torsdag 14 oktober 2010

Mer upplysning!

Medborgare!
Jag befarar att det folkpartistoida och kristdemokräkiska inflytandet på regeringen verkar menligt å den andliga folkhälsan.
Medborgare!
Jag skeptiserar åt hållet att dessa "partier" är en black om foten för Reinfeldt.
Medborgare!
Reinfeldt höll ett alldeles exemplariskt tal i Riksdagen och det var fröjd och gamman att se sverigedemokraterna vrida sig.
Medborgare! Varför inte göra en minoritetsregering ännu mindre - sparka ut fp och kd?
Eftersläntrande tips: Isobels text och verkstad har en serie videor "ögonblick i Riksdagen" som är mycket roliga - inte minst jordbruksministern då han på ett föredömligt sakligt och konkret vis diskutar lagstiftningen om tidelag (scrolla ner så hittar ni det).
Stefan Stenudd skriver skarpt om Folkpartiet och den där Björklund i sin blogg. I kommentarfältet skriver Stenudd att idéhistoria borde bli ett ämne i grundskolan. Jag är också jävig eftersom jag har läst idéhistoria, men jag instämmer med våran Zigge som skriver att religion borde kunna bakas in i ämnet historia, eller ännu hellre idéhistoria.
Kristendom ska inte ha någon särställning. I Frankrike, där skolan är religiöst neutral (enligt grundlagen tror jag) har barnen ledigt en eftermiddag i veckan för eventuell religiös undervisning. Det kunde vara en idé även här. I alla händelser är jag rädd att folkpartistoider och kristdemokräker kan komma att bli en black om foten för Reinfeldt i de frågor där jag menar att han håller en fräsch linje (ogrumlad av snack om svenska värderingar).
När jag gick på lågstadiet hade vi kristendom som eget ämne (det avskaffades några år senare bland annat på grund av irreligiösa föräldrars protest); jag hade en frireligiös lärare som på underbar värmländska återberättade historier ur Bibeln, som vi fick rita teckningar till. Det var spännande, jag är inte övertygad om att det var nyttigt (även om jag vill minnas att den sagoaktiga indoktrineringen inte var helt befriad från upplysningstendenser: min snälla fröken talade till exempel en hel del om att sjukdomar och lyten ansågs vara ett straff på den tiden, det var därför man trodde att till exempel spetälska blev friska då Jesus rörde vid dem, men det var en vanföreställning).
Vi fick rita Davids tempel (jag valde gult, givetvis: guld!) och illustrera "det börjar med en nål och slutar med en silverskål" (även om det kanske inte står i Bibeln utan är lite allmänt förmanande). En orsak till att jag gillade ämnet var att det inte var prestationsinriktat, det var generöst, lyxigt: fröken berättade och vi ritade, sen var det bara att springa ut till skolgårdsfascismen igen.
Varje morgon började vi med att sjunga endera psalmerna Din klara sol går åter upp eller I denna ljuva morgonstund, och om jag inte minns fel läste vi Gud som haver barnen kär också.
Så jag skaldade i min dagbok:
Härren härren du min far
all min makt du
jämt
ha
änglabarn
nu skyddar
mig när
jag dör för de mig
till dig
o mitt röda fina hjärta. han mig ger
båd lust och smärta.

Nå, en åttaårig mystiker, men nu var det tänkt att det här inlägget skulle handla om dagspolitik.
Det finns fler orsaker till att kristendomsundervisningen bör avskaffas i grunden än att många barn kommer från ateistiska familjer eller familjer med annan trosåskådning. En är att kristendomsundervisning idag är något annat än den var då. Den är anakronistisk, folkpartistoid och kristdemokräkisk. Den är alienerad och urvattnad, som Nationalencyklopedin i förhållande till Nordisk familjebok. Den lever inte. Den låtsas vara neutral, och den är politiserad.
(Parallellt med den pastöriserade kyrksamheten finns det en exhibitionistisk: kyrkan jagar efter kändisar, kändisar jagar efter kyrkan, och en allmän tårmildhet infinner sig så fort en celebritet kryper till korset).
Politisk har kristendomen alltid varit. En gång i tiden fanns det något som hette eklesiastikminister, ett statsråd som var både kyrkominister, utbildningsminister och kulturminister, i någon mån bärare av det lutheranska arvet med dess katekesläsning - och det var då, det var förr i världen, när kyrkan var en överhet.
Idag betonar Björklund att kristendomens särställning inte alls har något med värderingar att göra. Och det är här tungan blir hal. Han känner sig föranledd att betona att kristendomen inte är bättre än andra religioner. Men den som inte begriper kristendomen står utanför gemenskapen. Och gemenskapen är neutral. God är den eftersom gemenskap i sig är något gott. Sen nämner han hinduismen som något främmande och apart, något helt annat än oss kristna.
(Och det kommer mig osökt att tänka på ett tillfälle i högstadiet, då religionsläraren lärde oss hur löjeväckande hinduismen är med sina heliga kor).
Expressens ledarsida, folkpartistoid, backar upp Björklund och preciserar att det inte handlar om "det kristna arvet" utan om protestantismen: "Vår gemensamma historia och kultur är omöjlig att begripa för den som inte känner till den protestantiska fond det svenska dramat utspelar sig mot".
(Det torde vara en markering mot den mer folkliga frikyrkligheten).
Hur ska undervisningen i protestantism se ut? Vad syftar "det svenska dramat" på?
Möjligen det trettioåriga kriget.
Det som behövs i skolan är upplysning. Inte protestantism.
Grövre rasism än folkpartiets existerar också, man stöter på den i vardagen där man minst anar den, men den jag möter är nästan alltid folkpartistoid: omedveten, famlande efter en egen totalt obefintlig "värdegrund", missnöjd med den egna tillvaron utan att veta varför, och i starkt behov av en artificiell gemenskap som bara kan definieras utifrån vad vi inte är.
Vi är inte hinduer. Vi är protestanter. Låt stå!

77 kommentarer:

  1. Jag tänkte pressa dig ett tag på det där med "kristen"... Marcus Birro, Göran Persson, vad heter han den exhibitionistiska bögen, Jonas Gardell, Unni Drougge, Greider, den ena efter den andra. Det är ju sjukt. Jag skulle vilja höra vad du säger om det.

    SvaraRadera
  2. Kristendomen är den snurrigaste och sjukaste religionerna av alla. Snusk.

