Frågan "Är du läkare" kan, av den som har dylik examen, besvaras med "Ja" och inget annat men den som är noga kan svara "Nej, men jag arbetar som läkare" för att betona att man inte ÄR sitt yrke.
Frågor av typen "Vad tjänar du" och "Vad röstar du på" besvaras lämpligen inte alls och bör undvikas.
Får jag smyga in en kommentar här i stället? Lite fräckt men du behöver inte publicera den om du inte vill. Lite apropå Skugge-gate. Jag såg att du skrev att du gillade filmen Pleasure. Vad är skillnaden mot det Skugge gör? Legitimerar konsten porrbranschen i ena fallet och inte det andra? Lite känsligare fråga. Programmet om Neapel var bra. Men kan man inte säga att du (och Ekelöf) romantiserar prostitution? Anna Själv På Riktigt
Pleasure är fantastisk, på allvar en av de bästa filmer jag sett. Det går att känna igen sig i mekanismen också även för den som aldrig gjort porr. Svarar längre sen, komplicerade frågor
Tror inte att jag moraliserat över det Skugge gör, däremot har det skrivits mycket blåsta saker - även om den ökända recensionen - som avslöjar tidsandan, alltså när saker framställs som ideal eller man bortser från mörkret. Pleasure är ett inkännande avslöjande av porrbranschen, kanske man kan säga, och det är inte så att den romantiserar. På din andra fråga svarar jag nej. Sen har jag inga fler svar på lager. Ska nanna tudden
Släpper in din kommentar bara för att kunna ta avstånd från den :-) Jo med Oscarson (med ett s) vet jag att jag själv skrivit något lite förskräckt, kan t.o.m varit av nåt slags elakhet eftersom jag inte gillar henne som skribent. Man måste försöka läsa vad folk skriver och strunta i hur de ser ut, ibland är det extra svårt som i fallet Joel Halldorf, låt honom sitta i en träkoja och bli postumt utgiven eller vad som helst. Så man håller handen över bildbyline och läser och konstaterar att texten är ännu värre än fejset. Det här är bildsamhällets fel. Ett framsteg vore om man avskaffade bildbylines. För evinnerligheter sedan fanns det inte bildbyline. Nu ska t.o.m litteraturkritik ha bildbyline. Det här är dåligt. Tjock eller smal är irrelevant.
Det finns en tendens bland delar av kvinnligheten att bevaka varandras vikt, jag har fått intrycket ibland att det är en intern grej, har inte så mycket med konkurrens inför "den manliga blicken" att göra utan sneglandet och pikandet är nåt slags kontrollmekanism som går utöver det där har jag en känsla av. Man kan bli avsnoppad av andra kvinnor med kommentarer om utseendet öht. Ja det här är ju välbekant, tjejer som snackar om att den och den klasskompisen sminkar sig för mycket, är för smal, är för tjock, osv
"låt honom sitta i en träkoja och bli postumt utgiven eller vad som helst. Så man håller handen över bildbyline och läser och konstaterar att texten är ännu värre än fejset."
Elakt men ganska roligt skrivet. Tycker också att Halldorf är fadd, ytlig. Sen ska man ju inte gå på utseende. Men han har väl lite leendet emot sig kanske man kan säga... Stina Oscarson har ju pratat om sin anorexia och det är lågt att pika henne för den. Skugge är väl inte så farligt smal? Hur som helst tycker jag att hon är ganska kul. Övertygad om att hon kommer ner på fötterna. Hon verkar inte romantisera OnlyFans i sin bok? Inte läst den. Det kanske är jämförbart med Pleasure, som jag såg första gången i går kväll. Håller med om att den är väldigt bra. Gripande. Tyckte om porrskådisen som sa "varför vill ni ha den här skiten" eller nåt sånt. "Tjejsveket", och det öppna slutet.
Håller också med om att bildbylines är ett otyg. Och att "Tjock eller smal är irrelevant."
Ja, jo, snällt är det inte. När man försvarar sig kan man ju dra till med den heliga Birgittas legendariska "sniglar som badar i bajs", men det blir det inte snällare av. För att hålla sig saklig i stället: om man låter någon muta in en nisch som missionär i en tidning, måste man ställa mycket högre krav på tyngd, stringens, allvar.
Jag är alltså inte anti-kristen på något vis, inte anti-andlig, då kan det kanske verka onödigt att kritisera affischnamnet Halldorf, anything goes, "en kristen röst" i en konsumistisk öken, en lapp på klotterplanket, men jag uppfattar det som falskmynteri.
Kan inflika något - även om jag nu svurit på att inte ge "min tolkning" av M&T företräde, det bör finnas lika diametralt olika läsningar som det finns läsare - om man tycker att de besatta reaktionerna handlade om konservatism och hyckleri, "jag har i alla fall inte legat med chefen", "jag skulle i alla fall aldrig dejta en gangster" - och så de fantastiska som lyckas hitta långtråkighet i den - eller de som får för sig att det handlade om "ingen ville ha'na" - men det finns saker som är väldigt lika Pleasure.
Och jo har läst längre i Skugges nya - den är jättestark, har fått rätt nedlåtande recensioner och lite dammiga sådär, snorkiga, "litterärt undermålig knulljournal" är extremt avslöjande, dammråttigt. Kan påminna lite om vissa snörpiga reaktioner på Alejandro Leivas Till vår ära. Den är helt enkelt svinbra (även om jag vidhåller att "syfilisen blir på riktigt" är en misslyckad metafor). Nu ska jag läsa Aase Bergs dagbok också för att ta reda på vad det var som provocerade - nåt lurt med mottagandet är det faktiskt.
Den har inte särskilt mycket med Tove Ditlevsen att göra - Aftonbladets kritiker recenserade Linda Skugges nya bok i ljuset av Tove Ditlevsen (och drog slutsatsen att Ditlevsen är litterärt överlägsen, tveksamt, det handlar om två helt olika typer av litterär stil) och det här är helt grundläggande för hur även många kvinnliga kritiker vill behandla kvinnliga författare - som representanter för sitt kön i första hand, hållas för sig, grupperas, sättas i förhållande till feminismen och det kvinnliga kollektivet i stort, och till utomlitterära faktorer, men sällan eller aldrig se dem som konstnärer i egen rätt. De måste klumpas ihop annars vittrar patriarkatet samman, eftersom kvinnor är ett kollektivt bihang till män. Det är därför man ser kollektivintervjuer i stil med "tjejerna som gör det på skrivbordet", moraliserande eller "nu är det dags för kvinnor att ta för sig", ett envist reducerande av extremt olika kvinnliga författare vars lik sedan travas på varandra för att nå upp till Knausgårds eller Noréns obestridda individualitet. Författarskap ska såklart behandlas som helheter och ska de jämföras måste det vara grundligt utan att författare görs till slagträn i debatter, och kvinnliga och manliga författare ska inte sorteras för sig om de ens bör sorteras.
Nu tillbaks till 50:Lämna mig inte, halvvägs, det finns massa mediekritik och samhällskritik i den och språket är jättebra.
Håller inte med om tolkningen, det är fruktansvärt när huvudpersonen blir förövare, svårt eller rakt av omöjligt att se att den scenens syfte, funktion eller effekt skulle vara att visa att huvudpersonen blivit en kvinna med agens. Tvärtom, skulle jag säga.
Hur som, ser den inte som de här käckt cyniska von-obenförespråkarna av prostitution, Petra Östergren - "de verkar inte lida nämnvärt" - eller Nina Lekander. Det är den för mörk för, och för insatt (även om Thyberg kanske skulle kunna beskrivas som "inbäddad reporter", men har jättesvårt att se att den romantiserar)
"18 okt Samtal mellan Stina Oscarsson och Åsa Linderborg, Söderbokhandeln, Sthlm, kl 18"
Upphittat på nätet. Ganska säker på att jag satt där, ganska nära "panelisterna". Skall vara från 2016, vilket kan stämma.
Saken är bara den att jag nyligen såg Stina O komma vandrande i mitt närområde och jag är ganska säker på att det var hon. Skugge har jag nog aldrig sett på nära håll.
Och om man googlar på Skugge får man ju inte upp vilka bilder som helst. Men på en av de jag kunde se var hon klädd som en kvinnlig artist numera oftast är och jag tyckte hon var oroväckande tunn då ...
Den där Halldorf måste väl vara Joel och inte Peter (kommer först i min sökning) och absolut inte Janne ???
DN kultur är ju bigotta svinpälsar som vanligt. Vem sätter en rubrik som "litterärt undermålig knulljournal"? En stilett i lovikavante, givetvis. Även om det vore sant, vilket jag inte tycker att det är, avslöjar rubriken allt om den där redaktionen.
Anonym: en inre monolog som tydligt är ute efter att provocera. Men blir välvilligt bemött. Plus en (tja) attention whore heter det ju. Kan instämma med det där, En del rader i anonyms kommentar vill jag inte släppa igenom (trots att föremålet självt är plumpt, nä jag tycker inte cancerhagga är försvarligt, har inte kommit dit i boken eller om jag råkat missa det, men det är en misogyn kultur, det var "som jag ser det" därför en del hyllade Skugges recension och nu verkar hon ge igen mot dem som inte hyllade den - håller också med om att ingen tvingas till prostitution av att bli av med inkomster). Kan väl tycka att litterärt undermålig är att sparka in öppna dörrar när det handlar om en medvetet illa skriven text, men också att det är ok att vilja försvara språket från anglicismer och förkortningar så det inte går och blir sms-prosa av allting och att det är ok att moralisera. Holms artikel var konstig, det är snarast så att världen sluter sig i boken, lite som en inre monolog som bankar huvudet i glastaket, men det kan ha att göra med att Holm tydligen inte har fattat vad OnlyFans är. Vilket gör det rätt komiskt. Och hela grejen med att trycka till författare med Norén, och att påstå att världen inte är med i deras böcker till skillnad från Skugges. Skum artikel, faktiskt. Nå, jag har inte läst ut Skugges, det är inget man slukar, rätt jobbig, och man måste ibland veta att rikta sin uppmärksamhet
Ingen kulturskribent tvingas till prostitution av att bli av med inkomster, skulle jag skriva. Här gör Skugge något slags krumbukt, ungefär: "jaha så det är synd om andra som prostituerar sig? Men inte om mig?" Så kan det ju vara, lite svårt att veta om hon gör sig dummare än hon är i konstens namn eller om provokationen har ett antifeministiskt syfte. Genug! Man behöver inte befinna sig i någon annans tunnelseende
George bernard shaw protesterade mot att det emanciperade slutet i Pygmalion gjordes till romantiserad självutplåning i My Fair Lady. Kan vara lite dithän det barkar
"Användning: Ordets som en sammansättning av kropp och hydda antyder om en uppfattning av kroppen som en kaross för eller maskin tillhörande livet eller själen." Ur Wiki.
