* * *
Och det här var ett mycket långt inlägg, medan man håller tummarna för att Erdogan förödmjukar Kristersson ännu mer än han förödmjukade Linde, samt att svenskarna vaknar och sparkar ut Nato.
"Det är någonting i luften. Vi känner det i magen."
Jens Lapidus lägger korten på bordet idag och bekänner sin dragning till de maskulina våldsklanerna - "något väcktes inom mig" - artikel i DN.
Inga konstigheter för vem lägger ner så mycket tid på att leva sig in i kriminellas tankevärld om h*n inte lockas eller förtrollas av den.
Saviano skrev: när jag ser mig i spegeln ser jag en camorrista.
Men Lapidus förklaringsmodell - en vissen morot.
"I Sverige är männen i de gängkriminella kretsarna oerhört mycket mer lättkränkta än sina gelikar i andra jämförbara länder – statistiken talar sitt tydliga språk."
Vilka länder är jämförbara och vilken kränkthetsstatistik - sägs inte rakt ut. Det är ett diskutabelt påstående.
Den som läser camorristers självbiografier upptäcker att ganska lite handlar om strategiska narkotikakrig och napoletansk geopolitik.
Fåfänga (eller stolthet och heder, skulle de själva säga) och vidhängande stingslighet, övermänniskoideal, hemliga riter, ibland politik - Robin Hood-aspirationer - ibland ockultism.
Det som förändrats under senare år, vilket även Saviano skrivit om, är att tonåringarna har tagit över på gatorna (nota bene det gäller den gängkriminalitet som utspelar sig på gatorna, den egentliga camorran köper upp kvarter i Milano, investerar i storföretag, lånar ut pengar till småföretagare som kämpar under energikrisen, liksom de även köpt upp småföretag som gick i konkurs under pandemin osv).
Tonåringarna på gatan skjuter vildare än banditer gjorde förr och har inga problem med att dö unga, de siktar helt enkelt inte på att bli så mycket äldre än 22. Vem vill bli medelålders? De är också aktiva i sociala medier, med personkult och många tårar när de blir skjutna.
Lapidus skriver att vi givetvis ska vara stolta över svensk jämställdhet men... det är jämställdheten och inget annat som bär ansvaret för att svenska gangsters skjuter vildare än jämförbara andra länders eftersom jämställdheten har skamfilat ner de manliga dygderna.
Maffian har varit svenska kulturmäns mancave länge, som identifikation och protest mot feminismen, så det är inte speciellt förvånande att en maffianörd inte tycker att nedläggningen av barnavårdscentraler och annat effeminerande bär skulden för Vilda Västern.
Det är ok att tala om suget i sin mage.
Men den lösning Lapidus föreslår är toxisk.
Inte satsningen på kampsport - det är bra.
Och jag kan förstå att någon tröttnar på det eviga mantrat att det är själva manligheten som är problemet.
Men han lanserar värnplikten som integrationsprojekt.
Det hade kunnat vara en rätt ok idé, om det rört sig om territoriellt försvar av Sveriges gränser. Men inte idag.
Om någon ska bli kanonmat i det världskrig som våra svenska politiker känner magsuget att delta i, så ska det inte vara invandrarkids.
Det ska vara politikernas barnbarn och de får gärna skickas iväg i krig redan nu.
* * *
”Förvildningens förvaltning” heter boken som gallrats ut ur bibliotek i Göteborg.
https://www.expressen.se/kultur/ide/ingen-fara-att-bibblan-lanar-ut-is-propaganda/
Det är en oxymoron och den bär fascismens väsen inom sig.
Drömmar om återgång till djuriskhet, drömmar om byråkratisk nit och rättning av det återupplivade vilda i leden.
Kontroll och extas.
Det hade kunnat vara ett uttryck i Klemperers lista över nazistisk vokabulär.
Njutningsfullt bejakande av dödande och döende. Disciplin som bidrar med effektivitet och kontroll, det är fascism. Det finns fler kriterier, men det viktigaste är detta: fascismen riktar sig till det tunga suget.
Renhet och dekadens är också två beståndsdelar.
Men det handlar alltså om att p4 sökt igenom arabisk litteratur på bibliotek i Göteborg.
Det var nitiskt gjort och bör ha tagit lång tid, såtillvida det inte var slarvläsningar. Kanske blir nästa steg att följa den geniförklarade ukrainska författarens råd och gå igenom rysk litteratur och gallra ut den dubiöst brottsrelativiserande Brott och straff m.m.
Förvildningens förvaltning var inte riktigt IS visade det sig, men är ungefär samma ideologi.
Den riktar sig (ett annat klassiskt fascistiskt särdrag) till människors ressentiment.
IS är utan tvekan en fascistisk rörelse (att utplåna Mesopotamien för att sumererna var otrogna avgudadyrkare är dock inte nödvändigtvis fascism, utan mer kulturradikalitet i största allmänhet, det är lite som när de tänkte riva Gamla Stan).
Förvildningens förvaltning bör översättas och läsas grundligt, medan svensk förvaltning förvildas och de välkammade mainstreampartierna jobbar tillsammans med högerpopulismen för att Sverige ska vara med i kommande världskrig.
Det här är den bästa antikrigslåt jag vet.
77 kommentarer:
Alex Schulman är strålande idag.
Jag har insett att det är ett fel i Myggor och tigrar. Jag tror att någon står och släpper sig i folkmängden vid liket, men när någon blir skjuten i magen kommer det ut gaser genom kulhålen.
"Men han lanserar värnplikten som integrationsprojekt."
En gång i tiden var det faktiskt hyfsat blandat där om jag minns rätt ...
Det kunde vara en rätt ok idé om det inte vore för att svenska värnpliktiga redan börjat träna med USA:s armé i Polen. Och om det vore för att yttrandefrihetsgrundlagen just ändrats så att det blivit förbjudet att vara Katharine Gun, Bradley Manning eller för den delen en journalist som rapporterar om pinsamheter eller krigsbrott som begås av NATO eller USA. Och om det inte vore för att Sverige fått en rasistisk regering med nyssnazister i kulisserna medan det största oppositionspartiet också börjat tolka sociala problem rasistiskt. Och om det inte vore för att medierna trummat in i svenskarna att Sverige är Ukraina, och att Ryssland vill invadera även Finland eller Sverige. Det är en stor lögn och det vet alla som är lite insatta.
