lördag 7 mars 2015

Värdegrundsrubbad


Nej, nu är bloggen lite väl försummad och det skulle vara tråkigt om någon fick för sig att den är nedlagd. Det är inte med sanningen överensstämmande - den lever fortfarande även om den inte har rört på sig på ett tag. Jag missade att fira sexårsjubiléet, det känns toppen att ha hållit en blogg kokande så länge (även om det finns betydligt äldre bloggar än så, bravo till dem).
Även en sengångare har åsikter. Tysta sengångare är något av mina favoriter, väl värda att vara totemdjur åt kommande eftertänksamma generationer. Men nu ska jag i all hast stöka undan några åsikter som jag måste få ur mig.

Det är inte en bra idé att göra staty av kvinnan med handväskan. Statyer är offentliga historier. Vad man än tycker om dem så avspeglar de av samhället godkända eller hyllade individer, så till vida det inte handlar om provokationskonst (men hade det varit en provokation avsedd att skaka om så hade aggressiviteten i kvinnans ansikte förstärkts, och hon hade inte gjorts gulligare och mjukare, som den här statyn har gjort henne).
Nu är det så att det öppna samhället, som det brukar kallas, tillåter nazistdemonstrationer. Det är en av de bisarra paradoxer som vårat samhälle står och vinglar på. Samtidigt som det pågår en massa räder mot hatiska uttryck på nätet, och samtidigt som Mona Sahlin turnerar för att motverka radikalisering bland ungdomar, och antisemitismen är ett samhällsproblem som uppmärksammas stort, så paraderar nynazister under polisbeskydd. Alla samhällen måste nog vara lite inkonsekventa, och "öppna" samhällen är kanske ovanligt osammanhängande.

Medan polisen skyddar nynazister kommer det alltid att finnas människor som fylls av skräck, hat och vrede över att de tillåts paradera, och en del av dem kommer att visa sitt missnöje handgripligen. Har de moraliskt rätt eller fel, och är det konstruktivt eller kontraproduktivt att jaga bort nazister, är ganska svåra frågor. Jag ska erkänna att jag inte riktigt har något svar. Däremot är det inget samhället kan sanktionera: det funkar inte att både ge klartecken för nynazister att paradera, och att uppmuntra våldsamma tilltag emot dem.
Men det var ju bara en tant med en handväska?
Ja just det. Låt oss säga att det varit en ung kille som kastade något betydligt mjukare än en handväska - ett ägg. Jag tror inte att den statyn hade fått lika stor uppbackning. Hela grejen vilar på en nedlåtande syn på kvinnor. Bara för att det är en tant med en handväska är det lite rörande och ofarligt. Såpass att en massa facebookmänniskor skickar handväskor hit och dit.
Nu verkar det hela ha gått i stöpet på grund av en upphovsrättslig kuriositet - fotografer äger sina motiv, åtminstone om motivet är unikt och tillfälligt.
Statyn kan placeras på ett museum, utan att samhällsinkonsekvensen blir särskilt skriande.

Det här var bara en åsikt. Jag hade tänkt beta av minst tre till, som även de har att göra med inkonsekvens och dubbelmoral: det går inte att förbjuda folk att kriga för IS samtidigt som det är tillåtet att kriga för Ukraina, är en. Sverige får under inga omständigheter göra vapenaffärer med Saudi Arabien, är en annan. (Anne Ramberg argumenterar väl  i sin blogg. Hon skriver bl.a: Förhoppningen om att vi skall förmå saudierna till bot och bättring genom att förse dem med kanoner jävas av historien. Det synes mig mest vara förhoppningar som betingas av andra syften än fromma.) 
Jag kommer att gå ur S omedelbums om kontraktet förlängs. De värderingarna kan jag aldrig vara en ambassadör för.

Och för det tredje tänkte jag efterlysa en förklaring från Björn Wiman om varför han plockade bort en Rocky-strip från DN, som han uppfattade som antisemitisk, samtidigt som han med imbecillens frenesi lovordar total yttrandefrihet.



Rubriken består av ett skällsord man ser ibland på nätet. Det ska vara kul med glåpord. Annars kan det kvitta.


Tillägg måndagen den 9/3: Hurra för Margot Wallström! Det här är stort.