Det visste jag inte. Apropå "Tycker inte man ska kommentera skribenters kroppshyddor."
Tycker nog att kroppshydda i sig låter smått nedsättande. Kroppskonstitution känns mera neutralt på något sätt ...
Apropå ingenting så finns ju "The Clash" med bland din favoritmusik. Och "Wuthering heights" bland din favoritlitteratur. Men för de flesta som t ex är födda samma år som Kate Bush eller senare kan ju just "Wuthering heights" vara favoritmusik. Och boken en okänd storhet. Eller ?
Nej kroppshydda är inte nedsättande. Även om det låter fult :-) Har det fallit ur bruk menar du? Kroppskoja. Kroppskonstitution är en vederstyggelse, ett ord jag aldrig skulle använda annat än i en grov satir.
Ja jag tror boken är relativt okänd, Emily Brontë är väl en sån som brukar kallas "författarnas författare", Charlotte B:s Jane Eyre är väl känd och läst i bredare kretsar.
Flamman har en antifeministisk kampanj, och det är tydligen de som lanserat Skugge som vår tids Strindberg, samtidigt med undanviftande/försvar för prostitution. Jag tror de ska "ha" Skugge till något. Kan väl erinra om att Birgitta Holm var en Forumhabituée som såvitt jag begriper inga protesterande forumflickor hade kunnat vända sig till och få sympatier, det var troligen ingen av de där. Jag tror faktiskt att de ska "ha" Skugge för att tvätta rent gubbars byk.
ja jag har i alla fall läst de två första delarna av proust på franska och konstaterat att det inte är för mig, och det måste man veta om kanon och kanonisering att det i vissa fall handlar om ett slags innötning, och en vördnad som blir självgående, och i Sverige bemöts Proust av nån anledning med en sån vördnad som jag nästan inte tror finns i några andra länder, inte på det sättet i alla fall. Knappt ens i frankrike tror jag. Dostojevskij har inte den vördnaden, Balzac inte heller, inte Goethe, finns många såna här accepterade manliga giganter som varken diskuteras i någon utsträckning eller vördas i Sverige, men Proust har den unika vördnaden. Tror inte det är bra för svensk finfinlitterära kretsar att ha den där vördnaden, det har blivit en sport att skriva sin egen lilla kommentar om Proust, kanske för att det är relativt enkelt, skriv en kommentar om Dostojevskij, då är det svårare att svepa in det.
Det här är i alla fall en ganska rolig och uppriktig artikel från ett Proust-fan, inget fel i att vara ett Proust-fan, jag tänker emellertid inte försöka mig på att läsa fler än de två första delarna
"I slutet av första delen reflekterar Charles Swann över sin sällsynt besvärliga relation med Odette de Crécy: ”Att tänka sig att jag har slösat bort åratal av mitt liv, att jag har velat dö, att jag har upplevat min största kärlek – för en kvinna som inte tilltalade mig, som inte var min typ!” Mer än en gång har jag hamnat i liknande funderingar om ”På spaning efter den tid som flytt”, och tänker då på alla böcker jag kunde ha läst istället"
Må Venus, Loke och Bes välsigna er alla och tagen eder till vara för Halldorf när han påstår sig veta att det finns en gud som ångrar sig, inte för att man inte kan tänka sig att det gör det, utan för att han är gottköpsbanal och sliddersladdrar sig fram.
Det falskt sakrala i Holms text, och jag upprepar och återvänder till det för att det är väldigt allvarligt, handlar inte om en inkännande läsning av Linda Skugges text, knappast om ignorans heller eftersom hon ju måste ha läst och fattat åtminstone en del, även om vissa formuleringar tyder på att hon inte gjort det - ”En rymd fyller läsningen. För mig okända ting som insta (Instagram) och of (Onlyfans) öppnar sig som nya kontinenter.”
- det handlar inte om feminism eller female gaze. Det är Forum. Bachfugor och sadomasochism. Samma typ av echaufferad självömkan som i Katarina Frostensons böcker och Horace Engdahls martyrartiklar.
”Under natten har det gått så att han har fått lov att ge upp egentligen alla anständighetskrav. Omständigheterna har lett till att han har brutit mot både det ena och det andra och medverkat i sådant som de flesta anser förkastligt. ”Jaså”, säger han till sin försyn, ”jaså, alla skola vara med, alla. Ingen skillnad till personen, troll och bovar och kättare, du vill hava dem med allihop.”
Hon är verkligen totalt omedveten - "gå patriarkatets ärenden" är en stelnad fras men resonemangen om prostitution är förvirrade, hon framstår som en marionett på samma sätt som Petra Östergren och liknande. Boken är ju väldigt långt ifrån någon Pleasure, både konstnärligt och intellektuellt. Glimtvis är den bra men med tanke på att hon skriver att hon i princip alltid blivit väldigt illa behandlad av män, varför anonymiserar hon skumbaggarna? Det är en sak med BDSM som säkert har analyserats någonstans, ett fenomen, och det är att kvinnor som sysslar med det ibland blir extremt lojala med män, och hårda mot andra kvinnor. Avfärdar dem som våp, tycker att våldtäkt är något man ska rycka på axlarna åt, kan vara beredda att försvara och sympatisera med förövare och skuldbelägga eller förakta offer. Det här kan ibland kopplas ihop med något slags socialdarwinism. Det var den här mekanismen som var igång på Forum.
Kan ha hittat pusselbiten som kan förklara varför Holm blev så euforisk - det skulle då handla om att hon hittat en Sheike som siktar in sig på grannies.
Vidare skulle det kunna förklara varför Gabriella Håkansson, kort efter uthängningen av Kulturprofilen, i en artikel riktade sig till en annan kulturman med orden att könskampen var över.
Isabelle Ståhls avhandling är anekdotisk drogromantik utan någon riktig linje, det finns någon form av antydd slutsats men en naiv person kan få för sig att nazisterna var emot droger och därmed elaka och att de härliga kulturradikalerna var för droger och därmed progressiva. Det här är historiskt helt inkorrekt, nazisterna var antisemiter och mycket energisch och dynamisch drogförespråkare och användare. Att de stängde ner drogexperimenten i Weimarrepubliken berodde på att de var antisemiter. När en kvinna skriver sådär vagt och okritiskt kan det vara en man (eller flera) som skjuter henne framför sig, använder henne som mänsklig sköld kan man säga.
Gör du dig osams med alla eller några eller ingen och vad är det för drev som ska undvikas och mot vem? Dunkelt alltihop. Obehagliga vaga antydningar. Du brukar vara emot drev, av egen erfarenhet antar jag, rätt konsekvent linje där. DN är "bigotta svinpälsar", Halldorf "gottköpsbanal", Isabelle Ståhl "vag och okritisk drogromantisk", Forum "socialdarwinistiskt". Finns det nånting som är bra i kulturen? Skugge kör sin grej, du behöver inte gilla exhibitionismen och det råa sexet men då är det bättre att du tittar åt ett annat håll. Ett gott råd. Men fint program om Neapel och hoppas att du skriver fler böcker.
Inte bara av egen erfarenhet även om det var rätt lärorikt, kanske låter hurtigt men det var det. Bortsett från att drev nästan alltid handlar om någon form av hyckleri och självgodhet, nyanser försvinner, en får bli syndabock (behöver inte vara en oskyldig syndabock men funktionen blir att vara just det), så är det många som hänger på bara för att de har vind i ryggen. Det är sällan det handlar om att rensa luften eller bryta tystnadskultur på allvar. Ibland blir många upprörda samtidigt och det behöver inte handla om hyckleri eller om mobben som får vittring på villebråd, utan det kan helt enkelt handla om upprördhet och det behöver inte vara något löjligt med det. Men var väl inte med i protesterna mot Skugge förra året? Du har rätt i att jag ska vända bort blicken, har faktiskt gjort det redan, världen är stor och det är mycket att göra. Och så vill jag ha signatur...
Anonym 16.29: Maja är detektiv. Hon har löst två mord! När hon får sina aningar är det värt att lyssna men när många säger samma sak tystnar hon eller säger nåt annat. Har hängt här sen start och vet att det inte handlar om snällhet eller ädelmod. Det är bara så hon gör. Zigge
Första dödsskjutningen i Midsommarkransen igår kväll, rättare sagt det är det förstås inte men det var en gangsteravrättning av den typ som blivit frekvent i Sverige på senare år.
Hur kvinnoföraktet går hand i hand med idealiseringen av porr och prostitution, och hur BDSM kan handla om ett fullt reellt kvinnohat, förakt för den kvinnliga sexualiteten, är något jag tror kommer att klarna med tiden. Idag är tidsandan på ett sätt, i morgon kan den vara på en annan, ett enda metoovrål är inte fler än många metooviskningar.
Aase Berg har gjort porr. Inte snälla utvik. Minns att jag eh, "råkade" se. Undrar vad hon har att säga om det idag. Kanske inte bryr sig, eller så är det besvärligt eftersom Internet inte glömmer. Jag känner henne inte, bara träffat på mingel någon gång. Vet inte hur jag skulle reagera om jag stötte på en film eller bilder med någon jag känner, en vän. Då blir det plötsligt en annan sak.