Om det inte var för allt det där och lite till kunde det vara ok att göra värnplikt vilken stadsdel man än bodde i. Men att presentera värnplikten som integrationsprojekt eller ett ställe där alltför skjutglada pojkar blir män, nu när alla med självbevarelsedrift borde värnpliktsvägra och svenska militärer som skickats iväg till ett misslyckat krig i Afghanistan borde protestera, och den enda hjälten är han som lämnade tillbaks sin krigsmedalj, när den nyckfulla svenska försvarspolitiken slår över i att kändisar leker krig på TV medan slentrianpacifister inte heller riktigt sätter sig in i det som sker, eller plötsligt förvandlas till ”jag vill dö för Sverige!”, då är det irriterande att nån som tjänat storkovan på brottslingsromantik vill skyffla in ungdomar i armén.
Det handlar inte om att försvara hela Europas demokrati och frihet.
Man försöker hamra in det, att om Ryssland tar Ukraina tar de hela Europa. Men dominoteorin är en bluff som lanserats av spin doctors för att skrämmas, klubba ner allt NATO-motstånd och lansera ett "före-efter" som syftar till att rentvå en rad andra krig.
Den som vill försvara Ukraina, ska göra det för Ukrainas skull.
Baltikums? Knappast, Ryssland har inte den militära kapaciteten. Om Ryssland skulle få för sig att närma sig Baltikum kunde Sverige för all del låna ut Gotland till NATO, men sannolikheten är låg, och var låg redan före invasionen i Ukraina.
Medierapporteringen kring just det här kriget liknar mer krigspropaganda, det är värre än under NATO:s bombningar i forna Jugoslavien. Som vanligt var kvällstidningarna bland de värsta. Glöm inte "skjut en serb!"
6374 dokumenterade dödade civila i Ukraina är förfärligt. Det kan handla om fler men inte 180 000 som proukrainska propagandister hävdar. Det tyder inte på folkmord. Det lever heller inte upp till antalet civila som dödats av USA och NATO på senare tid (räkna lik är en obehaglig och cynisk sysselsättning och behöver inte säga allt om ett krigs monstruositet, men i och med den aktiva kampanjen för att utomeuropeiska krigsoffer inte ska räknas, för att man ska blunda för Turkiets förehavande i Syrien, amerikanska drönare i Pakistan med mera, är det viktigt att veta att det inte är någon oskyldig försvarsallians Sverige säljer ut sina principer för att vara med i.
De försöker tona ner musketörparagrafen och att svenskarna skrämts in i NATO på falska grunder.
Men detta är kanonbra och viktigt, och utan trams som "vi känner det i magen och vi känner det i luften", "det är inte jämställdhetens fel, men..."
https://www.sydostran.se/insandare/recension-mitt-bland-oss-9e3977fe/
Apropå Nordstream vet man inte vem som ligger bakom, att Sverige påstås blockera Tyskland och Danmark från att undersöka läckorna skulle kunna bero på att tyska och danska journalister inte begränsas av yttrandefrihetsgrundlagen (där finns såvitt jag vet ingen motsvarighet till det svenska förbudet mot "utlandsspioneri"), det innebär att om det skulle visa sig vara utfört av svenskar, ukrainare, balter eller polacker skulle det aldrig i livet avslöjas i Sverige, det skulle anses för politiskt känsligt och äventyra NATO-medlemskap och militärt stöd till Ukraina.
Risken är större att en obekväm sanning kom fram om tyskar och danskar fick ta del av undersökningarna.
ja det var en konspirationsteori som heter duga men jag har relativt svårt att tro att det var ett ryskt attentat. Åtminstone om man ska använda sig av ockhams rakkniv
På sikt får man se hur det går med den amerikanska inblandningen i Ukrainakriget, det finns republikaner och demokrater som vill fredsförhandla med Ryssland.
Det finns andra amerikanska politiker som vill att Ryssland krigas tillbaks till stenåldern, och det beror inte på att de bryr sig om ukrainare.
Detta är den egentliga sanningen bakom den officiella sanningen, och det är ingen halvsanning precis.
Det finns många utmärkta anledningar att öka pressen på Turkiet, men inte för att de ska godta en svensk Natoansökan. Nej, Stoltenberg det där har du fått om bakfoten.
Det är alltså Carl Bildt som är de nya socialdemokraternas Coppelius. De visste inte själva hur de skulle förhålla sig till ett natointräde så de anlitade Carl Bildt. Han är allt annat än en neutral bedömare. Det är även honom kvällstidningarna anlitar när de vill ha något indoktrinerande på löpsedlarna.
Dockan Olympia mellan Erdogan och Carl Bildt. Carl Bildt säger: tar du henne framifrån så tar jag henne bakifrån, Erdogan.
Skönt att läsa Linderborg idag https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/EQQd7o/linderborg-stang-igen-dorren-magdalena-andersson
Trettonde kommentaren, alltid vansklig, så jag tar det känsliga här: ny rapport som granskat de första veckornas svenska medierapportering om kriget i Ukraina och konstaterat att den var katastrofal.
https://www.svt.se/kultur/ny-rapport-svenska-medier-svart-att-verifiera-sanningen-om-kriget-i-ukraina?mobilmeny=1
Eftersom man nu bestämt att det enda viktiga var att stödja Ukraina har ukrainsk propaganda, desinformation och overifierbara uppgifter ansetts ok, landets president har citerats som om han var Sveriges president och som om Sverige låg i krig osv.
När man ser sig om på internet kan man få intrycket att ukraina har trollarméer som klubbar ner allt som inte är upprepning av samma fixa uttryckk ("suverän demokrati, oprovocerat, Putler, osv - de kan ju inte ens variera sig). Det går att hitta kommentarer som troligen kommer från Putinvänligt håll, de är väldigt få, man måste leta intensivt, ändå verkar ingen vilja granska den ukrainska propagandan och informationskriget, som är extremt effektiva. Zelensky är skådespelare och äger ett mediebolag, och gissar att det kommer att visa sig att ukrainska säkerhetstjänsten gjort fler såna här stunts som när författaren Babtjenko låtsades bli mördad.
Ändå uttalar sig nu såsiga svenska journalister som att vi har något att lära av ukrainas informationskrig i händelse av "kris".
Det vill säga, man bespetsar sig på att de svenska medierna ska få bli ännu mer vinklade och censurerade än idag.
Det blir skönt för dem då är det bara att glida med.
SvT-journalister har låtit sig vallas runt av ukrainska myndigheter mellan gravar, och har förstås inte haft någon möjlighet att kontrollera att det inte var ryska soldater i gravarna, eller att vissa av de bakbundna var kollaboratörer avrättade av ukrainska soldater eller partisaner: journalistiken har inte varit journalistik utan propaganda.