44 kommentarer:

  1. det gläder mig att anne ramberg vågar säga det hon säger... - liksom det naturligtvis gläder mig att du vågar maja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Rambergs artikel är mycket bra.
      Apropå "det öppna samhället" så blev jag tvungen att googla, det pratas väldigt mycket om det och jag har aldrig riktigt begripit vad det betyder mer än att det används som motsats till totalitära samhällen. Vapenaffärerna med Saudi Arabien, som ligger Carl Bildt så varmt om hjärtat, ger ett ganska slutet intryck tycker jag.
      Jag säger absolut upp medlemskapet i S om det kontraktet förlängs. Saudi Arabien är en av de allra värsta diktaturerna och IS finansieras väl till stor del därifrån också.

      Radera
  2. Mångordigt om rena självklarheter. Men jag tror du har rätt i att en kille som kastat ett ägg inte fått samma stöd från DN:s kultursida som en tant med handväska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt, alltför mångordigt - jag sätter en ära i att komma med något riktigt lamt och intetsägande långt efter att debatten mojnat och alla sagt sitt. Fråga mig inte varför. Sån är jag.

      Radera
    2. För de allra flesta är det självklart att det är moraliskt fel att ta till våld mot demonstranter oavsett vilken åsikt eller ideologi de har. Du går som katten kring den heta gröten och lindar in det med att "samhället" inte kan godta det. Men att det ändå skulle kunna handla om civilkurage hos dem som jagar bort demonstranterna. Jag skulle gärna efterlysa lite mer tydlighet där...

      Radera
    3. Det stämmer kanske att jag delar upp det en aning - av vad jag har sett av nazistparader och motdemonstrationer så har det mest verkat som svindyra jippon, fullständigt absurda. Jag har fått intrycket av en bubbla. Små små nerviga veganer som varit övertygade om att de slåss mot Ondskan och att Ondskan kommer att ta över om de inte rusar med huvudet före in i polisernas skärmar. Och vem vet, kanske är det så…
      Det jag har svårt för är dubbelheten som också finns inom de autonoma kretsarna - ibland är det som om de förväntar sig att samhället ska acceptera att de tar till våld. Om de tror att det är nödvändigt så får de ta det på sitt ansvar, obehagligt blir det när en som stuckit kniven i ryggen på en nynazist blir hyllad som en hjälte och det ställs krav på att han ska friges. Det är pinsamt och ger ett bortskämt intryck.

      Radera
  3. Måste en staty representera samhällets normer? Kan den inte vara ett konstnärligt uttryck bland många andra? Alltså att konstnären utövar sin rätt att tolka verkligheten. Det är ett ganska gammaldags synsätt, att statyer skulle avspegla godkända eller hyllade individer… Så var det på Karl XIIs tid men är det så idag? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja Margot Wallström!
      Anonym: Intressant synvinkel, ber att få återkomma!

      Radera
  4. Ukraina borde kunna gå med i EU utan att gå med i NATO. Jag är övertygad att den här konflikten hade kunnat lösas för länge sedan, om viljan hade funnits. Det säger jag inte för att vifta undan Rysslands aggression, utan för att påminna om vad som föregick den. It takes two to tango. Detta är inte att ha gått på den ryska propagandan, utan det är en balanserad analys. Men nu verkar det vara så dags, NATO pumpar in militär i Baltikum och ett tu tre kan det gå hur som helst.

    SvaraRadera
  5. 1) Underbart att Saudiavtalet sägs upp. Sedan är allt ståhejet omkring lite mysko, och jag kan inte låta bli att undra om det möjligen kan vara ett tecken på att de hitintills fullständigt ologiska allianssystemen kring Mellanöstern håller på att stuvas om. Det händer liksom precis samtidigt som det verkar som om USAs förhandlingar med Iran - till Saudiarabiens, Egyptens mfls fasa - ser ut att gå i mål och USA - till samma sunnimakters irritation - ser ut att prioritera kamp mot IS över kamp mot Assad. Samtidigt sunni-oljestaterna fortsätter finansiera de jihadister som ser USA som den stora fienden, samtidigt som relationerna mellan Ryssland och sunnimakten Egypten blir allt soligare, samtidigt som relationen mellan Sverige och Ryssland når nya lågvattenmärken. Visserligen är de historiska och personliga och i viss mån känslomässiga banden mellan Ryssland och Syrien, och mellan Saudiarabien och USA starka, men de har samtidigt gjort att de storpolitiska allianssystemen kring Mellanöstern blivit mycket märkliga. Rätar de nu ut sig kommer det att finnas två tydliga sidor av tänkbara allierade som spänner över samtliga storpolitiska konfliktarenor i världen. Hu!

