Om sårskorpan fortfarande är så tunn att författaren inte klarar av kritikernas ifrågasättande utan att börja blöda är han kanske inte redo att publicera sin berättelse.
Läskiga bitches i all ära - det är klassiska skolgårdsmobbare det handlar om, som fjäskar för magister Horace i Akademien och delar ut sparkar på smalbenen åt de förment klena och blödiga - det är status som är det centrala för de här prestigefittorna.
Låt oss då titta lite på hur motiveringen till priset för bästa sågning såg ut:
”Med stort mod tar sig Kindstrand an den svåra uppgiften att kritisera en bok där författaren berättar att han utsatts för sexuella övergrepp som barn. Recensionen är så subtilt utförd att den vid första anblick knappt framstår som en sågning, men med förödande elegans vänder den tillbaka berättarjagets egna självtvivel mot boken och visar hur koketteriet kommer i vägen för uppriktigheten.”
Det vill säga försåtligt, infamt och fegt. Gunilla Kindstrand är för övrigt en hysteriskt leende bracka och recensionen var undermålig, då den projicerade fördomar och outtalade litterära ideal på romanen, på ett von oben-vis, i stället för att läsa den och försöka förstå och beskriva den.
Vilka är det som delar ut pris till bästa sågning, vad har de för bevekelsegrunder annat än att lyfta sig själva till en högre statusnivå på bekostnad av en författare per år som med "förödande elegans" ska lustmördas utan att sadismen ens märks?
Subtilitet - så fan heller.
Jag är inte kompis med årets strimlade författare om det nu bör sägas, och utöver det töntiga i att instifta ett pris för bästa sågning är det hur, varför, tonfall, utgångspunkt som är det viktiga här
SvaraRaderaAtt begrunda vad det här betyder - vilken människosyn och konstsyn det bottnar i: "Om sårskorpan fortfarande är så tunn att författaren inte klarar av kritikernas ifrågasättande utan att börja blöda är han kanske inte redo att publicera sin berättelse."
SvaraRadera"vända tillbaka berättarjagets egna självtvivel mot boken" - den formuleringen röjer också det mesta om vilken anda, mentalitet, som ligger bakom både sågningen och priset till sågningen: ett slags förhörsattityd, försåtlig, illasinnad som en inkvisitor som injicerar gift
SvaraRadera
SvaraRaderaEn sak man måste veta, när kritiker hakar upp sig på en viss författare - och det här kan verka som ett internt kulturkäbbel utan intresse för folk utanför den extremtrånga kulturvärlden, men så är det inte - är att det hänger mycket på om de får uppbackning från folk med makt, om de kommer undan med det. I det här fallet har väl ett par före detta gp:kulturchefer backat upp sågningspriset, och håller sågningsutdelarna om ryggen, och ett intensivt fjäskande för Horace Engdahl kan också innebära uppbackning av reell kulturmakt.
Det är nämligen så: om en skribent tillhör ett så kallat stall, t.ex en redaktion, har höga beskyddare, har reell kulturmakt i ryggen, kan den tillåta sig mycket mer av angrepp än en person som hänger och dinglar lite mer fritt som frilansare.
Nu har det tydligen blivit en del bråk på sociala medier, men det med rätta - tycker väl att det är lite extra läskigt att de här förtäckta sadistbrudarna delar ut priset till en författare som har berättat att han haft en sjukdom nyligen.
Det är äckligt av dem, och förakt för svaghet genomsyrar hela händelsen.
SvaraRaderaIroniska sneglande och fnissande brudar - jodå. Hålla masken, vara tjockhudad, förakta stora känslor, göra en snackis av dem.
Nog finns det reaktionär tidsanda i sågningsvalet och formuleringarna, rädsla för verklighet och mediokert redaktionsfnissande - höja sin status och behålla sin position, och så två parodiska kulturchefer eller före detta kulturchefer som blir kränkta då någon påpekar det självklara - nja, inte att recensenter inte läser böcker de recenserar, det hör till undantagen, om man nu inte menar att de projicerar en massa agendor och egen skit på böckerna i stället för att läsa dem, då är det vanligare - nämligen att kritiker i förbigående fäller kommentarer om böcker de inte läst eller ögnat igenom med ena ögat på sin egen pitt, eller ägnar sig åt namedropping av författare som det kan vara fördelaktigt att höja eller sänka, eller tokläser tidigare recensioner av en författare de ska recensera och gör ett lämpligt collage av nästan lika dana formuleringar. Är det kränkande att det når ut till läsekretsen att det finns en hel del bluffmakeri i branschen? Motverkar det syftet att "höja litteraturkritikens status"?
SvaraRaderaEtt märkligt sammanträffande - den här Björn Werner kallade min Pompeji "beskedlig" - "en hyllad men beskedlig bok om Pompeji" - hade han läst den? Inte för att föra över detta till att handla om sårade känslor, några såna har jag inte, jag blir förvånad, utan för att ställa en relevant fråga som kan besvaras på olika sätt: hur sannolikt är det att en kritiker läst Pompeji om han kallar den beskedlig?
SvaraRaderaTvångsmässig cynism, en mask i offentligheten: kanske en marknadsanpassning av outsiderskap.
Apropå diskussionen om liv och verk - jo, vetskapen om att Dante på ålderns höst ägnade sig åt förförelse/våldtäkt på små flickor kastar en skugga över Den gudomliga komedin. Helt ofrånkomligt, det går inte att läsa den utan att veta att det var detta den utmynnade i.
