Chico Buarque e Milton Nascimento - Cálice

"Det är inte systemet, det är fan du"

Det här är festligt. Katrine Kielos-Marçal har en förmåga att formulera sig kärnfullt, nästan lite bevingat. Det hade hon redan som ung bloggare, när hon efter att ha läst ett par sidor ur Myggor och tigrar konstaterade att den var välskriven men att det var mig det var fel på, inte systemet. 

Nu är hon lika gammal som jag var då. Och vad gör hon? Angriper unga tjejer! 

Det är sant: jag vet inte riktigt med den här soft-girl-trenden. Vem skulle inte önska att fler unga engagerade sig i till exempel fredsrörelsen och miljörörelsen i stället för att bara pyssla om sig själva och ge varandra komplimanger. Men det kanske de gör också? Att moralisera över tjejer som tjejar sig känns som fel fokus. 

Trenden kapas emellertid av konservativa som pushar för fler hemmafruar och fler barn som kan skickas ut i krig. Och det är ingen konspirationsteori. Och den politiken kommer inte göra någon lyckligare.

Men jag tycker unga kvinnor ska attackera äldre kvinnor, inte tvärtom. Det visste Katrine Kielos 2007. Nu har hon glömt det. 

Till den rasande debatten om vad science fiction är för något

"för det mesta är inte stilen något att gå i spagat över. Å andra sidan är det inte heller poängen. Vad som räknas i science fiction är idéerna"

Citat ur en recension av en ny internationellt hårdlanserad sci fi-roman. Obs att det inte behöver vara dåligt för att det är hårdlanserat (ges ut på ett explicit kommersiellt imprint som tryckt bok och ljudbok, blir Netflixserie osv osv, se den länkade artikeln). Men jag märker på referatet och på citatet jag lyfter fram att det där inte är nåt för mig. 

För såpass mycket vet jag om science fiction att det inte går att säga att språket är oväsentligt. Det är inte mindre viktigt än i alla andra genrer. 

Det går inte att skilja mellan underhållningslitteratur och seriös litteratur, åtminstone inte om man tänker sig en hierarki mellan dem. Det finns underhållande litteratur med massor av idéer och minnesvärda bilder och scener, och det finns pretentiös litteratur som knagglar sig fram utan att ha så mycket att komma med. 

Det där är självklarheter. Däremot kan man tala om ett slags populistisk litteratur. På samma sätt som politisk populism utgår ifrån att folk är en massa som kan manipuleras, för att de är lite dumma, är populistisk litteratur ytlig och beräknande, språket är dåligt för att det är andefattigt hur mycket effekter som än klippts in. Lite som en motsvarighet till när "finlitteraturen" blir för litterärt sökt. 

Det finns olika sorters science fiction, en del är mer tekniskt inriktad och annan mer samhällelig, och det finns blandformer, men det intressanta är att äldre sci fi aldrig blir inaktuell bara för att den tekniska utvecklingen går framåt, lika lite som annan litteratur blir omkullsprungen av samhällets utveckling. Inte ens inom genren science fiction är litteraturen underkastad framsteget. Ursula Le Guin, Phillip K Dick, Mary Shelley. Att de går att läsa beror inte bara på i vilken grad de lyckats vara fjärrskådande och pricka in saker som inte inträffat än. Det beror även på stilen. Och på att de lyckas säga nånting annat.  

När jag blivit klar med det här inlägget kommer det att utmynna i reklam för Den skenande planeten, men jag hinner inte mer just nu. 

Tigerbossen önskar nästan alla kvinnor en bra kvinnodag

 Jag tror man kan ge sig själv löften på kvinnodagen, och jag lovar att snart bli klar med min översättning av Marie de Gournay. Det har tagit tid för att jag måste klura. Är det inte översättningen jag klurar på, så är det något annat. Det är min natur. En del skulle kanske kalla det koncentrationssvårigheter, andra tankspriddhet eller vakendrömmar, de som är lagda åt diagnoser skulle kanske dra till med attention deficit disorder, men inget av det är korrekt. 

Jag kallar det klura. 