Hej Claes, vad kul att du tittar in. Det visste jag inte, men vet att Anne-Marie Berglund gjorde porr under en tid, har för mig att hon var ambivalent till det i efterhand, åtminstone lär hon ha värjt sig mot att det användes som en viktig grej, ville tona ner det. Känner henne inte men har hört att hon drog öronen åt sig när det gällde porrlobbyism. Och gillar hennes böcker. Har du sett Pleasure? Tyckte den var väldigt bra. Jag tänker inte se Skugges porrfilm där hon läser ur sin bok, tyckte inte boken var bra och även om man kanske inte får säga så, tycker jag hon verkar må dåligt.
Det får man visst säga. Det är uppenbart för alla utom några skribenter på Flamman och Aftonbladet kultur. Hon skriver själv att hon är manipulerad. Blir behandlad som en sopa. Även om hon gjort sig känd för att byta åsikt stup i kvarten och sparka åt alla håll är den här självdestruktiviteten inget att stå vid sidan av och heja på.
Hon skriver för att imponera på manshatare. Såna här töntar som Nina Lekander och hon som verkar så präktig mitt upp i alltihop, Jonna nånting, grabbarna på Resumé som hurrade för att hon "förnyade varumärket", Expressen som guidade till OnlyFans bakom betalvägg, TV4 som följde med till fotografen, Flamman som haft två konstiga hyllningar och chefredaktören som svarar slirigt på kritiken med "det står ju att hon är elak", finfinkulturen som vänder bort blicken, det här är kulturmediernas kalla sörja. Det finns en avslöjande diskussion på Facebook när Flamman fick kritik för den märkliga lanseringen av Linda Skugge, det är två artiklar och måste ha fattats ett redaktionellt beslut, går att titta på halheten, att det handlar om ett utnyttjande av Skugge. Den sadistiska logiken går ut på att visa att kvinnor är horor, Skugge är objekt i det här.
"Det står att hon är elak": säger alltså chefredaktören för Flamman som tillsammans med några mer osynliga män fattat beslut om lanseringen. Kvinnliga artikelförfattaren verkar ha svårare att delta i diskussionen, det kan bli så när man skriver på instruktion.
Kvinnohatare, skulle det förstås stå - felskrivningen är inte så konstig eftersom manshatet finns där också, men det är ett manshat som det lagts en väldigt speciell sordin på, avväpnat, förtingligat kanske man kan säga, användbart av kvinnohatare, och samtidigt som hon fortsätter att utsätta sig själv får männen vara anonyma.
Användbar som klickbete när "delar av medievänstern" ska konkurrera med högerpopulismen, och om man tittar på vad de skriver om Linda Skugge (med krokodiltårar att hon kraschar och havererar och mår dåligt, och spetsfundigt att hon är elak och att det framförallt är onödigt polariserande att rikta kritik mot Flammans sätt att puffa på henne) syns det med överväldigande tydlighet att hon används som freak show av de här vänstermännen varav en del syns andra inte. Linda Skugge har såvitt jag vet aldrig varit vänster. Idag får antifeminister ut sin hämnd på det fittstim och den feminism de alltid hatat genom att reducera henne till ett kön som samtidigt som hon verkar må väldigt dåligt - jag tittade trots allt på trailern till filmen - blir påsatt och besprutad, medan de som manipulerat henne tvår sina händer. "Låt henne hållas. Hoppas hon inte råkar ut för svin" - skrev en av de här falska jävlarna som ville tysta kritiken för att de skulle kunna fortsätta utnyttja henne. Det har hon redan gjort.
Anonym: ja det är den vedertagna termen, det behövs egentligen någonting starkare för det som är i görningen här, misogyn och backlash är sånt som det går att svänga sig med och som varit väldigt populära bland sjuka rävar inom vänstern.
Snyggt försök till fokusskjutning av anonym G - eventuell konkurrens om varumärket "Strindberg" är helt irrelevant här. Kulturvärlden är lite naiv, lite uttråkad, lite anything goes, bitvis lite lagda åt provokation för provokationens skull, lite väl lätta att imponera på med beläsenhet, lyckas inte alltid genomskåda lögnare, kan tro att en speciell och cool och grym subkultur representerar ungdomen (medan det är äldre män som rycker i trådarna där också) fast den i själva verket inte är ett dugg representativ för unga. Hon som lanserade Linda Skugge på Flamman - Strindberg är bara en etikett, här handlar det om drog- och porrlobbyism, Skugge och Strindberg är bara instrument - har gjort samma omsvängning som LS, skriver motsatsen till vad hon gjorde för bara några år sedan, när sånt sker kan det röra sig om det Myrdal kallade tankens... , eller så är det fråga om manipulation. Det är manipulation.
Så G får ta och packa sig härifrån, en kommentar jag inte publicerat visar att han är en som utnyttjar kvinnor för att sälja in sitt eget varumärke, och att han är en av dem som puffat på Linda Skugge.
Tror du inte ditt omdöme om Skugges bok påverkas av att hon tog dig i örat under sin prusseluska-period? Eller tror du på allvar att hon blivit manipulerad? Mer än det hon själv skriver om, att hon blir behandlad som skit av flera missbrukare och sadister. Jag tycker Marianne Lindberg De Geer sätter fingret på vad den här mörka boken handlar om.
”Det här är en bok och en berättelse inifrån en kvinnas kamp med att hålla fast vid sin livslögn, den drift som mättar för stunden, men där bokens huvudperson i små läckor motsäger sig själv och mellan raderna förtvivlat ropar på hjälp.”
Håller med om att DN:s recension och särskilt rubriken var sunkiga, men i stort stämmer det inte att kritiken dominerats av "prudentligt förblindande småborglighet". Till exempel:
"Jag håller verkligen inte med henne om allt, men vem fan bryr sig. Framför allt blir jag glad att det finns någon som hon i vår blodfattiga och bigotta värld och ser fram emot att följa nästa steg i detta vulkaniska liv, vad det än må bliva.
Alla litteraturkritiker som hittills recenserat boken kommer att bli historiskt utskrattade, hävdar MLDG. Alla. Även Jenny Högström på MLDG:s egen kultursida? Det är ett schvungfullt narrativ som såklart kräver att hon blundar för det som motsäger det. Hon är vapendragare. Men hon skriver samtidigt att hon tycker ungefär lika illa om Linda Skugges OnlyFans-period som om hennes prussiluska-period:
"Livslögn, den drift som mättar för stunden, bokens huvudperson som i små läckor motsäger sig själv och mellan raderna förtvivlat ropar på hjälp" -
det skulle eventuellt kunna beskrivas som just moralism och prudentlig småborgerlighet, vilja tala Skugge till rätta, matriarkalt, till skillnad från t.ex Jenny Högströms recension och andra som mer reservationslöst hyllat OnlyFans-aktiviteten osv.
Jag ska inte kommentera det här mer, möjligen påpeka att "förtvivlat ropar på hjälp" är... ja, vad ska man kalla det. Hönsvärme?
Jag skulle påminna om signatur om det inte var så att jag är jäkligt ambivalent till kulturdebattens energitjuvar - men det ÄR rätt intressant att se de här mekanismerna, också hur fort det går - om man sneglar på sociala medier en stund - att få folk att bortse från luckor i resonemang och sluta se vad som egentligen står där, för att det är medryckande
Jo fan. Hon skriver att det är synd om Linda Skugge och att boken är ett rop på hjälp. Det skriver hon "som utbildad mentalsköterska och amatörpsykolog". Jättenedlåtande! Till skillnad från t.ex Aftonbladets recensent som var respektfull, Expressens som hurrade, Flamman som jämförde med Strindberg, Svenska Dagbladets som blev golvad. Allihop bigotta, och framtiden kommer skratta ut dem. Men det går hem ändå, för att folk i sociala medier är flockdjur som inte tänker så mycket. Men skit nu i detta. If I may say so. Zigge
Hon är ofattbart dum och inbilsk, en parodi. Men hon gör lapptäcken av grejer många vill höra och uppfattar som pep talk. För att det är tvärsäkert. "Livslögn". "Framtiden kommer att hånskratta". "Den här kvinnliga författarens texter uppmärksammas knappt längre" (kan man säga om väldigt många manliga författare också, det är egentligen rätt få författare som diskuteras på kultursidorna. När diskuterades Kjell Johansson senast?). "Kvinnor måste vara undergivna och tvätta mäns fötter". Alltihop är floskler. Populära floskler. För att framhäva sig själv måste hon ju då förtiga t.ex:
"Framför allt blir jag glad att det finns någon som hon i vår blodfattiga och bigotta värld och ser fram emot att följa nästa steg i detta vulkaniska liv, vad det än må bliva."
Där finns det ju inga krokodiltårar. I Högströms recension står det inget om livslögn och förtvivlat rop på hjälp, så man kan inte kalla Högström "patriarkalt formad kritiker som förblindas av själva ämnet, det ämne kvinnor helst inte ska prata högt om". Det har pratats högt om det här ämnet länge. De här maternaliserande anspråken på att vara galjonsfigur gör att MLDG sneglar hit och dit, talar nån till rätta ibland och klappar nån på huvudet ibland, och det är populärt. Ganska obegripligt, men hon har en position. Vad framtiden kommer att säga om det där går inte att säga så säkert, men i samtiden, och det beror rätt mycket på sociala medier, sväljer folk det utan att titta efter så noga.
Eller populärt, hon drämmer ju till yngre feminister på ett uppblåst vis. När hon pressar in någon under sina vingars skugga är syftet att förhärliga sig själv, hon sneglar och stjäl lite här och där och är som en karikatyr av en självgod och korkad förtitalistbracka som lekte vänster på 70-talet och som tror det är ballt att göra fuck-off-tecken.
