tisdag 19 november 2019

Sårbar elektrikerprofil

Det finns en märklig vördnad för det akademiska i Sverige - ett snobberi och ett klassförakt som bara visar sig ibland men finns latent hela tiden. Exempel: det är tydligen svårt för en del att förstå att en elektriker eller snickare eller annan hantverkare skulle kunna vara bildad. Det anses lite löjligt att intellektuella kunnat "låta sig luras" av en elektriker. Att en hantverkare kunnat imponera på den så kallade kultureliten och rentav fått tillstånd att syssla med kultur, som om han skulle kunna ha den erforderliga kompetensen för det.
Är det inte löjeväckande så är det lite gripande och väcker ömhet. Nedlåtande välvilja. Det handlar om "sårbarhet". Sårbarhet i de fina salongerna. Underdogkomplex.
"Sårbarheten" lyfts fram som ett slags förklaring till varför hantverkaren i fråga skulle ha givit sig på andra "sårbara", även de utan fin bakgrund.
(Vilket i det aktuella fallet inte riktigt stämmer, eftersom Kulturprofilen, numera Elektrikerprofilen, inte gjorde någon skillnad mellan hög och låg när det gällde tafsandet och förförelserna. Det finns det många belägg för).

Det finns en utspridd vanföreställning om att akademisk utbildning är en garant för bildning. Men det akademiska kan lika gärna leda till lärdomshögfärd och halvsmälta läsfrukter, tomt skramlande karriärism och mekaniska näktergalar, medan självlärda kan kombinera flera typer av intelligens, och bibehålla självständiga och skarpa reflektioner bland annat för att de inte kröks av status och prestige.
(För kultursidors del kan det vara mer meriterande att komma från Nöjesguiden och krogminglet än från vare sig arbetslivet eller universitetet, men det får lov att vara OT än så länge).

Alltså, jag hajade till när jag såg Jessica Gedins intressanta intervju med Matilda Gustavsson i Babel, där den här underdogsårbarheten nämndes lite i förbigående.
Om jag ska gissa har kyliga stolta fjära Frostenson svårare att väcka sympati.

Jag har hittat ett blogginlägg, i en tidskrift som heter eFolket, någon har reagerat som jag, och ibland känns det riktigt skönt med samtänk.
Skribenten hade hajat till när han hörde en intervju i radio med Expressens kulturchef Karin Olsson. Olsson hade snabbläst Klubben och lyft fram ett avsnitt som hon fann avslöjande, nämligen Kulturprofilens avsaknad av formell akademisk utbildning. Karin Olsson hade kommenterat att“han har gjort sej mer intressant än vad han är”, “han har mörkat den praktiska yrkesutbildningen”, och Matilda Gustavsson hade dryftat ungefär samma tankegångar i TT: “Han är elektriker och han har gått en praktisk gymnasieutbildning. Ändå lyckades han ta sig till den absoluta toppen i den intellektuella sfären i Sverige – och i vissa sammanhang blev han till och med en symbol för bildning".
 "Ja, jag hajade verkligen till. Min omedelbara reaktion när hans yrkesutbildning nämndes var ett “Å fan”. Han hade alltså kvaliteter jag inte kände till. För Karin Olsson och Matilda Gustavsson var hans elektrikerutbildning ett minus! Gustavssons reaktion är förvåning att han trots sin yrkesutbildning “tagit sej till den intellektuella sfären”.Så långt har det alltså gått. Inte alla, men en del av medelklassen, ser arbetare, och detta fall yrkesutbildade arbetare, som något som dom inte kan koppla ihop med “bildning”, skriver Peter Widén i eFolket. 

Ja, det har gått så långt och det har gått ännu längre. Jag är inte helt övertygad om att det sågs som ett minus på 70-talet att Kulturprofilen började som Elektrikerprofil. Inte i intellektuella kretsar.
Jag har f.ö inget minne av att Kulturprofilen sågs som "symbol för bildning". För många sågs han som symbol för tafs och hade gjort det i decennier.
Men jag vet att det finns obildade akademiker och bildade arbetare.


50 kommentarer:

maja lundgren sa...

Man kan aldrig vara för övertydlig, tror jag - det här är alltså inte ett försvar för det som pågick på och i och ikring Forum.

Anonym sa...

det behöver du inte säga! Du bör kunna förvänta dig att bloggens läsare har läst M&T.
Många kommentarer på nätet om Kladdens enkla bakgrund. En elektriker! Pfff!


