måndag 8 april 2019

Tre fragment



Visst är kvinnor tvungna att bli mer falliska än männen idag - det uppfattas fortfarande (ofta? för det mesta?) som att kvinnor sjunker medan män dyker: att tveka, treva, vackla, ses som tecken på storhet hos en man - men som ett bevis på slöhet, blöthet, skörhet hos en kvinna, det kan gå an som en del av ett porträtt av en skör kvinna, gärna diagnosticerad, men inte som kunskapsmetod, poetisk forskning, verklighetsprövning et cetera.

``
Jag är emot personkult men min svaga punkt är Marilyn Monroe, jag kan inte låta bli att dyrka henne, ja hon är sannerligen min akilleshäl.

```
Fragment är etymologiskt besläktat med fragil och den mest förnäma, aristokratiska genren.
Ja, fragment är nog litteraturens motsvarighet till dåndimpen.

På samma sätt som dalmatinern är hundarnas svar på björken.




97 kommentarer:

  1. En del anekdoter bör man nog spara till efter sin död, det kan vara kul att tänka sig hur någon hittar efterlämnade papper - om det ens förekommer i framtiden.Men några högst oskyldiga intermezzon kan man väl delge
    Min dåvarande man John S var redaktör för den psykoanalytiska tidskriften Divan, där bl.a Ebba Witt Brattström skrev. En dag var det bokbord på Drottninggatan, John sålde Divan och bredvid honom stod Ebba WB och sålde någon eller några av sina egna böcker. Det började regna och var allmänt kallt och ruggigt. Ebba WB ville inte stå i regnet och sälja böcker. Förstås, det ville nog ingen egentligen när det blev så trist väder. Samtidigt tyckte hon uppenbarligen att det vore synd om det kom förbi en kund och hon då missade att sälja ett ex så hon bad J att han skulle ombesörja försäljningen även avahennes böcker. Så gick hon hem, men hon lämnade kvar den gamla barnvagn hon transporterat sina böcker i och så bad hon J att han skulle köra hem böckerna till hennes och makens bostad i Gamla stan när han var färdig med försäljningen. Och det gjorde han, jag tyckte ibland att J lät sig utnyttjas och det här var väl i princip ett av de tillfällena. Hur som. En kort tid senare så var J och jag ute och gick i stan, vi var bjuda på en större fest och jag skulle köpa en klänning. I Gamla Stan stötte vi på EWB. J berättade att vi var ute och letade efter en klänning till mig och undrade om hon hade något tips på butik. Hon tittade lite sådär uppifrån och ner - eller all right, det kändes som om det var uppifrån och ner - och sa att hon inte trodde att vi hade råd med de butiker där hon handlade.... Men hon nämnde några namn på butiker med ett - som jag uppfattade det - syrligt leende.
    Det är ju inget konstigt med det där egentligen - visst var det helt sant att vi inte hade råd att köpa kläder där hon handlade, och det var väl bara uppfriskande uppriktigt att hon påpekade det. Men jag har ett vagt minne av att jag tyckte det var förödmjukande och att jag blev irriterad på John för att han hade frågat henne om den saken - dels för att jag tyckte att Ebba WB var en tant, jag ville inte ha såna kläder; dels för att jag inte tyckte att han skulle låtsas att det var ett jämbördigt förhållande när hon just använt honom som springpojke, det var helt enkelt opassande att fråga henne om tips på butiker, vilket hennes svar och hennes uppsyn också visade. Hon hade f.ö tidigare ringt hem till oss medan John var ute och meddelat att hon ABSOLUT inte kunde tänka sig att hennes text skulle stå sist i Divan, hon bad mig hälsa John att hon inte accepterade den placering han givit hennes text och att hon heller inte kunde gå med på att korta den. Jag tyckte att hennes röst var snorkig. Jag förknippade henne med en gammaldags överklasstant som tränger sig före i köer och är otrevlig mot butikspersonal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu pratar Ebba Witt Brattström om att hon fruktar att få alla emot sig, men det är osannolikt eftersom hon har DN i ryggen och kulturvärlden är ett klansamhälle. Tiina Rosenberg kunde få ett drev i hasorna men om man har försänkningar i medievärlden ska det mycket till för att det ska bli någon uppriktigt känd kritikstorm.

      Radera
    2. Det här bör väl ha varit en kort tid efter det att hon och maken samlade ihop namnunderskrifter till stöd för Jean-Claude Arnault, och framförallt MOT unga kvinnor. Jag köper inte att någon av dem var hjärntvättade eller offer. Det var vanligt gammalt artonhundratalshyckleri, anakronistiskt, eftersläpande, Forum var väldigt snobbigt och hierarkiskt och att en del låtsades vara något slags vänster, ja det var ju för att vänster varit en karriärväg i Sverige. Det enda som är riktigt comme il faut. Ungefär som feminism. En karriärgrej, en fin frugrej.