Håller helt med dig här. MLDG har ju samma värderingar som DN:s recensent och går om möjligt ännu längre än han - "livslögn" är en moralisk dom. Hon är ju lika negativ till sexskildringarna som han och för övrigt även DN:s Catia Hultqvist men vill givetvis inte framstå som småborgerlig - hon har varit en av Skugges kritiker och skriver i artikeln att hon avböjt när Skugge velat bli hennes vän på facebook, ännu ett exempel på den sanslöst låga nivån, i stil med syfilisbråket med Lundell. Nu vill hon av någon anledning rusa fram och ta Skugge i försvar - men mot vem egentligen? DN:s recensent som tycker samma sak som hon med reservation för att MLDG påstår sig tycka synd om Skugge, eller de mer analytiska recensionerna som haft reservationer men överlag har varit välvilliga, eller Birgitta Holm som menade att det är "litteratur som förändrar livet"? Alexa
Åsa Beckmans gnälliga, utdragna, rekorderliga karaktärsmord på sin far som verkar få moraliskt MVG av kulturmedierna av nån anledning tyder väl på att "patriarkatets Sverige" lika gärna skulle kunna beskrivas som ett matriarkat som jagar med luddig hötjuga, så - tomma tunnor skramlar.
Hon hade fördelar av att svansa och fjäska då och fördelar av att stycka honom till en benhög för hundar idag. Lärdomen man kan dra av detta är att den som har enorma fördelar av en far vars böcker hon tycker är intetsägande, svåra, kanske rentav överskattade? - det antyds i allt hon skriver - han ”ANSÅGS språkligt vital och nyskapande” osv, det är faktiskt inte ens tänkbart att Åsa B flyger i taket av glädje av att läsa Erik Beckman, hon är en del av "den dikotoma tankelogiken" som systematiskt låtit kvinnor stå för fördumningen av kulturmedierna, är de inte dumma när de börjar ska de hyvlas ner), en Åsa B som för övrigt tycker att Strindberg är ”övervärderad”, (”lyckas till och med få den övervärderade Strindberg intressant” om Lagercrantz), och som sitter år efter år på en kulturredaktion där hon aldrig kunnat hamna utan sin farsa, och där hon inte borde kunna befinna sig - vilken lärdom kan man dra mer än att krypande döttrar tycker synd om sig själva och vill få maximal användning av farsan samtidigt som de ger en spark åt konsten som sådan - och att hon utnyttjat honom för att genomdriva trivialitet och tankeskit, som passar kommersialisering bra, och nu måste hon försöka karaktärsmörda honom riktigt grundligt.
Ge nu inte Mattias Milder sparken från Operan. Det får inte vara förbehållet kvinnor att vara otrevliga med tomma provokationer för provokationens egen skull. Äkta ursinne och en bra röst är mycket värt.
Expressens krigskorrespondent är alltså inbäddad reporter när Ukraina angriper Ryssland. Det är att vara krigspropagandist, inte reporter. Det behöver man inte vara prorysk för att inse. Här ser man vad kollegialitet ställer till med - någon har sagt något plumpt till en "kollega", då reagerar köttklistret med ryggmärgen, men man ser också hur viktigt det är att undvika sociala medier, vilket jag tror kommer bli vanligare längre fram - det här är ju bara början.
Jag skulle kunna mystifiera - det penibla med att se in i framtiden är att det tvehövdade monstret än så länge bara ätit upp hälften av deras hjärnbark, det är enklare att utgå ifrån konstaterat faktum, ställa sig där och ta det kallt: det behöver varken vara skadeglädje eller medömkan. Det bara är, man slipper kvinnligheten, det är fullbordat och varken känslor eller rationalitet har något med saken att göra.
Det här är inte "antikonformism" och jag vet mycket väl vilka lagar som råder under krig, då räcker det inte med att få sparken utan man kan åka i fängelse för liknande yttranden. Inte naivitet, för den delen.
"Postsovjetisk fantomsmärta" hos någon som växte upp i ett helt annat land? Kanske det, men jag har aldrig stuckit under stol med att tolkningsföreträdet ligger hos dem som inte är födda än. Medierna spelar den roll de brukar, de är per automatik krigshetsare. Så, en inbäddad expressenreporter på väg in i Ryssland är av samma sort som SvT-reportern som blev kåt av att få umgås med azovkillarna, och det är ingen infam metafor, det är bara att gå till arkiven och lyssna till flåset.
"Den dikotoma tankelogiken" - för min del menar jag att några av de bästa skribenter som stretar i motvind på kultursidorna - att det är motvind tror jag alla är överens om - är kvinnliga skribenter. Sen tycker jag nog lite synd om Åsa Beckman ändå. Även om det måste vara många kulturbarn som inte alls håller med om att boken "Kulturbarn" handlar om dem. Den fråga man ställer sig efter läsningen är om författare och kulturpersonligheter ens borde föda barn, och det kan nog inte ha varit meningen.
Det är inte det minsta synd om Åsa Beckman. Det är synd om många barn på många olika vis men knappast särskilt synd om "kulturbarn" som curlats fram av sina föräldrar.
Mycket kritik mot Åsa Beckman här, minsann. Dock hon kommer att uppträda i Maria Magdalena kyrka onsdag 1 okt 17.30. Och kanske kommer hon då att bemöta sina många belackare ...
Operasångarens utbrott mot reportern var ju inget konstigt, en krigskåt journalist kryper in under täcket med azov när de går in i Ryssland, det är klickbaittider givetvis men annars borde en tidning inte ligga bakom sånt. lika lite som SvT borde ha gjort hjälteporträtt av azov i solnedgången. Det är inte det som är att vara krigskorrespondent. om nu Expressentanten tror att "anständigt språk" kan försköna hennes egen tidnings cynism.
Höjdpunkten var ”dö för Sverige, invandrarjävlar” - nå, lite tillspetsat men inte mycket.
Det är en stor ära att bevittna värdegrundsrockaden.
Karl XII:s återkomst, åberopandet av gener och allianser i historien, obekymrat avdammande av idén om arvfiendskap på socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida (nu vill jag se tyska och franska ledarsidor lika tryggt och belåtet skriva om sin arvfiendskap), allt detta givetvis kopplat till att personer med invandrarbakgrund påstods vara mindre benägna att dö för Sverige, med reservation för att det faktiskt inte handlar om Sverige utan om utvidgningen - "var gränsen mellan öst och väst ska gå" som Carl Bildt uttryckte det i ett lite avmätt föredrag - ja, det var före Rysslands invasion.
Nå, en operasångare - Tosca råkar vara min favoritopera men det hör givetvis inte hit - uttrycker mycket stor vrede mot en expressenjournalist som följer med ukrainska nationalister in i Ryssland. En expressenjournalist uttrycker sig kollegialt, och operasångaren får sparken. Varsågoda, c’est pas ma guerre.
Jag tror ändå att det kan vara på sin plats att påpeka att Expressen föregrep NATO:s klartecken när de sände en inbäddad reporter med ukrainsk militär in i Ryssland.
"här" ?
SvaraRaderaHemma hos dig ? Eller på varsin plats på jordklotet ? Eller något annat ?
Här är alltid där jag är.
SvaraRaderaSå var det med det.
Bra program. Men ingenting om det dramatiska.
SvaraRaderaAnna
Nej, men en anonym gjorde en bra sammanfattning här:
SvaraRadera“om du stirrar in i avgrunden länge nog, så kommer avgrunden att stirra tillbaka på dig.”
SvaraRaderaÄr du katolik?
Nej.
SvaraRaderaBetalar du kyrkoskatt ? Som vi infödda gör av gammal vana utan
SvaraRaderaatt det märks så mycket ...
Ja det gör jag, gillar att gå in i kyrkorum och sitta, de är nästan alltid tomma och ibland övar någon på en orgel där. Jag hade kunnat gå ur för att spara en slant men har fått intrycket att svenska kyrkan gör rätt mycket bra saker, även om det inte är så mycket metafysik i det hele
SvaraRaderaPå frågan "Är du katolik?" skulle jag också svarat "Nej."
SvaraRaderaMen på "Är du kristen ? Är du protestant ?" blir det mera oklart.
Påminner om yrkeslivet : Frågan "Är du läkare" kan, av den som har
dylik examen, besvaras med "Ja" och inget annat men den som är noga
kan svara "Nej, men jag arbetar som läkare" för att betona att man
inte ÄR sitt yrke.
Frågor av typen "Vad tjänar du" och "Vad röstar du på" besvaras
lämpligen inte alls och bör undvikas.
Ja, och i många fall är det väldigt oklart vad protestant och kristen betyder :-)
SvaraRaderaTrump är ju en Nero, "fem centimeter från döden!"
(har fräckheten att citera ur en av mina böcker)
Får jag smyga in en kommentar här i stället? Lite fräckt men du behöver inte publicera den om du inte vill.
SvaraRaderaLite apropå Skugge-gate. Jag såg att du skrev att du gillade filmen Pleasure. Vad är skillnaden mot det Skugge gör? Legitimerar konsten porrbranschen i ena fallet och inte det andra?
Lite känsligare fråga. Programmet om Neapel var bra. Men kan man inte säga att du (och Ekelöf) romantiserar prostitution?
Anna Själv På Riktigt
Pleasure är fantastisk, på allvar en av de bästa filmer jag sett. Det går att känna igen sig i mekanismen också även för den som aldrig gjort porr. Svarar längre sen,
SvaraRaderakomplicerade frågor
Tror inte att jag moraliserat över det Skugge gör, däremot har det skrivits mycket blåsta saker - även om den ökända recensionen - som avslöjar tidsandan, alltså när saker framställs som ideal eller man bortser från mörkret. Pleasure är ett inkännande avslöjande av porrbranschen, kanske man kan säga, och det är inte så att den romantiserar.
SvaraRaderaPå din andra fråga svarar jag nej.
Sen har jag inga fler svar på lager.
Ska nanna tudden
Tycker Skugge ser lite väl tunn ut på de där bilderna. Kan vara ohälsosamt.
SvaraRaderaMen vad säger man då om Stina Oscarsson ?