Men framåt går det. Det är inte världens enklaste sak att översätta 1500-1600-talsfranska, men MdG är värd det. 

Jag har upptäckt att Jenny Diski inte kunde franska, vilket kan förklara varför hon tecknar ett så nedgörande porträtt av MdG i sin roman Apology for Women Writing. 

Ingen är så löjlig som MdG och det är ett under att Montaigne respekterade henne, enligt Diski. Hon baserar sitt porträtt på gamla nidbilder som det funnits en hel del av genom tiderna. Det är konstigt att lägga ner så mycket krut på att dissa en kvinna som lärde sig latin på egen hand och arbetade i så mycket motvind. Ett slags kvinnligt administrerad backlash, och Diski verkar mest intresserad av om Marie de Gournay och Montaigne låg med varandra.

Men det är långtifrån "bara" feminister som uppskattat Marie de Gournay (märk väl att citationstecknet är ett rytande). T.ex litteraturhistorikern Sainte-Beuve ägnar henne ett uppriktigt intresse som inte vittnar om pliktskyldigt nedlåtande välvilja. 

Så var det med det. 

Mitt 8-marslöfte blir alltså att fokusera på MdG-översättningen. Få ändan ur arslet, som det heter på gaggböliska, och se till att bli färdig. 

Vilket inte hindrar att jag kommer att finna mig nödsakad att klura på annat också. Till exempel i bloggen.

Simma lugnt.

På återhörande, etc etc. 

 

Och likväl rör hon sig

Jodå jag tycker det är vidrigt -

curlats av en yttrandefrihetsgrundlagsändring, som om svensk journalistik inte vore tillräckligt undergiven som det är; 

curlats av en unket uppblossande sympati för Karl XII och svenska stormaktsambitioner och intriger; 

av svensk vapenindustri, som gnuggat händerna inför att kunna testa vapensystem i Ukraina;

av ett trolleritrick då svenskar intalades att ryssen stod på tröskeln; 

av likhetstecken mellan den ukrainska och svenska flaggan, varvid det blev lätt att utvidga begreppet försvarspolitik; 

av att svenska värnpliktiga redan tränat med USA:s militär i Polen innan NATO-ansökan skickats in, och det var lätt att ställa både riksdag och medborgare inför fait accompli;

 av ett undanviftande av tänkbara konsekvenser av presidentval i Amerika; 

bagatelliserande av ökade risker då Ryssland känner sig alltmer pressat av ett Nato de uppfattar som hotfullt; och slutligen ett blundande för tänkbara kedjereaktioner när ett land som haft ett visst anseende som fredligt och diplomatiskt kedjas till en stormakt med mycket blod på händerna. 

Men världen är stor, morgondagen känner ingen, det är kommande generationer som ärver beslutet, vad de gör och hur de ser på det vet ingen. 

Det kan lugna ner sig om Trump blir president. Han är dålig på många sätt men jag tror inte att det hade blivit något krig i Ukraina om han varit president. 

Biden provocerade. Vevade och vevade. Agiterade och agiterade.

Trump hade troligen slagit en signal till Putin och sagt att nej, vi ska inte göra Ukraina till medlem i Nato. Vi backar. 

Ett slags Checkpoint Charlie.  

Ett annat vi

"Under sina vingars skugga" - 

skissar lite innan jag lyckats klura ut hur den här bloggen ska bli segerrik.

Ank-Käthe surar i Düsseldorf. Hon har blivit konspirationsteoretiker. Blogger avskaffade enkätmallen mitt under natoomröstningen, som annars var tänkt att fortsätta i ungefär femtio år till. 

Den försvann! Hon tror inte att det är någon slump! 

Personligen struntar Ank-Käthe blankt i Nato. Men hon tror ändå inte att det är någon slump.

Hon tror inte att någonting sker av en slump. 

Men ännu värre är att den fina grodomröstningen försvann. Det enda som finns kvar är rubriken, uppmaningen. 

Ank-Käthe tror inte att det är en slump att rubriken till grodomröstningen finns kvar, medan Nato-omröstningen försvann utan ett spår! 

