Hittat en artikel som säger så mycket om Sverige.
Artikelförfattarna representerar synpunkter som finns i marginalen i den svenska debatten. Men i många andra europeiska länder torgför stora partier och betydelsefulla politiker liknande perspektiv. Det är på sätt vis bra att de kommer upp till ytan även i vårt land. Det gör det möjligt att bemöta argumenten och granska premisserna i deras resonemang, även när de är svaga och vaga.
Artikeln utgör ett svar på ett upprop - Nutidens hot kommer aldrig att bombas bort. Som nästan alla upprop är det en kompromiss, själv tycker jag att vissa formuleringar är mindre lyckade och fann intervjun med Margot Wallström i radio nyligen lättare att bejaka.
Men artikeln i Dagens Arena säger allt om hur konformismen till höger och vänster i Sverige samarbetar för att kväva yttrandefriheten.
"Det är på sätt och vis bra att de kommer upp till ytan".
Vilken inställning till yttrandefrihet och åsiktsfrihet röjer inte det.
Tyck som vi eller håll tyst och tänk för allt i världen inte själva, sätt er inte in i debatten i det konstiga utlandet, läs inte på, ställ inga svåra frågor, här ska råda samsyn.
Och hur provinsiellt det svenska etablissemanget fortfarande är.
"I många andra europeiska länder torgförs liknande perspektiv" - ja, men inte bara bland stora stora partier och betydelsefulla betydelsefulla politiker, utan även inom något som lite von obenaktigt brukar kallas den folkliga opinionen. Folk. Medborgare. Både till höger och vänster och inom det vaga mellantinget. Jag länkar inte till opinionsundersökningar, de går att leta upp. Svenska medier undviker att publicera dem, trots att de har med framtiden att göra. Jag har sett att någon försökt länka till dem i sociala medier, för att raskt slås ner av plakat och styva paroller.
Öppna debatter och konflikter i Europa får på sin höjd sippra in lite i Sverige för att kunna stävjas av grötmyndig vänster och krigsrusig höger.
Skribenten påpekar att det inte finns någon ledande företrädare för något svenskt riksdagsparti bland undertecknarna.
Tack för pekpinnen, demokratisk är den inte.
Det är tänkbart att en rätt stor procent svenskar håller med om väsentliga delar. De skulle kunna ta sig in i Riksdagen, om de ansåg att frågan var tillräckligt viktig och avgörande för deras barns framtid. De skulle kunna påverka sina egna partier. Att synpunkterna finns i marginalen i den svenska debatten behöver långtifrån betyda att de är marginella. Det kan baske mig vara precis tvärtom.
God söndag, på det hela taget.