Släpper in din kommentar bara för att kunna ta avstånd från den :-)
SvaraRaderaJo med Oscarson (med ett s) vet jag att jag själv skrivit något lite förskräckt, kan t.o.m varit av nåt slags elakhet eftersom jag inte gillar henne som skribent. Man måste försöka läsa vad folk skriver och strunta i hur de ser ut, ibland är det extra svårt som i fallet Joel Halldorf, låt honom sitta i en träkoja och bli postumt utgiven eller vad som helst. Så man håller handen över bildbyline och läser och konstaterar att texten är ännu värre än fejset. Det här är bildsamhällets fel. Ett framsteg vore om man avskaffade bildbylines.
För evinnerligheter sedan fanns det inte bildbyline. Nu ska t.o.m litteraturkritik ha bildbyline. Det här är dåligt. Tjock eller smal är irrelevant.
Det finns en tendens bland delar av kvinnligheten att bevaka varandras vikt, jag har fått intrycket ibland att det är en intern grej, har inte så mycket med konkurrens inför "den manliga blicken" att göra utan sneglandet och pikandet är nåt slags kontrollmekanism som går utöver det där har jag en känsla av. Man kan bli avsnoppad av andra kvinnor med kommentarer om utseendet öht. Ja det här är ju välbekant, tjejer som snackar om att den och den klasskompisen sminkar sig för mycket, är för smal, är för tjock, osv
SvaraRadera"låt honom sitta i en träkoja och bli postumt utgiven eller vad som helst. Så man håller handen över bildbyline och läser och konstaterar att texten är ännu värre än fejset."
SvaraRaderaElakt men ganska roligt skrivet. Tycker också att Halldorf är fadd, ytlig. Sen ska man ju inte gå på utseende. Men han har väl lite leendet emot sig kanske man kan säga... Stina Oscarson har ju pratat om sin anorexia och det är lågt att pika henne för den. Skugge är väl inte så farligt smal? Hur som helst tycker jag att hon är ganska kul. Övertygad om att hon kommer ner på fötterna. Hon verkar inte romantisera OnlyFans i sin bok? Inte läst den. Det kanske är jämförbart med Pleasure, som jag såg första gången i går kväll. Håller med om att den är väldigt bra. Gripande. Tyckte om porrskådisen som sa "varför vill ni ha den här skiten" eller nåt sånt. "Tjejsveket", och det öppna slutet.
Håller också med om att bildbylines är ett otyg. Och att
"Tjock eller smal är irrelevant."
T.S Älgot
Ja, jo, snällt är det inte.
SvaraRaderaNär man försvarar sig kan man ju dra till med den heliga Birgittas legendariska "sniglar som badar i bajs", men det blir det inte snällare av.
För att hålla sig saklig i stället: om man låter någon muta in en nisch som missionär i en tidning, måste man ställa mycket högre krav på tyngd, stringens, allvar.
Jag är alltså inte anti-kristen på något vis, inte anti-andlig, då kan det kanske verka onödigt att kritisera affischnamnet Halldorf, anything goes, "en kristen röst" i en konsumistisk öken, en lapp på klotterplanket, men jag uppfattar det som falskmynteri.
SvaraRaderaTvå väldigt bra artiklar om Pleasure
SvaraRaderahttps://kvartal.se/artiklar/pleasure-forandrar-sveriges-porrdiskurs/
Kan inflika något - även om jag nu svurit på att inte ge "min tolkning" av M&T företräde, det bör finnas lika diametralt olika läsningar som det finns läsare - om man tycker att de besatta reaktionerna handlade om konservatism och hyckleri, "jag har i alla fall inte legat med chefen", "jag skulle i alla fall aldrig dejta en gangster" - och så de fantastiska som lyckas hitta långtråkighet i den - eller de som får för sig att det handlade om "ingen ville ha'na" - men det finns saker som är väldigt lika Pleasure.
Och jo har läst längre i Skugges nya - den är jättestark, har fått rätt nedlåtande recensioner och lite dammiga sådär, snorkiga, "litterärt undermålig knulljournal" är extremt avslöjande, dammråttigt. Kan påminna lite om vissa snörpiga reaktioner på Alejandro Leivas Till vår ära.
SvaraRaderaDen är helt enkelt svinbra (även om jag vidhåller att "syfilisen blir på riktigt" är en misslyckad metafor).
Nu ska jag läsa Aase Bergs dagbok också för att ta reda på vad det var som provocerade - nåt lurt med mottagandet är det faktiskt.
Den har inte särskilt mycket med Tove Ditlevsen att göra - Aftonbladets kritiker recenserade Linda Skugges nya bok i ljuset av Tove Ditlevsen (och drog slutsatsen att Ditlevsen är litterärt överlägsen, tveksamt, det handlar om två helt olika typer av litterär stil) och det här är helt grundläggande för hur även många kvinnliga kritiker vill behandla kvinnliga författare - som representanter för sitt kön i första hand, hållas för sig, grupperas, sättas i förhållande till feminismen och det kvinnliga kollektivet i stort, och till utomlitterära faktorer, men sällan eller aldrig se dem som konstnärer i egen rätt. De måste klumpas ihop annars vittrar patriarkatet samman, eftersom kvinnor är ett kollektivt bihang till män.
SvaraRaderaDet är därför man ser kollektivintervjuer i stil med "tjejerna som gör det på skrivbordet", moraliserande eller "nu är det dags för kvinnor att ta för sig", ett envist reducerande av extremt olika kvinnliga författare vars lik sedan travas på varandra för att nå upp till Knausgårds eller Noréns obestridda individualitet.
Författarskap ska såklart behandlas som helheter och ska de jämföras måste det vara grundligt utan att författare görs till slagträn i debatter, och kvinnliga och manliga författare ska inte sorteras för sig om de ens bör sorteras.
Nu tillbaks till 50:Lämna mig inte, halvvägs, det finns massa mediekritik och samhällskritik i den och språket är jättebra.
Man ska inte bortse från såna här invändningar heller - och bara för att tonfallet är upprört kan det inte rakt av avfärdas som "moralism"
SvaraRaderahttps://www.svd.se/a/8Qvymw/pleasure-forskonar-porrindustrin
Håller inte med om tolkningen, det är fruktansvärt när huvudpersonen blir förövare, svårt eller rakt av omöjligt att se att den scenens syfte, funktion eller effekt skulle vara att visa att huvudpersonen blivit en kvinna med agens. Tvärtom, skulle jag säga.
SvaraRaderaHur som, ser den inte som de här käckt cyniska von-obenförespråkarna av prostitution, Petra Östergren - "de verkar inte lida nämnvärt" - eller Nina Lekander. Det är den för mörk för, och för insatt (även om Thyberg kanske skulle kunna beskrivas som "inbäddad reporter", men har jättesvårt att se att den romantiserar)
SvaraRadera"18 okt Samtal mellan Stina Oscarsson och Åsa Linderborg, Söderbokhandeln,
SvaraRaderaSthlm, kl 18"
Upphittat på nätet. Ganska säker på att jag satt där, ganska nära "panelisterna".
Skall vara från 2016, vilket kan stämma.
Saken är bara den att jag nyligen såg Stina O komma vandrande i mitt närområde
och jag är ganska säker på att det var hon. Skugge har jag nog aldrig sett på
nära håll.
Och om man googlar på Skugge får man ju inte upp vilka bilder som helst. Men på
en av de jag kunde se var hon klädd som en kvinnlig artist numera oftast är och
jag tyckte hon var oroväckande tunn då ...
Den där Halldorf måste väl vara Joel och inte Peter (kommer först i min sökning)
och absolut inte Janne ???
Nja, hon tränar mycket. Tycker inte man ska kommentera skribenters kroppshyddor.
SvaraRaderaÄven om en del då visar upp sig mer än andra :-)
SvaraRaderaDN kultur är ju bigotta svinpälsar som vanligt. Vem sätter en rubrik som "litterärt undermålig knulljournal"? En stilett i lovikavante, givetvis. Även om det vore sant, vilket jag inte tycker att det är, avslöjar rubriken allt om den där redaktionen.
SvaraRaderaSignatur (funderar på att inte släppa in signaturlösa)
SvaraRaderaAnonym: en inre monolog som tydligt är ute efter att provocera. Men blir välvilligt bemött. Plus en (tja) attention whore heter det ju. Kan instämma med det där, En del rader i anonyms kommentar vill jag inte släppa igenom (trots att föremålet självt är plumpt, nä jag tycker inte cancerhagga är försvarligt, har inte kommit dit i boken eller om jag råkat missa det, men det är en misogyn kultur, det var "som jag ser det" därför en del hyllade Skugges recension och nu verkar hon ge igen mot dem som inte hyllade den - håller också med om att ingen tvingas till prostitution av att bli av med inkomster). Kan väl tycka att litterärt undermålig är att sparka in öppna dörrar när det handlar om en medvetet illa skriven text, men också att det är ok att vilja försvara språket från anglicismer och förkortningar så det inte går och blir sms-prosa av allting och att det är ok att moralisera. Holms artikel var konstig, det är snarast så att världen sluter sig i boken, lite som en inre monolog som bankar huvudet i glastaket, men det kan ha att göra med att Holm tydligen inte har fattat vad OnlyFans är. Vilket gör det rätt komiskt. Och hela grejen med att trycka till författare med Norén, och att påstå att världen inte är med i deras böcker till skillnad från Skugges. Skum artikel, faktiskt.
SvaraRaderaNå, jag har inte läst ut Skugges, det är inget man slukar, rätt jobbig, och man måste ibland veta att rikta sin uppmärksamhet
Ingen kulturskribent tvingas till prostitution av att bli av med inkomster, skulle jag skriva. Här gör Skugge något slags krumbukt, ungefär: "jaha så det är synd om andra som prostituerar sig? Men inte om mig?" Så kan det ju vara, lite svårt att veta om hon gör sig dummare än hon är i konstens namn eller om provokationen har ett antifeministiskt syfte.
SvaraRaderaGenug! Man behöver inte befinna sig i någon annans tunnelseende
George bernard shaw protesterade mot att det emanciperade slutet i Pygmalion gjordes till romantiserad självutplåning i My Fair Lady. Kan vara lite dithän det barkar
SvaraRaderamed antifeministiska strömningar i offentligheten
SvaraRadera"Användning: Ordets som en sammansättning av kropp och hydda antyder om en uppfattning av kroppen som en kaross för eller maskin tillhörande livet eller själen." Ur Wiki.
