tisdag 24 april 2018

Pendeltågstation uppkallad efter Petru Birladeanu

Den rumänske gatumusikant som föll offer för camorran och som jag skrivit om i bloggen hedrades år 2016 med en ceremoni, då stationen där han dog blev uppkallad efter honom. Stationen i Montesanto heter numera Petru Birladeanu.
Vidareläsning: här.
Pendeltåget kallas La cumana eftersom det går till Cuma.

12 kommentarer:

  1. Det är kanske det här jag gillar bäst med din blogg Maja. Grejer kommer igen. Jag dök ner i en gammal tråd om Petru Birladeanu och hamnade i en diskussion om Herta Müller. 2009. Det känns jävligt längesen men jättekul att läsa.
    Simma lugnt, madame!
    Zigge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just, för mig känns bloggen nästan som ett hem. det kan låta lite pompöst men...för övrigt, 2009 ägnade jag mig åt den på heltid. På återh.

      Radera
  2. Helt galna recensioner av Myggor och tigrar på "Boktipset". Slutet borde ha strukits, allt om de spanska kvarteren i Neapel borde ha strukits, filosofiska resonemang osv borde ha strukits - är det samma läsare som suger Knausgårds kuk?
    Jag vet att det där ligger i bokens själva natur, den är förhäxad och för vissa läsare vänder den motpolen till. Som Neapel stöter ifrån sig en del och drar till sig andra. Det märks också på omdömena att det i själva verket är innehållet de upprörs av, fast de inte lyckas formulera det mer än som att boken borde ha slaktats ner. Och det är fler kvinnor än män som resonerar så. Fast jag undrar, på just Boktipset kan det ju handla om fiender som registrerar sig för det höga nöjet att få sätta en etta.
    Det är riktigt obehagligt, obegripligt - - bara begripligt om man föreställer sig en extremt provinsiell läsare som vill bli struken medhårs.
    Brrr.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bara en avreagering. Jag tycker faktiskt att det är konstigt. Har de verkligen läst Myggor och tigrar? Och varför angripa slutet särskilt mycket?

      Radera
    2. De kan känna sig tvungna att hoppa över det onämnbara. Problemet för mig som författare - om jag nu vill ta varje läsares reaktion på lika stort allvar, vilket jag vill - är att jag blir tvungen att gissa mig till vad kritiken egentligen handlar om. Ibland är den mer explicit - någon skriver alltså att boken var bra ända tills jag sabbar alltihop med en diskussion med en fiktiv camorraboss på slutet. Den diskussionen är inte ens trovärdig som fiktion. Åjo, men framförallt hade en sådan diskussion mycket väl kunnat låta så. OK det här är alltså det enda stycket fiktion i Myggor och tigrar, och en läsare tycker att boken var bra tills jag sabbar den med denna diskussion. Som författare kan jag då åtminstone motivera varför jag tycker att den diskussionen är nödvändig, till och med i sin kitschighet och sitt uppenbara brott mot de litterära konventionerna för vittneslitteratur, för att inte tala om att den bryter mot alla moraliska och feministiska konventioner då den låter en camorraboss moralisera över mig, krimturisten.
      Krimturisten, verkligen? Självklart var jag något mer än en krimturist i Neapel.
      Återigen: det är åtminstone något konkret. Boken var okidoki tills den pinsamma konversationen med en fiktiv boss på slutet. Det är en åsikt, ett påstående och ett omdöme som jag själv menar är fel, men alla har rätt till sin så kallade läsupplevelse, och så länge kritiken är konkret finns det något att ta på. Men alla de här andra? De som inte ens törs nämna med ett ord allt det som utspelar sig på de hundratals sidor de menar borde ha strukits? Vad tusan är det de uppfattar som upprepningar? Vad är det som är långtråkigt? Vilka av mina handlingar är det som är så svåra att kritisera, att de inte ens kan nämnas?

      Radera
    3. OK det här låter bara fånigt, hehe. En förf ska aldrig avslöja att h*n blir chockad av kritik. :D

      Radera
    4. Jag hade inga problem med att Nils Schwartz utbrast: "Varför bjuder hon ut sig så?" Uppriktiga reaktioner, jag tycker att det är helt ok.
      Men det här sliriga - någon antar att jag är "okoncentrerad" för att... ja, för vad då? För att jag plötsligt skriver "nästa d" i stället för nästa dag, eller dagens datum? Allt går i våldsamma cirklar i de spanska kvarteren, så vad är det för upprepningar en del har problem med? För många mord? Ja, det håller jag med om. Mord igen. Det var då rackars vad tjatigt.
      Min förläggare var min motståndare, och vid ett tillfälle sa han sådär snörpigt att jag hade upprepat mig. Det står här att du gråter men du skrev två sidor tidigare att du grät så det är en upprepning.

      Radera
  3. Jorå det gör nästan ont att läsa de där nersablingarna, för nån som gillar din bok... Fattar att du blir lite chockad. Men bra ändå att Bonniers inte lägger sig i betyg och recensioner, det är väl deras sajt. Inte menat som en elak kommentar nu alltså, men det är inte en webbplats för marknadsföring direkt, utan mer som Bokcirklar fast i Bonniers regi. Då kan väl en annorlunda bok som din råka lite illa ut. För annorlunda är den ju. Både succedebutanten och Jessica Gedin verkade lite rädda för dig tyckte jag. haha!
    Simma lugnt
    Zigge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut självklart att förlaget inte ska gå in och försöka styra över sånt.

      Radera
    2. Nu räcker det. Fy fan alltså haha...
      Ingen mera självömkan.

      Radera
    3. Jag kanske stryker de här kommentarerna sen. Nu är det hardcore stoicism som gäller.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)