Ner med skinkan!

Jag menar: köp inte julskinka.

George Harrisons Piggies är för kontroversiell. Jag tar Pink Floyd i stället.

God jul åt envar!

Xerxes, Atossa och deras matte önskar alla en
god jul och ett gott nytt år.

Nu gör bloggen juluppehåll.
Ses i januari, we hope!

"Revitalisering"

Det outtalade kan vara en osynlig motor. Ju mer officiell en meningsutväxling är, desto mer förblir outsagt.
Det behöver inte vara tabu eller onämnbart, det kanske helt enkelt faller utanför mallen.

Det absurda uttalandet från bokmässan, att mässan inte accepterar utställare med ett våldskapital (nåväl, även om det inte är belagt att satelliterna runt Nya Tider bokstavligen uppmuntras av tidningen, så får man väl ändå lov att säga som det är: att det finns ett våldskapital? Med förmågan att utöva hot och påtryckningar, se mina tidigare inlägg i frågan - men som också kan betrakta sig själva som ett livgarde, om det skulle dyka upp antifascister).
 Jag tror att misshandeln av den högerextrema tidningens chefredaktör för några år sedan spökar i bakhuvudet på de flesta beslutsfattare i det här sammanhanget, men - och här får jag lov att ge radikalhögern rätt - vänsterextremt våld är inte lika tabu inom mainstreamkulturen.
Jag har inga slutsatser, åtminstone långtifrån det enkla svaret att det var antifascisterna som fixade in Nya Tider på Bokmässan.
Men jag tror att sådana här konstiga kantringar och svängningar i offentligheten drivs av det omedvetna. Våld eller hot om våld triggar igång primitiva mekanismer. Det kan rentav uppfattas som uppiggande, "revitaliserande".

Sorry about the mess here in Sweden, sa Stefan Löfven

Tiggeriet är "fjärran från socialdemokratisk ideologi".
Ett förbud skulle alltså vara ett slags politisk repression. Tiggarna uppför sig inte tillräckligt socialdemokratiskt - åtminstone inte de romska tiggarna.
De fläckar ner den svenska självbilden, har inte lärt sig veta hut och lyckas inte va "så jävla bra som dom", som visan går.
En ny lösdriverilag, så blir Folkhemmet prydligt igen.

Ett förbud mot lösdriveri är på många sätt folkhemskt, så alltför förvånande är det inte. Löfven ringer nu till sina partikollegor i Rumänien och Bulgarien och säger att de måste skynda sig att införa ett folkhem som inkluderar romer. Vi svenskar ska inte behöva förnedras av att se detta.

Det är nog något ganska svenskt det här.

Och det är ju bara att säga Non Serviam, för mig i alla fall.

Cole Porters låt handlar bland annat om sexualiseringen av det offentliga rummet, och det har ju inte mycket med det här att göra men anything goes.

Dosso Dossi

detalj ur målningen "Kirke"

en länk till Wikipedias artikel om Dosso Dossi

Örontröst

Populism och teknokrati

Det är som att en permanent krisande kapitalism spottar ur sig motsatsparet populism och teknokrati, med en sådan kraft att det tränger motsatsen mellan höger och vänster åt sidan.
Copyriot: Om populism och teknokrati

Apropå att motsatsen mellan höger och vänster trängts åt sidan: jag associerar till Margot Wallströms gammaltestamentliga uttalande "blockpolitiken är en styggelse" för ett par år sedan, vilket upprepats med några variationer ("blockpolitiken är skadlig för Sverige", o.dyl).
Alltså: som om idealstaten vore en teknokratisk köckenmödding.
Moderaterna kan nog le i mjugg åt Socialdemokraternas uppvaktning - i praktiken innebär det väl ytterligare ett undanskuffande av vänsterflygeln inom S.
Då skulle jag vilja veta, om till exempel Ingvar Carlsson hade kunnat säga så.
Om inte, skulle jag vilja veta om Carl Bildt menade just detta med den enda vägens politik.
Om inte, skulle jag vilja veta lite mer ingående på vilket sätt de inte är överens om att blockpolitiken är en styggelse.

William Blake, The Four And Twenty Elders Casting their Crowns

Dagens citat

Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

2 Kor 9

Mina björnar

Mystiskt av Linderborg

Jag såg Åsa Linderborg i Min Sanning, det var intressant på många sätt men mest märkligt.
Att Linderborg går högerextremismen till mötes är väldigt obehagligt. Det går inte tolka hennes kappvändning den senaste tiden på något annat sätt. Och då menar jag allt från att hon pekat ut fikagruppen Black Coffee som en allvarligare samhällsfara än nynazismen (wow, verkligen, vilket omdöme), till att Aftonbladets kultursida på ett underligt sätt övergått från samhällskritik till att kritisera vänstern, och då i synnerhet den så kallade identitetspolitiken - till att hon säger att vi måste ta sd på allra största allvar - till bejakandet av Nya Tider.

