torsdag 12 september 2013

Falska drakdödare

Hissmusiken på Expressens kultursida fortsätter. Kåsörkultur av den klibbigare sorten - plus stoltserande med pseudofeminism. Under parollen
Könskodade minnen
(underlig rubrik i sammanhanget) slår man på trumman för att två manliga skribenter har skrivit om Anna Lindh.
Det är duktigt att verkligen ta ett krafttag mot den klaustrofobiska strukturen, eller vad den nu kallas:
"Expressens kultursidor försöker bryta mönstret och gör tvärtom.
På kultursidorna upprätthålls fortfarande könskoden. Män skriver om män. Kvinnor om kvinnor.
Under september försöker Expressen Kultur bryta mönstret genom att göra tvärtom. Läs Sven Olov Karlsson och Per Wirtén om Anna Lindh."

Dammiga artiklar. Per Wirtén, en sängvätare som kompenserar bristen på kvalitet med en ofantlig kvantitet, passar på att ge en gliring till Juholts "allmänna svindel" - vad nu? ett misstag som begåtts även av en moderat blir plötsligt till "allmän svindel"? - och rävaktig skadeglädje i utspädd version - hade kunnat vara skriven av en kvinna också, någon liten blek ledarskribent på Expressen som tycker att Sverige borde ha deltagit i Irakkriget.
Jag tycker att Åsa Linderborg skrev intressantare om Anna Lindh-priset, och jag tror inte på könskodning. Det finns väsentligare skillnader som det gemytliga skvalet inte kan överrösta.


Idag efterlyser Jens Liljestrand en stulen cykel. Jag tänker inte länka. Det obehagliga med den habila artikeln är att han exploaterar döden.



82 kommentarer:

  1. Vill mest bara säga heja.
    Artikeln om svärfaderns cykel är bland det äckligaste jag läst. Det intima tonfallet. Att han nämner skrapmärket.
    "Det är en värdefull cykel, pedantskött (förutom skrapmärket på ena handtaget från kvällen när min svärfar dog), men troligen betyder den mer för mig än för dig. Om du läser detta: hör av dig så pratar vi.
    Annars får du vara rädd om den."
    Annars får du vara rädd om den? Vad fan är det här?
    Zigge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyla, kommers, ja det är nog bland det obehagligaste jag också har läst.

      Radera
    2. Bara att efterlysa en cykel på en kultursida är ett galet lågvattenmärke. Sen den falska känslosamheten, cynismen. Får kalla kårar.
      Zigge

      Radera
    3. "Jag vill helst inte beskriva hur det känns.
      Jag vill gärna ha tillbaka en vit racer av märket Bianchi."

      Radera
    4. Ja det är kusligt - och bra att du inte skriver där längre.

      Radera
  2. Jag misstänker att Liljestrand tyckte väldigt mycket om när expressen kultur lät Stig Larsson efterlysa sin katt Esset på kultursidan och vill säkert åt något liknande i den här texten.
    "Vad tycker du egentligen om Stig Larsson?"

    SvaraRadera
  3. Jag ser fram emot att läsa en sammanfattande analys av Liljestrands projekt när septembermånad är över. Förslagsvis överlåter Liljestrand det analysuppdraget åt en utomstående, kanske en genusvetare som Tiina Rosenberg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, s.k fallocentrism kan yttra sig på olika sätt. :-)
      Jag tror att JL appelerar till en (vill inte skriva medelklass, det är en klyscha - småborgerlig, men det är nya tider som kräver nya ord) publik som inte har något annat än materiella värden, och som raskt börjar tweeta "ge tillbaks den!" ""Lär dig skilja mellan mitt och ditt, skurk!". En stulen värdefull cykel, choklad på Chokladfabriken, kändisskvaller, hejrullahejrulla.
      Sättet att sälja svärfadern får det att krypa i mig. Där kan vi snacka "verklighetsfetisch".

      Radera
    2. Mariannesson: ja, den sidan är för dem som är döda inombords.