    SvaraRadera
  3. Jag är äldre än du men slapp morgonpsalmer i skolan, förmodligen tack vare att min lågstadielärare var tondöv. Kristendomskunskap hade vi förstås och då fick två klasskamrater lämna rummet eftersom de var befriade från detta ämne. En var ett Jehovas vittne den andra var av judisk härkomst. Samma barn kunde inte heller delta i skolavslutningen, iallafall inte i den del som hölls i kyrkan.
    Nu kan jag inte minnas att vi retades p.g.a. det här men de själva måste ha känt ett oerhört utanförskap.
    Hur många av oss går så där dagligdags och tänker på att vårt samhälle vilar på en judisk- kristen värdegrund? Några enstaka fundamentalister lever enligt de lagar som finns upptecknade i GT medan vi andra har anammat den gyllene regeln och ett och annat av budorden. Men räcker det för att vi ska känna att kristendomen genomsyrar samhället?
    Dessa enkla levnadsregler återfinns i alla de stora religionerna och Björklund kunde egentligen lika gärna tala om ett samhälle som vilar på Hinduiska eller judiska grundvärderingar.

    Nytillkomna svenskar behöver knappast bibelstudier. De behöver få lära sig svenska och de behöver lära sig sina skyldig heter såväl som sina rättigheter. Och Jan Björkkund borde en gång för alla få lära sig att en god kristen inte är synonymt med en god medmänniska. / Medborgare XX

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Back in the 90's I met many immigrants in Sweden who voted for Folkpartiet just because it was more open in immigration matters.

    What's happening now, you are confusing me... ;-)

    SvaraRadera
  6. ps: in Italy religious (catholic) teaching is compulsory (more or less: in fact you can opt out, and chose something else. And marks are no effect on your school career).

    Teachers are chosen by local bishops, and they make a great contribution to spreading of Atheism in the country...

    SvaraRadera
  7. av namnet att döma så rör det sej väl om protest - jag tänker nu på ordet 'protestanter' - "som bara kan definieras utifrån vad vi inte är" -(?) - ska jag känna igen mej i detta? - jag har skrivit på min blogg - som en presentation av mej själv under 'mina intressen' att jag ej är författare - att jag ej är kulturskribent - alltså diametralt i motsättning hur du - kära maja - presenterar dig - hur ska man tolka detta?

    SvaraRadera
  8. Zigge: jag vet inte hur jag ska kommentera det där... Vet inte om Jonas Gardell är mer exhibitionistisk än många andra, tex. Det var något rabalder när han inte fick filma i Peterskyrkan tror jag det var, det tyckte jag var lite fånigt och överdimensionerat. På ett sätt ser jag de senaste årens mediala utspel då folk "kommer ut som kristna" som lite onödiga. För övrigt tycker jag att Systerdyster uttrycker det hela mycket väl.
    Anonym 01.19: ah, en glödande ateist. Jag tycker inte riktigt att man kan säga så, d.v.s det finns förstås mycket inom alla religioner som kan vara destruktivt.
    Systerdyster: nu har jag i och för sig för mig att jag gillade morgonpsalmerna (för övrigt tror jag inte att den ena hette I denna ljuva morgonstund, det är en sammanblandning med I denna ljuva sommartid... Kan den ha hetat I öster stiger solen upp?). Men jag tycker inte att de ska återinföras. Det har ju inte Björklund sagt heller, men jag gillar inte fp:s svajighet i de här frågorna.
    Clam: ja, just precis. Jag tror (obs vet ej) att det här utspelet med kristendomens särställning är lite grann en kritik av den mer s-präglade skolan: där ville kursplanen att man skulle fästa stor vikt vid folkrörelserna, mindre vid kungar, krig och kristendom. Om man ska uttrycka det tillspetsat.
    Zamenhof: jo, så var det tidigare, men idag har fp förändrats. Jag tycker att Stefan Stenudd har många poänger i sitt inlägg, om du läser det.
    Är det biskopen som väljer lärare i Italien? Hehe. Kopplingen kyrka-religion var starkare förr i Sverige också, bland annat tror jag det var vanligt att skolläraren på mindre orter också var klockare.
    Marianne J: åh, jag tolkar det som mystik! Det ser bara kul ut.
    Jag har för mig att protestant var ett skällsord från början. "Såna där protestanter och bråkstakar".
    Väldigt fin höstdag i Stockholm idag.

    SvaraRadera
  9. En sån fin liten dikt, så djup för en åttaåring. Hade min son, som är åtta, skivit något liknande hade jag blivit eld och lågor:-.

    Tycker att det är ett utmärkt förslag att avskaffa religionsundervisningen och istället föra in kristendom, islam etc under historieämnet, som ideologier bland andra.

    Har svårt att se problemet, vad konfliken är...

    SvaraRadera
  10. Ang kristendomen så kom jag att tänka på vad en av prästerna sa under vigseln på prinsessbröllopet "ingen har gjort sig förtjänt av livet, ingen har det". Det där uttalandet berörde mig av någon anledning och spelades upp gång på gång i mitt huvud.

    Så här i efterhand känner jag mig ganska provocerad. Vadå gjort sig förtjänt av livet? Menar han på allvar att en gravt hjärnskadad person ska känna någon slags tacksamhet, trots att det liv som hon eller han lever är outhärderligt? Och: vem har valt livet. Vilket trams!

    Det uttalandet spänner över flera filosofiska frågor, och jag är inte personen att besvara dessa. Men det visar vilken makt kytkan fortfarande har över våra tankar - jag har inte hört en enda invändning mot prästernas predikan, tal, eller vad det nu var. Hoppas att någon börjar analysera vad de INTE säger och redovisar slutsatserna på bästa sändningstid.

    Det där gjorde mig illa till mods.

    SvaraRadera
  11. Sverigedemokraterna vred sig inte alls under Reinfeldts tal i riksdagen. Tvärtom. Reinfeld sa i en passus att integrationspolitiken inte fungerade helt tillfredsställande och att detta skulle ses över.
    Men naturligtvis skulle han hellre låta offentligt hänga sig än att vidgå att detta buktaleri var resultatet av SDs press i opinionen.
    Politiken har blivit mer och mer en fars...

    / Svantesson

    SvaraRadera
  12. Ann: "ingen har gjort sig förtjänt av livet, ingen har det": sa prästen så? Håller med, det låter obehagligt. Predikningar förstås vara väldigt olika, det brukar sändas en på söndagar i P1 från olika ställen i Sverige och ibland hör man verkligt bra tal, så att säga, ibland är det inte så bra. Domedagspredikningar och pekpinnar är nästan tabu idag tror jag, präster förväntas på något vis vara snälla mot alla och att någon skulle dundra i mot tidsandan ur perspektivet "jag har rätt för jag talar på uppdrag av Gud" är rätt ovanligt. Men visst förekommer det konstigheter: det mesta kanske av pastor Jansson-typ, lite för larviga liknelser "Livet är som en påse. Tomt om man inte fyller det med något").
    Jag hörde en doppredikan en gång som jag inte gillade, jag tror att det var den traditionella: prästen talade mycket om arvsynden, jag kände att jag ville rädda bebisen från det där snacket.
    Svantesson: jaså uppfattade du det så? Det gjorde inte jag alls, alltså att fokus skulle ha varit det du skriver, och sd:arnas ansiktsuttryck tolkade jag som att de kände sig tagna i örat. Det borde finnas på Play, ska kolla.

