torsdag 3 februari 2011

Dagens citat

”Historien är en okomplicerad hora, den har inga avgörande ögonblick, den är en ständigt växande mängd av ögonblick, korta stunder där den ena är monstruösare än den andra.”
Citatet är taget ur en oerhört hyllad bok, kallad epokgörande o.s.v. Just de raderna anses så geniala att åtminstone ett par manliga kritiker lyft fram just dem. Det är svulstig kitsch, urusel litteratur: romanen består till stor del av splatter, massor med kvinnomord. Man skulle kunna kalla det kvinnohat förklätt till civilisationskritik.
Det är en mycket lång roman, jag kommer inte läsa den i dess helhet utan vill bara bifoga en kommentar: händer det att författaren lyckas använda allt detta kvinnoblod för att skapa enstaka passager som är av högre kvalitet än den jag citerade och andra i samma anda, vilket jag betvivlar, så förblir det ändock salongsmisogyni.

32 kommentarer:

  1. Vad heter den? Eller du kanske inte vill reklama för'n.

    SvaraRadera
  2. Johnny: jag tänkte att det skulle vara en frågesport.

    SvaraRadera
  3. Är det Bolaños bok? Hoppas inte, jag har ju hoppats på'n..

    SvaraRadera
  4. Om det är Bola^nos - hm. Urusel kitsch? Har inte hunnit igenom hela än. En roman som överfaller en. Svårt att värja sig. Lite mekanisk kanske, men imponerande.
    Hur vet man om nåt är "salongsmisogyni" eller civilisationskritik? Du gillar von Trier. Hur vet du att det inte är salongsmisonyni?
    Jag bara undrar.

    SvaraRadera
  5. Zigge: kul att du nämner von Trier - också för att han ibland mycket medvetet använder sig av kitsch. Breaking the waves var lite... manipulativt gjord, tyckte jag - sättet att fläta in religionen. Men den har kommit i en annan dager i och med senare filmer.

    SvaraRadera
  6. Hur man vet - ja, hur vet man?

    SvaraRadera
  7. Johnny Root: läs och bilda dig en egen uppfattning, förstås.

    SvaraRadera
  8. "är det de förbannade skrivarskolornas fel, den överdrivna omsorgen om framställningen?"

    en som blev imponerad men inte hänförd. Frågesport.

    SvaraRadera
  9. Var hittade du det där? Är det frågesporten?
    Jag fick nämligen också den tanken i huvudet - "skrivarskolor" och sedan: "datorer". Det där har vi väl diskuterat lite här förr, huruvida datorn påverkar sättet att skriva eller ej... Men en del av de här framvällande "imponerande" konstruktionerna kan inte jag låta bli att sätta i samband med datorer.

    SvaraRadera
  10. Hoppas du håller med om att just det jag citerade inte är bra litteratur, iallafall.

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  12. Nu känner jag mig väldigt obildad. Jag hade aldrig hört talas om Bolaños förrän nu.

    Jag googlade och hittade att det mycket riktigt var han som avsågs. Men det var inte det jag skulle berätta utan att när jag googlade första meningen "Historien är en okomplicerad hora" så frågade google: menade du: "Historien är en komplicerad hora"
    Haha... Det tyckte jag var en förbaskat bra fråga :D

    SvaraRadera
  13. Anonym 19.11: haha... ojoj förbaskat bra fråga...
    Litteraturen är en komplicerad hora. Det är de förbannade skrivarskolornas fel. Det är en ständigt växande mängd av böcker den ena monstruösare än den andra.

    Det här kan ju vara en insändare.

    SvaraRadera
  14. Jag fick den engelska översättningen i julklapp. Salongsmisogynin kanske tillkom i den svenska översättningen - man vet aldrig vad man får på köpet under metamorfosen(se Flugan).
    Man kan ju alltid hoppas.

    SvaraRadera
  15. "Hoppas du håller med om att just det jag citerade inte är bra litteratur" - jag vet inte.
    Komplicerad hora hade varit förbaskat bra, hehe. Kanske. Jag vet inte.

    SvaraRadera
  16. Johnny Root: Flugan? Vadå?
    Jo, det här med metaforgranskning och försök att bena ut egentliga värderingar är ju en vansklig historia. Vad är underhållningsvåld och vad inte?
    Zigge: se ovan.

    SvaraRadera
  17. Flugan – det är filmen antar jag, när en man transmogrifierar sig från en plats till en annan med en fluga som oönskad medpassagerare. Då sker en sammanblandning av DNA mellan flugan och människan.

    Den här romanen tänker jag läsa i alla fall.

    SvaraRadera
  18. Maja, hittar du inga försonande egenskaper alls hos Bolano? Hur mycket har du läst?
    Jag håller med om att citatet inte är lyckat, däremot tycker jag inte att det är typiskt för romanen. Tvärtom, behållningen med den är ju att man slipper abstrakta förnumstigheter av det här slaget och istället får konkreta beskrivningar av människor, öden, platser.
    Sen flyter det, som sagt, enorma mängder kvinnoblod. Men är romanen för den skull misogyn? Kan den inte vara en självanklagelse? Ett slags dödsruna över manligheten?

    SvaraRadera
  19. Herr Q: ska jag ge den en chans till, menar du?
    Det var det mekaniska jag störde mig mest på, även i skildringen av kvinnodödandet. Men nu har jag inte läst mer än kanske 100 sidor sammanlagt. Det är möjligt att jag kom in fel i romanen också. Tänkbart att jag lånar om den

    SvaraRadera
  20. Man påverkas förstås av HUR det skrivs om böcker också.
    "Mmmm.... härligt... shit happens..." det vill säga: frosseri som låtsas inte vara frosseri.

    Jag kollar igen, det är fullt tänkbart att dt är som du skriver.