      Radera
    3. Å men alla intellektuella, och lärda, förtvivlar över den här utvecklingen. Men det är kraftiga ekonomiska intressen bakom.
      Jag förstår att jag varit naiv - när jag skrev att jag tyckte synd om Expressen var det för att jag trodde att de skulle bli ledsna över att bli av med en av de få sanna rösterna i landet. Men så är det uppenbarligen inte.
      T.S Älgot

      Radera
    4. Nej för tusan. JL är en rävryckare. Hade han velat ha något slags bearbetning av min Norénrecension hade han uttryckt sig mindre arrogant. Det var för övrigt inte längesedan Karin Olsson skrev att "vi fortfarande inte har facit på om Maja Lundgren är galen eller spelar galen".

      Radera
    5. hehe... nej när får man det definitiva facit? Kan väl gälla en hel del personer i så fall. Och "vi", som inte är galna då eller...? (Fast det skulle vara kul med en referens - när skrev Karin Olsson detta? Kanske kan jag hitta det.)

      Babbis

      Radera
    6. Ja jag borde kolla upp det - citerar ur minnet nämligen. Det var ett tag sen - apropå minidreve mot a heberlein, där jag fick släng av sleven samtidigt. Ärligt talat jag blev snarast förvånad att samarb m.expressen lunkade såpass länge, höjdpunkten var när jag fick recensera en o politisk mans drömmerier - men det säger.sig självt att det blev ohållbart när liljestrumpan började.

      Radera
  4. Funkade (men varför inte, lunkade)

    SvaraRadera
  5. Länk till artikeln av Karin Olsson:
    http://www.expressen.se/kultur/konsten-att-ta-ansvar/

    Babbis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon har rätt i att a.h är inkonsekvent .tror jag - läste aldrig ut boken
      Måste grubbla lite på detta med facit
      hehe

      Radera
    2. För rövelen jag läste ju aldrig ut Ett gott liv.


      Radera
    3. Haha facit... Komisch.
      Zigge

      Radera
    4. Här gick Karin Olsson hårdare åt (bland andra) dig.
      Hon skriver om "de själv- biografiska träskmarkerna". Man får väl anta att Liljestrands sorg över sin stulna cykel inte räknas dit:
      http://www.expressen.se/kultur/jagets-tassemark/

      T.S Älgot

      Radera
  6. Kultursidorna går till viss del i partipolitikens ledband.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och skvallrets?
      "Vem är kvinnan bredvid Reinfeldt på jubileumskonserten?!?"
      Zigge

      Radera
  7. Tycker egentligen inte det är något större fel på Liljestrands text, men förstår inte vad den har på kultursidan att göra.
    Babbis

    SvaraRadera
  8. Jag menar, han vill väl bara ha tillbaka sin cykel? Lämplig insändarsida vore väl då mer passande?
    Babbis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att den är jättefint skriven. Kan inte alls se att han "exploaterar döden".
      "Det är en värdefull cykel, pedantskött (förutom skrapmärket på ena handtaget från kvällen när min svärfar dog), men troligen betyder den mer för mig än för dig. Om du läser detta: hör av dig så pratar vi.
      Annars får du vara rädd om den."

      Jag får tårar i ögonen. Om man nu ska prata om autenticitet, det ska man väl inte enligt en del ;- ) så känns det som äkta känslor. Fattar inte heller varför han inte skulle kunna efterlysa sin cykel på en kultursida. Bara fint tycker jag.
      Artikeln "jagets tassemarker" tycker jag inte om. Jag tycker att den är taskig mot författare som skriver självbiografiskt, varför skulle de inte få det? Fattar jag inte.
      CJ

      Radera
    2. Ja, det tycker ju inte jag. Vi får enas om att inte vara ense helt enkelt :-)

      Radera
    3. Apropå facit - om du lider av vanföreställningar eller spelar galen - kan jag på ett sätt förstå det också. Jag kan bli osäker själv, och nu menar jag inte precis om du skulle ha någon diagnos eller inte, utan mer att man kan få en overklighetskänsla, har det här verkligen hänt, vad är det som händer, var går gränsen mellan dig, dina reaktioner, och omgivningen. Kan inte uttrycka det här så bra men det är som att man aldrig riktigt får svar. Ungefär så...
      CJ

      Radera
    4. Jo det kan kanske finnas ett mått av... hm, litterärt snobberi i att jag inte gillar sättet att skriva om döden. En efterlysning, bild av en cykel, "Ta hand om den" - ursäkta, men hur jag än vänder och vrider på det tycker jag att det är sirapskletigt.
      Apropå facit - det där var väl en jättebra beskrivning. Svarar längre sen

      Radera
    5. större förståelse för sorgen över katt men jag skulle aldrig efterlysa Xerxes och Atossa på en kultursida om de - gud förbjude - sprang bort.