Min kritik mot Saviano är att han slätar ut det, han är inspirerad av Truman Capote och det märks, det är inte mycket Neapel i böckerna och filmatiseringarna.
Syftet är ju att det ska vara journalistik å ena sidan, ganska enkel och spänningsdriven dramatisering å den andra, båda "modi" sker sken av insyn och överblick, det finns inget som kameran eller journalisten inte känner till, eller skulle kunna misslyckas med eller att förmedla till tittaren eller läsaren. och det är ju faktiskt, ja en kanske tidstypisk positivistisk inställning, en föreställning att journalisten är herre i sitt eget hus och andras. förmätet av mig, men inte är RS den enda mänskan här i världen som blivit mordhotad.
Sverige håller på att bli en hybridregim - bland annat på grund av detta:
enskilda personer har ett alldeles för stort informellt inflytande, utan att journalister törs ifrågasätta dem eller knappt ens ställa relevanta frågor.
Carl Bildt är för närvarande den som viskar i både socialdemokratins och kvällstidningarnas öron.
Det är absolut inte "naiv barnatro" att ansluta sig till idén om neutralitet och alliansfrihet.
Det kan nog finnas slentrianpacifister som är naiva, men de flesta av oss som är emot en NATO-anslutning är allt annat än just naiva.
Det är just naiva vi inte är.
Hultqvist försöker påskina att Sverige kommer kunna begränsa sig till försvarssamarbete med med Finland och Norge, vid ett NATO-inträde. Territoriellt och fint, försvar mot invasion.
Kanske för att lugna opinionen, som kan komma att bli mer NATO-kritisk.
Men det är i praktiken redan krig mellan Ryssland och NATO/USA, att Ryssland skulle ha intresse av att invadera Finland och Sverige är osannolikt, men NATO/USA kommer vilja begagna Sverige och Finland i krigföringen i Ukraina.
Kan inte folk vakna nu, snälla.
De kan ju tänka på sina barn och barnbarn, om inte annat.
Och våga stå emot de här besynnerliga farbröderna som verkar sakna två, tre schok i hjärnan.
Attacken mot flottan i Sevastopol är en kraftig upptrappning, Ryssland kommer att ge igen. I stället för att skicka svenska små vapen menar jag att politiker och opinionsbildare som är för en svensk inblandning i kriget, tar sina familjer och åker dit.
Vilket ställningstagande man än gör, måste man veta att Ukraina vill att NATO ger sig in i kriget.
De vill inte undvika det, utan tvärtom göra det ofrånkomligt. Zelensky säger att Ukraina de facto redan är med, och varje gång det möjligen ser ut som om kriget är på väg att lugna ner sig, Ryssland kanske kan förmås dra sig tillbaks, eller USA börjar diskutera en fredsuppgörelse händer något nytt: nu en attack på flottan i Sevastopol.
De svenskar som vill ha det här kriget, dvs som vill att Sverige är med och försvarar Ukraina, trots de risker det innebär för Sverige, måste ha det klart för sig att Ukraina vill att NATO och Ryssland hamnar i öppet krig.
Nenne, att det skulle vara britter bakom sabotaget av NordStream tror jag för min del inte, jag tror i första hand ukrainare, i andra hand polacker eller balter, och i tredje hand Ryssland.
Om det skulle visa sig vara nationerna Ukraina, Polen eller Baltikum (deras säkerhetstjänster tex) som ligger bakom, kommer det tystas ner i Sverige, men det har blivit ännu bättre att vara whistle blower nu, eftersom Sverige har sålt vår suveräna yttrandefrihet.
Attacken på Svartahavsflottan är en betydligt större sak, och där tror jag i allra högsta grad att Storbritannien eller Sverige kan vara inblandade. Storbritannien för att de har intressen i Svarta Havet. Sverige för att vi plötsligt känner oss tuffa som rena Hell's Angels.
Attacken beskrivs som en "viktig framgång" för Ukraina, det är helt sanslöst vad de här svenska experterna sitter och killgissar.
Carl Bildt är ju den där darrockan Sokrates talar om, som får alla som kommer i beröring med den att domna av. Auktoritär på det aristokratiska sättet.
Hur som haver, jag har börjat förstå hur "liberalerna" har lyckats klubba ihjäl natomotståndet, och fått svenskar att blunda för minskad demokrati och avsevärt ökade risker - inklusive en medieapparat som verkligen tagit klivet ut till propaganda och underhållning med kändisar.
Något alldeles grundläggande är att de krafter som dominerar i Väst slår fast att det inte går att begripa (och att man inte ska försöka begripa) sin fiende eller motståndare. Denne beskrivs som helt irrationell.
Wolodarski i DN idag är typisk för detta.
"När Vladimir Putin för 15 år sedan höll sitt beryktade tal på säkerhetskonferensen i München var det precis så: hans rasande utfall mot USA och västvärlden bekräftade att Ryssland bytt kurs – från samarbete till konfrontation."
Men har ingen hört talas om högernationalismen (för att uttrycka det lite snällt då) i Ukraina, och deras extrema tongångar mot ryssar och Ryssland å ena sidan, och har ingen hört talas om USA:s militärövningar på Krim, och kan dra slutsatsen att det där hopkoket uppfattades som ett hot av Ryssland?
En del svenskar uppfattar amerikanska missiler som snälla, och en del har inga problem med nazister. Andra tycker att kombinationen är osund, och åter andra - stingsliga diktatorer och maffialedare som alldeles nyss var polare med Väst - ser det som ett hot.
Nu skickar högerregeringen mer vapen till Ukraina, inslagna i Karl XII:s avdunstningar, och man får återigen vänja sig vid hur det är att leva i ett krigförande land, som dödar ryssar och talibaner och njuter av det.
Gjort efterforskningar och rätt ska va rätt: Johanne Hildebrandt var först med att kritisera lagförslaget om inskränkning av yttrandefriheten, redan i oktober 2017. Därefter skrevs det om den i Dagens juridik, Journalisten, m.fl.
Jag vet inte om Riksdagen voterat om den igen, det krävs två voteringar för att en grundlagsändring ska träda i kraft, och om någon tagit intryck av kritiken. Om inte kan man konstatera att svärdet är mäktigare än ordet, eller hur det nu var Tegnér skrev.
Det är ju omöjligt att veta vad de militära rådgivare Ukraina har i Väst ger för råd -
men krigets logik är att en attack på Krim följs av en attack på Ukraina. Likaså bombningar av mål inne i Ryssland.
