Väst har givit Ukraina klartecken till en attack på den ryska flottan i Sevastopol. Men propagandaskräpet i svensk media försöker fortfarande göra gällande att NATO inte agerar i egenintresse?
Apropå din fråga Verutschkow så har såklart tystnaden inte med det att göra. Bloggen är ingen heltidssysselsättning. Jag hyser ingen respekt för utvidgningen (NATO:s utvidgning) och dess konsekvenser. Att Ukraina inte vill tillhöra rysk intressesfär är inget konstigt, mer oväntat att Västmakterna skulle gå så långt i "stöd" till exempelvis angrepp på Sevastopolflottan. Jag tror inte att någon nu levande kommer att få veta hur kriget mellan Öst och Väst kommer sluta, eller hur det märkliga EU-projektet kommer utvecklas, eller hur långt åt höger Europa kommer att gå, däremot kommer en djupgående mentalitetsförändring i Sverige att göra sig mer högröstad, och det blir värre när S kommer tillbaks eftersom de av många anses vara "mindre onda" och kan smyga igenom ännu mer repression. Men det kommer hända mycket i Sverige när man grundligt krossat knäskålarna på den svenska självbilden, och jag talar inte bara om högerns skadeglädje.
Känns lite som en tveksam analys att den väntade offensiven från Ukrainas sida kommer att vara sista chansen att driva tillbaks Ryssland från östra Ukraina och Krim - DN idag - för oavsett hur det går i vår/sommar kommer kriget inte ta slut. Hur mycket vapen som kommer fortsätta levereras handlar bl.a om vem som blir president i USA, men jag kan inte tänka mig att Europa som investerat så mycket i ukrainakriget skulle sluta leverera vapen om offensiven inte går bra. Löften från Väst har ju ändrats allteftersom, till en början talade man t.ex om ett återställande av gränserna före februari 2022, dvs inte inklusive Krim med den där liggande ryska flottan i Sevastopol. Vilken typ av vapen som ansågs ok att leverera har också successivt förskjutits. Att en misslyckad offensiv i vår skulle leda till stoppad vapenleverans ser jag som helt osannolikt. Särskilt som tanken med Ukrainakriget är att försvaga Ryssland med ett mer eller mindre lågintensivt krig som inte spiller utanför Ukrainas gränser. Skulle Väst låta Ryssland behålla östra Donbass och Krim, om Ukraina misslyckas med offensiven i vår? Tror jag absolut inte.
Det är ungefär 20 år sedan jag läste Mein Kampf och tolkade då det helt öppna talet om behovet av en stor lögn, som att Hitler talade om antisemitismen. Det är som sagt längesen jag läste den men mitt intryck då, var att Hitler inte var antisemit utan la sig till med konspirationsteorin som en stor lögn som skulle kunna blända och dra med sig alla människor som satt fast i sina små tarvliga livslögner. Det har väldigt lite med Putin och kriget i Ukraina att göra. De flesta bedömare verkar ense om att Putin trodde att den ryska armén skulle vara ganska välkommen och att ukrainska nationalister var en liten minoritet med visserligen stort inflytande, men att de skulle kunna oskadliggöras ganska snabbt. Det brukar bland annat förklaras med att Putin suttit isolerad under covid, är paranoid och bara träffar ja-sägare som säger det han vill höra. Att kalla invasionen i Ukraina "specialoperation" kan sägas vara självbedrägeri, lögn som är i stil med legitimeringarna av andra invasioner och tomt klingande krigspropaganda, det kan kallas skitdålig rysk underrättelsetjänst, överdrift av nazismens inflytande i Ukraina, underskattning av ukrainares vilja att bryta sig loss ur rysk intressesfär, men den stora lögnen som Hitler skrev om, är inte Putins härva av noja, självbedrägeri, smålögner och halvsanningar.
Att bl.a Tyskland och Sverige frångick regeln mot vapenexport till konflikthärdar beror till viss del på en ny EU-förordning, ska se om jag kan hitta den igen, att det skulle handla om plötslig generositet och empati är en halvsanning på ett gungfly. Jag tror kommande svenska generationer kommer vara oigenkännliga för dem som lever idag och det är ingen större idé att försöka rafsa fram sanning ur kaffesumpen men samlingen runt karl XII kommer troligen vara en del av det hela, i skolundervisningen. Jag tror att det kommer att röra sig på kontinenten, det kan verka konstigt för en del svenskar men det finns andra uppfattningar, man kan kalla dem rätt eller fel men annorlunda är de, och annorlunda är identifikationerna.
Den här (felaktiga) idén om att Hitler skulle ha varit jude, som används i antisemitiska konspirationsteorier, lär ha sitt ursprung i ett utpressningsbrev från Hitlers halvbror, han ville om jag inte minns fel ha pengar för att inte avslöja det. Himmler fick i uppdrag att släktforska åt Hitler. Norman Mailers sista roman, fascinerande historia, The Castle in the Forest, handlar om det där och är förstås en fiktiv och fantastisk historia men bygger på mycket research. Jag recenserade den i Aftonbladet en gång i tiden.
Något sånt har jag aldrig sagt och hur dumdryg jag än är skulle det förvåna mig om jag blev riktigt så förmäten, tala om för Ukraina att de bör förhandla - jag tycker det är jättelöjligt, när t.ex Greider och Gudrun Schyman säger eller halvsäger att Ukraina bör förhandla, för man har inte befogenheten att sitta här och säga så. Det är f.ö ingen som med säkerhet kan säga att förhandlingar skulle leda till det ena eller andra (till exempel kompromissfred, eller till att Ryssland återkom och tog hela Ukraina några år senare). Sverige är överhuvudtaget pinsamt i den här historian, både de yviga "värt att dö för"- och "borde förhandla". Sverige har varit slugt nog att hålla sig utanför krig i 200 år och jag gissar att vi kommer att vara krigsprofitörer även denna gång. Det jag säger och har sagt är väl på ett ungefär att Väst är genomsyrat av lögner, som t.ex när man tror eller låtsas tro att Ukraina ska kunna driva tillbaks den ryska svartahavsflottan från Sevastopol. En svensk journalist (hellre en smattrande fransk, tack) frågar "har ni fått tillräckligt med vapen för offensiven?" Det där som läckte från Pentagon om att USA inte tror att Ukraina kan lyckas med offensiven, måste ju vara någon form av offentlig hemlighet, jag tror faktiskt inte att någon i Väst på allvar tror att Ukraina ska kunna ta tillbaks Krim. Spel för gallerierna. Men jag tänker inte sälla mig till tomtgänget som vifsar med yttrandefriheten och säger förhandlingar.
Krocken mellan olika retoriska utspel - när svensk press hävdar att den kommande offensiven kan vara Ukrainas "sista chans", handlar det om att man anpassar sina utsagor efter vad man tror att USA kommer att besluta. En annan gång kan det heta att "segern måste vinnas på slagfältet hur mycket det än kostar och hur lång tid det än tar, och Sverige kommer att stå vid Ukrainas sida".
När Magdalena Andersson använder "osvenskt" som skällsord, är hon då övertygad nationalist/kulturrasist/BSS (med grumlig historieuppfattning eftersom det hon kallar osvenskt inte är speciellt ovanligt inom den här geografiska zonen) eller cyniker som kapar sd:s retorik? Tomt är det, i alla händelser. Att kalla något osvenskt är tomt. Ingen där. Och bl.a därför (i och med allt som kan rymmas i "osvenskt" och hur det kan användas auktoritärt) är det farligt.
Spel och dobbel som finansiering av politisk verksamhet, har inte riktigt haft det här klart för mig, är det lagligt att använda vadslagning och casino också?
Det har inte varit speciellt smart av politiker och opinionsbildare att hamra in att det inte finns något som är svenskt, pepparkakor är inte svenska för att kanel är importerat, Lucia är ett katolskt helgon, folksagorna är ofta från Mesopotamien (allt det där är visserligen sant och en särskild studie borde för övrigt göras om det inte redan gjorts i hur nationalromantiken fiskade upp folksagorna på 1800-talet och gjorde de goda blonda och de onda mörka: finns inget "ursprungligt" i det alls, men det har högst sannolikt fungerat som hjärntvätt). Allt det där är sant - men tonfallen. De nedlåtande tonfallen, nu ska vi uppfostra populasen för själva är vi färdigutbildade, kan allt, har bäst värderingar, osv. Apropå Klara Johanssons antisemitism - antisemitismen eller det antijudiska (inte alltid helt synonyma, det första är biologisk rasism medan det senare kan vara mer kulturell eller politisk rasism) är en konsekvens av kristendomen. Kristendomen är en kulturell appropriering av judendomen, eftersom den har mage att använda "Gamla Testamentet" som förband till Jesus. Vem den historiske Jesus än var kan man vara rätt säker på att han inte var Messias, och det var synnerligen klokt av de skriftlärda att misstro honom. Vidare var det högst sannolikt romarna och inte judarna som korsfäste Jesus. Vidare har allt som är hotfullt straffande och gudomligt mordiskt i "Gamla Testamentet" tolkats som en judisk gud, medan allt som är försonligt och kärleksfullt i GT har tolkats som ett förebud för det Nya testamentet, modernt och icke-judiskt. I Nya Testamentet har tvärtom allt hotfullt vrålande tolkats som en beklaglig rest av den judiske stamguden, medan det kärleksfulla har sett som ett framsteg mot den icke-våldsamma kristendomen. Allt det där är falskt. Men Jesus är inget problem, han avsåg inte att grunda en ny religion. Det är Paulus som med sitt bland religiöst lagda intellektuella oändligt populära förment milda påstående att man inte ska vara jude eller grek, same eller muslim, det låter ju antinationalistiskt och universellt.
Magdalena Anderssons "vi ska inte vara osvenska", är dock ett steg tillbaks från de universella anspråken som inte landar i ömsesidig tolerant multikulturalism, som visst kan funka alldeles utmärkt och bättre och roligare än assimilering till svenskhet baserad på spel och dobbel.
För övrigt: jag tror att det är bra att inte sätta idoler för mycket på piedestal, tydligen har U Knutson haft Klara Johansson som idol, till och med sett henne som en nära vän. Så hon tycker det är smärtsamt att upptäcka Klara Johanssons antisemitism. Däremot tycker hon inte att det var smärtsamt att Strindberg var antisemit. Därför att det var Strindberg, antagligen. Det är just Klara Johansson som varit en riktigt nära vän som avslöjat sig. Jag tror inte att det handlar om ett krav på kvinnor att vara föredömen, det påminner lite om hur svårsmält Tomas Manns En opolitisk mans dagbok var, för de här upphöjda (i det fallet manliga) kritiker som ville ha honom som förebild.
Eller snarare som spegel. "Jag ser på Tomas Mann och då ser jag det jag vill upptäcka hos mig själv, och som är överlägset och väsensskilt från det TM skriver i en opolitisk mans betraktelser, därför kan en opolitisk man betraktelser inte sägas handla det minsta om mig, inte ens avlägset".
Houllebecq är en platt författare. Minns att jag gillade Elementarpartiklarna fram till ungefär slutet, då den blev spekulativ, sexnegativismen blev tendentiös, men sen när jag gick tillbaks till den igen tyckte jag själva analogin med elementarpartiklar var långsökt och inte ens speciellt fyndig. Så inte bara slutet, hela boken var rätt billig. Därefter har jag börjat läsa några Houllebecqueböcker, men lagt dem ifrån mig: språket är för ointressant, det är spekulativt och simpelt. Sen har han väl visat sig vara äkta rasist också, och det är ju billigt, men det var det rent estetiska, som kan vara så svårt att påvisa, detta är riktigt dåligt, det är inte god underhållningslitteratur eller intressant spänningslitteratur, utan pretentiöst skräp med en agenda som lyser igenom. När ett ärende, en agenda lyser igenom är det troligen alltid dålig litteratur
Det går såklart inte att dra en skarp gräns mellan underhållningslitteratur och "seriös" litteratur, och att något är kommersiellt gångbart betyder inte att det är dåligt. Bara för att få det sagt. Och när jag sagt det säger jag, att Houllebecq är en dålig, dålig författare som fått status som fin och angelägen provocerande författare.
"Kom ihåg vem som sa det först" är ett kart. "Vad var det jag sa" är den ruttna nånting, något som gått från surt till ruttet utan att passera moget, osv bla bla bla.
Lyssnade faktiskt på ett helt förstamajtal igår utomhus och i realtid, Inte någon passionerad talare precis ...
Gick sedan en liten runda inne i City för att följa ett tåg där jag aldrig riktigt fick klart för mig hur långt vänsterut man stod. Trafikstöket inne i City gjorde det nog inte lättare för demonstranterna ...
Men jag gissar att det mesta gick att se på TV ...
Jag tror det kommer att bli bättre. När alla inser vilka jobb som inte kan ersättas med robotar, AI, kameror, blippmekanismer, så kommer status och löner att öka för de oersättliga. Men det kommer inte av sig självt, och jag tror inte facken är mycket att lita på idag. Det krävs vilda strejker. Sen är det faktiskt lite kul att se hur AI gör skitdåliga saker, som de där parodiska reklamfilmerna om pizza och öl. Men det är inte konstnärlig satir, så bra är det inte.
Intervju i SvD med en väldigt ung AI-forskare som tror att sjukdomar kommer att försvinna och alla jobb automatiseras. Vad ska man säga. En artificiell intelligens kombinerar grejer den matats med av människor och kan säkert ta fram ett resultat snabbare och effektivare i vissa fall, kanske t.o.m lösa medicinska problem, kanske ta fram strömlinjeformade stories om människor matar den med intriger, typer och lite bildspråk kanske, den kommer kanske kunna lura folk som är mycket ute på nätet (haha! vi som slopat vår smartphone och kör med dumbphone är och förblir antagligen mer svårlurade!) men den föreställning vissa har att mänsklig kontakt kan avskaffas, att robotar kan bli så finkalibrerade att de tar hand om barn, sjuka och gamla utan att det blir tvång och misshandel av det, eller att konstnärligt intressanta saker kan tas fram utan själ, inte nog med att det är en dystopi i sig, det är inte ens möjligt. Inte ens krig kommer att avskaffas med AI. Slakten som pågår på många håll kommer inte avskaffas av AI. Apropå ingenting, väldigt stark bulgarisk film på SvT Play, Min far och jag. Den hade aldrig kunnat göras av en AI, även om en människa matat den med vissa beståndsdelar hade det inte kunnat komma ut ett levande resultat. För att det ska komma fram ett levande resultat, krävs människor som levt, har erfarenheter av sorg och humor osv. Matas en AI med minnen, erfarenheter, osv, och kombinerar dem, är det fortfarande mänskliga minnen och erfarenheter, och vad ai:n då är bra för är oklart, om det inte är för att få "resultatet" att framstå som mer mekaniskt eller onaturligt. Självklarheter.
Påminner om denna urusla "Beatles-låt", som en så kallad artificiell intelligens tog fram efter att ha blivit matad med Beatles-låtar. Sämre än så här kan det knappast bli, och hade det blivit bra hade det ju ändå varit Beatles förtjänst.
Tillbaks till Lavrov en stund. "Wise Jewish people say that the most ardent anti-Semites are usually Jews", sa Lavrov enligt BBC. Vad skulle det kunna tänkas bottna i, om något alls? Kanske Johannes Pfefferkorn, om man byter ut antisemitism mot antijudaism, han var konvertit till katolicismen och ville bränna en massa judiska böcker. Kanske Paulus? Och möjligen judiska anti-sionister, vilket inte heller är detsamma som antisemitism, som Victor Klemperer, också konvertit (till protestantismen), han var väldigt mycket emot sionismen. Ibland anklagas fredsvänner i Israel för att vara antijudiska, och ibland anklagas Freud för att vara antijudisk, för att han skrev den fascinerande Moses och monoteismen.
I och för sig inte konstigt att idén om att vara ett utvalt folk sticker i ögonen, och när det sent på jorden uppstod en riskabel mix av västerländsk kolonialism och förakt för araber och muslimer, europeiskt behov av att betala av en gigantisk moralisk skuld, och så Rotschild, bankiren, så uppstod ny tragik.
"Osvenskt" skulle förstås vara ett farligt tillmäle även om det fanns en mer fix svensk identitet (låt oss säga att neutralitet och alliansfrihet var riktigt, riktigt svenska, mer svenska än Karl XII, så skulle det ändå skorra illa att använda "osvenskt" mot NATO-anslutning och liknande - det påminner om skällsordet antiamerikanskt). Nu är det farligt i kraft av sin tomhet. I kraft av att det kan användas hur som helst när det passar. T.ex mot ensamstående somaliska mammor eller mot bärande av kippa.
Noréns resonemang om Israel/Palestinakonflikten har ändå karaktären av ett gungfly - han skriver ungefär att palestinierna måste förstå att Europas skuld mot judarna är så gigantiskt, att palestinierna bör sympatisera med sionismen. Men då hoppar han över konkretionen, mycket bokstavligen kommer amerikanska judar och tar palestiniers hem. Hur skulle det kunna väcka sympati?
Stig Larssons självbiografi var nästan oväntat motbjudande, med Horace Engdahl som hänger över hans axel och vill veta mer. Ruttet och äcklande. Hur han lierar sig med en kriminell och bidrar till att driva dennes flickvän till självmord, stämplar henne som hora för att hon glatt och oskyldigt visat en tatuering på magen: det är det gamla vanliga komplexet, män som förför många tror sig därigenom bevisa att alla kvinnor är horor. Så, det bästa med den är kanske att den är dålig reklam för knark. Och lustigt nog, DN kultur har tidigare varit lite i uthängningstagen mot SL, men just den boken av alla vidrigheter hamnade på deras kritikertopplista. Jag vet varför eftersom jag ser in i alla mainstreamkulturmäns huvuden.
Jättemånga ryska judar har ju flytt till Israel, om jag nu inte missförstått nåt så har många av dem inte mycket judiskt påbrå men har blivit offer för förföljelse eftersom det kan räcka med att någon hade en judisk farfar för att drabbas av antisemitism. De flydde från pogromer i Ryssland och senare från Sovjetunionen. Putin bad om ursäkt för Lavrovs uttalande och blev som jag fattat det snabbt förlåten från officiellt håll i Israel, jag tror det här med etnicitet är under omförhandling,
"Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och de kommunala företagens arbetsgivarorganisation Sobona har kommit överens med fackförbunden som organiserar arbetare inom kommuner och regioner i frågan om den omdebatterade dygnsvilan.