Hur kan man svänga om från att ha skrivit heroiska artiklar om allt man måste våga mot fascismen för att inte vara en liten lort - till att överge allt det där man måste våga?

Liksom med en klackspark.

I Min Sanning var det framförallt en sak som fick mig att haja till.
Linderborg uppgav nu en helt ny anledning till att hon avlagt visit hos högerextrema Nya Tider på Bokmässan. Hon sa att det var av säkerhetsskäl, eftersom hon hade en hotbild emot sig.

OK, dags att gnugga sig i öronen igen, för Sveriges offentlighet idag är en helt annan än den någonsin varit, och det är inte utan att det känns som att rätt mycket är på väg ner i något slags kvicksand. Det är som om en del människor med makt och inflytande förbereder sig på att fortsätta ha makt och inflytande under en annan regim. På högerextrema sajter kallas det där "omvändelse under galgen", om jag inte missminner mig, och det betraktas som "bättre än ingenting".

Men jag måste backa till själva uttalandet. Åsa Linderborg hälsade alltså på i Nya Tiders monter av säkerhetsskäl. För att hotbilden mot henne skulle minska?
Det är svårt att tolka det på något annat sätt. Eller?
Någonstans inom sig måste hon i så fall ha ansett, alternativt insett, att tidningen i fråga hade en svans som skulle kunna utgöra ett fysiskt hot?
Det är inte yttrandefrihet, utan motsatsen. Det är ju att ge efter för ett hot, acceptera våldet, anhålla om att få beskydd för egen del.

Jag skulle gärna se en dementi, eller åtminstone ett förtydligande av vad den där avlagda visiten "av säkerhetsskäl på grund av hotbilden" betydde. Åsa Linderborg är kulturchef, och har förstås ingen rätt att godkänna att en gruppering kräver respekt för att avstå från våld. Jag vill inte se en uppluckring av samhället, inte att den ena eller andra maffian sätter villkoren.

Säg att jag hörde fel.

Mannen som uppfann kulturrelativismen: sådan var han

Ja, jag vet att det är skottpengar på honom.

Men jag kan avslöja hans namn utan att riskera att han blir lynchad: Michel de Montaigne.

(Det kan nog ha ha funnits en hel del kulturrelativism lite här och där även före Montaigne, men jag betraktar för skojs skull hans essä Om kannibaler som startskottet för den Västerländska kulturrelativismen, eller som den kallas av sina belackare: kulturmasochismen).


På måfå slog jag upp den andra delen av Montaignes essäer i Jan Stolpes översättning (som förstås är väldigt bra, det enda man skulle kunna invända är att femtonhundratalsfranskan försvunnit, men det hade varit överkurs att översätta essäerna till femtonhundratalssvenska).
Montaigne är ofta mycket fräck. I den här essän citerar han ur Lucretius Om tingens natur. Lucretius framställs som så mycket av en auktoritet på det här området, att han får representeras av det allmängiltiga "man".

Så här lyder stycket:

Fortplantningen är den viktigaste naturliga verksamheten. Våra lemmar är inrättade på ett sätt som är mer lämpat för detta än djurens, men man säger åt oss att anpassa oss efter djurens ställning eftersom den är mer effektiv:

Ofta det sägs att hustrur bäst blir med barn på det sätt som
vilda fyrfotade djur praktiserar, ty säden med lätthet
når sitt mål när brösten är sänkta och höfterna lyfta .
(Lucretius, Om naturen)

Som skadliga förkastar man alla dessa ohämmade och stötande rörelser som kvinnorna har tillfört på egen hand; kvinnorna manas att återgå till det mer blygsamma och lugna uppträdande som djuren av deras kön uppvisar:

om hon går upp i sin vällust, rör sina höfter och eggar
mannen så långt att hans livssaft lockas ur utmattad kropp och
plogen styrs bort från fåran och säden träffar ej målet.

(Lucretius)

Ja, så skriver de gubbtjuvarna.

-Alla dessa ohämmade och stötande rörelser 

som kvinnorna har tillfört på egen hand...

 -Jodu... Skadliga, skadliga...

- Vad är det för jävla skit, klart damerna får jucka

tigerbossen, alltid på kvinnornas sida

Lite fransk renässansdansmusik:


Trevlig helg

Bertrand Russels nej till Oswald Mosley

När en viss gräns är passerad, när rå tarvlighet har blivit systematisk och humanismen trampas ner i gyttjan, när allt som ens avlägset påminner om medmänsklighet och godhet blir öppet förlöjligat, bespottat och förhånat, med andra ord när gränsen till hatets ideologi är passerad, då måste nejet vara rungande.