    SvaraRadera
  13. På vilket sätt tycker du att politiken har blivit en fars?
    Jag såg Göran Persson och Lars Leijonborg i en reklamfilm tror jag det var, där de parodierade en politisk debatt. Det var gräsligt, ingen aning om hur mycket pengar de fick för det men där kan jag verkligen hålla med om att det inte handlade om humor utan om ett slags likgiltighet, det som brukar kallas förflackning. Bodströmgrejen har jag inte satt mig in i men jag kan inte ha några som helst invändningar mot att han försvinner ur politiken, om det nu beror på att han skolkar för mycket eller av andra skäl.
    Men i stort tycker jag inte alls att politiken är meningslös. Om det är det du menar med fars.

    SvaraRadera
  14. Tack förresten, Ann. Ja jag tycker att dikten är lite gullig.

    SvaraRadera
  15. Maja, dikten är supergullig gånger 50.000:-)

    Ja, prästen sa så! Visserligen är meningen ryckt ur sitt sammanhang, men ändå. Erkänner att jag ständigt går och hoppas på en högre mening (där alla mina hundar, katter, 1 barn, vänner, föräldrar etc möts igen).

    De som gör anspråk på guds ord, och är så fördömande som den här skitprästen hjälper inte direkt mig i extistensiella frågor... Ibland kan jag inte låta bli att undra om Gud (om han nu finns) är en stor självgod sadist. I så fall allierar jag mig hellre med Satan själv. God är egoisten, onda är de de andra:-)

    SvaraRadera
  16. Jomen det tror jag alldeles bestämt: kanariefåglar och borttappade nallar också. Snufsan hette min nalle, jag tappade bort den någon gång men gissa om det kommer att bli ett glatt återseende. Sen är det ju det här med teodicéproblemet (var det onda kommer ifrån ifall Gud är både allsmäktig och god, och varför det inte är rättvist ordnat redan nu).
    I The Castle in the forest som jag nämnde tidigare, av Norman Mailer, så heter djävulen Maestro och gud Dummkopf. hehe.
    Jag funderar på det här med änglabarn i dikten, om jag kan ha fått det någonstansifrån. Hur som helst är det en trevlig tanke, att barn skyddas av änglabarn.

    SvaraRadera
  17. Il vescovo (la "Curia", come si dice - sembra di vivere ancora nell'Impero Romano) sceglie solo gli insegnanti di religione. E' previsto dal concordato Stato/Chiesa (Mussolini 1929, Craxi 1984). Cioè, ha il diritto di NON accettarli (per esempio, se sono gay comunisti divorziati e favorevoli all'aborto. Se sono solo una di queste cose, forse, hanno una chance). Prima del Concordato, l'Italia e la chiesa erano in guerra...

    Al liceo avevo optato per non seguire i corsi di religione. Pero' non c'era nessuna attività alternativa, salvo stare in biblioteca con una prof. che mi odiava. Quindi ho optato per restare in classe. Risultato: il prof. di religione parlava solo con me, mentre gli altri uscivano a fumare!

    Abbiamo parlato anche di questo sul treno

    SvaraRadera
  18. Ah, era un professore abbastanza simpatico e intelligente allora, e tu eri uno studente che prendevi la cosa sul serio. Avete molto litigato? Non mi ricordo che abbiamo parlato anche di questo, fantastico.

    SvaraRadera
  19. Si può dire avete molto litigato, o bisogna dire avete litigato molto?

    SvaraRadera
  20. Vanno bene tutti e due. Era simpatico, si': non abbiamo litigato affatto.

    Una volta gli diedi, per sbaglio, una cassetta (audio) in cui con alcuni compagni facevamo la sua imitazione. Eravamo tutti spaventati, era l'anno della maturità. Ma lui non se la prese.

    PS: la madre del professore era un'anziana finnsvenskan e mi diede i primi corsi di svedese. Con una pronuncia un po' buffa...

    PS2: non abbiamo parlato di questo. Ma solo del fatto che nella mia tesi mi interessavo anche dell'insegnamento "neutrale" della religione nella scuola svedese (neutrale, men utifran en omedveten värdegrund etc. etc.) Il mio argomento era piu' o meno: "NI är protestanter, låt stå!" Precis som du säger nu. Rivendico il copyright, eh eh.

    SvaraRadera
  21. Sök på telepatiska kristian luuk på google och se vad som dyker upp

    SvaraRadera
  22. Anonym 16 oktober 19.02: varför det?
    Zamenhof: copyright, hehe. Jomen faktiskt, när du säger det så ringer det en klocka. Eller iallafall att det är tänkbart. Om det kan trösta dig, eller vara lite salt i såren, så handlar Mäktig Tussilago ganska mycket om protestantism och svensk medvetandekris.
    Jag har varit i Östhammar på ordfestival, vackert ställe, efteråt fick jag skjuts av Katarina Kieri till Norrtälje, under resan pratade vi bland annat om den svenska chauvinismen, och oviljan att minnas det ena med det andra - hon berättade bl.a att det är ganska många som inte vet att tornedalsfinskan var förbjuden i Sverige för inte sådär jättelänge sedan... och samiskan, givetvis.
    Att kritisera svensk chauvinism är förstås viktigt, men "den protestantiska fond det svenska dramat utspelar sig emot" och liknande brösttoner, som dessutom slår fast att det handlar om en gemenskap (för vem då?), är obehaglig politik.

    SvaraRadera
  23. Vilket språk är din avhandling skriven på?

    SvaraRadera
  24. på franska, tyvär...

    I'm finishing (let's say so) now, I mean, I just contacted my prof after 8 years of full silence to tell him - ehm, well, I think I'm done. It took me 18 years to be ready with it. One of the funny sides of the story is that now, in most of EU countries, doctoral studies must be performed within 3 years, and the reform is called "Bologna reform". Bologna is my hemstad but I don't think I'm a good example of a Bologna-attitude, at least on this respect.