Men oavsett om Ukraina fått klartecken av sina allierade i Väst, eller om de givit Ukraina rådet att försvara västra Ukraina och återta Donbass men avvakta med Krim - och inte bomba mål inne i Ryssland - eller något tredje, så utgör det en ny nivå i kriget.
Återigen: man måste veta att Ukraina vill att NATO och USA förklarar Ryssland krig.
Svenska natoanhängare måste veta det för det innebär att om vi går med, är vi med i det tredje världskriget.
Däremot handlar ett NATO-medlemskap inte om ett försvar av Sveriges gränser, eftersom det aldrig varit Rysslands intention att invadera Sverige eller för den delen Finland.
ha! Dagens felläsning. "Svantesson (M) sågar EU:s snutförslag".
Det är egentligen inte Jesus som är problemet. Om det nu handlar om en figur som trodde att han var Messias, eller om det lagts till i efterhand, så är det i båda fallen osannolikt att han avsåg att grunda en ny religion. Den stora missdådaren är Paulus.
"Stilens skönhet är en direkt följd av tankens skönhet. De två går inte att separera."
Tänk att unga kritiker kan ha en så konservativ uppfattning.
Jag respekterar dina åsikter - men jag är inte beredd att dö för dem...
https://www.dn.se/ledare/isobel-hadley-kamptz-den-osteuropeiska-vanstern-forstar-instinktivt-hotet-fran-den-roda/
Betalvägg, så sokratesfreaket inom mig kan bara kommentera rubrik och ingress: röd imperialism är ett tokigt uttryck för Putins krig, regimen i Ryssland är inte det minsta kommunistisk. Förstå instinktivt är intressant eftersom det antyder att det här inte är saker man kan begripa med förnuftet. Men den östeuropeiska vänstern förstår nog inte instinktivt utan har en gedigen analys.
Min första reaktion på rubrik och ingress: ja det här är ju DN:s ledarsida, som gör en lätt bugning för östeuropeisk vänster. Men den västeuropeiska vänstern har ju inget som helst inflytande på det som sker. Ingen vet hur ukrainakriget kommer att gå, men det allra mest avgörande är om USA fortsätter leverera vapen. Kommer det en isolationistisk republikansk president i Trumpstil eller helt enkelt en som tycker kriget blivit för dyrt för USA och minskar stödet, är det inte för att de lyssnat till vänstern eller fredsrörelsen.
Sverige är på väg in i NATO, och man kan inte kräva av vänstern att de slutar engagera sig för demokratifrågor. T.ex protesterar mot vapenexport till Turkiet, utlämningar, den så kallade spionlagen, eller engagerar sig mer i andra konflikter -
kanske sådana där det verkar gå att påverka? Iran, det verkar ju gå åt rätt håll.
Men gissar att skribenten syftar på att stödet i Europa till Ukraina kan komma att svikta med tiden, särskilt om USA får kalla fötter.
Jag är givetvis ingen expert på något sätt, jag kan varken ryska eller ukrainska vilket gör att jag inte har tillgång till stora mängder ordstrider, information och desinformation. Men jag kan skissera på ett ungefär vad min uppfattning är - utöver att detta är något ingen vet hur det kommer att gå.
Och det är på ett ungefär: jag tror att NATO hade kunnat hörsamma Zelenskys uppmaning i februari/mars, stängt av luftrummet och drivit tillbaks Ryssland utan att det hade blivit kärnvapenkrig. Därefter hade man kunnat resonera om Krimfrågan, låta FN ombesörja en laglig folkomröstning, och i fredsförhandlingarna med Ryssland och Ukraina komma fram till en lösning där EU och FN försäkrar Ukraina om skydd, men landet inte går med i NATO. Det hade krävts enighet, snabbhet och beslutsamhet givetvis, och dessutom oegennytta. Egentlig oegennytta. Men om nu Ryssland bedöms vara ett hot i samma storlek som Hitlertyskland, om man på allvar menade att Europas säkerhet står och faller med hur det går i Ukraina, är det svårt att förstå att man förväntade sig att Ukraina skulle offra sig. "Betala med blod" som det heter i retoriken.
Eller hade NATO radat upp sig vid natogränsen och avstått från att "lägga sig i" Ukrainakriget, med tanke på att Ukraina inte är med i NATO eller EU, och sagt hit kommer ni inte.
Jag tror att lösningen man valde, leverera vapen och träna soldater, symboliskt förödmjukande uteslutning av Ryssland ur olika sammanhang, och halvmesyrer som "pristak på rysk olja", var det absolut sämsta valet.
"Det vill ingen" är en stående fras om ett tänkbart öppet krig mellan Ryssland och NATO, och det är som sagt inte sant (Ukraina hade velat att NATO ingrep tidigt).
Ryssland vill det inte eftersom de då sannolikt förlorar, NATO vill det inte pga risken för kärnvapenanvändning.
Kanske blir det så så småningom ändå, och då råkar det otänkbara bli ofrånkomligt.
Om Nato nu skulle ta ställning för Ukraina, hade det varit bättre att göra det tydligt och med eget risktagande. Att ukrainarna ska betala med sitt blod för Europas säkerhet är en absurditet.
Kanske kommer NATO så småningom välja mellan att gå i krig med Ryssland eller svika Ukraina, det vill säga kräva att Ukraina släpper ifrån sig Krim och Donbass.
Jag tror att graden av vapenleveranser till Ukraina har få motsvarigheter, en gissning kan vara att Europas Natoländer oroar sig för att USA spenderar så mycket pengar i Ukraina att de tycker NATO börjar bli för kostsamt, medan Ryssland blivit allt mer uppretat och efter att Europa skickat alla sina vapensystem till Ukraina och står utan. Kriget kan komma att pågå med varierande intensitet i några år innan den avgörande vändpunkten kommer, då "det ingen vill" blir något man väljer eller halkar in i på ett bananskal. Att Ryssland skulle gå in på NATO-område verkar osannolikt, såtillvida det inte blir en isolationistisk president i USA och de europeiska länderna bränt sig ekonomiskt och militärt genom ukrainakriget.
Nu minns jag inte hennes namn men en av mottagarna av Nobels fredspris verkar förespråka att NATO förklarar Ryssland krig, något annat kommer inte att fungera (ska leta reda på artikeln, det är nog en av få gånger en fredspristagare uttalar sig på det sättet).