      Radera
    6. Jaja. Men strunta i Expressen nu. Kan du inte hitta på några nya knäppa melodier istället? Det är det som är kul med den här bloggen. Blandningen. OK kulturbråk, kan väl vara lite intressant kanske... För en som oftast bläddrar förbi kultursidorna :D

      Calamity (som HAR ett facit: ADHD! Yes!)

      Radera
    7. Calamity
      :-)
      Babbis: jo. Eller sätta upp lappar.

      Radera
    8. Insändarsidorna tar inte in efterlysningar.

      Radera
    9. Det beror nog på vilken tidning det är. Tror nog jag har sett insändare om stulna grejor i Barometern o Östran. Men annars får det väl bli lappar på anslagstavlor eller annons. Och då går det ju inte att få med hela historien. Men alltså att ta upp plats på "sin egen" kultursida med en så privat sak - det gör ett märkligt intryck tycker jag. Babbis

      Radera
    10. Jag blir lite nyfiken på det du skriver om "hm, litterärt snobberi". Är det för att artikeln är kåserisk som du tycker att den tar för lätt på ämnet döden? Eller är det kombinationen med efterlysningen, och bilden av cykeln - "ta hand om den"?
      Nu tycker jag nog att det är mer Facebook än kultursida över den artikeln men det är att gå för långt att påstå att känslorna inte skulle vara autentiska.
      Skarpsynt

      Radera
    11. Babbis: ja, det har du ju rätt i. Men jag tror att större tidningar är lite återhållsamma med det.
      Skarpsynt:
      Jag vet att många uppfattar den som fin och känslig, och du har förstås helt rätt i att det är tveksamt att påstå att en annans känslor inte är äkta - det blir som att göra en Per Svensson. Ungefär så här: "naturligtvis är det inte artikelskribentens sorg det handlar om, artikelförfattaren är inte ens identisk med cykelns rättmätiga ägare". Och så vidare. Men ja, jag tycker att det är konstigt att skriva kåseriskt om en sådan sak.

      Radera
    12. Skarpsynt har helt rätt i att ”det är mer Facebook än kultursida” över Liljestrands artikel. På en kultursida förväntar man sig ändå en annan intellektuell nivå, något som höjer sig över redaktörens omedelbara privatsfär. En kultursida läser man inte, i varje fall inte jag, för att få veta vem Magnus William-Olsson är ihop med (som i Nina Lekanders recension av hans senaste diktsamling) eller om Liljestrand blivit av med sin cykel. Inför Liljestrands pekoral kom jag precis som Magnus J att tänka på Stig Larsson och hans katt. Det är samma erbarmligt kladdiga tradition, Hollywoodfruarna fast på kultursidan.

      Pompe

      Radera
    13. Ja. Den senaste kulturfesten (jag hade tänkt gå för att iaktta det hela men bara tanken på att befinna sig i samma lokal som Svante Weyler och Annette Kullenberg fick mig att upptäcka en knappt förnimbar förkylning och mota Olle i grind), den livesändes på Expressen TV och blev vimmelbilaga, med bl.a Stig Larsson och Annette Kullenberg på omslaget, och kultursidan utropade stolt att det var "kändistätt" på deras fest. Obildat givetvis, jävligt obildat. Apropå den successiva försvagningen av kultursidorna - Karin Olsson som efterträdde Björn Wiman är snarast ännu mindre kulturell, hon var reporter på Resumé tidigare och därefter politisk krönikör och ledarredaktör på Expressen.
      Liljestrand pikade sossarna för att de är för kändisfixerade häromdagen. Visst men det gäller nog inte bara sossarna. Jodå det går att finna en politisk tendens även i hans cykelefterlysning: han har även tidigare ryckt ut för att försvara en hotad borgerlighet mot allsköns patrask, även om den falska intimiteten och duandet av cykeltjuven kan ge ett lika milt intryck som då han klappade Valerie Solanas på huvudet. Men den verkliga morbiditeten i den artikeln, det är att han gör hissmusik av svärfaderns död, och omnämnandet av skrapmärket som sänkt värdet något är - för att använda ett modeuttryck på kultursidorna - verklighetsfetisch.