    Ps: in 91, on the other hand, I was writing my "tesi di laurea", which was in italian

    SvaraRadera
  25. Almost 20 years dedicated to the Swedish självbild. My dear Zamenhof. Complimenti. As Swedes we should be proud. Well well. And in these 20 years Sweden has changed and is still changing. But the självbild släpar efter. As it usually does. I hope the Bologna reform doesn't lägga krokben for you at the mållinje.

    SvaraRadera
  26. tack! And tack for "proudness", although I know that most (all?) of Swedes can't care less. But you resumed it correctly : 20 years dedicated to the Swedish självbild - and I'm still far from beeing satisfied with what I've found.

    it sounds disappointing, but U. Eco once said that usually we spend all our life in trying to answer a single question (a different one for each one, of course). Or rather (I would add) in trying to understand WHAT we really wish to know

    SvaraRadera
  27. 'at the mållinje' - those words...

    SvaraRadera
  28. Zamenhof: det är väl så det ska kännas? Har du haft Umberto Eco nåt som lärare?
    Marianne J: jo det anspelar ju lite lätt på Lennart Bergelins "do you have what we in Sweden call a skiftnyckel". Men min favorit av Bergelin är the bottom is nådd.
    Här finns det lite fler sportgrodor att skratta åt, swengelska och andra
    http://www.yttermera.se/sport/sportgrodor/sprak.html

    SvaraRadera
  29. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  30. Clam: wpow vad intressant. Self-image och ego-image. Du har en intrssant synvinkel där, att man ska skilja den nationella självbilden och den neurotiska, protestantiska jag-uppfattningen åt (och kanske t.o.m ha viss distans till bilden av den neurotiska protestantiska jag-uppfattningen)
    Det är ju invecklade saker...
    När det gäller religiös undervisning tror jag allra mest på buddhism, taoism och liknande - de allra mest gudsbefriade.
    Den nationella självbilden - ja, och nu förändras den ju i gallopperande takt, socialdemokrater är inte heller vad de varit och det är svårt att hävda att en mer borgerlig nationell självbild avlöser en socialistisk, för vad skulle deet i så fall betyda?
    Det är mycket att fundera över nu, t.ex Merkels uttalande, som någon påpekar inte fick något utrymme i de två största svenska tidningarna
    http://axess.eddy.se/blog/post/2010/10/17/Multikulturalismen-under-attack.aspx

    och kriget i Afghanistan. Jag tror att det på sikt kommer att visa sig destruktivt att Sverige deltar i krigföring, i vilket fall som helst måste man komma ihåg att krig alltid beskrivs som ädla och nödvändiga. Om någon sett bra debattinlägg så tipsa gärna. De man ska lyssna minst på är politiker och militärer, däremot t-ex hjälporganisationer och andra som befinner sig på plats.
    I all hafs
    (igår såg jag ett underbart program om öknen i california)

    SvaraRadera
  31. wpow är ett gammalt indianskt kraftuttryck.

    SvaraRadera
  32. Det HÄR är intressant: om fotbollslaget dalkurd:

    http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/sverigebilder-mustafa-can-i-en-serie-om-sverige-2010-del-2-raddning_5034925.svd

    SvaraRadera
  33. Inte läst hela ännu, trist nog missade jag Musafa Cans föredrag i Östhammar.
    Återkommer.

    SvaraRadera
  34. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  35. Maja: Även vi tyskar är synnerliga skickliga konstruktörer av sportgrodor. Min absoluta favorit lyder: "Fotboll är som schack fast utan tärningar". Sagt av en viss Lukas Podolski som (såvitt jag vet) aldrig läst Max Jacob... men däremot är född på den plats där andra världskriget "började". Gliwice/Gleiwitz.

    Apropå Östhammar har jag en vän som var där. Han övergav höststädningen av sommarhuset för att höra dig, deserterade från burken med råttgift och körde istället på slingriga vägar med en 60-talstraktor framför sig (omöjligt att köra om), kom till Missionshuset två sekunder innan du skulle börja, misslyckades med att tjata sig till rabatterat inträde... och så vidare. Men han var väldigt nöjd med att se och höra dig; dock tyckte han att publiken kanske var lite ogin eller åtminstone avslagen.

    Jag är självutnämnd expert på den här sortens orter - sådana som ligger ungefär en timmes resväg från en glittrande huvudstad och ändå är raka motsatsen. Faktum är att landskapet och människorna utanför Berlin påminner väldigt mycket om Östhammar. Jag gillar det, men det är så att säga kärlek vid tredje eller fjärde ögonkastet. Man måste ta sig igenom ett mycket tjockt pansar av strävhet och därtill en gåtfull blandning av självgodhet och självömkan för att hitta fram till folk.

    Jag är hursomhelst glad att du tyckte att det var ett vackert ställe. Färgerna så här års är obeskrivliga, särskilt björkarnas!

    Mvh,
    Herr Q

    SvaraRadera
  36. Clam: ja det finns ett politiskt omedvetet och förmedvetet: man bör nog alltid tänka, vad vill det här yttrandet, vad innebär det som handling, eller som akt? Det som inom språkvetnskapen kallas pragmatik eller talaktsteori. Ord är inte bara ord.
    Just det, Max Weber - längesen jag läste, det var på idéhistorian, minns att jag gillade hans teorier om protestantismen (och kalvinismen?) som förutsättning för kapitalismens framväxt och den industriella revolutionen.
    För att hoppa tillbaks till Klemperer igen, så var en av de saker som förvånade mig hur mycket religiöst bildspråk nazisterna använde sig av (de menade visserligen att det asiatisk/judiska/kristendomen var ett negativt inflytande, men det var en hel del evangeliskt uppblandat med det industriella och romantiska bildspråket).

    Herr Q:¨å, då måste du hälsa och tacka din vän, det var fint att höra. Jag vet inte om jag märkte att publiken var ogin, för det är nog så att när man är ute och pratar vänder man sig till den del av publiken som ler och spetsar öronen, det finns alltid någon eller några som inte ser avvisande ut, och här gäller det att välja: det skulle vara fullt tänkbart att inte ens våga tala inför publik, det är många som har fobier inför det och det är alldeles naturligt för när man gör det är det alltid så att en del tänker: varför bjöd de dit den där! Usch!
    Så... och eftersom jag inte gör ett performance utan har det käcka mottot "hellre misslyckas som mig själv, än lyckas som någon annan" så händer det att folk blir missnöjda. Men det blev en hel del frågor iallafall, det är tänkbart att jag avslutade lite för raskt.
    Jo, höstens färger - det var verkligen fantastiskt vackert, sedan är det nog kanske inte alltid lätt att bo på en mindre ort, blir man inte accepterad finns det inte ett lika stort utbud av bibliotek, biografer, caféer och så vidare där man kan vara anonym och ändå omgiven av människor.