      Radera
    3. Obs jag köper inte att "någon av dem" - syftar inte på de unga kvinnor som så tidigt som på 90-talet utmanade stockholms kulturella etablissemang.

      Radera
    4. Men jag skulle nog säga att det vore missvisande att tala om "patriarkat" när det gäller just Forum, och/eller Stig Larssons och Jean-Claude Arnaults flickjakt. Nu är inte jag särskilt skolad i feministisk terminologi, men jag läste en gång i tiden Jessica Benjamin och hon talar om broderskapssamhälle eller något åt det hållet. Patriarkal, var t.ex recensenten i SvD, som förstod att Sprickan i ögat hade verklighetsbakgrund och skrev beskyddande om flickan i boken, rubriken var "välbehövlig djävulsutdrivning" eller något åt det hållet. Kanske kan man även kalla Madeleine Grive patriarkal, när hon gav mig en utskällning för att jag skrivit den boken, "tjejen är en mes!" dvs hyschhysch och förakt för svaghet kan väl sägas vara patriarkalt, liksom även en beskyddande attityd och en vilja att släpa ut förförartyper i örat. Men dekadens, sadism, promiskuitet, vete fan om patriarkat är rätt uttryck för det

      Radera
    5. För egen del hade jag inte så mycket otalt med de där, jag var ruskigt under isen efter det där men det är en del av min ungdom som jag inte kan förneka eller önska ogjord. Personligen har jag svårare för smygmisogyna smilfinkar och fina frufeminister.

      Radera
    6. ”En ny sorts vittneslitteratur”, som Ebba Witt Brattström uttryckte saken. Intressant litterärt grepp, Maja! Man skulle nästan kunna hävda att du tjuvkopplar en Maserati Quattroporte och jämnar professorn vid marken.

      Radera
    7. Jag är inte intresserad av att jämna henne med marken, om det nu är det jag gör egentligen, jag gillar inte bilar heller. Det som håller på och hända och har hänt kring hela Forumhistorien är kanske att artificiella vänskaper som hållits ihop av status kraschar, och då är det triumfer eller förödmjukelser i det offentliga som återstår, det här gäller även Sara Danius parad med knytblus på catwalken. Och det gäller Ebba WB:s nya sätt att framställa sig som galjonsfigur.

      Radera
    8. Finns ju annars visa annonser, för lägenheter/villor och för konstverk
      där det står "Pris på förfrågan", dvs om du måste fråga vad det kostar
      har du sannolikt inte råd ...

      Men finkänslighet utgör kanske inte någon av professorns dygder ...

      F ö har hon ett snyggt och lite oväntat andranamn. Marcelle ...

      Radera
    9. Nej, Marcelle var inte alls oväntat i det fallet ! Avslöjar bara
      mina gigantiska kunskapsluckor. Men nu har jag ändå lärt mig en
      ny sak ...

      Radera
    10. https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-ebba-witt-brattstrom-ar-en-part-inget-offer/

      Apropå EWB igen. Helmersson är möjligen inte min favorit vad
      gäller ledarskribenter. Men han kan ju ha rätt här ...

      Radera
    11. "Säga vad man vill om konflikten i Svenska Akademien, men ett har Engdahl skött väl: Han har inte efter sin skilsmässa tagit varje chans att håna sin expartner offentligt."

      SLUTPUNKTEN i ledarsticket ...

      Radera
    12. Apropå "Marcelle" och min okunskap : Jag är mycket bättre på pop
      när det gäller trivia och annat. Som nedan :

      I vilken låt av Nina Hagen figurerar J P Sartres livspartner ?

      Gillar f ö verkligen själva formuleringen, fast den är på tyska ...

      Radera
    13. Känner mig lite ignorerad när ingen ens tycks försöka svara. Trots att
      det bara är att googla ...

      https://genius.com/Nina-hagen-band-unbeschreiblich-weiblich-lyrics

      Radera
    14. Å, men det är inte som det var i början, massor med kommentatorer som även diskuterade med varandra. På gott och ont. För mig var bloggen då en heltidssysselsättning. Det var urkul. Men det var innan "sociala medier" slog igenom i stor skala, i synnerhet Facebook, twitter, instagram. 2009 hade säkert någon svarat dig om inte jag sett kommentaren.
      Sens moral: kommentera gärna, men jag kan tyvärr inte lova svar på alla kommentarer....

      Radera
    15. Känns som längesen det var hela havet stormar här ... Men det är inte ens tio år sen. Twitter och Instagram var inte uppfunna än. Facebook fanns men hade inte slagit igenom. Det gick att kommentera i tidningarnas nätupplagor. Och tex Newsmill. Bloggar var väl större öht. Internet känns lite trängre idag, på nåt sätt.
      Kul att din blogg puttrar på i alla fall. Men ett tag hade den väl tusen besökare om dan och hundratals kommentarer...