    2) Tycker vi det borde ha varit tillåtet att åka som frivillig till republikanerna i spanska inbördeskriget? Det tycker i alla fall jag. Tycker vi att de som för tillfället har majoriteten i riksdagen ska sitta och upprätta listor över vilka stridande parter i vilka konflikter som är de goda som man ska få strida för, och vilka som är de onda som man inte ska få strida för? Det tycker inte jag. Ska man således få åka iväg och strida för vilka galningar man vill? Ja, det tycker jag. Ska vi ha stränga lagar med hårda straff för dem som då begått brott mot krigets lagar eller mänskligheten medan de varit iväg och krigat? Det har vi redan.

    3) Du har den klokaste argumentation jag hittills sett mot att sätta upp statyn över damen med handväskan, och din feministiska twist var tänkvärd. Jag har hittills tänkt såhär: En staty är ett konstverk är inte en exakt avbildning av en konkret historisk händelse utan en konstnärlig gestaltning av något, som i detta fall i mina ögon är avsky över nazism och judeförföljelse, inte avsky över att nazister fick demonstrationstillstånd. Den yngling som fick handväskan i huvudet är inte med på statyn, vilket i mina ögon understryker att det som skildras är vrede, inte våld. Du jämför med om en man kastar ägg. Jag skulle vilja jämföra med statyer av män som viftar med betydligt hårdare och vassare saker än en handväska, t ex ett svärd, och som efter viftandet inte bara drämt en väska i huvudet på en person, utan lett sina vänner till slakt och massaker av tusentals människor. Sådana statyer står idag på torg i var och var annan stad, i synnerhet sådana som grundats av eller uppkallats efter krigarkonungar. Sveriges demokrati står djupt förankrad i en värdegrund, som är oförenlig med nazism. den föreslagna statyn är en hyllning till avsky och vrede mot nazism. Leve den! Upp med den!

    Sedan: NATO vill inte ha med Ukraina, kontinentalmakterna i Europa vill till nästan varje pris undvika det, och de lade krokben för GW Busch som ville släppa in Ukraina för sådär 10 år sedan. Det enda som kan ändra på den saken är Rysslands agerande mot Ukraina, men tyvärr tycks Rysslands makthavare göra vad de kan för att övertyga NATO om att släppa in Ukraina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Superintressant kommentar! Jag börjar med sista paragrafen - är du säker på att NATO inte vill ha med Ukraina? Jag har alldeles för mig att Carl Bildt har förordat ett sådant inträde, och att Nato krupit allt närmare (amerikanska truppers landstigning på Krim t.ex). Att kontinentalmakterna är emot det tror jag alldeles bestämt, det skulle öka spänningarna i Europa. Men det är besynnerligt och oklokt att diskussioner om att ansluta Sverige, Finland och även Ukraina pågått såpass länge, efter Bushs utrop att USA nu är den enda stormakten. Putin är en skurk som dessutom har goda kontakter med högerextrema i Europa, så talet om att slåss mot fascismen är självklart falskt. Och vid det här laget har kriget i Ukraina eskalerat på ett sätt som inte kan påstås vara Natos fel, det är inte det jag menar. Jag gillar inte alls Rysslandssvärmerier som finns på sina håll. Putin är beundrad bland högerextrema även här (medan andra högerextrema åker till Ukraina och krigar). Rysslands brutalitet är ett hot mot hela Europa, men jag tycker extremt illa om USA:s utrikespolitik och misstror dem vad gäller Ukraina. EU är väl på randen till kollaps och kan knappast ta sig an ett land som Ukraina ändå, inte i nuläget.
      Sen måste jag fundera över det du skriver om frivilliginsatser i andra länder.
      En sak håller jag med dig om.
      "Tycker vi att de som för tillfället har majoriteten i riksdagen ska sitta och upprätta listor över vilka stridande parter i vilka konflikter som är de goda som man ska få strida för, och vilka som är de onda som man inte ska få strida för? " Nej, det tycker inte jag heller, men det är väl det som har skett nu (om jag inte missförstått något). Förbudet gäller väl bara att strida för IS.
      Att strida för republikanerna i spanska inbördeskriget skulle idag kunna sägas ha sin motsvarighet i att strida för kurderna i Irak och Syrien, eller för andra revolutionärer som vi betraktar som progressiva - som i Ukraina, låt gå för att det mest lär vara nynazister som åker dit.
      Jag ska erkänna att jag med tanke på världsläget inte skulle invända mot ett förbud mot att deltaga i några strider utrikes alls, jag är inte så liberal alltid och tror att det blir dåligt för Sverige om unga män sticker iväg och slåss och sedan återvänder hit. Javisst finns det lagar mot krigsbrott, och i vissa fall finns det ju dokumentation som gör att det går att fälla någon. Men det är inte bara krigsbrott som förråar, krig i sig gör det. Nationalismerna kan splittra Sverige ganska väsentligt, om unga män identifierar sig med konflikter utomlands, lever ut sin våldsamhet, skär halsen av kristna, åker tillbaks till Sverige och fortsätter bråka här. Det är det sista mångkulturen behöver. Så nej, spanska inbördeskriget utspelade sig i en helt annan tid under andra omständigheter. Och jag yrkar tills vidare på totalförbud mot privata korståg och krigsturism i utlandet.