Det finns ett brev från Bertrand Russel till Oswald Mosley. En kopia av det maskinskrivna brevet finns att läsa här  (ingen fara att klicka på länken, inga virus på sidan, och brevet är omistligt: tag och läs).

Det är formulerat med utsökt artighet, men förmedlar inte desto mindre ett otvetydigt "far åt helvete".

It is always difficult to decide how to respond to people whose ethos is so alien and, in fact, repellent to one's own/.../ I feel obliged to say that the emotional universes we inhabit are so distinct, and in deepest way opposed, that nothing fruitful or sincere could ever emerge from association between us.

/.../ I should like you to understand the intensity of this conviction on my part.

Exemplariskt.

Fejkad antikapitalism

... är ett annat vanligt drag inom fascismen.
Ofta yttrade sig den fejkade antikapitalismen som antisemitism (det var judarna som styrde världsekonomin o.s.v) eller som ett mer diffust konspiratoriskt hat mot de styrande, etablissemanget, utan att det blev mer än en pöbelspasm.
Eftersom fascismen är allt annat än egalitär och absolut inte har för avsikt att avskaffa kapitalismen (socialismen är ju dess främsta fiende), handlar det om att svepa in ett unket muller i lånad klädsel.
Jag kan inte uttrycka mig så väl för jag är inte frisk än, och ni vet säkert allt det här redan.

Men jag kom att tänka på fejkad antikapitalism när jag upptäckte några konspirationsteorier om giriga och cyniska varuhus och reklammakare som exploaterar små barn. Klassisk sån här "onda kapitalister"-stereotyp.
För tro't eller ej, historiskt sett är det högern som oftast delar in människor i onda och goda. Utan minsta tvekan är det så.
Så på nätet rådde på sina håll en indignationsstorm över några riktigt onda kapitalister som slagit klorna i ett litet barn.

Allt detta för att säga att varuhuset inte borde ha.... och att ansvaret inte ska läggas på dem som...


Man tror inte sina ögon och öron - och sen tror man inte sina ögon och öron - men vad kommer sen, när man sedan länge upphört med att tro sina ögon och öron?

Ack barbari! Ska det aldrig ta slut?
(Lao-tzu)

Det var en gång en liten, liten hotbild

... som levde i en liten, liten stuga i skogen.
En dag så kom det ett litet, litet mörkertal och knackade på stugdörren.
-Ska vi inte ta och skrämma upp dom jävlarna? sa det lilla mörkertalet.
-Jo, det gör vi! sa den lilla hotbilden.  -Vi skrämmer upp dom jävlarna!

Och så gick de iväg för att skrämma upp dom jävlarna.

Och... tja, vad hände? 

Det lilla mörkertalet gömde sig i en buske och varje gång någon gick förbi sa det:
-Jag är det stoora stora mörkertalet....
Och strax hoppade hotbilden fram på vägen och sa:
-Och jag är den stora hotbilden!
 Då skrek alla.








Jag har tappat rösten. Är det någon som vet om det ingår i influensan?

Bubblor, bubblor, å så många bubblor!

Lästips:
 Copyriot: Om bubblan som metafor, i tiden och rummet. 

Det vanligaste är  nog att man anklagar andra för att leva i en bubbla, men bubbelmetaforen kan även användas för självanklagelse. Inlägget i Copyriot handlar om eftervalsdebatten i Finland 2015, där det förekom många bubblor:

Det började med att skådespelaren Krista Kosonen förklarade att hon inte känner någon som röstat på Sannfinländarna, eftersom hon lever i sin egen “helsingforska kulturbubbla” där alla röstar rödgrönt.
Ylva Larsdotter krönikerar: “Innerstadsbubblan i Helsingfors börjar bli för trång. Jag vet inte ens om jag längre kan säga att jag bor i ‘riktiga’ Finland.”
Och i dagens Hufvudstadsbladet skriver Li Andersson om det fruktansvärda i “hela idén om att befinna sig i en bubbla av människor som tänker och lever exakt som jag, utan någon uppfattning om hur folk som lever utanför den tänker”.

Delvis kan nog detta handla om en språkfråga - åtminstone för de finlandssvenska kulturbubbelinvånarna i Helsingfors. Men det var värst vilka självutplånande uttalanden - varför skulle inte Helsingfors kunna vara en del av det riktiga Finland?

I Sverige finns det också en klyfta mellan stad och land, men det är sällan hela Stockholm beskrivs som en bubbla, i likhet med Helsingfors. Utan det är ju... ja.