      Radera
    14. Borde det inte heta "verklighetsfetischism"?
      Att kalla det ett modeuttryck tror jag är att gå för långt. En snabb googling ledde till två resultat ;-)
      Skarpsynt

      Radera
    15. aha de två användningarna måste ha gjort ett outplånligt intryck på mig

      Radera
    16. De fick en del kritik för kulturfesten. Den femtonsidiga bilagan, livesändningen osv.
      En fråga, apropå Lars Westerbergs artikel om redaktionernas maktutövning. Nej två frågor. Vad tror du Liljestrands syfte var med att fråga dig vad du tycker om Stig Larsson? Bara nyfikenhet, eller nånting annat? Andra frågan. Är det nån som vet om Liljestrand hade något att göra med att en journalist på Expressen plötsligt ringde Kristian Lundbergs pappa? Det behöver han inte ha haft, det kan ha varit journalisten som agerade på egen hand.
      Zigge

      Radera
    17. det första man ska lära sig är ju att inte låtsas veta mer än man vet. Jag kan alltså inte svara. Om man fokuserar på miljön, kulturvärlden där konstutövare antingen med eller mot sin vilja tvingas förhålla sig till mediernas makt, där det är fördelaktigt att ha försänkningar vid en redaktion men där det ändå alltid kan lura blodhundar runt hörnet, så skulle en spekulation kunna se ut så här: Liljestrand ville ge igen mot Lundberg för att KL kritiserat JL, men också av politiska skäl (JL har bespetsat sig på att vara nyborgerlighetens fanbärare). OM det var JL som gav en journalist i uppdrag att börja rota så är det helt i linje med Westerbergs beskrivning av redaktionernas maktutövning, men såvitt jag vet är det ingen som vet.
      Din andra rättare sagt första fråga har jag redan besvarat under ett tidigare inlägg. Men det är också absolut relaterat till redaktionella påtryckningar och rävaktigheter.

      Radera
    18. Magnus J:s förslag att överlåta utvärderingen av septemberprojektet till en oberoende feminist är en bra idé.

      Radera
    19. Den morbiditeten ser inte jag. Jag ser Facebookkultur.
      Kanske är detta ett exempel på när Norén menar att Majas blick är "överskärpt"?
      Jag vill också understryka att det inte går att utgå ifrån att Liljestrand gav någon i uppdrag att kontakta Lundbergs far. Jag tror personligen inte att det var så det gick till. Journalisten agerade på eget bevåg eftersom han hade en del otalt med Lundberg sedan tidigare. Dessutom är det där gammalt nu.
      Skarpsynt

      Radera
    20. Mja, som jag fattat det var det flera journalister på Expressen som tänkte "avslöja Yarden", och jag tror att orsakerna var politiska. Som jag redan skrivit, med syftet att underkänna den som klassskildring. Sedan vet jag förstås inte om JL var inblandad men de har ju redaktionsmöten på tidningarna, Liljestrand tillträdde som biträdande kulturchef i januari och det förefaller trots allt sannolikare att han var inblandad än att han inte var det.

      Radera
    21. Jag tror att du fäster alldeles för stor vikt vid det politiska... Liljestrand är populär både till höger och vänster, för övrigt är han Facebookvän med Kristian Lundberg, något avslöjande eller drev blev det aldrig och saken borde vara glömd för längesen. Att be manliga kritiker recensera kvinnliga och tvärtom är i all enkelhet en briljant idé. Så ja, om du ursäktar tycker jag att din blick är aningen överskärpt.
      Kulturkonsument

      Radera
    22. Jag fäster större vikt vid det mesta än de flesta.
      :-)
      Åhå Facebookvänner - jag tror inte att det betyder så mycket. Du har helt rätt i att det var en storm i ett vattenglas som inte ens blev av, kanske KL klarade sig genom att hävda att det inte finns någon sanning ("min sanning kan inte granskas"), eller av någon annan anledning. Vad som låg bakom lär vi nog aldrig få veta, så jo jag ger dig helt rätt: saken kan glömmas.