      Radera
    2. Eh, kommentaren om Ukraina blev väl såsig. Jag ska förtydliga när jag gjort sjukgymnastik. Igår drog jag ut en spik ur armen. D.v.s det eminenta kirurgteamet på Södersjukhuset gjorde det. Så snart kan jag peta mig i näsan med vänster pekfinger igen, vilket jag givetvis inte brukar men det är bra att ha möjligheten.

      Radera
    3. Jag har saknat din blogg!

      Radera
    4. Just nu har vi om jag fattat rätt inget förbud mot att slåss för somliga, utan bara det förbud vi har mot brott medan man slåss. Men det diskuteras ju rätt livligt att införa sådana regler, justitieministern har uttalat sig för och mötts av allmänt jubel, och då är det just frågan om ett selektivt förbud mot att slåss för de onda på en speciell lista, som en del jag pratat med föreställer sig kommer att vara ungefär densamma som den fullständigt icke-transparent hopsnickrade listan över terrororganisationer. Att som du kunna tänka dig att förbjuda allt stridande utomlands är en mindre obehaglig lösning än att majoriteten eller expertkommittéer ska bestämma vilka exempelvis kurdiska befrielserörelser som är goda respektive onda. Men jag undrar om det är genomförbart. Och hur det uppfattas av de kurder och assyrier som idag vill försvara sina släktingar, hembyar och minnesmärken mot IS.

      Frågan om Ukrainas NATO-medlemskap var uppe för sådär tio år sedan, i slutet av Buschs presidentskap. Han ville ge Georgien och Ukraina ett snabbspår till NATO, de europeiska länderna satte stopp för det och åstadkom istället en kompromiss där ett framtida medlemskap förklarades möjligt men vägen dit gjordes mycket lång och dessutom öppnades även för Ryssland. Då var kontinentaleuropa inte berett att försvara Ukraina mot Ryssland. De är lite mer beredda att göra det idag, men om man säger nej tom till vapenleveranser är det inte troligt man säger ja till NATO-medlemskap. Får jag ge mig på en gissning kommer man kanske börja skicka vapen om Ryssland anfaller Mariopol. Tar Ryssland hela sydöstra delen av landet kanske restukraina skulle släppas in i NATO. För det skulle Ryssland inte uppleva som ett lika existensiellt hot, som om nuvarande Ukraina kom med. Dels har man i så fall fått en hel del av den buffert man velat ha Ukraina som. Dels har man då tagit hand om det mesta av de vapenindustrier Ryssland till varje pris vill fortsätta ha tillgång till.

      För en av de allra viktigaste bevekelsegrunderna för Ryssland i Ukrainakrisen har varit Putins storskaliga upprustninsgplaner. Han har helt enkelt velat sätta stora delar av den gamla sovjetiska rustningsindustrin i arbete igen. Vitala delar av den ligger i ukrainska städer som Charkov, Dnejpropetrovsk, Donetsk och Kiev. Ukrainas integration med EU (som ju inte längre bara är en ekonomisk union, utan även en politisk med militärt samarbete) skulle skapa en rad hinder för Ryssland att beställa och köpa vad de behöver från de fabrikerna. Därav att de till varje pris ville hindra Janukovitj från att skriva under avtalet. Och att de nu försöker skapa en situation där väst inte ska vara intresserade av att integrera Ukraina så nära som en majoritet av ukrainarna just nu vill.