Parterna har kommit överens om att arbetsgivare inom samhällsviktig verksamhet kan ansöka om dispens om att låta medarbetare arbeta upp till 24 timmar per dygn."
Började på den estniska filmen Duktig liten flicka, men fick snabbt problem med troperna - om de nu kallas troper inom filmvetenskapen? Flickan som ska hämta sin nalle i huset de flyttat från är inspirerad av Ferrantes flickor som ska hämta en docka hos camorrabossen (vilket hos Ferrante är skildrat på ett totalt onapoletanskt sätt, ok det är en melodram utan anspråk på realism men den har inte den napoletanska kulturens gåtfullhet och turbulens), och övertydligheten är genant, ond sovjetisk kvinna, stackars estnisk mamma: det där är nåt som hade kunnat tas fram av en AI. Men jag slutade i ärlighetens namn titta rätt tidigt, ska det vara melodram vill jag ha kraftigare färgsättning - så det kanske var ok längre fram. Politisk melodram är inte alltid så dumt, Tosca t.ex
Att tänka bort monarkin är verkligen inte som att "tänka bort Rembrandt, Platon, Shakespeare, Mozart". osammanhängande resonemang av den konservative Poirier-Martinsson. Finns mycket litteratur från äldre tider vars seder och lagar inte är aktuella längre men som åtminstone jag inte tänker bort. Monarkin är rutten, maskstungen. Spetälsk. Den används för att manipulera folk, som nu med Karl XII:s återkomst, för övrigt - Madame Bovarys beundran för aristokratin, mästerligt skildrad. Om det anses snobbigt att förakta dem som beundrar kungligheter, får jag väl säga att de är ömkansvärda i stället. Känns det bättre? Men det värsta är ändå kultursides-vi:et: skribenter som vi:ar vågar inte tala för sig själva, använder pluralis majestatis (i dubbel bemärkelse kan man säga)
Björn Ranelids låt Mirakel, om någon minns - den utgör ett svar på en av mina böcker, i synnerhet framåt slutet av en av mina böcker. Det går att säga med säkerhet.
Vilket kulturpronomen är värst: vi eller du? Det här borde ägnas en studie: det närgångna du:andet, riktas inte det oftare till kvinnor? Tyckte Ebba Witts riviga "ni är inte Edith Södergrans väninna" (eller hur det nu stod) var rätt skönt, men det beror på att jag ogillar det ömsinta duandet, oavsett om det riktar sig till Ulrike Meinhof, Valerie Solanas eller Edith Södergran, det är lite som om duaren tänker "du borde ha fått mer käääärlek", och i vissa fall (Meinhof, Solanas) ett slags förgullning, du var ändå bara en stackars kvinna på något sätt.
"Vi" duggar det tätt av, jag blir förskräckt den dag jag känner igen mig i deras vi, än har det nog inte hänt. Här går det så långt att man befarar att det handlar om en psykos -
"Att vi låter dem vara viktigare i våra liv än, säg, det belgiska eller norska kungahuset. Men bryr oss, det gör vi. Som vi gör."
Vad är det för tvångsanslutning till kafferep på en kultursida, av alla ställen?
Jag har svårt för Heidegger för att han har tagit på sig uppdraget att ställa till med oreda i skallen, under besvärjande former. Det är irrationell suggestion, har inget med tänkande att göra, inget fel med irrationell suggestion i sig men det bör då kanske inte kallas filosofi, och det går inte att tänka bort att han var nazist. Om Platon kan man såklart tänka "jag håller inte alltid med", inte heller Platon ska ägnas den echaufferade kult som Heidegger blir omfamnad med, men dialogerna och den sokratiska metoden stimulerar tänkande.
När Åkesson målar upp "mångkultur" som förtryck av "Folket", är det en variant av Hitlers stora lögn. Samtidigt som S övertagit sd:s retorik, och Magdalena Andersson talar om "osvenskt" och Sveriges själ som är i fara, helt enkelt plankat från amerikansk debatt, och blåser upp till strid kring lotterifrågan, medan de låtit bli Tidöavtalet. En ren makt- och intressefråga för S, alltså. Klart situationen i Sverige är farlig. Samtidigt har högern fått en massa svepskäl (kriget i Ukraina är ett svepskäl för den slutgiltiga amerikaniseringen av Sverige, och inget annat än ett svepskäl) för att äntligen börja nagga allemansrätten i kanterna.
Svenska politiker har varken koll eller heder, men det de har är dyrkan av USA. Nästa Vietnamkrig eller Irakkrig är det sannolikt att Sverige är med, i en eller annan form, och den sannolikheten blir inte mindre av att vi står utanför NATO, Afghanistankriget och Libyenkriget var också kolonialkrig, och där bidrog även Sverige.
Martin Aagård från Aftonbladet gav dig en känga samma dag i SvD också. "Det personliga blir patetiskt". Men han nämner inte att han är nära vän med en del herrar... Och så utnämner han Maria Sveland till good feminist och god politisk litteratur... :-D
"Inte direkt purung", vad är det för skitprat. Jag har aldrig varit yngre. Råkade läsa min flashbacktråd, sen jag skippade offentligheten är det inte så mycket angrepp, men nån som tror att en bok vartannat år är något att eftersträva när det berättarindustriella komplexet gör armkrok med en så gott som stendöd kulturell offentlighet. Nenne, de vet inte ens vilken tradition jag mer eller mindre kommer ur. Det är inte socialrealismen och inte den agendastyrda litteraturen.
Läste den länkade artikeln "Författarna i centrum i nutida bokbråk". Vinkeln: att det inte är litteraturen som står i centrum idag, utan författarna. Som en del av massmedialiseringen av författarrollen. Skandalen som ett sätt att sälja böcker. Finns det något du ångrar, något du tycker att du borde ha gjort annorlunda? Det är enorm skillnad, verkligen som natt och dag, att gå från debatten om din bok till boken. Annan fråga: du skrev om kulturprofilen men avfärdades som galen. "Litteraturprofilen" som är på tapeten idag - ny "kulturprofil"? Håller etablissemanget honom om ryggen på samma sätt som kulturprofilen hölls om ryggen 2007? Guillou och GW Persson angrep Unni Drougge för att försvara deras agent och kompis. Känns som ett mönster...
Ingen aning. "Litteraturprofilen" ringde mig 2001 när Pompeji kom och sa: "Jag ska göra dig till miljonär!" Jag använde det för att få igång Bonniers utlandsavdelning. Något jag borde gjort annorlunda - jag tackade nej till kanske hälften av intervjuförfrågningarna, kanske borde ha tackat nej till fler.
"Säg bara att ni har hittat på allt och därmed jämnt."
Anna-Lena Laurén i DN om Schulman, Tikkanen och Knausgård. Hade kunnat nämna åtminstone någon kvinnlig författare, t.ex Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande.
"Gestaltning" är ett vagt begrepp, det används ofta som synonym för fingering, fiktion. Det är väldigt oklart vad som menas, men används lite slappt ibland i recensioner - "saknar gestaltning". Någon föreslog att det borde överges till förmån för form, och det är mycket bättre, man kan diskutera ett litterärt verks form utan att ha en uppsättning mer eller mindre godtyckliga stereotyper som anses böra ingå i "gestaltning".
"Jag har hittat på allt" - vilken bekväm lögn, helgarderad, alla vet att det inte kan vara sant men berövas möjligheten att ifrågasätta somt och inte annat.
Te Deum-scenen i Tosca är magnifik, skillnaden mot Ranelids Mirakel-schlager är en skillnad i medvetenhet hos upphovsmännen (och kvalitet såklart, det hänger ihop)
Brittiska journalister är piggare än svenska, vore det inte för BBC hade allmänheten inte vetat att en ukrainsk brigad tränat i Sverige. Det är ju barn och ungdomar som får ta över den här förändringen så småningom, jag tippar att Karl XII kommer att framställas som hjältekonung i skolorna om några år eller kanske decennier. Vilket hade framstått som fascistiskt när jag gick i plugget. Så snabbt svänger mentalitetspendeln. Strindbergsfejden som nämndes i den artikel Anonym länkade till handlade som bekant bl.a om hans attack på Karl XII, man ska inte överdriva hans radikalitet (rasismen är extremt otäck, det finns värre saker än antisemitismen som ploppat ut ur hans penna, han kan förvisso ha motsagt sig själv på annat håll inte vet jag, har inte lusläst allt). Jaha, och så har DN tagit på sig uppdraget att skapa förtroende för politiken. Uppfostran snarare än den upplysning de stoltserar med. Det parlamentariska systemet är inget för mig, jag skulle nästan tro att det är på upphällningen - alliansfriheten är f.ö äldre än det politiska system vi har idag, kan det ena (nästan) ändras över en natt kan väl det andra. V är populistiskt, deras retorik låter som flärpar. Men jag har ändå en rätt ljus framtidssyn - det kommer hända saker, just nu är många passiva och uppfattar livet som meningslöst, tacka fan för det, det handlar bl.a om tomheten i munvädret, när Magdalena Andersson talar om Sveriges själ vet alla att hon bluffar, det handlar på sin höjd om lotteri. Men jag är helt övertygad om att förändringens vindar kommer på sikt, de kommer inte ovanifrån, utan det är de unga, jag skulle säga de som föds nu eller inom ett eller ett par decennier, de kommer göra sig av med meningslösheten.
som sagt inte överdriva Strindbergs radikalitet, hans angrepp på Ellen Key var väl inte direkt piggt och vaket heller, men samtiden går i reaktionär riktning, både Strindberg till mötes på de punkter han var unken, typ Somali Towns, och åt motsatt håll, stretar iväg ifrån den progressive Strindberg (till att omfamna krigarkungen)
Inte särskilt misstänksam mot svenska militärer i sig, man hade gärna kunnat låta bli att rusta ner försvaret, så hade det inte blivit nödvändigt att i panik damma av fetischen arvfiendskap på Aftonbladets ledarsida. Man hade framförallt bort avstå från out of area operations, Afghanistankriget var inte en fredsbevarande insats utan ett deltagande ett i krig. Högst impopulärt bland medborgarna om jag inte missminner mig. För att tjata. Men: det är en stor nåd att tillhöra en generation svensk jättekrängning från Olle Adolphsons frusna mellankrigsorkester
Jag träffade en italiensk översättare härförleden, något yngre än jag, som berättade att när han gick i skolan fick de lära sig att den svenska neutraliteten och alliansfriheten var djupt rotade, mer eller mindre en del av folksjälen, och att de var bra inte bara för Sverige utan för stabiliteten och freden i Europa.
Kina försöker medla, det lär som vanligt gå ut på att Ukraina avstår från Krim och Donbass. Ungefär det Frankrike vill också tror jag. Möjligen Tyskland, knappast Polen.
NATO vill ha 4000 svenska soldater av Sverige, såg jag någonstans. Legosoldater alltså. Det är nu (allra senast) som medvetna föräldrar ska avråda sina ungdomar från att göra värnplikt. "Frivillighet" var man ska placeras kommer nämligen försvinna i ett töcken.
en varning till Ryssland, för att uttrycka det milt (det var ju USA som fällde bomben), ett påpekande att Japans kapitulation består, och muskelspänning inför Kina.
Sverige ska bli NATO:s "uppmarschområde", enligt DN. Mycket mer långtgående och omfattande än vad som framgick när ansökan sändes in. Man kan notera också att Butja används fortfarande för att höja motivationen i Europa, dvs det beskrivs som typiskt för kriget i Ukraina, inte ett avsteg beroende på en befälhavares eller ett förbands urspårning. Det beskrivs som kännetecknande även för kriget i Donbass och det kommande Krimkriget.
Beslutet att göra Sverige till uppmarschområde har förstås inget med demokrati att göra, det fattades sannolikt innan ett par partier skrev om sina partiprogram och Riksdagen hade sin skenomrösning, men nu är det så listigt formulerat att Sverige måste med i NATO för att medborgarna ska få en chans till insyn i hur humankapitalet kommer att användas. Magdalena Anderssons arroganta "förklara för svenska folket"... dvs förankra redan fattade beslut, och sedan dränka svenskarna med propaganda.
Jag tror inte motståndet mot NATO kommer att öka av de här nya uppgifterna, snarare tvärtom - att ställas inför ett faktum som inte går att förändra, leder hos de flesta till insikten att det gör ondare att spjärna emot knivspetsen än att låta kniven sjunka in. Man skulle kunna be våra politruker att åtminstone ha den goda smaken att inte kalla det demokrati, det är nämligen helt självklart att Nato-omröstningen i Riksdagen var en skenomröstning, men det vore likvärdigt med att be dem erkänna att det handlar om en ödesdiger upptrappning i stället för ett försvar.
Kvinnomisshandel förvandlas till en prosecco att avnjuta med lagom retsam cynism. Vrede är vad överklassen tycker är mest tarvligt, det är lätt för en psykopat att fibbla lite med fingrarna och hoppas att någon blir driftkucku.
Fruktansvärt äcklig gubbe - ja, Horace Engdahl är en fruktansvärt äcklig gubbe. Men att demonstrera utanför Akademien - då rycker det bara lite i näsvingen, känslan av överlägsenhet och föraktet för "massan" växer, det är bara att vänta ut det i vetskap om att några kvinnor faller bort, psykopaten sitter kvar och nya kvinnor tillkommer.
Har du ens läst Engdahls senaste föraktfullheter, Anonym? Alltid bra att ifrågasätta avsky, särskilt i JVVF-tider, rebellmode och så vidare. Men om man inte ser vad Horace Engdahl gör i den där artikeln, har man fått sina ögon uthackade. Nåt föräldrauppror från min sida handlar det inte om, jag älskar mina föräldrar.
Jag skulle tacka nej till Akademien även om Engdahl låg under jord, det handlar om en lång rad saker, bl.a att monarkin måste avskaffas, men att det sitter en skit som använt sin position för att skydda vänner och spotta på kvinnor som blivit utsatta för övergrepp, i Sverige av alla tomma icke-länder, det är nog i sig. Jag tycker de ska välja in Maria Schottenius, så kan hon gå runt och göra lap dance.
En sarkastisk skål för kvinnan. Det är exakt det där som är patriarkatet (och besynnerligt nog är kulturen fortfarande patriarkal, trots att den kulturella offentligheten snarast domineras av kvinnor idag): några kvinnor faller bort, andra tillkommer, skål för kvinnan.
Allt det där är oviktigt för den som inte fäster någon vikt vid den kulturella offentligheten. Det är lappri. Men den arroganta indoktrineringen och maktdemonstrationen kan ju alltid undgå någon stackare. G7-mötet i Hiroshima och Sverige som uppmarschområde är en annan och samtidig symbolik och verklighet.
Guillous och GW:s påhopp på Unni Drougge var såklart korrupta, och en del av systemet. Jag gissar att "litteraturprofilen" är en ny "kulturprofil", och att det rör sig om liknande misär för dem som råkar illa ut, men det är bara en gissning från min sida. Jag tror i alla fall inte att särskilt mycket förändrats i kulturen. Att jag inte kunde stödja den massmediala delen av metoo berodde bl.a på att där uppstod en ny skenhelighet. Kunde inte bejaka Gardet eller metoo i sociala medier oreserverat heller eftersom det blev något mekaniskt förenklat över det.
Pengar, position och kvinnoförakt fortsätter skörda triumfer, ibland på ett brutalt vis och ibland på ett avmätt - att det går mode i upprördhet och att opinionen svajar när den styrs av tidningsredaktioner och opinionsbildare som anpassar tonfall efter vindarna, absolut inget nytt med det. Det finns också en kommersiell logik, en massmedielogik, som följer linjen "uthängning" - "upprättelse", det handlar givetvis om att göra allt till en snackis, ungefär det där som Anonyms länkade artikel däruppe handlade om.
Ge inte upp, för allt i världen. Tänkte lite på dig när jag läste DN igår. Jag är ett fan och därmed "jävig", älskar Myggor och tigrar. Den är konstig, flamboyant, clairvoyant, kantig, sackar ibland och då skriver du att den är en lågmäld skitkorv. Tyckte det var störtskönt när Ulrika Knutson påminde om den när den av nån anledning var ONÄMNBAR under Forum/Akademibråket. Jag håller på dig. Jag gillar när du går för långt och när du är ynklig. Du vågar grejer jag aldrig hade vågat och sätter nästan livet till på kuppen. Men jo, i alla fall: läste Åsa Beckman igår. En till hyllning av Knausgård, som hon ser som föregångare till Norén och Lundell. Tveksamt rent tidsmässigt. Hur som helst är det inget snack om narcissism och självupptagenhet:
"Typiskt manlig megalomani? Jag är inte så säker. Jag undrar om min kvinnliga författarvän tänkt på att Knausgård har triggat också kvinnorna. Johanna Ekström brakade 2016 iväg med 800 sidor ”Dagbok 1996-2002” och i vår har Marianne Lindberg De Geer gett ut ”Faktiskt tyvärr”, tredje delen i sitt dagboksprojekt som hittills utgör närapå 1 500 sidor." https://www.dn.se/kultur/asa-beckman-hur-manga-timmar-av-mitt-liv-tycker-karl-ove-knausgard-att-han-ar-vard/?
Är det Knausgård som triggat dem? Inte vet jag. Det vet nog inte Åsa Beckman heller. Tycker att det är nåt som goofar med kronologin, din bok stämplades ju som narcissistisk och den är förstås onämnbar i DN (fast jag kan sätta en slant på att den inspirerade Knausgård).
Ville mest titta in och säga heja. Ja, Horace Engdahls artikel om kränkta kvinnors prosecco beskyddare var skenhelig och motbjudande. Tjakloff på dig.