      Zigge

      Radera
    16. Det var en annan tid. Får man nog lov att säga.

      Radera
    17. Facebook har gjort det tydligare att man måste stå emot längtan efter respons. Det var rent larvigt till en början, för min del, och det förvånade mig faktiskt, hur frustrerande jag tyckte det där "gillandet" var. Jag drog mig inte för att berätta om det och jag kan upprepa det - trots att det är ofantligt barnsligt: det bekom mig illa att se hur många likes andra fick. Och ändå ville jag inte ha fler likes själv, det var själva grejen - varför, om jag la ut en väldigt fin bild på mina katter, var det bara tre som gillade, när kissar som inte alls var lika intressanta fick hundratals? När jag någon gång la ut en länk till en recension: varför gillade nästan ingen, när rätt ointressanta artiklar fick massor med lajks?
      Jag vet att det är konstruerat för att vara beroendeframkallande, av kommersiella skäl. Så ja, jag tycker att Internet var bättre när diskussionerna ägde rum under artiklar i tidningarnas nätupplagor, utan möjlighet till lajks, delande och retweetande; i bloggar, på olika forum, och innan antalet klick mättes och analyserades av någon av oklar anledning.

      Radera
    18. Det gäller att stå emot. Man får vara glad så länge bloggar är fria, gratis, utan krav på reklam osv.

      Radera
    19. Men många artiklar är öppna för kommentarer igen, med resultatet att hatet väller fram. Titta på artiklar om Greta Thunberg t.ex! Det är helt meningslöst, bara otäckt.

      Radera
    20. Anonym: jag visste inte att artiklarna öppnat för kommentarer igen men du har ju helt rätt i att det är poänglöst. Så det tar jag tillbaks, utan förbehåll. Som jag minns det stängde de efter Utöya, för att det vällde in hjärtlösheter och mer eller mindre stöd för Breivik. Hur som, vilka diskussioner kan föras under tidningsartiklar?
      "Internet var bättre förr", nu är jag så pass gammal att det där "det var bättre förr" bör förses med varningsflagg - men för att inte trampa omkring i åldrandets subjektiva djungel (fast jag känner mig yngre än nånsin besynnerligt nog) så krävs analys! På vilket sätt var Internet bättre förr? Mer demokratiskt, mindre kommersiellt?

      Radera
    21. Det är bara tramsigt att beklaga sig över Facebook. Jag gillar blandningen av katter, selfies med huvudet i Kungsans körsbärsblommor, upprop, sorg... och fjärrkommunikation med vänner i andra länder. Däremot, vad klickokratin och uppmärksamhetskampen gör med de arma psykena och med politiken, det bör ju diskuteras

      Radera
    22. "Det är svårt, det är obeskrivligt svårt, det överstiger nästan mänskliga krafter" - inte att skriva strunt, den läggningen har jag, det faller sig naturligt för mig att skriva strunt. Men att strunta i andras hejaklackar, det är faktiskt ganska svårt.
      Om man rent hypotetiskt vill ställa en enkel fråga till någon som befinner sig mitt inne i en hyllningskör ("du är Martin Luther King, du är Folke Bernadotte, tystna aldrig, din röst är så viktig, ditt mod är beundransvärt"), och som framställer sig som förföljd och åsiktsförtryckt, men vet att personen inte kan svara (personen är i själva verket inte intelligent, och skulle inte klara av en klipsk och uppfriskande dialektik), då återstår bara att omedelbums lämna facebooksvärmen, annars skulle det kunna bli kalabalik. Jag är så jävla förbannad på geschäftet, men den/det som ska ha skulden är Svenska Dagbladet.

      Radera
    23. Man säger sig gilla "samtal" (vad det nu är), men svarar inte på vanliga hövliga frågor. Dessutom syns det att Stina Oscarsson inte mår bra. Ja det är tabu att säga det, och det ska vara tabu, jag kanske har fel också. Men jag tycker att det syns att hon inte mår bra. Det kan säkert kännas skönt med den varma floden av bekräftelse, vem skulle inte bli smickrad av att bli jämförd med Martin Luther King? Det är väldigt obildade människor som gör sådana jämförelser, det behöver inte vara något negativt att vara obildad, tvärtom finns det en del klokskap i obildningen, men att låtsas vara bildad och politiskt klok och jämföra med Martin Luther King, det är en styggelse.
      Felet är Svenska Dagbladets, jag håller tummarna för att tidningen kraschar, går i konkurs, aldrig reser sig ur spillrorna.

      Radera
    24. Något jag tror är nytt i dagens retorik är att vädjan till åhörarnas sympati genom att framställa sig som nertystad, det går hem hur mycket och länge som helst, och det oavsett om det är sant eller ej. Det finns säkert en retorisk term för det, det bör väl vara en underavdelning till miseratio eller något åt det hållet - att väcka medlidande. Idag kan någon gå med håven hur mycket som helst i sociala medier och det funkar, alltså det funkar som retoriskt trick.