SvaraRaderaDet visste jag inte. Apropå "Tycker inte man ska kommentera skribenters kroppshyddor."
Tycker nog att kroppshydda i sig låter smått nedsättande. Kroppskonstitution känns
mera neutralt på något sätt ...
Apropå ingenting så finns ju "The Clash" med bland din favoritmusik. Och
SvaraRadera"Wuthering heights" bland din favoritlitteratur. Men för de flesta som
t ex är födda samma år som Kate Bush eller senare kan ju just "Wuthering
heights" vara favoritmusik. Och boken en okänd storhet. Eller ?
Nej kroppshydda är inte nedsättande. Även om det låter fult :-)
SvaraRaderaHar det fallit ur bruk menar du?
Kroppskoja.
Kroppskonstitution är en vederstyggelse, ett ord jag aldrig skulle använda annat än i en grov satir.
Ja jag tror boken är relativt okänd, Emily Brontë är väl en sån som brukar kallas "författarnas författare", Charlotte B:s Jane Eyre är väl känd och läst i bredare kretsar.
SvaraRaderaKroppspörte.
SvaraRaderaFlamman har en antifeministisk kampanj, och det är tydligen de som lanserat Skugge som vår tids Strindberg, samtidigt med undanviftande/försvar för prostitution. Jag tror de ska "ha" Skugge till något. Kan väl erinra om att Birgitta Holm var en Forumhabituée som såvitt jag begriper inga protesterande forumflickor hade kunnat vända sig till och få sympatier, det var troligen ingen av de där. Jag tror faktiskt att de ska "ha" Skugge för att tvätta rent gubbars byk.
SvaraRaderaBacklash som vänsterns fel. Feminismens, antirasismens och queers fel.
SvaraRaderaFlamman slår i på nåt slags vänsterpopulism.
fast boken är faktiskt riktigt bra och det här är skoj
SvaraRaderahttps://www.expressen.se/amelia/premium/mitt-talamod-med-vinballar-ar-helt-slut/
ja jag har i alla fall läst de två första delarna av proust på franska och konstaterat att det inte är för mig, och det måste man veta om kanon och kanonisering att det i vissa fall handlar om ett slags innötning, och en vördnad som blir självgående, och i Sverige bemöts Proust av nån anledning med en sån vördnad som jag nästan inte tror finns i några andra länder, inte på det sättet i alla fall. Knappt ens i frankrike tror jag. Dostojevskij har inte den vördnaden, Balzac inte heller, inte Goethe, finns många såna här accepterade manliga giganter som varken diskuteras i någon utsträckning eller vördas i Sverige, men Proust har den unika vördnaden. Tror inte det är bra för svensk finfinlitterära kretsar att ha den där vördnaden, det har blivit en sport att skriva sin egen lilla kommentar om Proust, kanske för att det är relativt enkelt, skriv en kommentar om Dostojevskij, då är det svårare att svepa in det.
SvaraRaderaDet här är i alla fall en ganska rolig och uppriktig artikel från ett Proust-fan, inget fel i att vara ett Proust-fan, jag tänker emellertid inte försöka mig på att läsa fler än de två första delarna
"I slutet av första delen reflekterar Charles Swann över sin sällsynt besvärliga relation med Odette de Crécy: ”Att tänka sig att jag har slösat bort åratal av mitt liv, att jag har velat dö, att jag har upplevat min största kärlek – för en kvinna som inte tilltalade mig, som inte var min typ!”
Mer än en gång har jag hamnat i liknande funderingar om ”På spaning efter den tid som flytt”, och tänker då på alla böcker jag kunde ha läst istället"
https://www.svd.se/a/lzzj7e/en-livslang-karlek-du-kanske-kommer-att-angra
SvaraRaderaJust det där är ju rätt intressant faktiskt men jag kommer ändå inte läsa vidare.
SvaraRaderaMå Venus, Loke och Bes välsigna er alla och tagen eder till vara för Halldorf när han påstår sig veta att det finns en gud som ångrar sig, inte för att man inte kan tänka sig att det gör det, utan för att han är gottköpsbanal och sliddersladdrar sig fram.
Trevlig helg.
Det falskt sakrala i Holms text, och jag upprepar och återvänder till det för att det är väldigt allvarligt, handlar inte om en inkännande läsning av Linda Skugges text, knappast om ignorans heller eftersom hon ju måste ha läst och fattat åtminstone en del, även om vissa formuleringar tyder på att hon inte gjort det -
SvaraRadera”En rymd fyller läsningen. För mig okända ting som insta (Instagram) och of (Onlyfans) öppnar sig som nya kontinenter.”
- det handlar inte om feminism eller female gaze. Det är Forum. Bachfugor och sadomasochism. Samma typ av echaufferad självömkan som i Katarina Frostensons böcker och Horace Engdahls martyrartiklar.
”Under natten har det gått så att han har fått lov att ge upp egentligen alla anständighetskrav. Omständigheterna har lett till att han har brutit mot både det ena och det andra och medverkat i sådant som de flesta anser förkastligt. ”Jaså”, säger han till sin försyn, ”jaså, alla skola vara med, alla. Ingen skillnad till personen, troll och bovar och kättare, du vill hava dem med allihop.”
SvaraRaderaHon är verkligen totalt omedveten - "gå patriarkatets ärenden" är en stelnad fras men resonemangen om prostitution är förvirrade, hon framstår som en marionett på samma sätt som Petra Östergren och liknande. Boken är ju väldigt långt ifrån någon Pleasure, både konstnärligt och intellektuellt. Glimtvis är den bra men med tanke på att hon skriver att hon i princip alltid blivit väldigt illa behandlad av män, varför anonymiserar hon skumbaggarna?
Det är en sak med BDSM som säkert har analyserats någonstans, ett fenomen, och det är att kvinnor som sysslar med det ibland blir extremt lojala med män, och hårda mot andra kvinnor. Avfärdar dem som våp, tycker att våldtäkt är något man ska rycka på axlarna åt, kan vara beredda att försvara och sympatisera med förövare och skuldbelägga eller förakta offer. Det här kan ibland kopplas ihop med något slags socialdarwinism. Det var den här mekanismen som var igång på Forum.
Kan ha hittat pusselbiten som kan förklara varför Holm blev så euforisk - det skulle då handla om att hon hittat en Sheike som siktar in sig på grannies.
SvaraRaderaDet skulle kunna förklara varför Flamman lanserar henne som Strindberg också.
SvaraRaderaVidare skulle det kunna förklara varför Gabriella Håkansson, kort efter uthängningen av Kulturprofilen, i en artikel riktade sig till en annan kulturman med orden att könskampen var över.
SvaraRaderaDet skulle kunna förklara varför någon plötsligt började elda upp en massa dokument i en stuga, under stort jubel från sina följare
SvaraRaderaKopplingen till Akademien finns där också, så det är en cirkel
SvaraRaderaIsabelle Ståhls avhandling är anekdotisk drogromantik utan någon riktig linje, det finns någon form av antydd slutsats men en naiv person kan få för sig att nazisterna var emot droger och därmed elaka och att de härliga kulturradikalerna var för droger och därmed progressiva. Det här är historiskt helt inkorrekt, nazisterna var antisemiter och mycket energisch och dynamisch drogförespråkare och användare. Att de stängde ner drogexperimenten i Weimarrepubliken berodde på att de var antisemiter. När en kvinna skriver sådär vagt och okritiskt kan det vara en man (eller flera) som skjuter henne framför sig, använder henne som mänsklig sköld kan man säga.
SvaraRaderaÄven meningen "om X ska slippa drev" i Skugges bok är helt central
SvaraRaderaGör du dig osams med alla eller några eller ingen och vad är det för drev som ska undvikas och mot vem? Dunkelt alltihop. Obehagliga vaga antydningar. Du brukar vara emot drev, av egen erfarenhet antar jag, rätt konsekvent linje där.
SvaraRaderaDN är "bigotta svinpälsar", Halldorf "gottköpsbanal", Isabelle Ståhl "vag och okritisk drogromantisk", Forum "socialdarwinistiskt". Finns det nånting som är bra i kulturen?
Skugge kör sin grej, du behöver inte gilla exhibitionismen och det råa sexet men då är det bättre att du tittar åt ett annat håll.
Ett gott råd. Men fint program om Neapel och hoppas att du skriver fler böcker.
Inte bara av egen erfarenhet även om det var rätt lärorikt, kanske låter hurtigt men det var det. Bortsett från att drev nästan alltid handlar om någon form av hyckleri och självgodhet, nyanser försvinner, en får bli syndabock (behöver inte vara en oskyldig syndabock men funktionen blir att vara just det), så är det många som hänger på bara för att de har vind i ryggen. Det är sällan det handlar om att rensa luften eller bryta tystnadskultur på allvar. Ibland blir många upprörda samtidigt och det behöver inte handla om hyckleri eller om mobben som får vittring på villebråd, utan det kan helt enkelt handla om upprördhet och det behöver inte vara något löjligt med det. Men var väl inte med i protesterna mot Skugge förra året?
SvaraRaderaDu har rätt i att jag ska vända bort blicken, har faktiskt gjort det redan, världen är stor och det är mycket att göra.
Och så vill jag ha signatur...
Jo, det här med socialdarwinismen är faktiskt rätt viktigt hur konstigt det än kan låta. Ska inte orda mer om det nu emellertid. Trevlig helg.
SvaraRadera
SvaraRaderaDen som har tillräckligt många fiender dör aldrig. Talesätt från Neapel.
Anonym 16.29: Maja är detektiv. Hon har löst två mord! När hon får sina aningar är det värt att lyssna men när många säger samma sak tystnar hon eller säger nåt annat. Har hängt här sen start och vet att det inte handlar om snällhet eller ädelmod. Det är bara så hon gör.
SvaraRaderaZigge
SvaraRaderaNej inte snällhet eller ädelmod, och inte ett dugg synd om.
