lördag 18 maj 2013

Daft Punk och discons förmodade återuppståndelse

Det var då en pampig rubrik. Men ok, vi kör så här.
Första gången jag hörde talas om Daft Punk var igår. Varför inte vara uppriktig.
Nu har jag lyssnat på Get Lucky m.m och idag kom en intressant understreckare i SvD.
"Att liksom brittiska The Guardian hävda att vi nu är på väg in i en andra gyllene era för disco är antagligen att slå på för stora trummor utifrån en singel, men visst finns det ändå några slående likheter med vad som hände någonstans vid mitten av 70-talet", skriver Stefan Thungren.
Och det gör det:



Get lucky skulle kunna betraktas som depressionsmusik, ungefär som pepplåtarna The best things in life are free, Wrap your troubles in dreams och liknande 1930-talshits.
Nu vill man ju inte vara en sån som säger "allt är redan gjort", "det var bättre förr" eller - värst av allt: "Bah!" Men för mig höll Get Lucky bara för två genomlyssningar och genomdansningar, sen kändes den redan lam och uttjatad.
Men som sagt, man måste åldras med smak, inte tro att man vet bäst. Den här tyckte jag var berusande jättecool när jag var fjorton.


5 kommentarer:

  1. Disco! Nu börjar det likna nåt.
    Get Lucky svänger. Men visst är det retro.
    Zigge

    SvaraRadera
  2. Freak out? Moi?

    T.S Älgot, skogarnas knug

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart, Älgot. Freaka du bara ut.
      Zigge: retro i allra högsta grad. Men ungdomen bestämmer.

      Radera
  3. Och här är ungdomen, med kvinnlig trummis och allt:

    http://www.youtube.com/watch?v=Bf8Tda6rmi4

    Jag nästan bara låtsades vara gnällig och sur, när jag lyssnar på Get lucky idag tycker jag nämligen att den är jättebra igen.

    SvaraRadera
  4. Fast det där med att det skulle vara en depressionslåt relaterad till lågkonjunktur - ganska långsökt förklaring egentligen. Det handler om å knulle. Och det görs väl både i hög- och lågkonjunktur.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)