söndag 26 november 2017

Det ska kosta att bryta med en värld


Jag måste säga ifrån när folk inte tar det jag skriver på allvar. Jag har en annan väninna som gör likadant: "guuuu så spännande, ska vi gå på Forum!!!??"
Hon tror att jag är en litterär skvallerkrönikör och vill inte begripa att jag gör upp med den där världen. Man kan raljera över det och ifrågasätta mina intentioner, tycka att kompromisslöshet är töntigt, försöka härma mig och rent allmänt vara en vindflöjel, men inte skicka sina artiklar till mig och inte umgås med mig.

Sent i augusti 2007 - en väninna hade skickat mig en hyllningsartikel till Klubben och Kulturprofilen.
Ja jag bröt kontakten, mejlledes - barskt gjort antar jag, verkligen inte snällt, men det var ingen lek.



När tystnadskultur följs av drev tror jag risken är att ett slags hymleri avlöser ett annat. På vissa sätt var det bättre och sannare när det var jag som var skurken.
Det är hybris, det är riktigt otrevligt, i den annars så varma kulturen.

Det här är min enda kommentar.


48 kommentarer:

  1. Men är det inte skönt att lämna den där världen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var absolut inte menat som självömkan.

      Radera
    2. Rubriken är i och för sig lite missvisande.

      Radera
  2. Jag tror det räcker med att du går in på något så enkelt som Wikipedia och läser om "Toxic workplaces" så kommer du förstå hur illa ställt det är med Sveriges så kallade ankdamm. Men människor har vadat i den här giftiga geggan i decennier så jag antar de tror det är normalt. Du gjorde helt rätt som lämnade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med vissa reservationer dock. Det är i ankdammen mycket av maktspelet finns, så ja man får räkna med maktkamper. Frågan är hur mycket.

      Radera
    2. Ja, det fanns ju de som trivdes också - vill inte moralisera över dem. Blev lite chockad nyss när jag läste en blogg som hade uppfattat Myggor och tigrar som ännu ett övergrepp - nästan skakig fortfarande av det. Men, ja. Jag kan vara skurken, inga problem.

      Radera
    3. Hej Maja, läste också det där - hittade länken på Flashback faktiskt :-) Men du kallar ju Forum ett högtravande horeri, alltså klart att de som trivdes och tyckte att miljön var stimulerande blir sårade. Om du dessutom skriver att nästan alla "flickor" har legat med chefen så kan den som jobbat där känna sig skambelagd. Men jag uppfattade inte så. Du beskriver ju inte direkt dig själv som ett föredöme och udden är riktad mot själva miljön och konsumtionen av flickor. Lite orättvist alltså och jag förstår att du blir skakig.
      Annars måste det väl kännas bra att vara tio år före sin tid, eller?
      Tjakloff!

      Radera
    4. Hej Calamity, det är ju tråkigt om man missar hela ambivalensen, och satiren - Myggor och tigrar är inte metoo, utan något helt annat - den får gärna fortsätta att vara en stötesten och bortom gott och ont, men att den skulle vara ett övergrepp eller ett skuldbeläggande håller jag helt enkelt inte med om.
      Och nu har jag också läst Flashback och jisses, det är någon som menar att Groucho Marx är en "antisemitisk stereotyp". Vet Groucho om det? Har han blivit tillfrågad? Tycker han att det känns ok att överhuvudtaget bli kallad en stereotyp? Alltså en del är helt galna. Varför tror man att så kallad etnicitet spelar roll för den jämförelsen? Antisemitismen sitter i ögonen på den som uppfattar Groucho Marx som en antisemitisk stereotyp. Och ja mycket riktigt - det var en antisemit som tolkade det så. Ruskig dumskalle.