Ofta framställs just Södermalm som en kulturell bubbla, som en hemvist för overklighetens folk. Men är då inte detta en följd av bostadsbubblan, som skapat overkliga prisstegringar i Stockholm, inte minst på Södermalm? Invånarnas skuldsättning har skjutit i höjden, utan krav på amortering. Klart att sånt påverkar det kulturella och politiska klimatet. Den ena bubblan leder till den andra.

Att det brukar vara just Södermalm som beskrivs som en bubbla långt bort från verklighetens folk, snarare än Östermalm eller Vasastan, beror på att det inte är pengar som anses suspekt i högerpopulistiska sammanhang, utan kultur. Söder är förknippat med kulturfolk. Rikedom väcker inte högerpopulistens vrede, eftersom stora klasskillnader faktiskt är någonting positivt ur högerns synvinkel. Därför faller invändningen att Trump är en nolltaxerande miljardär platt. Högerpopulisten förstår inte varför det skulle vara ett problem.

* * *

"Overklighetens folk" är bland de obehagligaste smädelser jag vet.

Så här är det:
Om man bara umgås med likasinnade så kan det bli enahanda, oavsett vilka de likasinnade är.
Men ingen har patent på verkligheten och man kan inte frånkänna någon rätten att ha erfarenheter.
För att lyssna på någon annans perspektiv behöver man inte underkänna sitt eget. 

(Sen vill jag tillägga att de som drar till med "overklighetens folk" och annat i den stilen sällan bor i den verklighet de påstår är den enda verkliga verkligheten. Det vet jag).


I all feberhafs,
Bix:




P.S apropå feberhafs: det som inte är citat i inlägget är mina egna små funderingar, alltså inte referat av artikeln i Copyriot.
MVH

"Ni lever i en bubbla!"

Vanlig anklagelse på nätet.
Den kan betyda två olika saker, var för sig eller i kombination:

1. Ni umgås bara med likasinnade, delar bara en typ av nyheter, bekräftar varandras åsikter.
2. Ni har ingen kontakt med verkligheten.


Punkt 1 kan det ligga något i (även om diskussioner mellan människor som är överens om allt väsentligt kan innehålla massor med kritiskt tänkande och nyanser, medan diskussioner mellan meningsmotståndare kan vara fullständigt meningslösa eftersom deras åsikter skiljer sig åt på ett så fundamentalt sätt, att det aldrig kan gå att komma vidare i diskussionen).

Punkt 2 är vansklig. Det kan ligga något i den också. En person som nästan bara lever på Internet kan väl sägas leva i en bubbla utan mycket kontakt med verkligheten utanför. 

Men ingen kan ta sig rätten att påstå att en person saknar egna erfarenheter,  eller ogiltigförklara dem.
 Och tvärtom: ingen kan säga sig ha patent på den enda riktiga verkligheten utifrån sina erfarenheter.
 (I vissa fall handlar "verkligheten" däremot om saker man läst i tidningen eller på Internet. På nätet handlar det inte sällan om fabricerad "verklighet" också, men det lämnar vi därhän för tillfället).

Jag kan inte låta bli att kommentera en helt crazy grej på facebook, där bubblesmädelsen fick en ny innebörd. Det var en diskussion mellan en person som har mycket kontakt med flyktingar i sitt arbete, och en annan som tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar och som inte har någon kontakt med dem privat eller i yrkeslivet. Nå, den senare påstod - som många kritiker av invandringen gör - att den förra inte visste någonting om världen och verkligheten, därför att "...flyktingar, gubevars. Det är inte världen".

Det kalla luftdraget från spöket som går genom rummet... när jag försöker förstå det hela tänker jag att det handlar om något slags bortträngt samvete: i stället för att säga "jag tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar" eller "jag tycker att Sverige ska stänga sina gränser", alltså formulera sina åsikter, så måste flyktingar tilldelas en icke-existens, de befinner sig utanför världen och verkligheten, och den som har kontakt med dem lever i en bubbla. Flyktingar, gubevars.

Språket är ute på glid.


Fats Waller med Your Feets To Big. Animation av Nancy Beiman

Tigerbossen tänker på religion

Tigerbossen hävdar att förlåtelse och altruism inte kan elimineras ur kristendomen med mindre än att det hokus pokus filiokus handlar om något annat än kristendom. Det har han från fängelseprästen, som gör gällande att sådana manövrer är en klåfingrig modernisering avsedd att passa samtidens stressade androider.

Själv kommer tigerbossen undan, eftersom han uppfattar sig som en kattnatur. Det är ungefär detsamma som att vara en bad buddhist. Det bevisar han genom att tända ett tomtebloss i förväg.
-Men det är ju inte jul än! jämrar sig fängelseprästen.

Credo

Jag står för den tysta minoriteten och det lilla mörkertalet.