      Radera
    5. Ja just det, ryskt natomedlemskap - det minns jag, det var ett uppriktigt menat förslag också har jag för mig.
      Nej, vad jag tror är att inringningen av Ryssland inte kunde uppfattas som annat än en aggression. För mig framstår det som totalt horribelt att ens tänka tanken att Finland skulle gå med i Nato. Det är som att de sista tankeklyftorna ruttnat i skallen på det militära ärtblissemanget. Det är inte enda orsaken till att Ryssland rustar upp och siktar på att bli superpower igen. Men vad tror amerikanarna, när de låter sina tjocknackar kliva i land på Krim? Är de dumma eller har de otur när de åker utomlands med puffror?
      Men jag tror att det är mycket metafysik inblandat, man behöver inte välja mellan stormakter för gör man det har man omedelbart massor med lik på sitt samvete. Det är metafysik, och snart vaknar väl den japanska nationalismen också - tack för Hiroshima, nu kysser vi er tillbaka!

      Radera
    6. Jo visst och EU har egentligen inte råd med ett fattigt korrupt land som Ukraina, så det är klart att det var militära bevekelsegrunder bakom försöken till integration. Nämligen att låta USA förbli den enda superupprustade stormakten. Det är en orsak till att jag inte riktigt kan skaka av mig tanken att den ukrainska revolutionen till viss del var iscensatt av CIA. Det är nog bara en konspirationsteori bland många, det ser bara så konstigt ut på avstånd. Amerikanare landstiger på Krim, ett överdimensionerat ståhej utbryter bara för att Ukraina inte får gå med i EU, ryssarna skjuter demonstranter och bland de demonstranterna befinner sig också nazister och andra högerextrema. Men jag har inte varit där, stormaktspelet går ut över dem som bor där, ryssarna i östra Ukraina har väl inte heller haft det så lätt alltid.

      Radera
    7. Och Sofi Oksanen har saboterat en del av mitt potentiella engagemang för Ukraina, det galna flaggskeppet. Jag brukar av någon anledning sällan engagera mig i ett specifikt folk heller - inte direkt för palestinierna eller kurderna heller. Om jag skulle välja ett särskilt ställe att stödja, blev det kanske Tibet.

      Radera
    8. Fördelen med att inte stödja ett specifikt folk är att man slipper bli besviken när de förvandlas till bödlar.

      Radera
    9. Det galna flaggskeppet syftar på Sofi Oksanen, inte på Ukraina.

      Radera
    10. Eller besviken när man just har erkänt dem som stat men de ändå röstar för att man inte ska få prata i arabiska rådet.

      Radera
    11. Små pojkar gråta när de bliva agade, små flickor gråta när de bliva besvikna, som det står i en religiös barnbok jag har.

      Radera
    12. ok och nu skickar USA drönare till Ukraina.
      http://www.sydsvenskan.se/varlden/usa-skickar-fordon-och-dronare/
      Men vad har de överhuvudtaget på den här sidan Atlanten att göra? Rent geografiskt, lingvistiskt och kulturellt ligger väl Ukraina lite närmare Ryssland. Så vad har USA där att göra?

      Radera
    13. Tja, vi har ju USA att tacka för Europas befrielse och allt det där. Så "fuck the EU" som Victoria Nuland sa ;)

      Radera
    14. Ja det där, tack för påminnelsen! Jag tog och läste igenom utskriften av samtalet, på sätt och vis är "fuck the EU" det minst blamerande - jistanes sitter de inte och diskuterar vem som ska sitta i den ukrainska regeringen? Och vilka tonfall de har!
      Jo förvisso, vi har både Sovjetunionen och USA att tacka för Europas befrielse från nazismen. Och USA att tacka för marshallhjälpen. Stålar. Det var ett tag sen och nu står vi möjligen inför ett nytt världskrig, västerlandets undergång, med mera, med mera, och skulden är minst lika mycket USA:s som Rysslands. EU var inte riktigt tänkt att vara USA:s lockbete från början, men det ser ut som om det har blivit så.

      Radera
  6. Varken Nato eller Eu vill ha med Ukraina i sina klubbar men kan självklart inte acceptera att Putin annekterar bitar av sina grannländer. Eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, men jag får intrycket att USA:s roll i det hela är att ha varit en provokatör och en ganska så aktiv ryckare i trådar, eller hur man ska uttrycka det.