SvaraRaderaDet handlar om vilka som vågar tala även om de inte har någon uppbackning eller ingår i något stall. Det ska alltid handla om det.
SvaraRaderaFörsta dödsskjutningen i Midsommarkransen igår kväll, rättare sagt det är det förstås inte men det var en gangsteravrättning av den typ som blivit frekvent i Sverige på senare år.
Hur kvinnoföraktet går hand i hand med idealiseringen av porr och prostitution, och hur BDSM kan handla om ett fullt reellt kvinnohat, förakt för den kvinnliga sexualiteten, är något jag tror kommer att klarna med tiden. Idag är tidsandan på ett sätt, i morgon kan den vara på en annan, ett enda metoovrål är inte fler än många metooviskningar.
SvaraRaderaVerkar som att alla på Flamman inte vikt sig för den slemmige chefen.
SvaraRadera[url]https://www.flamman.se/sexkopslagen-attackeras-fran-tva-hall/[/url]
Aase Berg har gjort porr. Inte snälla utvik. Minns att jag eh, "råkade" se. Undrar vad hon har att säga om det idag. Kanske inte bryr sig, eller så är det besvärligt eftersom Internet inte glömmer. Jag känner henne inte, bara träffat på mingel någon gång. Vet inte hur jag skulle reagera om jag stötte på en film eller bilder med någon jag känner, en vän. Då blir det plötsligt en annan sak.
SvaraRaderaHej Claes, vad kul att du tittar in.
SvaraRaderaDet visste jag inte, men vet att Anne-Marie Berglund gjorde porr under en tid, har för mig att hon var ambivalent till det i efterhand, åtminstone lär hon ha värjt sig mot att det användes som en viktig grej, ville tona ner det. Känner henne inte men har hört att hon drog öronen åt sig när det gällde porrlobbyism. Och gillar hennes böcker.
Har du sett Pleasure? Tyckte den var väldigt bra.
Jag tänker inte se Skugges porrfilm där hon läser ur sin bok, tyckte inte boken var bra och även om man kanske inte får säga så, tycker jag hon verkar må dåligt.
Det får man visst säga. Det är uppenbart för alla utom några skribenter på Flamman och Aftonbladet kultur. Hon skriver själv att hon är manipulerad. Blir behandlad som en sopa. Även om hon gjort sig känd för att byta åsikt stup i kvarten och sparka åt alla håll är den här självdestruktiviteten inget att stå vid sidan av och heja på.
SvaraRaderaWB
Nej jag vet, håller med.
SvaraRaderaHon skriver för att imponera på manshatare.
SvaraRaderaSåna här töntar som Nina Lekander och hon som verkar så präktig mitt upp i alltihop, Jonna nånting, grabbarna på Resumé som hurrade för att hon "förnyade varumärket", Expressen som guidade till OnlyFans bakom betalvägg, TV4 som följde med till fotografen, Flamman som haft två konstiga hyllningar och chefredaktören som svarar slirigt på kritiken med "det står ju att hon är elak", finfinkulturen som vänder bort blicken, det här är kulturmediernas kalla sörja.
Det finns en avslöjande diskussion på Facebook när Flamman fick kritik för den märkliga lanseringen av Linda Skugge, det är två artiklar och måste ha fattats ett redaktionellt beslut, går att titta på halheten, att det handlar om ett utnyttjande av Skugge. Den sadistiska logiken går ut på att visa att kvinnor är horor, Skugge är objekt i det här.
"Det står att hon är elak": säger alltså chefredaktören för Flamman som tillsammans med några mer osynliga män fattat beslut om lanseringen. Kvinnliga artikelförfattaren verkar ha svårare att delta i diskussionen, det kan bli så när man skriver på instruktion.
SvaraRaderaKvinnohatare, skulle det förstås stå - felskrivningen är inte så konstig eftersom manshatet finns där också, men det är ett manshat som det lagts en väldigt speciell sordin på, avväpnat, förtingligat kanske man kan säga, användbart av kvinnohatare, och samtidigt som hon fortsätter att utsätta sig själv får männen vara anonyma.
SvaraRaderaSkriv misogyn i stället så förstår alla och envar ...
SvaraRaderaAnvändbar som klickbete när "delar av medievänstern" ska konkurrera med högerpopulismen, och om man tittar på vad de skriver om Linda Skugge (med krokodiltårar att hon kraschar och havererar och mår dåligt, och spetsfundigt att hon är elak och att det framförallt är onödigt polariserande att rikta kritik mot Flammans sätt att puffa på henne) syns det med överväldigande tydlighet att hon används som freak show av de här vänstermännen varav en del syns andra inte. Linda Skugge har såvitt jag vet aldrig varit vänster. Idag får antifeminister ut sin hämnd på det fittstim och den feminism de alltid hatat genom att reducera henne till ett kön som samtidigt som hon verkar må väldigt dåligt - jag tittade trots allt på trailern till filmen - blir påsatt och besprutad, medan de som manipulerat henne tvår sina händer. "Låt henne hållas. Hoppas hon inte råkar ut för svin" - skrev en av de här falska jävlarna som ville tysta kritiken för att de skulle kunna fortsätta utnyttja henne. Det har hon redan gjort.
SvaraRaderaAnonym: ja det är den vedertagna termen, det behövs egentligen någonting starkare för det som är i görningen här, misogyn och backlash är sånt som det går att svänga sig med och som varit väldigt populära bland sjuka rävar inom vänstern.
SvaraRaderaSnyggt försök till fokusskjutning av anonym G - eventuell konkurrens om varumärket "Strindberg" är helt irrelevant här.
SvaraRaderaKulturvärlden är lite naiv, lite uttråkad, lite anything goes, bitvis lite lagda åt provokation för provokationens skull, lite väl lätta att imponera på med beläsenhet, lyckas inte alltid genomskåda lögnare, kan tro att en speciell och cool och grym subkultur representerar ungdomen (medan det är äldre män som rycker i trådarna där också) fast den i själva verket inte är ett dugg representativ för unga.
Hon som lanserade Linda Skugge på Flamman - Strindberg är bara en etikett, här handlar det om drog- och porrlobbyism, Skugge och Strindberg är bara instrument - har gjort samma omsvängning som LS, skriver motsatsen till vad hon gjorde för bara några år sedan, när sånt sker kan det röra sig om det Myrdal kallade tankens... , eller så är det fråga om manipulation.
Det är manipulation.
Så G får ta och packa sig härifrån, en kommentar jag inte publicerat visar att han är en som utnyttjar kvinnor för att sälja in sitt eget varumärke, och att han är en av dem som puffat på Linda Skugge.
SvaraRaderaTror du inte ditt omdöme om Skugges bok påverkas av att hon tog dig i örat under sin prusseluska-period?
SvaraRaderaEller tror du på allvar att hon blivit manipulerad? Mer än det hon själv skriver om, att hon blir behandlad som skit av flera missbrukare och sadister.
Jag tycker Marianne Lindberg De Geer sätter fingret på vad den här mörka boken handlar om.
”Det här är en bok och en berättelse inifrån en kvinnas kamp med att hålla fast vid sin livslögn, den drift som mättar för stunden, men där bokens huvudperson i små läckor motsäger sig själv och mellan raderna förtvivlat ropar på hjälp.”
https://www.expressen.se/kultur/ide/skugges-kritiker-kommer-att-hanas-i-framtiden/
Håller med om att DN:s recension och särskilt rubriken var sunkiga, men i stort stämmer det inte att kritiken dominerats av "prudentligt förblindande småborglighet". Till exempel:
SvaraRadera"Jag håller verkligen inte med henne om allt, men vem fan bryr sig. Framför allt blir jag glad att det finns någon som hon i vår blodfattiga och bigotta värld och ser fram emot att följa nästa steg i detta vulkaniska liv, vad det än må bliva.
https://www.expressen.se/kultur/bocker/kulturen-behover-se--over-sin-sexualmoral/"
Alla litteraturkritiker som hittills recenserat boken kommer att bli historiskt utskrattade, hävdar MLDG. Alla. Även Jenny Högström på MLDG:s egen kultursida?
Det är ett schvungfullt narrativ som såklart kräver att hon blundar för det som motsäger det. Hon är vapendragare.
Men hon skriver samtidigt att hon tycker ungefär lika illa om Linda Skugges OnlyFans-period som om hennes prussiluska-period:
"Livslögn, den drift som mättar för stunden, bokens huvudperson som i små läckor motsäger sig själv och mellan raderna förtvivlat ropar på hjälp" -
det skulle eventuellt kunna beskrivas som just moralism och prudentlig småborgerlighet, vilja tala Skugge till rätta, matriarkalt, till skillnad från t.ex Jenny Högströms recension och andra som mer reservationslöst hyllat OnlyFans-aktiviteten osv.
Jag ska inte kommentera det här mer, möjligen påpeka att "förtvivlat ropar på hjälp" är... ja, vad ska man kalla det. Hönsvärme?
Jag skulle påminna om signatur om det inte var så att jag är jäkligt ambivalent till kulturdebattens energitjuvar - men det ÄR rätt intressant att se de här mekanismerna, också hur fort det går - om man sneglar på sociala medier en stund - att få folk att bortse från luckor i resonemang och sluta se vad som egentligen står där, för att det är medryckande
SvaraRaderaJo fan. Hon skriver att det är synd om Linda Skugge och att boken är ett rop på hjälp. Det skriver hon "som utbildad mentalsköterska och amatörpsykolog". Jättenedlåtande! Till skillnad från t.ex Aftonbladets recensent som var respektfull, Expressens som hurrade, Flamman som jämförde med Strindberg, Svenska Dagbladets som blev golvad. Allihop bigotta, och framtiden kommer skratta ut dem. Men det går hem ändå, för att folk i sociala medier är flockdjur som inte tänker så mycket.
SvaraRaderaMen skit nu i detta. If I may say so.
Zigge
Framtiden kanske är en amatörpsykolog och utbildad mentalskötare.