      Radera
    5. Däremot, en lite konstig grej av Gabriella Håkansson, en kommentar någonstans i surret på facebook bara och inget att fästa så stor vikt vid men ett slags jämförelse: "hur hade reaktionerna blivit om han gått om kring och strött antisemitiska kommentarer omkring sig??!!" Underförstått, att alla hade reagerat mer än på sexistiska kommentarer. Bortsett från att den jämförelsen inte riktigt låter sig göras, den klargör ingenting utan snarare grumlar i stället, så tyckte jag att det var ett konstigt påpekande - varför just antisemitism?

      Radera
    6. Byt ut zzz mot zzz, så får du höra hur det låter!
      Jo, ibland går det bra att resonera så, men för det mesta bringas ingen större klarhet genom sådana transformationer, eller vad man ska kalla dem. Hur som helst - en detalj bara.
      Jag är övertygad om att den här typen av drev och uthängningar, kombinerade med gratulationer och självberöm, inte kan leda till något bra i grunden. Jag vet att det är kontroversiellt att tänka så, och givetvis är det bra att saker äntligen kommer upp till ytan. Men - ja, det finns många invändningar att göra. Skulle tro att fler nyanser dyker upp så småningom.

      Radera
  3. Jag ska inte nämna kristendomen - men det finns ett temperament, en anstötlig attityd skulle man kunna säga, som är besläktad med kristendomen - eller kanske bättre: JJ Rousseau - nej, vi håller oss till kristendomen: en bisarr omvänd elitism som går ut på att hellre vandra med syndare än med de rättfärdiga. Det är en provocerande idé, liksom den extremt radikala idén att gränsen mellan gott och ont går genom varje människa, inte mellan människor. Sådana idéer kan urvattnas, exploateras, bli till ett stereotypt "må den som är utan synd kasta den första stenen" (den mest patetiskt urblekta användningnen och samtidigt den farligaste eftersom den verkligen kan trubba av urskiljningen - är när Knausgård skrev så apropå Hitler. Må den som är utan synd kasta den första stenen. I fallet Hitler. Fullständigt barockt, och ett attentat på själva språket, skulle jag säga
    Återkommer

    SvaraRadera
  4. Ernst Billgren var ute och tassade i utmarkerna av ett problem, i radio - medan han betonade att det var alldeles för tidigt för en sådan diskussion, nu gällde det att lyssna på vittnesmålen och ta dem på allra största allvar - nämligen frågan om bohemisk och dekadent livsstil, bisarrt sex, konstnärstyper (både kvinnor och män) som lever rövare - och där det kan spåra ur. Den farliga sadomasochismen (lite annorlunda tror jag än den enligt uppgift mer reglerade "BDSM-rörelsen". Sadomasochismen väcker upp enormt starka krafter. Den handlar egentligen inte så mycket om sex, jag tror att den mer är besläktad med primitiva riter av olika slag, än med aktiviteter av den typ som någon skribent har döpt till vaniljsex.
    återkommer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar givetvis inte tillbaks ett dugg av det jag skrivit om vänstern och de Sade, tänker inte ens använda den vanligt återkommande och lite tröttsamt reserverade "delar av vänstern"

      Radera
    2. "Delar av vänstern" - jorå, kan funka, men vilka delar?

      Radera
  5. Shakespeares Julius Caesar - hur lyder raderna nu igen, konspiratörerna diskuterar hur det hela bör göras och det gäller att undvika att "slakta honom till en benhög för hundar" - det ska sköta så att det ser ut som en motvillig plikt. René Girard skriver om det där i Syndabocken, har jag för mig. Svenska medier, t.ex DN, har en tendens att resonera tvärtom - man SKA slakta någon till en benhög för hundar. Ja, detta inte sagt för att - o.s.v. o.s.v. - mer som en iakttagelse av medielogiken i sig, mediedomstolarna i sig, helt oavsett vem det handlar om. Det gäller att INTE hålla två tankar i huvudet samtidigt, t.ex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur som: på så vis kan man mycket lätt passera från den ena ytterligheten till den andra - och det kan gå snabbt! Mycket, mycket snabbt, såsom ett vattenfall, en storm osv - men hypocrisien överlever alltid, alltid.