      Radera
    2. Det avlyssnade telefonsamtalet mellan Estlands utrikesminister Urmas Paet och EU:s utrikesminister Catherine Ashton, tål även det att påminnas om. Apropå provokatörer:

      "- All evidence shows that people who were killed by snipers, from both sides, among policemen and people from the streets that they were the same snipers killing people from both sides.
      - It's really disturbing that, now the new coalition, that they don't want to investigate what exactly happened.
      - Behind snipers it was not Yanukovych but it was somebody from the new coalition."

      Radera
  7. Kommentaren 16.49 är nog inte alldeles korrekt, och om jag får gissa så är Saudiarabiens agerande inte särskilt populärt bland palestinier.
    http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/arabisk-radsla/

    Något otroligt vad Alliansen töntar sig i det här sammanhanget. I Saudiarabien blir folk piskade, halshuggna och stympade, och när Margot Wallström hindras från att hålla ett tal där hon nämner mänskliga rättigheter anklagar de regeringen för det.
    Den föraktfulla klyschan "rödgrön röra" har dykt upp igen.
    Moderater är blåa bajskorvar.

    SvaraRadera
  8. Hm. Snipers. Ja det skulle vara intressant med en ordentlig utredning…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Försökte svara Hugsvala men det hamnade här nere i stället.

      Radera
  9. Bara så du vet har jag släkt och vänner i Ukraina, så jag är lite känslomässigt engagerad, även om de befinner sig både på den russofoba och den russofila sidan. Några kommentarer:

    1) Å ena sidan måste det vara ukrainska folkets och inte ryska ledningens sak att bestämma åt vilket håll Ukraina vill vara orienterat. Å andra sidan har folk här i Sverige varit extremt dåliga på att förstå den elementäraste ryska psykologi, det har i femton år räckt med att dra sig till minnes hur många gånger senaste 200 åren europeiska makter invaderat Ryssland och sedan ta en Europa-karta och rita ett streck som visar den gräns Moskva försvarades längs fram till 1989 (Oder-Neisse) och sedan den gräns Moskva försvaras längs efter 1991 (rysk-baltiska gränsen) för att förstå att alldeles oavsett vad vi tror varit USAs och västs bevekelsegrunder kommer en massa människor i Ryssland att uppfatta det som att väst tränger allt närmare Moskva och sätter svärdspetsen på Rysslands strupe.

    2) Majdanreviolutionen var inte iscensatt av vare sig USA eller någon annan. Den var en fullständig överraskning för alla, och de amerikanska diplomaterna sprang omkring som förvirrade hönor och visste inte vilka trådar de skulle dra i för att påverka händelseförloppet, och när de väl lyckats få till stånd en överenskommelse hade händelserna gjort den överspelad redan innan den var undertecknad. Så de konkreta händelserna under vintern var inte styrda av väst och USA. Däremot ligger ett intensivt och målmedvetet 15-årigt arbete på mycket bred front bakom att det över huvud taget kunde ske, att det fanns en stor grupp relativt unga som inte bara ville ha en förändring, utan dessutom vågade tro att man kunde få en förändring genom att organisera sig och protestera, och som hade den organisatoriska skolning och erfarenhet som behövdes för att få saker att hända. Allt från SIDA-stödda projekt där svenska politiska och andra ungdomsorganisationer samarbetat och hållit kurser och konferenser med systerorganisationer i Ukraina, över storskaliga insatser från Georg Soros fonder för att utbilda kadrer av allt från politiska aktivister i kampanjande via sociala medier till ekonomer, administratörer mm som nu kan kliva in i statsförvaltningen, till att det säkert också funnits CIA-stödda organ som utbildat och finansierat olika liberala organisationer och nätverk. Så man har berett marken. Men inte regisserat själva processen.

    3) EU har ungefär lika lite råd med Ukraina idag som man hade med de då fattiga och korrumperade länderna Spanien, Portugal och Grekland för 35 år sedan och de då fattiga och korrumperade länderna Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien. Rumänien för 15 år sedan. Finns genuin vilja i ett ansökarland att göra de anpassningar som krävs har EU hittills aldrig sagt nej. Med dagens efterfrågan från Kina är det dessutom inte samma sänke som för 20 år sedan att ha en stor jordbrukssektor.

    4) Inte har väl USA landstigit på Krim? Har jag kunnat missa något sådant?