Jag blev glad. Apropå Knausgård: det är tre saker som jag tycker är trista med böckerna. Det ena är de långrandiga vardagliga beskrivningarna. Det andra är att hans tankegångar är så grunda, banala. Det finns många böcker med tankegångar, tjocka böcker fulla med tankar, det är inget nytt, det finns att jämföra med, och Knausgårds tankar håller inte måttet. Det här ser alla intellektuella. Åsa Beckman ser det självklart inte. Det tredje är kvasi-andligheten. Klibbigt. Det som kallas new age kan vara bra, Knausgårds andlighet är bara sliskig. Sen tycker jag inte att porträttet av den f.d hustrun är ok. Jag tycker absolut att man kan diskutera moral, böckers moral och omoral, bara för att man diskuterar det betyder det inte att man yrkar på censur. Knausgårds skildring av sin exfru är som den är, det verkligt avslöjande är att låtsasfeminister inte reagerar. Det förekom inte tillstymmelsen till moraldebatt. Får man lämna ut någon på det här sättet? Det diskuterades inte, trots skändligheterna. Det förekom ingen sanningsdebatt. Kan det här vara sant? Nej, det godtogs som sant rakt av. Det förekom ingen narcissismdebatt. Inget om att autofiktion är samhällets urspårning i självupptagenhet osv osv. Inget sånt. Tvärtom. Knausgård var "det återfunna jaget" (eller rentav det återupprättade jaget).
Hon utbringar en skål för kvinnan, i slutet av artikeln. Genom att slå fast (på tvivelaktig grund) att kvinnan skriver i den store Knausgårds skugga, det är Knausgård som lärt kvinnan ta plats. Det är parodiskt, men Åsa Beckman är nu också parodisk.
Jag har inte läst hennes dagböcker. DN och inte minst Å Beckman gick ut hårt med Knausgårdlansering, det är med andra ord en prestigegrej att få honom att framstå som "också kvinnornas" föregångare. Det är narcissism. Men också kvinnlig manschauvinism, det är väldigt viktigt för en del etablissemangskvinnor att vakta kanon. I all hafs, ha en rälig forts. på söndagen
"ett urtaget hjärta som dinglar på sin krok": det var trots allt inte riktigt lika mycket hån mot självbiografiskt skrivande på Strindbergs tid. Kan nämna en hatartikel där det stod något om att autofiktiva författare var grisar som förblödde - jag kommer nu inte ihåg den exakta ordalydelsen, artikeln illustrerades av en rad foton på författare som skrivit självbiografiskt, skribenten var en facebook-kung, och fick givetvis en massa medhåll, självbiografiskt skrivande var egotrippat, hybris, det var blödande grisar som fick skylla sig själva, och så vidare. Knausgård var inte med bland de uthängda, jag var det givetvis eftersom jag representerade samhällets individualistiska urartning på den tiden. Sånt här är vardag i sociala medier, det är egentligen inte hatet i sig som är värst, alla offentliga personer blir både omtyckta och hatade av personer de inte känner, och som inte läst deras böcker om det rör sig om författare, utan det att få exemplifiera girighet, exhibitionism, och en allmänt negativ samhällsutveckling - jag minns att jag bl.a jämfördes med Johan Stael von Holstein i en annan artikel, det var mycket godtyckligt allihop och handlade varken om mig eller min bok. Det här måste raderas ut ur historien, eftersom hela kärringgänget (jo jag säger fula ord och kvinnorna var nog ändå i majoritet bland dem som var framme och sparkade) skulle kunna flockas runt manliga författare. Rätt typiskt att såna råttor sedan säger att männen är förebilder för kvinnor som "tar plats".
Nu blev det som att jag beklagade mig igen! Det ska jag inte göra, jag vet att det är en älskad bok, alla kan inte ta den till sig och det är all right, men den där kombon dumhet och falskhet som förekommer bland DN:s högsvansade kvinnor är så att säga störande. Inget fel i megalomani, Noréns dagböcker är helt ok och han har gott omdöme också.
För övrigt har det blivit en industri - en "persona non grata"-industri, då personer som blivit kritiserade ska "tas in i värmen" igen (Federley, Margaux och vad de kan heta). Det handlar om att det massmediala utrymmet ska fyllas, och på kuppen ska allt förfuskas - typ proseccoskiten.
Att näpsa en av alla dessa väninnor, med att Knausgård har lärt kvinnorna att ta plats. Hatar jag Åsa Beckman? Ja gud ja, om det går att förbjuda någon att läsa ens böcker, så gör jag det.
Det intressanta är den strukturella segheten - för min del övertygad om att det kommer att förbli en evighetsmaskin, det som brukar kallas att uppfinna hjulet igen: patriarkatet sitter såklart djupt i mainstreampsyket, en del tycker att det är gott och naturligt att det är så, men mediefeminister, som just gjort karriär på feminism och inget annat (verkligen inget annat, det är lite tragedikomedin i det hela), bör egentligen inte tycka att det är en naturlag, eller något som bör stadfästas. Ändå är det precis det här som är den strukturella segheten: manliga författare som beskrivs som banbrytare, och universella, kvinnliga som antingen ses som kvinnolitteratur av lägre rang - eller som männens efterföljare och de första ur det andra könet som "tagit plats". Med jämna mellanrum kommer det då dyka upp artiklar i stil med "varför finns det inga kvinnliga förebilder?" Det måste vara nytt, alltså nylanseringar av kvinnliga författare, varje kvinna bör vara den första. Åsa B har ju också klagat nyligen på att det är för många kvinnliga författare, genomskinligt att hon nu låtsas att de hon dubbar som första kvinnor, svansande i Knausgårds efterföljd, bra för att trycka till sin ouppfostrade "väninna", plötsligt inte är ett hot mot patriarkatet. Samtidigt smuttar Horace Engdahl på sin prosecco med orubbat förakt. Mig kan man skita i eftersom jag hellre blir styckmördad än nämnd av såna där litteraturteknokrater, men kulturlögnerna förleder ju läsare
Agneta Pleijel, Natalja Ginsburg, Ingeborg Bachman, Victoria Benedictsson, Annie Ernaux. Bara ett axplock personliga favoriter. Ingen av dessa kvinnliga författare kan rimligen ha "triggats av Knausgård". Dina böcker har jag faktiskt inte läst. Misstänker att de är för extrema för min smak. Åsa Beckmans artikel är ett exempel på samtidens närsynthet. Den snäva utblicken, bristen på historiskt perspektiv. Jag håller också med dig om att det finns en tendens att glömma bort kvinnliga författare, eller sortera dem för sig. Tydligen även bland feminister ;-) Jag har aldrig kommenterat här tidigare men fick för mig att jag skulle våga mig på det. Svensklärare - inte svenskalärare
Den är bra! Kvinnan är väldigt märklig! Svår att förstå! Boken handlar om destruktiva och våldsamma förhållanden. Väldigt suggestivt skriven! Obehaglig! Men fascinerande
Mest "fruktansvärt äcklig gubbe" som kan upplevas som åldersrasism och varför inte sexism? Kan en man kunna säga något motsvarande om en kvinna utan att det blev ett ramaskri?
Det finns en kulturjournalistisk logik som går ut på renodlad namedropping - en kritiker befäster sin position genom att namedroppa - vilka som väljs ut och vilka som inte gör det handlar om strikt utomlitterära faktorer, fingret i luften, det kan då röra sig om rena massmedieaspekter som "ta plats", som om "ta plats" och "ta för sig" plötsligt hade ett egenintresse. Kritiker och i synnerhet i Stockholmspressen vill gärna vara först med att upptäcka det monumentalt stora, det är en fjäder i hatten för en kritiker att lansera sista skriket eller den som ställer alla andra i skuggan (en återkommande figur ända sedan åtminstone 90-talet: kritikern skriver att samtidslitteraturen är ointressant, men DET HÄR bryter av och lämnar alla andra långt bakom sig. Samma kritiker kan upprepa proceduren något år senare - glömma sina tidigare positiva omdömen och lansera en ny författare som är ett undantag från regeln om den ointressanta litteraturen. DN kultur är en maktinstitution och de pushar för sina egna, nu senast handlar det ju om den intensiva DN-lanseringen av Knausgård, det var inte bara sådär att en kritiker gillade Min Kamp utan det var en lansering, det här är hästen vi satsar på. Inget konstigt då att Åsa Beckman tar en sur kvinnlig författare som fräser ouppfostrat i örat - tar henne i örat men för all del fräser ouppfostrat i örat också - och nyper till med att Knausgård triggat kvinnliga författare också. DN:s prestige och det litterära patriarkatet är räddat, sen kan Åsa Beckman kanske drämma till nån kvinnlig debutant som hon tycker fått för bra kritik, i stora tidningen, eftersom det är viktigt att hålla räfst och rättarting.
Ja det är väl det där också, det är ingen nidbild, avsikten kanske man inte ska uttala sig om men den mottas inte som karikatyrisk eller färgad av en turbulent frustration eller ilska utan som en förträfflig äkta mans kärleksfulla trötthet på sin galna fru. Alltså det är så jävla äckligt, det äckliga är ärtblissemanget,
Jag är fäst vid den här bilden som togs av mitt ressällskap i ett oöverlagt ögonblick, Rom betyder mycket för mig, sen ser den ju väldigt späd och drömsk ut också, alltid kan det lura nån och reta upp någon annan (så, lite frånvänd narcissism, men aldrig aldrig mer tour de fårskalle!)
Alex Schulmans skildring påminner om Liza Marklunds Gömda och Stieg Larssons Millenniumtrilogi, ett slags kommersialiserad feminism eller vad man ska kalla det. Klichéer. Sen har ju Sverige en tradition av antikatolicism också, och att försköna Lagercrantz är ett bra sätt att smörja Schottenius.
Samtidsmentalitetspsykologi, fascinerande eftersom utgångspunkten är att göra sig av med oönskade egenskaper (en aggressivitet som påstås göra skribentens dotter rädd för honom, inte säkert att det stämmer men det är ett av skribentens påståenden, ett motiv för att börja gräva); identifiera det dåliga arvet (morfar, en figur som inte ligger i tiden, särskilt inte i DN-samtiden), och samtidigt försköna en tidig älskare till mormor, vilken görs om till entydig romantiker (vilket han enligt vittnesmål inte ska ha varit, snarare en tvetydig metoo-kandidat), osv osv.
Anonym: han kan ju ha varit koleriker ibland och snäll ibland, jag vet väldigt lite om Sven Stolpe, men jag känner igen taskig litteratur när jag ser den. I och för sig inget emot melodramer i sig
"Självbiografins återkomst är inte alls oväntad, snarast nödvändig - oavsett om man betraktar den som ett nödvändigt ont, eller som en genre med egen rätt. Epoken genomgår stora mentalitetsförändringar och då är självrannsakan naturlig. Någonstans i en intervju jämförde jag vår tid med brytningstiden efter den franska revolutionen, med andra ord Napoleontiden, kejsardömet och i viss utsträckning restaurationen, då det kom en ström av självbiografier i Frankrike."
Ärligt talat tycker jag Noréns dagböcker är rätt långtråkiga, eller: ja han skriver givetvis bra, avskalat, precist, realistiskt om vardagen, han är oftast träffsäker i sin kritik av den kulturella offentligheten, och det skulle inte falla mig in att säga att utgivningen är onödig, eller att han tar för stor plats. Men det är inte min grej, om jag får använda ett typiskt generation X-uttryck (född 1965 klarar jag mig undan att placeras i boomer-generationen, gränsen brukar dras 1964). Det som står där står där, finns inte mycket utrymme för tolkningar, det bara är. Kanske kan kallas socialrealism. Och det är inte fel. Men jag tycker det blir stumt i längden.
"Hälsan tycker bättre om att kroppen dansar än skriver" skrev Lichtenberg. Fast jag dansade fram den skenande planeten, kunde inte låta bli, direkt efter att ha skrivit ett stycke måste jag dansa. Mindre ord och mer rörelse tack
Var är ryssarna? De borde ha nått Visby ringmur om man skulle tro brådskan som var. Ann Linde har sagt att turkiska soldater ska slåss mot ryska i Sverige. Hon och övriga globaliserade politiker har ett fascinerande von oben-perspektiv med militärindustriella pjäser, varav en (Biden) trillade omkull nyss, men det är inte de som ror så att svetten - och så vidare.
Finland är ju så gediget i jämförelse ärligt talat! Jag råkade se en snutt på TV igår där man talade om att Finland har skyddsrum för sina medborgare. Till och med krav på att nybyggnationer har skyddsrum. Den kunniga och sakliga personen som uttalade sig sade, att när de nu har en granne som fattar radikala beslut (tror det var så raffinerat han uttryckte det) måste de se till att förbereda sig.
Det här ska jämföras med något jag börjar tro att jag drömt, för när jag googlar likuppsamlingsplatser dyker inte den svenska biskopen med kräklan i luften pigga grinet och sängkammarblicken upp, jag vet visserligen att jag inte drömt det eftersom jag har mycket klar verklighetsuppfattning men hittar det inte igen. Rubriken var att svenskar ska förbereda sig för krig, det handlade inte om skyddsrum utan om likuppsamlingsplatser, och illustrationen var en sprängkåt präst.
Det ska även jämföras med svenska politikers "what's in it for us", kan vi tjäna en hacka på det, kan vi skaffa oss dominans i Östersjöområdet, kan vi sälja både mer vapen och svenska värnpliktiga? Svenska politikers och mediers gruppvåldtäkt på det svenska psyket är diametralt annorlunda från den finska attityden, det har helt enkelt inte med varandra att göra på något plan.
obs det är inte överstelöjtnanter som avgör vad som är folkrättsbrott, eller slår fast vem som gjort vad innan det är klarlagt. SvT är för snabba med att låta experter uttala sig tvärsäkert.
"Kan ha gett upp tanken på Krim När den ryska fullskaliga invasionen inleddes och delar av Cherson intogs, fyllde Ryssland Krimkanalen med vatten. Den torrlades för åtta år sedan av Ukraina, för att stoppa tillgången till sötvatten på den då nyligen annekterade Krimhalvön.
Då Kachovka-dammen nu brustit, får Krim problem med sin sötvattentillgång igen, vilket drabbar både jordbruk och industri, enligt Peter Lindén.
– Man skulle kunna se det som ett led i att Ryssland förstår att de inte kommer kunna hålla Krim. För det blir outhärdligt utan sötvatten, säger Peter Lindén."
Förlåt? Är inte det här önsketänkande?
Ryssarna skulle alltså ha låtit Kachovka-dammen brista, för att de tänker överge Krim. Det här tror jag är så långsökt att det gränsar till desinformation. Det man vet hittills är att båda sidor skyller på varandra, och att båda sidor kan ha ett intresse i att dammen brister, men att Ukraina har mer att vinna på det. Det kan vara ett led i återerövring av Krim. Det kan förstås också vara som experterna säger, att det var Ryssland som sprängde den för att försvåra Ukrainas offensiv.
Det återstår att se om NATO-experter fortsätter kalla det ett folkrättsbrott, om det skulle visa sig att det var Ukraina som låg bakom.
det viktigaste skolämnet måste bli retorik, argumentationsanalys och mediekritik. Det är såna grejer vuxenvärlden måste skänka barn och ungdomar som en verktygslåda, så att de inte blir passiva mottagare av desinformation och mediekampanjer, eftersom det är deras kött det gäller.
Funderar lite på om det inte kan kallas krigsbrott även att strypa vattentillförseln, som Ukraina alltså gjorde tidigare, eftersom det slår mot civila. Även ukrainska civila blir det ju då eftersom Krim formellt tillhörde ukraina och det var en blandad befolkning som bodde där.
Klart att det ungefär lika gärna kan vara Ryssland som ligger bakom sprängningen av dammen, men det är ju inte klargjort ännu.
Svenskar som bara läser svenska medier har inte susningen av en chans att ta ställning till det som händer. Ber om ursäkt för snobberiet.
Men det är intressant att se hur svajiga principerna är, lite som om krigets lagar, folkrätt, etik, osv, helt avgörs av hur mycket man satsat på den ena sidan, givetvis väldigt få krigsreportrar på plats (kanske inga i det här skedet) och åtminstone tidigare publicerade svenska tidningar uttalanden från officiellt ukrainskt håll som om de vore objektiva nyheter. Någonstans i bakgrunden finns en otroligt effektiv ukrainsk pr-strategi.
OM det visar sig att sprängningen av dammen var en del av en ukrainsk strategi för att försvåra för ryssarna på Krim, kommer det snabbt döpas om till genialisk taktik, inte rysk brutalitet.
Något i stil med brända jordens taktik, alltså. Ryssarna har insett att slaget om Krim är förlorat, därför saboterar de så mycket som möjligt för att industrin, jordbruket på Krim ska drabbas maximalt, och ukrainarna inte kunna dra nytta av dem om de återerövrar ön.
Lumpet att anspela på rödsprängdhet men jag undrar ibland om inte de här analyserna kommer till under fylleri.
Jag tror inte att Ryssland ser slaget om Krim som förlorat, det låter mer som något som skulle kunna komma från ukrainas propagandaministerium, låter otroligt osannolikt.
Zelensky vill fortfarande att omvärlden, i första hand NATO, ingriper med egna styrkor. Från och med tidigt under invasionen ville han att NATO stängde av luftrummet, en risk NATO inte var beredd att ta och troligen inte är nu heller. Han gör det han ska som Ukrainas president. Ukraina har bestämt sig för att återerövra Krim, och hittills har även sånt som Väst tidigare tyckte var en röd linje (från början sa man att gränserna februari 2021 skulle återställas men senare har Ukraina fått klartecken för återerövring av Krim; från början tvekade man att leverera tunga vapensystem men det har successivt ändrats, tidigare ville man inte godta ukrainska attacker på mål inne i Ryssland, men nu ser man mellan fingrarna på det - i svenska medier syns uttalanden som att det här får Ryssland vänja sig vid, de får smaka på sin egen medicin osv). Alltså en successiv förskjutning.
Men risken är att Väst tröttnar eller tycker Ukraina går för långt eller att det blir för dyrt, det har det förstås varit länge, och då och då kommer signaler från USA att det är något man inte är helt nöjd med, eller att man inte tror att Ukraina kommer att lyckas ta tillbaks Östra Ukraina inklusive Krim.
Ukrainsk retorik är självfallet avsedd att övertala Väst att öka stödet och allra helst ge sig in i kriget självt. Ett sätt att få NATO att ingripa vore om man kunde visa att det handlade om folkmord. Jag tror inte att det bedöms som folkmord, det är (förlåt en kylig kommentar) för få civila som dött, det finns kriterier för när något karakteriseras folkmord och jag tror inte att några oberoende bedömare anser att det är det. NATO skulle nog ändå inte ge sig in med egna styrkor, även om det bedömdes som folkmord.
Nu talar Zelensky om ekocid. En svensk ingenjör har varit med och ta fram en kalkyl åt Ukraina över vad som skulle hända om dammen sprängdes, det var för två månader sedan. Han tror nu att det är Ryssland som sprängt den. Han kan förstås inte veta.