      Radera
    25. Det behöver givetvis inte vara ett uttänkt knep utan det kan vara en spontan känsloyttring, ett uttryck för känslan att vara nertystad.

      Radera
    26. God natt i alla fall, det är något lite sorgligt med luftpastejer.

      Radera
    27. Åsa Linderborg skrev träffande att Stig Ahlgren hade "slagit ihjäl sig själv på Twitter" om han levat idag. Apropå "klickokratin" och uppmärksamhetskampen alltså.
      Algot

      Radera
    28. Det kan nog stämma, jag måste hålla mig borta eftersom jag uppfattar det som att många är ofattbart dumma i huvudet. Och för att "synd om" används som sköld.
      Polariseringen måste öka, "vänstern" får inte ge efter för känslomässig utpressning.

      Radera
    29. Ännu en orsak till att det är mycket svårt att diskutera i sociala medier, vid sidan av polariseringen och hejaklackarna, är att det är omöjligt att ha koll på allt som skrivs - pågår det ett så kallat drev i sociala medier? Är det ok att kritisera eller ställa en fråga till någon som är föremål för personkult men även står mitt i en kritikstorm?
      Det handlar om viktiga saker, men man måste också minnas att det finns viktigare - HELA internet är en bubbla. Verkligheten är det som utspelar sig utanför internets styrkekramar, hurrarop och morranden.

      Radera
    30. Jo... Oscarsson är snäll och naiv och knappast rustad för att diskutera på allvar, med skärpa. Men jag tycker att du ska stryka raden "syns att hon inte mår bra". Så kan man väl tänka men... Ja. Skulle inte vilja att du fick en massa arga människor på dig pga en sån onödig kommentar...

      Radera
    31. Många arga människor är jag van vid, så det är ingen fara. Däremot är kommentaren knappast ett dugg relevant, det är en sån grej som Stig Ahlgren skulle kunna säga. Jo jag ska ta bort den.

      Radera
    32. Stig Ahlgren är ju långt ifrån någon förebild. "Tråkig som en påstigande i Alvesta", skulle det vara särskilt roligt?

      Radera
    33. lite catchy är det ju.
      Det som gör det halvintressant är väl rymden runtomkring så att säga - det är en mening med omnejd. Det finns ett tåg, det finns en kupe, det finns minst en passagerare i kupen, det finns ett landskap utanför fönstret (Alvesta), landskapet kommer snart att börja röra sig, passageraren i kupen har en blick som söker det oväntade, det excentriska, vill gärna bli underhållen, vill kanske slå sig i slang med andra passagerare, eller kanske inte alls - personen som kliver in i kupen är på förhand dömd som tråkig, kanske grå och beige, man kan föreställa sig blicken hos den som tänker "tråkig", och sedan ser ut genom fönstret - "just det, Alvesta".
      Sen går det ju att ha moraliska invändningar mot elakheten. Men som mening är den suggestiv.

      Radera
  2. På lång sikt kan det tänkas att vi bevittnar ett slags sexualitetens svanesång, det är ju en grotesk överbefolkning och mänskligheten borde minskas ner till högst en tiondel av idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså inte genom mord, utan långsiktigt genom barnbegränsning...

      Radera
    2. Gärna mer "elakheter" ur din penna, tack.

      Radera
    3. Intressant idé om "artificiella vänskaper".

      Radera
    4. alltså, jag vet egentligen nada om deras vänskaper och äktenskap och huruvida de bara hölls samman av status och prestige, sånt går inte att säga utifrån. Funderar på det där jag lite slarvigt kallar artonhundratal, det här mischmaschet --- men för trött, måste nanna kudden.

      Radera
    5. Det här "patriarkat" tror jag emellertid är en metafor som inte bara är död utan var något av ett spöke redan medan det levde, men som sagt det behandlas som en dogm (det ÄR ett patriarkat, punkt) och alla vet vad det är, och att det alltså inte är ett broderskapssamhälle eller ett smygmatriarkat.
      But goodness gracious me, good night!

      Radera
    6. Nu är det omläsning av Aase Bergs Haggan och Marilyn Monroes Fragments, och så är jag nyfiken på vad det var Ekelöf strök så jag ska låna Akademiens utgåva av originaldikterna; en särskild psykoanalytisk tolkning av just det strjukna? Akademien är ju så fin och har så mycket pengar att de inte behöver sälja några böcker, alltså går det inte att beställa boken därifrån.Och så är det skönt att läsa Lidija Praizovic i Aftonbladet, också efterskottsnyfiken på varför jag inte gillade hennes Biskops Arnötext, lustigt alltså. Ulrika Milles om Stig Ahlgren vill jag också läsa. Kom inte och säg att det inte rör på sig i kulturen, allt är inte stiltje eller rebellteater.