    SvaraRadera
  37. Jag tycker att man ska skilja på nationell självbild och den neurotiska, protestantiska jag-uppfattningen.

    I agree. But of course we can also talk of a protestant, COLLECTIVE self-image, and even of a national, neurotisk jag-uppfattning. See Adolf Hitler or U. Bossi, as examples :-)

    SvaraRadera
  38. Har du haft Umberto Eco nåt som lärare?

    Non, il enseignait dans ma faculté, mais ses cours étaient trop fréquentés et on n'arrivait pas à rentrer

    SvaraRadera
  39. Zamenhof: "collective self-image" och "nationell självuppfattning": risken är ju alltid att man förenklar alltför mycket.
    Det här kan nog sägas ingå i den gren av idéhistorien som kallas mentalitetshistoria: där brukar man förstås vara noga med att redovisa sin metod och avgränsa ett undersökningsfält. Det är viss skillnad om man studerar t.ex uppfattningen om Sverige och svenskhet som den uttrycks i dagböcker, brev, kanske med hjälp av fältintervjuer, eller i media (som förvisso har en stor påverkan). Om det är politiker och opinionsbildare, eller om det handlar om implicita värderingar i nyhetstext, om du frågar en folkpartist som vill införa körkort i svenskhet, eller om du frågar en mångkulturalist så får du såklart olika svar.
    Ja, detta förstås inte sagt för att skriva dig något på näsan, det vet du säkert. Det är ett svårt men otroligt intressant ämne.

    SvaraRadera
  40. Maja, ce n'est pas seulement un domaine difficile: c'est un domaine d'études qui est controversé, qui est plus ou moins légtime - comme tout domaine d'études des sciences humaines - selon les époques et les pays dans lesquelles on se trouve.

    Quand je travaillais sur ce thème au début des années 90, à Stockholm, on m'avait expliqué poliment qu'on ne pouvait pas étudier cette sorte de trucs. Je pourrais ecrire une belle histoire sur l'envie des Suédois de dire que la "svenskhet" n'existe pas (c'est aussi dans ton roman, ce concept, non?) Après, les temps ont changé (c'est à dire, pour être cyniques: ce qui était à la mode à Paris dans les années 80, est devenu à la mode en Suède aussi). En réalité, comme toujours, les choses sont plus compliquées.

    Disons que si l'identité, l'image de soi, correspond non seulement à CE qu'on dit sur sa culture, mais pourquoi et comment on le dit ...il y aura toujours matière à rechercher. Je dirai aussi - et cela vaut pour l'identité suédoise, italienne, française, catholique, protestante et autre - que ce qui est important pour nous, apparaît souvent mieux aux autres qu'à nous mêmes.

    SvaraRadera
  41. Någon som lagt merke till Merkel?
    Svantesson

    SvaraRadera
  42. Så dumt. Både Björklund och du.
    Tusen års kulturyttringar bör alltså bli obegripliga för framtida generationer?
    Eller femhundra då, med Björklunds tideräkning.

    All konst, litteratur, musik som skrivits ska bli hokuspokusfiljokus för gemeneman.

    Ja, sannerligen, så skapar man en kulturnation! Gå på i ullstrumporna bara och släng allt gammalt, tro på en Ny Människa utan alla band till gammal unken religion.

    Så urbota korkat.

    Sant är att franska skolbarn slipper religionsundervisning av religion som religion, som trosfundament.
    Däremot läser de om religionernas uppkomst och historia. Får lära sig att islam är en religion som bygger på människors olika värde - något som framgår om man bara går till den skriftliga källan.
    Jag är inte så säker på att den franska metoden i praktiken är bättre. Som idé var den dock vacker.

    I konsekvens med detta läser även franska barn och ungdomar filosofi som en sorts ersättning. Människan och det hon åstadkommit av idéer ska man känna till och även kunna förhålla sig till.
    Humanismen och upplysningsarvet bygger ju också på texter, texter som måste levandehållas om man vill att arvet ska leva och utvecklas eller åtminstone förvaltas.
    Problemet med det svenska arvet i det avseendet är att det ÄR protestantismen, med psalmer, skolavslutning i kyrkan och gudstjänst då riksdagen öppnar för året.
    En protestantism med djupa rötter ned i den katolicism man nu så ihärdigt förnekar.

    SvaraRadera
  43. Svinto: Björklund är nog en aning bakom flötet, ja. Lite som Merkel.
    Men för att förtydliga: jag menar på intet vis att den franska skolan skulle vara ett ideal. Jag tror däremot att idén om undervisning i idéhistoria skulle vara väldigt bra.
    Människors olika värde slås fast även i det Nya testamentet, gång på gång på gång på gång, och kyrkan har tidigare gång på gång på gång på gång låtit sig inspirerats av det. Men inte så mycket idag som tur är.
    Att vår kultur skulle bygga på föreställningen om människors lika värde till skillnad från andra religioner -
    en del av chauvinismen och feltolkningen/överskattningen/förvrängningen av kristendom och upplysning som är i full svang idag. Det du skriver - att franska elever får lära sig att islam predikar människors olika värde - är ju en politisk handling från staten/skolan.
    Det här är farligt och trist.

    SvaraRadera
  44. och lite nazianstruket: det var ï sådana ordalag de talade om den överlägsna upplysningen och humanismen (som de ansåg sig vara satta att försvara mot allt annat). Det humanistiska arv som lever är däremot ett diametralt annat.

    SvaraRadera
  45. Men kul att bli kallad urbota korkad, jag har blivit kallad både det ena och det andra men just korkad vet jag inte.

    SvaraRadera
  46. Man måste lyssna noga på hur det talas om kriget:
    "- Min övertygelse är att just för att det är så allvarligt behövs det en bred politisk uppslutning" säger en s-politiker (minns inte namnet, det står om det i Aftonbladet).
    Det vill säga, just för att det går illa, så måste det råda total konsensus från vänster till höger. Det handlar om "Sveriges anseende i världen" fortsätter s-politikern.
    Det är så här det brukar låta, och oavsett vad man anser om frågan så bör man inte låta sig luras, utan titta på det med mycket öppna ögon. När sånt här börjar rulla, så bistår språket snabbt med mekaniska formuleringar, det handlar inte om civilbefolkning i några som helst länder utan om prestige, och utan att man vet ordet av kan Sverige befinna sig i ett ädelt och nödvändigt tredje världskrig för att försvara upplysning och kristendom.
    Watch out, med andra ord.