      Radera
    23. ”populär både till höger och vänster” och ”Facebookvän med Kristian Lundberg”. Men det var väl trevligt!

      Pompe

      Radera
    24. Jag formulerade mig slarvigt. Jag menar att de politiska skiljelinjerna inte är så skarpa i Sverige. Det kan man givetvis diskutera om det är bra eller dåligt. Konsensuskulturen gör debatten tråkig. Men varför förstora upp det hela till en konspirationsteori där Expressen skulle ge sig på en författare av politiska orsaker, när det nu inte finns några bevis för det.
      Nix det betyder inte mycket att man är vänner på Facebook men om Liljestrand verkligen hade legat bakom "avslöjandeplanerna" som antytts här så tror jag att han hade blockats.
      K

      Radera
    25. Jag är förkyld, ska titta på barnprogram.

      Radera
    26. Eh, jo det borde vara större skillnad mellan S och Alliansen, det tycker jag också. Men i förhållande till medierna så kan man uttrycka det så här - konspirationsteori eller ej: å ena sidan, allt som andas skattehöjningar eller mer fördelningspolitik kan få borgerliga skribenter att lägga krut på att motverka S men även om S inte har någon politik som avviker markant från Alliansens så kvarstår faktum att tidningshusen är kopplade till partipolitiska block. Och karriärer kan vara beroende av att man "tycker rätt", handlar det om kulturskribenter som egentligen anses böra hålla sig oberoende av partipolitik får det gärna vara lite maskerat men ändå gå fram med all tydlighet vilket block man lobbar för.
      Det här till exempel då
      Juholts "allmänna svindel" - jag kan minnas fel, men jag tror inte att något bedrägeri konstaterades. Och vi får väl ändå anta att "ingen rök utan eld" är något som merparten av skattebetalarna, även de som blir sura på att politiker har bostadsbidrag överhuvudtaget, vad är det för jävla sätt, alltså att majoriteten av det avlånga landets hederliga skattebetalare menar att slarv som begåtts av en moderat och en socialdemokrat helt enkelt är slarv p.g.a snåriga regler tills motsatsen är bevisad.
      Snåriga regler tills motsatsen är bevisad. Hm. OK.
      Men "allmän svindel" är mer vittsyftande. För det första är det ju då glädjeskadekulturcamorra, Juholt har faktiskt avgått, och för det andra är det ett påstående om att en person skulle vara en storbedragare. I vissa fall kan sådana påståenden vara åtalbara. Till exempel.

      Radera
    27. "verkligen hade legat bakom avslöjandeplanerna som antytts här så tror jag..." tja eller så gick de på krogen och snackade om det. Jag har verkligen ingen aning. Men som exempel på att redaktionerna kan utöva makt mot enskilda skribenter och att det är skillnad om man har goda kontakter med en redaktion och om man inte har det, så tror jag att det här, vad det nu var, ändå platsar som exempel. Förkyld som sagt, vet inte om jag gör mig förstådd.

      Radera
    28. Det var högersossarna på Aftonbladet som ville avsätta vänstersossen Juholt. Reglerna var otydliga och Juholt friades med råge. Den moderate politiker som begått samma misstag blev det bara en liten notis om. "Allmän svindel" gränsar till förtal.

      Radera
    29. ”Länge sen jag kände en sån ilska, tomhet o sorg”, twittrar JL apropå cykelstölden. Låter som han haft förmånen att leva ett ganska skyddat liv. Hoppas hursomhelst han kommer över förlusten så småningom. Följande avbrott i hissmusiken tillägnas alla cyklister här i världen, levande som döda: http://www.youtube.com/watch?v=GugsCdLHm-Q
      Krya på dig!

      Pompe

      Radera
    30. Å Queen, I want to ride my bicycle!
      :-)

      Radera
    31. Anonym 23:22: ja jag tror att den konspirationsteorin stämmer. Den moderate politikerns blunder var inte lika stort uppslagen, nej, även om jag tror att det var mer än en notis. Jag ska leta reda på någon artikel om det för att kunna länka.
      "Svindel" gränsar nog ärligt talat inte till förtal, det ska mycket till för att man ska kunna bli fälld för det, däremot är det ohederlig kulturjournalistik (och det kunde gärna bli lite mindre partipolitik på kultursidorna)

      Radera
    32. ”populär både till höger och vänster”. "Facebookvän med Kristian Lundberg". Tack. Stort tack. Underbar.
      Zigge

      Radera
    33. En liten update: En välunderrättad fågel viskade till mig nyligen att Liljestrands vita släktklenod sågs stå olåst i cykelförrådet innan den stals.