      Radera
    2. Jag gissar att vindarna kommer att vända igen, och någon kommer att påpeka att vi trots allt inte bör låta rättsväsendet sköta dömandet, och kanske bli hyllad för det påpekandet - ja, så tror jag att det kommer att bli.
      Jag kan inte låta bli att tycka att det är något så skärande falskt i alla de här hurraropen - egentligen ska det ju inte gå till så här. Granskningar är en viktig sak, mediedomstolar en något annan

      Radera
    3. Avslöjandet av "kulturprofilen" var både bra och inte bra. Det får bli min slutsats.
      Sen utgår jag ifrån att det fortfarande är jag som är skurken, och så får det vara.

      Radera
    4. Nej. det är fel. Det är massmedial lynchjustice.

      Radera
  6. Men Lotta Lotass är ändå allra bäst av alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. mmm den slutklämmen skriver jag under på! Lotta Lotass är underbar och den enda i Akademien som klarar sig igenom denna affär med hedern i behåll.
      Intressant att följa dina vindlande tankar runt denna praktskandal. Alltid bra att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
      Algot

      Radera
    2. Ja. Det är någonting med själva formen, eller hur jag nu ska uttrycka det, som gör att jag slår bakut. Jag har i tanken försökt sätta in någon jag verkligen ogillar på Kulturprofilens plats, som då skulle bli anklagad på liknande vis, och jag skulle slå bakut även då. Jag skulle inte kunna bli skadeglad, och inte kunna tycka att rättvisa skipats. Och jag tror inte att metoden kan leda till något bra, på sikt. Tjong pang, Forum stängs plötsligt. Polisanmälningar börjar strömma in. Och? Alla de här schottenius och vad de heter? Eller Ullgren, som skrev att jag var galen på fel sätt, medan Elfride Jelinek var galen på rätt sätt? Det är ju den sortens typer som jublar nu.

      Radera
    3. Och jag menar i stort, alltså i största allmänhet: det är inte bara kopplat till tidigare bravader på den kultursidan, utan det är en etablissemangshistoria: det är bara skrymtarna som i längden vinner på att nertystning förvandlas till klappjakt.

      Radera
    4. Och lotta Lotass är kanon, ja.
      Godnatt.

      Radera
  7. Nya parior - samma blodtörst.

    SvaraRadera
  8. Det triviala bigotteriet och, skulle jag vilja säga, småskurna ondskan som kan uppstå på facebook - någon outar sina gemensamma fb-vänner med en viss person, en lång lista, och säger att den som fortfarande är vän med en viss person efter en vecka kommer jag att avvänna. Det görs för att framställa sig i god dager givetvis - och en vecka senare avvännar vederbörande dem som fortfarande kvarstår som fb-vänner till en viss person - utom de intressanta. De som är tillräckligt intressanta (gissningsvis inflytelserika, viktiga) undantas alltså från regeln.
    Och kommentarfältet fylls av hurrarop. "Jag beundrar dig för ditt mod!"
    Finns det verkligen människor som tror att det där är mod?
    Godnatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men en lättnad att läsa Aase Berg idag.

      Radera
  9. "Delar av vänstern" - "delar av den militant identitetspolitiska facebookvänstern" - vill åsidosätta det kritiska tänkandet för att uppnå det där eftersträvansvärda "många". Men många eller enighet kan aldrig vara ett ideal för författare och konstnärer. Klart att det finns en frihetlig vänster också, men konsensusgrumset på fejjan är kvävande. Plus att det inte är säkert att det blir bättre efter patriarkatet.

