lördag 10 december 2016

Mystiskt av Linderborg

Jag såg Åsa Linderborg i Min Sanning, det var intressant på många sätt men mest märkligt.
Att Linderborg går högerextremismen till mötes är väldigt obehagligt. Det går inte tolka hennes kappvändning den senaste tiden på något annat sätt. Och då menar jag allt från att hon pekat ut fikagruppen Black Coffee som en allvarligare samhällsfara än nynazismen (wow, verkligen, vilket omdöme), till att Aftonbladets kultursida på ett underligt sätt övergått från samhällskritik till att kritisera vänstern, och då i synnerhet den så kallade identitetspolitiken - till att hon säger att vi måste ta sd på allra största allvar - till bejakandet av Nya Tider.

Hur kan man svänga om från att ha skrivit heroiska artiklar om allt man måste våga mot fascismen för att inte vara en liten lort - till att överge allt det där man måste våga?

Liksom med en klackspark.

I Min Sanning var det framförallt en sak som fick mig att haja till.
Linderborg uppgav nu en helt ny anledning till att hon avlagt visit hos högerextrema Nya Tider på Bokmässan. Hon sa att det var av säkerhetsskäl, eftersom hon hade en hotbild emot sig.

OK, dags att gnugga sig i öronen igen, för Sveriges offentlighet idag är en helt annan än den någonsin varit, och det är inte utan att det känns som att rätt mycket är på väg ner i något slags kvicksand. Det är som om en del människor med makt och inflytande förbereder sig på att fortsätta ha makt och inflytande under en annan regim. På högerextrema sajter kallas det där "omvändelse under galgen", om jag inte missminner mig, och det betraktas som "bättre än ingenting".

Men jag måste backa till själva uttalandet. Åsa Linderborg hälsade alltså på i Nya Tiders monter av säkerhetsskäl. För att hotbilden mot henne skulle minska?
Det är svårt att tolka det på något annat sätt. Eller?
Någonstans inom sig måste hon i så fall ha ansett, alternativt insett, att tidningen i fråga hade en svans som skulle kunna utgöra ett fysiskt hot?
Det är inte yttrandefrihet, utan motsatsen. Det är ju att ge efter för ett hot, acceptera våldet, anhålla om att få beskydd för egen del.

Jag skulle gärna se en dementi, eller åtminstone ett förtydligande av vad den där avlagda visiten "av säkerhetsskäl på grund av hotbilden" betydde. Åsa Linderborg är kulturchef, och har förstås ingen rätt att godkänna att en gruppering kräver respekt för att avstå från våld. Jag vill inte se en uppluckring av samhället, inte att den ena eller andra maffian sätter villkoren.

Säg att jag hörde fel.



9 kommentarer:

  1. Bra program det där. Och ikväll är det Anders Borg ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte så dumt. Och trots att frågorna inte är speciellt borrande utan snarare lite snälla, så tycker jag att folk rätt ofta berättar många saker om sig själva.
      Sen är det här "av säkerhetsskäl" o.s.v väldigt allvarligt, om det betyder det jag tror.

      Radera
  2. Det låter onekligen mystiskt. Jag får väl ta och titta på det där programmet och höra efter.

    Algot

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör gärna det, och säg hur du tolkar det.

      Radera
  3. "OK, dags att gnugga sig i öronen igen, för Sveriges offentlighet idag är en helt annan än den någonsin varit, och det är inte utan att det känns som att rätt mycket är på väg ner i något slags kvicksand. Det är som om en del människor med makt och inflytande förbereder sig på att fortsätta ha makt och inflytande under en annan regim. På högerextrema sajter kallas det där "omvändelse under galgen", om jag inte missminner mig, och det betraktas som "bättre än ingenting"."

    Håller delvis med även om jag inte tycker att hela offentligheten "ändrat sig under galgen".

    Men ärligt, har inte du ett horn i sidan till Linderborg sen myggordebatten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mer en tendens. Än så länge.
      Men visst. För bara tio år sedan hade jag inte ens kunnat föreställa mig Linderborg skulle skriva som hon gör idag.

      Radera
    2. Anonym 15.02: Det handlar om auktoritär vänster. Och den har nog lättare att samsas med auktoritär höger, än med frihetlig vänster. Jovisst, "den bräckliga Maja Lundgren", det där tonfallet alltså... Auktoritärt. Som det var tidigare också.
      Inte så förvånande. Jag har inte ett horn i sidan av den anledningen, men visst hänger allt ihop på ett eller annat sätt.

      Radera
    3. Angela Merkel låter inte som en högerpopulist.

      Radera
  4. Jag tror faktiskt att det är precis som jag skriver i inlägget.

    Det är mycket allvarligt. Inga hårklyverier.
    Vem vet om det inte var någon consigliere på Aftonbladet som sa, öh du Åsa det är väl bra om du går och snackar med dem lite, det ser bra ut, du vet vilken svans de har, de som hänger omkring mässområdet och delar ut tidningen, det kan ju aldrig skada om du hälsar lite fint sådär.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)