      Radera
    7. "Ny sorts vittneslitteratur" anonym, ska fundera på vad det kan vara, "Kulturkvinnor jag mött"? Det självbiografiska har efter Knausgårds kröning blivit en snuskig lågstatusgenre igen, det skulle alltså vara möjligt att skriva en kulturkvinnogrej, Flodhästar och vandrande pinnar, men jag har ingen lust med det, och dessutom så är det här med kulturvärlden mer eller mindre ett minne blott för mig, även om jag faktiskt gick på Manilla i fjol och hittade ett trevligt hörn

      Radera
    8. Det går ju att fundera på varför Kulturprofilen hann bli över sjuttio år innan han fälldes, och de flesta metoomän är väl ganska gamla? Klarar sig yngre bättre p g a virilitet, alltså fortsatt trollkraft över kvinnokönet och omgivningen, så att karisman skyddar dem Eller så är just den typen av sexuell maktutövning något som mest förekom i äldre generationer
      Snabbtänkt före frukost

      Radera
    9. Men jag vill ha åldersgräns 30 år på den här bloggen, tycker synd om unga killar. Många hugger mot sexualitetens rot - von Trier, Houllebecque, Jelinek, osv- och hårdporren, mm - det är nog inte otänkbart att allt är på väg från sexuella möten mot onani, som Edenborg väl skrev i det postpornografiska manifestet (eller vad det hette), och det är bra ur barnbegränsningssynpunkt men lite synd också, inte oväntat eftersom människan är det enda djuret med medveten sexualitet, och medvetandet är inte sällan spontanitetens död

      Radera
    10. http://hedengrens.se/2019/04/05/onsdag-174-kl-17-30-ulrika-milles/

      Om man inte läser boken (om Ahlgren) kan man alltid gå och lyssna
      på historien om den ...

      Radera
    11. Onsdag 8/5 kl. 17.30 Horace Engdahl

      Apropå EWB. Hedengrens bokhandel även denna gång ...

      Radera
    12. Du kanske kan namnge ett folk som dött ut p g a att det slutat
      att föröka sig, fullt medvetet. Jag kan inte det.

      Folkmord fungerar däremot i de allra flesta fall ...

      Radera
    13. Jag är inte riktigt så misantropisk att jag vill se hela människosläktet dö ut, även om jag tycker tanken på en jord med bara djur och natur är väldigt skön, enstaka övervuxna ruiner kanske. Väldigt härligt. Så jag har aldrig haft "klimatångest" på det viset, universum är enormt stort och det kan finnas liv på annat håll. Det var längesedan människan var alltings mått. Däremot, oavsett vad hettan och bränderna berodde på, så föredrar jag att frysa ihjäl än att brinna upp, jag kan stundom oroa mig för att apokALYpsen kommer att bli plågsam, men det gäller ju än så länge ganska lite på våra breddgrader. naturkatastrofer framprovocerade av människans utsläpp drabbar hårdare på annat håll. Och det lidandet har vi ju ett kollektivt ansvar för.
      Det här är högerns lilla rävaktighet, man pekar på tredje världen och säger åt Europas miljömedvetna att de ska fortsätta överkonsumera eftersom de mesta plastutsläppen kommer från industrier i tredje världen. Högern är masochister, de skjuter alltid sig själva i foten men märker det inte. Påminner om en av aesopos fabler en vän tipsade mig om för längesedan. En räv som hittar en rasp. Jag kan dra den sen.

      Radera
    14. Men överbefolkningen är också delar av vänsterns blinda fläck, eller hur man ska uttrycka det... Vänsterliberaler är filantroper och miljövänner, och vill gärna tro på godheten. Och det är ju ruskigt otrevligt att påstå att mänskligheten är minst tio gånger för många.

      Radera
    15. Nej, så ska man inte uttrycka det. Man ska säga "delars av vänstern blinda fläck".
      Det är grammatiskt korrekt.

      Radera
    16. Sen så undrar jag om folk verkligen känner sådär starkt för NÒtre dame, om det är religiöst så kanske de skulle må bra av lite zenbuddhism? Ok parisarna, men annar? Två torn är väl kvar också,

      Radera
    17. Ska inte raljera över detta, det är helt onödigt. Det är något med sociala medier nu igen. Känns som snabba överreaktioner.

      Radera
    18. Jaja. Det är nog bara jag som är lite förtjust i förgänglighet.

      Radera
    19. "Många hugger mot sexualitetens rot - von Trier, Houllebecque, Jelinek, osv- och hårdporren, mm - det är nog inte otänkbart att allt är på väg från sexuella möten mot onani..."
      Ja, lite av det resonemanget tycker jag mig se i Tomas Bannerheds roman "Lugnet".

      Radera
    20. Undrar om inte alla filmatiseringar av ”Ringaren i Notre Dame” bidragit till reaktionerna utanför Paris och Frankrike. Såg att miljardären François-Henri Pinault lovar att donera en miljard kronor (!) till återuppbyggnaden av katedralen. Han är fransman dock. Och inte bara det. Han är dessutom gift med Salma Hayek, som spelat Esmeralda, Quasimodos älskade, i en drygt tjugo år gammal tv-film av ”Ringaren”. Säkert ytterligare ett skäl till hans generositet :)

      Pompe

      Radera
    21. Usch. Ledsen om jag låter pk men det där var verkligen urkigt att höra. Tråkigt att det finns miljardärer. Tråkigt att de lägger pengar på såna saker.