    SvaraRadera
  10. "Jag kommer att avvänna alla som..." Jag kommer att avvänna alla som "gillar" och ropar om mod, jag kommer att avvänna alla som använder ordet "mod" eller "modig" på fejjan, med undantag för dem som talar om halsstarrighet

    SvaraRadera
  11. Intressant att Myggor och tigrar nämns i Neue Zürcher Zeitung, av Johan Lundberg på Timbro, och i några bloggar jag sett - men uppenbarligen är den fortfarande kontroversiell för jag har inte sett ett ord om den i större svenska tidningar.
    Algot

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att man inte kan lappa ett gammalt tyg med ett nytt!
      Neue Zürcher Zeitung kallas tydligen Gamla Tanten (var tvungen att gå till Wikipedia).

      Radera
  12. Det stora problemet är att så kallad vänster har varit ett mode, att så kallad feminism har varit en karriärväg, och kanske mest av allt att det rebelliska har varit ett ideal: nu har vi i princip bara unkbrackor som Schottenius med sina brainfarts, inga konservativa intellektuella

    SvaraRadera
    Svar
    1. ... och det behövs, skulle jag säga. Det behövs faktiskt.

      Radera
  13. "Jag kommer att avvänna alla som..."
    Det där är bara mobbing och härskarteknik och bör inte ha något med metoo att göra. metoo gick snett när medierna la vantarna på det. Då blev det kampanj av det. metoo kanske kan återfå sin kraft som kvinnorörelse men bara om det kommer "underifrån", spontant.
    Bara min åsikt.
    Mariannesson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller så är det inte så - det beror så himla mycket på utvecklingen efteråt. Det gäller så klart att vara väldigt noga med att precisera exakt vad det är man kritiserar - det räcker inte med att ropa bristande rättssäkerhet, mediedomstol osv. Jag skummade igenom flashbacktråden igen och för min del är det väldigt viktigt att betona att jag inte tvivlar på kvinnornas vittnesmål. Inte alls, det är inte det det handlar om. Jag tror för övrigt att det bara var en tidsfråga innan den här bomben skulle brisera, och den hade inte kunnat göra annat. Och ändå, när jag ser på grejerna runtikring, bl.a Akademiens reaktioner, och de vanliga flockreaktionerna, samt (tror jag, men som sagt var de vet jag egentligen inte) ett intryck av svartmålning trots att det som berättas sannolikt är helt sant - och att fulare fiskar kommer undan - med mera.
      Apropå tycka synd om: den reflexmässiga reaktionen är att tycka synd om den som är jagad, och jag skulle nog säga att det här är en tragedi, en bautatragedi faktiskt - samtidigt som jag äcklas av att tänka på att det i Akademien och annorstädes sitter en del folk som verkligen fullständigt skiter i den mänskliga aspekten på alla plan - i grunden kan de mycket väl anse att kvinnorna som vittnar får skylla sig själva, är pjåskiga eller fräcka, men de låtsas bry sig om detta när det i själva verket för dem handlar om att putsa på en fin fasad -
      snabbt skrivet, måste äta frukost innan jag fortsötter

      Radera
    2. och aningslöst att tro att föraktet för kvinnor i kulturvärlden skulle ha minskat. Det tar sig andra uttryck, samtidigt som hyschhyschet har tjocknat - de verkliga korruptionsskandalerna handlar om andra saker än JC.

      Radera
    3. Många har minst lika stor anledning att vara byxis som någonsin tidigare.

      Radera
    4. JC uppfyller minst två av René Girards kriterier för att kunna bli en perfekt syndabock.
      Betoningen kan vara både på synd och bock, och oskyldig är han säkerligen inte - men ändå är han syndabock i meningen någon som fördrivs för att en grupp ska känna sig bra, återfå harmonin och stabiliteten, bli sams, lätta på ett tryck och få utlopp för konflikt etc etc. Inom kultursvängen har det ju nästan diskuterats som slutpunkten för metoo -äntligen har den största skurken, den egentliga skurken satts dit.
      (Det är egentligen jag som är samhällets fiende nummer ett, men det ska jag berätta mer om sedan).
      För att någon ska kunna slaktas till en benhög för hundar krävs enl. René Girard antingen att det är någon som uppfattas som privilegierad, högt uppsatt (man sparkar uppåt och det har man moralisk rätt till) eller tvärtom någon som uppfattas som slödder, på samhällets absoluta botten (parasit, sjuk kvinna - med mera).
      skriver mer sen

      Radera
    5. Jag tycker att man borde kunna kräva av Akademiledamöters döttrar, att de inte bluddrar en halvkväden offerkofta - kvinnor borde kunna ha en rakare rygg, till och med kvinnor.

