fredag 28 juni 2013

Nyordning på gården

Trutunge eller måsunge? 
Det har varit ett väldigt liv på gården den senaste veckan.
Ett par måsar bestämde sig för att inrätta barnkammare för sina två ungar just här -  trots stor katttäthet. Utöver Xerxes och Atossa bor här Billy, Rosa och Caruso, och ytterligare en katt som jag inte vet vad den heter. Här finns också några innekatter som mest sitter i fönstren och tittar på måsungarna, och några hundar (men de är för det mesta kopplade).
Ungarna struttar runt, lätt framåtböjda, och piper medan minst en av föräldrarna håller ett vakande öga över dem från någon av husets skorstenar (jag tror att mamman och pappan växlar om med att hålla vakt). Ungarna har varken lärt sig skräna på måsars karakteristiska sätt eller flyga ännu, så de piper ömkligt och gör tafatta försök att veckla ut vingarna. Katterna håller sig undan, stryker runt i buskarna eller håller sig helt borta från gården. Om de närmar sig ungarna gör måsföräldrarna en högljudd blixträd. Dyker ner och jagar utan problem bort kissarna.
Atossa är så rädd för dem att hon rusar upp för katttrappan, klämmer sig in genom fönsterspringan och gömmer sig under sängen. Hon vill numera helst gå ut genom dörren mot gatan. En annan av katterna på gården springer upp i skogsbacken och kommer inte ens hem till middag. Xerxes tar det jämförelsevis lugnt, knallar lite diskret i buskarna och promenerar stillsamt hem igen. Det verkar som om katterna har resignerat, de accepterar att måsarna äger gården.
Jag kan inte måsspråk men jag tror att jag vid det här läget kan urskilja två budskap. Det ena lätt varnande: "Jag ser dig! Jag ser dig!" Det verkar främst reserverat för människor. Det andra som riktas till katter är så att säga tydligare, och med risk att väcka upp någons fågelfobi kan det översättas så här: "Kommer du närmare mina ungar, din djävel, så hackar jag ut ögonen på dig!"
Men jag är inte orolig att de ska skada katterna, eftersom de fyrbenta individerna håller så låg profil.
Jag hoppas måsungarna lär sig flyga snart, det skulle kännas trist om någon av katterna tog dem till sist. De är näpna. Min kamera är tyvärr trasig och mobilkameran funkar inget vidare, men här är i alla fall en bild på den ena.
Jag är inte helt säker på att jag ser skillnad på måsar och trutar - det kan handla om trutar. Å andra sidan är truten en mås, som jag fattat det i alla fall, medan en mås inte nödvändigtvis är en trut. Om någon vet besked så berätta gärna.

55 kommentarer:

Anonym sa...

Hu! Kusligt... Tycker inte måsungen ser gullig ut heller. Ser mer ut som en duva. Jag avskyr när fåglar är för närgångna. Småfåglar kan gå an även när man sitter vid cafébord och de hoppar upp, men stora fåglar som inte är rädda för människor... Brrrrr. Hoppas de lär sig flyga snart så katterna får tillbaks sin gård...
Calamity Jane

Anonym sa...

Klokt att de fyrbenta individerna håller låg profil.
Det gör jag också. Under älgjakten.
T.S Älgot

maja lundgren sa...

Calamity: Dom är gullig, jag lovar! Och det är inte alls speciellt kusligt. Mest lite fascinerande. Sen undrar jag lite hur det kommer sig att måsar söker sig så långt inåt land. Men annars håller jag med, det är inte kul med stora fåglar som inte är rädda för människor, man kommer ju att tänka på en viss film...
Älgot: klokt gjort. Som Ank-Käthe juletid.

maja lundgren sa...

Hm, fast jag börjar undra om det inte är något fel på dem. Tar det så här lång tid för måsar att lära sig flyga? De struttar omkring och piper fortfarande, växer inte, förändras inte det minsta. Kanske bäst att ringa djurvårdsverket eller vart det nu är man ringer.

maja lundgren sa...

Djurvårdsverket finns inte, hur är det med djurskyddsverket?

Anonym sa...

Ibland kan det vara bra att ta det säkra före det osäkra och söka en vårdplats om man inte klarar fåglarnas pipande.
/Tipsaren

Anonym sa...

Ooops en hatare...
Zigge

maja lundgren sa...

Haha, nä det kanske verkar vrickat att bry sig om två måsungar. Men jag kan garantera att jag inte är ensam om det, de har varit det allmänna samtalämnet på gården. En av dem började flyga i eftermiddags, så de lyfter säkert snart.