      Radera
    22. Inte sett filmen men läst boken. Mycket spännande,

      Radera
    23. Men går inte upp emot fabeln om räven och raspen.
      Ingenting går upp emot den.

      Radera
    24. Äntligen! :-)
      https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/vQll6m/raseriet-mot-alex-schulman--efter-notre-dame-hanet

      Radera
    25. "Först då Jesu uppstått och övervunnit döden firar vi, och det vi firar är livet seger över döden och att Jesus genom sin död befriat oss från all synd." Ja det här är Heberlein och lite extra svajigt och komiskt, automatisk skuldbefrielse och seger över döden, men förljugenheten och flosklerna har exploderat i och med branden i Notre dame.

      Radera
    26. Carl Bildt twittrade tydligen att det kändes som slutet. Vad är det med folk?

      Radera
    27. Fromleriet! Tror jag ska försöka få iväg ett inlägg om skillnaden mellan humanism och religionskrig.
      Apropå att någon påpekat att Schulman inte hade kunnat skriva Äntligen om en moské eller synagoga brunnit, självklart var det opassande att skriva äntligen även nu men inte svårt att förstå, med tanke på hur kväljande det låtit

      Radera
    28. Varför håna sorgen? Det heliga? Du är väl kristen? Jag trodde du var katolik Maja...

      Radera
    29. Mirakel att dom har hittat en koppartupp. Å det är så jävla löjligt.

      Radera
    30. Anonym; Nejnej jag är absolut inte kristen. Jag tror inte på syndernas förlåtelse, för att bara nämna en av alla de saker jag är övertygad att de inte finns. Uppståndelsen, nåden, försynen, mm. Jag råkade säga i en intervju för längesen att jag var kristen socialist, men det var bara som svar på frågan vad jag och Strindberg hade gemensamt, måste svara något och undvika det förväntade, vi är antikonformister som blivit galenförklarade (beiget). "Kristna socialister" kunde väl få någon att tappa fattningen kanske? Det var i dn, roligt också att det var några små personliga frågpor (”vad är din favoritfärg? Maträtt?”) och en av dem var, Vad läser du just nu? Jag svarade Syndabocken av René Girard. Intervjuaren ringde sen och sa att hennes chefer inte tyckte att det var bra, kunde jag komma på något annat jag läste just nu?

      Radera
    31. ”It feels like the end of everything”, twittrade Calle. Men tydligen feelade han fel, för allting har fortsatt. Även hans twittrande.

      Pompe

      Radera
    32. Intressant förresten att DN-folk har synpunkter på vad de intervjuade författarna ska läsa och inte. Hur gick det till slut med Syndabocken?

      Pompe

      Radera
    33. Ok. Det förvånar mig (nästan) att gamla politikerrävar inte är mer återhållsamma på Twitter. Är det viktigt att vara först med att berätta hur det känns? Trodde han eller t.o,m innerst inne hoppadesatt det skulle vara ett terrordåd, eller ett bombanfall som inledde ett nytt krig? Det måste ju vara braskande. Helst ska ALLT brinna ner, så att det blir en rejäl kulturskräckkatharsis för rädda västerlänningar.

      Apropå känslor så känns det här vämjeligt. Det pretentiösa Forum inbäddat i högborgerligt förakt. Ha, jag bara hatar och hatar :-) Hatar Akademien, Forum, slemhögarna Arnault, Larsson och Frostenson, det 80-talistiska sättet att spreta med lillfingret då man drack kaffe, även kallat postmodernism...
      Varför ständigt denna uppblåsthet? Vad är det hon menar är förtal?
      Kanske dags att dra resten av storyn, allt jag vet.

      ”'K' är berättelsen från en tid i landsflykt undan förföljelse och förtal, i november 2017 till maj 2018. Utifrån händelser under färdens gång reflekterar 'K', i samtal med olika resekamrater, kring en kabal*, kring kollektiv, kriser, kamp och stor kärlek.”

      Radera
    34. K reflekterar kring en kabal. Nåt så fruktansvärt pretto.

      Radera
    35. Hur som: bra att sanningen har blivit sjaskig igen, och måste döljas bakom högstämt sorgflor.

      Radera
    36. Ja, det där var bland det märkligaste. Det var intervjuaren som ringde upp och bad mig nämna en annan bok. Hur det gick till slut - som jag minns det tog de helt enkelt bort det, ställde en annan fråga - jag tror inte att jag gick med på att nämna en annan bok.

