onsdag 25 mars 2015

Topplistan 2


Den senaste tiden så har jag börjat inse att topplistan måste göras om. En del av låtarna är inte mina personliga favoriter. The Who My generation, Rolling Stones Satisfaction - fantastiska,  men de har inte det där lilla speciella, oklart vad, som gör att de lattjar med nånting i mig.
Och när det gäller Beatles så är det I'll Follow the Sun som är min favorit. Paul McCartney komponerade den tidigt, medan de fortfarande hette The Quarrymen. Jag tycker om melodins sätt att klättra upp och ner. Det är väl inte tonartsbyte (eller är det?), men något åt det hållet och den är inte helt lättsjungen. Texten är konstig och grym - en dag kommer du att upptäcka att jag har lämnat dig, du kommer då att inse att jag var din stora kärlek (the one), men till slut kommer du att förstå mig; men i morgon ska det bli regn och jag väntar tills det blir vackert väder.
Ett svin? Eller vad säger man?
(*Tillägg 26/3: McCartney var 16 år när han skrev texten, det kan förklara en del av den förbryllande psykologin. Se kommentarfältet).
John Lennons You've got to hide your love away tycks tvärtom romantisk, ärlig och ädel: låt dem prata, jag står för min kärlek. Ändå är det I'll follow the sun som är min favorit - kanske för att den skaver, som det heter på kultursidorna när något stör på ett intresseväckande sätt.

Jag har också insett att Wooly bully är en favorit, och att France Gall ska vara etta.

1. Poupée de cire, poupée de son
2. We gotta get out of this place
3. Hang on Sloopy
4. Here comes the night
5. I'll follow the sun
6. Wooly bully

Jag är osäker på Little Honda, Eve of Destruction och Rescue me, nu när jag ändå nördar med millimeterprecision - kanske ska  California dreamin' in där nånstans i stället? Inte riktigt rätt, jag får leta vidare.
Jag har i alla fall kommit på en till, en hit från 1965 som verkligen är en favoritlåt, inte bara bland dem som kom 65 utan överhuvudtaget.
Titta här hur roligt alla generationer kan ha tillsammans. Tjuren verkar inte komma till skada, och publiken är såååå lycklig.






7. Spanish Flea

(återkommer med tre till, om det nu ska vara tio)

11 kommentarer:

maja lundgren sa...

En lite långsammare version av Hang on Sloopy, med Little Caesar and the Consuls
https://www.youtube.com/watch?v=0AiWzUY2VPg&list=PL576E19F162A72ED9

maja lundgren sa...

Och The Quarrymen (itte bitte unga) med I'll follow the sun, lite ruffigare och texten är lite annorlunda:
https://www.youtube.com/watch?v=e7L-Sr0j6NE

maja lundgren sa...

Aha, det kanske är så här den ska tolkas. Enl. Wikipedia:
"The song's lyrics center around a man who feels he is unappreciated by a woman. The song is believed to be him giving her an ultimatum".

Anonym sa...

En av Beatles vackraste sånger, tycker jag. Men kom den inte 64? ;-)
Texten kan nog tolkas på flera sätt. Jag har alltid tänkt att han bryter upp mot sin vilja, han är tvungen att gå. Det sägs aldrig varför. Men ett svin vet jag inte…
Här en intressant diskussion:
http://songmeanings.com/songs/view/828/

maja lundgren sa...

Tack, och jag har hittat det här:
http://www.beatlesebooks.com/ill-follow-the-sun
Bland annat står det att Ringo klappar sig på knäna, inga trummor alltså. :-)
Och det är inget tonartsbyte men det tar ett tag innan det klarnar vilken tonart det är, står det.
OCH att ursprungsversionen, som Paul McCartney skrev i sextonårsåldern, hade den här raden:
"Well, don't leave me alone, I need you/ Now hurry and follow me, my dear."
Jag vet inte riktigt var i melodin de raderna kan klämmas in, hur som helst så tyder det på att det inte är en konstig grym text utan mer en melankolisk kärleksvisa. Ju.

maja lundgren sa...