    SvaraRadera
  47. Jodå, jag håller med om att det finns en klar värdering då det står i franska högstadieelevers skolböcker att islam predikar människors olika värde.
    Likförbannat så står det så, och också i Koranen, om jag fattat det rätt.
    Liksom en del texter i NT kan läsas som försvar för människors olika värde. Eller åtminstone att Livet Inte Är Rättvist och heller inte Ska vara rättvist.

    Och detta är ju problemet med att gå till källorna utan en praktik, utan att den som så att säga i dag tolkar och lever efter dem får förklara sig.
    Det blir att läsa Koranen eller Bibeln som fan läser Bibeln.

    Det tråkiga med en undervisning befriad från all religion är ju kulturarvet som står där och ekar tomt. Mozarts Reqviem likväl som höggotikens katedraler.
    Vårt eget kulturarv och det gäller ju lika mycket Gotlands eller Upplandsslätten överetablering av romanska stenkyrkor, blir betydligt mera innehållsrikt om vi kan vår egen historia - med dess innehåll av även religion.

    Och eftersom skolan idag har den funktionen att ge det som är ett gemensamt minimum, det vi i demokratisk ordning anser vara just detta, så menar jag att den bör upplysa samtliga elever i svenskt utbildningssystem om den saken.
    Men för all del, det behöver inte beskrivas som levande tro, det kan ses som en del av historien om man så önskar.

    Det vill säga, Björklund har rätt. Även om han inte verkar begripa det riktigt själv.

    Vad gäller din parallell till kriget hänger jag inte med alls.

    SvaraRadera
  48. "Liksom en del texter i NT kan läsas som försvar för människors olika värde. Eller åtminstone att Livet Inte Är Rättvist och heller inte Ska vara rättvist": många äro de kallade men få äro de utvalda, Svinto... De flesta hamnar i Gehenna.
    Och låt de döda begrava sina döda. Idéhistoria, säger jag bara.
    Hur kommer det sig att du inte förstår parallellen till kriget?

    SvaraRadera
  49. Inte finns det mycket opposition mot detta krig. Låt vara att jag inte har kunskaper nog att veta om Åsa Linderborgs uppgifter stämmer - att NATO:s närvaro uppfattas som en ockupation av civilbefolkningen, och att soldaterna beter sig illa och ägnar sig åt kränkningar av civilbefolkningen

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article7979832.ab

    Men jag instämmer med hennes analys - att Sveriges ställningstagande alls inte har med några vackra motiv att göra.
    Man kan notera att utöver v är sd det enda parti som är emot kriget (sannolikt mer p.g.a ekonomiska orsaker än ideologiska?)
    Hur ställer sig egentligen miljöpartiet till kriget?

    SvaraRadera
  50. Mariannesson: journalistiken är nästan lamslagen och ägnar sig framförallt åt att vara språkrör för politiker och militärer och inte så mycket mer. Hur det är med opinionen i stort vet jag inte - att oppositionen mot kriget är mycket liten verkar uppenbart, och jag skulle gissa att de allra flesta tycker att det är så långt bort att de inte orkar sätta sig in i det.

    SvaraRadera
  51. nåja. helt tyst har det väl inte varit...

    http://www.tv4.se/1.1501316/2010/02/10/kvallsoppet_om_kriget_i_afghanistan

    SvaraRadera
  52. Endast 33 personer har svarat på TV4:s fråga "tycker du sverige bör lämna Afghanistan".

    SvaraRadera
  53. Kriget handlar väl i såna fall om utomstående länders trupper över huvud taget? Antingen tycker man att de behövs = även Sverige har ett ansvar etc etc, eller också tycker man inte att det behövs. Och ja, då får man nog räkna med en viss prestigeförlust.

    Krig har för all del utkämpats i de flesta gudars namn och om din parallell är att upplysningen i form av vackra ord ersätter gud som förevändning så hänger jag med.

    Å andra sidan kan man heller inte utesluta att vissa saker trots allt, fortfarande är eller borde vara värda att dö för. Som sista utväg så att säga.

    Men i just det här krigets fall har jag, fegt nog, ingen uppfattning.

    SvaraRadera
  54. Jag utesluter inte att vissa saker är värda att dö för (även om det är svårt att hävda att någon annan borde dö för dem).
    Som av en slump diskuteras det på bjudningen i Mäktig tussilago, huruvida dagisgenerationen är beredd att offra sina liv för högre värden, och någon säger att Sverige denna gång måste bidra, inte fega som under det andra världskriget.

    "upplysningen i form av vackra ord ersätter gud som förevändning" - ja, så menar jag.
    Det är inte fegt att inte ha en uppfattning, men det är viktigt att sätta sig in i frågan, och förhålla sig kritisk beträffande krigets syften (det är NATO och inte FN det handlar om, om jag fattat det rätt), inte mörka uppgifter (jag är heller inte helt säker på om det stämmer att civilbefolkningen är emot ockupationsmakterna), fundera på konsekvenser på lång sikt (ett krig långt borta kan komma att drabba civilbefolkningen även i Sverige precis som den drabbar civilbefolkningen i landet där kriget pågår).
    Jag tror att nästan ingen vet vad de egentlligen anser i den här frågan - d.v.s hur många länder ska Sverige vara med och befria från vad, varför och för vems skull. Men jag menar att Åsa Linderborgs artikel hade sina poänger.

    SvaraRadera
  55. Det vore omoraliskt av Sverige och andra på plats att lämna Afghanistan, man kan ju bara föreställa sig hur det skulle drabba civilbefolkningen. Ingjuta hopp hos Afghanerna med löften om demokrati och alla människors lika rättigheter, för att sedan, när det blir tufft, sticka därifrån med argumentet att fem svenska soldater har stupat. Är f ö inte detta så nationalistiskt som det bara kan bli?

    Terrorn mot kvinnor, barn och andra måste upphöra. Det behöves fler soldater, inte färre i Afghanistan, och motstånet måste intensifieras. Först då, när omvärlden visar allvar kommer de civila att samarbeta. Men då Sveige, liksom andra länder, i första hand ser om sitt eget hus kommer en sådan dialog inte att inträffa.
    /Ann

    SvaraRadera
  56. Ha, Maja!, såg att du precis diskuterade frågan ovan!
    /Ann

    SvaraRadera
  57. Jean Paul Sartre. Jag älskade hans "människan är absolut fri-hypotes" och gör det fortfarande, med vissa undantag. Minns jag inte fel så menade han att revolutionen mot makthavare i ett land måste komma från inifrån. Ett sådant resonemang blir dock skevt när man talar om länder som Afghanistan, Kongo, eller Nordkorea.