      Radera
    37. Det var Hanna Hellqvist som intervjuade, hon kanske minns det här och hur cheferna uttryckte det. Måste förstås inflika att jag kan minnas fel, men jag tror inte det. Hon ringde upp och sa att hennes chef(er) bett henne komplettera två saker, dels ville de veta hur jag ställde mig till att bli jämförd med Strindberg, och så var det problem med boken jag nämnt. Om jag i stället kunde nämna en annan. Visst, det låter ju ganska vansinnigt, men det hände mycket konstigt i den vevan. Guillou skrev om att jag kanske skulle ta livet av mig, osv.

      Radera
    38. Klart Frostenson har rätt att ge ut sin pamflett, och hon har rätt att tro blint på sin man, men hon har inget med svensk rättsskipning att göra, som tur är.

      Radera
    39. Hugo Ball ballar ur - igen! "...kommer att belönas med en höjning av skaparens vänstra ögonbryn..."

      Radera
    40. De har väl fortsatt odla kulten av den obesudlade "snöflickan", ren, högt över alla andra, ett slags kvinnokult med medeltida rötter, och så vid hennes sida två misogyner som erövrade och skadade kvinnor på löpande band, och det där hängde ihop i allra högsta grad. Alltihop inbäddat i högborgerligt dött kött.

      Radera
    41. Svenska Kyrkan har tagit på sig uppgiften att leverera tröst, fin stämning och anakronistiska metaforer, syndernas förlåtelse på löpande band. Högerkristendomen levererar nationalism och hämndlystenhet, kränkt narcissism, xenofobi.

      Radera
    42. Men korsvandringen från Colosseum, på TV just nu - det är levande och på riktigt.

      Radera
  3. Död mans elakheter är alltid uppskattade.
    Men det är tänkbart att jag blivit för snäll, bara en aning för snäll, jag menar inte mot människor för dem kan man inte vara för snäll mot utan mot kulturrobotar, fiskpinnar- - och kanske mot mig själv?

    SvaraRadera
  4. Sedan undrar man om signaturen "Pompe" har något att göra med damen med
    samma namn i TV häromsistens ...

    https://www.gp.se/livsstil/annelie-pompe-m%C3%A4starnas-m%C3%A4stare-hade-de-kloka-svaren-1.9500591

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha... Jag vet inte vem Pompe är, det är tjusningen med att tillåta anonyma kommentarer - men gissar att det är en pseudonym, inte ett efternamn.

      Radera
  5. "Dessutom syns det att Stina Oscarsson inte mår bra. Ja det är tabu att säga det, och det ska vara tabu, jag kanske har fel också."

    Man skall vara smal om man skall springa Marathon. Även om hon kanske
    inte gör det längre. Försökte jämföra mina resultat med hennes. Den
    gång hon gjorde sin bästa (?) tid i Sthlm bröt jag halvvägs p g a
    hälsporre. Så i någon mening 0-1 i inbördes möten. Men min bästa tid
    är nog bättre än hennes ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stämmer inte kom jag på eftersom jag inte deltog 2003. Det var 2002
      som var året för hälsporren ...

      Hon har alltså varit som 36 i damklassen. Den gång jag var som bäst
      (hälften så gammal som nu) tog jag stryk av världsettan Grete Waitz
      med 1 sekund var 20:e meter i snitt ...

      Radera
  6. Aha, Marathon! Ja, då måste man vara smal. Kommentaren var ju dum ö.h.t, det har inget med saklig kritik att göra.
    Hälsporre har jag haft men lyckades träna bort rätt snabbt, man står på en tröskel eller ett trappsteg och häver sig långsamt upp på tå och ner igen, så att hälen är lägre än trappsteget/tröskeln. kanske åtta, tio hävningar, tre gånger dagligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså ja det var imponerande, att du springer så snabbt. Grattis. Själv lufsar jag mest runt på Friskis och Svettis.

      Radera
    2. Norrmanen Tomas Espedal har skrivit mycket om att gå. Likaså Ernst Brunner. Det är män som går. Kvinnor promenerar. Eller springer Marathon kanske...

      Radera
    3. Apropå gå, flanera, ströva eller irra: problemet med etiketter eller stämplar på böcker, oavsett om de är positiva eller negativa, är att en lättpåverkad läsare då bara letar efter det som bekräftar etiketten. "Bitsk attack", "föregångare till metoo"... Då tror man kanske att det som inte stämmer med den bilden inte borde vara där? Helt klart att jag måste "släppa kontrollen" över Myggor och tigrar, men om man inte accepterar att jag strövar omkring i de spanska kvarteren i Neapel, att jag väljer att gå fram till en mordplats, att jag blir inlåst i en spellokal och våldtagen, om man alltså blundar för allt det där så har man missat boken. Likaså om man tycker att mina reflektioner inte är tillräckligt snärtigt feministiska.
      Apropå att gå, flanera, promenera, och apropå att kvinnligt och manligt skrivande fortfarande till stor del tolkas helt olika,

      Radera
    4. Det handlar till stor del om att de (media) inte värderar Myggor och Tigrar som ett unikt konstverk. Och/eller att de (media) vill kapitalisera på verket.