Anonym sa...

"Söka en vårdplats", jag tycker det är en skitäcklig kommentar.
Zigge

maja lundgren sa...

Jo... det har kommit en del hatkommentarer efter inlägget om barndomsromanen, plus några om mina teckningar. Lite märkligt.
Jag vill nog ta mig friheten att radera sånt, det handlar inte om kritik eller avvikande åsikter utan mer om avsky.
Men tack för god och ogruffig diskussion under föregående inlägg.

Anonym sa...

Men! Du skriver att dom är gulliga och att de piper näpet. Inte ett ord om att du inte klarar fåglarnas pipande. Mer än att du är lite orolig att katterna ska ta dem.
Det kanske är mig anonymen menar. Jag är faktiskt lite rädd för stora fåglar. Men inte så att jag behöver vård för det.
Calamity Jane

maja lundgren sa...

Tack Calamity tror det räcker nu, den amatörpsykologiserande anonymen kan ju bli lessen fattaru väl. Enough.

Anonym sa...

Ja då ska väl jag inte heller säga något. Mer än att jag minns när en elvaårig flicka som skickat en teckning till dig blev påhoppad av en kommentator här. Det var vad ungdomarna kallar totaldiss, tror jag… Du raderade kommentaren och h*n bad om ursäkt. Men jag tror att det finns ett hat mot "flickighet" som - vem vet - kanske också yttrar sig som galenförklaring av omsorg om små måsungar. Herreminje, som sagt var…
Nu kanske jag går för långt och du får ta bort min kommentar om du vill, den är mer avsedd att vara en allmän fundering.
Måsar kan vara jobbiga. Jag minns en picnic en gång som vi blev tvungna att avbryta i förtid för att måsarna nappade åt sig maten och knappt brydde sig om när vi viftade efter dem. Det var faktiskt direkt obehagligt. Då hade det varit bra att kunna måsspråk och komma med något riktigt dräpande ;-)
Uppskattade diskussionen under förra inlägget. Tack till Pommac, Älgot och er andra.
Mariannesson

maja lundgren sa...

Lite tveksam, jag är angelägen om att gammalt groll ska vara gammalt, bordlagt. Så får man ta det nya grollet allteftersom... Det kanske kan vara ok som en lite mer allmän fundering, det är ju annat bra i din kommentar också.

maja lundgren sa...

Kanske tar bort den i morgon, inte helt lätt att moderera en blogg. Men jag uppskattade också diskussionen under förra inlägget, stort tack till er alla.

Anonym sa...

Tack detsamma, Mariannesson. Känner mig lite glad av den diskussionen.
T.S Älgot, skogsknug

(Apropå "Tipsaren" så är det mest lite rörande att man kan missförstå ett inlägg så mycket. Det tyder kanske inte på behov av vård men kanske läsglasögon?)

maja lundgren sa...

Ftackars Ftipsaren. jag är glad att ni är på alerten, det är gulligt, samtidigt när det blir fler mot en... I värsta fall framstår det som att det inte går bra att framföra kritik här. Och sen sätter fansfarbror på Flashback igång igen.
Det kan vara intressant med metabloggdiskussioner, det viktiga är att ingen blir eller känner sig dissad. Irritation på barnteckningarna har varit ett tema i olika grad, och det har ju snarast funkat uppmuntrande, jaså är det kontroversiellt men då kör vi så här - ungefär.

maja lundgren sa...

Det är lite tråkigt med såna här diskussioner, de drar ner stämningen. Hoppas att ni inte tar illa upp om jag raderar.
Men det kanske kan vara läge med lite riktlinjer för kommenterandet: ska man påstå att någon är tokot, då får man åtminstone inte vara anonym. Först bör man läsa inlägget noggrant, så att det inte helt enkelt handlar om ett missförstånd. Ännu bättre är givetvis om man formulerar sin kritik på ett övervägt sätt, vilket i det här fallet förmodligen hade varit svårt. Ja, med detta sagt vill jag önska er alla en trevlig avslutning på helgen.

Anonym sa...

Den enda anledning jag kan komma på att ha kvar sådana kommentarer (och efterföljande diskussion) är att det kan vara bra om dina följare och läsare får veta vilka obehagliga kommentarer som kommer in här ibland. Men roligt är det inte. Självklart raderar du precis som du vill.
T.S Älgot

maja lundgren sa...