    Något slags ansvar har vi väl ändå för varandra, oavsett var vi bor. Man talar om civikkurage i Sverige, att ingipa när någon far illa. Det borde väl gälla worldwide. Eller?
    /Ann

    SvaraRadera
  58. Ann: jag tror att det gäller att lyssna på hjälporganisationer som befinner sig på plats, däremot vara skeptisk till hur de militära operationerna motiveras. Det är förstås en mycket svår fråga, och ett plötsligt tillbakadragande nu tror jag inte att många förespråkar. Men jag blir lite förvånad över din till synes fullständiga tro på det missionerande uppdraget, man skulle kunna tro att du menar att de utifrån kommande styrkorna skulle genomföra befrielsen nästintill över huvudet på befolkningen, och om de trilskas är det för att de inte vet sitt eget bästa:
    "Först då, när omvärlden visar allvar kommer de civila att samarbeta" - om de civila inte "samarbetar", handlar det då inte snarare om ett misslyckat försök till kolonisation?Sartre hade sannolikt varit emot kriget. Du skriver: "Minns jag inte fel så menade han att revolutionen mot makthavare i ett land måste komma från inifrån. Ett sådant resonemang blir dock skevt när man talar om länder som Afghanistan, Kongo, eller Nordkorea."
    Då vill jag fråga - tror du på allvar att det inte ligger några helt andra och mer krassa intressen bakom kriget än de ädla, och att det i sig kommer att fortsätta att trissa upp konflikterna i världen?

    SvaraRadera
  59. Fegt var kanske fel ord, försiktigt/slött har jag ingen självklar uppfattning.

    Och att svenskar skulle vara beredda att dö för något annat än sina närmaste tror jag är mer regel än undantag.
    Å andra sidan gäller nog det dagisgenerationen i de flesta Västeuropeiska länder.

    Så, Maja, vi är nog överens om en del också. Fast inte om kristendomens (kalla det idéströmning då?) plats i den svenska skolan. Jag menar alltså fortfarande att den har en särställning av kulturhistoriska skäl.

    SvaraRadera
  60. "Och att svenskar skulle vara beredda att dö för något annat än sina närmaste tror jag är mer regel än undantag". Oj då.
    Svenskar vet inte vad det innebär när ett land slits sönder av ett krig. Det finns häpnadsväckande mycket romantisering av krig i Sverige.

    SvaraRadera
  61. Ann, Svinto, nu kommer jag att vara oförskämd: har ni läst Mäktig Tussilago? Det är nästan som att prata med två ekon ur boken.

    SvaraRadera
  62. Maja då... hm. Ett utslag av "Megaloman paranoia" kanske?
    Enligt Aftonbladets löpsedel idag är en majoritet av svenskarna emot kriget. Jag kan inte se att det är nationalistiskt att ställa sig frågan för vems skull det egenltigen är Kenneth och de andra dör.

    SvaraRadera
  63. Jag är naiv, men inte så naiv, att jag tror kriget mot Afghanistan enbart syftade till befrielse. Å andra sidan ser jag det som är för ögonen, vad som händer just nu. Att ignorera det och skylla på annat tycker jag bara är en ursäkt för ungå ansvar, faktiskt.

    Jag tror Sartre svängde fram och tillbaka, beroende av väderlek...


    Ps. Maja uppskattar att du ger mig andra perspektiv - det behövs säkert! Ett rykte säger att de bästa legoknektar genom historien var kvinnor:-)
    /Ann

    SvaraRadera
  64. Mariannesson: ja, jag såg det. Och det är väl inte långsökt att anta att det är dödsfallen som är orsaken. Men ett direkt tillbakadragande idag är nog ogörligt.
    Ann: aha, en amazon! *s* Men ja, jag tror att man ska vara försiktig när det gäller heroiserande missionståg. Någon sa lakoniskt att det beror på hur det går, om det var rätt eller inte. Man kan se det så.

    SvaraRadera
  65. Gullig är du Maja, klokare än de flesta är du också.

    God natt - leve Centern:-)

    SvaraRadera
  66. Maja,
    Jag har inte läst Mäktig Tussilago, och vill på intet sätt förringa din bok, men dristar mig ändå att påpeka att man faktiskt bara behöver läsa svensk press för att få det att låta ungefär som jag låter. Eller Ann.
    Det är inte speciellt originella åsikter vi framför.

    Att svenskar inte har några som helst erfarenheter av krig är onekligen en brist och även något som gör dem rätt ensamma i världen. Det begriper de naturligtvis inte, men det kan göra dem väldigt påfrestande att ha att göra med. Men man kan ju inte säga att de rår för det själva, och heller inte gärna önska en förändring av dessa sakernas tillstånd.

    Man får ta dem i små portioner.

    SvaraRadera
  67. Tack så mycket Anonym 01.23, det där känns finemang att höra. Maud Olofsson sålde Volvo till kineserna, ska försöka hitta det där fantastiska fotot där hon står lätt lutad mot en volvohuv och det står en kinaman från Jiily (kommer inte ihåg vad företaget heter, skriver det sådär) strax bakom henne och ler i mjugg och är snedögd och tittar neråt, det ser ut som om han ska sätta på henne om ni ursäktar svenskan, och hon ser bjäbbig och gladporrig ut. Köpfest, kåtfest. Jag tycker rätt bra om Maud Olofsson, ska jag tillägga, alltså som filur. Hon känns inte speciellt folkpartistoid.
    Svinto: joho! Mäktig Tussilago är ett litet mästerverk som kommer att stå sig i många tusen år, och den ser mellan raderna också.
    Du skriver:
    "man kan heller inte gärna önska en förändring av dessa sakernas tillstånd" (bristen på krig) men i djupet av en del svennehjärtan finns det en törst efter det goda våldet.

    SvaraRadera
  68. Man måste se upp med politikers och militärers retorik, i synnerhet om det börjar handla om krav på konsensus om att kriget är rätt:

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article7986782.ab

    SvaraRadera
  69. kvinna i försvarsmakten20 oktober 2010 19:06

    Man kan inte se hela världen som en stor konpirationsteori, eller förklara allt som händer utifån idehistoriska premisser eller, för all del, boken Myggor och Tigrar.

    Vänsterns intellektualiserande och ansvarslöshet i inrikes- och utrikespolitiska blev deras fall; snabba på att kritisera andra, men sämre på att komma med egna förslag och lösningar. Afghanistan är inget undantag.

    Den verkliga retoriken som förs mellan politiker och militärer är inte så banal som du försöker påskina. Tvärtom är den genomtänkt och ansvarstagande. En länk till Aftonbladet - var det menat som ett skämt?

    SvaraRadera
  70. kvinna i försvarsmakten20 oktober 2010 19:59

    Alltså: pratar vi om propagandakriget eller det krig som förs nere i Afghanistan? - Det är viktigt att slå fast vad som är vad.