Ett sammanträffande kanske men överstelöjtnand Lindéns analys är identisk med Zelenskys:
"– Faktumet att Ryssland avsiktligt sprängt dammen, som försörjer Krim med vatten, indikerar att de ryska ockupanterna insett att de måste fly även från Krim, säger presidenten."
Jag tror egentligen att detta är pep talk, vet inte om det finns andra indikationer på att Ryssland tänker släppa ifrån sig Krim, annars är det avsett att höja ukrainarnas stridsmoral och propagera för fortsatt stöd från Väst.
Polen och Baltikum kan bli de första NATO-länder som skickar egna trupper. NATO:s fd generalsekreterare är Zelenskys nära rådgivare, han säger polackerna länge varnat om "den sanna ryska mentaliteten" (SvD idag).
Essentialism kopplat till kultur/etnicitet (i Sverige talas även om rysk DNA, uttalat biologisk rasism). Det är samma grej som när antisemiter talar om den sanna judiska mentaliteten. Den rasistiska tropen dyker upp då och då bland dem som kopplar Zelenskys judiskhet till globalism, ljugande och girighet (bara sett det på flashback då och då, det är vanligare med regelrätt rysshat och rasism mot ryssar).
Det är ett svenskt proxykrig mot Ryssland. Fyra ukrainska kompanier och hundratals soldater har utbildats i Sverige, inför kommande Krimkrig.
Någon oberoende utredning av vem som sprängde dammen tror jag inte att det kommer att bli - och om det var Ukraina har NATO redan investerat så mycket i det här kriget att det skulle mörkas eller döpas om till "kreativ krigföring".
Det här handlar om ett krig mellan Öst och Väst, och tanken är att åsamka Ryssland maximal skada.
Det är såpass mycket propaganda i farten och det är ju inte mitt krig, den ena sidan förskönas och rysshatet är så urbota dumt, Washington bullets idealiseras och svensk krigsprofit har krönts av en gammal krigarkung, så jag tror att det inom säg ett halvår kommer bli så att jag tar ställning för Ryssland. Att Ukraina kommer att vinna kriget definitivt i år, som någon av experterna sa nyligen, har jag svårt att tro, liksom jag har svårt att tro att de redan nu bestämt sig för att släppa ifrån sig Krim, som Zelenskys/svenska försvarsmaktens version lyder. Det handlar om utvidgningen. NATO:s utvidgning.
Funderar lite på varför tanken att ryssar skulle vara arvfiender aldrig ens snuddat vid mig, men gud vad är det dom skriver, reagerar jag, var har de fått det ifrån, och det är ju klart att det måste vara från lumpen. Jag kan inte komma ihåg något sånt tal från min familj heller, grejen är kanske den att min pappa gjorde inte heller lumpen, han hade haft TBC och fick frisedel. Och jag har inga bröder. Det finns alltså ingen tradition i min familj av att ha lärt sig skjuta ryssar. Och för mig är det så att ryssar är ett intressant folk som jag ångrar att jag inte passade på att lära känna närmare när möjligheten fanns, den enda kontakt jag har egentligen var en afton med Mariana Alexej och hennes kompisar när jag bröt mot reglerna i Leningrad och hade en spännande afton på den ryska sidan av restaurangen och de försökte få med mig därifrån, jag hade inga jeans men de hörde sig för om jag hade något annat att sälja. Hon var den enda som kunde engelska och försökte mixa ihop mig med en jättesnygg kille med karakteristiskt höga kindknotor och sneda blå ögon, när jag sa nej sa hon och blinkade: "You and me?" Jag tycker det var dumt att Krusse gav bort Krim till Ukraina, det här kriget handlar om Krim och kontrollen över Svarta havet.
Många svenska uttalanden är bokstavliga upprepningar av Ukrainsk propaganda: "kriget måste vinnas på slagfältet" (Iulia Tymosjenko), "Ukrainarna slåss för allas vår frihet" (Zelensky) och nu senast en svensk överstelöjtnant som har fått det någonstans ifrån, att sprängningen av dammen betyder att ryssarna insett att de måste ge upp Krim.
Hyfsat övertygad om att dammsprängningen utgjorde Ukrainas "false flag"-inledning på motoffensiven. Bl.a för att retoriken runtikring verkade uttänkt i förväg. T.ex det listiga att det skulle vara brända jordens taktik från Ryssland.
Nej, jag är inte på Ukrainas sida. Och per automatik då, inte heller på Sveriges.
Sveriges deltagande i Ukrainakriget föregår ju NATO-inträdet. Det medför (minst) tre saker: nödvändighet för svenska medier att rätta sig efter de nya parollerna ("kriget måste vinnas på slagfältet", "Krimkriget är vårt krig" osv), utlokalisering av försvarsmakten inte till Afghanistan den här gången utan till utvidgningens utkant, och att Sveriges tidigare roll (meningslös eller fruktbar) som medlare och dess rykte (tvivelaktigt) som urbergsfredligt, är puts väck.
Men jag hade inte inte riktigt tänkt på att en spridning av kriget skulle kunna gå till på det sätt NATO:s fd generalsekreterare föreslår, dvs att vissa av NATO:s medlemmar går in i det. Polen har rustat till tänderna och enligt Rasmusson skulle de kunna gå in med trupper i Ukraina.
Hur man gör för att lyssna på dem som försöker övertala en i stället för att stänga av öronen (det har nog de flesta gjort vid det här laget, enligt den där konstiga DN/IPSO-enkäten fanns inte ens krigsrisk med på listan över vad som gjorde folk deprimerade inför framtiden), för att inte överlåta alla bedömningar, beslut, hemliga möten vapenkontrakt till de svajande politikerna, men inte heller landa i oreflekterat anti anti.
Cherson hade tidigare rätt mycket prorysk befolkning, om jag inte minns fel nu var det där Zelenskys fd barndomsvän säkerhetschefen som han gav sparken var guvernör eller något åt det hållet, och tillsammans med några andra faktorer tycker jag att det också pekar mot att det var Ukraina. Oavsett vilket: NATO och EU är inte objektiva källor, lika lite som Zelensky. En svensk överstelöjtnant bedömer inte om det är folkrättsbrott, han har helt enkelt inte den befogenheten, särskilt inte precis efteråt innan det ens undersökts. Svenska medier brister, om och om igen. Det beror på att de sysslar med propaganda.
Det finns ju en gammal klyscha om svenskar också, die dumme Schweden, det verkar vara motstridiga uppgifter om var det kommer ifrån - efter enkel googling tycks två motstridiga teorier vanligast: det ena att det härstammar från 30-åriga kriget då svenska soldater uppfattades som lättlurade i Tyskland, det andra att det är en faktoid och aldrig använts i Tyskland, bara i Sverige. Men uttrycket flimrade förbi i bakhuvudet apropå den svenske ingenjören som tagit fram en kalkyl över konsekvenser om dammen i Nova K skulle brista, bland annat då att Cherson skulle översvämmas, det var för två månader sedan. Sedan kommer då sådana här märkliga uttalanden om att det tyder på att Ryssland insett att de måste släppa ifrån sig Krim. Och det är en svensk överstelöjtnant som helt enkelt upprepar det Ukrainas propagandaministerium tagit fram.
Och DN återger en snutt som släppts av Ukrainas säkerhetstjänst på Twitter. En grundregel är annars vara att man ska vara skeptisk mot propaganda och risken för desinformation. Vad är journalistik, jo t.ex krigsreportrar på plats, och att rapportera om vad oberoende bedömare anser och tror. Samt "Ukraina hävdar", Ryssland hävdar". De är faktiskt sjuka i huvudet, men det beror på att Sverige deltar i kriget i Ukraina.
De är pr-genier, det skulle aldrig ha levererats så tunga vapen och satsats så miljarder om de inte varit det. Bland annat är det ukrainsk pr-byrå som tagit fram bildspråket med Sagan om ringen, orcher, Mordor osv. Den arrangerade bilden med den omkullvälta barnvagnen som associerade till Pansarkryssaren Potemkin. Nä alla bilder är inte arrangerade, men vissa är det. En tidning i Finland blev tvungen att avpublicera artiklar som visade sig vara ukrainsk desinformation. PR-snillen. De har ju också väldigt mycket hjälp av svenskar, EU, NATO, och amerikaner, ingenjörer, IT-experter osv.
Jag kan tänka mig att det utanför Europa kan undras över att det finns så enorma summor pengar att satsa på just Ukraina, samtidigt som Europa så gott som stänger sina gränser för utomeuropéer.
DN:s ledare fortsätter jämförelsen med det andra världskriget, igår spekulerade man i att motoffensiven kan bli Dagen D. Syftet är att förstärka bilden av att ukrainarna slåss för hela Europa, och att Rysslands ambitioner är av Hitlerstorlek, både sett till viljan att expandera geografiskt och till graden av ideologisk och reell ondska. Det är en hyperbol. Fast kanske inte ens medveten. Dagen D är visserligen en blek metafor också. I vilket fall är det otillständigt och cyniskt att uppmana ukrainarna att återerövra Krim, utan att vara beredd att offra en enda skinnslamsa själv.
Det som har kallats varningar för Ryssland, före invasionen, bland annat från polskt håll men även svenskt, kan även beskrivas som krigshets. Det som kallas naivt, t.ex Tyskland, kan beskrivas som ett sätt att undvika krig.
Den här artikeln är konstig - Sveriges natoinsökan är inskickad och medierna i stort har varit överväldigande positiva till NATO-inträdet. Alla större tidningars ledarsidor förespråkade det, två större partier gjorde helomvändningar, osv. Lisa Bjurwald har såklart rätt i att ta ställning för NATO och Ukraina, men det fåtal röster som varit kritiska mot NATO har ju knappast dominerat medierna. Kan det vara ett behov av att få känna att man slår ur ett underläge, även inrikespolitiskt och massmedialt så att säga, som gör att varken politiska partier, mediehus eller opinionssiffror i ryggen inger känslan av att tillhöra the moral majority? Det har gått för mycket mode i outsiderskap, underdogskap, osv. Det finns inget egenvärde i att vara en avvikande röst, så hon kunde egentligen andas ut och vara glad åt medvinden. Det är Turkiet som hindrar NATO-inträdet, inte NATO-motståndet i Sverige. De NATO-kritiska rösterna präglas av empatilöshet, bristande solidaritet och historielöshet, menar hon. Det handlar alltså inte om olika analyser, utan det handlar om att NATO-motståndare är okunniga och okänsliga. Ärthjärna.
Vänta nu, det kallas väl att slå in öppna dörrar. Eller skjuta med kanon på småsparvar. Däremot är det tänkbart att hon har rätt i att NATO-opinionen inte är så djupt förankrad i fölk. Det gick häpnadsväckande snabbt ju, och kanske inte så många artiklar om Ryssland som serieförövare och Europas storhet.
Bjurwald har SÄPO, Försvarsmakten, medierna, NATO och MUST i ryggen, det kan man kalla empati och solidaritet i övermått. Marsipanrosen Karl XII kröner historiens återkomst. Det var ett tag sedan MSB och MUST varnade för ryska påverkanskampanjer, öppna och dolda, de dolda kräver en energisk sökmotor av kognitiv och perceptiv natur, medan de öppna brukar handla om att det talas om svensk NATO-process i rysk TV.
"Thomas Nilsson vill inte gå in på om anti-Nato-demonstrationerna på senare tid är exempel på opinionsyttringar som myndigheterna misstänker är drivna av främmande makt, men han hävdar att det finns flera exempel på påverkansförsök av både öppen och dold karaktär." https://www.svt.se/nyheter/inrikes/must-ryssland-forsoker-paverka-sveriges-nato-process
Ryssland försöker påverka Sveriges NATO-process - hm, jag trodde det var Turkiet.
De allierade samarbetade med maffian på Sicilien och camorran i Neapel, det sägs att det var amerikanska soldater som först kallade Luigi Giuliano "Lovigino".
Victor Malm har SÄPO, NATO, Försvarsmakten, MUST, MSB, Staten, Kapitalet, Mediehusen, det militärindustriella komplexet och USA:s nuvarande president i ryggen när han angriper två skribenter - och ett självrättfärdigt tonfall, när han stigmatiserar två resonemang: det ena är att varna för utvecklingen, det är enligt Expressens kulturchef ett dåligt sätt att försvara en bok. Det andra är att ha mage att påstå att det är lågt i tak för debatten i Sverige. Det senare är helt sant, det pågår en annan typ av diskussion i andra länder. Det förra lutar jag åt att det är överdrivet - Sverige kommer att förbli krigsprofitör och inget annat.
Det skulle inte funka på något sätt. För det första: Iulia Tymosjenko har sagt att Ukraina måste återerövra ockuperade områden och att något vapenstillestånd eller några förhandlingar inte är att tänka på. Om hon är en konkurrent till Zelensky eller om de är ense på det hela taget vet jag inte, jag vet överhuvudtaget ingenting om ukrainsk inrikespolitik, vilka partier det är Zelensky har förbjudit, om det var nödvändigt att förbjuda dem eftersom de faktiskt var på invasionsmaktens sida (Sverige skulle inte heller vara någon "liberal demokrati" om det blev krig), eller om han har förbjudit partier som vill ha vapenstillestånd. Bara för att börja där, någonstans, en blind fläck som gör det omöjligt att skriva en debattartikel. Hur elakt det än låter tycker jag att det är löjligt när någon här i Sverige säger att Ukraina måste förhandla. Som Gudrun Schyman. Lika löjligt som när svenskar upprepar Iulia Tymosjenkos ord om att kriget måste vinnas på slagfältet. Det är jävluskt jävla löjligt.
NATO:s medlemsländer oeniga om att ge Ukraina genväg till medlemskap. Zelensky anklagar NATO för obeslutsamhet och menar att de bör snabba på processen. (Le Monde)
202 kommentarer:
1 – 200 av 202 Nyare› Senaste»2 månaders uppehåll med bloggandet. Var det av respekt för 1-årsdagen ?
Jag vet inte men det kan nog ha börjat så.
Törnrosasömn, vad är det för jävla skitprat på SvT.
Klart det handlar om en eskalering, men NATO/USA är medskyldiga.
Väst har givit Ukraina klartecken till en attack på den ryska flottan i Sevastopol. Men propagandaskräpet i svensk media försöker fortfarande göra gällande att NATO inte agerar i egenintresse?
Lite uppiggande att höra om Göran Perssons grannfejd. Rätt åt honom, hoppas det slutar illa.
Apropå din fråga Verutschkow så har såklart tystnaden inte med det att göra. Bloggen är ingen heltidssysselsättning. Jag hyser ingen respekt för utvidgningen (NATO:s utvidgning) och dess konsekvenser. Att Ukraina inte vill tillhöra rysk intressesfär är inget konstigt, mer oväntat att Västmakterna skulle gå så långt i "stöd" till exempelvis angrepp på Sevastopolflottan. Jag tror inte att någon nu levande kommer att få veta hur kriget mellan Öst och Väst kommer sluta, eller hur det märkliga EU-projektet kommer utvecklas, eller hur långt åt höger Europa kommer att gå, däremot kommer en djupgående mentalitetsförändring i Sverige att göra sig mer högröstad, och det blir värre när S kommer tillbaks eftersom de av många anses vara "mindre onda" och kan smyga igenom ännu mer repression. Men det kommer hända mycket i Sverige när man grundligt krossat knäskålarna på den svenska självbilden, och jag talar inte bara om högerns skadeglädje.
Känns lite som en tveksam analys att den väntade offensiven från Ukrainas sida kommer att vara sista chansen att driva tillbaks Ryssland från östra Ukraina och Krim - DN idag - för oavsett hur det går i vår/sommar kommer kriget inte ta slut. Hur mycket vapen som kommer fortsätta levereras handlar bl.a om vem som blir president i USA, men jag kan inte tänka mig att Europa som investerat så mycket i ukrainakriget skulle sluta leverera vapen om offensiven inte går bra.
Löften från Väst har ju ändrats allteftersom, till en början talade man t.ex om ett återställande av gränserna före februari 2022, dvs inte inklusive Krim med den där liggande ryska flottan i Sevastopol. Vilken typ av vapen som ansågs ok att leverera har också successivt förskjutits. Att en misslyckad offensiv i vår skulle leda till stoppad vapenleverans ser jag som helt osannolikt. Särskilt som tanken med Ukrainakriget är att försvaga Ryssland med ett mer eller mindre lågintensivt krig som inte spiller utanför Ukrainas gränser. Skulle Väst låta Ryssland behålla östra Donbass och Krim, om Ukraina misslyckas med offensiven i vår? Tror jag absolut inte.
Det är ungefär 20 år sedan jag läste Mein Kampf och tolkade då det helt öppna talet om behovet av en stor lögn, som att Hitler talade om antisemitismen. Det är som sagt längesen jag läste den men mitt intryck då, var att Hitler inte var antisemit utan la sig till med konspirationsteorin som en stor lögn som skulle kunna blända och dra med sig alla människor som satt fast i sina små tarvliga livslögner. Det har väldigt lite med Putin och kriget i Ukraina att göra. De flesta bedömare verkar ense om att Putin trodde att den ryska armén skulle vara ganska välkommen och att ukrainska nationalister var en liten minoritet med visserligen stort inflytande, men att de skulle kunna oskadliggöras ganska snabbt. Det brukar bland annat förklaras med att Putin suttit isolerad under covid, är paranoid och bara träffar ja-sägare som säger det han vill höra. Att kalla invasionen i Ukraina "specialoperation" kan sägas vara självbedrägeri, lögn som är i stil med legitimeringarna av andra invasioner och tomt klingande krigspropaganda, det kan kallas skitdålig rysk underrättelsetjänst, överdrift av nazismens inflytande i Ukraina, underskattning av ukrainares vilja att bryta sig loss ur rysk intressesfär, men den stora lögnen som Hitler skrev om, är inte Putins härva av noja, självbedrägeri, smålögner och halvsanningar.
Jag tror inte att Biden hade gangstersprattlat på det där sättet om han velat lugna ner situationen.
Att bl.a Tyskland och Sverige frångick regeln mot vapenexport till konflikthärdar beror till viss del på en ny EU-förordning, ska se om jag kan hitta den igen, att det skulle handla om plötslig generositet och empati är en halvsanning på ett gungfly.