Jo på sätt och vis. Men nu går vi vidare.

Pica pica sa...

Fältbestämning av måsar
Adulta måsar och trutar är vanligen tämligen enkla att artbestämma, eftersom varje art har en karakteristisk kombination av storlek, mantelfärg, vingspetsmönster, näbb- och benfärg. Ungfåglarna är oftast svårare att känna igen med sina rätt likartat gråbrunmönstrade dräkter och innan näbb och ben har erhållit sina adulta färger. Att lära in de många olika ungdräkterna kan säkert först tyckas oöverstigligt komplicerat och avskräckande, men bilden klarnar betydligt om man bara sätter sig in i grunderna för hur måsfåglarnas dräkter utvecklas och för ruggningens förlopp.

Ur Fågelguiden, andra upplagan (Bonnier Fakta 2009)

maja lundgren sa...

Pica pica: Äntligen lite besked :-)
Tack! Då gäller det att sätta sig in i grunderna för hur dräkterna utvecklas och ruggningens förlopp då. Det är alltså inte så oöverstigligt komplicerat som det verkar, hehe.
De adulta fåglarna har jag mest sett på ganska hög höjd, och när de dyker ner mot gården - jag skulle faktiskt gissa på gråtrut. Men truten är en måsfågel, om jag nu inte missuppfattat något. Arten trut tillhör släktet måsar, tror jag.


Jag googlade lite och hittade det här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gråtrutskomplexet

Anade att det var ett komplex!

"På grund av nya rön har flera populationer som tidigare sågs som underarter till gråtruten fått artstatus. Det pågår mycket forskning kring indelningen av denna grupp och det finns flera olika åsikter."

Pica pica sa...

Enligt Linné, eller hans lärljungar, var det ingen skillnad på mås och trut. Det är nog snarare nyansskillnader sprungna ur folkmun (samma mun ur vilket uttrycket ”Håll truten” härstammar).
På latin talar man alltså (som du redan sett) om släktet Laridae, och således heter fismåsen Larus canus och gråtruten Larus argentatus (=silver). Lustigt att silver blir grått på svenska, på tyska säger man just Silbermöwe. Och fiskmåsen blir Sturmmöwe. På engelska kallas de två artfränderna Common gull och European herring gull. Det finns fler språk att ytforska, bara svepa med pilen över Wikipedias språklista (till vänster) och en direktöversättning poppar upp. (På danska är måsen en måg(e).)
Skrattmåsen tillhör samma familj, men har ändå inte beviljats namnet Larus; den heter i stället Chroichocephalus ridibundus, (vilket jag tror syftar på den svarta hättan som fågeln (hanen?) bär under parningssäsongen) och förklaringen till denna särbehandling har rent systematiska skäl: ”Tidigare placerades merparten av trutar och måsar i släktet Larus men Sangster et al. (2007) konstaterat att släktet inte var monofyletiskt varför det numera ofta delas upp i en rad släkten. De två DNA-studierna Crochet et al. (2000) och Pons et al. (2005) visade att långnäbbad mås, trädmås och skrattmås utgör en klad som inte är en systergrupp till övriga arter inom släktet Larus.”
Häpp! Snäpp! Och nu håller jag truten.

maja lundgren sa...

Larus argentatus låter betydligt tjusigare än gråtrut.
Sturmmöve, hehe. Don't mention the war, höll jag på att säga. Det är synd om det tyska språket, det dras fortfarande med belastande associationer.
Då är det väl lite fel att skriva som jag gjorde, att det är mås som är släktet, och truten en art av släktet mås? Snarare är mås och trut två vardagliga benämningar som överlappar varandra en hel del? Och numera säger man inte ens alltid att båda tillhör släktet larus, eftersom man har upptäckt på senare tid att en del av dem har olika härstamning? Jisses, en hel värld öppnar sig.

maja lundgren sa...

OK, långnäbbad mås, trädmås och skrattmås placeras inte i släktet Larus längre, däremot bland annat fiskmås och trut (om jag fattat det rätt).

Pica pica sa...

En mås är en mås är en trut. Man kan säga att mås och trut är synonymer, som absolut inte ska förväxlas med varandra. Taxonomi är för övrigt inget för nybörjare.