    5) Menar du att Oksanen är galen i sitt politiska engagemang eller som författare? Jag blev överlycklig av att läsa "Utrensning" - äntligen någon som gestaltade det fullständigt omöjliga moraliska dilemmat i att tvingas välja mellan Stalin och Hitler där inget annat val var möjligt, hur den frågan skar sönder byar, släkter och familjer, och som lyckas skildra både de som valde det ena och det andra med empati och inlevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah! Men då är du betydligt mer konkret insatt än jag. Spännande. Först Oksanen: jag menar att hon är galen som debattör, jag har i alla fall fått intrycket att hon vill att Väst förklarar krig mot Ryssland, få till stånd ett avbräck i diplomatin, osv. Jag kan leta upp exempel sedan, krigiska debattartiklar. Det är redan på väg att bli så tror jag, även om Europa bromsar.
      Och det med Krim, visst var det väl så? I Wikipedia står det så här (men man får se upp med artiklar om nutidshistoria och konflikter, de kan vara vinklade):
      "När amerikansk trupp landsattes i hamnen i Feodosija i juni 2006 gav detta upphov till stora demonstrationer i staden. Protesterna riktade sig mot den amerikanska militära närvaron, vilken ses som ett brott mot konstitutionen då Krims parlament ej godkänt det, samt mot NATO och den dåvarande ukrainske presidenten Viktor Jusjtjenkos planer på att få Ukraina med i försvarsalliansen".
      Det är tänkbart att det inte stämmer, jag har läst om det på annat håll också - att majoriteten på Krim skulle vara ryssvänlig. Men folkomröstningen visade väl något annat - lite trött, kan minnas fel på den punkten.
      Carl Bildt har iallafall varit ganska mycket framme och yrkat på Natomedlemskap för Ukraina. Jag tycker det är helgalet.

      Det är självklart att den ukrainska befolkningen ska bestämma landets riktning - det känns cyniskt att diskutera ett land som trasas sönder av ett krig som inte går att rättfärdiga på något sätt. Jag är rätt mycket amerikanofob också, blir rent emotionellt… irriterad av såna här fuck-EU- diskussioner och liknande. Och jag har svårt att se det som stingslighet eller paranoia att Ryssland inte går med på Ukrainskt Nato-medlemskap - och EU:s militära samarbete är ännu lite för tight kopplat till USA.
      Det handlar förstås om handel också, Janukovitj tackade nej till EU och då exploderade det. Fattig och korrupt lät föraktfullt, vad jag menar är att EU redan har stora problem och… tja, bäst att sluta där kanske. Ett är säkert - Ryssland vill ju framställa det som att de slåss mot fascismen. Rentav att de kan komma att "rädda Europa från fascismen igen". Och det är bluff.
      Godnatt så länge

      Radera
    2. Men USA och Väst ses väl som befriare. Livsstilen, levnadsstandarden. Moderniteten. Rättigheter för homosexuella. Försvar för minoriteter. Ukraina vill inte ingå i Rysslands sfär. De VILL gå med i Nato.

      Radera
    3. Kanske är det så. Men det är alldeles för nära Ryssland för att en Natodiskussion ens borde ha antytts. Jag tycker också att det är tveksamt att Ryssland beskrivs som mer irrationellt än den andra (enda) stormakten. Irakkriget var irrationellt. Det var irrationellt att slänga Bin Ladens kropp i havet.
      Intentionerna påverkar också alltid utgången av ett projekt, och det verkar trots allt ganska tydligt att Västs intentioner kring Ukraina var grumliga.
      Återigen, det är inte enda orsaken till att rysk aggressivitet väckts igen men det vore väl hemmablint att bortse från den faktorn.
      Återkommer!

      Radera
  10. Ja, Oksanen har en tuff och hård linje i debatten, jag följer inte allt hon skriver om det, men har sett en del. Hon tar mycket tydligt den baltiska hållningen, och det är ju inte så egendomligt när hon är halvest. Med tanke på det på sitt sätt imponerande att hon kunnat skriva så att det blev begripligt att människor på 40-talet gjorde det motsatta valet (om hon nu behållt den förmågan i sina senare böcker, kanske är "Utrensning" i det avseendet mer balanserad än hennes senare?)

    Sedan tror jag man kan dela upp diskussionen om Ukraina och NATO i två delar. (1) Ska Ukraina ha rätt att själv välja sin väg, och ha militärt och annat samarbete med den de önskar? Så länge vi inte vill att Ryssland eller USA eller Tyskland ska peka åt oss och tala om vad vi ska göra bör vi väl tycka att ukrainarna ska ha samma rätt? (2) Vore det klokt av NATO att välkomna Ukraina eller vore det klokare av NATO försöka avråda Ukraina? Den frågan svarar du uppenbart tydigt nej på. Jag gjorde detsamma fram till i våras. Efter det ryska angreppet känner jag mig väldigt osäker. Därför är det på ett sätt skönt att vi inte är med, så det inte är vår sak att bestämma.