Anonym sa...

Ps = Calamity

maja lundgren sa...

Ja, det är en del av tidsandan tror jag.
Beträffande tidsandan förr i världen, typ 80/90-tal, och pågående kontroverser/debatter, vill jag påminna om Skräckeldebatten, det var väl Kay Glans som påbörjade den, debatten kritiserade en tendens inom litteraturen att se sadomasochism som den egentliga sanningen mellan könen, det var väldigt moraliska artiklar som jag minns det, lite som Greiders artiklar också var moraliska, då han ville ha breda politiska samhällsskildringar och inte gillade 80-talismen, men jag vill också nämna alla filmer - typ Bitter Moon, Nio och en halv vecka, apropå tidsanda.
Jag har anteckningar som bekräftar att folk gjorde sig illa på Kulturprofilen, för länge sen, så jag bestrider inte för en sekund den bilden. Men det här med bristen på formell utbildning är något jag hajade till inför och uppfattar som lite typiskt för tidsandan idag.

maja lundgren sa...

och en ny typ av högstämdhet, med religiös metaforik, som kanske/kanske inte är ett arv från Carl David af Wirsën, och som går igen i tidigare beskrivningar av Frostenson, men också när Sara Stridsberg sa om sin Stol att den var helig. Det sitter säkert i väggarna, det militäriska och religiösa språkbruket, från en annan tid.
Och sen kommer det mer modernt massmediala språket, t.ex bruket av metaforen "ikon" som det används om stjärnor, kändisar, kultfigurer.

maja lundgren sa...

kvinnoförgudning i beskrivningar av Frostenson som "snöflickan", "jungfrun", jag tycker som sagt att Stridsberg också har använt sig av en del kvinnoförgudning i sina metaforer. Behövs den? för att ställa en fånig fråga. Behövs "vi ska stödja, peppa, krama varandra"? Hur länge kommer det att behövas? Det fanns inga kvinnliga ikoner på 90-talet, skrev en ung kvinnlig författare nyligen i en artikel i SvD. Kvinnliga ikoner. Vad är det? Emily Brontë, Selma Lagerlöf, Leonora Carrington? Nej kvinnliga ikoner dök upp 2014, med Gudrun Schyman, Mia Skäringer och några till. Enligt artikeln. En kvinnlig ikon är någon man samlas kring för att peppa, styrka, krama varandra.

maja lundgren sa...

Om någon skulle vilja fånga mentalitetshistorien i flykten, kunde nog det sentida ekot av kyrka och militär kunna vara en ingång, psalmister och militärer,

Verutschkow sa...

Finns flera dåliga elektrikervitsar som börjar med Mitt namn är Ström ...

maja lundgren sa...

Jamen DET är väl kul.

Anonym sa...

Här en till som hajade till!
Men. För att vara välvillig mot damerna. Poängen är väl att karl bluffade.

Anonym sa...

Det politiska, moraliserande 70-talet är tillbaka! (Apropå det du nämner om Greider och Glans och alla litteraturdebatterna).
Kay Glans var väl på den tiden något av en konservativ liberal. Greider vänsterkonservativ.

Anonym sa...

Poängen är väl att han sa att han kom från en fin och rik familj, hade legat vid universitetet osv för att imponera på kultureliten.
https://tidningenelektrikern.se/2019/11/21/kulturprofilens-hemliga-liv-var-elektriker-i-frankrike/

Anonym sa...

Från det ena till det andra. Vad tror du om Matilda Gustavssons Klubben?
Hade varit intressant om någon tidning vågat lägga ut den för recension på dig.
Z

Anonym sa...

Ja Ulf Lundell är mer "hemma" på tabloidernas nöjessidor än på kultursidorna.
Men denna kompakta tystnad på landets småborgerliga kultursidor när han fyllde 70 år igår... usch!

maja lundgren sa...

Anon 19.06 Kultursidorna kanske inte gratulerar på bemärkelsedagar längre?
Jag säger grattis Ulf Lundell.
Anon 13.20: Det kan jag inte kommentera, dels för att jag inte läst den givetvis men också för att den är omgärdad av en ny typ av tystnad.
Det är skitjobbigt att vara kontroversiell. Jag menar kontroversiell på riktigt. :D
Det jag menar är, att DN-karriärister får mig att spy.

maja lundgren sa...