Men jag tycker mycket om de vardagliga, folkliga fågelbenämningarna. Så hette t.ex. björktrasten tidigare snöskatan (den äldre benämningen finns kvar i fågelböcker från 50-60-talet). Lokalt i Dalarna kallades den tydligen tjattertrasten.
Talgoxen är ju framför allt en mes, även om dess beryktat oborstade beteende på fågelbordet fått företräde. Blåmesen, så liten den är, har av naturen begåvats med den mäktiga förmågan att stänga av sändaren på Kaknästornet, lyssna mer här.
För oss fågelintresserade är det en ren fröjd att ta del av herrarna Bengt Emil Jonssons (konkret poet och musiker, som dog 2010) och Sten Wahlströms samtal kring våra svenska fåglar.

maja lundgren sa...

Synonymer som inte bör förväxlas med varandra. Precis vad jag trodde!

Anonym sa...

När gåtan får sin lösning blir allting dubbelt så invecklat! Den stackars skrattmåsen får inte kallas larus längre, men mås går bra. Och kanske trut om Linné får bestämma. Intressant att det rentav finns ett "gråtutkomplex" också.
Instämmer om Bengt Emil Jonssons och Sten Wahlströms fågelprat, det var fint.

T.S Älgot,

maja lundgren sa...

Den vetenskapliga klassificeringen av jåglarna är under omgörning, som jag har fattat det Älgot. Därav uppkomsten av ett gråtutskomplex. Utöver taxinomin finns det ju vardagliga benämningar (och jag tycker också att gråtrut är finare än larus argentatus, skämtade lite bara...)

Mina fågelkunskaper begränsar sig nästan bara till ordspråk och andra talesätt. "Nu tar fan bofinken!" till exempel. Det lär ha varit satirtecknaren OA som hittade på den.
Men skrattar bäst som skrattar sist, jag kanske lär mig hur måsfåglarnas dräkter utvecklas, och ruggningens förlopp. Än så länge gissar jag att det är ok att kalla en gråtut för mås, eftersom de är synonymer som inte bör förväxlas med varandra. Om någon av adulterna (som skränar ganska pubertalt, men det är en annan femma) slår sig ner på gården någon gång kan jag försöka avgöra vad det är för art. Ungarna har lyft i alla fall, så det blev ingen tragedi.

maja lundgren sa...

Jag tror att det är gråtutar. Men jag vet inte.

Pica pica sa...

Jag kan ju avsluta med ett boktips för den litteräre konnässören med spirande fågelvurm:
Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige, (Symposion förlag) och Fågeldagbok av Henry David Thoreau (Ellerströms).

Pica pica sa...

Noga räknat var det två boktips, men fler finns på lut.

maja lundgren sa...

Ja gärna. Min obildning när det gäller fåglar är stor, jag visste inte ens att talgoxen var en mes.

Pica pica sa...

En mes är inte nödvändigtvis – men oftast – en fegis, däremot alltid en tätting. Sedan kan man fråga sig vad skillnaden är mellan en tita och en mes. (Eller tita och tita: t.o.m. den inbine ornitologen har svårt att skilja på entita och talltita.) På engelska heter talgoxen (i pluralis) great tits.

För övrigt trodde undertecknad som barn att den hette tall-joxe.

maja lundgren sa...

hahahaha... great tits. ojojojoj....


Tall-joxe är ljuvligt. Logiskt också: joxar i en tall (även om talgoxar inte sitter särskilt mycket i tallar kanske). Talgoxe är ju ett ganska konstigt ord, den är ju lite stabbig men oxe?

Anonym sa...

Det är för att den är en buffel vid fågelbordsbuffén. Alla fåglar slåss med näbbar och klor om talgbollen, men oxen vinner.

Sitter just nu på en uteservering och ser ett antikvariat på andra sidan gatan. Kommer att tänka på Gunnar Brusewitz som brykar gå att fynda i välsorterade antikvariat. Till honom fogar jag även Bröderna Wrights Fåglar, ett nätt litet boktips.

Pica pica

maja lundgren sa...

haha, jaså är det därför. Både mes och buffel, och med great tits. Bäst att passa sig alltså.
Bröderna Wrights Fåglar tror jag faktiskt jag har, någonstans. Rörigt i bokhyllan.

maja lundgren sa...

Rättare sagt, jag har några blad ur den - låter kanske konstigt men jag har för mig att jag köpte ett par enstaka fågelbilder ur den någon gång, som såldes löst.

Anonym sa...

Bröderna Wright var ju själva flygkunniga, så de om några var väl ämnade att skriva en fågelbok.

Pompe

maja lundgren sa...

hehe det är olika bröder. Synonymer som inte bör förväxlas, ungefär (men det ena brödraparet heter von W, det andra inte tror jag).

maja lundgren sa...

