måndag 5 december 2016

Bubblor, bubblor, å så många bubblor!

Lästips:
 Copyriot: Om bubblan som metafor, i tiden och rummet. 

Det vanligaste är  nog att man anklagar andra för att leva i en bubbla, men bubbelmetaforen kan även användas för självanklagelse. Inlägget i Copyriot handlar om eftervalsdebatten i Finland 2015, där det förekom många bubblor:
Det började med att skådespelaren Krista Kosonen förklarade att hon inte känner någon som röstat på Sannfinländarna, eftersom hon lever i sin egen “helsingforska kulturbubbla” där alla röstar rödgrönt.
Ylva Larsdotter krönikerar: “Innerstadsbubblan i Helsingfors börjar bli för trång. Jag vet inte ens om jag längre kan säga att jag bor i ‘riktiga’ Finland.”
Och i dagens Hufvudstadsbladet skriver Li Andersson om det fruktansvärda i “hela idén om att befinna sig i en bubbla av människor som tänker och lever exakt som jag, utan någon uppfattning om hur folk som lever utanför den tänker”.

Delvis kan nog detta handla om en språkfråga - åtminstone för de finlandssvenska kulturbubbelinvånarna i Helsingfors. Men det var värst vilka självutplånande uttalanden - varför skulle inte Helsingfors kunna vara en del av det riktiga Finland?

I Sverige finns det också en klyfta mellan stad och land, men det är sällan hela Stockholm beskrivs som en bubbla, i likhet med Helsingfors. Utan det är ju... ja.
Ofta framställs just Södermalm som en kulturell bubbla, som en hemvist för overklighetens folk. Men är då inte detta en följd av bostadsbubblan, som skapat overkliga prisstegringar i Stockholm, inte minst på Södermalm? Invånarnas skuldsättning har skjutit i höjden, utan krav på amortering. Klart att sånt påverkar det kulturella och politiska klimatet. Den ena bubblan leder till den andra.
Att det brukar vara just Södermalm som beskrivs som en bubbla långt bort från verklighetens folk, snarare än Östermalm eller Vasastan, beror på att det inte är pengar som anses suspekt i högerpopulistiska sammanhang, utan kultur. Söder är förknippat med kulturfolk. Rikedom väcker inte högerpopulistens vrede, eftersom stora klasskillnader faktiskt är någonting positivt ur högerns synvinkel. Därför faller invändningen att Trump är en nolltaxerande miljardär platt. Högerpopulisten förstår inte varför det skulle vara ett problem.

* * *

"Overklighetens folk" är bland de obehagligaste smädelser jag vet.

Så här är det:
Om man bara umgås med likasinnade så kan det bli enahanda, oavsett vilka de likasinnade är.
Men ingen har patent på verkligheten och man kan inte frånkänna någon rätten att ha erfarenheter.
För att lyssna på någon annans perspektiv behöver man inte underkänna sitt eget. 

(Sen vill jag tillägga att de som drar till med "overklighetens folk" och annat i den stilen sällan bor i den verklighet de påstår är den enda verkliga verkligheten. Det vet jag).


I all feberhafs,
Bix:




P.S apropå feberhafs: det som inte är citat i inlägget är mina egna små funderingar, alltså inte referat av artikeln i Copyriot.
MVH

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)