Grattis Ulf, jag gillar inte heller mediefeminism.
MVH.

maja lundgren sa...

självklart blev inte jag grattad på 50-årsdagen, men jag har valt att vara kamikaze.

maja lundgren sa...

Varhelst en usling, han är min bror daj daj daj daj
Ännu har vi inte facit raj raj

maja lundgren sa...

Man kan odla lite ressentiment och rancune, alltid lurar det någon?

maja lundgren sa...

Men ok, ska jag spontangissa kommer boken att falla isär i tu - kvinnligt kött, som jämrar sig, och så en arrogant, suverän, fri ande med initialerna HE, en som även vid tillfälle kallat sig "mörkrets furste".

maja lundgren sa...

Jag har alltså ingenting emot Matilda G, det har jag troligen redan skrivit. Men det finns ett gäng skenheliga herrar och damer på DN som jag gärna skulle vilja kalla subbor, plus att man bör se upp med skampålejournalistik överhuvudtaget.
Jag har lite större sympatier med Cissi Wallin eftersom hon är ute i ogjort väder med nytvättad hals och tar personliga risker utan att ha något för det - och inte minst för att det var pga att SvD och Expressen hakade på som det blev katastrof för Virtanen.
Javisst det hade kunnat storma i sociala medier och FV hade kunnat få höra både det ena och det andra om sin persona, men det var när Aftonbladet gav hahnom sparken och Svd och Expressen hängde ut på löp, som det blev katastrof för Virtanen. Det är fel att hon får bära hela luspudeln.

maja lundgren sa...

Jag gillar henne, och föredrar riskabel vrede framför journalistik med både svångrem och hängslen.

Anonym sa...

Klart att kulturpersonligheter skall uppmärksammas på kultursidorna på något sätt.
Jag tog mest Lundell som en parallell till elektriker-spåret. Hur medelklassen betraktar hans kulturella ställning. Jämför med hur Lars Norén 70-års dag hanterades på kultursidorna.
Din 50-årsdag borde uppmärksammats på kultursidorna.

maja lundgren sa...

Aha så Norén blev firad? Jag trodde han var åtminstone nästan kontroversiell, eftersom han skrivit om råttor på styltor och unkna och falska kulturjournalister osv.
OK, då gratuleras förfar på kultursidorna, och då borde självklart Ulf Lundell ha gratulerats. Det är faktiskt något som hänt i och med mediefeminismens triumf, som har med ökat klassförakt att göra. Det mest fruktansvärt jävla fasansfulla är att typer som Schottenius har lanserat sig själva som vänster. Och tvingar folk att fjäska för dem. Och kulturfolk lyder. Snörpvänster. Karriärfeminister.

maja lundgren sa...

Res er ur det anonyma kollektivet, sjunk inte tillbaks i ett jämrande anonymt kollektiv, stackars kvinnokött, kalla er vid för och efternamn och var beredda på att ta skit och bli anklagade och ifrågasatta, anmäl och anklaga utan att gardera er men tala sant och hoppas på att bli trodda, jag talar lite mässande, det finns aspekter av mediedomstolarna som skjutsar tillbaks kvinnosaken till jag vet inte när. Vilken kvinnosyn.

Anonym sa...

Googla "Lars Norén 70" så får du beviset. Hans konstnärliga gärning förtjänar för all del uppmärksamheten men det finns det fler som gör.

maja lundgren sa...

Om Kulturprofilen varit verksam som Elektrikerprofil i Frankrike så har han säkert lagt in en stöt på frun i huset.

maja lundgren sa...

Orkar inte. Artiklar när någon ska firas brukar vara tråkiga.

Anonym sa...

Inte så lätt, med tanke på repressalierna....

maja lundgren sa...

Nej, jag vet. Överhuvudtaget svårt. Svårt att ens tänka på övergrepp, man riskerar att rasa ner i ett svart hål, gråta ohejdat. Nu finns det ju inte bara ett sätt att reagera på sexuella övergrepp och inte heller ett enda slags våldtäkter, men för de flesta - många - är ett sexuellt övergrepp något annat än misshandel, det river upp sorg och skam, och sen kan det bli föremål för kraftiga bortträngningsmekanismer. Avspjälkning. Realitetsförlust. Man kämpar på i all sin posttraumatiska utsträckning. Man kanske skämtar också.

maja lundgren sa...