      Pompe

      Radera
    34. Mmmm hmmm! Skulle det vara iscensatt? Näää... Ändå inte, va?

      Radera
    35. Det tror jag inte. Kanske snarare ovarsamhet av en stressad tf...

      P.

      Radera
  9. Pompe: När Nina Lekande börjar såhär: "När jag tänker på Magnus William-Olsson: den lärda jäveln." så funderar jag på om det inte ska vara "lärde" istället för "lärda".

    "Kultursidorna går till viss del i partipolitikens ledband" Visst är det så. Det är ur det perspektivet logiskt att Liljestrand är kulturchef på expressen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hm nja - jag tror att det är överkurs idag med maskulin -e-ändelse, särskilt i kombination med jäveln :-)

      Radera
    2. Men jag skulle också ha föredragi "den lärde jäveln" om inte annat för att det är roligare (om -e ändelse är lite högre stilnivå på nåt sätt, som jag tror att det är, så blir det kul krock med jäveln)

      Radera
    3. Jag röstar på den lärde jäveln. När jag gick i skolan hade man fått bock i kanten om man skrev "lärda" om en man.
      Jäveln hade varit helt otänkbart.
      :-)
      T.S Älgot

      Radera
    4. Krya på dig förresten.
      Älgot

      Radera
    5. Jag tror att man fick bock i kanten när jag gick i skolan också, men jag är inte helt säker. Och jo jag föredrar e-ändelse i maskulinum, skriver det nog så spontant själv. Det är nog ganska nyligen som a-ändelsen började ta över och antagligen främst i stockholmsbaserade tidningar. I litterärt språk tror jag att e-ändelsen fortfarande håller ställningarna. Låt den rätte komma in.
      Det finns säkert språkvetenskapliga undersökningar om det!
      Jo det är en typisk gymförkylning. Jag har slöat med träningen i sommar och det är nästan alltid så att jag blir förkyld när jag börjar igen.

      Radera
    6. Man måste äta inom en halvtimma efter träning. Jätteviktigt.
      Vad är en falsk drakdödare? Är det du som är draken? Fattar inte riktigt...
      Cj

      Radera
    7. Attjo prosit aj det har visst fastnat en glasskärva i halsen eller är det en rasp?
      Cj: Jag vet, slarvade med det.
      Å, sagan om drakdödaren finns i några versioner, en falsk drakdödare symboliserar någon som tar åt sig äran för något utan att ha ansträngt sig eller utfört något som kostat på.

      Radera
  10. Har för mig att maskulin a-ändelse är något dialektalt stockholmskt eller uppländskt som i Svarta Rudolf. Babbis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha. Ursäkta tvärsäkerheten ;-). Jo jag blev osäker själv - jag trodde att femininformerna hade tagit över. Men det kan mycket väl vara nåt stockholmskt dialektalt.

      Radera
    2. Stockholmskt otyg. Helt klart. :- )

      http://sisyfosarbetar.blogspot.se/2010/01/den-lilla-pojken-och-den-lille-flickan.html

      Radera
  11. Kanske något modernt stockholmskt,i kombination med (eller t o m utgående från) något gammalt uppländskt? (Svarta Rudolf skrevs för över hundra år sedan, visserligen av Karlfeldt, men den utspelar sig i Roslagen.)
    Babbis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag som trodde att den hette Svarte Rudolf. Förvirring.
      Det verkar som om -a och -e ändelser varierar en hel del mellan olika dialekter. Enligt bloggen jag hittade används -e-ändelsen alltid även på feminina adjektiv i Värmland. Den lille flickan.
      Och på Flashback diskuteras frågan om Astrid Lindgrens
      lille söte katta
      är en verklig dialekt eller om det är nåt slags hembygdsnostalgisk snickarglädje

      Radera
  12. Hittade detta på Wiktionary: "Katta torde väl dock vara bestämd form för katta och inte katt eftersom katt är ett maskulint ord, till skillnad från natt, ko och bro som är feminina ord. 'Lille söte katta' borde syfta till en katt av honkön. (-e i lille och söte är vanliga i Östergötland och Norra Småland oavsett genus.) "