Västsidan verkar gå och vänta på att Putin blir avsatt och Ryssland drar sig tillbaks från Ukraina. Jag ska inte säga att det är omöjligt för det vet jag inte, men många löpsedlar och rubriker har känts orealistiska länge.
Svensk vapenexport till Turkiet som bombar kurderna i Syrien är inte realpolitik, och inte ett nödvändigt ont, det är en balansakt med två dödskallar.
Nej det gjorde hon inte - det hon sa var att förhandlingar inte är möjliga så länge Putins regim är vid makten och att Ukraina måste vinna på slagfältet, med vapen från Väst. Tror ändå att det är ett lite ovanligt uttalande av just en fredspristagare.
Jag måste lyckas med käfthållningen. Men innan dess måste jag bara säga att jag tycker det är konstigt att de flesta bedömare som vet något om sådana här saker verkar mena att det är för svårt och riskabelt för Ukraina att ta tillbaka Krim, samtidigt är Krim elefanten i rummet i opinionsartiklar, Ukraina måste vinna och det inbegriper väl återerövra Krim,
Anonym: Kommentarerna har varit i karantän ett tag, just för att jag bestämt mig för att inte diskutera detta krig, inte för att jag inte står för mina åsikter för det gör jag, hör och häpna fortfarande emot den svenska NATO-anslutningen och svenska vapenleveransen till Ukraina/träningen av ukrainska soldater, även om det senare gjort oss till Rysslands uttalade fiender och nästintill gjort det senare nödvändigt.
Utan för att det är meningslöst, det är för sent och medan många inte vågar säga vad de tycker anser andra att det borde anställas en sanningskommission och en jakt på förrädare i stil med den i östra Ukraina - jag överdriver inte, att ha en avvikande uppfattning om krigets orsaker och det svenska deltagandet i det anses vara att ha gått på den ryska propagandan, och givetvis kommer det att krävas rättning i leden när Sverige går med i kommande världskrig. För nog är det på väg, och nog hade det kunnat undvikas. Nåväl, den försiktiga åsikten "det är komplicerat" (om Krimfrågan och om invasionens bakgrund) är vanligare i andra länder än i Sverige, som är väldigt täta med USA och Storbritannien, och om jag förstår saken rätt har de senare tränat soldater i Ukraina ända sedan 80-talet, då de inte haft några problem med den ukrainska nationalismens extrema inslag. På motsvarande vis är det mer sannolikt att Västmakterna kommer att stödja de iranier som vill ha en ny kung, snarare än vänstern. Det är försåtligt att använda sig av östeuropeisk vänster i en opinionsartikel i DN. Skribenten du länkar till är en av de ivrigaste bombliberalerna, hon tjoade väldigt inför bombningen av Libyen, trots att både bakgrund och konsekvenser även i det fallet borde ha hållit NATO tillbaka.
Nu har alla dessa vind i seglen, de har längtat efter att placera kärnvapen på Gotland i evigheter och ser NATO som en oskyldig försvarspakt. Det kommer inte jag göra när världskriget bryter ut heller. Det är osannolikt att ens lobotomi skulle få mig att ändra åsikt.
Idag går Stoltenberg ut med att risken för storkrig mellan NATO och Ryssland är överhängande, och svenska ÖB håller med. Jag skulle säga att risken har funnits länge, och att retoriken om att ukrainarna betalar med blod och vi med högre elräkningar är en del av masshypnosen.
Svensk vapenhandel gör vinster, och Ukraina gör fel i att försöka pressa påven till att uttala stöd för den ukrainska sidan.
ah, borde inte nämnt påven - detta har inget med "naiv barnatro" eller nåt slags kristendom att göra. Svenskarna har blivit blåsta, lurade. ÖB går idag ut med att man förväntar sig en attack från Ryssland - saken är den att han vill trissa upp viljan att placera kärnvapen i Sverige. Men det finns ingenting naivt i min ståndpunkt, lika lite som den östeuropeiska vänstern är instinktiv och ointelligent, är jag någon naiv luddtomte. Men det är med största sannolikhet för sent.
ÖB skriver att de hade förväntat sig en attack från Ryssland länge och att det nästan är förvånande att den uteblivit, det är svårt att veta hur rävaktig han är, det går inte speciellt bra för Ryssland i Ukraina och Sverige ingår inte i deras intressesfär. Ett angrepp från Ryssland är visserligen tänkbart eftersom vi är medkrigare med Ukraina, snart med i NATO och har krigshetsare på plats i alla mediehus, men mer sannolikt är att attacken kommer från NATO.
Frankrike försöker undvika världskriget, det hade varit klokt av de europeiska länderna att se detta som ett krig mellan Ryssland och USA/Storbritannien, och att de fick sköta det själva.
Enligt Boris Johnson var Tyskland svårt att övertala, inte förvånande - de länder som inte är hotade av Ryssland och som inte har så stora ekonomiska intressen i Svarta havsområdet är inte självklart så intresserade av att försvara en f.d sovjetstat, och då i synnerhet inte när USA:s vapenleveranser faktiskt ökar risken för världskrig. Jag tror även att opinionen i många europeiska länder är "krigstrött" som det heter (politiker och opinionsbildare i Sverige, t.ex Ann Linde, brukar varna för krigströtthet, indignationen måste hållas vid liv så att de där överenskommelserna med USA kan sägas ha folklig förankring, folk får inte bli trötta på kriget i den meningen att de börjar tycka att Krim ska förbli ryskt t.ex).
Carl Bildt var emot bombningen av Kosovo, om jag inte missminner mig nu, det var klokt men det blev inte så, nu sjuder Balkan igen och nästa gång det smäller på allvar kommer Sverige vara med. Det enda som är sig likt från när vi var neutrala och alliansfria är att svensk vapenindustri gör sig en hacka. Men kommer svenska civila drabbas av kommande världskrig? Det är svårt att veta än så länge, nye ÖB säger mer eller mindre rakt ut att det kommer att bli krig i Sverige.
De 71 procent män i Sverige som lär vara för NATO-anslutningen är nog lite sugna på det, bort från ledan och de kvalmiga stugorna och ut i krig. Action i stället för tantrisk parterapi med frun.
Den senaste mätningen var ja till NATO uppe i hela 67 procent. Det är en självuppfyllande profetia så att säga, det är att vråla för att överrösta ekot. Ledarsidorna har sysslat med det länge och fått igenom sin vilja.
Som sagt, i och med vapenleveransen och natointrädet är vi fiender till Ryssland. Media hade gärna fått ha den goda smaken att inte kalla det episkt och historiskt, utan kalla det ett oerhört stort steg och ställt följdfrågan om svenskarna är medvetna om vad det innebär.