Jag tror kommande svenska generationer kommer vara oigenkännliga för dem som lever idag och det är ingen större idé att försöka rafsa fram sanning ur kaffesumpen men samlingen runt karl XII kommer troligen vara en del av det hela, i skolundervisningen.
Jag tror att det kommer att röra sig på kontinenten, det kan verka konstigt för en del svenskar men det finns andra uppfattningar, man kan kalla dem rätt eller fel men annorlunda är de, och annorlunda är identifikationerna.
Den här (felaktiga) idén om att Hitler skulle ha varit jude, som används i antisemitiska konspirationsteorier, lär ha sitt ursprung i ett utpressningsbrev från Hitlers halvbror, han ville om jag inte minns fel ha pengar för att inte avslöja det. Himmler fick i uppdrag att släktforska åt Hitler. Norman Mailers sista roman, fascinerande historia, The Castle in the Forest, handlar om det där och är förstås en fiktiv och fantastisk historia men bygger på mycket research. Jag recenserade den i Aftonbladet en gång i tiden.
"I could be wrong, but" (lär Lavrov ha sagt, enligt BBC). Japp, han hade fel.
Spionage sker från bägge sidor, ja, och kan mycket väl gynna freden.
Passa på och se Spionen som kom in från kylan, SvT Play,den som inte gjort det
Lite trista kvinnostereotyper, de två bibliotekarierna utgår ifrån osv osv.
Kort sagt: du vill att Ukraina förhandlar med Ryssland.
Något sånt har jag aldrig sagt och hur dumdryg jag än är skulle det förvåna mig om jag blev riktigt så förmäten, tala om för Ukraina att de bör förhandla - jag tycker det är jättelöjligt, när t.ex Greider och Gudrun Schyman säger eller halvsäger att Ukraina bör förhandla, för man har inte befogenheten att sitta här och säga så. Det är f.ö ingen som med säkerhet kan säga att förhandlingar skulle leda till det ena eller andra (till exempel kompromissfred, eller till att Ryssland återkom och tog hela Ukraina några år senare). Sverige är överhuvudtaget pinsamt i den här historian, både de yviga "värt att dö för"- och "borde förhandla". Sverige har varit slugt nog att hålla sig utanför krig i 200 år och jag gissar att vi kommer att vara krigsprofitörer även denna gång. Det jag säger och har sagt är väl på ett ungefär att Väst är genomsyrat av lögner, som t.ex när man tror eller låtsas tro att Ukraina ska kunna driva tillbaks den ryska svartahavsflottan från Sevastopol. En svensk journalist (hellre en smattrande fransk, tack) frågar "har ni fått tillräckligt med vapen för offensiven?"
Det där som läckte från Pentagon om att USA inte tror att Ukraina kan lyckas med offensiven, måste ju vara någon form av offentlig hemlighet, jag tror faktiskt inte att någon i Väst på allvar tror att Ukraina ska kunna ta tillbaks Krim. Spel för gallerierna. Men jag tänker inte sälla mig till tomtgänget som vifsar med yttrandefriheten och säger förhandlingar.
Richard Schwarz artikel var intressant men jag tror han har fel i att det handlar om det ryska imperiets undergång.
Krocken mellan olika retoriska utspel - när svensk press hävdar att den kommande offensiven kan vara Ukrainas "sista chans", handlar det om att man anpassar sina utsagor efter vad man tror att USA kommer att besluta. En annan gång kan det heta att "segern måste vinnas på slagfältet hur mycket det än kostar och hur lång tid det än tar, och Sverige kommer att stå vid Ukrainas sida".
Tyckte om att se och höra Malin Persson Giolito i TV4 i förmiddags, allvarsam och t.o.m sorgsen.
När Magdalena Andersson använder "osvenskt" som skällsord, är hon då övertygad nationalist/kulturrasist/BSS (med grumlig historieuppfattning eftersom det hon kallar osvenskt inte är speciellt ovanligt inom den här geografiska zonen) eller cyniker som kapar sd:s retorik? Tomt är det, i alla händelser. Att kalla något osvenskt är tomt. Ingen där. Och bl.a därför (i och med allt som kan rymmas i "osvenskt" och hur det kan användas auktoritärt) är det farligt.
Kombinationen lotteri och partipolitik påminner om camorra.
Spel och dobbel som finansiering av politisk verksamhet, har inte riktigt haft det här klart för mig, är det lagligt att använda vadslagning och casino också?
Det har inte varit speciellt smart av politiker och opinionsbildare att hamra in att det inte finns något som är svenskt, pepparkakor är inte svenska för att kanel är importerat, Lucia är ett katolskt helgon, folksagorna är ofta från Mesopotamien (allt det där är visserligen sant och en särskild studie borde för övrigt göras om det inte redan gjorts i hur nationalromantiken fiskade upp folksagorna på 1800-talet och gjorde de goda blonda och de onda mörka: finns inget "ursprungligt" i det alls, men det har högst sannolikt fungerat som hjärntvätt). Allt det där är sant - men tonfallen. De nedlåtande tonfallen, nu ska vi uppfostra populasen för själva är vi färdigutbildade, kan allt, har bäst värderingar, osv.
Apropå Klara Johanssons antisemitism - antisemitismen eller det antijudiska (inte alltid helt synonyma, det första är biologisk rasism medan det senare kan vara mer kulturell eller politisk rasism) är en konsekvens av kristendomen. Kristendomen är en kulturell appropriering av judendomen, eftersom den har mage att använda "Gamla Testamentet" som förband till Jesus. Vem den historiske Jesus än var kan man vara rätt säker på att han inte var Messias, och det var synnerligen klokt av de skriftlärda att misstro honom. Vidare var det högst sannolikt romarna och inte judarna som korsfäste Jesus. Vidare har allt som är hotfullt straffande och gudomligt mordiskt i "Gamla Testamentet" tolkats som en judisk gud, medan allt som är försonligt och kärleksfullt i GT har tolkats som ett förebud för det Nya testamentet, modernt och icke-judiskt.
I Nya Testamentet har tvärtom allt hotfullt vrålande tolkats som en beklaglig rest av den judiske stamguden, medan det kärleksfulla har sett som ett framsteg mot den icke-våldsamma kristendomen. Allt det där är falskt. Men Jesus är inget problem, han avsåg inte att grunda en ny religion. Det är Paulus som med sitt bland religiöst lagda intellektuella oändligt populära förment milda påstående att man inte ska vara jude eller grek, same eller muslim, det låter ju antinationalistiskt och universellt.
Magdalena Anderssons "vi ska inte vara osvenska", är dock ett steg tillbaks från de universella anspråken som inte landar i ömsesidig tolerant multikulturalism, som visst kan funka alldeles utmärkt och bättre och roligare än assimilering till svenskhet baserad på spel och dobbel.
För övrigt: jag tror att det är bra att inte sätta idoler för mycket på piedestal, tydligen har U Knutson haft Klara Johansson som idol, till och med sett henne som en nära vän. Så hon tycker det är smärtsamt att upptäcka Klara Johanssons antisemitism.
Däremot tycker hon inte att det var smärtsamt att Strindberg var antisemit. Därför att det var Strindberg, antagligen. Det är just Klara Johansson som varit en riktigt nära vän som avslöjat sig. Jag tror inte att det handlar om ett krav på kvinnor att vara föredömen, det påminner lite om hur svårsmält Tomas Manns En opolitisk mans dagbok var, för de här upphöjda (i det fallet manliga) kritiker som ville ha honom som förebild.
Eller snarare som spegel. "Jag ser på Tomas Mann och då ser jag det jag vill upptäcka hos mig själv, och som är överlägset och väsensskilt från det TM skriver i en opolitisk mans betraktelser, därför kan en opolitisk man betraktelser inte sägas handla det minsta om mig, inte ens avlägset".
Houllebecq är en platt författare. Minns att jag gillade Elementarpartiklarna fram till ungefär slutet, då den blev spekulativ, sexnegativismen blev tendentiös, men sen när jag gick tillbaks till den igen tyckte jag själva analogin med elementarpartiklar var långsökt och inte ens speciellt fyndig. Så inte bara slutet, hela boken var rätt billig. Därefter har jag börjat läsa några Houllebecqueböcker, men lagt dem ifrån mig: språket är för ointressant, det är spekulativt och simpelt. Sen har han väl visat sig vara äkta rasist också, och det är ju billigt, men det var det rent estetiska, som kan vara så svårt att påvisa, detta är riktigt dåligt, det är inte god underhållningslitteratur eller intressant spänningslitteratur, utan pretentiöst skräp med en agenda som lyser igenom. När ett ärende, en agenda lyser igenom är det troligen alltid dålig litteratur
Inte nödvändigtvis, det kan nog finnas en agenda som syns och ändå vara intressant
Det går såklart inte att dra en skarp gräns mellan underhållningslitteratur och "seriös" litteratur, och att något är kommersiellt gångbart betyder inte att det är dåligt. Bara för att få det sagt. Och när jag sagt det säger jag, att Houllebecq är en dålig, dålig författare som fått status som fin och angelägen provocerande författare.
"Kom ihåg vem som sa det först" är ett kart. "Vad var det jag sa" är den ruttna nånting, något som gått från surt till ruttet utan att passera moget, osv bla bla bla.
Lyssnade faktiskt på ett helt förstamajtal igår utomhus och i realtid, Inte
någon passionerad talare precis ...
Gick sedan en liten runda inne i City för att följa ett tåg där jag aldrig
riktigt fick klart för mig hur långt vänsterut man stod. Trafikstöket inne
i City gjorde det nog inte lättare för demonstranterna ...
Men jag gissar att det mesta gick att se på TV ...
Jag tror det kommer att bli bättre. När alla inser vilka jobb som inte kan ersättas med robotar, AI, kameror, blippmekanismer, så kommer status och löner att öka för de oersättliga. Men det kommer inte av sig självt, och jag tror inte facken är mycket att lita på idag. Det krävs vilda strejker.
Sen är det faktiskt lite kul att se hur AI gör skitdåliga saker, som de där parodiska reklamfilmerna om pizza och öl. Men det är inte konstnärlig satir, så bra är det inte.
https://www.youtube.com/watch?v=YlY-iNrqFDo
https://www.youtube.com/watch?v=qSewd6Iaj6I
Intervju i SvD med en väldigt ung AI-forskare som tror att sjukdomar kommer att försvinna och alla jobb automatiseras. Vad ska man säga. En artificiell intelligens kombinerar grejer den matats med av människor och kan säkert ta fram ett resultat snabbare och effektivare i vissa fall, kanske t.o.m lösa medicinska problem, kanske ta fram strömlinjeformade stories om människor matar den med intriger, typer och lite bildspråk kanske, den kommer kanske kunna lura folk som är mycket ute på nätet (haha! vi som slopat vår smartphone och kör med dumbphone är och förblir antagligen mer svårlurade!) men den föreställning vissa har att mänsklig kontakt kan avskaffas, att robotar kan bli så finkalibrerade att de tar hand om barn, sjuka och gamla utan att det blir tvång och misshandel av det, eller att konstnärligt intressanta saker kan tas fram utan själ, inte nog med att det är en dystopi i sig, det är inte ens möjligt. Inte ens krig kommer att avskaffas med AI. Slakten som pågår på många håll kommer inte avskaffas av AI.
Apropå ingenting, väldigt stark bulgarisk film på SvT Play, Min far och jag. Den hade aldrig kunnat göras av en AI, även om en människa matat den med vissa beståndsdelar hade det inte kunnat komma ut ett levande resultat. För att det ska komma fram ett levande resultat, krävs människor som levt, har erfarenheter av sorg och humor osv. Matas en AI med minnen, erfarenheter, osv, och kombinerar dem, är det fortfarande mänskliga minnen och erfarenheter, och vad ai:n då är bra för är oklart, om det inte är för att få "resultatet" att framstå som mer mekaniskt eller onaturligt. Självklarheter.
Påminner om denna urusla "Beatles-låt", som en så kallad artificiell intelligens tog fram efter att ha blivit matad med Beatles-låtar. Sämre än så här kan det knappast bli, och hade det blivit bra hade det ju ändå varit Beatles förtjänst.
https://www.youtube.com/watch?v=LSHZ_b05W7o
Tillbaks till Lavrov en stund. "Wise Jewish people say that the most ardent anti-Semites are usually Jews", sa Lavrov enligt BBC. Vad skulle det kunna tänkas bottna i, om något alls? Kanske Johannes Pfefferkorn, om man byter ut antisemitism mot antijudaism, han var konvertit till katolicismen och ville bränna en massa judiska böcker. Kanske Paulus? Och möjligen judiska anti-sionister, vilket inte heller är detsamma som antisemitism, som Victor Klemperer, också konvertit (till protestantismen), han var väldigt mycket emot sionismen. Ibland anklagas fredsvänner i Israel för att vara antijudiska, och ibland anklagas Freud för att vara antijudisk, för att han skrev den fascinerande Moses och monoteismen.
I och för sig inte konstigt att idén om att vara ett utvalt folk sticker i ögonen, och när det sent på jorden uppstod en riskabel mix av västerländsk kolonialism och förakt för araber och muslimer, europeiskt behov av att betala av en gigantisk moralisk skuld, och så Rotschild, bankiren, så uppstod ny tragik.
"Osvenskt" skulle förstås vara ett farligt tillmäle även om det fanns en mer fix svensk identitet (låt oss säga att neutralitet och alliansfrihet var riktigt, riktigt svenska, mer svenska än Karl XII, så skulle det ändå skorra illa att använda "osvenskt" mot NATO-anslutning och liknande - det påminner om skällsordet antiamerikanskt). Nu är det farligt i kraft av sin tomhet. I kraft av att det kan användas hur som helst när det passar. T.ex mot ensamstående somaliska mammor eller mot bärande av kippa.
Stravinskijs avsky mot Wagner: jag tror att resonemangen skulle gå att tillämpa på Heidegger, hypnotisören med de parfymerade cirkelresonemangen
Noréns resonemang om Israel/Palestinakonflikten har ändå karaktären av ett gungfly - han skriver ungefär att palestinierna måste förstå att Europas skuld mot judarna är så gigantiskt, att palestinierna bör sympatisera med sionismen. Men då hoppar han över konkretionen, mycket bokstavligen kommer amerikanska judar och tar palestiniers hem. Hur skulle det kunna väcka sympati?
Stig Larssons självbiografi var nästan oväntat motbjudande, med Horace Engdahl som hänger över hans axel och vill veta mer. Ruttet och äcklande. Hur han lierar sig med en kriminell och bidrar till att driva dennes flickvän till självmord, stämplar henne som hora för att hon glatt och oskyldigt visat en tatuering på magen: det är det gamla vanliga komplexet, män som förför många tror sig därigenom bevisa att alla kvinnor är horor. Så, det bästa med den är kanske att den är dålig reklam för knark. Och lustigt nog, DN kultur har tidigare varit lite i uthängningstagen mot SL, men just den boken av alla vidrigheter hamnade på deras kritikertopplista. Jag vet varför eftersom jag ser in i alla mainstreamkulturmäns huvuden.
Jättemånga ryska judar har ju flytt till Israel, om jag nu inte missförstått nåt så har många av dem inte mycket judiskt påbrå men har blivit offer för förföljelse eftersom det kan räcka med att någon hade en judisk farfar för att drabbas av antisemitism. De flydde från pogromer i Ryssland och senare från Sovjetunionen.
Putin bad om ursäkt för Lavrovs uttalande och blev som jag fattat det snabbt förlåten från officiellt håll i Israel, jag tror det här med etnicitet är under omförhandling,
"Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och de kommunala företagens arbetsgivarorganisation Sobona har kommit överens med fackförbunden som organiserar arbetare inom kommuner och regioner i frågan om den omdebatterade dygnsvilan.
Parterna har kommit överens om att arbetsgivare inom samhällsviktig verksamhet kan ansöka om dispens om att låta medarbetare arbeta upp till 24 timmar per dygn."
24 timmar per dygn.
Alltså inget skämt, det är helt groteska villkor för många i Sverige.
Började på den estniska filmen Duktig liten flicka, men fick snabbt problem med troperna - om de nu kallas troper inom filmvetenskapen? Flickan som ska hämta sin nalle i huset de flyttat från är inspirerad av Ferrantes flickor som ska hämta en docka hos camorrabossen (vilket hos Ferrante är skildrat på ett totalt onapoletanskt sätt, ok det är en melodram utan anspråk på realism men den har inte den napoletanska kulturens gåtfullhet och turbulens), och övertydligheten är genant, ond sovjetisk kvinna, stackars estnisk mamma: det där är nåt som hade kunnat tas fram av en AI.
Men jag slutade i ärlighetens namn titta rätt tidigt, ska det vara melodram vill jag ha kraftigare färgsättning - så det kanske var ok längre fram. Politisk melodram är inte alltid så dumt, Tosca t.ex
Tosca är nog min favoritopera.
Den är radikal och en del blev ju provocerade av den.
Religiöst/politiskt hyckleri i storslagen förening:
https://www.youtube.com/watch?v=tgWW6o1y9xI
Älskar Tosca,
Just den scenen passar bra idag när det är en annan nattstånden ceremoni, förhoppningsvis en av de sista i sitt slag.
Att tänka bort monarkin är verkligen inte som att "tänka bort Rembrandt, Platon, Shakespeare, Mozart". osammanhängande resonemang av den konservative Poirier-Martinsson. Finns mycket litteratur från äldre tider vars seder och lagar inte är aktuella längre men som åtminstone jag inte tänker bort. Monarkin är rutten, maskstungen. Spetälsk. Den används för att manipulera folk, som nu med Karl XII:s återkomst, för övrigt - Madame Bovarys beundran för aristokratin, mästerligt skildrad.
Om det anses snobbigt att förakta dem som beundrar kungligheter, får jag väl säga att de är ömkansvärda i stället. Känns det bättre?
Men det värsta är ändå kultursides-vi:et: skribenter som vi:ar vågar inte tala för sig själva, använder pluralis majestatis (i dubbel bemärkelse kan man säga)
Självdö, era jävlar.
Monarkin ska bort.
Björn Ranelids låt Mirakel, om någon minns - den utgör ett svar på en av mina böcker, i synnerhet framåt slutet av en av mina böcker. Det går att säga med säkerhet.
Vilket kulturpronomen är värst: vi eller du?