    Det jag definitivt minns från min farmors dialekt (nordöstra Småland, liksom Astrid Lindgrens Vimmerby)var att man sa hoppe och springe för hoppa och springa, men adjektiven... hittade en dialektordlista där det inte fanns så många adjektiv i bestämd form (oj, visst är det väl så det heter, alltså jag menar "den stora, den svarte" etc) och där, i den listan hittade jag i alla fall ett exempel: "rätte" kan betyda "bäste, finaste" och med exemplet "rätte rummet". Alltså inte "rätta rummet". Puh! Babbis (som gärna vecklar in sig i mer tekniska detaljer snarare än vågar sig på de känsligare kulturkvalitetsdiskussionerna)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah! Precis som i Värmland alltså. Då är lille söte katta "genuint" och inte ihoptotat (jag trodde egentligen inte heller att Astrid Lindgren skulle skarva när det gäller en sån sak, hon hade ju direktkontakt med dialekten).
      Jo kvalitetsdiskussioner är mycket svårt, liksom äkthetsdiskussioner (vad är rosor i ett sprucket krus och vad är strunt i gyllne dosor - för att inte förolämpa snuset som Fröding av någon anledning gör).

      Radera
  13. Vad gäller "allmän svindel" antar jag att Joholts för bedrägeri (eller vad det var) dömda sambo ingår i sammanhanget.

    Håller med om JLs slipprighet däremot. Men tänker samtidigt att texten mycket väl skulle kunna ingå i en bok utan att man höjer på ögonbrynen. Läste nyligen en hel diktsamling av Jesper Svenbro som han tillägnade SIN döde svärfar, som han dessutom tilltalade med Du sviten igenom. Lika slemmigt tonfall där, vilket var lite synd på något vis.
    Men ingen kritiker (i vad mån den recenserades) höjde på ögonbrynen vad jag vet.

    Det är nog så att man då man uppnått en viss position (kulturchef på en större tidning eller akademiledamot) kan tillåta sig att publicera sånt som vi andra skulle få hemläxa på.

    Svinto

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svinto, vad kul! Det var inte i år.

      Jo jag håller faktiskt med om att en partiledare inte kan ha en sambo som är dömd för bedrägeri. Det funkar inte. Folkdjupet morrar. Det var väl rätt mycket pengar också, sådär en hundratusen tror jag från arbetsplatsen. Grymt faktum, man kan kanske tycka att fruns/makens affärer inte spelar roll men riktigt så är det inte. Jag som är så tolerant mot cykeltjuvar tänker också; hm, jaså...
      Men därifrån till att tala om Håkan Juholts "allmänna svindel" är steget långt. Tycker jag.

      Jo, jag skulle ha reagerat om texten stod i en bok och det beror bland annat på den falska intimiteten, sättet att rikta sig till tjuven. skålandet i whiskey, skrapmärket - å fy fan jag kan ju inte göra kräkljud här på bloggen men det är så skitdåligt.

      Det ska mycket till för att en akadiledamot ska få något annat än vördnadsfull kritik, och det gäller även en kulturchef in spe. Jag är inte så förtjust i Svenbros poesi ö.h.t, odet till svärfadern har jag inte läst.

      Radera
    2. Ja det är ju jag - förtjust i Svenbros poesi alltså. Men krigsroman har jag inte läst än.
      T.S Älgot

      Radera
    3. Handen på hjärtat jag har faktiskt inte läst tillräckligt för att säga att jag inte gillar det. Så var det med det. Krigsroman låter intressant, på citaten jag sett iallafall.

      Radera
    4. Babbis: Hoppe och springe, e-ändelser på verbet, det är fint.

      Men varför, varför förolämpar Fröding snuset...

      Radera
  14. Svenska Dagbladets redaktion gör en markering mot Lars Norén genom att bjuda in Maria Schottenius som gästrecensent. En sjukligt usel skribent i en unken människas kropp.
    Vad har egentligen Schottenius för hållhake på branschfolket?

    Jag har i alla fall sagt upp min prenumeration på SvD, och nu håller jag tummarna för nerläggningen.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)