Erdogan har hotat att bomba Aten, musketörparagrafen får väl göra något slags kvantmekanisk saltomortal
Masha Gessen uttalar sig positivt om återerövring av Krim i DN idag. Om Ukraina tar Krim kommer Putin att falla. Det är ungefär så årets fredspristagare uttalar sig också, och oavsett om de nu har rätt eller fel i sin bedömning av krigets utveckling och utgång (de krimbor som är emot att bli befriade av Ukraina brukar beskrivas som hjärntvättade av Ryssland, men bortsett från det kan en ukrainsk attack på Krim med amerikanska vapen medföra en eskalering bortom varje tillstymmelse till kontroll), så är det ovanligt - kanske unikt? - med fredspristagare som förespråkar militära lösningar.
Om jag förstår saken rätt blev ryska soldater innebrända i en barack på Krim för några dagar sedan, det var ukrainska och tatariska partisaner som låg bakom det?
Om man ska få ett folk att snabbt ändra självbild, från uppfattningen om att vara moralisk stormakt på "de fredsliga visen" som jag hörde en person uttrycka det, till identifikation med krig - det kan sägas milt, som "öka försvarsviljan", men det kan också uttryckas på andra sätt - då tar man till symboler (krigarkung, identiska färger på flaggor) och retorik - betala i blod, krigsvinter.
Förbereda svenskar på krig - Magdalena Andersson talade alltså om krigsvinter. Det här är en krigsvinter.
Det är inte många som blöder, husen är intakta, ganska få födda i Sverige vet hur det är att sitta i skyddsrum, människor med erfarenhet av krig skulle kanske tycka att det var en aningslös metafor. Men den gick ut på att ytterligare knyta Ukraina och Sverige tätt intill varandra.
Ta en kula för Ukraina - eller vara tacksam att det bara är en höjd elnota. Att ukrainarna betalar i blod för Europas frihet inrymmer i sig en offersymbolik som manar till skuldkänsla. Vi ("vi", snarare) står i skuld till Ukraina. Det kan låta cyniskt, men det är troligen en upptakt till det verkliga kriget.
Både Stoltenberg och ÖB pratar nog ganska förgäves om risken för världskrig, Greider verkar tro att det största hotet är att vi ska stå med överdimensionerad försvarsapparat, och jag gissar att de flesta uppfattar ÖB:s och Stoltenbergs ord som alarmism för att öka försvarsanslagen och öka rysshatet.
En sak hade varit lämplig tror jag - homofobin i Ryssland (för att inte tala om den i Ukraina) har väldigt lite med det här att göra. Så, jag tror att när Masha Gessen uppmanar till ukrainsk återerövring av Krim, är det dels för att hon inte riktigt förstår hur svårt och farligt det är, och dels för att hon tror att det är ett krig mot homofobi.
Vari ligger det politiska syftet med att gegga omkring med Annie Lööfs känslor?
Det här är bra, balanserat och ganska flersidigt såvitt jag förstår, om återerövring av Krim.
https://www.svd.se/a/dwJGko/krim-vill-usa-och-eu-betala-for-ukrainas-drommar
Tänk att Kissinger lever fortfarande och har åsikterier för sig.
Men om det stämmer som står i svenskanartikeln att han ger Ukraina rådet att flytta över kriget till Krim, inte för att återerövra det utan för att skaffa sig ett bra förhandlingsläge gentemot Ryssland, låter det som en riskabel strategi.
Ett internationellt protektorat på Krim låter visserligen som en bra idé, men för att citera en populär fras:
"Det vill ingen".
En tommare artikel än Peter Englunds i DN idag får man leta efter.
Hur många blinda fläckar kan en kvasiintellektuell ha? Kan inte folk genomskåda den där tönten snart.
Ja fy fan.
Jag lyssnar helst på Gudrun Persson, varken Kissinger, Elon Musk eller ledarskribenter.
"Måste vinnas på slagfältet" kan komma att visa sig inkompatibelt med
"Det vill ingen".
Carl Bildt gör en liten (ironisk eller uppgiven eller reserverad eller vad man ska kalla den) min i Agenda när journalisten påminner om att han var medlare i jugoslavienkrigen.
Det här är en intressant artikel
https://www.axess.se/artiklar/saren-som-inte-laker/
Måste få säga att ingen betalar i blod för min säkerhet: jag tänker varken vara tacksam eller skuldmedveten. Jag tycker inte om när politiker och opinionsbildare i väst säger "måste vinnas på slagfältet", ukrainarna blir då västs skyddsvästar för att skydda "den europeiska säkerhetsordningen".
Den här Reichsbürger-rörelsen verkar vara lika spretig som anti-vaxxrörelsen.
Ah, den spefulla speakern i rysk TV som raljerar över hur det är att värma sig vid värmeljus och torka håret över gasspisen i Ukraina: ja det är cyniskt och sarkastiskt, det är också en spegling av satir i ukrainsk TV över hur ryska barn får äta möglig potatis och sjukhusen saknar utrustning. Den såg jag i och för sig för kanske ett halvår sen och den gav då intryck av propaganda - man visade dignande smörgåsbord som finska skolbarn blev serverade (överdådiga, vet inte om det är så i verkligheten) och torftig knappt ätbar mat som de ryska barnen fick. Mitt intryck (men jag är alltså ingen kännare av vare sig Ryssland eller Ukraina, nästan en utomjording i förhållande till båda) var att det fortfarande pågick något slags
kamp om opinionen, öst eller väst? Före Rysslands invasion var Ukraina mer splittrat, nu avskyr även de flesta f.d proryska Ryssland (dock inte alla, en aspekt av inbördeskrig kvarstår. Särskilt i östra Ukraina verkar det som. Och Krim i allra högsta grad).
Motbjudande whataboutism, att jämföra satir i ett angripande land med satir i ett angripet, jo. Men - jag är whataboutist. Carl Bildt och twitter blir uppriktigt upprörda över rysk raljans över ukrainare som värmer sig vid värmeljus. Ja men det här är ju krigspropaganda och vidhängande satir, tänker jag.
Jag sätter rysk tortyr i förhållande till amerikansk tortyr. Det är så för att det bara är så, något annat kan jag inte pressa mig till. Och nere på kontinenten är det inte riktigt bara den potentiellt farliga Reichsbürger-rörelsen som resonerar längs liknande banor om de resonerar alls.
Så gick det med den käfthållningen.