Det kom en bok som hette "Våldtagen, men jag är fanimej inget offer" för några år sen. Minns att jag tänkte då, att det är ju sorgligt att det ska vara så fult att vara ett offer, att det viktigaste är att betona att man inte är det. Men det har med stoltheten att göra, och att man inte vill bjuda våldtäktsmannen på att ha kommit åt något, lyckats kvadda något. Men sen är det så här att jag på något vis använder riktigt jävliga erfarenheter (och det värsta är egentligen myggighet) på ett trots allt bejakande sätt.
Och en så kallad randanmärkning - om det är något jag hatar, avskyr, blir spyfärdig av, så är det inte så mycket de som begår tydligt onda handlingar, som såna där Schotteniustyper.

maja lundgren sa...

Javisst ja, jag hade nästan tänkt sluta med så kallade personangrepp. Jag kan gulla till det och skriva "Schottis". Schottisprofilen.

Anonym sa...

Säkert. Och även åkt på en propp nån gång. Om han inte förmått förleda madame med sin elokvens.

El Pompe

Anonym sa...

Glöm Schottis, tycker jag. Spara på krutet.
Zigge

maja lundgren sa...

Ja jisses du har helt rätt i det.

maja lundgren sa...

Jo. "balancetonporc" är ju också en lite fränare fransk metoovariant. Lite dubbeltydigt. Släng ut skitstöveln/ange ditt svin. Balancer kan betyda ange och slänga ut. Aggressivare än det sorgsna pipet "me too..."

maja lundgren sa...

aha ok en blick på uppfinningarna instagram och twitter bär syn för pöbelsägen. usch

maja lundgren sa...

Apropå Cissi Wallin/Fredrik Virtanen - jag har inte följt rättegången så kan inga detaljer.
Men borde inte Virtanen snarare anklaga Aftonbladet som gav honom sparken, eller Expressen som hängde ut på löpsedeln? Jag har redan skrivit lite om det här, tycker det är oerhört konstigt att ett påstående, namngivande, blir åtalat men inte den gigantiska massmediala apparat som stod för konsekvenserna. Var det verkligen Cissi Wallins fel att Fredruj Virtanen fick sparken?

maja lundgren sa...

Tangenttryckfel...

Anonym sa...

Virtanen har nog bedömt att utsikterna att vinna ett förtalsmål mot Cissi Wallin är större än om han tagit strid mot t.ex. SvD eller Expressen.

maja lundgren sa...

Jo och Virtanens advokat. Det är fullt tänkbart att det är så lagen om förtal fungerar. Jag tycker att det är tveksamt. Har som sagt inte följt rättegången, men jag skulle nog vilja lägga större ansvar på tidningar än på enskilda. Är det inte märkligt om Cissi Wallin blir fälld men inte Expressen och Svenska Dagbladet? Vad ska man säga om Aftonbladet som fockade honom, det är väl den allvarligaste konsekvensen för Virtanens vidkommande och knappast Cissi Wallins fel?

maja lundgren sa...

Det här inlägget är f.ö irrelevant, elektrikerspåret är totalt ovidkommande i boken.

Verutschkow sa...

https://www.youtube.com/watch?v=JGLdWsOm2LQ

Apropå den där Klubben ...

maja lundgren sa...

Å den där hade jag glömt. Den är asbra.

Verutschkow sa...

Hela LPn "Musik för miljonärer" är rysligt bra och det är svårt att plocka en
favorit. Kanske ändå "Desperados". "Vi går på gas via ögon av glas". Droger ?

maja lundgren sa...

haha det finns drogfria psykedeliska fantasier också men jorå det kan nog vara knarkigt.
Håller med om att det är ett bra album.

Jenny Morelli sa...

Så klart han hade! Han hade nog använt EL istället för POETFRU som en förförelsemetod. Från och med nu är han enbart elektrikerprofilen för mig:-) Jag tycker Sanna (som jag kände lite för vi debuterade samma år) betedde sig mest franskt i sin berättelse i "Klubben". Hon slängde ju ut honom och skrek och hade sig. Matilda Gustafsson fick tom Stig Larsson att svaja lite i sin bergfasta tro på Elektrikerprofilens oskuld när hon berättade för honom att även Sanna varit utsatt...

Jenny Morelli sa...

Tyckte verkligen att "Klubben" var mkt god journalistik . Fick en mer nyanserad bild av det hela och större förståelse för Lydia och det höga priset hon betalade för att polisanmäla.

maja lundgren sa...

Ja, verkligen.

maja lundgren sa...

Rätt hisnande uttalande av Larsson om avundsjuka kvinnor på det där Internet, också.