Palazzo d'estate

Signaturen Nils kan ha löst det.

"Eftersom tröjan är kinesisk handlar det om kejserliga sommarpalatset i Beijing. Förmodligen är tröjan en reklamtröja för en kinesisk film som heter just "Summer palace". Den har jämförts med "Varats olidliga lätthet" därav sloganen "lightness of being" överst på tröjan. Eftersom all engelsk text är korrekt är min gissning att den oläsbara delen är den italienska titeln på filmen, fast översatt med google från kinesiska till italienska."

 Enligt Wikipedias artikel om Summer Palace kom filmen visserligen inte förrän 2006, och jag hittade tröjan 2005. Men reklamtröjor kan ju ha cirkulerat redan året innan, inför lanseringen av filmen.
Jag köpte den av de kinesiska klädesfabrikanter som Saviano skriver om i Gomorra (som inte var utgiven ännu), så den bör vara tillverkad i de hemliga fabrikerna i Neapel.

"The film is named after the Summer Palace located in Beijing.
Summer Palace's sex scenes and political undertones made the film tinder for controversy in China, leading both the director, Lou Ye, and his producers into conflict with China's State Administration of Radio, Film, and Television (SARFT). After screening Summer Palace in the 2006 Cannes Film Festival without government approval, the film was placed under a de facto ban in Mainland China, and its filmmakers officially censured." (Wikipedia).

Nu återstår bara att se filmen. Den har kritiserats i Europa för att vara för lång, att den borde ha skurits ner en halvtimme (ja är det inte för långt så är det ju för kort) men man får väl helt enkelt ställa in sig på ett annat tempo.
Tack till Nils, det här tror jag stämmer.

vnnszzn och Regnzzn

Jag köpte den här tröjan i Neapel - av de kinesiska klädesförsäljarna på Via Toledo.

Jag slöt tröjan till min själ med band av stål, köpte den, tvättar den med sensitive colour-tvättmedel, den är idag sju år. Men vad ska vnnszzn och Regnzzn betyda?

Tröjan får mig att minnas en artikel jag läste för rätt länge sedan (verkar inte framgooglingsbar) om en porslinsservis tillverkad i Kina på sjuttonhundratalet. Den brittiske beställaren hade skickat med en skiss över det mönster han ville ha, och även skrivit vilka färger han ville att blommorna, bladen och de andra ornamenten skulle vara i, samt ritat pilar från färgens namn till de fält han ville skulle vara i just den färgen. Men tillverkaren förstod inte engelska så när servisen så småningom levererades var kopparna och faten fulla med vackra blomdekorationer  - i fel färger. Porslinsmakaren hade även skrivit ut färgernas namn på kopparna och faten och ritat pilar, precis som det var på skissen, eftersom han trodde att det skulle vara så. Ungefär så här.

Jag hoppas att porslinsmakaren fick dubbelt betalt, men tyvärr misstänker jag att det inte blev några stålar alls.
På tröjan har det skett en förväxling av bokstäver. Jag har försökt lista ut vad det egentligen skulle ha stått. Om inte bokstäverna bara hamnat där slumpvis, så borde det ju gå att dechiffrera. Hade det inte stått vnnszzn och Regnzzn utan något befintligt hade jag inte köpt den, men det hindrar inte att det skulle vara rätt kul att veta vad det borde ha stått. Anonym 19.11 brukar vara en jäkel på att lösa gåtor, och IAMB med sitt logikmatematiska sinne kanske också skulle kunna lista ut det.

Glad sommar!

Hur kan man gå på Friskis och Svettis i den här värmen. Plaskigt värre.

Ja dé é tacken...

"Jobbig hipsterhora". Ja på Flashback så blev det ju inte direkt klang och jubel över att jag skrivit positivt om det ökända forumet i den psykoanalytiska tidskriften Divan.
(Jag kom för en stund att tänka på när några killar spottade på mig i de Spanska kvarteren och jag då funderade över om de tänkte "hora", "kärring" eller "turist" och vilket jag hade tyckt var värst - rätt svar är förstås att det mest förklenande hade varit turist, jag var Neapelbo - och lustigt nog var "turist" och "turistdagbok" skällsord som en del arga kulturskribenter tog till under debatten i Sverige sedan).
En del på Flashback retade upp sig på uttrycket polyfoni och tyckte det var pretto. Och det är det ju, lite. Trots att Flashback faktiskt handlar om polyfoni. Men några glada reaktioner blev det också.
Flashbacks läsare prenumererar nog inte på Divan så mycket (på samma sätt som Divans läsare kanske inte läser Flashback, redaktören sa att man inte kan förvänta sig att läsarna hade hört talas om forumet). Det var för att Dagens Nyheters kultursida överraskande tryckte ett citat ur texten som Flashbackarna upptäckte det, och det är bra.
DN hade satt den smått nedlåtande beskrivningen att jag "luftar mitt beroende" av Flashback. Det är milt sagt överdrivet, men på något sätt ville väl DN markera att de anser mig vara något slags besatt rännstensförfattare. Då tycker jag "jobbig hipsterhora" är snitsigare formulerat.


.

"Bellezza-radikalism"

Idag recenserar jag Thomas Manns En opolitisk mans betraktelser på Expressens kultursida.
En pamflett på över 600 sidor som han skrev under det första världskriget. Boken har legat i giftskåpet fram tills idag (den lär tidigare bara ha blivit översatt till japanska). Det beror på ett nervöst missförstånd, som jag ser det. Nämligen den seglivade illusionen att det skulle finnas några helyllehumanister, eller för den delen helyllehumanism. Samt önskan att stora viktiga män också ska vara goda och tänka godkända tankar. Därför vill en del förtiga eller vifta undan det opassande som "pojkstreck", "tillfälliga förvillelser", vilket är ett slags renhetssträvan som absolut inte gör det möjligt att lära av historien. Pastörisering är inte godhet.

Det här menade Thomas Mann var farlig musik:

 



Det är den tredje satsen av Tjajkovskijs Pathétique. Här framförd på orgel, med bara vajande ballonger som åhörare.

"Bellezza-radikalism" är ett av Manns många fiffiga skällsord i den här boken. Det betyder ungefär frasradikal. Man kan kolla in det flådiga omslaget till det senaste numret av tidskriften 10-tal, som har temat de "intellektuellas ansvar" - ser ut att vara gjort för att illustrera uttrycket bellezza-radikalism.