    Om amerikansk "landstigning". Det år du nämner hade Ukraina en västvänlig president , och USA hade en president som ville få med Ukraina i NATO. Utrikes- och försvarspolitiken i Ukraina ligger på regeringen i Kiev, inte det lokala parlamentet i Krim (precis som den i Sverige ligger i Stockholm och inte på länsstyrelsen i Norrbotten). Så det kan mycket väl ha hänt att man på regeringsnivå kommit överens om ett flottbesök där besökarna skulle kliva i land, och att de ryssvänliga (som är i majoritet på Krim) protesterade och demonstrerade mot det. Men att kalla något sådant för en "landsättning av trupper" är ett typiskt sådant propagandistiskt ordval, som är ack så vanligt på bägge sidor i den här konflikten.

    (Och att bägge sidor i ukrainakonflikten strider om historieskrivningen på Wikipedia har jag bitter erfarenhet av. Jag försökte för några år sedan göra research till ett litet skönlitterärt försök som utspelade sig mot fonden av den kanske otäckaste varbölden av alla i Ukrainas historia, och beskrivningen av dess förlopp förändrades från vecka till vecka, ibland från dag till dag, tills den efter ett tag försvann nästan helt från engelska sidor, och nu finns i två fullständigt oförenliga varianter på ryska resp ukrainska sidor...)

    SvaraRadera
  11. Svar
    1. Tack för länken, den ska jag studera!

      Radera
    2. Det var en amerikansk landstigning, det behövs inga citattecken. 200 amerikanska soldater skulle delta i en militärövning med det eufemistiska namnet Sjöbris. Syftet var att "simulate the defence of a peninsula caught between a totalitarian state and a democratic one" - en ganska offensiv formulering, och med tanke på att Krims befolkning verkar föredra att tillhöra Ryssland så är det inte så konstigt att det blev protester. Det är inte särskilt längesedan, och det var inte bara oförsiktigt utan mycket provocerande gjort av USA.
      Sjöbris 2006… Där har vi det.

      Radera
  12. Om Ukraina själv ska få bestämma vilka de vill ha militärt samarbete med - och om NATO borde avråda Ukraina från att gå med - jag är inte säker på att ukrainare har särskilt stort inflytande över det här stormaktsspelet överhuvudtaget, och även om det finns ett starkt hat mot Ryssland i Ukraina, eller en längtan att tillhöra Europa, borde väl många kunna betrakta en amerikansk framryckning av det här slaget som en omvänd Kubakris. Ett fullskaligt krig mellan USA och Ryssland i Ukraina skulle drabba ukrainarna hårdast.
    Som vanligt skulle amerikansk civilbefolkning drabbast minst - alla USA:s krig sker på bortaplan och med undantag för Twin Towers är det aldrig civila amerikaner som dör.
    Så jag håller bara med dig om en sak här - jag är glad att Sverige inte är med i NATO och hoppas att den nya regeringen fortsätter med sin friska utrikespolitik och avlägsnar oss ytterligare därifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om USA befriar Ukraina från Ryssland går det nog ungefär som när de befriade irakierna från Saddam Hussein.

      Radera
    2. Och som när de befriade libyerna från Muhammar Khadaffi. "We came, we saw, he died."

      http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Afrika/Reseinformation/Reseinformation-Libyen/

      Radera
    3. Ja, och då var PM Nilsson ute och tjoade - "nu är vi alla bombliberaler!"
      Vänstern (eller delar av den) förväxlade nämligen en klanstrid med en revolution och var förvirrad och trodde att det gällde att agera blixtsnabbt och att även Sverige skulle vara med. Det var ett misstag men det är inget att vara skadeglad åt, eller göra grimaser i spalterna åt.

      Radera
    4. "Och som när de befriade libyerna"… President Obama tvekade inför Libyenkriget. Frankrike var det land som drev på.
      Undrande

      Radera
    5. Undrande, gulligt! Det var en som kallade sig Undrande som skrev här ett tag.
      Ja och svenska borgerliga skribenter menade då att han var en hönsfitta.
      Obama är inte någon helt tokig president, men hans inflytande är begränsat.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)