    SvaraRadera
  21. Blinka bort det du läst OM boken (det måste vara den där Bernur som ingivit dig motviljan mot den) och börja om. Tror du skulle gilla den nämligen.

    SvaraRadera
  22. Den är inte en Saviano (hehe). Vågar säga att det inte är underhållningsvåld.

    SvaraRadera
  23. Att det inte riktigt är min grej, det kan jag säga redan nu, och det beror inte bara på hur det har skrivits om boken (även om det påverkar) utan på det jag läst.
    Det är inte min sorts litteratur.
    Jag lovar att läsa mer än 100 sidor innan jag förklarar att det är en pseudointellektuell mysrysare, men hittills är det mitt fulla och fasta intryck.

    SvaraRadera
  24. Men man borde förstås ha varnat och sagt: du som inte läst den än, läs inte vidare...

    SvaraRadera
  25. Kvinnomorden kopplas ihop med förintelsen och gulag, det är som om Bolano ville säga: titta här, allt det värsta med 1900-talet fortsätter i dagens Mexico.
    Egentligen var 2666 fem separata romaner, han ville ge ut dem var och en för sig men förlaget vägrade. Som läsare kan man ju ändå hugga valfri del, till exempel trean som är en David Lynchliknande historia om en journalist från Harlem (specialiserad på att intervjua åldrade representanter för Svarta pantrarna) som av misstag skickas till Mexico för att skriva om boxning.
    Sen håller helhjärtat med om att kritikernas unisona hyllningar är stereotypa och dryper av litterär machoromantik.
    Fast det kan författaren inte riktigt hjälpa, ety han sen länge är död...

    SvaraRadera
  26. Jag vet det, herr Q. Det är som om han säger just det du skriver. Och det är klart att jag har ju ganska långtgående krav på litteraturen. Det innebär att det inte räcker för mig, alltså den attityden till historien tycker jag inte går tillräckligt långt. Visst går det att säga: Gulag = kvinnomorden i Mexiko, titta vad människan håller på. Och på köpet göra raffinerad fiktion, som det går att njuta av: titta på Thentes tivoli-metafor. Så långt jag läst av 2666 är det inget där som direkt bjuder motstånd mot tivoli-hyllningar.
    Det är därför - om vi för ett tag håller oss till manliga konstnärer som undersöker våldet, förhållandet mellan könen, maktspel osv - som jag uppskattar dem som gör tabula rasa med tivolit. Och det är därför jag uppskattar Lars von Trier och Stig Larsson, eftersom det är omöjligt att hålla det som de skildrar på armslängds avstånd.
    Ungefär så.

    SvaraRadera
  27. Var har du hämtat citatet? Hos Thente står det:
    "Det är helt vedertaget, tänkte Archimboldo, att historien, som är ett billigt fnask, inte har några avgörande ögonblick utan är en mångfald av tillfällen, korta intervall som tävlar med varandra i monstrositet".

    (Jag har försökt leta upp stycket i boken. Är det två olika passager?)

    SvaraRadera
  28. Citatförvirringen beror kanske på att Maja citerar ur den svenska översättningen medan Thente översätter från den engelska?

    Apropå citat. Här är en passage ur Bolanos "Om natten i Chile". Två gubbar sitter på en sylta i Santiago. "Jag" är präst (Opus Dei) och litteraturkritiker, "Farewell" en annan kritiker. De har druckit en del...

    "Och jag: Gud finns överallt, också på de mest egenartade platser. Och Farewell: om jag inte hade så ont i magen och vore så berusad skulle jag ta och bikta mig på momangen. Och jag: det skulle vara en ära för mig. Och Farewell: eller också skulle jag ta och släpa er med mig in på toa och sätta på er, så det blir gjort. Och jag: det är inte ni som talar, det är vinet, det är de här skuggorna som oroar er. Och Farewell: rodna inte så, alla vi chilenare är sodomiter. Och jag: alla män är sodomiter, alla bär en sodomit inom sig, inte bara våra arma landsmän, och en av våra plikter är att övervinna honom, besegra honom, få honom på knä. Och Farewell: ni talar som en som suger kuk. Och jag: aldrig, det har jag aldrig gjort. Och Farewell: här kan ni tala i förtroende, gjorde ni det inte ens på prästseminariet? Och jag: jag studerade och bad, bad och studerade. Och Farewell: i förtroende, i förtroende, i förtroende. Och jag: jag läste Augustinus, jag läste Thomas av Aquino, jag studerade alla påvarnas liv. Och Farewell: och minns ni dem än, alla de heligas liv? Och jag: som i eldskrift."

    SvaraRadera
  29. Herr Q: de gustibus och så vidare... Jag tycker inte att det där är bra, förstår du.
    Exakt varför jag tycker att det är en svada, hinner jag inte redogöra för just nu. Jag får tills vidare nöja mig med att bolla tillbaks till min kommentar 15.38. Men jag kommer säkert att återkomma till den här typen av litteratur, eftersom den är oerhört tidstypisk.

    SvaraRadera
  30. Det som i mina ögon gör det till en bättre bok är just upprepningen, kvinnomorden fungerar inte som ett "spänningsmoment" utan som en malande kvarn som genom sin upprepning visar att morden inte är någon slump.. De står också i en intressant kontrast till de parallella historierna. Jag håller med om att man kan hitta argument till att kritisera kvinnosynen i Bolanjo, men man säkerligen också finna argument för att kritisera manssynen i "Myggor och Tigrar". I mina ögon är fortfarande båda romanerna fortfarande väldigt lyckade och nyskapande.

    SvaraRadera
  31. Jesper: det är fler som tycker att jag borde ge Bolanjo en chans till. Så vem vet, det är fullt tänkbart att jag gör det.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)