      Radera
    5. Tack Anonym, ja. Jag blir rätt bedrövad när jag tänker på det. Det stämmer faktiskt att "media", om man kan uttrycka det så utan att det blir metafysik av det, eller snarare kulturjournalistiken, det opersonliga maskineriet, har funnit det viktigt att inte värdera Myggor och tigrar som ett unikt konstverk. Det är inte mycket pengar i litteratur så jag tror orsakerna är några andra.
      Jag träffade en läsare på Piazza Montesanto för någon månad sen så maskineriet kulturjournalistik har inte sista ordet.

      Radera
    6. Inte heller Åsa Linderborg kommer att ha sista ordet. Att hon inte ens fattar hur det ser ut? Alltså hon är ju bara ute efter att försvara sina kompisar och Aftonbladet kultur. Benny Fredriksson hade hon inget emot att dreva emot, han är ju inte Aftonbladet.
      Fläcken på kuken hon skriver om, minns jag inte alls från Myggor och tigrar. Varför fäster hon uppmärksamheten på den om hon vill skydda sin polare, vem det nu är?
      Zigge

      Radera
    7. En del klassresenärer tror alltid att de sparkar uppåt, för all framtid, i kraft av sin bakgrund. Linderborg har beskrivit mig som klasshatare på Aftonbladets kultursida, hon måste ha vetat att det är så långt från sanningen man kan komma. Hon är en falsk maktmänniska. Nu är det så här att jag inte heller minns att jag skulle ha skrivit om någon fläck på en kuk. Det låter inte som myggor och tigrar. JO man kan glömma detaljer i sitt eget verk, m&t är på över 500 sidor... det är inte någon "sexskandalbok". Jag ska ta reda på om fläcken på kuken finns med i boken och i vilket sammanhang.
      Tiden på Aftonbladet skildras på sidorna 87-145 i Myggor och tigrar (pocketutgåvan). Absolut inget om någon fläck på en kuk.

      Radera
    8. Man kan inte resonera med falska människor.

      Radera
    9. Hon är så närsynt fallocentrisk att hon har upptäckt en fläck på en kuk som kanske inte finns ens där. Jag tycker att jag borde minnas det annars, men jag måste förstås reservera mig en aning, det är tänkbart att jag har glömt bort denna fläck som Linderborg tycker är så viktig. Det låter dock väldigt föga myggorochtigrarskt.
      Syftet med att skriva så där står i alla fall klart: "Jan Myrdal läser man för att man vill veta hur han ser på saker och ting. Maja Lundgren skriver bara om en fläck på en kuk."
      Så skriver en misogyn kvinna. Och hon hade inte kunnat ta sig så långt på Aftonbladet, om hon inte varit misogyn.
      Men det är inte förvånande att det enda - ja förhoppningsvis sista - självmord som ägde rum under metoovågen, var Aftonbladets skuld, och att Linderborg deltog i det drevet.

      Radera
    10. Javisst. Allt för att förringa vittnesbördet i Myggor och tigrar. Du är en nagel i ögat på Linderborg - fortfarande.

      Radera
    11. Jag läste just om kapitlet om Aftonbladet. Enormt bra, sant och modigt. Ganska komiskt på sina ställen också. Jag förstår inte vad det är för en fläck på en kuk Linderborg talar om, men hon kanske menar att jag avslöjade fläcken på själva Aftonbladets pitt.

      Radera
    12. Det där är bara att glömma. En del kan helt enkelt inte låta bli att nämna Myggor och tigrar, det är som en besatthet hos dem. De är fortfarande hypnotiserade av den. Söker sig till den som malen till lågan. En del för att de fortfarande avskyr den. Trots att tiderna har förändrats så mycket. För Ålens del, jag kan ju kalla Åsa Linderborg Ålen, blir det som att livnära sig på kadaver. Helt onödigt. Se framåt i stället! Det ligger i camorrans natur att bossar kommer och går!
      Jag bjöd på en massa svagheter i Myggor och tigrar, till och med mångtydigheter för att jag ville vara uppriktig och sann. Det är inget att sura om idag. Njut av att vara den nya bossen i stället. Eller är kulturmakt inte så kul egentligen? Vad är grejen med att sanning skulle vara så omöjligt att hantera?
      Puh. Det kulturella samtalet måste demokratiseras mycket mycket mer.

      Radera
    13. Nåt så helvetes jävla dumt. Man ska inte gå i svaromål på sånt där - Linderborg är lömsk, långsint och åmar sig nästan alltid när hon skriver. Nu har jag sökt igenom en pdf på jakt efter en fläck på en kuk som inte finns i Myggor och tigrar. Det måste hon ju veta. Antagligen har hon sett en fläck på någons kuk och funderar på att skriva om det själv av nån anledning men projicerar det på Myggor och tigrar. Fan ta den falska jäveln, nu skiter jag i detta.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)