Flera trovärdiga vittnesmål från tiden om den saken, bland annat av Dantes egen son, och det betraktades som en last eller synd. Det hade nog kunnat utgöra ett brott även då, om flickorna kommit ur högättade familjer och Dante inte varit untouchable.
SvaraRaderaJag skulle inte kunna kalla Munro litterärt överskattad, av en väldigt enkel anledning - det är inte min typ av litteratur.
Alla gillar inte samma saker. För att kunna hävda att andra överskattar något man själv inte gillar, krävs en saltomortal bort från den allra mest närsynta subjektiviteten, eller gå till storms mot en hel genre och tradition, "c'est pas mon truc" kan väl för all del också funka, svårare bevisa varför det inte borde vara andras truc.
"Ain't missin' nothing witty from the critics, ah
SvaraRaderaWho can't get up and do it
So they write about the ones who do"
Handlar i och för sig om musikkritik men ...
RaderaJo, det ligger något i det där.
För vad är egentligen kopplingen mellan "höja status" och "såga författare"?
RaderaDet är inte fel med sträng kritik, allvarligt invändande kritik, eller för den delen sågningar - jag tycker inte att kritiker ska vara välvilligt inställda på förhand, verkligen inte att de ska fjäska - att just de här sågningsbruttorna gjort sig bemärkta för riktigt pinsamt inställsamma recensioner hör till saken, de lite upphöjda pretentionerna på saklighet, sk nykritik, spricker när man ser hur olika de bedömer texter utifrån upphovsperson och svänger mellan subjektivt moraliserande - "avvikande!" som tillmäle mot ett livsval, alltså utifrån ett icke-litterärt kriterium - och högsvansad smetighet som snirklar runt omoral med darrig beundran.
RaderaEtt nytt slags bigotteri, klämkäck amoralitet och plötsligt moraliserande.
Fattar man inte att det kastar en skugga över Den gudomliga komedin, har man ett alldeles för stort behov av lögn.
SvaraRadera
SvaraRadera"Motivet ännu oklart" - Sverige är kusligt. Jag har en tillfällig prenumeration på en fascistisk nättidning men skillnaden är marginell mot "msm" i dag.
" Polisen har också sagt att det inte finns något som talar för att gärningsmannen agerat utifrån ett ideologiskt perspektiv"
SvaraRaderaVänta nu, finns det blinda fläckar eller inte?
Vet inte exakt varför jag skrev "Sverige" är kusligt men jag tror att medierapporteringen varit mindre förljugen i andra länder,
Det har tidigare skrivits ganska mycket om s.k. lone wolf terrorists och händelser har till och med dramatiserats på teater.
Raderahttps://www.svd.se/a/18yle/starkt-laddat-norendrama-om-skolskjutning
RaderaJavisst det har tidigare skrivits mycket om en massa.
Gus Van Sants Elephant är också en bra film.
RaderaLite kort i tonen för att jag tidigare råkade ut för en illasinnad stalker och copy cat som var noréndyrkare,
SvaraRaderaDet märktes tidigt att det var något konstigt - "tragedi", det säger man i regel inte om massmord, tror ingen fått för sig att kalla attacken på Charlie Hebdo för en tragedi, inte heller gängvåldet osv
"skolskjutning" leder snett eftersom det var en trettiofemåring som angrep sfi-elever,
och så vidare. Du skitläskiga skitland, med sina pissjunkare till journalister.
SvaraRaderaOmedelbar fokusförskjutning till gängvåldet av Vesna nånting i DN - som kalkerat på
"Vi har just nu en situation i vårt land som är fasansfull. Vi har ett samhälle där kriminella grupperingar har tagit makten och sprider skräck. Vi har en situation där vapen och sprängmedel tycks flöda fritt."
Nja, han hade vapenlicens.
Vapen och sprängmedel flödar fritt i USA, inte i Sverige ännu i alla fall.
Kriminella grupperingar har inte tagit makten över samhället.
Hon borde skriva i en högerpopulistisk tidning, inte i en "liberal".
SvaraRaderaApropå blinda fläckar, kommer de fyllas i de yttersta dagarna
SvaraRaderaFunderar lite på "ett tiotal".
Visst, väga ord på guldvåg - men inte säker på att man brukar uttrycka det så när det är en massaker.
SvaraRaderaAh men i ärlighetens namn - motivet kan faktiskt vara oklart.
Man drog iväg lite här.
SvaraRaderaok inte döma ut hela "msm".
Man tittar på språket. Tänker på skillnader.
SvaraRaderaEnligt uppgifter i Aftonbladet fick han indraget socialbidrag för att han inte sökte jobb. Stod helt utan inkomst. Det är galenskap.
SvaraRaderaPolisen "upplevde" att skotten började riktas mot dem i stället för elever och personal. Därför besvarade de inte beskjutningen.
Rätt genomskinligt, på det hela taget.
SvaraRadera
SvaraRaderaPolisen var på plats fem minuter efter larmet. Men de upplevde att skytten började skjuta mot dem i stället. De besvarade inte elden utan lät honom gå runt en hel timma och skjuta elever och lärare. Var det så eller inte? Lite för mycket för att bara vara klantighet?
SvaraRaderaEfter att den första polispatrullen inte besvarat beskjutningen mot dem utan låtit honom fortsätta skjuta inne i skolan, kom en insatsstyrka på 130 poliser till skolan, men inte förrän efter en timma hittades skytten död i självmord.
Sedan gick de ut med att motivet är okänt.
Menar de polisens motiv?
Magdalena Andersson och övriga politiker bör inte snacka om enighet mot den diffusa och smått metafysiska storheten "våldet", utan tillsätta en utredning av polisen som absolut inte får vara en internutredning.