      Radera
    6. Även om kvinnor brukar anses vara fångna i köttet och oförmögna att skaffa sig perspektiv på världen & sig själva och sin roll i det hela.

      Radera
    7. Min sympati med kvinnorna som vittnar är hundraprocentig.
      I synnerhet de anonyma.

      Radera
    8. jag fattar vad du menar. Nästan. Kanske.

      Radera
    9. En annan sida av saken:
      https://www.svt.se/kultur/bok/margaret-atwood-ar-jag-en-dalig-feminist

      Radera
  14. "Hur speciell känner man sig om ens partner (av ren godhet, givetvis) ligger med alla behövande kvinnor?"
    Jag tror jag har börjat vänja mig vid Ann Heberleins retorik - hon är (tror jag) i första hand ett slags trickster och slugger, att metaforerna och resonemangen ibland sammanfaller med div. vit-makt-språk tror jag främst handlar om ett brushuvuds protester mot annan militant "identitetspolitik" (alltså det funkar ju verkligen inte att dissa svensk nationalism och samtidigt hylla annan extremstolt etnicitet. Och när då sjukdomsförklaringar börjar hagla igen, och twitter hit och dit, så funkar ju provokationen - "de goda" (som jag gudskelov aldrig har tillhört) framstår som (eller är) ett intolerant prästerskap.
    Att kulturprofilen kladdade uppfattade hon som en initiationsrit, ungefär som att bli bjuden till Manilla - det är roligt sagt och så säger givetvis inte en person med fascistiska sympatier. En sådan gör knappast skillnad mellan sak och person (döma handlingen men inte människan är väl gallimatias för en fascismsympatisör), beskriver inte sig själv i den sortens komprometterande ordalag, skämtar inte när det drevar.
    Sen, till sakfrågan: kristendomen är extremt familjefientlig, och det måste ju Heberlein känna till. Att underkänna blodsband och betona kärleken till Gud och församlingen är stommen, om det så handlar om "vi ska inte vara jude eller grek", eller låt de döda begrava sina döda. Det är i själva verket ett extremt provocerande budskap än idag och sträcker sig långt utöver att erbjuda en plats i sitt hem åt en flykting (vilket Heberlein tycks raljera över). Alltså själva handlingen att uppmana lärjungarna att lämna sina familjer kunde mer eller mindre betyda döden för barn och änkor på den tiden, ett dråpslag. Och gång på gång upprepas avståndstagandet från familjeband, det bl.a därför det är så ofattbart att kristendomen kunde bli statsreligion. Jesus antyder att det är bättre att kastrera sig än att ingå äktenskap, osv.
    Det här vet förstås Heberlein när hon skriver en julkrönika om att de egna nära och kära måste gå först. Är hon en retsticka då, eftersom judendomen och islam är betydligt familjevänligare? Jag vet inte, men jag gissar numera att hon är en provokatör, ingen aning om hur hon skulle bli som politiker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer att det tillhör fascismen att trycka så starkt på familjeband till skillnad från universella jämlikhetsprinciper. Så vad är grejen med att vända kristendomen upp och ner? Det är såvitt jag förstår en mer eller mindre konsekvent linje hos Heberlein från start: hennes doktorsavhandling lär handla om att vissa kränkningar inte bör förlåtas, hon brukar hävda att det är självgott att ge till tiggare, och att familjen måste gå först. Inget av det är kristendom. Men det är fascinerande, och man får på något vis lita på att det inte handlar om någon Mussolini in spe.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)