onsdag 30 november 2016

Selektiv populism

... är ett begrepp jag gärna hade myntat själv, men det gjorde Umberto Eco.

Han gjorde det i en artikel där han talar om sin barndom i Mussolinis Italien, varefter han tecknar en lista över fascismens mest typiska drag.
Ett är den selektiva populism som går ut på att en viss grupp av medborgare presenteras som, och accepteras som, folkets röst. Folket ses som en homogen grupp med en enda vilja, som är överlägsen alla individers. Eftersom det sällan är så att folket har en enda vilja, brukar ledaren/ledarna bestämma vad det är som är folkets vilja, och därefter kan fascisterna underkänna de demokratiska institutionerna, som de menar inte företräder Folkets Röst. Det här fenomenet har snarast ökat med TV och Internet menar Eco.
Ett annat kriterium är enligt Eco att fascismen riktar sig till en frustrerad medelklass som ser sig hotad av lägre socialgrupper.
(Det är Klemperers åsikt om nazismen också: den var inte en arbetarrörelse utan mest av allt småborgerlighetens rörelse).
Rädsla för det som är olikt, upptagenhet med konspirationsteorier, xenofobi, krav på assimilation, och en motsägelsefull kult av traditionen (Eco menar att fascismen inte hänger ihop som idésystem).
 Med mera - här är artikeln. Jag säger som en lärare: Läs och diskutera!

En punkt som jag tycker saknas, är den kluvna inställningen till elit och etablissemang. Både förakt för kultureliten, och dyrkan av densamma kunde förekomma samtidigt.

Det är med stor glädje jag vill hävda att jag aldrig tänker säga mig representera majoriteten.
För övrigt är jag övertygad om att även dagens högerpopulism - inklusive den socialdemokratiska - riktar sig till medelklassen.



11 kommentarer:

  1. "den kluvna inställningen till elit och etablissemang. Både förakt för kultureliten, och dyrkan av densamma kunde förekomma samtidigt"
    Kan du ge exempel på dyrkan? Jag tänker på Görings "så fort jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver". Men de italienska fascisterna kanske var mer positiva?
    (Jag har inte läst Umberto Ecos långa artikel...)

    Blygonym

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var både och! Titelsjuka fisförnämitet och förakt.
      Jag vill rekommendera Curzio Malapartes Kaputt, han skildrar bl.a pianoaftnar och kulturprat med tyska nazister i Polen. En kuslig bok överhuvudtaget, när man läst den känns det som en insikt: just det, där blev Europa kaputt, det som gick sönder har faktiskt inte gått att reparera. Kaputt.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. "On the morning of July 27, 1943, I was told that, according to radio reports, fascism had collapsed and Mussolini was under arrest. When my mother sent me out to buy the newspaper, I saw that the papers at the nearest newsstand had different titles."

    Il est drôle U.E., mais cette histoire il a du l'inventer. Les partis politiques ne furent pas légalisés le 25.7.1943, au contraire, l'armée tira sur des gens qui avaient essayé de manifester leur opinion, et en tua beaucoup. L'Italie était encore en guerre à côté de Hitler à ce moment.

    SvaraRadera
    Svar
    1. aha! intéressant -
      oui quand tu le dis, ce n'est pas vraisemblable. La presse libre 1943? Hm... :/

      peut-ëtre il l'a inventé ou bien c'était plus tard?

      Radera
    2. Tu as lu Malaparte? Un figure ambigüe, je crois qu'il a embelli (?) adulcorè (?) un peu ses actions, son rôle, ses répliques, en rétrospective. Enfin, je ne sais pas. Mais le livre est terrible, dans un sens positif (à mon avis)

      Radera
  4. Je ne sais pas. D'habitude il est très précis, Eco: peut-être ce sont des souvenirs d'enfance un peu confus. Je sais que le 25 juillet il y a eu des manifestations spontanées et que les gens renversaient les portraits du Duce, mais de là à trouver des journaux d'opposition dans les kiosques... Enfin, si Umberto était encore là on pourrait lui demander.

    SvaraRadera
  5. Mais l'article était bien, je ne le connaissais pas

    ps: https://it.wikipedia.org/wiki/Caduta_del_fascismo

    SvaraRadera
  6. Fascinant surtout l'arrestation de Mussolini, après la conversation avec le Roi, alors qu'il ne s'y attendait pas du tout. Et le Roi qui avait peur de sa réaction et avait demandé à son secrétaire de rester derrière la porte. C'est comme un roman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oui il est bien n'est-ce pas?

      Les épisodes dramatiques de l'histoire ressemble souvent à la fiction - peut-être parcequ'elles ont la concentration qui en général manque dans la vie ordinaire. Händelser, ögonblick blir komprimerade, väldigt mycket står på spel på en gång.
      För övrigt tror jag att många som lockas av fascismen och liknande högerpopulismer idag, inklusive IS, har det långtråkigt, vill ingå i något större, osv.

      Je vais lire l'article!

      Radera
    2. D.v.s att man misstar sig om man bara fokuserar på att folk känner sig otrygga. De jag känner och känner till som är lockade av fascismen har det inte dåligt på något sätt. Verkligen inte alls.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)