Om Blogger inte hade skrotat enkätmallen, hade jag idag tänkt be henne fixa enkäten känner du dig tryggare av amerikanska stridsflygplan över Stockholm. 

 Jag vet redan vad jag tycker. Gedigen analys är det och ingen kvinnlig intuition; inte för att det är något fel med intuition: känslan, aningarna, malströmmarna av gissningar, förhoppningar och farhågor är alltid en del av det som kallar sig rationellt, och i det här fallet gissar jag att en glödande spåkula bollas mellan politiker och myndigheter som inte har något större inflytande. Särskilt inte över den amerikanska valutgången. Men - för att uttrycka sig lite antistatligt - jag tror inte att de känner att den bränns, för de har druckit champagne ända sen ansökan skickades in och dessutom skickar de spåkulan vidare till nya instanser utan att känna efter så noga eller titta för djupt i den. 

Konsulterna är i full färd med att legitimera rollvalet och ta fram ett ideologiskt kitt som ska göra ungdomar väldigt angelägna om att göra värnplikt. 

Från DN kommer de sedvanliga prenumeranterbjudandena - 

Kolstålspanneset från Professional Secrets, Kit Moon Vas, Kit Björktuva med handkräm och flytande tvål, Servettringar, Brixton plastkrukor. 

Men sepåfan, även Nödradio med solcellsladdning och Hjärtstartare. 

Någon enkät blir det inte idag. Inte i formell mening. Men jag saknar många av er som hängde här tidigare. Har på känn att papparättshaverister är NATO-anhängare. Det är tillåtet att vara det även här. Men jag lovar inte att hålla god ton. 

 Systerdyster glömmer jag aldrig. 

Alla har rätt att säga sitt hjärtas mening. På egen risk.

                                 Känner ni er tryggare av amerikanska stridsflygplan över Stockholm?

"Vid behov"

 Ja kära bloggläsare, 

Jag kommer göra om bloggen lite. För tillfället är det mycket snickarglädje i layouten. 

Jag gör allt själv. Till exempel har jag målat den fina hästen i bakgrunden. Akvarell.

I stället för att skaffa mig "patreons" kan det hända att jag auktionerar ut originalet. Men jag drar mig för patreons. Det skulle kännas jättekonstigt om det visade sig att det var MSB som var finansiär. Jag vill helt enkelt inte ta den risken. 

 Omgörningen av bloggen har syftet att alla ska känna sig glada. Och fria. 

Ett hörn av internet där det är möjligt att uttrycka sig som man vill och säga vad man vill, som det var i den här bloggens barndom. Och precis som då ska anonymitetsrätten vara hundraprocentig. Fantasifulla nick och avatarer uppmuntras. 

Och humor ska vara ledstjärnan men inte stå i motsats till allvar. 

Jag har en vikingprofilbild just nu som ser lite läskig ut, kommer byta ut den.

Det här är bara ett lite skissartat första inlägg, bloggens nyorientering kommer att ta tid, jag grunnar på'n och har en liten brainstorm i huvudet. 

Under de decennier som jag hoppas kunna fortsätta driva den här bloggen, så kommer väldigt mycket hända. 

För tillfället och just nu i detta ögonblick lyfter jag bara fram en tiondels kommentar från tråden under förrförra inlägget, för jag har tänkt att en del i bloggen ska handla om språkfrågor.

"vid behov" är en så kallad presupposition. 

Är det inte Helen Edenroder??!!

 Jag tänker dundra på till yttermera visso. 

Är det inte lite suspekt att den här kvinnliga diktatorn i ett fiktivt litet europeiskt land heter Elena? 

Jag var tvungen att transformera mig för att bli den här knäppa människan

De stora TV-bolagen har ju internationella team som plöjer igenom ny intressant litteratur på jakt efter uppslag. Numera låter de väl artificiella intelligenser tugga i sig grunkor också. Så... 

Jag har ju inte sett serien ännu, så ska egentligen inte sitta här och insinuera. 

Men ni som ännu inte har läst Den skenande planeten, gör det nu tycker jag! Där finns en Helen Edenroder, bland många andra härliga figurer efter apokalypsen. 

Köp eller låna, men måste ni välja, så köp.