Det finns ett brödrapar Wright som var krutkonspiratörer också. Enligt Wikipedia.

"Orville och Wilbur Wright. För krutkonspiratörerna, se John och Christopher Wright.
Ej att förväxla med Bröderna von Wright."

maja lundgren sa...

Vad nu krutkonspiratörer är för något.

maja lundgren sa...

De gick i samma skola som Guy Fawkes. Den krutkonspiratören känner jag till - masken har ju dykt upp i olika sammanhang, och filmen V for Vendetta är faktiskt ganska bra.

Anonym sa...

Oops, wrong Wright!

Pompe

maja lundgren sa...

Undrar om engelskan någonsin får en stavningsreform. Då skulle det ju stavas rong.

Pica pica sa...

von Wright, var det! Att uttala det finlandssvenska släktnamnet Wright rajt är alltå helt rong – det ska uttalas ungefär som det ser ut: vrickt.

Jag gissar att filosofen Georg Henrik von Wright hör till samma släkt som fågelbröderna.

Anonym sa...

Ål-rajt gäss båks! Nu går jag från fågel till fisk, apropå ny namnlansering av norsk laks.

/Pica pica

maja lundgren sa...

Ja, det ska uttalas vrickt (eller möjligen vrigt?)

Namnlansering av norsk laks?

Pica pica sa...

Fonetiskt beskrivs namnet sålunda: [fɔn vrik:t] (enligt Wikipedia).

Norsk lax stavas numera laks. Det såg jag på en reklampelare. Det är en s.k. stavningsreformskampanj. I högsta grad ett kommersiellt tilltag, vad de än säger. Men för all del, unna dig en bit laks!

Anonym sa...

Ja, alltså, om det blev otydligt, stavningen är ju vedertagen norsk, men den norska laxen ska heta laks även i svenska butiker. Från och med nu.

/Pica pica

maja lundgren sa...

Jo jag ville bara krångla till det genom att föreslå vrigt. Jag gissar också att filosofen är släkt med fågelbröderna.

Aha, norsk laks. Jag skulle inte ha några problem med att stava det så, samtidigt som det är märkligt om företag bestämmer hur saker och ting ska stavas (och det är det norska laxbolaget som bestämt det, va?). Påminner lite om det här med Googles förbud mot ordet ogooglebar.
Men i det här fallet handlar det väl inte om att försöka ändra i lexikon. Det gör inte så mycket om det står laks i butikerna, kan jag tänka.

Pica pica sa...

Den som frågar får i dessa tider svaret googlemedbart!
(Egen orduppfinning.)

Jag tror rent av att de finlandssvenska fåglarna är av samma släkte.

Google ville väl inte förbjuda något? Det där brevet var ju bara ett slags myndig reservation på juridikprosa...

Laks-grejen påminner lite om Keso® och deras försök att via förpackningen skriva konsumenten på näsan, att "Keso® är ett varumärke, produkten heter cottage cheese". Keso stod länge som Keso® i ordböckerna! Men nu skriver SAOL (tolfte upplagan) att keso är "kornig ostmassa (urspr. varumärke)".

Pica pica sa...

PS. Citatet: Norsk torsk från Barents hav kallar vi ”skrei” är ju ogoogleslagbart.

maja lundgren sa...

Jo, jag tror att en del företag motsätter sig att varunamnet ska lexikaliseras, bli ett vanligt ord, eftersom det då även kan syfta på konkurrenternas grejor... Men Googles protest ledde väl till att ogooglebar inte togs upp på en lista över nya ord, så jag tror att det var lite allvarligare menat än en rekommendation. Vet inte om de hotade med stämning, dock.

Anonym sa...

Alla borde fatta att språk inte funkar så, att man inte kan motsätta sig vilka ord som folk använder eller på vilket sätt. Google gjorde en slät figur hur som helst och jag tror att brevet gick ut på att de ville ändra definitionen till "information på nätet som inte går att finna med Google", i stället för "sökmotor", så det stämmer det du skriver om konkurrenternas grejer. Det var där skon klämde.

Jag har dock för mig att sammanhanget som ordet ogooglebart förekom i handlade om frågesport, det syftade alltså på frågor som var så klurigt skrivna att det inte gick att fuska fram svaret med sin Iphone.

Hot om stämning, vete tusan? Svårt att minnas alla detaljer här, man får väl googla "ogooglebart".

/Pica pica