SvaraRaderaHon är ofattbart dum och inbilsk, en parodi. Men hon gör lapptäcken av grejer många vill höra och uppfattar som pep talk. För att det är tvärsäkert. "Livslögn". "Framtiden kommer att hånskratta". "Den här kvinnliga författarens texter uppmärksammas knappt längre" (kan man säga om väldigt många manliga författare också, det är egentligen rätt få författare som diskuteras på kultursidorna. När diskuterades Kjell Johansson senast?). "Kvinnor måste vara undergivna och tvätta mäns fötter".
SvaraRaderaAlltihop är floskler. Populära floskler.
För att framhäva sig själv måste hon ju då förtiga t.ex:
"Framför allt blir jag glad att det finns någon som hon i vår blodfattiga och bigotta värld och ser fram emot att följa nästa steg i detta vulkaniska liv, vad det än må bliva."
Där finns det ju inga krokodiltårar. I Högströms recension står det inget om livslögn och förtvivlat rop på hjälp, så man kan inte kalla Högström "patriarkalt formad kritiker som förblindas av själva ämnet, det ämne kvinnor helst inte ska prata högt om".
Det har pratats högt om det här ämnet länge.
De här maternaliserande anspråken på att vara galjonsfigur gör att MLDG sneglar hit och dit, talar nån till rätta ibland och klappar nån på huvudet ibland, och det är populärt. Ganska obegripligt, men hon har en position.
Vad framtiden kommer att säga om det där går inte att säga så säkert, men i samtiden, och det beror rätt mycket på sociala medier, sväljer folk det utan att titta efter så noga.
Eller populärt, hon drämmer ju till yngre feminister på ett uppblåst vis. När hon pressar in någon under sina vingars skugga är syftet att förhärliga sig själv, hon sneglar och stjäl lite här och där och är som en karikatyr av en självgod och korkad förtitalistbracka som lekte vänster på 70-talet och som tror det är ballt att göra fuck-off-tecken.
SvaraRaderaHåller helt med dig här. MLDG har ju samma värderingar som DN:s recensent och går om möjligt ännu längre än han - "livslögn" är en moralisk dom. Hon är ju lika negativ till sexskildringarna som han och för övrigt även DN:s Catia Hultqvist men vill givetvis inte framstå som småborgerlig - hon har varit en av Skugges kritiker och skriver i artikeln att hon avböjt när Skugge velat bli hennes vän på facebook, ännu ett exempel på den sanslöst låga nivån, i stil med syfilisbråket med Lundell. Nu vill hon av någon anledning rusa fram och ta Skugge i försvar - men mot vem egentligen? DN:s recensent som tycker samma sak som hon med reservation för att MLDG påstår sig tycka synd om Skugge, eller de mer analytiska recensionerna som haft reservationer men överlag har varit välvilliga, eller Birgitta Holm som menade att det är "litteratur som förändrar livet"?
SvaraRaderaAlexa
Åsa Beckmans gnälliga, utdragna, rekorderliga karaktärsmord på sin far som verkar få moraliskt MVG av kulturmedierna av nån anledning tyder väl på att "patriarkatets Sverige" lika gärna skulle kunna beskrivas som ett matriarkat som jagar med luddig hötjuga, så - tomma tunnor skramlar.
SvaraRaderaHon hade fördelar av att svansa och fjäska då och fördelar av att stycka honom till en benhög för hundar idag. Lärdomen man kan dra av detta är att den som har enorma fördelar av en far vars
SvaraRaderaböcker hon tycker är intetsägande, svåra, kanske rentav överskattade? - det antyds i allt hon skriver - han ”ANSÅGS språkligt vital och nyskapande” osv, det är faktiskt inte ens tänkbart att Åsa B flyger i taket av glädje av att läsa Erik Beckman, hon är en del av "den dikotoma tankelogiken" som systematiskt låtit kvinnor stå för fördumningen av kulturmedierna, är de inte dumma när de börjar ska de hyvlas ner), en Åsa B som för övrigt tycker att Strindberg är ”övervärderad”, (”lyckas till och med få den övervärderade Strindberg intressant” om Lagercrantz), och som sitter år efter år på en kulturredaktion där hon aldrig kunnat hamna utan sin farsa, och där hon inte borde kunna befinna sig -
vilken lärdom kan man dra mer än att krypande döttrar tycker synd om sig själva och vill få maximal användning av farsan samtidigt som de ger en spark åt konsten som sådan - och att hon utnyttjat honom för att genomdriva trivialitet och tankeskit, som passar kommersialisering bra, och nu måste hon försöka karaktärsmörda honom riktigt grundligt.
Ge nu inte Mattias Milder sparken från Operan. Det får inte vara förbehållet kvinnor att vara otrevliga med tomma provokationer för provokationens egen skull. Äkta ursinne och en bra röst är mycket värt.
SvaraRaderaExpressens krigskorrespondent är alltså inbäddad reporter när Ukraina angriper Ryssland. Det är att vara krigspropagandist, inte reporter. Det behöver man inte vara prorysk för att inse. Här ser man vad kollegialitet ställer till med - någon har sagt något plumpt till en "kollega", då reagerar köttklistret med ryggmärgen, men man ser också hur viktigt det är att undvika sociala medier, vilket jag tror kommer bli vanligare längre fram - det här är ju bara början.
SvaraRaderaDet var synd, han har redan fått sparken.
SvaraRaderaJag skulle kunna mystifiera - det penibla med att se in i framtiden är att det tvehövdade monstret än så länge bara ätit upp hälften av deras hjärnbark, det är enklare att utgå ifrån konstaterat faktum, ställa sig där och ta det kallt: det behöver varken vara skadeglädje eller medömkan. Det bara är, man slipper kvinnligheten, det är fullbordat och varken känslor eller rationalitet har något med saken att göra.
SvaraRaderaDet här är inte "antikonformism" och jag vet mycket väl vilka lagar som råder under krig, då räcker det inte med att få sparken utan man kan åka i fängelse för liknande yttranden. Inte naivitet, för den delen.
SvaraRadera"Postsovjetisk fantomsmärta" hos någon som växte upp i ett helt annat land? Kanske det, men jag har aldrig stuckit under stol med att tolkningsföreträdet ligger hos dem som inte är födda än. Medierna spelar den roll de brukar, de är per automatik krigshetsare. Så, en inbäddad expressenreporter på väg in i Ryssland är av samma sort som SvT-reportern som blev kåt av att få umgås med azovkillarna, och det är ingen infam metafor, det är bara att gå till arkiven och lyssna till flåset.
SvaraRadera
SvaraRaderaPunkt.
"Den dikotoma tankelogiken" - för min del menar jag att några av de bästa skribenter som stretar i motvind på kultursidorna - att det är motvind tror jag alla är överens om - är kvinnliga skribenter.
SvaraRaderaSen tycker jag nog lite synd om Åsa Beckman ändå. Även om det måste vara många kulturbarn som inte alls håller med om att boken "Kulturbarn" handlar om dem. Den fråga man ställer sig efter läsningen är om författare och kulturpersonligheter ens borde föda barn, och det kan nog inte ha varit meningen.
T.S Älgot
Ja det håller jag med om - några av de bästa är kvinnor.
RaderaTo generalize is to be an idiot, har någon sagt.
Det är inte det minsta synd om Åsa Beckman. Det är synd om många barn på många olika vis men knappast särskilt synd om "kulturbarn" som curlats fram av sina föräldrar.
RaderaLäs mig som om jag var en manlig skribent: strunta i huruvida jag har fuck boys och en trolovad eller inte.
SvaraRaderaSvårt att få den glada och verserade kvinnan i programmet om Neapel att gå ihop med ettersprutan här.
SvaraRaderaMycket kritik mot Åsa Beckman här, minsann. Dock hon kommer att
SvaraRaderauppträda i Maria Magdalena kyrka onsdag 1 okt 17.30. Och kanske
kommer hon då att bemöta sina många belackare ...
Nu har föredragit hållits. Knappt 20 minuter, fast 30 stod till buds.
RaderaOperasångarens utbrott mot reportern var ju inget konstigt, en krigskåt journalist kryper in under täcket med azov när de går in i Ryssland, det är klickbaittider givetvis men annars borde en tidning inte ligga bakom sånt. lika lite som SvT borde ha gjort hjälteporträtt av azov i solnedgången. Det är inte det som är att vara krigskorrespondent. om nu Expressentanten tror att "anständigt språk" kan försköna hennes egen tidnings cynism.
SvaraRaderaAh, det är autografjägarn, givetvis.
SvaraRaderaHöjdpunkten var ”dö för Sverige, invandrarjävlar” - nå, lite tillspetsat men inte mycket.
SvaraRaderaDet är en stor ära att bevittna värdegrundsrockaden.
Karl XII:s återkomst, åberopandet av gener och allianser i historien, obekymrat avdammande av idén om arvfiendskap på socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida (nu vill jag se tyska och franska ledarsidor lika tryggt och belåtet skriva om sin arvfiendskap), allt detta givetvis kopplat till att personer med invandrarbakgrund påstods vara mindre benägna att dö för Sverige, med reservation för att det faktiskt inte handlar om Sverige utan om utvidgningen - "var gränsen mellan öst och väst ska gå" som Carl Bildt uttryckte det i ett lite avmätt föredrag - ja, det var före Rysslands invasion.
Nå, en operasångare - Tosca råkar vara min favoritopera men det hör givetvis inte hit - uttrycker mycket stor vrede mot en expressenjournalist som följer med ukrainska nationalister in i Ryssland. En expressenjournalist uttrycker sig kollegialt, och operasångaren får sparken.
Varsågoda, c’est pas ma guerre.
Jag tror ändå att det kan vara på sin plats att påpeka att Expressen föregrep NATO:s klartecken när de sände en inbäddad reporter med ukrainsk militär in i Ryssland.
SvaraRaderaGlöm aldrig att ett inte ringa antal svenska ledarskribenter gick och hoppades på att Wagnergruppen skulle göra statskupp i Ryssland. Wagnergruppen.
SvaraRaderaDe leker och vill vara med och driva på utvecklingen.
SvaraRadera