Ryssar har inget kollektivt ansvar för kriget i Ukraina.
Åsa Linderborg är karriärist i första hand, "karlarnas favorit" i andra och kommunist i tredje, eller om man rentav bör ta till uttrycket champagnesocialist. Hon följer den kulturmedielogik som säger att journalister och kulturmediefolk är en elit (vilket de sällan är i kvalitetsbemärkelse så att säga) medan resten är deras lovliga villebråd. Hon menar att om en person har fler än fyra personer på sin "shit list" är det något fel på den personen (ungefär som på Lars Norén, med den långa listan).
Hon hade mig på sin shit list så jag är inte objektiv, men jag kan säga att Benny Fredrikssons självmord inte förvånade mig.
En annan var Martin Kragh. Det som är lite märkligt är att den där MI6-kopplingen Linderborg drog till med fastnade lite, men snarare på så vis att jag tänkte: om det hade varit så, hade Expressen inte protesterat, de hade sett det som en tillgång, en merit.
Jag har en helt annan syn på Ukrainakriget, uppfattar den här beskrivningen som förljugen (det är det Hynek Pallas syftar på när han skriver att vi måste göra som Kragh säger):
”Vad som pågår från Donetsk i öst till Lviv i väst är en kamp om Europas framtid, de grundläggande värderingar som förenar och håller oss samman. En ordning baserad på rättsprinciper om rättsstatlighet, demokrati och mänskliga rättigheter, och som nu står under hot. Huruvida Europa kan samla sig för att möta utmaningen är ännu en öppen fråga.”
Det är en förskönad bild av både Ukraina och Europa, och hade det varit på så vis, borde NATO och EU ha gått i krig mot Ryssland direkt i stället för att förvänta sig att Ukraina besegrade Ryssland.
Carl Bildt i Agenda fick frågan om han trodde att Västs enighet skulle bestå, han svarade som en politiker som håller fast vid stolta paroller som "den europeiska säkerhetsordningen" och "grundläggande värderingar", det han sa var att enigheten faktiskt hade varit överraskande stor, och så påpekade han hur många miljarder som USA och EU lagt ner i Ukraina. Jag uppfattade egentligen inget svar på frågan, det hade lika gärna kunnat tolkas som ett nja - dvs, det var ju överraskande att USA och Europa varit så ense, och hade satsat såna enorma summor redan.
Jag får lite intrycket av att många politiker och opinionsbildare har sett det som väsentligen viktigt och väsentligt att slå sig för bröstet, både P englund och J guillou skrev redan i februari/mars att Putin hade förlorat. Kanske en tro på magiskt tänkande. Hur som är det egentligen bara Gudrun Persson som jag tycker ger ett kunnigt och vederhäftigt intryck, som inte präglas av "min pappa är starkare än din pappa" och uttalade krav på Ukraina att de besegrar Ryssland.
De grundläggande värderingar som förenar och håller oss samman, med nyfascism i Italien och amerikanska drönare i Pakistan som tar livet av civila, Erdogan som hotar Grekland och bombar i Syrien, abortlagstiftning i Polen som drabbar ukrainska kvinnor när de blivit sexuellt utnyttjade, bara ett axplock, om ukrainare betalar i blod för att upprätthålla dessa värderingar är ukrainare utnyttjade av Väst
De är ideologer och festtalare, står på ett ben spejar med ett öga, kanske förväntar sig Torgny Segerstedtpriset för sitt mod att kritisera "Putler". Eftersom de så säkert hävdar att Europas framtid står och faller med att Ukraina segrar över Ryssland på slagfältet, vilket lätt framstår som en absurd ståndpunkt (om NATO hade radat upp sig vid gränsen hade Ryssland inte gått vidare, det kan inte vara något annat än en lögn att skyttegravskriget i östra Ukraina sker för resten av Europas skull. Såtillvida NATO och EU inte förtar sig i Ukraina militärt och ekonomiskt, i stället för tvärtom - tanken har ju på sina håll varit att Ryssland inte bara skulle drivas tillbaks från Ukraina utan kriga sig trött, försvagas, vilket också är en jligt riskabel inställning - så är NATO inte hotat.
Så vad är det egentligen de här festtalarna och ideologerna tar till med, bortsett från tvärsäkerhet och floskler? Eftersom de så säkert hävdar att Ukraina måste vinna på slagfältet, Bildt antydde att det även gäller återerövring av Krim, även om han lät lite svävande, finns inte en chans att Väst kan dra tillbaks stödet, och om kriget pågår i många år kostar det många människoliv och mycket pengar, men det finns några som vinner på det. En aktör som vinner på det är svensk vapenindustri. Kalla det inte försvarsindustri, försök låta bli att ljuga.
Om USA får kalla fötter kommer de troligen hitta en förevändning för att dra sig ur - typ att Ukraina anses ha gått för långt på något vis. Det kan finnas tecken på detta, att man släppt nyheten att CIA var en rysk general på spåren för att hinna rädda honom undan att bli mördad av Ukrainas säkerhetstjänst, låter kanske som en lögn (i själva verket hjälpte CIA Ukraina med attacken?) eller som ett sätt att väcka intresse för kriget, å vad spännande, verkligen fantastiskt spännande, eller en signal om att man inte är alldeles överens med Ukrainas metoder. Varning till Ukraina? Liten fredstrevare till Ryssland? Två sina händer?
Eftersom kännetecknet för en svensk debatt är att alla säger samma sak och sedan säger alla motsatsen tio år för sent kan vi kanske förvänta oss att minst tre kolumnister ställer sig frågan, en gång i tiden, varför Sverige, innan landet var med i NATO, sände iväg svenska värnpliktiga för att träna ihop med USA:s armé i Polen.
Yrvaket kommer man flaxa omkring och säga hur kunde det där och hade ingen aning och under all kritik.
Ja det här är ju svinigt - att först säga att Ukraina måste segra mot Ryssland eftersom den västerländska stolta civilisationen står och faller med det och sedan att om det går dåligt drar man tillbaks stödet.
"Zelensky måste göra mer" - Väst vill att Ukraina betalar med blod men är inte berett att spilla en droppe själva, däremot gärna, som Sverige, göra stora vinster med vapenhandeln.
https://www.dn.se/varlden/karin-eriksson-zelenskyj-kan-na-usa-med-krigsbudskap-i-juletid/
USA erbjöd sig att lyfta ut Zelensky i början av kriget. Ukrainska nationalister är inte att leka med och om USA får kalla fötter kan det gå hur som helst.