Det här borde ägnas en studie: det närgångna du:andet, riktas inte det oftare till kvinnor? Tyckte Ebba Witts riviga "ni är inte Edith Södergrans väninna" (eller hur det nu stod) var rätt skönt, men det beror på att jag ogillar det ömsinta duandet, oavsett om det riktar sig till Ulrike Meinhof, Valerie Solanas eller Edith Södergran, det är lite som om duaren tänker "du borde ha fått mer käääärlek", och i vissa fall (Meinhof, Solanas) ett slags förgullning, du var ändå bara en stackars kvinna på något sätt.
"Vi" duggar det tätt av, jag blir förskräckt den dag jag känner igen mig i deras vi, än har det nog inte hänt. Här går det så långt att man befarar att det handlar om en psykos -
"Att vi låter dem vara viktigare i våra liv än, säg, det belgiska eller norska kungahuset.
Men bryr oss, det gör vi.
Som vi gör."
Vad är det för tvångsanslutning till kafferep på en kultursida, av alla ställen?
Jag har svårt för Heidegger för att han har tagit på sig uppdraget att ställa till med oreda i skallen, under besvärjande former. Det är irrationell suggestion, har inget med tänkande att göra, inget fel med irrationell suggestion i sig men det bör då kanske inte kallas filosofi, och det går inte att tänka bort att han var nazist.
Om Platon kan man såklart tänka "jag håller inte alltid med", inte heller Platon ska ägnas den echaufferade kult som Heidegger blir omfamnad med, men dialogerna och den sokratiska metoden stimulerar tänkande.
En av få politiska kommentatorer jag står ut med, Göran Ericsson i SvD. Han är jäkligt bra, uppfriskande att läsa.
https://www.svd.se/a/pQb1xo/magdalena-andersson-gjorde-som-biden-i-partiledardebatten-i-agenda
Med k.
Tyvärr är Stravinskij en tråkigare komponist än skribent
När Åkesson målar upp "mångkultur" som förtryck av "Folket", är det en variant av Hitlers stora lögn. Samtidigt som S övertagit sd:s retorik, och Magdalena Andersson talar om "osvenskt" och Sveriges själ som är i fara, helt enkelt plankat från amerikansk debatt, och blåser upp till strid kring lotterifrågan, medan de låtit bli Tidöavtalet. En ren makt- och intressefråga för S, alltså. Klart situationen i Sverige är farlig. Samtidigt har högern fått en massa svepskäl (kriget i Ukraina är ett svepskäl för den slutgiltiga amerikaniseringen av Sverige, och inget annat än ett svepskäl) för att äntligen börja nagga allemansrätten i kanterna.
Svenska politiker har varken koll eller heder, men det de har är dyrkan av USA. Nästa Vietnamkrig eller Irakkrig är det sannolikt att Sverige är med, i en eller annan form, och den sannolikheten blir inte mindre av att vi står utanför NATO, Afghanistankriget och Libyenkriget var också kolonialkrig, och där bidrog även Sverige.
Kom över den gamla artikeln! Ja, tiden tickar på…
https://www.svd.se/forfattarna-centrum-i-nutida-bokbrak
Tror inte de som uttalade sig i den artikeln hade läst min bok. Men visst var det en del fjantiga artiklar i den vevan...
Martin Aagård från Aftonbladet gav dig en känga samma dag i SvD också. "Det personliga blir patetiskt". Men han nämner inte att han är nära vän med en del herrar... Och så utnämner han Maria Sveland till good feminist och god politisk litteratur... :-D
"Inte direkt purung", vad är det för skitprat. Jag har aldrig varit yngre. Råkade läsa min flashbacktråd, sen jag skippade offentligheten är det inte så mycket angrepp, men nån som tror att en bok vartannat år är något att eftersträva när det berättarindustriella komplexet gör armkrok med en så gott som stendöd kulturell offentlighet. Nenne, de vet inte ens vilken tradition jag mer eller mindre kommer ur. Det är inte socialrealismen och inte den agendastyrda litteraturen.
Läste den länkade artikeln "Författarna i centrum i nutida bokbråk". Vinkeln: att det inte är litteraturen som står i centrum idag, utan författarna. Som en del av massmedialiseringen av författarrollen. Skandalen som ett sätt att sälja böcker. Finns det något du ångrar, något du tycker att du borde ha gjort annorlunda? Det är enorm skillnad, verkligen som natt och dag, att gå från debatten om din bok till boken.
Annan fråga: du skrev om kulturprofilen men avfärdades som galen. "Litteraturprofilen" som är på tapeten idag - ny "kulturprofil"? Håller etablissemanget honom om ryggen på samma sätt som kulturprofilen hölls om ryggen 2007? Guillou och GW Persson angrep Unni Drougge för att försvara deras agent och kompis. Känns som ett mönster...
Ingen aning. "Litteraturprofilen" ringde mig 2001 när Pompeji kom och sa: "Jag ska göra dig till miljonär!" Jag använde det för att få igång Bonniers utlandsavdelning.
Något jag borde gjort annorlunda - jag tackade nej till kanske hälften av intervjuförfrågningarna, kanske borde ha tackat nej till fler.
Inte så klyftigt att ångra sig, bättre att dra lärdom osv osv, men om jag ångrar nånting är det intervjuerna.
"tour de fårskalle i massmedierymden"
"Säg bara att ni har hittat på allt och därmed jämnt."
Anna-Lena Laurén i DN om Schulman, Tikkanen och Knausgård. Hade kunnat nämna åtminstone någon kvinnlig författare, t.ex Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande.
https://www.dn.se/sverige/anna-lena-lauren-sag-for-guds-skull-inte-att-ni-berattar-sanningen-om-nagon/
Du påstod att det du skrev var sant. Hur mycket bättre hade det inte varit om du sagt "det är fiktion, jag har hittat på det". Eller hur?
Och Jörn Donner. Däremot inte André Breton eller Lars Norén. Att hon bara nämner manliga författare är långt, mycket långt ifrån någon slump.
Dum och nervös artikel överhuvudtaget.
"Gestaltning" är ett vagt begrepp, det används ofta som synonym för fingering, fiktion. Det är väldigt oklart vad som menas, men används lite slappt ibland i recensioner - "saknar gestaltning". Någon föreslog att det borde överges till förmån för form, och det är mycket bättre, man kan diskutera ett litterärt verks form utan att ha en uppsättning mer eller mindre godtyckliga stereotyper som anses böra ingå i "gestaltning".
"Jag har hittat på allt" - vilken bekväm lögn, helgarderad, alla vet att det inte kan vara sant men berövas möjligheten att ifrågasätta somt och inte annat.
Jag tror inte Breton hittade på någonting i Nadja.
fotografierna var där för att understryka det dokumentära men också för att Breton (enligt egen uppgift) tyckte miljöbeskrivningar var långtråkiga...
jag kanske borde ge Knausgård en chans igen. Den parallell han drar mellan sig själv och Hitler
Te Deum-scenen i Tosca är magnifik, skillnaden mot Ranelids Mirakel-schlager är en skillnad i medvetenhet hos upphovsmännen (och kvalitet såklart, det hänger ihop)
https://www.youtube.com/watch?v=tgWW6o1y9xI
hehe gamla grejer, likheten slog mig bara
Ha en glad himmelsfärd
Brittiska journalister är piggare än svenska, vore det inte för BBC hade allmänheten inte vetat att en ukrainsk brigad tränat i Sverige.
Det är ju barn och ungdomar som får ta över den här förändringen så småningom, jag tippar att Karl XII kommer att framställas som hjältekonung i skolorna om några år eller kanske decennier. Vilket hade framstått som fascistiskt när jag gick i plugget. Så snabbt svänger mentalitetspendeln. Strindbergsfejden som nämndes i den artikel Anonym länkade till handlade som bekant bl.a om hans attack på Karl XII, man ska inte överdriva hans radikalitet (rasismen är extremt otäck, det finns värre saker än antisemitismen som ploppat ut ur hans penna, han kan förvisso ha motsagt sig själv på annat håll inte vet jag, har inte lusläst allt).
Jaha, och så har DN tagit på sig uppdraget att skapa förtroende för politiken. Uppfostran snarare än den upplysning de stoltserar med.
Det parlamentariska systemet är inget för mig, jag skulle nästan tro att det är på upphällningen - alliansfriheten är f.ö äldre än det politiska system vi har idag, kan det ena (nästan) ändras över en natt kan väl det andra. V är populistiskt, deras retorik låter som flärpar. Men jag har ändå en rätt ljus framtidssyn - det kommer hända saker, just nu är många passiva och uppfattar livet som meningslöst, tacka fan för det, det handlar bl.a om tomheten i munvädret, när Magdalena Andersson talar om Sveriges själ vet alla att hon bluffar, det handlar på sin höjd om lotteri. Men jag är helt övertygad om att förändringens vindar kommer på sikt, de kommer inte ovanifrån, utan det är de unga, jag skulle säga de som föds nu eller inom ett eller ett par decennier, de kommer göra sig av med meningslösheten.
som sagt inte överdriva Strindbergs radikalitet, hans angrepp på Ellen Key var väl inte direkt piggt och vaket heller, men samtiden går i reaktionär riktning, både Strindberg till mötes på de punkter han var unken, typ Somali Towns, och åt motsatt håll, stretar iväg ifrån den progressive Strindberg (till att omfamna krigarkungen)
Inte särskilt misstänksam mot svenska militärer i sig, man hade gärna kunnat låta bli att rusta ner försvaret, så hade det inte blivit nödvändigt att i panik damma av fetischen arvfiendskap på Aftonbladets ledarsida. Man hade framförallt bort avstå från out of area operations, Afghanistankriget var inte en fredsbevarande insats utan ett deltagande ett i krig. Högst impopulärt bland medborgarna om jag inte missminner mig.
För att tjata.
Men: det är en stor nåd att tillhöra en generation svensk jättekrängning från Olle Adolphsons frusna mellankrigsorkester
Jag träffade en italiensk översättare härförleden, något yngre än jag, som berättade att när han gick i skolan fick de lära sig att den svenska neutraliteten och alliansfriheten var djupt rotade, mer eller mindre en del av folksjälen, och att de var bra inte bara för Sverige utan för stabiliteten och freden i Europa.
Kina försöker medla, det lär som vanligt gå ut på att Ukraina avstår från Krim och Donbass.
Ungefär det Frankrike vill också tror jag. Möjligen Tyskland, knappast Polen.
Generation frusen jättekrängning.
Slutsnackat för idag.
NATO vill ha 4000 svenska soldater av Sverige, såg jag någonstans. Legosoldater alltså.
Det är nu (allra senast) som medvetna föräldrar ska avråda sina ungdomar från att göra värnplikt. "Frivillighet" var man ska placeras kommer nämligen försvinna i ett töcken.
G7-möte i Hiroshima: för att understryka politikens misslyckande och påminna om att svärdet alltid är mäktigare än ordet.
en varning till Ryssland, för att uttrycka det milt (det var ju USA som fällde bomben), ett påpekande att Japans kapitulation består, och muskelspänning inför Kina.
En bombasm att ta till när sanktioner inte fungerar.
Sverige ska bli NATO:s "uppmarschområde", enligt DN. Mycket mer långtgående och omfattande än vad som framgick när ansökan sändes in.
Man kan notera också att Butja används fortfarande för att höja motivationen i Europa, dvs det beskrivs som typiskt för kriget i Ukraina, inte ett avsteg beroende på en befälhavares eller ett förbands urspårning. Det beskrivs som kännetecknande även för kriget i Donbass och det kommande Krimkriget.
"Familj" är en metafor som används ofta om NATO.
När Ukraina berättar om sina utomrättsliga avrättningar, går det inte ens en rysning genom den så kallade mellanmjölken.
Beslutet att göra Sverige till uppmarschområde har förstås inget med demokrati att göra, det fattades sannolikt innan ett par partier skrev om sina partiprogram och Riksdagen hade sin skenomrösning, men nu är det så listigt formulerat att Sverige måste med i NATO för att medborgarna ska få en chans till insyn i hur humankapitalet kommer att användas. Magdalena Anderssons arroganta "förklara för svenska folket"... dvs förankra redan fattade beslut, och sedan dränka svenskarna med propaganda.
Jag tror inte motståndet mot NATO kommer att öka av de här nya uppgifterna, snarare tvärtom - att ställas inför ett faktum som inte går att förändra, leder hos de flesta till insikten att det gör ondare att spjärna emot knivspetsen än att låta kniven sjunka in. Man skulle kunna be våra politruker att åtminstone ha den goda smaken att inte kalla det demokrati, det är nämligen helt självklart att Nato-omröstningen i Riksdagen var en skenomröstning, men det vore likvärdigt med att be dem erkänna att det handlar om en ödesdiger upptrappning i stället för ett försvar.
tyst kunnande traderar det onämnbara, tyst tystare tystast är långtifrån någon omöjlig deklination.
Kvinnomisshandel förvandlas till en prosecco att avnjuta med lagom retsam cynism.
Vrede är vad överklassen tycker är mest tarvligt, det är lätt för en psykopat att fibbla lite med fingrarna och hoppas att någon blir driftkucku.
Fruktansvärt äcklig gubbe - ja, Horace Engdahl är en fruktansvärt äcklig gubbe.
Men att demonstrera utanför Akademien - då rycker det bara lite i näsvingen, känslan av överlägsenhet och föraktet för "massan" växer, det är bara att vänta ut det i vetskap om att några kvinnor faller bort, psykopaten sitter kvar och nya kvinnor tillkommer.
Misogyni och klassförakt i vita handskar.
Det blev ingen Maja Lundgren bland de aderton kan konstateras!
Jag hade tackat nej, av en mängd olika skäl.
Man kan inte undgå att fråga sig om inte Maja pysslar med ett utdraget tonårstrots föräldrauppror... Något pubertalt över det hela.
Har du ens läst Engdahls senaste föraktfullheter, Anonym?
Alltid bra att ifrågasätta avsky, särskilt i JVVF-tider, rebellmode och så vidare. Men om man inte ser vad Horace Engdahl gör i den där artikeln, har man fått sina ögon uthackade. Nåt föräldrauppror från min sida handlar det inte om, jag älskar mina föräldrar.
Jag skulle tacka nej till Akademien även om Engdahl låg under jord, det handlar om en lång rad saker, bl.a att monarkin måste avskaffas, men att det sitter en skit som använt sin position för att skydda vänner och spotta på kvinnor som blivit utsatta för övergrepp, i Sverige av alla tomma icke-länder, det är nog i sig. Jag tycker de ska välja in Maria Schottenius, så kan hon gå runt och göra lap dance.
En sarkastisk skål för kvinnan. Det är exakt det där som är patriarkatet (och besynnerligt nog är kulturen fortfarande patriarkal, trots att den kulturella offentligheten snarast domineras av kvinnor idag): några kvinnor faller bort, andra tillkommer, skål för kvinnan.
Allt det där är oviktigt för den som inte fäster någon vikt vid den kulturella offentligheten. Det är lappri. Men den arroganta indoktrineringen och maktdemonstrationen kan ju alltid undgå någon stackare.
G7-mötet i Hiroshima och Sverige som uppmarschområde är en annan och samtidig symbolik och verklighet.
Guillous och GW:s påhopp på Unni Drougge var såklart korrupta, och en del av systemet. Jag gissar att "litteraturprofilen" är en ny "kulturprofil", och att det rör sig om liknande misär för dem som råkar illa ut, men det är bara en gissning från min sida. Jag tror i alla fall inte att särskilt mycket förändrats i kulturen. Att jag inte kunde stödja den massmediala delen av metoo berodde bl.a på att där uppstod en ny skenhelighet. Kunde inte bejaka Gardet eller metoo i sociala medier oreserverat heller eftersom det blev något mekaniskt förenklat över det.
Pengar, position och kvinnoförakt fortsätter skörda triumfer, ibland på ett brutalt vis och ibland på ett avmätt - att det går mode i upprördhet och att opinionen svajar när den styrs av tidningsredaktioner och opinionsbildare som anpassar tonfall efter vindarna, absolut inget nytt med det.
Det finns också en kommersiell logik, en massmedielogik, som följer linjen "uthängning" - "upprättelse", det handlar givetvis om att göra allt till en snackis, ungefär det där som Anonyms länkade artikel däruppe handlade om.
Visst är det löjligt med vrede? Visst är det coolt att dricka prosecco med kvinnoblod?
Ge inte upp, för allt i världen.
Tänkte lite på dig när jag läste DN igår. Jag är ett fan och därmed "jävig", älskar Myggor och tigrar. Den är konstig, flamboyant, clairvoyant, kantig, sackar ibland och då skriver du att den är en lågmäld skitkorv. Tyckte det var störtskönt när Ulrika Knutson påminde om den när den av nån anledning var ONÄMNBAR under Forum/Akademibråket. Jag håller på dig. Jag gillar när du går för långt och när du är ynklig. Du vågar grejer jag aldrig hade vågat och sätter nästan livet till på kuppen.
Men jo, i alla fall: läste Åsa Beckman igår. En till hyllning av Knausgård, som hon ser som föregångare till Norén och Lundell. Tveksamt rent tidsmässigt. Hur som helst är det inget snack om narcissism och självupptagenhet:
"Typiskt manlig megalomani? Jag är inte så säker. Jag undrar om min kvinnliga författarvän tänkt på att Knausgård har triggat också kvinnorna. Johanna Ekström brakade 2016 iväg med 800 sidor ”Dagbok 1996-2002” och i vår har Marianne Lindberg De Geer gett ut ”Faktiskt tyvärr”, tredje delen i sitt dagboksprojekt som hittills utgör närapå 1 500 sidor."
https://www.dn.se/kultur/asa-beckman-hur-manga-timmar-av-mitt-liv-tycker-karl-ove-knausgard-att-han-ar-vard/?
Är det Knausgård som triggat dem? Inte vet jag. Det vet nog inte Åsa Beckman heller.
Tycker att det är nåt som goofar med kronologin, din bok stämplades ju som narcissistisk och den är förstås onämnbar i DN (fast jag kan sätta en slant på att den inspirerade Knausgård).
Ville mest titta in och säga heja. Ja, Horace Engdahls artikel om kränkta kvinnors prosecco beskyddare var skenhelig och motbjudande.
Tjakloff på dig.
Tack så mycket.
Jag blev glad.