    Intressant blogg du har, bra att olika perspektiv ventileras!

    SvaraRadera
  71. Hej Maja!

    Religion heter ämnet man läser i skolan idag (inte kristendomsundervisning) I det ingår undervisning om olika religioner och livsåskådningar. Tanken är inte att göra de små barnen till små troende barn utan, till så småningom, vuxna människor med kunskap om världen omkring sig. Inte helt fel kan jag tycka. Att religionsundervisningen skulle vara till för att få eleverna att bli religiösa är en föreställning som envist verkar hänga kvar - tyvärr kommer den föreställningen nog hänga kvar ett bra tag till med god hjälp av herr Björklund som fortsätter dra sitt strå till stacken för att sprida sina snedvridna uppfattningar om skolan.

    Och ja, jag är lärare och jag har berättat om Abraham, Isak och Jakob vid fler än ett tillfälle. Barnen ritade och tyckte förmodligen precis som du att det var ganska trevligt (man får censurera lite när man berättar bibelhistorier man vill ju inte att barnen ska få mardrömmar) och sen pratade vi om berättelserna och huruvida de var sanna eller inte.

    När jag gick i ettan i början av 70-talet sjöng vi också morgon mellan fjällen, bad fader vår och sjöng alltid "glädjens herre var vår gäst..." innan vi gick till maten. Fröken var inte snäll, hon var gift med prästen och var rätt bra på att trycka ner och trycka till barnen med sin blotta närvaro. Hon är således ett levande bevis på att kristendomsundervisning i sig (vilket hon torde ha fått i rejäla doser) inte leder till att man automatiskt blir en god människa om det nu var någon som trodde det.

    MVH Kerstin

    SvaraRadera
  72. Kvinna i försvarsmakten: man bör skilja mellan propagandakriget och det krig som förs i Afghanistan, det instämmer jag med: jag menar att frågan är oerhört svår, det hoppas jag framkommer. Något omedelbart tillbakadragande tror jag inte heller på. Däremot måste det kunna diskuteras i vilken utsträckning Sverige ska delta i militära operationer, varför, och vilka konsekvenserna kan bli. Det var inte meningen att göra resonemangen simplistiska. I viss utsträckning handlar mina diskussioner om en stor mentalitetsförändring i Sverige, som jag tror att det i sig är mycket viktigt att förstå. (Myggor och tigrar är för övrigt en annan diskussion).
    Kerstin: ja o ja. Det du skriver har jag inte tillstymmelsen till invändning emot. Men religionsundervisningen används på ett sätt i den politiska diskursen som jag verkligen ogillar. Hoppas det kunde vara lite förtydligande (jo, det är förstås mycket i Bibeln som inte är direkt barntillåtet).
    Jag minns också min högstadielärares raljerande över hinduismen - inte för att jag menar att man ska vara okritisk till den, men attityden - vi är så mycket bättre än dem - var hemskt.
    Tack för era kommentarer, jag hoppas att diskussionen kan fortsätta.

    SvaraRadera
  73. Kerstin: Björklund har en bra grundsyn i skolfrågor. Han har lyft på stenar och visat vilka brister som föreligger inom lärarutbildningen etc. Förstår inte alls den massiva kritiken mot honom. Det enda han gjort sig skyldig till är att tagit tag i surdegar som legat och jäst i många, många år.

    SvaraRadera
  74. Mycket tänkvärt inlägg! Björklund är en hal opportunistisk populist som vet att skickligt exploatera folks fördomar - om skolan, den egna kulturen, andras kulturer. Reinfeldt verkar däremot - i vart fall just nu - ha lite ryggrad i de här frågorna. Men just i frågan om religionsundervisningen är jag lite tveksam - bibelns berättelser kom bort i en massa lärarbyten i mitt lågstadium, prioriterades bort av en vänsterradikal lärare på mellanstadiet och försvann mellan världsreligionerna i högstadiet, för att i gymnasiets mer metafysiska diskussioner förutsättas redan kunnas. Varför jag länge inte begrep flaskskaft av vad det egentligen var alla vackra tavlor jag såg på muséer och reproduktioner egentligen föreställde! Så jag tycker faktiskt det vore bra om de berättelserna på något sätt hittar vägen in i skolan igen!

    SvaraRadera
  75. Undrar vem det är som är hal egentligen... Björklund har tagit tag i frågor som ligger och pyser. Blir kämpigt när folk inte kan sluta älta sitt eget sk trauma utan promt måste ge någon annan skulden, genom tex en extremt långsökt parallell som ovan.

    Stake? Nej, det har du inte.

    SvaraRadera
  76. Henrik: jag instämmer, det kanske kan tyckas som en hårfin gräns men jag menar att det alls inte är det: Stefan Stenudd uttrycker det mindre tillspetsat än jag, men jag har oerhört svårt att förstå folkpartiets retorik och utveckling de senaste åren.
    Sedan känner jag i stort igen förvirringen du beskriver från skolgången. För min del handlade det i första hand om historieundervisningen, som var sönderhackad, okronologisk och ofta förutsatte att man hade förkunskaper man aldrig fått. Dels handlade det nog om att historia är ett slagfält för olika tolkningar där vänster och höger skiljer sig åt, och det här var som sagt sjuttiotal: mina lärare var huvudsakligen borgerliga men läroböckerna och kursplanen uppmuntrade inte till undervisning i kungar, krig och stormaktstid. Resultatet blev ingenting, varken eller. Paradoxalt nog minns jag att vi fick de bästa historielektionerna av en vikarie som blev lite mobbad av eleverna för att han var kommunist (eller såg ut som en kommunist) men som gick igenom Gustav III-tiden på ett gediget och spännande sätt.

    Annars - jag hittade en gammal lärobok, avsnitten om historia var verkligen inte bra.

    18.06: vilket trauma talar du om?

    SvaraRadera
  77. Jag antar att du syftar på det onämnbara traumat (eftersom du skriver att jag inte har någon stake).
    Vad beträffar parallellen mellan det chauvinistiska sättet att skriva om svenska värderingar, eller tendensen att idealisera kristendomen/protestantismen i förhållande till andra religioner, så menar jag att kopplingen till kriget inte alls är långsökt. Hur det undervisas om religion i skolan, på vilket sätt alltså, är förstås av allmänt intresse. Det här är (som Kvinna i försvarsmakten skrev) visserligen en delvis annan fråga än kriget i sig, men bara delvis eftersom det tangerar en mobilisering av vår självbild när vi går ut i krig för att befria andra. Om det är rätt eller inte tycker jag ska vara öppet för diskussion.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)