Men tydligen har fler än jag tolkat den som en grym text:

There are two credible interpretations of the lyrics to "I'll Follow The Sun." Some authors suggest that it's not a romantic love song at all. Their analyzation of the lyrics shows it to depict the singer leaving his girl for greener pastures. No reasons are given except that "tomorrow may rain," which may symbolize the stormy trappings of attachment. He knows that the result of his departure is that he will "lose a friend" but, after all, "the time has come" for him to leave. He even crassly presumes upon himself as the Casanova with the line "someday you'll know I was the one." She can't live without him but he apparently can live without her.

A second view is that the girl is treating the singer badly and he is giving an ultimatum, saying "one day, you'll look to see I've gone." After he leaves, she would then realize that he "was the one" which would satisfyingly explain the line "in the end you'll know."

Although McCartney has never explained what his sentiments were, the resulting song may never have been thought through that fully in the first place, being that most of the lyrics came from the pen of a 16 year old.

Jag tror på det som står allra sist, texten är ju skriven av en sextonåring och det som känns lite osammanhängande - so my love I must go, you'll know I was the one, I'll follow the sun - är mer ett slags poetiska fantasier än en realistisk beskrivning av en situation. En blandning av klichéer från kärlekssånger och originella bilder. Himla bra är den i alla fall.

64 - ja den kom väl på platta först då, men jag tror att den låg på topplistorna 65 och det är det jag utgår ifrån.

maja lundgren sa...

Länge leve musiken.

Calamity Jane sa...

Tsst topplistor hit och dit, nu vill jag höra vad du tycker om ROT-avdraget sänks från 50 till 30 procent.
Bra eller dåligt? Jag tycker det är skit, rent ut sagt. Vänstren brukar framställa det som att det bara är höginkomsstagare som använder det till lyxrenoveringar men det är vanligast att medelinkomsttagare och låginkomsttagare har användning för ROT. Nu kommer det gå tillbaks till hur det var förr: svartjobb, både staten och vanligt folk förlorar på det.

maja lundgren sa...

Aha. Både RUT och ROT är jag illa insatt i, antagligen av den anledningen att jag inte berörs av dem. Bor man i hyresrätt utan familj så finns det liksom ingen användning för rut och rot. Jag har tänkt sätta mig in i det ändå, eftersom vänsterns motstånd mot det verkat så ideologiskt betingat, men också för att det är en rätt stor grej så att säga.
Spontant kan jag tänka att en sänkning av avdraget från 50 till 30 procent inte borde tvinga folk att anlita svart. Det är ju fortfarande en subventionering det handlar om.
Men det beror förstås lite på - om det stämmer som du säger att låginkomsttagare använder ROT mycket, så kan det hänga på marginalen. Annars, i många fall kan det nog vara en fråga om snålhet - även den som mycket väl har råd att anlita vitt gör det kanske svart om det finns mycket att tjäna på det. Och det är ju fel.
Men jag vet inte. Det jag tycker är märkligt med Sverige är att vi och Italien tycks vara de enda europeiska länder som inte har förmögenhetsskatt. Och i Italien var det Berlusconi som avskaffade den… om jag nu inte misstar mig. Ska kolla upp det bättre.
Om ROT: tills vidare svarar jag att jag inte vet vad jag tycker.

maja lundgren sa...

Bensinskatten berörs jag inte heller av, men det där tror jag är en riskabel skattehöjning som det hade varit smartare att göra allt för att undvika. Eller göra något slags skillnad mellan bilförare i storstäder och ute i landet. Folk med bil i stan kan man beskatta mycket hårdare, men de som måste åka långa sträckor, som i glesbygden där sd sägs växa mest -ursäkta men är det inte lite dålig tajming på den skattehöjningen? Varför inte arvsskatt och förmögenhetsskatt i stället?

maja lundgren sa...

Bensinskatten alltså… nu blir det fart på facebookgruppen "SD i Thailand", ojojoj stadsministern och berikarna kommer att få sig en skopa ovett