Apropå Knausgård: det är tre saker som jag tycker är trista med böckerna. Det ena är de långrandiga vardagliga beskrivningarna. Det andra är att hans tankegångar är så grunda, banala. Det finns många böcker med tankegångar, tjocka böcker fulla med tankar, det är inget nytt, det finns att jämföra med, och Knausgårds tankar håller inte måttet. Det här ser alla intellektuella. Åsa Beckman ser det självklart inte.
Det tredje är kvasi-andligheten. Klibbigt. Det som kallas new age kan vara bra, Knausgårds andlighet är bara sliskig.
Sen tycker jag inte att porträttet av den f.d hustrun är ok. Jag tycker absolut att man kan diskutera moral, böckers moral och omoral, bara för att man diskuterar det betyder det inte att man yrkar på censur. Knausgårds skildring av sin exfru är som den är, det verkligt avslöjande är att låtsasfeminister inte reagerar. Det förekom inte tillstymmelsen till moraldebatt. Får man lämna ut någon på det här sättet? Det diskuterades inte, trots skändligheterna. Det förekom ingen sanningsdebatt. Kan det här vara sant? Nej, det godtogs som sant rakt av. Det förekom ingen narcissismdebatt. Inget om att autofiktion är samhällets urspårning i självupptagenhet osv osv. Inget sånt. Tvärtom. Knausgård var "det återfunna jaget" (eller rentav det återupprättade jaget).
Hon utbringar en skål för kvinnan, i slutet av artikeln. Genom att slå fast (på tvivelaktig grund) att kvinnan skriver i den store Knausgårds skugga, det är Knausgård som lärt kvinnan ta plats.
Det är parodiskt, men Åsa Beckman är nu också parodisk.
Johanna Ekström kanske triggades av sin farsa, han har väl publicerat dagböcker på löpande band i många år?
Jag har inte läst hennes dagböcker.
DN och inte minst Å Beckman gick ut hårt med Knausgårdlansering, det är med andra ord en prestigegrej att få honom att framstå som "också kvinnornas" föregångare. Det är narcissism. Men också kvinnlig manschauvinism, det är väldigt viktigt för en del etablissemangskvinnor att vakta kanon.
I all hafs, ha en rälig forts. på söndagen
Undrar alltid om alla de där väninnorna ÅB citerar finns på riktigt.
Tjakloff, ha en rälig fortsättning på söndan själv ;-)
"ett urtaget hjärta som dinglar på sin krok": det var trots allt inte riktigt lika mycket hån mot självbiografiskt skrivande på Strindbergs tid. Kan nämna en hatartikel där det stod något om att autofiktiva författare var grisar som förblödde - jag kommer nu inte ihåg den exakta ordalydelsen, artikeln illustrerades av en rad foton på författare som skrivit självbiografiskt, skribenten var en facebook-kung, och fick givetvis en massa medhåll, självbiografiskt skrivande var egotrippat, hybris, det var blödande grisar som fick skylla sig själva, och så vidare. Knausgård var inte med bland de uthängda, jag var det givetvis eftersom jag representerade samhällets individualistiska urartning på den tiden. Sånt här är vardag i sociala medier, det är egentligen inte hatet i sig som är värst, alla offentliga personer blir både omtyckta och hatade av personer de inte känner, och som inte läst deras böcker om det rör sig om författare, utan det att få exemplifiera girighet, exhibitionism, och en allmänt negativ samhällsutveckling - jag minns att jag bl.a jämfördes med Johan Stael von Holstein i en annan artikel, det var mycket godtyckligt allihop och handlade varken om mig eller min bok. Det här måste raderas ut ur historien, eftersom hela kärringgänget (jo jag säger fula ord och kvinnorna var nog ändå i majoritet bland dem som var framme och sparkade) skulle kunna flockas runt manliga författare. Rätt typiskt att såna råttor sedan säger att männen är förebilder för kvinnor som "tar plats".
Anonym: påhittad eller ej, den här "författarväninnan" blev tagen i upptuktelse i alla fall :-)
Nu blev det som att jag beklagade mig igen! Det ska jag inte göra, jag vet att det är en älskad bok, alla kan inte ta den till sig och det är all right, men den där kombon dumhet och falskhet som förekommer bland DN:s högsvansade kvinnor är så att säga störande.
Inget fel i megalomani, Noréns dagböcker är helt ok och han har gott omdöme också.
För övrigt har det blivit en industri - en "persona non grata"-industri, då personer som blivit kritiserade ska "tas in i värmen" igen (Federley, Margaux och vad de kan heta). Det handlar om att det massmediala utrymmet ska fyllas, och på kuppen ska allt förfuskas - typ proseccoskiten.
Ja, eller jag tycker Norén har dåligt omdöme i Israel/Palestinafrågan.
Att näpsa en av alla dessa väninnor, med att Knausgård har lärt kvinnorna att ta plats.
Hatar jag Åsa Beckman? Ja gud ja, om det går att förbjuda någon att läsa ens böcker, så gör jag det.
En råtta på styltor.
Det intressanta är den strukturella segheten - för min del övertygad om att det kommer att förbli en evighetsmaskin, det som brukar kallas att uppfinna hjulet igen: patriarkatet sitter såklart djupt i mainstreampsyket, en del tycker att det är gott och naturligt att det är så, men mediefeminister, som just gjort karriär på feminism och inget annat (verkligen inget annat, det är lite tragedikomedin i det hela), bör egentligen inte tycka att det är en naturlag, eller något som bör stadfästas. Ändå är det precis det här som är den strukturella segheten: manliga författare som beskrivs som banbrytare, och universella, kvinnliga som antingen ses som kvinnolitteratur av lägre rang - eller som männens efterföljare och de första ur det andra könet som "tagit plats". Med jämna mellanrum kommer det då dyka upp artiklar i stil med "varför finns det inga kvinnliga förebilder?"
Det måste vara nytt, alltså nylanseringar av kvinnliga författare, varje kvinna bör vara den första. Åsa B har ju också klagat nyligen på att det är för många kvinnliga författare, genomskinligt att hon nu låtsas att de hon dubbar som första kvinnor, svansande i Knausgårds efterföljd, bra för att trycka till sin ouppfostrade "väninna", plötsligt inte är ett hot mot patriarkatet. Samtidigt smuttar Horace Engdahl på sin prosecco med orubbat förakt.
Mig kan man skita i eftersom jag hellre blir styckmördad än nämnd av såna där litteraturteknokrater, men kulturlögnerna förleder ju läsare
Ulf Lundells hårdaste kritiker är väl dottern Sanna Lundell och Marianne Lindberg De Geer
Agneta Pleijel, Natalja Ginsburg, Ingeborg Bachman, Victoria Benedictsson, Annie Ernaux. Bara ett axplock personliga favoriter. Ingen av dessa kvinnliga författare kan rimligen ha "triggats av Knausgård". Dina böcker har jag faktiskt inte läst. Misstänker att de är för extrema för min smak.
Åsa Beckmans artikel är ett exempel på samtidens närsynthet. Den snäva utblicken, bristen på historiskt perspektiv. Jag håller också med dig om att det finns en tendens att glömma bort kvinnliga författare, eller sortera dem för sig. Tydligen även bland feminister ;-)
Jag har aldrig kommenterat här tidigare men fick för mig att jag skulle våga mig på det.
Svensklärare - inte svenskalärare
Anonym 15.18: det är väl lite OT i förhållande till just den här typen av kulturjournalistik?
Har du läst Lina Wolffs ”Djävulsgreppet”, Maja? Om ja, vad tycker du om boken?
Nej, det har jag faktiskt inte. Men tänkt göra det! Är det en bok du rekommenderar?
Gillade De polyglotta älskarna
Den är bra! Kvinnan är väldigt märklig! Svår att förstå! Boken handlar om destruktiva och våldsamma förhållanden. Väldigt suggestivt skriven! Obehaglig! Men fascinerande
Det låter bra!
Lite Wuthering Heights kanske
Mest "fruktansvärt äcklig gubbe" som kan upplevas som åldersrasism och varför inte sexism? Kan en man kunna säga något motsvarande om en kvinna utan att det blev ett ramaskri?
Det handlar om attityden.
Det finns en kulturjournalistisk logik som går ut på renodlad namedropping - en kritiker befäster sin position genom att namedroppa - vilka som väljs ut och vilka som inte gör det handlar om strikt utomlitterära faktorer, fingret i luften, det kan då röra sig om rena massmedieaspekter som "ta plats", som om "ta plats" och "ta för sig" plötsligt hade ett egenintresse. Kritiker och i synnerhet i Stockholmspressen vill gärna vara först med att upptäcka det monumentalt stora, det är en fjäder i hatten för en kritiker att lansera sista skriket eller den som ställer alla andra i skuggan (en återkommande figur ända sedan åtminstone 90-talet: kritikern skriver att samtidslitteraturen är ointressant, men DET HÄR bryter av och lämnar alla andra långt bakom sig. Samma kritiker kan upprepa proceduren något år senare - glömma sina tidigare positiva omdömen och lansera en ny författare som är ett undantag från regeln om den ointressanta litteraturen. DN kultur är en maktinstitution och de pushar för sina egna, nu senast handlar det ju om den intensiva DN-lanseringen av Knausgård, det var inte bara sådär att en kritiker gillade Min Kamp utan det var en lansering, det här är hästen vi satsar på. Inget konstigt då att Åsa Beckman tar en sur kvinnlig författare som fräser ouppfostrat i örat - tar henne i örat men för all del fräser ouppfostrat i örat också - och nyper till med att Knausgård triggat kvinnliga författare också. DN:s prestige och det litterära patriarkatet är räddat, sen kan Åsa Beckman kanske drämma till nån kvinnlig debutant som hon tycker fått för bra kritik, i stora tidningen, eftersom det är viktigt att hålla räfst och rättarting.
Ja det är väl det där också, det är ingen nidbild, avsikten kanske man inte ska uttala sig om men den mottas inte som karikatyrisk eller färgad av en turbulent frustration eller ilska utan som en förträfflig äkta mans kärleksfulla trötthet på sin galna fru.
Alltså det är så jävla äckligt, det äckliga är ärtblissemanget,
Jag är fäst vid den här bilden som togs av mitt ressällskap i ett oöverlagt ögonblick, Rom betyder mycket för mig, sen ser den ju väldigt späd och drömsk ut också, alltid kan det lura nån och reta upp någon annan (så, lite frånvänd narcissism, men aldrig aldrig mer tour de fårskalle!)
jag hittade på Tour de fårskalle redan på nittitalet
Tour de Fårskalle
Apropå kudde, vad gillar du en Surrealistisk sådan ?
Ledning : Min musiksmak ...
Svårt, en ledtråd kanske?
Jefferson Airplane, såklart. Oj vad trög man kan vara.
https://www.youtube.com/watch?v=cEY9deRvV2w
Alex Schulmans skildring påminner om Liza Marklunds Gömda och Stieg Larssons Millenniumtrilogi, ett slags kommersialiserad feminism eller vad man ska kalla det. Klichéer. Sen har ju Sverige en tradition av antikatolicism också, och att försköna Lagercrantz är ett bra sätt att smörja Schottenius.
Med snäpp förslutning och inbyggt gnugg!
https://kvartal.se/artiklar/nej-alex-morfar-var-inget-monster/
Samtidsmentalitetspsykologi, fascinerande eftersom utgångspunkten är att göra sig av med oönskade egenskaper (en aggressivitet som påstås göra skribentens dotter rädd för honom, inte säkert att det stämmer men det är ett av skribentens påståenden, ett motiv för att börja gräva); identifiera det dåliga arvet (morfar, en figur som inte ligger i tiden, särskilt inte i DN-samtiden), och samtidigt försköna en tidig älskare till mormor, vilken görs om till entydig romantiker (vilket han enligt vittnesmål inte ska ha varit, snarare en tvetydig metoo-kandidat), osv osv.
Anhörig ger sig in i debatten hur Schulman skildrar Sven Stolpe
https://kvartal.se/artiklar/nej-alex-morfar-var-inget-monster/
Anonym: han kan ju ha varit koleriker ibland och snäll ibland, jag vet väldigt lite om Sven Stolpe, men jag känner igen taskig litteratur när jag ser den.
I och för sig inget emot melodramer i sig
"Självbiografins återkomst är inte alls oväntad, snarast nödvändig - oavsett om man betraktar den som ett nödvändigt ont, eller som en genre med egen rätt. Epoken genomgår stora mentalitetsförändringar och då är självrannsakan naturlig. Någonstans i en intervju jämförde jag vår tid med brytningstiden efter den franska revolutionen, med andra ord Napoleontiden, kejsardömet och i viss utsträckning restaurationen, då det kom en ström av självbiografier i Frankrike."
https://lundgrenmaja.blogspot.com/2010/06/tillagg-till-diskussionen-om-den.html
Tillägg till diskussionen om den förebildligt lögnaktiga fiktionen, ett inlägg jag skrev 2010 som är rätt intressant tror jag
Längesen jag översatte den här men väldigt intressant om en tid som på vissa sätt liknar samtiden:
https://www.akademibokhandeln.se/bok/fransk-litteratur-under-napoleontiden/9789187680823
Ärligt talat tycker jag Noréns dagböcker är rätt långtråkiga, eller: ja han skriver givetvis bra, avskalat, precist, realistiskt om vardagen, han är oftast träffsäker i sin kritik av den kulturella offentligheten, och det skulle inte falla mig in att säga att utgivningen är onödig, eller att han tar för stor plats. Men det är inte min grej, om jag får använda ett typiskt generation X-uttryck (född 1965 klarar jag mig undan att placeras i boomer-generationen, gränsen brukar dras 1964). Det som står där står där, finns inte mycket utrymme för tolkningar, det bara är. Kanske kan kallas socialrealism. Och det är inte fel. Men jag tycker det blir stumt i längden.
Den som tror tyst - tystare - tystast är en ologisk deklination, vet inget om modern fysik
"Hälsan tycker bättre om att kroppen dansar än skriver" skrev Lichtenberg.
Fast jag dansade fram den skenande planeten, kunde inte låta bli, direkt efter att ha skrivit ett stycke måste jag dansa. Mindre ord och mer rörelse tack
Var är ryssarna? De borde ha nått Visby ringmur om man skulle tro brådskan som var. Ann Linde har sagt att turkiska soldater ska slåss mot ryska i Sverige. Hon och övriga globaliserade politiker har ett fascinerande von oben-perspektiv med militärindustriella pjäser, varav en (Biden) trillade omkull nyss, men det är inte de som ror så att svetten - och så vidare.
Finland är ju så gediget i jämförelse ärligt talat! Jag råkade se en snutt på TV igår där man talade om att Finland har skyddsrum för sina medborgare.
Till och med krav på att nybyggnationer har skyddsrum. Den kunniga och sakliga personen som uttalade sig sade, att när de nu har en granne som fattar radikala beslut (tror det var så raffinerat han uttryckte det) måste de se till att förbereda sig.
Det här ska jämföras med något jag börjar tro att jag drömt, för när jag googlar likuppsamlingsplatser dyker inte den svenska biskopen med kräklan i luften pigga grinet och sängkammarblicken upp, jag vet visserligen att jag inte drömt det eftersom jag har mycket klar verklighetsuppfattning men hittar det inte igen. Rubriken var att svenskar ska förbereda sig för krig, det handlade inte om skyddsrum utan om likuppsamlingsplatser, och illustrationen var en sprängkåt präst.
Det ska även jämföras med svenska politikers "what's in it for us", kan vi tjäna en hacka på det, kan vi skaffa oss dominans i Östersjöområdet, kan vi sälja både mer vapen och svenska värnpliktiga?
Svenska politikers och mediers gruppvåldtäkt på det svenska psyket är diametralt annorlunda från den finska attityden, det har helt enkelt inte med varandra att göra på något plan.
obs det är inte överstelöjtnanter som avgör vad som är folkrättsbrott, eller slår fast vem som gjort vad innan det är klarlagt.
SvT är för snabba med att låta experter uttala sig tvärsäkert.
Le Monde är bättre.
Aftonbladet:
"Kan ha gett upp tanken på Krim
När den ryska fullskaliga invasionen inleddes och delar av Cherson intogs, fyllde Ryssland Krimkanalen med vatten.
Den torrlades för åtta år sedan av Ukraina, för att stoppa tillgången till sötvatten på den då nyligen annekterade Krimhalvön.
Då Kachovka-dammen nu brustit, får Krim problem med sin sötvattentillgång igen, vilket drabbar både jordbruk och industri, enligt Peter Lindén.
– Man skulle kunna se det som ett led i att Ryssland förstår att de inte kommer kunna hålla Krim. För det blir outhärdligt utan sötvatten, säger Peter Lindén."
Förlåt? Är inte det här önsketänkande?
Ryssarna skulle alltså ha låtit Kachovka-dammen brista, för att de tänker överge Krim.
Det här tror jag är så långsökt att det gränsar till desinformation.
Det man vet hittills är att båda sidor skyller på varandra, och att båda sidor kan ha ett intresse i att dammen brister, men att Ukraina har mer att vinna på det.
Det kan vara ett led i återerövring av Krim.
Det kan förstås också vara som experterna säger, att det var Ryssland som sprängde den för att försvåra Ukrainas offensiv.
Det återstår att se om NATO-experter fortsätter kalla det ett folkrättsbrott, om det skulle visa sig att det var Ukraina som låg bakom.
Jo, apropå upprepningar:
det viktigaste skolämnet måste bli retorik, argumentationsanalys och mediekritik.
Det är såna grejer vuxenvärlden måste skänka barn och ungdomar som en verktygslåda, så att de inte blir passiva mottagare av desinformation och mediekampanjer, eftersom det är deras kött det gäller.
Funderar lite på om det inte kan kallas krigsbrott även att strypa vattentillförseln, som Ukraina alltså gjorde tidigare, eftersom det slår mot civila. Även ukrainska civila blir det ju då eftersom Krim formellt tillhörde ukraina och det var en blandad befolkning som bodde där.
Klart att det ungefär lika gärna kan vara Ryssland som ligger bakom sprängningen av dammen, men det är ju inte klargjort ännu.
Svenskar som bara läser svenska medier har inte susningen av en chans att ta ställning till det som händer. Ber om ursäkt för snobberiet.
Ukraina har mest att vinna på det så jag gissar att det är Ukraina, men än så länge är det inte bevisat.
