Det är omöjligt att veta vad Ukrainas militära rådgivare i Väst ger för råd. Det går att räkna ut att Storbritannien är det land som driver på mest, de har även givit klartecken till bombningar av mål inne i Ryssland. Mig veterligen är Storbritannien det enda land som öppet uttalat stöd till detta.
Det går att gissa sig till att de tyska är mer försiktiga än de brittiska, och att franska rådgivare avråder från återerövring av Krim eftersom det innebär en utvidgning av kriget. Ukrainas amerikanska rådgivare befinner sig i nuläget i den situation att de vet att en ny president kan komma att dra tillbaks det militära stödet. Om Ukraina har svenska rådgivare, alltså inte bara löftesgivare utan rådgivare, säger dessa vad de tror - eller vet - att de amerikanska vill att de ska säga. De svenska kommer att säga något annat om USA drar sig ur kriget, som i Afghanistan. De kommer efteråt att säga att det var en stor svensk insats eller tiga om det, också som för Afghanistankriget.
Krigets logik är att en attack på Krim följs av en attack på Ukraina. Det gör även bombningar av mål inne i Ryssland. Svenska militära experter har en tendens att kalla sådana här aktioner framgångar. Det beror på att de förväntar sig att Ukraina vinner kriget ganska snart, vissa tror att det blir revolution i Ryssland och att Putin avsätts och efterträds av någon som avslutar kriget i Ukraina snarare än att trappa upp det. Att svenska militärexperter antyder att kriget snart kommer att vinnas, och att de ser det som sin främsta uppgift att uppmuntra och stödja Ukraina, gör att de inte uppfattar sådana här attacker, som den på den ryska flottan i Sevastopol, som riskabla utan som en framgång för Ukraina som tyder på att kriget snart är slut.
Oavsett om Ukraina fått klartecken av sina allierade i Väst, eller om de givit Ukraina rådet att försvara västra Ukraina och återta Donbass men avvakta med Krim och inte bomba mål inne i Ryssland - eller något tredje, något av allt det där som inte når våra öron, så utgör det en ny nivå i kriget.
Det är viktigt att låta insikten sjunka in att Ukraina vill att NATO och USA ger sig in i kriget på deras sida. Zelensky anklagade tidigt NATO för att inte stänga av luftrummet (vilket i praktiken hade inneburit att förklara Ryssland krig). Det är viktigt att veta för att göra sig en bedömning av hur kriget kommer att utvecklas. NATO vill undvika en eskalering med världskrig som konsekvens, Ukraina vill det inte. De vill nu snabbt bli medlemmar.
Utöver det strategiska och rationella har som alla vet krig en explosivt irrationell faktor, och man kan tänka sig ett scenario, en symbolhandling av samma magnitud som skottet i Sarajevo, som gör att världskriget plötsligt är ett faktum. Att Ukraina kan tänkas vilja provocera fram en ofrånkomlig inblandning av sina allierade, ifall det visar sig att USA börjar dra sig ur, är inte långsökt. Zelensky äger ett mediebolag och ukrainsk säkerhetstjänst har gjort sig känd för ganska luriga - beundransvärda eller dubiösa - kreativa kupper.
Det finns de som vill att Sverige ska delta i kriget mot Ryssland för att försvara Ukraina eller (som de tror) hela Europa. Vissa åker dit själva. En del av dem som åker dit är nynazister, det har varit så sedan 2014. I USA oroar man sig för att de högerextrema amerikaner som åker dit ska ha blivit mer våldsamma när de kommer tillbaks till USA. Andra som vill vara med och kriga mot Ryssland håller sig till sociala medier.
"De slåss för allas vår frihet" - en fras som dök upp i svenska medier i början av kriget - är ett påstående som bygger på dominoteorin. Om Ryssland annekterar Ukraina, går de vidare in i Sverige efter att ha erövrat Finland. Jag hävdar att inga politiker eller säkerhetsexperter tror att det är så. Inte nog med att Ryssland inte har den militära kapaciteten, viljan att erövra Finland och Sverige finns där inte heller.
Dominoteorin och "Ryssland står berett att invadera Sverige", "vi klarar oss inte ensamma", var avsett att skrämma upp NATO-viljan i Sverige. Det var så bråttom att gå med att två partier skrev om sina partiprogram och ansökan sändes iväg utan att det fick gå ett val emellan. Det innebär att Sverige har blivit en flawed democracy. Sedan dess har i princip allt NATO-motstånd klubbats ner. Att vika sig för Turkiet beskrivs som beklagligt men ofrånkomligt.
Det finns en kärnvapenlobby som är stadd vid kassa och mediehus i Sverige. En ändring av yttrandefrihetslagen, och en skendebatt som presenterade saken som ofrånkomlig.
Nå, varför vore då ett svenskt NATO-medlemskap så destruktivt? Norge är ju med, inte är det någon stor sak att vara med i NATO?
Det kommer jag att återkomma till. Tills vidare har vi att förvänta oss ett långdraget krig i Ukraina, ett val i USA med oviss utgång, och en osäker situation för svenska kurder.