Att riva en staty av Dostojevskij och uppföra staty över amerikansk författare räcker inte långt.
Det är ovisst hur det ska gå men kom ihåg att det aldrig sker en "utvärdering" av tidigare insatser i Sverige. Hur fel det än var att kriga med USA i Afghanistan och att vara med på att bomba Libyen, ska man tänka strikt egennyttigt minskade bådadera Sveriges säkerhet på samma sätt som vapenexporten och stödet till Turkiets bombningar av kurderna i Syrien gör det, så medger aldrig våra lögnaktiga politiker och opinionsbildare att de misstog sig.
Efter att Sverige gått ut med hundraprocentig identifikation med Ukraina, mer än de flesta andra länder tror jag, det är rätt förvånande, fjäskat för Turkiet och på något sätt verkar ha känt sig trygg i skuggan av någon form av SAAB-kontrakt, medan man ådragit sig risken för krig med Ryssland, finns möjligen risken att kaxandet med Karl XII (de som kan en aning nutidshistoria vet hur den symboliken tolkas i Ryssland, till exempel hur rädd och upprörd Chrustjev blev när Kalle dussin kom på tal, det är ingen död metafor att ställa sig i skuggan av den kungen och sträcka ut tungan åt Ryssland), återstår att se om det om några år sker ett omvänt fjäskande för att blidka Ryssland.
Hade Sverige stått rakt, hållit sig utanför NATO, kritiserat Ryssland skarpt men "bara" bidragit med humanitär och civil hjälp till Ukraina (jag skriver "bara" eftersom det kommer att krävas enorma insatser och summor) och inte bidragit till döden med vapenleveransen, hade vi undvikt att riskera Sveriges säkerhet och en eventuell kappvändning längre fram.
Experterna gör en felbedömning - det var inte under "limbo" mellan NATO och inte NATO som risken var som störst för Sverige. Det är i och med inträdet som det blir farligt, eftersom Ryssland räknar med att NATO kommer att placera militärbaser i Sverige. Än så länge är det troligt att de håller det öppet att det inte blir något medlemskap, och även om Sverige i och med vapenleveransen till Ukraina från ryskt håll betraktas som deltagare i det amerikanska proxykriget är det relativt troligt att Ryssland fortfarande vill avstå från konfrontation med Sverige. Ryssland har inget intresse i att mucka med Sverige. Det är att NATO kryper närmare som får dem att resa ragg.
Sen är det intressant att man använder den medeltida metaforen limbo för den svenska landremsans belägenhet efter några års ryckiga försvarspolitik. Limbo är en del av dödsriket hur man än vänder och vrider på det.
En intervju med Ann Linde igår förpassade en klok läsare till helvetet.
Det där är alltså en av de människor som bär ansvar för att Sverige skenat iväg i stället för att ha is i magen. Hon pratar med lättsinne om vapenleverans till Turkiet, hon verkar hon tro eller snarare låtsas tro för den retoriska poängens skull, att Erdogan kommer att skicka soldater till Sverige om det blir världskrig. Jag tror inte att det är särskilt sannolikt, men om så vore är det oförenligt med en av de saker natolobbyn trummat in i folk: nejdå det är ingen risk att svenska soldater skickas till Balkan. Särskilt inte värnpliktiga, vi kan lita på våra politiker.
Monstruös fallskärm givetvis, och det märks med förkrossande tydlighet att detta är en person som inte förstår allvaret.
ÖB, politiker och experter säger sig alltså vara förvånade över att Rysslands svar på Sveriges Natoansökan ännu inte har kommit.
Det är väldigt talande.
Bortsett från vilka risker de medvetet varit beredda att utsätta Sverige för, visar de att de fullständigt missförstår Ryssland.
Nåväl, efter Bidens och Zelenskys framträdande igår förväntar sig många en eskalering från rysk sida, eftersom de uppfattar detta som en amerikansk ombudskrigföring mot Ryssland. I svenska medier har det stått en del konstigheter som att det var bråttom för Biden att göra detta eftersom republikanerna kan tänkas minska stödet.
Apropå ryckighet alltså.
Biden sa att "NATO är mer enat än någonsin", men hotade inte Turkiet Grekland alldeles nyss? Jag kanske såg fel där.
Jag tror att det är så här: antingen spricker NATO: Tyskland Frankrike Belgien och Italien drar sig ur, eller blir det världskrig. Inte nu men om säg två år.
Det var inte en staty, det var en gata (Dostojevskijgata döptes om till Andy Warholgata).
Jag tror det är mer än antiryskhet, Andy Warhol brukar ju beskrivas som konsumismens ironiske överstepräst (han är ingen Pasolini). Hundraprocentigt ointressant konstnär. Det här hatet mot rysk kultur verkar som ett eko av den ryska sidans beskrivning av västerländsk tomhet och dekadens.
De som kallar sig liberaler i Sverige och som på en gång är opinionsbildare och agendasättare med monopol i natofrågan och kärnvapenfrågan, framhäver detta krig som det enda kriget, ett paradigmskifte, Europas framtid står och faller med att Ukraina vinner, och på något märkligt vis ska Ukraina ändå vara tacksamt för stödet - det är upp till bevis, de måste leverera segrar. Hur fan går det ihop? För att ta till en simpel liknelse, är det ett gladiatorspel för underhållning och kittlande empati, men går det illa för den man satsat på gör kejsaren tumme ner?
"Rysslands svar har ännu inte kommit": förstår folk vad det här innebär?
Beslutsfattarna är de som drabbas minst.
DN:s Winiarski förespråkar offensiva vapen till Ukraina. Det vill säga att Ukraina ska attackera mål inne i Ryssland, med amerikanska vapen.
DN:s journalistik är "agendasättande", de försöker inte ge sken av att hålla sig till pressetiska regler, det är en krigsbulletin kan man säga. De kan mycket väl bli först ut med att förespråka ett NATO-angrepp på Ryssland.
Regeringen utreder om det behövs en ny lagstiftning som gör det enklare att skicka svenska värnpliktiga utomlands.
Magda Gad är krigsreporter och lämnar för ett tag Afghanistan, hon är inte festtalare ideolog och propagandist eller ens i första hand gråterska utan just krigsreporter, därför hyses en liten förhoppning att hon försöker sig på det som just nu kanske vore det svåraste,
DN hurrar även för ett ukrainskt robotangrepp mot ett hotell i Donetsk.
Det kommer att bli omöjligt att bo kvar i - vad kallades det nu - cyklopernas land?
Skicka en kommentar