Men det är intressant att se hur svajiga principerna är, lite som om krigets lagar, folkrätt, etik, osv, helt avgörs av hur mycket man satsat på den ena sidan, givetvis väldigt få krigsreportrar på plats (kanske inga i det här skedet) och åtminstone tidigare publicerade svenska tidningar uttalanden från officiellt ukrainskt håll som om de vore objektiva nyheter. Någonstans i bakgrunden finns en otroligt effektiv ukrainsk pr-strategi.
OM det visar sig att sprängningen av dammen var en del av en ukrainsk strategi för att försvåra för ryssarna på Krim, kommer det snabbt döpas om till genialisk taktik, inte rysk brutalitet.
Det här är i alla fall en rödsprängd gubbgissning som till och med alla som själva är beredda att åka ner och kriga i Ukraina borde genomskåda.
"– Man skulle kunna se det som ett led i att Ryssland förstår att de inte kommer kunna hålla Krim. För det blir outhärdligt utan sötvatten".
Något i stil med brända jordens taktik, alltså. Ryssarna har insett att slaget om Krim är förlorat, därför saboterar de så mycket som möjligt för att industrin, jordbruket på Krim ska drabbas maximalt, och ukrainarna inte kunna dra nytta av dem om de återerövrar ön.
Lumpet att anspela på rödsprängdhet men jag undrar ibland om inte de här analyserna kommer till under fylleri.
Jag tror inte att Ryssland ser slaget om Krim som förlorat, det låter mer som något som skulle kunna komma från ukrainas propagandaministerium, låter otroligt osannolikt.
Vad är det för tomtar de drar fram.
SvD rapporterar sakligt med en saklig och nyanserad expertkommentar.
Zelensky vill fortfarande att omvärlden, i första hand NATO, ingriper med egna styrkor. Från och med tidigt under invasionen ville han att NATO stängde av luftrummet, en risk NATO inte var beredd att ta och troligen inte är nu heller. Han gör det han ska som Ukrainas president. Ukraina har bestämt sig för att återerövra Krim, och hittills har även sånt som Väst tidigare tyckte var en röd linje (från början sa man att gränserna februari 2021 skulle återställas men senare har Ukraina fått klartecken för återerövring av Krim; från början tvekade man att leverera tunga vapensystem men det har successivt ändrats, tidigare ville man inte godta ukrainska attacker på mål inne i Ryssland, men nu ser man mellan fingrarna på det - i svenska medier syns uttalanden som att det här får Ryssland vänja sig vid, de får smaka på sin egen medicin osv). Alltså en successiv förskjutning.
Men risken är att Väst tröttnar eller tycker Ukraina går för långt eller att det blir för dyrt, det har det förstås varit länge, och då och då kommer signaler från USA att det är något man inte är helt nöjd med, eller att man inte tror att Ukraina kommer att lyckas ta tillbaks Östra Ukraina inklusive Krim.
Ukrainsk retorik är självfallet avsedd att övertala Väst att öka stödet och allra helst ge sig in i kriget självt. Ett sätt att få NATO att ingripa vore om man kunde visa att det handlade om folkmord. Jag tror inte att det bedöms som folkmord, det är (förlåt en kylig kommentar) för få civila som dött, det finns kriterier för när något karakteriseras folkmord och jag tror inte att några oberoende bedömare anser att det är det.
NATO skulle nog ändå inte ge sig in med egna styrkor, även om det bedömdes som folkmord.
Nu talar Zelensky om ekocid. En svensk ingenjör har varit med och ta fram en kalkyl åt Ukraina över vad som skulle hända om dammen sprängdes, det var för två månader sedan. Han tror nu att det är Ryssland som sprängt den.
Han kan förstås inte veta.
Politiker bör inte uttala sig om vem det var, förrän man vet vem det var.
Ett sammanträffande kanske men överstelöjtnand Lindéns analys är identisk med Zelenskys:
"– Faktumet att Ryssland avsiktligt sprängt dammen, som försörjer Krim med vatten, indikerar att de ryska ockupanterna insett att de måste fly även från Krim, säger presidenten."
Jag tror egentligen att detta är pep talk, vet inte om det finns andra indikationer på att Ryssland tänker släppa ifrån sig Krim, annars är det avsett att höja ukrainarnas stridsmoral och propagera för fortsatt stöd från Väst.
Här återges Zelenskys uttalande
https://www.svd.se/a/APW7VA/kachovkadammen-oversvammad-begransad-militar-effekt
Polen och Baltikum kan bli de första NATO-länder som skickar egna trupper. NATO:s fd generalsekreterare är Zelenskys nära rådgivare, han säger polackerna länge varnat om "den sanna ryska mentaliteten" (SvD idag).
Essentialism kopplat till kultur/etnicitet (i Sverige talas även om rysk DNA, uttalat biologisk rasism).
Det är samma grej som när antisemiter talar om den sanna judiska mentaliteten. Den rasistiska tropen dyker upp då och då bland dem som kopplar Zelenskys judiskhet till globalism, ljugande och girighet (bara sett det på flashback då och då, det är vanligare med regelrätt rysshat och rasism mot ryssar).
Det är ett svenskt proxykrig mot Ryssland. Fyra ukrainska kompanier och hundratals soldater har utbildats i Sverige, inför kommande Krimkrig.
Någon oberoende utredning av vem som sprängde dammen tror jag inte att det kommer att bli - och om det var Ukraina har NATO redan investerat så mycket i det här kriget att det skulle mörkas eller döpas om till "kreativ krigföring".
Det här handlar om ett krig mellan Öst och Väst, och tanken är att åsamka Ryssland maximal skada.
Det är såpass mycket propaganda i farten och det är ju inte mitt krig, den ena sidan förskönas och rysshatet är så urbota dumt, Washington bullets idealiseras och svensk krigsprofit har krönts av en gammal krigarkung, så jag tror att det inom säg ett halvår kommer bli så att jag tar ställning för Ryssland.
Att Ukraina kommer att vinna kriget definitivt i år, som någon av experterna sa nyligen, har jag svårt att tro, liksom jag har svårt att tro att de redan nu bestämt sig för att släppa ifrån sig Krim, som Zelenskys/svenska försvarsmaktens version lyder.
Det handlar om utvidgningen. NATO:s utvidgning.
Funderar lite på varför tanken att ryssar skulle vara arvfiender aldrig ens snuddat vid mig, men gud vad är det dom skriver, reagerar jag, var har de fått det ifrån, och det är ju klart att det måste vara från lumpen. Jag kan inte komma ihåg något sånt tal från min familj heller, grejen är kanske den att min pappa gjorde inte heller lumpen, han hade haft TBC och fick frisedel. Och jag har inga bröder. Det finns alltså ingen tradition i min familj av att ha lärt sig skjuta ryssar.
Och för mig är det så att ryssar är ett intressant folk som jag ångrar att jag inte passade på att lära känna närmare när möjligheten fanns, den enda kontakt jag har egentligen var en afton med Mariana Alexej och hennes kompisar när jag bröt mot reglerna i Leningrad och hade en spännande afton på den ryska sidan av restaurangen och de försökte få med mig därifrån, jag hade inga jeans men de hörde sig för om jag hade något annat att sälja. Hon var den enda som kunde engelska och försökte mixa ihop mig med en jättesnygg kille med karakteristiskt höga kindknotor och sneda blå ögon, när jag sa nej sa hon och blinkade: "You and me?"
Jag tycker det var dumt att Krusse gav bort Krim till Ukraina, det här kriget handlar om Krim och kontrollen över Svarta havet.
Många svenska uttalanden är bokstavliga upprepningar av Ukrainsk propaganda: "kriget måste vinnas på slagfältet" (Iulia Tymosjenko), "Ukrainarna slåss för allas vår frihet" (Zelensky) och nu senast en svensk överstelöjtnant som har fått det någonstans ifrån, att sprängningen av dammen betyder att ryssarna insett att de måste ge upp Krim.
Tyskland och Frankrike är arvfiender.
les boches
Sverige är inte med i NATO (än) men "Försvarsmakten" är redan identisk med Utvidgningen.
Hyfsat övertygad om att dammsprängningen utgjorde Ukrainas "false flag"-inledning på motoffensiven. Bl.a för att retoriken runtikring verkade uttänkt i förväg. T.ex det listiga att det skulle vara brända jordens taktik från Ryssland.
Nej, jag är inte på Ukrainas sida. Och per automatik då, inte heller på Sveriges.
En vän sa: det är som att skruva tillbaks klockan till 1600-talet, Sverige är krigförande igen.
Sveriges deltagande i Ukrainakriget föregår ju NATO-inträdet. Det medför (minst) tre saker:
nödvändighet för svenska medier att rätta sig efter de nya parollerna ("kriget måste vinnas på slagfältet", "Krimkriget är vårt krig" osv), utlokalisering av försvarsmakten inte till Afghanistan den här gången utan till utvidgningens utkant, och att Sveriges tidigare roll (meningslös eller fruktbar) som medlare och dess rykte (tvivelaktigt) som urbergsfredligt, är puts väck.
Men jag hade inte inte riktigt tänkt på att en spridning av kriget skulle kunna gå till på det sätt NATO:s fd generalsekreterare föreslår, dvs att vissa av NATO:s medlemmar går in i det. Polen har rustat till tänderna och enligt Rasmusson skulle de kunna gå in med trupper i Ukraina.
Hur man gör för att lyssna på dem som försöker övertala en i stället för att stänga av öronen (det har nog de flesta gjort vid det här laget, enligt den där konstiga DN/IPSO-enkäten fanns inte ens krigsrisk med på listan över vad som gjorde folk deprimerade inför framtiden), för att inte överlåta alla bedömningar, beslut, hemliga möten vapenkontrakt till de svajande politikerna, men inte heller landa i oreflekterat anti anti.
Cherson hade tidigare rätt mycket prorysk befolkning, om jag inte minns fel nu var det där Zelenskys fd barndomsvän säkerhetschefen som han gav sparken var guvernör eller något åt det hållet, och tillsammans med några andra faktorer tycker jag att det också pekar mot att det var Ukraina. Oavsett vilket: NATO och EU är inte objektiva källor, lika lite som Zelensky. En svensk överstelöjtnant bedömer inte om det är folkrättsbrott, han har helt enkelt inte den befogenheten, särskilt inte precis efteråt innan det ens undersökts. Svenska medier brister, om och om igen. Det beror på att de sysslar med propaganda.
Det finns ju en gammal klyscha om svenskar också, die dumme Schweden, det verkar vara motstridiga uppgifter om var det kommer ifrån - efter enkel googling tycks två motstridiga teorier vanligast: det ena att det härstammar från 30-åriga kriget då svenska soldater uppfattades som lättlurade i Tyskland, det andra att det är en faktoid och aldrig använts i Tyskland, bara i Sverige. Men uttrycket flimrade förbi i bakhuvudet apropå den svenske ingenjören som tagit fram en kalkyl över konsekvenser om dammen i Nova K skulle brista, bland annat då att Cherson skulle översvämmas, det var för två månader sedan.
Sedan kommer då sådana här märkliga uttalanden om att det tyder på att Ryssland insett att de måste släppa ifrån sig Krim. Och det är en svensk överstelöjtnant som helt enkelt upprepar det Ukrainas propagandaministerium tagit fram.
Och DN återger en snutt som släppts av Ukrainas säkerhetstjänst på Twitter.
En grundregel är annars vara att man ska vara skeptisk mot propaganda och risken för desinformation. Vad är journalistik, jo t.ex krigsreportrar på plats, och att rapportera om vad oberoende bedömare anser och tror. Samt "Ukraina hävdar", Ryssland hävdar". De är faktiskt sjuka i huvudet, men det beror på att Sverige deltar i kriget i Ukraina.
De är pr-genier, det skulle aldrig ha levererats så tunga vapen och satsats så miljarder om de inte varit det. Bland annat är det ukrainsk pr-byrå som tagit fram bildspråket med Sagan om ringen, orcher, Mordor osv. Den arrangerade bilden med den omkullvälta barnvagnen som associerade till Pansarkryssaren Potemkin. Nä alla bilder är inte arrangerade, men vissa är det. En tidning i Finland blev tvungen att avpublicera artiklar som visade sig vara ukrainsk desinformation.
PR-snillen. De har ju också väldigt mycket hjälp av svenskar, EU, NATO, och amerikaner, ingenjörer, IT-experter osv.
Jag kan tänka mig att det utanför Europa kan undras över att det finns så enorma summor pengar att satsa på just Ukraina, samtidigt som Europa så gott som stänger sina gränser för utomeuropéer.
DN:s ledare fortsätter jämförelsen med det andra världskriget, igår spekulerade man i att motoffensiven kan bli Dagen D. Syftet är att förstärka bilden av att ukrainarna slåss för hela Europa, och att Rysslands ambitioner är av Hitlerstorlek, både sett till viljan att expandera geografiskt och till graden av ideologisk och reell ondska.
Det är en hyperbol. Fast kanske inte ens medveten.
Dagen D är visserligen en blek metafor också.
I vilket fall är det otillständigt och cyniskt att uppmana ukrainarna att återerövra Krim, utan att vara beredd att offra en enda skinnslamsa själv.
Det som har kallats varningar för Ryssland, före invasionen, bland annat från polskt håll men även svenskt, kan även beskrivas som krigshets.
Det som kallas naivt, t.ex Tyskland, kan beskrivas som ett sätt att undvika krig.
Den här artikeln är konstig - Sveriges natoinsökan är inskickad och medierna i stort har varit överväldigande positiva till NATO-inträdet. Alla större tidningars ledarsidor förespråkade det, två större partier gjorde helomvändningar, osv. Lisa Bjurwald har såklart rätt i att ta ställning för NATO och Ukraina, men det fåtal röster som varit kritiska mot NATO har ju knappast dominerat medierna. Kan det vara ett behov av att få känna att man slår ur ett underläge, även inrikespolitiskt och massmedialt så att säga, som gör att varken politiska partier, mediehus eller opinionssiffror i ryggen inger känslan av att tillhöra the moral majority?
Det har gått för mycket mode i outsiderskap, underdogskap, osv. Det finns inget egenvärde i att vara en avvikande röst, så hon kunde egentligen andas ut och vara glad åt medvinden. Det är Turkiet som hindrar NATO-inträdet, inte NATO-motståndet i Sverige.
De NATO-kritiska rösterna präglas av empatilöshet, bristande solidaritet och historielöshet, menar hon. Det handlar alltså inte om olika analyser, utan det handlar om att NATO-motståndare är okunniga och okänsliga.
Ärthjärna.
Glömde länk,
https://magasinetkonkret.se/svenska-medier-ar-historielosa/
Vänta nu, det kallas väl att slå in öppna dörrar. Eller skjuta med kanon på småsparvar.
Däremot är det tänkbart att hon har rätt i att NATO-opinionen inte är så djupt förankrad i fölk. Det gick häpnadsväckande snabbt ju, och kanske inte så många artiklar om Ryssland som serieförövare och Europas storhet.
Bjurwald har SÄPO, Försvarsmakten, medierna, NATO och MUST i ryggen, det kan man kalla empati och solidaritet i övermått. Marsipanrosen Karl XII kröner historiens återkomst.
Det var ett tag sedan MSB och MUST varnade för ryska påverkanskampanjer, öppna och dolda, de dolda kräver en energisk sökmotor av kognitiv och perceptiv natur, medan de öppna brukar handla om att det talas om svensk NATO-process i rysk TV.
"Thomas Nilsson vill inte gå in på om anti-Nato-demonstrationerna på senare tid är exempel på opinionsyttringar som myndigheterna misstänker är drivna av främmande makt, men han hävdar att det finns flera exempel på påverkansförsök av både öppen och dold karaktär."
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/must-ryssland-forsoker-paverka-sveriges-nato-process
Ryssland försöker påverka Sveriges NATO-process - hm, jag trodde det var Turkiet.
SvD lanserar kvinnliga prickskyttar, och SvT uppmanar till objektiv paranoia.
Älskar dock insinuationer, konsten att både säga något och inte säga något.
Men Bröderna di Biasi gör det elegantare.
Det ideologiska kommer i en intimiserande och smetig MUST-form:
"vårt sätt som vi själva valt att leva". Jag tror inte ens kvinnorna gillar det där idag, kvinnor vill bli prickskyttar.
De allierade samarbetade med maffian på Sicilien och camorran i Neapel, det sägs att det var amerikanska soldater som först kallade Luigi Giuliano "Lovigino".
Victor Malm har SÄPO, NATO, Försvarsmakten, MUST, MSB, Staten, Kapitalet, Mediehusen, det militärindustriella komplexet och USA:s nuvarande president i ryggen när han angriper två skribenter - och ett självrättfärdigt tonfall, när han stigmatiserar två resonemang: det ena är att varna för utvecklingen, det är enligt Expressens kulturchef ett dåligt sätt att försvara en bok. Det andra är att ha mage att påstå att det är lågt i tak för debatten i Sverige.
Det senare är helt sant, det pågår en annan typ av diskussion i andra länder.
Det förra lutar jag åt att det är överdrivet - Sverige kommer att förbli krigsprofitör och inget annat.
Du har inte funderat på att skriva en debattartikel i stället för att sitta här och viska?
Nej, verkligen inte. Jag har inget emot att vara löjlig men helst inte meningslöst löjlig.
Det skulle inte funka på något sätt. För det första: Iulia Tymosjenko har sagt att Ukraina måste återerövra ockuperade områden och att något vapenstillestånd eller några förhandlingar inte är att tänka på. Om hon är en konkurrent till Zelensky eller om de är ense på det hela taget vet jag inte, jag vet överhuvudtaget ingenting om ukrainsk inrikespolitik, vilka partier det är Zelensky har förbjudit, om det var nödvändigt att förbjuda dem eftersom de faktiskt var på invasionsmaktens sida (Sverige skulle inte heller vara någon "liberal demokrati" om det blev krig), eller om han har förbjudit partier som vill ha vapenstillestånd. Bara för att börja där, någonstans, en blind fläck som gör det omöjligt att skriva en debattartikel. Hur elakt det än låter tycker jag att det är löjligt när någon här i Sverige säger att Ukraina måste förhandla. Som Gudrun Schyman. Lika löjligt som när svenskar upprepar Iulia Tymosjenkos ord om att kriget måste vinnas på slagfältet. Det är jävluskt jävla löjligt.
NATO:s medlemsländer oeniga om att ge Ukraina genväg till medlemskap. Zelensky anklagar NATO för obeslutsamhet och menar att de bör snabba på processen. (Le Monde)
Skicka en kommentar